Sociala arbetskooperativ

..
..
..
..
..
Rapport
Sociala arbetskooperativ
.
.
.
.
.
.
.
Funktionshindrades möjligheter till arbete
genom sociala arbetskooperativ. Strukturella
förutsättningar i Sverige Storbritannien och
Italien
.
.
.
SAMMANFATTNING
3
INLEDNING
6
Till vem vänder sig denna rapport?
7
Syfte och bakgrund
8
Några begrepp
10
De sociala arbetskooperativens sammanhang
14
Vinstbegreppet
15
Det europeiska sammanhanget
16
SOCIALA ARBETSKOOPERATIV I SVERIGE OCH LIKNANDE VERKSAMHETER
I STORBRITANNIEN OCH ITALIEN
19
Sverige
De första kooperativen
Inträdet i EU och psykiatrireformen.
Nätverksbyggande och ett nationellt informationsprojekt
Projektens tidevarv
Statens roll i utvecklingen av de sociala arbetskooperativen
Kommunernas roll
Samverkan skapar möjligheter
En inventering av sociala arbetskooperativ och liknande verksamheter.
Föreningarna, verksamhet och arbetskraft.
Sammanfattning angående de sociala arbetskooperativen
Ett förslag till definition, en indelning av sociala arbetskooperativ och en avgränsning mot lokala
gemenskapsföretag och föreningsdrivna sociala företag
Organisationsprinciper för de sociala arbetskooperativen
Organisatoriska lösningar
Verksamhetens finansiering
Offentlig upphandling
Organisationer för rådgivning och utbildning
Ett exempel: Kooperativen Återbruk & Service och RoslagsAptit i Norrtälje
19
19
20
20
21
21
22
23
25
25
28
Storbritannien
Bakgrund
En indelning av olika Social Firms i Storbritannien
Organisatoriska lösningar
Verksamheternas finansiering
Offentlig upphandling
Stödstruktur
Statistik när det gäller Social Firms och Social co-operatives i Storbritannien.
Ett exempel - Studiebesök på Castle Project Print Finishers
41
41
43
43
45
47
47
47
49
Italien
Bakgrund
Organisatoriska lösningar
Verksamheternas ekonomi
Offentlig upphandling
Stödstruktur
Omfattning och en beskrivning av sociala kooperativ Typ B
51
51
52
55
57
57
59
28
33
33
34
37
38
39
Förslag till förbättringar från sociala kooperativ Typ B.
Exempel: Together 2000 och kooperativet Unipol
EN JÄMFÖRELSE MELLAN DE OLIKA LÄNDERNA.
60
61
64
Den historiska bakgrunden
64
Medlemsgrupper och arbetstagargrupper.
65
Lön eller bidrag
65
ANALYS OCH DISKUSSION
67
Förutsättningar i Sverige för kooperativ som en metod för funktionshindrade att komma i arbete
Finns det ett behov av sociala arbetskooperativ i Sverige idag?
En definition av vad ett socialt arbetskooperativ är.
Tydliggörande av myndigheternas ansvarområden.
Samverkan för att få utveckling och rehabiliterande effekter
Stödstruktur för utveckling av metoden, kvalitet och kompetens
67
67
69
72
73
74
Kritiska faktorer
Hur skapa oberoende och samtidigt kontinuitet, bärkraftighet?
Projektinriktningen i samhällets utvecklingsstöd
Arbetsbegreppet.
Att hitta skärningspunkten mellan delaktighet /empowerment och entreprenörskap/ affärsinriktning
Konkurrensfrågan - finns det risk för otillbörlig konkurrens?
Utvecklingen av Samhall
75
75
76
77
78
79
79
SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER
Idéer som kan stödja utvecklingen av socialt entreprenörskap i sociala arbetskooperativ
Finansieringsmodeller som leder till lön istället för bidrag
Myndigheternas ansvar.
Stödstruktur för rådgivning, utbildning och juridisk konsultation
Lagstiftning för att underlätta för verksamheternas målsättning
81
81
81
83
84
85
FÖRSLAG OM FRAMTIDA STUDIER OCH FÖRDJUPNING
85
ADRESSER
89
BILAGOR
90
Bilaga 1:Frågeformulär för telefonintervju av kooperativen
90
Bilaga 2: Lokala kooperativa utvecklingscentrum i Sverige
91
Bilaga 3:PM - angående en samhällsekonomisk utvärdering av FRISAM – verksamheten i Norrtälje
92
2
Sammanfattning
Denna rapport är ett utvecklingsarbete med titeln: ”Funktionshindrades möjligheter till arbete
genom Sociala arbetskooperativ. Strukturella förutsättningar i Sverige i jämförelse med England
och Italien”. Arbetet har finansierats av Rådet för Arbetslivsforskning (varav en del har ombildats
till VINNOVA), Socialstyrelsen, NUTEK och Arbetslivsinstitutet i Östersund.
Syftet med rapporten är att beskriva och avgränsa de sociala arbetskooperativen i Sverige i
förhållande till liknande verksamheter inom den sociala ekonomin. Dessutom görs en jämförelse
med utvecklingen i Italien och Storbritannien. Tyngdpunkten ligger på en analys av hur det
samhälleliga stödet är organiserat och vilka faktorer som befrämjar funktions- och arbetshindrades
möjligheter att skapa sig ett arbete genom sociala arbetskooperativ.
En definition av sociala arbetskooperativ föreslås utifrån rapportens inventering av 54
verksamheter:
•
Sociala arbetskooperativ är fristående sammanslutningar av personer som samverkar
för att lösa behov av arbete och social gemenskap genom ett samägt och demokratiskt
företag. Vinstmotivet är underordnat syftet att utveckla och göra bruk för vars och ens
arbetsförmåga och medbestämmande i företagets angelägenheter.
•
Personer som befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden p g a
funktionshinder eller andra skäl är den dominerande medlemsgruppen.
•
De sociala arbetskooperativen bedriver affärsverksamhet med varu- och
tjänsteproduktion för försäljning och de har alltid en relation till offentlig sektor,
genom olika typer av stöd, bidrag, försäljning av platser eller tjänster.
De sociala arbetskooperativen befinner sig på en skala från affärsverksamhet främst i syfte att
skapa gemenskap, till arbetsplatser där målsättningen är anställning och lön och där
näringsverksamheten är inriktad på att kunna bära kooperativets kostnader. Detta leder till en
identifiering av tre olika typer av sociala arbetskooperativ:
•
Sociala näringsdrivande arbetskooperativ, där betoningen ligger på arbete och en
marknadsmässig affärsverksamhet och lön till sina medlemmar.
•
Sociala arbetskooperativ, övriga, där de sociala målen samverkar med affärsidéer som
har rehabiliterande effekter, men kanske inte är så lukrativa.
•
Associerade sociala arbetskooperativ , som bildats i nära anslutning till aktivitetshus
eller verksamhet som drivs i kommunal eller annan regi.
Den vanligaste modellen för sociala arbetskooperativ är att personer med arbetshinder bildar ett
kooperativt företag som egen juridisk person i form av ekonomisk eller ideell förening.
Kooperatörerna får stöd i verksamheten av handledare, som oftast har kommunal anställning.
Dessutom förekommer stöd till start, utbildnings- och driftskostnader.
Det finns idag cirka 90 sociala arbetskooperativ i landet. Utifrån en skattning som grundar sig på
ovanstående inventering av ungefär hälften av dessa, kan man sluta sig till en total omsättning på
cirka 60 miljoner. Cirka 1100 personer arbetar i de sociala arbetskooperativen. I de inventerade
verksamheterna har huvuddelen (cirka 63%) av medlemmarna sin försörjning ordnad via
försäkringssystemen. 12 % har lön med lönebidrag och cirka 25% av arbetskraften går i
arbetsträning eller arbetsprövning med bidrag från försäkringskassan eller arbetsförmedlingen.
En femtedel av de sociala arbetskooperativen har anställda medlemmar med lönebidrag och en
femtedel täcker sina kostnader för handledare och lokaler genom försäljning till privata eller
offentliga sektorn.
3
Två närliggande former inom den sociala ekonomin är:
•
Lokala gemenskapsföretag, som är uppbyggda av grupper som samverkar för
utveckling av lokalsamhället och för att bereda människor med arbetshinder
sysselsättning och gemenskap.
•
Föreningsdrivna sociala företag, där grupper eller intresseföreningar driver företag för
att skapa arbete för sina medlemmar och/eller andra med funktionshinder.
Jämförelse med Italien och Storbritannien
Storbritannien och Italien är två länder av intresse för utvecklingen av Social Firms, som har som
målsättning att bereda funktions- och arbetshindrade arbete.
I Italien är dessa Social Firms sociala kooperativ av tradition och p g a en förmånlig lagstiftning,
medan det i Storbritannien utvecklats andra former för ägande i en kultur som i stor utsträckning
grundar sig på en blandning av offentliga välfärdslösningar och stora välgörenhetsorganisationer.
Den kooperativa rörelsen i Storbritannien har haft en nedgång under 90- talet, då bl a stödet till
Kooperativa utvecklingscentrum (Co-operative Development Agencies) drogs ner.
I Storbritannien fanns år 2000 155 Social Firms och Emerging Social Firms,. Endast 7 av dem var
social co-operatives. En markant ökning av Social Firms har skett sedan man i Storbritannien
adopterat en italiensk nätverksmodell för stödorganisation i och med bildandet av Social Firms UK
1998.
I Italien har man sedan 1991 en lagstiftning för sociala kooperativ, som bl a omfattar s k Typ B
kooperativ, som har som målsättning att ”uppfylla det allmänna samhälleliga intresset att främja
mänskliga behov och att socialt integrera medborgarna genom: genomförande av diverse aktiviteter
– jordbrukande, industriell, affärsdrivande eller tjänsteproduktion – med syftet att finna
förvärvsarbete för funktionshindrade, missgynnade personer.”
Lagstiftningen innebär en tydlig identifiering och legitimering av de sociala kooperativen. För Typ
B kooperativ innebär lagen skattelättnader, bl a när det gäller arbetsgivaravgifterna för de
funktionshindrade/”missgynnade” arbetstagarna, samt vissa förmåner när det gäller upphandling.
Nätverksorganisationer, s k konsortier fyller en viktig funktion för stöd och utveckling av de
sociala kooperativen i Italien.
En jämförelse mellan de tre olika länderna visar på betydande skillnader. Den historiska
bakgrunden är olika, vilket leder till skillnader i finansiering genom välgörenhet och ideellt arbete
eller offentliga välfärdslösningar. Medlemsgrupperna ser också olika ut och domineras inte av de
funktionshindrade i Storbritannien och Italien.
De flesta av de engelska och italienska funktionshindrade arbetstagarna skulle antagligen erbjudas
arbete på Samhall, eller i andra arbetsmarknadsåtgärder om de bott i Sverige. De svenska
kooperativen är unika i sin betoning av delaktighet och ansvarstagande vilket skapar arbetstillfällen
och empowerment för grupper som generellt sett är längre bort från arbetslivet än i de andra
länderna.
Förutsättningar för en utveckling av sociala arbetskooperativ i Sverige
Rapporten konstaterar ett antal förutsättningar för en utveckling av sociala arbetskooperativ i
Sverige:
•
En allmänt accepterad definition av vad de sociala arbetskooperativen är och en
legitimering av begreppet.
•
Tydliggörande av myndigheternas ansvarsområden visavi de sociala
arbetskooperativen och deras medlemmar.
•
Samverkan mellan myndigheter nationellt och lokalt för det strukturella stödet
•
Stödstruktur för utveckling av den kooperativa metoden, kvalitet och kompetens.
4
Kooperativens behov av kontinuitet och långsiktighet för att kunna utveckla sina
affärsverksamheter är en kritisk faktor som påverkas av bl a projektinriktningen i det offentliga
stödet. I rapporten betonas att arbete är arbete även om det inte sker enligt de krav som gäller på
arbetsmarknaden och endast ett fåtal timmar i veckan. De sociala arbetskooperativen tillhör det
arbetsmarknads- och näringspolitiska området. Denna markering grundar sig främst på att
kooperativen hittills, till stor del varit en fråga för kommunernas åtgärder, vilket hämmat
möjligheterna t ex att gå från bidrag till lön.
Utvecklingen av Samhall, hur lönebidragen kommer att organiseras och FRISAM/SOCSAM
verksamheterna är viktiga frågor som kommer att få betydelse för utvecklingen av de sociala
arbetskooperativen. Alla dessa frågor är aktuella i statliga utredningar som pågår under år 2002.
Rapportens förslag
För en utveckling av socialt entreprenörskap i sociala arbetskooperativ föreslås bl a:
•
Ett kooperativbidrag enligt lönebidragsmodellen, men med en större långsiktighet och
stabilitet. Ett bidrag med upp till 100% för personer som arbetar minst 25% och med
ett ytterligare bidrag på 30% av lönekostnaden för att täcka kringkostnader, t ex
handledarstöd.
•
Att det frigörs medel för investeringar och stöd via en fond som förvaltas av någon
statlig myndighet.
•
Upphandlande offentliga enheter skall kunna ge företräde till leverantörer som har en
viss andel funktionshindrade anställda.
•
Att AMS eller NUTEK blir samordnande myndighet.
•
Att lokala samverkansgrupper skapas där ansvarsfördelning och finansieringsfrågor
klargörs.
•
Att de kooperativa handledarnas anställningsförhållanden tydliggörs och en
förskjutning från kommunal anställning till arbetsgivare inom den sociala ekonomin, i
nätverk eller personalkooperativa föreningar.
•
Att de rådgivande och utbildande organisationerna skapar nätverk där de sociala
arbetskooperativens nationella organisation Skoopi ingår. Resurser och
kompetensutveckling bör ges till Lokala kooperativa utvecklingscentra och
involverade folkbildningsorganisationer.
•
Att Skoopi bör få bör få resurser liknande dem som andra riksorganisationer får för att
kunna utveckla nätverket och därigenom få stabilitet och kontinuitet i sitt arbete.
•
Att ett projekt initieras för att utveckla samverkan mellan Skoopi och de kooperativa
utvecklingscentrumens gemensamma organisation FKU när det gäller rådgivning,
utbildning och kompetensutveckling för nya och gamla sociala arbetskooperativ.
•
Att ett nationellt kunskapcentrum inrättas där en forsknings- och
utvecklingsinstitution i landet kan samla kunskap om de sociala arbetskooperativen
och liknande verksamheter inom social ekonomi. Det skulle också kunna erbjuda
utbildningsinsatser på högskolenivå för offentliga tjänstemän och andra intresserade.
•
Att de sociala arbetskooperativens ställning belyses i diskussionerna om en ny
associationsform för icke vinstdrivande bolag, som är under utredning. En ny
associationsform som skulle passa de sociala arbetskooperativen bättre än de som
idag används, skulle kunna bidra till större legitimitet och synliggörande för den
speciella typ av affärsverksamhet som de sociala arbetskooperativen bedriver.
Rapporten avslutas med att påtala bristen på kvalitativ och samhällsekonomisk forskning när det
gäller de sociala arbetskooperativen och föreslår att en arbetsgrupp bildas för att föra frågan vidare.
5
Arbete: När man gör något som någon annan har behov av. Man finns på en
marknad; någon är givare, någon är mottagare, det finns en relation. Det har inget
med lönsamhet att göra.
Ord som ”riktiga arbeten” förstör egentligen möjligheten att tänka1
Inledning
Omfattande forskning visar hur viktigt arbetet och yrkesidentiteten är för oss i vårt samhälle. För
många förutsätter det att ha anställning och lön, men betydelse för hälsa och välmående är också att
verka med sin arbetskraft i ett socialt sammanhang, att vara behövd och att få bidra till samhället
med sina resurser. Målet att alla skall få möjligheter att bidra med sin arbetsförmåga, även om den
är liten har lyfts fram bland annat av handikapprörelsens olika intresseföreningar.
I hela Europa skapar sociala entreprenörer affärsverksamhet för att tillgodose sociala behov och
behovet av arbete för utsatta grupper. De sociala arbetskooperativen är en del av detta
entreprenörskap och det unika med dem är att de ägs och drivs av dem som arbetar i dem, de som
har behovet av ett arbete på sina egna villkor.
Sverige har idag cirka 90 sociala arbetskooperativ, fördelade över hela landet. En av orsakerna är
att möjligheterna för grupper med arbetshinder att få arbetsprövning och anpassade, rehabiliterande
arbetsmiljöer har minskat i en allt hårdare arbetsmarknad.
De första kooperativen startades av personer med psykiska arbetshinder. Idag är medlemsgrupperna
alltmer blandade. Kooperativen bildas av och riktar sig till många olika grupper: personer med
funktionshinder, sociala eller socialmedicinska arbetshinder, missbruksproblematik eller långvarig
arbetslöshet eller sjukskrivning som påverkat deras möjligheter att gå tillbaka ut i arbetslivet.
Att skapa affärsverksamheter som man styr gemensamt, leder till en förändring i identiteten hos
personer som varit föremål för olika åtgärder. I de sociala arbetskooperativen tar de aktivt makten i
egna händer och driver näringsverksamhet om än i liten skala. Detta skapar empowerment och en
identitet som kooperatörer, arbetstagare, sociala företagare.
Det sociala entreprenörskapet som de sociala arbetskooperativen representerar, är dock en ganska
ny företeelse i Sverige. I folkhemsarbetet har man mera utgått från offentliga och storskaliga
lösningar på välfärdsproblemen. Att skapa arbete för dem som står utanför arbetsmarknaden har
traditionellt varit statens och den offentliga sektorns ansvar för sina medborgare.
Om det ska ske en utveckling av kooperativen, både kvantitativt och kvalitativt, krävs ett
tydliggörande av vad ett socialt arbetskooperativ är och en legitimering från politiker och
myndigheter.
Socialpolitik eller arbetsmarknadspolitik
Medlemmarna i de sociala arbetskooperativen i Sverige har idag ofta sjukpension, sjukbidrag eller
är långtidssjukskrivna. En del har anställning med lönebidrag. Många räknas som
färdigrehabiliterade inom vården och tillhör kommunernas ansvarsområde enligt socialtjänstlagen.
Gränsdragningarna mellan myndigheterna medför att de funktionshindrade som har nedsatt
arbetsförmåga, men som upplever att de kan utföra ett arbete med rätt anpassning och hjälpmedel
hamnar utanför arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsbegreppet ställer till problem för myndigheterna när det gäller ersättningar och stöd till
kooperativen och angränsande verksamheter inom social ekonomi. Hur ska man bedöma de
sjukpensionerade medlemmarnas insatser i de sociala arbetskooperativen? Är det arbete – kan då
personen samtidigt uppbära pension eller sjukbidrag? Försäkringskassans regelverk skapar oro för
många bidragstagare som skulle vilja arbeta, men inte förlora sin trygghet.
1
Konarski, Kristoffer: Slöseriet med människoresurser ur Bartilsson, Gillberg (red) ”Är arbetslöshet en fara
eller en ny möjlighet?” Rapport från CLEA-projektets avslutningskonferens den 25-26 maj 1998.
6
Begränsningen i regelverket och definitionen på ”arbete” och ”att stå till arbetsmarknadens
förfogande” förskjuter det samhälleliga utvecklingsarbetet och stödåtgärderna för de sociala
arbetskooperativen från arbetsmarknadspolitiken till den socialpolitiska arenan, d v s till
kommunernas ansvarsområde. Samtidigt är lönebidragssystemet inte anpassat för de sociala
arbetskooperativens verklighet i de fall där det kan vara aktuellt med ett lönebidrag.
Att medlemmarna ska kunna gå från bidrag till lön, att det finns tillgång till kompetent rådgivning
och att det sker en samordning av samhällets insatser med en klar ansvarsfördelning, är några av
förutsättningarna för en utveckling av de sociala arbetskooperativen. Finansiering och
utvecklingskostnader måste vara tillgängliga för kooperativen och den entreprenöriella kraften i
verksamheterna måste tas tillvara, både när det gäller den ekonomiska som den sociala sidan av
deras arbete.
Utan att vara definierade som rehabiliteringsverksamheter har kooperativen visat sig ha
rehabiliterande effekter. Metoden är inte lätt och kräver en hel del insikter hos de personer som
stöder verksamheten. Många som arbetat med och i sociala arbetskooperativ kan dock understryka
kraften i metoden, vilket styrks av en definition av kooperation som togs fram av Ingvar Nilsson
och Anders Wadeskog 1989:
”Kooperation är en metod för människor att gå samman för att under demokratiska
former lösa gemensamma ekonomiska och sociala problem och därmed tillgodose
otillfredsställda behov.
Metoden baseras på social samverkan, ömsesidig respekt för varandra och personligt
ansvarstagande.
Detta i sin tur förutsätter självrespekt”2
Föreliggande rapport beskriver de sociala arbetskooperativen i Sverige, Storbritannien och Italien
och hur det samhälleliga stödet ser ut i dessa tre länder.
Till vem vänder sig denna rapport?
Sociala arbetskooperativ innebär en möjlighet för funktionshindrade och andra att själva skaffa sig
ett arbete. Vilka, förutom de som står utanför arbetsmarknaden har anledning att intressera sig för
denna möjlighet? Vi som har skrivit denna rapport anser att det är en angelägen fråga för flera
målgrupper:
Departement och riksdagsledamöter som skall besluta i arbetsmarknadsfrågor och
socialförsäkringssystem och som skall hantera samhällets insatser för att minska ohälsa och
utanförskap. De sociala arbetskooperativen är en del av den sociala ekonomin som behöver
legitimitet och ett genomtänkt stöd för att kunna utveckla den potential som ligger i att människor
tar makten i egna händer och skapar nya sätt att lösa välfärdsfrågor i samhället.
Kommunala politiker som har det lokala ansvaret för sysselsättningsfrågor och socialpolitik. Vad
kan ett socialt arbetskooperativ erbjuda sina medlemmar och lokalsamhället som inte en kommunal
verksamhet kan? Vad krävs det för politiska beslut?
Kommunala tjänstemän som hanterar frågor kring arbete och sysselsättning enligt Socialtjänstlagen
och LSS. Vilket ansvar har kommunen gentemot kooperativen där makten ligger hos forna klienter
och deltagare i kommunala verksamheter? Hur kan man som kommunal tjänsteman stödja en
kooperativ utveckling så att den får de bästa förutsättningarna för sin affärsverksamhet och sina
rehabiliterande effekter för medlemmarna? Kan sociala arbetskooperativ lösa en del av de problem
som kommunerna idag har när det gäller integreringsprocesser.
Försäkringskassans tjänstemän som beslutar om pensioner och sjukbidrag eller andra
sjukförsäkringsåtgärder. De sociala arbetskooperativen kan erbjuda arbete med rehabiliterande
effekter till dem som idag bedömts som färdigrehabiliterade, men som har arbetskapacitet som vill
2
Nilsson, Ingvar, Wadeskog, Anders, 1989 ”Att vara ianspråktagen och delaktig” Regionplane- och
trafikkontorets skriftserie om kooperation del 3.
7
brukas. Kan försäkringskassan samverka med andra myndigheter kring de sociala
arbetskooperativen för att skapa förutsättningar för att minska ohälsotalet och på sikt även sina
kostnader för sjukförsäkringen?
Arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarnas tjänstemän som driver
arbetsmarknadspolitiken och som genom olika åtgärder skapar möjligheter för människor att träda
in eller återinträda på en arbetsmarknad istället för att gå hemma med passiva bidrag. Kan de
sociala arbetskooperativen leda till att vi får en breddning av arbetsmarknaden så att fler arbetar,
men kanske inte utifrån de krav som idag gäller för att stå till arbetsmarknadens förfogande? Är det
riktigt arbete som utförs i de sociala arbetskooperativen?
Olika intresseorganisationer som stöder och utvecklar möjligheterna för sina målgrupper att få ett
gott liv. Kan sociala arbetskooperativ vara en av alternativa lösningar till arbete? Hur skiljer de sig
gentemot föreningsdrivna och andra former av arbetsverksamheter inom den sociala ekonomin?
Samhall och alla aktörer som arbetar med att utveckla arbetsplatser som är anpassade för
människor med olika arbetshinder, så att deras resurser kommer till nytta för samhället och för dem
själva.
Sist men inte minst vänder sig denna rapport till de personer och stödorganisationer som ger
rådgivning och utbildning till grupper som vill starta ett socialt arbetskooperativ.
Syfte och bakgrund
Rapporten är ett utvecklingsarbete med titeln: ”Funktionshindrades möjligheter till arbete genom
sociala arbetskooperativ. Strukturella förutsättningar i Sverige i jämförelse med England och
Italien”.
Utvecklingsarbetet har finansierats av Rådet för Arbetslivsforskning (varav en del har ombildats till
VINNOVA), Socialstyrelsen, NUTEK och Arbetslivsinstitutet i Östersund.
Syftet med rapporten är att beskriva de sociala arbetskooperativen i Sverige i förhållande till
liknande verksamheter i Italien och Storbritannien. Tyngdpunkten ligger på en analys över hur det
samhälleliga stödet är organiserat och vilka faktorer som befrämjar funktions- och arbetshindrades
möjligheter att skapa sig ett arbete genom sociala arbetskooperativ.
Målsättningen har varit:
• Att definiera begreppet ”sociala arbetskooperativ” och avgränsa dem gentemot andra
verksamheter inom social ekonomi med liknande målsättning.
•
Att beskriva de sociala arbetskooperativen i Sverige, Italien och Storbritannien.
•
Att beskriva den samhälleliga strukturen runt de sociala arbetskooperativen och hur
stödet ser ut för kooperativen och för medlemmarna i de tre länderna.
•
Att analysera hur samhälleligt stöd och olika bidragssystem påverkar utvecklingen i
kooperativen.
•
Att ge förslag om hur vi kan förbättra villkoren för medlemmarna och de sociala
arbetskooperativen i landet och för de handläggare inom den offentliga sektorn som
skall hantera stöd och samverkan med kooperativen.
Vi som har arbetat med rapporten har varit knutna som projektledare eller konsulter till Sociala
kooperativ-projektet, som bildades 1997 av FKU, (Föreningen Kooperativ Utveckling, bildat av de
Lokala Kooperativa Utvecklingscentrumen, LKU, i landet)
RSMH (Riksförbundet för Mental Hälsa), IFS (nuvarande Schizofreniförbundet) och HSO
(Handikappförbundens Samarbetsorgan).
Sociala kooperativ-projektet har haft till uppgift att synliggöra sociala arbetskooperativ som en
metod på den nationella arenan bland annat genom informations- och utbildningsarbete.
Huvudansvarig för rapporten är Eva Laurelii, som arbetat som kooperativ rådgivare i 12 år vid
Göteborgs Kooperativa Utvecklingscentrum, Kooperativ Konsult. Viktiga bidrag med text,
8
kunskap och entusiasm, har Bosse Blideman, projektledare för Sociala kooperativ-projektet och
kooperativ rådgivare sedan 80-talet stått för, tillsammans med Yngve Karlsson, jurist.
Arbetet har skett i samarbete med Arbetslivsinstitutet i Östersund och docent Karl W Sandberg.
Vi har gjort en kortare litteraturstudie över skrifter och artiklar om de sociala arbetskooperativen
och jämförande företeelser i Italien och Storbritannien. Vi har också studerat lagar, utredningar och
skrifter som behandlar de socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som samhället
erbjuder i rehabiliterings- och sysselsättningsfrågor.
Beskrivningen av de sociala arbetskooperativen i Sverige baseras på en inventering av 54
verksamheter, där 44 avgränsats som sociala arbetskooperativ. Inventeringen skedde genom
telefonintervjuer där antingen den handledare eller kooperatör som var tillgänglig, svarade på
frågor om medlemskap, arbetsgrupp, affärsidé, omsättning och finansiering. Vi försökte också att
få en uppfattning om målsättning och beslutsfattandet i kooperativen.3
Beskrivningen av liknande verksamheter i Italien grundar sig på material från de italienska
nätverksorganisationerna CGM och DROM och den enda undersökning av sociala kooperativ Typ
B som vi har funnit, sammanställt i boken ”Social Entrepreneurs – the Italian Case”. I
Storbritannien har en nätverksorganisation, Social Firms UK gjort ett register och olika
informationsmaterial om Social Firms i Storbritannien. Dessa som ligger som grund för
beskrivningarna av Social Firms, som innefattar även Social co-operatives.
I intervjuer med företrädare för nätverksorganisationer i Italien och Storbritannien har vi försökt att
skaffa oss en bild av de två ländernas utveckling när det gäller motsvarigheten till våra sociala
arbetskooperativ.
Analysen och slutsatserna som dras i rapporten bygger på det insamlade materialet och erfarenheter
från vårt arbete i Sociala kooperativ-projektet och som kooperativa rådgivare. I det arbetet har vi
följt utvecklingen i Sverige, utbildat grupper som startat sociala arbetskooperativ, drivit projekt
med kompetensutveckling, utbildningar för handledare och kommunala handläggare, informerat på
konferenser och seminarier och producerat informationsmaterial. Vi har också i transnationella
projekt och i nätverk fått kontakter med företrädare för verksamheter i andra länder.
Till projektet har knutits en referensgrupp bestående av:
Bosse Olsson, NUTEK
Hans Matsson, Socialstyrelsen
Leif Klingensjö, Svenska kommunförbundet
Svante Johnsson, Försäkringskassan
Katarina Grut, ALI, Östersund
Yohanan Stryjan, Södertörns Högskola
Stefan Tengman, HSO
3
Frågeformulär: se bilaga 1.
9
Några begrepp
Nedan definieras några begrepp som återkommer och presenteras mera fylligt i rapporten. Vi har
valt att inte översätta begreppen, utan använda deras engelska och italienska namn, för att inte
skapa förvirring. Det finns likheter, men också stora skillnader i de verksamheter som rapporten
behandlar. Vi hoppas att man efter att ha läst rapporten skall ha en god uppfattning om hur det ser
ut i de olika länderna när det gäller de kooperativa verksamheterna som skapar arbetsmöjligheter
för funktionshindrade och arbetshindrade personer.
Social ekonomi enligt den svenska definitionen
"Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål,
bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn.
Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ,
stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har
allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som drivkraft."4
Social Enterprises
“Företag som bedriver affärsverksamhet på marknaden för att uppnå sociala mål. De för människor
och grupper tillsammans för ekonomisk utveckling och social nytta. Social Enterprises
karaktäriseras av att de har en företagsinriktning – de är företag som är direkt involverade i
produktion av varor och för att tillgodose tjänster till marknaden. De strävar mot att vara
livskraftiga verksamheter som skapar överskott genom sin affärsverksamhet.
Har sociala mål – de har uttryckliga sociala mål som att skapa arbete, utbildning och att tillgodose
lokal service. De har etiska värderingar som innefattar ett engagemang för att bygga upp lokal
handlingskompetens. De är ansvariga inför sina medlemmar och det omgivande samhället för sin
sociala, miljömässiga och ekonomiska påverkan.
Drivs av grupper och föreningar – de är autonoma organisationer med styrning och ägande som
baserar sig på deltagande av andelsägargrupper (brukare eller klienter, lokala samhällsgrupper etc )
eller av förtroendemän (trustees). Överskott fördelas som utdelning till andelsägarna eller används
till samhällsnytta.”5 (egen översättning)
Social Firms
Social Firms definieras enligt nätverksorganisationen CEFEC som företag:
• som är skapad för att anställa människor med funktionshinder eller andra som är
missgynnade på arbetsmarknaden
•
som använder sin marknadsorienterade produktion av varor eller tjänster för att
uppfylla ett socialt syfte
•
som har ett signifikant (i England minst mellan 30-50%) antal människor med
funktionshinder eller andra missgynnade bland arbetskraften
•
där alla som arbetar i företaget skall ha marknadsmässig lön eller lön som är lämpligt
för arbetsuppgiften oavsett produktionskapacitet
•
där arbetsmöjligheterna skall vara lika mellan missgynnade och icke- missgynnade
anställda och där alla har samma anställningsrättigheter och skyldigheter.6 (egen
översättning)
Social co-operatives i Storbritannien
Verksamheter som uppfyller definitionen, eller delar av definitionen, på en Social Firm, men i
Social co-operatives är medlemmarna ägare och beslutsfattare. Ägandeprincipen värderas många
gånger högre av medlemmarna än möjligheten till lön och anställning.7 (egen översättning)
4
Kulturdepartementet 1999: Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt? Rapport
från en arbetsgrupp
5
www.sel.org.uk :Understanding Social Enterprises. 2002-04-17
6
Grove et al 1997,CEFEC, Confederation of European Firms, Employment initiatives and Social cooperatives’ definition of a Social Firm
10
Cooperazione di solidarietà sociale i Italien
Sociala kooperativ har som målsättning att uppfylla det allmänna samhälleliga intresset att främja
mänskliga behov och att socialt integrera medborgarna genom:
A: skötsel av hälsovårds- och utbildningstjänster;
B: genomförande av diverse aktiviteter – jordbrukande, industriell, affärsdrivande eller tjänster –
med syftet att finna förvärvsarbete för missgynnade personer.8
Sociala arbetskooperativ i Sverige
Sociala arbetskooperativ:
• är fristående sammanslutningar av personer som samverkar för att lösa behov av
arbete och social gemenskap genom ett samägt och demokratiskt företag.
Vinstmotivet är underordnat syftet att utveckla och göra bruk för vars och ens
arbetsförmåga och medbestämmande i företagets angelägenheter.
•
personer som befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden p g a
funktionshinder eller andra skäl är den dominerande medlemsgruppen.
•
bedriver affärsverksamhet med varu- och tjänsteproduktion för försäljning och de har
alltid en relation till offentlig sektor, genom olika typer av stöd, bidrag, försäljning av
platser eller tjänster (definitionen är ett resultat av föreliggande rapportarbete).
Community Businesses
är Social Enterprises som har en stark geografisk förankring och fokuserar på en lokal marknad och
lokal service.
Kooperation
”En kooperativ förening är en fristående sammanslutning av personer som frivilligt samverkar för
att tillgodose sina gemensamma ekonomiska, sociala och kulturella behov och önskemål genom ett
samägt och demokratiskt styrt företag.
Kooperativa föreningar bygger på värderingarna självhjälp, personligt ansvar, demokrati ,
jämlikhet, rättvisa och solidaritet. Liksom grundarna tror medlemmar i kooperativa föreningar på
etiska värden som hederlighet, öppenhet, socialt ansvar och omsorg om andra.
Kooperativa principer som är riktlinjer för hur kooperativa föreningar ska omsätta värderingarna i
handling:
• Frivilligt och öppet medlemskap
• Demokratisk medlemskontroll
• Medlemmarnas ekonomiska deltagande
• Självständighet och oberoende
• Utbildning, praktik och information
• Samarbete mellan kooperativa föreningar
• Samhällshänsyn9
Svantaggiato
Italienskt begrepp för handikappade, missgynnade personer. I lagstiftningen för cooperazione
sociale i Italien omfattas följande grupper i begreppet: personer med fysiska, psykiska eller
sensoriska funktionshinder, tidigare patienter på mentalsjukhus, personer som är i psykiatrisk
behandling, drogmissbrukare, alkoholister, unga personer under 18 år men i arbetsför ålder och
som har familjeproblem. Dessutom ingår fångar som avtjänar alternativa straff istället för
fängelse.10
Statens ansvar för sina medborgare
Offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilde
människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall
7
Higgins, Gerard, Gianniba, Poly 1999 : The Social Firms Directory
Republiken Italiens officiella samlingar, huvudserien nr 283 per 3 dec 1991. Lag nr 381 per 8 november
1991 Förordning gällande sociala kooperativ. Artikel 1
9
Internationella Kooperativa Alliansen, IKA 1995 Förklaring av den kooperativa identiteten, Manchester,
Storbritannien 23 september 1995. Informationsmaterial från Kooperativa Institutet mars 1996
10
Republiken Italiens officiella samlingar, huvudserien nr 283 per 3 dec 1991. Lag nr 381 per 8 november
1991 Förordning gällande sociala kooperativ. Artikel 4
8
11
vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det ska särskilt åligga det allmänna att
trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för en
god levnadsmiljö.11
Arbetshandikapp enligt Arbetsmarknadsstyrelsen
Personer som på grund av psykiskt, fysiskt, intellektuellt eller socialmedicinskt handikapp har eller
förväntas få svårigheter att få och behålla ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.12
Arbetsrehabilitering
Omfattar det stöd och de åtgärder som en person behöver för att återfå eller behålla sin
arbetsförmåga. Begreppet återfinns i lagen om allmän försäkring där de åtgärder som berättigar till
rehabiliteringsersättning vid FK ska vara av arbetslivsinriktad art, d v s att förkorta sjukdomstiden
eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Det kan t ex vara
frågan om arbetsprövning, arbetsträning eller utbildning. Insatserna riktas både till sjukskrivna med
arbetsgivare och sjukskrivna arbetslösa.13
Att stå till arbetsmarknadens förfogande
Anmäld som arbetssökande på Af och beredd att ta anvisat lämpligt arbete. Förmåga att arbeta
minst 17 tim i veckan. För att få arbete på Samhall krävs i regel en förmåga att arbeta minst 20
tim/vecka.14
11
Regeringsformen 1974 första kapitlet 2§
AMS
13
RRV 1996: Rehabilitering av arbetslösa sjukskrivna kap 2
14
SoS rapport 1997:4: Steget före arbete sid 72. Begreppet är kopplat till arbetslöshetsförsäkringen
12
12
Sociala arbetskooperativ – en del av den kooperativa rörelsen och av social
ekonomi
De sociala arbetskooperativen är en del av en kooperativ rörelse som finns över hela värden.
Ideologiskt grundar sig kooperativa verksamheter på tankar från 1800-talet om oberoende,
självhushåll, självtillit och solidaritet mellan resursstarka och resurssvaga. De startas och har
startats utifrån behov som personer i en grupp har gemensamt och som kan tillfredsställas genom
en ekonomisk verksamhet, vari medlemmarna deltar som konsumenter, producenter eller med sin
arbetskraft. Man delar ägande och ansvar efter principen en medlem – en röst. Kooperativ är
fristående, självständiga verksamheter där medlemmarna medverkar frivilligt och med ett öppet
medlemskap.
Definitionen och beskrivningen av kooperativ brukar formuleras så här:
Definition: En kooperativ förening är en fristående sammanslutning av personer som
frivilligt samverkar för att tillgodose sina gemensamma ekonomiska, sociala och
kulturella behov och önskemål genom ett samägt och demokratiskt styrt företag.
Kooperativa föreningar bygger på värderingarna självhjälp, personligt ansvar,
demokrati , jämlikhet, rättvisa och solidaritet. Liksom grundarna tror medlemmar i
kooperativa föreningar på etiska värden som hederlighet, öppenhet, socialt ansvar
och omsorg om andra.
Kooperativa principer som är riktlinjer för hur kooperativa föreningar ska omsätta
värderingarna i handling:
•
Frivilligt och öppet medlemskap
•
Demokratisk medlemskontroll
•
Medlemmarnas ekonomiska deltagande
•
Självständighet och oberoende
•
Utbildning, praktik och information
•
Samarbete mellan kooperativa föreningar
•
Samhällshänsyn15
För funktionshindrade och andra som ställts utanför möjligheterna att bidra med sin arbetskraft och
sin kompetens i samhället kan den kooperativa metoden bl a innebära:
•
Man är del i en grupp som har gemensamma behov:
Möjligheten att tillsammans med de övriga formulera sina behov och klargöra för
varandra hur man tillsammans skall kunna lösa dem genom en kooperativ
verksamhet. I denna formulering framkommer också skillnaderna mellan
kooperativen i vilken grad man trycker på gemenskapen, eller om arbetet och att få
utveckla kompetens genom arbetsuppgifterna är det väsentligaste för gruppen.
•
Man deltar frivilligt som medlem i kooperativet
Det är inte möjligt att någon remitterar eller på något sätt ”tvingar” någon att bli
medlem i kooperativet. Det är ett frivilligt ställningstagande och det är också frivilligt
hur mycket man bidrar med om inget annat står i stadgarna. Frivilligheten innebär att
man måste ta sitt ansvar och sin delaktighet på allvar och för många är det ett viktigt
steg på vägen till att frigöra sig från en passiviserande patient- eller klientroll.
•
Man samverkar demokratiskt
Det är i arbete och samverkan som man utvecklas som människa och kan spegla sig i
andra, samtidigt som man får chansen att bidra med sig själv och med sina resurser. I
15
Internationella Kooperativa Alliansen, IKA 1995 Förklaring av den kooperativa identiteten, Manchester,
Storbritannien 23 september 1995. Informationsmaterial från Kooperativa Institutet mars 1996
13
gruppen är du behövd – din medverkan är betydelsefull för alla. I samverkan visar vi
våra både positiva och negativa sidor. Här måste vi klara av att hantera konflikter och
negativa känslor. Den kooperativa formen innebär att man inte bara måste samverka
kring sin arbetsuppgift i verksamheten. Man måste också delta i besluten kring
ekonomi, kooperativets mål och verksamhetsplan etc. Detta aktiva deltagande i
samverkan och en demokratisk verksamhet är för många en träning i att delta,
formulera sig, uttrycka åsikter även i andra sammanhang. En förutsättning för
empowerment, självtillit och delaktighet i samhället.
•
I ett samägt och demokratiskt företag
Kooperativet är ett företag som bedriver affärsverksamhet. Som medlem i
arbetskooperativet bidrar man med sin arbetskraft för att producera varor eller tjänster
som behövs på en marknad. Det är här andra delen av begreppet ”att vara behövd”
kommer in – medlemmarna utför uppgifter som behövs av andra och som de är
beredda att betala för. I det kooperativa företaget äger medlemmarna verksamheten
och ingen annan bör ta del av överskott eller bestämma över produktionen.
De sociala arbetskooperativens sammanhang
Man kan betrakta de sociala arbetskooperativens verksamhet utifrån flera aspekter.
I sitt samhälleliga sammanhang befinner sig kooperativen inom en ny sektor, den sociala
ekonomin, som uppmärksammats i och med inträdet i EU, där denna sektor lyfts fram som en
möjlig lösning på samhälleliga välfärdsproblem. Denna sektor rör sig i ett gränsland mellan
offentlig, privat och ideell verksamhet:
Social ekonomi:
"Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga
ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från
den offentliga sektorn.
Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar,
kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala
ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som drivkraft."16
I det kooperativa sammanhanget är de sociala arbetskooperativen en delmängd av den kooperativa
rörelsen som består av konsument-, producent- och arbetskooperativ. I Sverige har den
konsumentkooperativa rörelsen och lantbrukarnas producentkooperativ varit de mest framträdande.
Den nykooperativa rörelsen från 80-talet har skapat daghem och olika sociala kooperativ som
bedriver verksamhet inom utbildning, vård, omsorg eller arbete för personer utanför den ordinarie
arbetsmarknaden. I de sociala arbetskooperativen driver de arbetande själva sitt kooperativ i
arbetskooperativa former med stöd ifrån samhället.
När det gäller verksamhetens inriktning är de sociala arbetskooperativen en del av de verksamheter
som driver ekonomisk verksamhet för att erbjuda arbete till personer med olika former av
arbetshinder. Till detta område hör även verksamheter som:
•
Samhall
•
Kommunala och andra myndigheters näringsdrivande arbetsträningsverksamheter
•
Förenings- eller stiftelsedrivna företag ( t ex Enter – ägs av de synskadades förening,
eller affärsverksamhet inom annan ideell verksamhet t ex inom Stadsmissionen)
•
Företag som startats av enskilda personer i syfte att bereda arbete till
funktionshindrade
•
Personalkooperativ som driver daglig verksamhet eller arbetsverksamhet
16
Kulturdepartementet 1999: Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt? Rapport
från en arbetsgrupp
14
Vinstbegreppet
Vinst i ett företag är det överskott som företaget redovisar i sitt bokslut. Detta beskattas.
Ibland används också ordet vinst för att visa att det finns medel över för t ex investeringar efter att
kostnader för produktionen har räknats bort.
Verksamheter inom den sociala ekonomin förutsätts sakna vinstsyfte som huvudsakligt mål.
Affärsverksamheten skall i första hand ha till syfte att tillgodose medlemsnyttan, fullfölja
samhälleliga eller sociala mål, inte att ge utdelning till enskilda människor.
I Europa talar man om not-for-profit-organisations. På svenska blir det oftast icke- vinstdrivande
verksamhet. Uttrycken kan dock ges olika betydelse. Med det engelska uttrycket betonar man
organisationens syfte, medan man med den svenska översättningen ofta utgår från verksamhetens
resultat.
Vinstbegreppet skapar en viss förvirring i samband med kooperativa och andra liknande
verksamheter. Framförallt i sammanhang där "vinst" inte anses få förekomma. I stället för att ta
fasta på hur eventuell vinst av en viss verksamhet skall användas har man ifrågasatt själva
förekomsten av vinst.
Under det senaste året har vinst och vinstmotiv diskuterats också i samband med alternativa
driftsformer inom utbildning, vård och omsorg. Enligt de nu gällande reglerna om offentlig
upphandling skall kvalitetsaspekter, pris, utbud mm granskas när samhället går in och köper
tjänster av bolag, kooperativ eller enskilda utförare, inte aktörens drivkrafter och personliga
målsättning. Men i upphandlingskommitténs betänkande (SOU 2001:31) finns förslaget att
möjliggöra en positiv särbehandling för t ex personal, brukargrupper och intresseföreningar:
”Den upphandlande enheten får uppställa som krav att utförandet av tjänsten endast
får överlämnas till ett bolag, en förening, en stiftelse eller annan som driver
verksamheten utan syfte att skapa vinst åt ägare eller motsvarande.”17
Deras uppbyggnad, storlek, kapitalbas och syfte skiljer sig på ett avgörande sätt från traditionella
företag, vilket gör att de inte konkurrerar på samma villkor. Det kan motivera särregler.
Det är lite oklart vilka utförare kommittén avser med avgränsningen till dem "som driver
verksamheten utan syfte att skapa vinst". Avser man endast dem som har för avsikt att bedriva den
begränsade verksamhet upphandlingen gäller utan vinst (jämför självkostnadsprincipen inom
kommunal affärsverksamhet)? Då handlar det mer om non-for-profit-organisations.
Det engelska uttryckets innebörd passar bättre in i detta sammanhang. För att räknas som en notfor-profit-organisation krävs inte att en viss verksamhet skall drivas utan vinst eller vinstmotiv.
Däremot krävs att vinsten skall återinvesteras för att säkerställa och/eller utveckla verksamheten
eller användas till samhälleliga/sociala ändamål. Företag som enbart drivs i syfte att ge avkastning
på det kapital ägarna investerat i verksamheten kan därmed inte räknas hit.
Kooperativ har i allmänhet inte som mål att maximera vinsten för att kunna dela ut den till sina
medlemmar/ägare. Medlemmarnas eventuella ekonomiska utbyte av verksamheten förutsätts
uppkomma i själva deltagandet som konsumenter, brukare, arbetstagare osv. Man brukar säga att
ett regelrätt kooperativ saknar ett självständigt vinstsyfte (utöver vad som behövs för nödvändig
konsolidering). I den mån utdelning över huvudtaget förekommer är det i regel fråga om s k
kooperativ utdelning, d v s utdelning i form av återbäring (i konsumentkooperativ) respektive
efterlikvid (i arbetskooperativ).
De sociala arbetskooperativen har olika behov av att få vinst på försäljningen. De kooperativ som
har som mål att erbjuda sina medlemmar lön och som strävar mot att skapa ett så självständigt
socialt företag som möjligt, behöver satsa på en affärsverksamhet som kan skapa vinst som kan
användas i verksamheten för investeringar, lön och utvecklingsinsatser för medlemmarna.
17
SOU 2001:31 Upphandlingskommitténs förslag : Mer värde för pengarna
15
Sammanfattningsvis är det vinstens direkta eller indirekta användning och inte dess existens som
avgör om ett företag skall räknas som icke vinstdrivande. Används den för ett samhälleligt eller
socialt ändamål är det i allmänhet fråga om en icke vinstdrivande verksamhet. Används den till
avkastning på ägarkapital är det något annat.
Det europeiska sammanhanget
I Sverige har vi inspirerats, liksom många andra länder, av de italienska sociala kooperativen i vår
utveckling av sociala arbetskooperativ. Många politiker och tjänstemän, liksom även blivande
kooperatörer, har varit i Italien på studieresor och försökt att översätta de italienska erfarenheterna
till svenska förutsättningar. Inträdet i EU har också inneburit kontakter med andra medlemsländer.
I dessa gemensamma projekt arbetar man för att utveckla arbete och integration för
funktionshindrade som hamnat utanför samhällets arbetsliv. Begreppet som används för sociala
företag med den målsättningen i Europa är Social Firms, även om de har olika namn i olika länder.
Ett än vidare begrepp i det europeiska sammanhanget är Social Enterprises, vilket omfattar alla
sociala företag som driver ekonomisk affärsverksamhet för sociala syften.
Social Enterprises definieras som:
Företag som bedriver affärsverksamhet på marknaden för att uppnå sociala mål.
De för människor och grupper tillsammans för ekonomisk utveckling och social
nytta.
Social Enterprises karaktäriseras av att de:
Har en företagsinriktning – de är företag som är direkt involverade i produktion av
varor och för att tillgodose tjänster till marknaden. De strävar mot att vara
livskraftiga verksamheter som skapar överskott genom sin affärsverksamhet.
Har sociala mål – de har uttryckliga sociala mål som att skapa arbete, utbildning och
att tillgodose lokal service. De har etiska värderingar som innefattar ett engagemang
för att bygga upp lokal handlingskompetens. De är ansvariga inför sina medlemmar
och det omgivande samhället för sin sociala, miljömässiga och ekonomiska påverkan.
Drivs av grupper och föreningar – de är autonoma organisationer med styrning och
ägande som baserar sig på deltagande av andelsägargrupper (brukare eller klienter,
lokala samhällsgrupper etc ) eller av förtroendemän (trustees). Överskott fördelas
som utdelning till andelsägarna eller används till samhällsnytta.18 (egen översättning)
Social Enterprises kan driva många olika verksamheter:
Credit Unions, som ger möjlighet till finansiering.
Development Trusts har en nyckelposition när det gäller samhällets stöd till att
skapa nya företag.
Employee Owned Businesses, som skapar och räddar jobb som en del av en
samhällelig ekonomisk utvecklingsstrategi.
Social Firms, erbjuder anställning, träning och arbetslivserfarenhet till personer med
funktionshinder.
Intermediated Labour Market Companies , erbjuder träning och arbetslivserfarenhet
för långtidsarbetslösa.
Community Businesses, är sociala företag som har en stark geografisk förankring
och fokuserar på en lokal marknad och lokal service.
Kooperativ av olika slag, där grupper går ihop för att möta gemensamma
ekonomiska och sociala behov genom ett gemensamt ägt företag.19(egen översättning)
18
www.sel.org.uk :Understanding Social Enterprises 2002-04-17
www.sel.org.uk Understanding Social Enterprises 2002-04-17
19
16
Det europeiska nätverket för Social Firms i Europa, CEFEC (Confederation of European
Firms, Employment initiatives and Social co-operatives) enades om en definition av Social
Firms 1997:
”Social Firm” är ett företag :
som är skapat för att anställa människor med funktionshinder eller andra som är
missgynnade på arbetsmarknaden
som använder sin marknadsorienterade produktion av varor eller tjänster för att
uppfylla ett socialt syfte
som har ett signifikant (i England minst mellan 30-50%) antal människor med
funktionshinder eller andra missgynnade bland arbetskraften
där alla som arbetar i företaget skall ha marknadsmässig lön eller lön som är lämplig
för arbetsuppgiften oavsett produktionskapacitet
där arbetsmöjligheterna skall vara lika mellan missgynnade och icke- missgynnade
anställda
där alla har samma anställningsrättigheter och skyldigheter.20(egen översättning)
Definitionen var ett resultat efter flera års långa diskussioner i Europa där olikheterna är stora.
Nyckelkriterierna är dock att de skall vara livskraftiga affärsverksamheter och att de som arbetar i
företaget skall ha lön och anställningskontrakt.
Svårigheter att hitta affärsidéer som är tillräckligt lukrativa för att erbjuda möjligheter till
försörjning för arbetstagarna i Social Firms finns över hela EU. Behoven är i andra länder, liksom
hos oss, att hitta rätt stödformer och finansiering, så att affärsverksamheter kan utvecklas. Det
gäller att hitta rätt bidragssystem så att anställning, lön och jämlika villkor även erbjuds den som
inte har full arbetskapacitet, men som arbetar efter förmåga. Målsättningen för Social Firms är att
de skall normalisera livet för dem som arbetar i verksamheterna.
Hur betraktas våra sociala arbetskooperativ i detta sammanhang? I några beskrivningar av Social
Firms betonas även de anställdas delaktighet i beslutsfattande och drift, men det finns inte med i
definitionen ovan, utan den innefattar även verksamheter som drivs av organisationer, föreningar
eller enskilda, med syfte att erbjuda funktionshindrade arbete enligt definitionens villkor. De
sociala arbetskooperativen kan ses som en underavdelning av Social Firms, med sin kooperativa
egenart, d v s att medlemmarna är de som arbetar i kooperativet och de äger och driver
verksamheten utifrån demokratiska principer om en medlem, en röst.
I diskussioner med medlemmar av CEFEC framstår dock den kooperativa formen som det
önskvärda målet för en Social Firm, även om det finns de som också är skeptiska till att låta
funktionshindrade medlemmar ha makten över företagen. Man ser med intresse på delaktigheten
och demokratin i den svenska formen av sociala arbetskooperativ, men betraktar dem med en viss
undran när det gäller affärsmässigheten och företagsmålsättningen.21 Samhall är den svenska
modellen som man bäst känner till i Europa, men Samhall kan inte betraktas som en Social Firm
eftersom den är en statlig verksamhet. Många Social Firms i Europa är dock lika Samhall i det att
de är stora företag med en ofta hierarkisk struktur. De drivs av föreningar och stiftelser, inte av de
statliga myndigheterna.
Det framkommer dock när man frågar hur många av CEFEC:s medlemmar som lever upp till
definitionen av Social Firms, att det är många som inte har marknadsmässiga löner etc.
I Storbritannien har man infört begreppet ”Emerging Social Firm” som står för företag som håller
på att utveckla sin företagsamhet, men har ännu inte uppnått alla kriterier för en Social Firm.22 (Se
avsnittet om Storbritannien). I deras terminologi kan Social co-operatives vara antingen Social
20
Higgins, Gerard,Gianniba,Poly 1999: The Social Firms Directory sid 6 ur Grove et al 1997,CEFEC,
Confederation of European Firms, Employment initiatives and Social co-operatives’ definition of a Social
Firm
21
Samtal med medlemmar ur CEFEC:s exekutivkommitté Lissabon 2000-01 och Berlin 2001-09
22
”The Social Firms Directory”. En inventering av Social Firms UK 1999: Gerhard Higgins & Poly Gianniba
17
Firms med anställningar och ekonomiska förutsättningar som ges av definitionen. Eller också är
man en Emerging Social Firm och därmed i utveckling. Kopplingen mellan den Sociala ekonomin,
Social Enterprises, Social Firms och Social co-operatives kan beskrivas såsom i nedanstående
figur:
l Economy
Socia
Social Firms
Social
Enterprises
Social Firms /
Social Co-operatives
Emerging Social Firms
or
Social Co-operatives
Fig 1. Sammanhanget
Social ekonomi omfattar alla organiserade verksamheter som har samhälleliga ändamål och som är
fristående från offentliga sektorn och bygger på demokratiska värderingar. Alltså även ideella
föreningar, kyrkan, stiftelser m fl.
Social Enterprises är företag inom den sociala ekonomin som driver affärsverksamhet för att uppnå
sociala mål.
Social Firms är Social Enterprises som har till syfte att skapa arbete för funktionshindrade och
andra utsatta grupper. Definitionen av Social Firms kräver att de som arbetar och som har ett
funktionshinder skall ha anställning och lön. Många företag lever inte upp till detta, utan har
arbetskraft som arbetar ideellt eller med bidrag från försäkringssystemen. Dessa betecknas som
Emerging Social Firms – de är i olika stadier av utveckling mot att bli mer fullfjädrade företag.
Social co-operatives ägs och styrs av dem som arbetar i företaget. De kan vara antingen Social
Firms eller Emerging Social Firms.
18
Arbetsplatsen som arena ger en struktur och man
samordnar sina handlingar med andra i social gemenskap
och utifrån gemensamma mål. Detta ger en möjlighet att
se sig själv med andras ögon och att vara behövd. Arbetet
och de sociala relationerna ger en plats i samhället och en
meningsrelation - möjligheten att se sitt handlande i
relation till ett större socialt sammanhang som är större
än självet23
Sociala arbetskooperativ i Sverige och liknande verksamheter i
Storbritannien och Italien
Nedan följer en sammanställning av utvecklingen av de sociala arbetskooperativen och en
beskrivning av verksamheterna och det samhälleliga stödet till dem. Vi presenterar varje land för
sig.
Sverige
De första kooperativen
Människor med psykiska eller intellektuella arbetshinder har genom åren haft det svårast att
komma ut i arbete och meningsfull sysselsättning. Kommunernas dagcenterverksamhet för dem
med intellektuella funktionshinder utvecklades under 80-talet och man flyttade ut från institutioner
till gruppboenden etc. Det första sociala arbetskooperativet i landet är nog Skofore i Strömsund,
som driver daglig verksamhet i kooperativ form sedan januari 1986.
1979 presenterades riktlinjer för en ny psykiatri. Den slutna vården skulle minska och
mentalsjukhusen skulle avvecklas. Utflyttningen ut i samhället påbörjades, men för de tidigare
patienterna saknades möjligheter till social gemenskap och arbetsrehabilitering på många orter. De
som fanns drevs av landstingen och var kopplade till deras rehabiliteringsavdelningar.
Enskede Skarpnäcks Psykiatriska sektor i Stockholm skickade iväg en stor del av sin personal till
Italien och Trieste för att studera de sociala arbetskooperativen där. I Trieste hade man lagt ner det
stora mentalsjukhuset och bildat ett antal arbetsplatser i kooperativ regi. Hotell, restaurang, affärer
och olika tillverkningskooperativ.
Ledningen för psykiatrin i Enskede Skarpnäck startade tillsammans med engagerad personal och
patienter ett antal kooperativ inom den psykiatriska verksamheten. För att komma bort från
”terapiarbete” ville man satsa på ”att pröva ett nytt sätt att arbeta för att socialt handikappade
människor skall bli delaktiga av en social och kulturell gemenskap. ...att skapa ett intresse för
kooperativt arbete hos de yngre långtidssjuka människor som inte kan konkurrera på den öppna
arbetsmarknaden och där ett arbete inom skyddade områden inte utgör ett alternativ”.24
Städkooperativet Hörnrent, Kafé Eken, Media Box, Ateljé Skarpa m fl. De var dock aldrig tänkta
att bli helt fristående, utan beslutsfattande kring överskott och utvecklingsfrågor stannade inom
psykiatrin. Inspirationen till andra delar av landet var betydande.
I Värmland startade 1989 en folkhögskola i samverkan med Värmlandskooperativen,
(LKU i Värmland) en kurs för patienter på Mariebergs Sjukhus i Kristinehamn för att skapa ett
kooperativ. Detta blev starten till kooperativet IC samproduktion, som driver en framgångsrik
verksamhet än i dag. Ungefär samtidigt startade kurser i Jönköping och Göteborg.
Med konferenser och föredrag spreds idéerna vidare och sociala arbetskooperativ i andra delar av
landet bildades i samverkan mellan eldsjälar, landsting och intresseorganisationer. De första
kooperativen fick startstöd genom Allmänna Arvsfondspengar, Stimulanspengar från
Socialstyrelsen, Dagmarpengar, Otraditionella medel från Länsarbetsnämnderna mm. Landstingen
23
Hydén, Lars-Christer: Psykiatri Samhälle Patient. 1995
Rubin, Susanne 1991 Enskede Skarpnäcks Psykiatriska sektor: Arbetskooperativ – en krydda i den nya
psykiatrin En lägesrapport om ett projekt i en Stockholmsförort
24
19
stod för handledarlönerna och ibland var kooperativen knutna till psykiatrin, som i
Stockholmstrakten, med handledare som delade sin tid mellan behandlingsarbete och kooperativet.
Kommunerna var i mycket liten utsträckning inblandade.
Folkbildningen, som sedan länge varit involverad i studieverksamhet på mentalsjukhusen, kunde
nu använda sin kunskap om gruppens behov och folkbildningsmetodiken för att hjälpa den att
komma samman och arbeta fram de kooperativa idéerna, ofta i samarbete med Kooperativa
Utvecklingscentra.
Inträdet i EU och psykiatrireformen.
Genom Sveriges inträde i EU 1995 blev möjligheterna att driva projekt större. Speciellt med fokus
på ”missgynnade grupper”, varav de psykiskt funktionshindrade nu lyfts fram, genom
psykiatriutredningen och den efterföljande reformen. Reformen innebar skatteväxlingspengar från
landstingen till kommunerna och flera kommuner satsade på att initiera sociala kooperativprojekt.
Psykiatriutredningen lyfte fram metoden som framgångsrik för att skapa sysselsättning och ett
meningsfullt sammanhang i sällskap med Fontänhus-rörelsen och ett antal offentligt drivna goda
exempel på rehabiliterings -verksamheter.
RSMH och IFS fick betydelse och legitimitet i det utvecklingsarbete som följde på reformen. I en
gemensam stiftelse: RIFS , propagerade man för kooperativa och brukarstyrda lösningar utifrån
målgruppens behov av anpassat arbete och boende.25
Psykiatrireformen innebar att flera av de kooperativ som fungerat ”inom” den psykiatriska sektorn i
Enskede Skarpnäck, nu kommunaliserades och förlorade den kooperativa inriktningen. Några
verksamheter fick lägga ner sin affärsverksamhet, några fortsatte i några år, men övergick till
kommunala verksamheter, när varken nya handledare eller kommunen stöttade den kooperativa
inriktningen. Några verksamheter behöll arbetsverksamheten i en ideell förening, för att betona
brukarinflytandet. Införandet av beställare och utförare i Stockholm innebar dock att de kooperativ
som försökte utveckla sig inom det nya systemet levde under svåra betingelser och de flesta
övergick till slut i kommunal regi. Några har dock lyckats vidmakthålla sin kooperativa identitet
och utvecklat sin förening, bl a Café Lejdaren och Galleri Oden. 26
De kommunala arbetsverksamheterna blev resultatenheter med enhetschefer, som hade som uppgift
att fylla platser och bedriva korttidsrehabilitering. Den kooperativa inriktningen är svår att
vidmakthålla i ett sådant system. Verksamheterna hade dock en klar målsättning att uppmuntra
brukarinflytande inom sina ramar.
I övriga landet har utvecklingen skett ganska språngartat under 90-talets senare del. De kooperativ
som startat med Landstingen som arbetsgivare för handledarna övergick nu i de flesta fall till
kommunernas ansvar. Skatteväxlingen i o m psykiatrireformen innebar också att flera kommuner
själva tog upp idén om att initiera ett socialt arbetskooperativ i sin strävan att uppfylla kraven på
sysselsättningsåtgärder.
Nätverksbyggande och ett nationellt informationsprojekt
Erfarenhetsspridningen i landet skedde bl a genom att intresserade blivande projektledare och
handledare i landets sociala arbetskooperativ samlades till nätverksträffar, på initiativ av
kooperativa utvecklingscentra som var engagerade i utvecklingsarbete i sina regioner. Dessa årliga
träffar startade 1994. Lokala nätverk fanns redan sedan flera år i Stockholm och ett hade alldeles
nyss bildats i västra Sverige. År 2000 togs arrangemanget av dessa nätverksträffar över av Skoopi,
de sociala arbetskooperativens intresseförening.
Utvecklingen av sociala arbetskooperativ involverade många nivåer, från politiker, högre
tjänstemän till mellanchefer och personal i olika verksamheter till målgrupperna, människor som
befann sig utanför arbetsmarknaden p g a funktionshinder eller annat. Behovet av information och
rådgivning lyftes ofta upp. Det räckte inte med att det fanns intresserade grupper som kunde få
utbildning i kooperativt företagande, initiativet måste kunna mötas av en förstående samhällelig
25
Ohlsson, Ove dåvarande ordförande i IFS och i Stiftelsen RIFS
Information om Stockholmssituationen från Torbjörn Hallström, handledare på kooperativet Lejdaren
Stockholm
26
20
struktur för stöd och finansiering av de poster som kooperativen inte själva kunde stå för,
handledare och i många fall lokaler.
Sociala kooperativ- projektet startade 1997 i ett samarbete mellan Föreningen Kooperativ
utveckling i Sverige och RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) och IFS (nuvarande
Schizofreniförbundet). 1999 tillkom HSO (Handikapporganisationernas Samverkansorganisation)
som projektägare och Skoopi, som adjungerad.
Målsättningen med projektet var att sprida information till alla berörda om sociala arbetskooperativ
och att stödja kooperativa projekt med rådgivning. Projektets konferenser, utbildningsverksamhet
och materialframställning skedde i samarbete med Svenska Kommunförbundet. I kombination med
handledning, rådgivningsarbete och lobbyverksamhet har detta varit en av de många bidragande
orsakerna till att antalet kooperativ ökat under de senaste åren.
Projektens tidevarv
En hög ungdomsarbetslöshet i början på 80-talet pockade på nya lösningar och projekt. Man
införde ”ungdomslag” och beredskapsarbeten, där kommunerna fick i uppdrag att antingen erbjuda
arbete inom de kommunala förvaltningarna eller att skapa arbetsplatser. ”Fixarverkstäder”,
systugor, servicegrupper som hjälpte till med kontorsgöromål eller lagade dagisleksaker etc, växte
fram i projektform.
Det var också nu som den nykooperativa rörelsen tog fart. Ungdomar fick stöd från samhället för
att starta kooperativ, inte alltid med en realistisk kalkyl i botten, vilket i de flesta fall ledde till att
verksamheterna avslutades efter några år.
Olika rörelser som startat under 60- och 70-talen, kring kollektivt boende och arbete, dagis och
miljöfrågor utvecklades under 80-talet och ledde fram till alternativ som kooperativa daghem,
ekobyar och ekologiska butiker, bilpooler och kooperativa lösningar på arbete och boende.
Inriktningen på projekt har sedan dess blivit alltmer utmärkande för myndigheternas åtgärder och
stöd till organisationer och kooperativ. Detta kan bero på att det är en lämplig form för
myndigheterna för att överskrida gränser och administrativa rutiner – en möjlighet för innovativa
lösningar att kunna prövas utan att man formellt måste ändra på regler etc.27
Nästan alla sociala arbetskooperativ har startat som projekt. Några lämnar aldrig den formen utan
blir permanenta tillfälligheter som ständigt måste kämpa för att få det stöd som de behöver.
Behovet av en samhällelig policy gentemot denna nya form av arbetsverksamhet har blivit allt
tydligare de senaste åren, där en uppmuntran från EU för kooperativa lösningar, intresse från
politikerna möter ett regelsystem som inte är anpassat efter verksamheter som inte kan hänföras till
den offentliga eller privata sektorn.
Statens roll i utvecklingen av de sociala arbetskooperativen
I Sverige har arbetsmarknadsåtgärder och kommunala sysselsättningsverksamheter varit en viktig
del i välfärdsstatens funktion att tillgodose vissa medborgare som saknar arbete. För
funktionshindrade och personer med olika arbetshinder har skapats olika stöd- och
bidragsmöjligheter. Företag har möjlighet att få bidrag för att anpassa arbetsplatser och
arbetsvillkor. De enskilda personerna har genom olika insatser möjlighet till arbetsträning och
arbetsprövning.
Samhall, med statligt ägda bolag, har varit känt i Europa som en välfungerande verksamhet som
har erbjudit nästan 30 000 funktionshindrade arbetsmöjligheter i sina olika företag över landet. Idag
lider denna gigant av interna och konjunkturella problem och en statlig utredning ska föreslå
åtgärder för att omstrukturera företaget. De har rationaliserat och effektiviserat sin verksamhet
under 90-talet, på grund av sänkta bidrag från staten och hårdare krav på affärsverksamheten. Detta
har varit negativt för målgruppen, de funktionshindrade, som kommit i kläm, enligt RRV som
granskat verksamheten. Speciellt gruppen psykiskt funktionshindrade, men även andra grupper har
haft svårigheter att klara av kraven som Samhall har tvingats ställa upp.28
27
Stryjan Yohanan: Social co-operatives and the Labour market ur R.G Spear (ed) Employability in Europe:
An International Evaluation ov New Tools for Work Integration through Social Enterprise. Routledge
28
RRV 1998:18 Samhall – en effektiv åtgärd?
21
Samhall har varit ett alternativ för dem som kunnat arbeta minst halvtid. Behovet av arbete rör även
dem som har lägre kapacitet, men resurser som vi egentligen inte har råd att vara utan.
Personer med ett funktionshinder som samtidigt innebär ett arbetshinder och som kräver stora
anpassningar av arbetsplatser och arbetstider har det svårast. De som inte kan arbeta 17 tim i
veckan betraktas inte stå till arbetsmarknadens förfogande och för dem kan inte heller Samhall vara
ett alternativ. För att uppnå regeringens sysselsättningsmål på 80%,29 måste man hitta lösningar för
att erbjuda även dessa grupper arbetstillfällen. Den arbetskapacitet som finns används inte. Många
av dem är idag sjukpensionerade eller lever på sjukbidrag.
I Utredningen om den Arbetslivsinriktade Rehabiliteringen30 räknar man med 425 000 personer
som är förtidspensionerade eller har sjukbidrag. Dessa ställs ofta helt utanför möjligheten att
återinträda på arbetsmarknaden.
Sjukbidragen ökade redan i slutet på 80-talet, trots låg arbetslöshet vid den tiden. Målsättningen att
minska ohälsotalet kom i skymundan och Försäkringskassans uppgift blev liksom
Arbetsmarknadsverkets, att se till att den rehabiliterade försörjer sig själv genom lönarbete.31 De
som fått sjukbidrag eller pension räknades ofta bort som rehabiliteringsfall. Reglerna var oklara hur
olika aktiviteter skulle bedömas som arbete eller inte arbete och leda till minskad ersättning eller
t o m att sjukbidraget eller pensionen drogs in. Diskussionen om behovet av arbete och meningsfull
sysselsättning även för dem som var arbetslösa och långtidssjukskrivna, hade sjukbidrag eller
sjukpension, har alltmer kommit i fokus och utretts i statliga utredningar.32
För att inte utestänga stora grupper som vill använda sin arbetskraft, men som inte lever upp till de
krav som de statliga myndigheterna har när det gäller arbetstid behövs långa
arbetsmarknadsinsatser och anpassade arbetsplatser. Den nya arbetsmarknadspolitiken med
aktivitetsgarantin har öppnat upp för förbättringar, men fortfarande står gruppen funktionshindrade
med svårare arbetshinder utanför dessa möjligheter.
I ”Slutbetänkandet av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen”33 ges bl a följande exempel på
verksamhet med inslag av övergångsarbetsmarknad för dem som står till arbetsmarknadens
förfogande:
Sociala arbetskooperativ och annan kooperativ eller föreningsdriven verksamhet
Alternativ arbetspraktik för psykiskt funktionshindrade
Galaxen (särskild verksamhet inom byggbranschen för byggarbetare som fått
arbetshandikapp)
Verksamheter inom Aktivitetsgarantin
Arbetsgivarringar (informella nätverk av arbetsgivare som bildat nationellt nätverk)
De sociala arbetskooperativen är alltså en av de alternativa möjligheter som erbjuds människor med
funktions- och arbetshinder. Det gäller dock både för dem som står till arbetsmarknadens
förfogande och de som inte gör det, men engagemanget i stödet till dessa verksamheter från
arbetsmarknadsverkets sida är beroende på om medlemmarna tillhör deras ”personkrets” eller inte.
Kommunernas roll
Till skillnad från staten har kommunerna mindre detaljstyrda lagar, som i de flesta fall ger stora
möjligheter till tolkningar av lagens intentioner och frivillighet i genomförandet av åtgärder.
På 80-talet kom en ny socialtjänstlag SoL, som säger att ”socialnämnden skall medverka till att den
enskilde får en meningsfull sysselsättning”34 och på 90-talet fick vi en rättighetslagstiftning för
29
Näringsdepartementet. Sveriges handlingsplan för sysselsättning Maj 2001
S 1999:8: Utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Individen i centrum? En
diskussionspromemoria om den svenska arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Sid 45
31
RRV 1996:8 Rehabilitering av arbetslösa sjukskrivna
32
S1999:08 , RRV 1996:8, SoS slutrapport från utvärderingen av psykiatrireformen1999:1 , m fl
33
SOU 2000:78 Rehabilitering till arbete. En reform med individen i centrum
30
22
vissa funktionshindrade genom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade35 som
ålägger kommunen att ”erbjuda daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar
förvärvsarbete och inte utbildar sig”. 36
LSS-lagen som omfattar personer med utvecklingsstörning, personer med förvärvade hjärnskador
och psykiskt funktionshindrade som behöver extra stöd, uteslöt rätten till daglig sysselsättning för
de två sista grupperna. Det berör endast dem som tidigare omfattades av omsorgslagen.
Kommunernas dagliga verksamhet kan enligt lagen läggas ut på annan utförare och idag
kompletteras de kommunala verksamheterna med både privata, föreningsdrivna och kooperativa
alternativ. När det gäller de sociala arbetskooperativa verksamheterna kan man säga att de
funktionshindrade medlemmarna som tillhör LSS, säljer sin egen dagliga verksamhet på
entreprenad.
Psykiatrireformen 1995 överförde ansvaret för boende och sysselsättning för psykiskt
funktionshindrade från landstingen till kommunerna. Denna reform har utvärderats med jämna
mellanrum och fortfarande är det stora skillnader mellan kommunerna hur väl man lyckats leva upp
till reformens intentioner. Lagen är byggd på frivillighet, vilket gör att mycket beror på var man bor
hur stora möjligheter man har att få meningsfull sysselsättning och arbete. Samtidigt har en
satsning på de svårast psykiskt funktionshindrade som omfattas av reformen (cirka 45 000 personer
vid reformens genomförande) inneburit att man gjort inventeringar av behov, startat mycket nya
verksamheter och förbättrat samverkan med andra inblandade myndigheter när det gäller denna
grupp.
Kommunerna organiserar dock sina åtgärder mycket olika. I en undersökning som Socialstyrelsen
genomförde 1996 i 55 kommuner, visade det sig, att de koncentrerat sig på att ta reda på behovet av
sysselsättning för psykiskt funktionshindrade. Bara 8% har tittat på behovet hos personer med
fysiska funktionshinder.37
Inriktningen på de psykiskt funktionshindrade kan dock motiveras av, som psykiatriutredningen
mycket tydligt visade, att de psykiskt funktionshindrade har haft svårast att hävda sig i förhållande
till andra grupper och att de vid utredningens genomförande låg sämst till vad gäller sysselsättning
och aktiverande åtgärder.38
Många kommuner har visat intresse för de kooperativa lösningarna. Informationsträffar,
konferenser och utbildningar runt om i landet och med olika arrangörer, har spridit metoden till
kommunala handläggare och intresserad personal. Med hjälp av olika projektmedel för
startprocesserna har sedan kommunerna i de flesta fall tagit på sig finansiering av handledare och
lokaler för de nystartade kooperativen. Detta har dock inte alltid varit lätta processer, beroende som
de är av kontinuitet i den kommunala förvaltningen och politikerkåren. Det är flera kooperativa
projekt som övergått till kommunala verksamheter och det är också flera som lagts ner för att det
inte finns någon finansiering av baskostnaderna: handledare och lokaler.
Samverkan skapar möjligheter
Trots att de flesta medlemmarna i de sociala arbetskooperativen har sjukbidrag eller sjukpension
har Försäkringskassan enligt vår erfarenhet, varit svårast att engagera i de sociala
arbetskooperativens utveckling. Försäkringskassan saknar möjligheter att generellt stödja
verksamheters utveckling. Genom Dagmarpengar har tidigare stöd kunnat utgå, men
försäkringskassans resurser är individrelaterade och ska först och främst leda till att
sjukförsäkringskostnaderna minskar. Omorganisationer och personalnedskärningar kan också vara
några skäl till att man på olika håll i landet, haft svårt att delta i samverkansgrupper och
diskussioner om generella lösningar för de sociala kooperativen. Man har fått koncentrera sig på de
mer individbaserade arbetsuppgifterna.
34
SOL, Socialtjänstlagen §21
LSS 1993:387 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
36
LSS 9 § pkt 10
37
SoS rapport 1997:4 Steget före arbete
38
Socialstyrelsen: Inventering av sysselsättning för psykiskt funktionshindrade i 67 kommuner enligt rapport
98 10 13
35
23
När det gäller de sociala arbetskooperativen kan dock Försäkringskassan även delta med
rehabiliteringsinsatser utifrån ett individperspektiv. För kooperativet innebär det att kunna rekrytera
nya medlemmar genom att de får tips av sin handläggare på Försäkringskassan och att medlemmar
som vill gå vidare i sin rehabilitering får stöd i den processen.39 I samverkan mellan medlemmen
och arbetsplatsen upprättas rehabiliteringsplaner för dem som omfattas av sådana. Kooperatörer har
efter längre eller kortare tid gått vidare till utbildning eller öppna marknaden efter att ha kommit
igång i ett Socialt arbetskooperativ.
Försäkringssystemets utformning har ibland betraktats som antirehabiliterande eftersom det inte
givit några incitament för att komma igång i arbete eller till och med att en arbetsmöjlighet kan
innebära en minskning i individens försörjning. En lön med lönebidrag kan t ex innebära mindre
ersättning än sjukpensionen. Detta har varit en hämsko för de rehabiliterande effekterna i de sociala
arbetskooperativen.
Entreprenörskapet i de sociala arbetskooperativen började med grupper som framför allt kom från
psykiatrin. Under senare delen av 90-talet har andra grupper med andra arbetshinder startat
kooperativ eller gått med i befintliga kooperativ. Samtidigt som många funktionshindrade aldrig
kommer in på arbetsmarknaden, ökar långtidssjukskrivningarna p g a ohälsosamma
arbetsförhållanden med för höga krav, svårighet att påverka situationen och för lite stöd på sin
arbetsplats.40 Samtidigt som arbetslivet förhoppningsvis förbättras ur hälsosynpunkt, kommer goda
arbetsplatser som har rehabiliterande effekter att efterfrågas av dem, som behöver komma tillbaka i
lagom takt efter t ex utbrändhet. Även för dessa skulle de sociala arbetskooperativen kunna vara en
möjlighet under längre eller kortare perioder.
Olika syn på funktionshinder, arbetshinder, rehabilitering och arbete skapar problem för
myndigheterna när de skall hantera en ny företeelse som sociala arbetskooperativ, där
medlemmarnas behov skär över myndigheternas ansvarsområden. Detta har dock varit ett problem
länge när det gäller rehabilitering för personer som valsat runt i systemet, i ett slags ”Svarte Petterspel” där ingen velat ta på sig ansvaret. Sedan decennier tillbaka har man talat om att slå ihop
resurserna för social- och arbetsrehabilitering för dessa personer.
De senaste åren har vi haft en försöksverksamhet i landet: SOCSAM/FRISAM - projekten, där man
kommit fram till modeller för samverkan som fungerar och som på flera håll visat sig vara
framgångsrik. Målgruppen för verksamheterna har framförallt varit personer i yrkesverksam ålder
som har behov av samordning och insatser som skär över de olika huvudmannaskapsgränserna.
I SOCSAM har man med en speciell försökslagstiftning för åtta kommuner arbetat med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Länsarbetsnämnderna
har inte deltagit som formell part enligt försökslagstiftningen men en samverkan har gjorts möjlig
genom särskilda samverkansavtal.41
FRISAM är en lagstiftning från 1998 som uppmanar till frivillig samverkan mellan myndigheter
för att tillgodose enskilda personers behov av stöd. I slutrapporten42 för FRISAM föreslås:
• En lokal arena för gemensam prioritering av stödinsatser
• En gemensam politisk nämnd på lokal nivå
• Särskilda resurser för lokala samverkansgrupper
• Individuell handlingsplan för den enskilde
• Nya former för individuellt stöd kring delaktighet, rättssäkerhet, försörjning mm
• Förbättrat stöd till arbetsgivaren
I en statlig utredning: En handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet43 föreslår man att regeringen
vidgar arbetsmarknadspolitikens ansvarsområde i syfte att skapa en kompletterande arbetsmarknad
för människor med begränsad arbetsförmåga på grund av sjukdom. Utredningen visar på att det för
39
Blideman, Bosse, Laurelii, Eva 1999: Att vara behövd –stöd och skapande av sociala arbetskooperativ
se bl a Lennart Levi :Folkhälsa, makt, demokrati LO publikation 1999, faktorer som skapar ohälsa i arbetet
41
SOCSAM - försök med politisk och finansiell samordning. En slutrapport 2001:1, nov 2001 RFV och SoS
42
FRISAM – samverkan för särskilt utsatta” Slutrapport 29 nov 2001 (RFV, Arbetsmiljöverket,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet)
43
SOU 2002:5 Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet
40
24
människor som står utanför arbetsmarknaden och har stort behov av samhällets stöd för att komma
tillbaka till arbete, krävs ett genomgripande samarbete mellan myndigheter och organisationer.
Samarbetet måste framförallt ske på lokal nivå och sätta den enskilde individens medverkan i
centrum.
Man föreslår bland annat ett rehabiliteringsbidrag som skall kunna lämnas för en person som fått
sjukpenning 365 dagar eller under så lång tid att det för fortsatt utbetalning av sjukpenning krävs
särskilda skäl, om han eller hon har viss begränsad förmåga att utföra ett särskilt anpassat arbete.
Rehabiliteringsbidraget skall betalas till den arbetsgivare som anställer en person för vilket bidraget
lämnas. Bidraget skall beräknas och utbetalas på motsvarande sätt som lönebidrag.44
Besluten angående SOCSAM/FRISAM och förslagen från SOU ”Handlingsplan för ökad hälsa i
arbetslivet”, kommer att ske under året (2002). De kommer sannolikt att påverka möjligheterna för
personer som vill använda sociala arbetskooperativ som en språngbräda för sin rehabilitering.
En inventering av sociala arbetskooperativ och liknande verksamheter.
Sociala kooperativ-projektets register innehöll i juni 2001 cirka 90 verksamheter. Utgångspunkten
för registreringen är att man haft kontakt med Sociala kooperativ-projektet, är en juridisk person,
en förening, där medlemmarna bedriver affärsverksamhet för att skapa arbete och gemenskap
utifrån kooperativa principer. De olika Kooperativa utvecklingscentrumen i landet (LKU) har också
inventerat vilka sociala arbetskooperativ som finns i deras län och rapporterat in till Sociala
kooperativprojektet.
När registret bildades 1998, bestod registret av 40 kooperativ i landet. Några av verksamheterna var
kommunala, med målsättningen att bli kooperativ. Registret har sedan hela tiden byggts på.
Tidigare var kooperativen koncentrerade till några län men idag finns det en spridning över hela
landet. Inventeringen visar ett brett spektrum av verksamheter när det gäller inriktning,
föreningsform, medlemsgrupp och affärsverksamhet.
Utvecklingen har gått från kooperativ med psykiskt funktionshindrade medlemmar i början på 90talet till dagens mera blandade grupper. De nya kooperativen vänder sig också till nya målgrupper
och nya affärsidéer dyker upp. Vad innebär ett socialt arbetskooperativ och vilka närbesläktade
verksamheter finns som kanske skall benämnas på ett annat sätt? Med inventeringen, som inte
fanns med i vår första målsättning med denna rapport, skapas ett bättre underlag för att klargöra de
olika varianterna som finns när det gäller att skapa arbete för funktionshindrade och andra grupper
inom den sociala ekonomin.
Vi har ringt upp och intervjuat representanter för 54 verksamheter som står i Sociala
kooperativprojektets register. (Frågeformuläret: se Bilaga 2.) Urvalet har inte varit slumpmässigt
eller följt någon annan metod än att vi valt lättillgängligheten och de som varit anträffbara när vi
ringt upp. En övervikt av äldre kooperativ har det dock blivit eftersom vi har börjat med dem som
stod i Sociala kooperativ-projektets katalog från 1999. Vid intervjuerna har vi frågat den som just
då kunnat svara på frågorna, vilket oftast blivit en handledare, men även kooperatörer har varit
informationsgivare. Det är alltså inte en vetenskaplig undersökning, utan ett nedslag i den
verklighet som vi kunnat få fram genom dessa intervjuer. Eftersom de flesta frågorna rör rent
kvantitativa variabler, såg vi det som en möjlig lösning för att få fram data om kooperativen när det
gäller medlemskap, inflytande, affärsverksamhet och finansiering.
Vår förhoppning är att detta projekt i framtiden skall följas av en mer kvalitativ studie av de sociala
arbetskooperativen.
Föreningarna, verksamhet och arbetskraft.
Av de 54 verksamheterna vi intervjuat, var 33 ekonomiska föreningar, 19 ideella föreningar, och
två kommunala verksamheter. De kommunala verksamheterna har bägge i sin startfas haft
målsättningen att bli kooperativ. Vi tar hädanefter bort dem från denna redovisning.
44
SOU 2002:5 , 4.7.2
25
Antalet som arbetar i de undersökta verksamheterna är 658, vilket ger ett medeltal på cirka 13
personer per verksamhet. I ”arbetskraften” är alla inräknade: de medlemmar som arbetar i
verksamheten, praktikanter och de som arbetstränar och de som arbetar med lönebidrag.
25% av dem som arbetar utan lön, går på arbetsträning eller arbetsprövning. 14 % (94 personer) av
alla som arbetar i verksamheterna har lönebidrag.
Sjukpension eller
sjukbidrag
411
Arbetsprövning arbetsträning
153
Lönebidrag
Totalt antal
94
658
Andelen lönebidrag mm
Storleken på arbetsplatserna varierar med arbetsgrupper på mellan 4 till 29 personer:
Arbetskraft
4-5
6-9
10-19
20-26
29
Antal verksamheter
2
19
19
13
1
Fördelning av arbetskraft
Medlemsantalet varierar från 3 till 100. Av de föreningar som har tre medlemmar har två
organisationer som medlemmar. Den tredje är Kastanjeblomman på Gotland som inte har
arbetsuppgifter för fler ännu. De är ganska nystartade.
Medlemgruppen är inte alltid den samma som de som arbetar i verksamheterna. Det finns
stödpersoner i medlemsgruppen och det finns praktikanter och andra i arbetskraften som ännu inte
blivit, eller aldrig kommer att bli, medlemmar i kooperativen.
Medlemmar
3 - 10
10 -15
16 20
20 30
60
75
100
Antal verksamheter
26
10
9
4
1
1
1
Fördelningen av medlemsantal:
De stora medlemsgrupperna är medlemmar i föreningar som vi nedan kommer att presentera som
lokala gemenskapsföretag eller föreningsdrivna sociala företag. De flesta sociala arbetskooperativ
har mellan 5 – 15 medlemmar.
50% (26) av medlemsgrupperna består av personer med psykiska arbetshinder. Fem av dessa
kooperativ har stödmedlemmar med i sin förening. Övriga grupper fördelar sig som så:
Medlemsgrupp
Juridiska personer medlemmar
Blandade medlemsgrupper
Fysiska funktionshinder
Intellektuella funktionshinder
Missbruksproblematik
Psykiska + missbruksproblem
Psykiska arbetshinder
Totalt
Antal
verksamheter
3
11
4
3
2
3
26
52
Olika medlemsgrupper
26
Affärsverksamheten varierar mycket. Café och catering har varit vanliga affärsidéer, liksom
snickeri/ hantverksproduktion. Vanligast är idag en blandning av olika affärsidéer, dels för att
tillgodose olika behov hos medlemmarna och arbetsgruppen, dels för att man i samverkan med
närsamhället försöker tillgodose de behov som finns lokalt och som kan bidra till att man drar in
pengar till kooperativet
Antal
3
Verksamhetstyp
IT produktion / IT-café
Bageri
Hunddagis
Café/Catering/Restaurang
Hantverk m m
Odling
Montering/paketering
Galleri
Snickeri/ Bygg
Bilvård mm
Affär(zoo, närbutik, antik, hantverk)
Fastighetsskötsel /flyttservice
Resebyrå
Blandat
2
2
8
4
1
3
1
2
2
4
3
1
12
4
Daglig verksamhet
Summa
52
Fördelning av olika affärsidéer/verksamhetsområden
Hunddagis, galleriverksamhet och konstnärlig hantverksproduktion är affärsidéer som det är svårt
att dra in stora pengar på, men de är verksamheter som kan ha rehabiliterande effekter. Studier har
visat på positiva hälsoeffekter av kulturarbete och av att arbeta med djur och odling
Nya områden är IT-verksamhet, olika specialbutiker, resebyråverksamhet och några skickligt
sammansatta produktionsidéer, som vissa är mycket inkomstbringande.
Omsättningen varierar mycket. 14 verksamheter har en omsättning under 100 000 kr. Det kan
handla om nystartade verksamheter. Det kan också vara kooperativ som bedriver en
affärsverksamhet med främst sociala syften, som inte har en så stor ekonomisk potential, men väl
en viktig funktion för medlemmarna. Själva arbetsuppgifterna kan vara både avancerade och
utvecklande, som när det t ex gäller antikvariats-, galleri- eller IT-verksamhet. En utveckling av
omsättningen kan dock ta tid eller inte prioriteras av kooperativets medlemmar. Många mindre
kooperativ driver också kaféer och service i anslutning till kommunala eller andra verksamheter.
17 verksamheter har omsättning på över en miljon kronor och lika många finns inom området
100 –300 000.
Omsättning i
tusental
10 -50
50-100
100-200
200-300
300-400
700
1 000-1 500
2 000-3 000
3 000-6 000
Totalt
Antal
verksamheter
7
7
10
7
3
1
10
4
3
52
Omsättningsfördelning
27
Sammanfattning angående de sociala arbetskooperativen
Av de inventerade 52 verksamheterna betraktar vi 44 som sociala arbetskooperativ (avgränsningen
– se nedan). I inventeringen visar sig deras gemensamma totala omsättning av försäljning uppgå till
cirka 32 miljoner kronor.
De övriga 8 verksamheterna har en omsättning på 10,7 miljoner kronor, av vilka en verksamhet står
för 6 miljoner.
Om vi utgår från inventeringen av de 44 sociala arbetskooperativen och gör en grov skattning av de
90 verksamheter som finns i registret idag (våren 2002) och antar att de övriga har motsvarande
verksamhet, får vi följande bild:
Cirka 1100 personer arbetar i sociala arbetskooperativ i landet.
Total omsättning för de 90 kooperativen: cirka 60 miljoner kronor.
En femtedel av kooperativen har anställda medlemmar med lönebidrag.
Huvuddelen, (63%) av medlemmarna i de sociala arbetskooperativen, försörjer sig genom
sjukförsäkringssystemet och har inte lön från kooperativet.
12% av arbetskraften i kooperativen har anställning med sedvanliga anställningskontrakt. I dessa
fall får företaget ett lönebidrag från arbetsmarknadsverket, som ersätter företaget för personens
nedsatta arbetsförmåga. Detta bidrag varierar mellan 50 – 90 %.
25% av arbetskraften går i arbetsträning med ersättning från försäkringskassan eller
arbetsförmedlingen. Det rör sig om tidsbegränsade perioder och personerna är ofta inte medlemmar
i kooperativet.
En femtedel av kooperativen täcker sina kostnader för handledare och lokaler genom sin
försäljning till privata eller offentliga sektorn.
Ett förslag till definition, en indelning av sociala arbetskooperativ och en avgränsning
mot lokala gemenskapsföretag och föreningsdrivna sociala företag
Vid inventeringen visar det sig att medlemsgrupperna i de olika verksamheterna ser mycket olika ut
liksom delaktigheten i driften för företaget. För att avgränsa de sociala arbetskooperativen och
beskriva de former inom den sociala ekonomin som angränsar till dem, har vi gjort en indelning i
tre olika typer av verksamheter:
•
•
•
sociala arbetskooperativ
lokala gemenskapsföretag
föreningsdrivna sociala företag
Indelningen är gjord utifrån en bedömning av intervjuerna i kombination med vår långa erfarenhet
av och kontakt med många verksamheter i landet.
De kriterier som vi grundat oss på är följande:
•
Målsättning
En bedömning av var betoningen i målsättningen ligger på en skala mellan att i första
hand skapa social gemenskap genom arbetet, till att i andra änden i första hand driva
en arbetsplats.
•
Affärsverksamhet:
Om affärsverksamheten riktar sig till öppna marknaden med försäljning eller till en
mindre krets inom t ex en kommunal verksamhet.
•
Självständighet:
Hur verksamheten finansierar stödresurser och lokaler. Omsättningens betydelse när
det gäller målsättningen, t ex finansiering av löner och utvecklingskostnader.
28
•
Beslutsfattande
Vi har tittat på i vilken grad de som arbetar i verksamheten är medlemmar i
föreningen och beslutar om ekonomi, verksamhet och överskott. Handledarens och
kommunens inflytande över beslutsfattande.
Utifrån kriterierna i föregående avsnitt föreslår vi en definition av sociala arbetskooperativ:
•
Sociala arbetskooperativ är fristående sammanslutningar av personer som
samverkar för att lösa behov av arbete och social gemenskap genom ett samägt
och demokratiskt företag. Vinstmotivet är underordnat syftet att utveckla och
göra bruk för vars och ens arbetsförmåga och medbestämmande i företagets
angelägenheter.
•
Personer som befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden p g a
funktionshinder eller andra skäl är den dominerande medlemsgruppen.
•
De sociala arbetskooperativen bedriver affärsverksamhet med varu- och
tjänsteproduktion för försäljning och de har alltid en relation till offentlig sektor,
genom olika typer av stöd, bidrag, försäljning av platser eller tjänster.
Vid analysen av de sociala arbetskooperativen kom vi fram till tre typer av sociala
arbetskooperativ:
1. Sociala arbetskooperativ:
A Sociala näringsdrivande arbetskooperativ
B Sociala arbetskooperativ, övriga
C Associerade sociala arbetskooperativ
Indelningen har varit ett försök att hitta några linjer och utgångspunkter för att beskriva den
variationsrikedom som finns inom gruppen sociala arbetskooperativ. Den kan förklara metodens
användbarhet för stora grupper som idag står utanför arbetsmarknaden och som kan behöva olika
former av kooperativ verksamhet för sin rehabilitering. För några handlar det om att
överhuvudtaget få möjlighet till ett arbete eller att få arbetsträning. För andra är kooperativet en
språngbräda ut till den öppna arbetsmarknaden. Det är delaktigheten, arbetet och gemenskapen som
skapar empowerment och rehabiliterande effekter i kooperativen, men betoningen på
gemenskapmål och arbetsmål ser olika ut i de olika typerna av sociala arbetskooperativ, liksom
förutsättningarna för affärsverksamheten.
1A. Sociala näringsdrivande arbetskooperativ
•
Målsättningen är arbete och helst lönearbete. Kooperativet är skapat för att
vara en arbetsplats, antingen att gå vidare till öppna marknaden ifrån eller att
stanna kvar på med lön för sin arbetsinsats. De flesta har målsättningen att
åtminstone för några i arbetsgruppen kunna erbjuda löner och anställa. De
erbjuder också arbetsprövning/arbetsträning till försäkringskassan,
arbetsförmedlingen, kriminalvård eller kommuner.
29
•
Affärsverksamheten riktar sig till största delen till öppna marknaden och
affärsidéerna är tillräckligt affärsmässiga så att de kan finansiera löner för
några av medlemmarna. Omsättningen är en till flera miljoner.
•
Finansieringen av löner kompletteras med lönebidrag. I vissa fall finansieras
handledare och lokaler, men några fungerar helt självständigt. Bidrag går in i
kooperativets budget.
•
Medlemskap och beslutsfattande. De som arbetar i verksamheten är
medlemmar i föreningen som driver kooperativet, det kan dock finnas
stödpersoner i styrelsen eller i medlemsgruppen. Besluten tas av
medlemmarna som har olika former av funktionsnedsättningar eller
arbetshinder.
1B Sociala arbetskooperativ, övriga
•
Målsättningen är att skapa arbete där medlemmarnas hälsa och utveckling
står i första rummet. Den kooperativa arbetsplatsen är till för att stanna och
arbeta efter förmåga i, eller också använder man kooperativet för en längre
arbetsträning innan man söker sig ut till studier eller öppna marknaden.
Medlemmarna varierar i individuella mål mellan kooperativet som social
träffpunkt till arbetsplats. Många skulle vilja ha lön för sitt arbete om det var
möjligt.
•
Affärsverksamheten är framförallt inriktad på produktion som medlemmarna
upplever som positiv och som man mår bra av. Man riktar sig till
allmänheten med sina produkter och tjänster. Hunddagis, odling,
hantverksproduktion av hög kvalitet, café- och cateringverksamhet etc. Det
är produkter och tjänster som behövs och ger positiva relationer mellan
medlemmar och kunder. Oftast räcker inte intäkterna för att finansiera löner
till medlemmarna.
•
Kooperativets budget omfattar i de flesta fall endast försäljning och
omsättning. Bidrag till handledare och lokaler hamnar ofta utanför
kooperativets bokföring. Ett undantag är de kooperativ som säljer daglig
verksamhet till kommunen, där intäkterna går in i kooperativets ekonomi och
bekostar bl a handledare och lokaler.
•
Medlemskap och beslutsfattande står de som arbetar i verksamheterna för.
Dessa kooperativ har startats av dem som har psykiska
funktionsnedsättningar eller personer med intellektuella arbetshinder men vi
kan se en utveckling mot mer blandade grupper.
30
1C. Associerade sociala arbetskooperativ
•
Kooperativen har bildats i eller i nära anslutning till en kommunal eller
annan verksamhet som bedriver aktivitetshus eller daglig verksamhet för
personer framförallt med psykiska funktionsnedsättningar (även med
förvärvade hjärnskador). Målsättningen är att erbjuda deltagarna vid
aktivitetshuset ett steg mot en mer arbetsinriktad verksamhet. Medlemmarna
deltar i mycket varierande grad, från några timmar då och då till varje dag.
De sociala målen och medlemmarnas behov går före ekonomiska och
affärsmässiga mål. Målsättningen är inte lönearbete utan meningsfullt arbete
för att kunna gå vidare i sin rehabilitering.
•
Affärsverksamheten riktar sig ofta till deltagarna vid träffpunkten eller till
kommunala förvaltningar med café- och cateringverksamhet, men även till
den lokala marknaden
•
Finansieringen av handledare och lokaler står kommunen för, antingen direkt
eller genom bidrag till den ideella förening eller stiftelse som kooperativet
samverkar med. I några fall går intäkterna in i kommunen och kooperativet
får medel tillbaka, men i de flesta fall består kooperativets ekonomi av
intäkter och utgifter i samband med försäljningen, medan övriga intäkter och
kostnader faller utanför föreningen.
•
Medlemskap får den som vill, men ibland inte så ”allvarliga” kriterier för
medlemskap. Någon ser det mer som en formsak att styrelsen eller
medlemsmötet beslutar. Ofta stora medlemsgrupper över 20 personer.
Handledaren har ibland stort inflytande som ”arbetsledare”, men den ideella
föreningen tar vissa beslut om ekonomi och andra frågor som berör den
ekonomiska verksamheten. Betoningen av föreningsarbetet beror på hur
viktigt det bedöms av medlemmar, handledare och den övriga verksamheten.
Eftersom man är en del av en annan verksamhet fungerar det ibland med
ganska låg intensitet på medlemmarnas delaktighet, men det kan också vara
ett mycket medvetet arbete med ansvarstagande och delaktighet som
förutsättning för medlemmarnas utveckling av empowerment.
2. Lokala gemenskapsföretag
31
•
Målsättningen är att skapa arbete och gemenskap för olika grupper som står
utanför arbetsmarknaden. Detta sker i samverkan med lokalsamhället, offentlig
sektor och andra föreningar. Medlemmarna har olika arbetshinder, men många är
stödpersoner. Föreningarna innehåller även andra organisationer. Stora
medlemsgrupper, vissa upp till 100 medlemmar. Man erbjuder arbete efter
förmåga och har målsättning att kunna erbjuda några lön. Ibland är den
funktionshindrade arbetskraften med i en ideell förening som i sin tur bildat
ekonomisk förening eller AB för den ekonomiska verksamheten.
•
Affärsverksamheten är ofta inriktad på tjänster som har nära anknytning till
lokalsamhället, som på detta sätt löser en del serviceproblem. Man satsar på
många grenar t ex ”återbruk, handikappturism, närbutik mm” eller snickeri,
bilverkstad, keramikverkstad, butik” eller bageri, café, flyttverksamhet, städning,
trädgårdsarbete etc. Närheten till kunder och samarbetspartners och att man fyller
en funktion i ett lokalsamhälle är utvecklingsbart.
•
Finansieringen är mycket blandad. Olika projektmedel och offentliga bidrag. I
vissa fall har man ingen handledare, eller så ligger den funktionen ”på is”. I vissa
fall får man ett mindre bidrag till en eldsjäl som fungerar som handledare.
Verksamheterna vilar mycket på sina ”eldsjälar”. Verksamheterna finansierar
också löner, lokaler och handledare i de fall man fått snurr på omsättningen.
•
Styrelsen tar besluten om verksamheten. I styrelsen sitter ofta stödpersoner och
andra som inte arbetar direkt i verksamheten.
3. Föreningsdrivna sociala företag
•
Verksamheten har bildats för att bereda människor med olika arbetshinder arbete,
med inriktning mot lönebidrag, men man säljer också daglig verksamhet.
Medlemsgruppen består av organisationer eller intressenter, stödpersoner av olika
slag . Inriktning är på lönearbete och intensiv affärsutveckling med stöd av
projektmedel och drivande personer.
•
Affärsverksamheten är inriktad på marknaden och inkomstgivande uppgifter,
som förpackningsproduktion eller specifika nischer som fått utvecklingsstöd
inom EU- projekt eller liknande t ex en tonljuslampa för export. Man säljer också
dagliga verksamhetsplatser till kommunen och arbetsprövning/träning.
•
Finansieringen av handledare, lokaler och investeringar står försäljningen för.
Deltagarna har lön med lönebidrag utom några som har pension och daglig
verksamhet.
•
De funktionshindrade arbetstagarna är inte medlemmar i föreningen som driver
verksamheten.
I vår inventering av 52 verksamheter betraktar vi 44 som sociala arbetskooperativ, 4 som
kooperativa lokala gemenskapsföretag och 4 som föreningsdrivna sociala företag. Indelningen får
ses som ett försök att särskilja olika typfall. Gränsdragningen kan vara svår i det enskilda fallet.
32
Organisationsprinciper för de sociala arbetskooperativen
För de sociala arbetskooperativen har de kooperativa värderingarna varit vägledande för hur
verksamheten organiserats. Öppet medlemskap, lika rösträtt o s v har således varit mer eller mindre
givna principer. De kooperativa principerna innebär även att det är medlemsnyttan som står i
centrum. Man samverkar, inom kooperativet, för att tillgodose gemensamma behov.
Organisatoriska lösningar
I Sverige finns inte någon särskild organisationsform för sociala arbetskooperativ. Med anledning
av det som anförts ovan under ”organisationsprinciper” har det dock varit naturligt att använda sig
av den organisationsform som är avsedd för kooperativ verksamhet, nämligen den ekonomiska
föreningen. En ekonomisk förening är enligt huvudreglerna öppen för den krets den riktar sin
verksamhet till, i detta sammanhang de som arbetar i verksamheten, och tillämpa principen om ”en
person – en röst”, d v s grundläggande kooperativa principer.
Gränsdragningen mellan ekonomiska och ideella föreningar brukar göras med utgångspunkt från
den definition av ekonomisk förening som finns i lagen om ekonomiska föreningar (FL). Uppfylls
definitionen är det en ekonomisk förening. I annat fall är det i allmänhet en ideell förening. Enligt
FL har en ekonomisk förening till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom
att bedriva ekonomisk (affärsmässig) verksamhet i vilken medlemmarna deltar, t ex med eget
arbete. Detta innebär att föreningar som har till syfte att skapa arbete och lön åt sina medlemmar i
en affärsmässig verksamhet skall organiseras som ekonomiska föreningar.
Andra föreningar, d v s de som har en mera social inriktning eller driver en verksamhet av liten
ekonomisk omfattning kan organiseras som ideella föreningar. Det kan också vara fråga om en
verksamhet som anknyter till en annan organisations verksamhet eller en kommun.
I sociala arbetskooperativ är det de som arbetar eller annars är verksamma i föreningen som är
medlemmar. Det är också bland dessa styrelseledamöterna utses.
I fråga om ledningsfunktioner finns en variation bland de sociala arbetskooperativen. Den
vägledande principen är dock att de personer som verksamheten är till för skall ha ett avgörande
inflytande.
Kooperativen kan också organiseras på andra sätt. Arbetskooperativet Basta i Nykvarn, som har
startat med inspiration från San Patrignano, ett stort kooperativ för missbrukare i Italien, har
organiserat sig som en ideell förening med ett aktiebolag som ägs av föreningen. Basta driver
arbete och boende för missbrukare och säljer lärlingsplatser till kommuner i Sverige, vilket står för
en del av intäkterna till föreningen. I aktiebolaget driver de en framgångsrik kommersiell
affärsverksamhet.45
De Lokala gemenskapsföretagen är antingen ideella eller ekonomiska föreningar. I båda fallen är
ändamålet detsamma, att skapa arbetstillfällen åt människor som står utanför arbetsmarknaden.
Lokala gemenskapsföretag kan också ha ändamål som att direkt eller indirekt utveckla företagande
och service i lokalsamhället. Medlemskretsen är i allmänhet öppen för alla i det lokala samhället
som vill stödja verksamheten, men det förekommer att endast lokala organisationer får vara
medlemmar. I det senare fallet företräder dessa organisationer lokalsamhället. Även de som arbetar
i föreningens verksamhet kan vara medlemmar. Styrelsen består oftast av personer från
lokalsamhället. I regel är det inget krav att dessa skall arbeta i verksamheten.
Ledningsfunktionerna varierar beroende på verksamhetens inriktning och omfattning.
I Västerbotten har man en form som man döpt till Gemenskapsföretag som ett alternativ till
kooperativ och privata företag när den offentliga sektorn söker alternativa driftsformer för sin
verksamhet.46 I deras modell består gemenskapsföretaget av en primärorganisation (ideell förening)
och en eller flera sekundärorganisationer (aktiebolag) . Den ideella föreningen är direkt eller
indirekt öppen för alla som tillhör gemenskapen eller som vill främja dess syfte. Aktiebolaget
bedriver den affärsmässiga verksamheten under formell självständighet, på uppdrag och inflytande
av den ideella föreningen. Vinsten återinvesteras i verksamheten.
45
Carlberg, Alec, Socialt företagande. Om den sociala ekonomins dynamik. Exemplet Basta
Arbetskooperativ. Socialstyrelsen 2001
46
Informationsbroschyr från Gemenskapsföretagen i Västerbotten. www.gemenskapsforetag.nu
33
Den naturliga formen för Föreningsdrivna sociala företag, är ideell förening, möjligen kombinerat
med ett dotterbolag. Syftet med dessa organisationer är att skapa arbete. Inriktningen är ofta
anställningar med lönebidrag och daglig verksamhet. De personer och organisationer som är
medlemmar och sitter i styrelsen, arbetar ofta inte själva i verksamheten. Verksamheten är
affärsinriktad med sociala mål och leds på ett sedvanligt sätt.
I det följande lämnar vi de Lokala gemenskapsföretagen och de Föreningsdrivna sociala företagen
för att koncentrera oss i vår framställning på de sociala arbetskooperativen.
De sociala arbetskooperativen som finns i landet har startat utifrån:
• En samverkan mellan olika rehabiliteringsaktörer.
•
Initiativ från en eller flera eldsjälar, som varit delaktig i att en grupp samlat sig kring
en kooperativ idé.
•
Initiativ från intresseorganisation, som hjälpt sina medlemmar att bilda ett kooperativ.
•
En orienterande kooperativ utbildning, där man funnit varandra och kommit fram till
en idé.
•
En arbetsverksamhet i kommunens eller någon annans regi, där man fått stöd att
knoppa av verksamheten i egen kooperativ regi.47
Verksamhetens finansiering
1.Utvecklings- och startkostnader
•
Utvecklingsstöd.
Stöd till information om sociala arbetskooperativ, man kan också kalla det
marknadsföring av metoden. Rådgivning och utbildnings-/
kompetensutvecklingsresurser.
•
Investeringskostnader för start och vidareutveckling.
Startkostnader för material, investeringar i affärsutveckling, marknadsföring och
material etc.
Finansieringen kommer från ett flertal källor:
• Kommunerna bekostar ibland delar av startprocessen utifrån projektpengar eller från befintlig
budget.
• Länsstyrelserna har i några fall gått in med projektpengar för utvecklingsprocessen.
• Arbetsmarknadsverket går ibland in med utvecklingspengar, de tidigare otraditionella medlen
eller andra tillgängliga projektpengar.
• Försäkringskassan har tidigare haft tillgång till s k Dagmarmedel som använts vid starten.
• ESF-kontoren har beviljat ett flertal EU-projekt till stöd för en utveckling av sociala
arbetskooperativ.
• Allmänna arvsfonden har många gånger bekostat startkostnader och speciella projekt för
utvecklingen av sociala arbetskooperativ.
Idag är EU- medlen de vanligast förekommande startbidragen till sociala kooperativ. Någon
enhetlig policy från myndigheterna finns dock inte. Det finns inte (förutom Allmänna arvsfonden)
någon fond i Sverige som kan ge bidrag till investeringskostnader eller ge förmånliga lån till
sociala arbetskooperativ. Den alternativa banken JAK kan dock förmedla lån till denna typ av
projekt.
47
Blideman,Bosse, Laurelii, Eva Att vara behövd-stöd och skapande av sociala arbetskooperativ 1999
34
2. Finansiering för den dagliga driften
De sociala arbetskooperativen bedriver alla affärsverksamhet som ger intäkter till verksamheterna.
Som vi har sett i vår inventering av 44 sociala arbetskooperativ, varierar dessa intäkter betydligt
och det samhälleliga stödet varierar därmed också mycket.
Kooperativen befinner sig i olika faser av utveckling. Vi brukar tala om den kooperativa processen,
från att idén kommer upp i någon grupp till det färdiga kooperativets långsiktiga behov av
verksamhets- och kompetensutveckling, som alla andra företag. En positiv utveckling för alla
inblandade är att det samhälleliga stödet skall minska i denna process, för kooperativets oberoende
och normalisering. För vissa kooperativ är dock förutsättningarna mindre p g a den
affärsverksamhet man bedriver och målsättningen är kanske inte att skapa en självbärande
affärsverksamhet, utan att driva en gemensam arbetsplats främst med syfte att erbjuda sina
medlemmar en social gemenskap och en meningsfull sysselsättning. För kooperativets medlemmar
är detta en möjlighet att få använda sin arbetskapacitet, som annars inte efterfrågas på
arbetsmarknaden.
Driftskostnaderna när kooperativen startat kan, i en schematisk bild av flödet av ekonomiska
transaktioner genom kooperativen förklaras genom nedanstående bild :
Intäkter från
affärsverksamhet
Kooperativets
utgifter
Lönebidrag
Löner,
arbetsgivaravgifter
Kooperativet
Bidrag till
handledare
Handledarlöner
Bidrag till
lokaler
Hyra för
lokaler
(Fig 1 omarbetning från Yohanan Stryjan ; Social cooperatives in Sweden: etudes in entrepreneurship
working paper 1/2002, Södertörns högskola)
Kooperativens grad av självständighet och hur utvecklat företaget är, visar sig i detta flöde av
pengar. Posterna i flödet mellan inkomster och utgifter är organiserade på olika sätt i
verksamheterna . I vissa fall går alla intäkter och bidrag in i kooperativets bokföring och ekonomi, i
andra fall är det endast intäkterna från försäljning som bokförs i kooperativet. (I något fall räknar
man med föreningens intäkter i den kommunala budgeten, vilket inte är rätt utifrån de kooperativa
principerna om att kooperativ skall vara fristående verksamheter.) Några kooperativ har inte några
större bidrag förutom lönebidragen. De som driver verksamhet enligt LSS har en budget som utgår
från försäljning av dagligverksamhetsplatser till kommunen. (Alltså en intäkt av affärsverksamhet i
denna modell.)
sociala arbetskooperativ i Sverige har i allmänhet byggts upp med utgångspunkt från att de enskilda
medlemmarna har sin försörjning ”tryggad” via socialförsäkringssystemet eller någon form av
arbetsmarknadsstöd och att kooperativet erhåller stöd från kommunen. Den regelrätta
affärsverksamheten har därigenom inte varit förutsättningen för starten av kooperativen. Vår
inventering pekar dock på nya exempel där intäkterna för verksamheten blir allt större.
Affärsverksamhet
Intäkterna kommer dels från försäljning av varor och tjänster på den öppna marknaden, dels
försäljning av daglig verksamhet (enligt LSS) samt rehabilitering och arbetsträning till socialtjänst,
35
försäkringskassa och arbetsförmedling. Även service till offentliga sektorns myndigheter framstår
som stabila intäktskällor och som betydelsefulla. Konsekvenserna av upphandlingsregler är här av
intresse.
Inventeringen ger att de mer affärsinriktade kooperativen ofta har en omsättning på flera miljoner,
medan de övriga har mycket varierande intäkter. En stor grupp har intäkter runt 100 – 200 tusen
kronor om året. Arbetet i många kooperativ är inom områden som inte är tillräckligt lukrativa för
privata entreprenörer, men som behövs och skapar ett mervärde i samhället för kunder och
kooperativens medlemmar.
Försäljning till den offentliga sektorn kan ske på tre sätt:
• Daglig verksamhet (enligt LSS)
Det finns inte så många sociala arbetskooperativ som regleras enligt LSS. De som finns,
finansierar verksamheten nästan uteslutande med den ersättning man erhåller från kommunen.
Ersättningen förutsätts i allmänhet täcka samtliga kostnader för verksamheten.
Några av kooperativen säljer platser till socialtjänsten, t ex Basta, som säljer lärlingsplatser.
• Rehabilitering och arbetsträning
Rehabilitering och arbetsträning förekommer i mindre omfattning bland de sociala
arbetskooperativen. Förutsättningen är att det finns en tillfredställande kompetens inom
kooperativet. I regel är det Försäkringskassan som köper dessa tjänster.
• Försäljning av service och produkter till offentlig sektor;
t ex snöröjning, parkskötsel, inventariereparationer, konferensarrangemang, kaféverksamhet i
offentlig miljö etc.
Kommunala bidrag
Kommunala bidrag kan förekomma i en rad olika former, men det vanligaste är att kommunen står
för kostnaderna för handledare och lokaler. Antingen genom att ge ett bidrag i pengar som
motsvarar dessa kostnader eller genom att tillhandahålla dessa resurser gratis. Dessa bidrag regleras
idag i väldigt liten utsträckning i avtal, de styrs av muntliga överenskommelser.
Lönebidrag48
Reglerna om lönebidrag innebär att arbetsgivare som anställer en person med nedsatt
arbetsförmåga, som anvisas av arbetsförmedlingen, kan kompenseras ekonomiskt genom
lönebidrag.. Lönen inklusive löneförmåner skall motsvara vad som förekommer enligt
kollektivavtal i jämförbar verksamhet. Vanligen erhålls lönebidrag med 50 – 80% , upp till ett tak
av 13 700 kr av lönekostnaden. För vissa allmännyttiga organisationer kan lönebidraget uppgå till
100% av kostnaden.
Syftet med lönebidraget är att underlätta för personer med arbetshinder att få en anställning där den
enskildes kompetens och färdigheter tas tillvara och där funktionshinder och nedsättning i
arbetsförmåga beaktas.
Näringsdepartementet har tillsatt en utredning angående lönebidragen våren 2002, enligt ett förslag
från Arbetsmarknadsstyrelsen, vilket kan förändra möjligheterna för sociala arbetskooperativ.
Skulle det finnas en lösning som är bättre anpassad till verkligheten i sociala arbetskooperativ
skulle det antagligen påverka utvecklingen av antalet sociala arbetskooperativ i Sverige högst
väsentligt.
Anställningsstöd49
Anställningsstöd riktar sig till långtidsarbetslösa och/eller till personer med arbetshandikapp.
Allmänt anställningsstöd lämnas i sex månader och med 50% av lönekostnaden. Det förstärkta
anställningsstödet riktar sig bl a till dem med ett arbetshandikapp och kan vara i 24 månader och
varierar från 75% till 25% av lönekostnaden. Det särskilda anställningsstödet gäller personer som
fyllt 57 år och som tagit del av aktivitetsgarantin. Ersättning utgår med 75% av lönekostnaden.
48
49
AMS faktablad om Lönebidrag jan 2001
AMS faktablad om Anställningsstöd juli 2001
36
Aktivitetsgaranti50
Ett socialt arbetskooperativ kan vara anordnare av aktivitetsgarantin och därmed få ett driftstöd för
de medlemmar som omfattas av aktivitetsgarantin. Det innebär en ersättning till arbetsplatsen med
150 kr per dag.
3. Medlemmarnas försörjning
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och socialförsäkringssystemet i Sverige kan sägas omfatta
rätt till:
• Arbetslöshetsersättning för dem som har varit inne på arbetsmarknaden och kvalificerat sig för
denna typ av ersättning
• Aktivitetsstöd, motsvarande arbetslöshetsersättning, för dem som deltar i sanktionerade
arbetsmarknadspolitiska program (t ex aktivitetsgarantin, arbetslivsinriktad rehabilitering och
arbetspraktik)
• Anställningsstöd
• Sjukersättning vid kortvarig sjukdom
• Rehabiliteringsersättning
• Sjukbidrag eller förtidspension vid långvarig sjukdom eller mera omfattande arbetshinder samt
• Socialbidrag om den personliga försörjningen inte tillgodoses på annat sätt
• Utbildningsbidrag
I samband med sociala arbetskooperativ är den vanligaste formen sjukbidrag/förtidspension.
Socialbidrag förekommer också, men är inte så vanligt. Försörjning via A-kassan eller i form av
aktivitetsstöd kan förekomma. Lönebidrag, som är en vanlig form av bidrag i dessa sammanhang,
har behandlats under ”verksamhetens finansiering” ovan, eftersom det utbetalas till arbetsgivaren.
De sociala arbetskooperativen erbjuder arbete till personer med mycket skiftande arbetskapacitet.
Möjligheten att skapa meningsfulla arbeten för dem som vill jobba trots låg kapacitet och varaktiga
funktions- och arbetshinder är av stort värde för individen och samhället. Sverige kan ses som unikt
i jämförelse med många andra länder i detta hänseende. Dessa medlemmar får i allmänhet sin
personliga försörjning via socialförsäkringssystemet. Nackdelen med detta i samband med sociala
arbetskooperativ är att socialförsäkringarna, förutom den vanliga sjukersättningen, är utformade
som mer eller mindre permanenta lösningar för personer utanför arbetsmarknaden. Det finns dock
en flexibilitet. Sjukbidrag kan kombineras med lönebidrag till 25%, 50% eller 75 %. Detta skapar
möjligheter för kooperatörerna att successivt kunna övergå till lön, utan att tryggheten med
sjukbidraget tas ifrån dem.
Den som har förtidspension kan visserligen ha denna vilande för att pröva ett arbete. Är pensionen
vilande högst ett år påverkas inte rätten till fortsatt pension. Har pensionen varit vilande mer än ett
men mindre än tre år kan man fortfarande återgå, men då sker en prövning av den fortsatta rätten
till pension i den del som varit vilande. Därefter prövas rätten till förtidspension som vanligt.
Denna möjlighet har knappast kommit till användning i samband med sociala arbetskooperativ.
De ersättningar respektive stöd som hör till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är visserligen
flexibla, d v s ersättningen/stödet utgår parallellt med eventuell lön och anpassas till denna.
Nackdelen i samband med sociala arbetskooperativ är att de är tidsbegränsade. De är helt enkelt
utformade med utgångspunkt från att vederbörande skall komma in på arbetsmarknaden inom en
viss tid.
I Sverige finns inte några speciella regler för den individuella beskattningen av funktionshindrade
och andra med arbetshinder.
Offentlig upphandling
Ett sätt för offentliga förvaltningar och institutioner att understödja sociala arbetskooperativ och
andra företag som anställer funktionshindrade med arbetshinder är att ge dessa företräde vid
offentlig upphandling. Detta förekommer till exempel i Italien. De sociala arbetskooperativen får
uppdrag i vilka de kan sysselsätta personer med funktionshinder. Den offentliga institutionen får
varor respektive tjänster utförda och medlemmarna i kooperativen får arbete och lön och blir
50
AMS faktablad om Aktivitetsstöd jan 2002
37
därmed oberoende eller mindre beroende av bidrag. Det bästa med det senare förhållandet är att
även skattebetalarna får en del av kakan.
Offentlig upphandling styrs i stor utsträckning av EU:s regelverk och dessa gäller ju i alla tre
länderna som berörs i denna rapport. Utrymmet för speciella regler i den nationella lagstiftningen
är därmed begränsat. Det finns dock vissa möjligheter att skapa specialregler för exempelvis
sociala arbetskooperativ och andra som anställer funktionshindrade. Dels är det möjligt i all
upphandling att i viss utsträckning tillämpa s k antidiskrimineringsklausuler som ger företräde till
anbudsgivare som har en viss andel funktionshindrade anställda. Generella klausuler av detta slag
kan exempelvis användas för att uppmuntra företag i allmänhet att anställa fler funktionshindrade.
Dels har varje land möjlighet att skapa specialregler inom det oreglerade området, som omfattar
bland annat tjänster som avser vård och omsorg, s k B–tjänster. Inom detta område har länderna
relativt stor frihet att agera. Å andra sidan ankommer det på respektive stat respektive kommun att
tillämpa bestämmelserna, varför ett stöd till sociala arbetskooperativ ytterst ändå förutsätter att det
finns en politisk vilja till detta.
I Sverige finns för närvarande inte några speciella regler för upphandling vad avser varor och
tjänster som utförs av sociala arbetskooperativ eller liknande företag.
Upphandlingskommittén har i sitt slutbetänkande51 föreslagit vissa ändringar i LOU som kan ge
kommunerna vissa möjligheter att gynna sociala arbetskooperativ. Dels genom att man skall kunna
använda sig av direktupphandling när det är fråga om vård och det är av betydelse för vårdtagaren
vem som utför denna (daglig verksamhet, rehabilitering och liknande), dels genom att man som
villkor för upphandling av vård och omsorg skall kunna ställa kravet att anbudsgivarens
verksamhet drivs utan vinstsyfte. Man har även föreslagit att Sverige skall initiera EU till att
utforma gemensamma bestämmelser om antidiskrimineringsklausuler enligt ovan.
Organisationer för rådgivning och utbildning
1. Lokala Kooperativa utvecklingscentrum (LKU)52
LKU finns i varje län och ger rådgivning, konsultation och utbildning till alla typer av
nykooperativa grupper. Verksamheten stöds av staten via NUTEK och av lokala medlemmar, bl a
kommuner, kooperativa företag och intresseorganisationer. På vissa LKU finns speciella rådgivare
som specialiserat sig på sociala arbetskooperativ och deras behov av rådgivning och utbildning.
De kooperativa rådgivarna arbetar med mobilisering, informationsspridning på alla nivåer i
samhället när det gäller kooperation, projektledning, affärsutveckling, kooperativ organisering,
kooperativ företagsrådgivning och samverkansfrågor när det gäller den sociala ekonomin. I vissa
fall är de även involverade i kooperativa projekt i andra länder.
När det gäller de sociala arbetskooperativen har de deltagit i startprocesserna, med mobilisering
gentemot målgrupper och offentliga myndigheter och utbildningar inför kooperativens
företagsstart. De arbetar ofta med kontinuerlig rådgivning till de etablerade kooperativen och
hjälper dem också i nätverksbyggande och med relationerna till myndigheter och andra
organisationer.
De lokala kooperativa utvecklingscentrumen är samlade i en gemensam organisation, Föreningen
Kooperativ Utveckling, FKU.
2. Sociala kooperativ-projektet
Sociala kooperativ-projektet som bildades 1997 ( se sid 12 ) har fyllt flera funktioner. Man har
försökt synliggöra sociala arbetskooperativ som en metod på den nationella arenan och därmed
producerat informationsmaterial såsom skrifter, böcker, nyhetsbrev, hemsida, videofilmer, etc. Ett
arbete bedrivs också för att stimulera informationsspridning via andra organisationer och
myndigheter.
Sociala kooperativ-projektet har även arbetat med:
o kurser och utbildningar i egen och andras regi med fokus på kommunerna
51
52
SOU 2001:31 Mer värde för pengarna? Upphandlingskommitténs förslag.
Lokala kooperativa utvecklingscentra i Sverige: se bilaga 2
38
gett grundläggande rådgivning både vid start och vid andra faser, samt tipsat om andra lokala
resurser, fr f a LKU:n och folkbildningen
o medverkat i ett antal universitetsuppsatser
o förmedlat och givit juridisk rådgivning
o medverkat till andra organisationers positiva förhållningssätt till sociala arbetskooperativ
o skrivit remisser till flera statliga utredningar
o haft aktiv dialog med flera statliga myndigheter med ansvar för social ekonomi, företagande
och rehabilitering
o arbetat med kompetensutveckling för existerande kooperativ
o arbetat med utveckling av nya affärsidéer
o deltagit i europeiska nätverk, samt i andra internationella sammanhang
o samt varit med och initierat och aktivt deltagit i bildandet av de sociala kooperativens
intresseorganisation, Skoopi.
Projektägarna är medvetna om vikten av ett aktivt arbete för att funktionshindrade ska ha
meningsfulla arbeten. Det betyder att arbetet med dessa uppgifter bör fortsätta – och kanske även
utvecklas – efter att Sociala kooperativ-projektet upphör i sin nuvarande form i slutet av år 2002.
o
3. Skoopi
Bildandet av Sociala kooperativens intresseorganisation, Skoopi, har sin grund i att handledare i
sociala arbetskooperativ träffades årligen på initiativ av två LKU:n. På dessa träffar har tanken om
gemensam nätverksorganisation alltid dykt upp under de sex år dessa träffar har funnits. 1999 togs
initiativet att bilda en grupp som skulle undersöka möjligheterna till att bilda en gemensam
organisation. År 2000 tog kooperatörer och handledare från hela landet det första beslutet för att
bilda en gemensam organisation och en interimsstyrelse valdes. Skoopi har en styrelse med
representanter för sociala arbetskooperativ från olika håll i Sverige. Både kooperatörer och
handledare kan representera sina respektive kooperativ.
Fr o m hösten 2001 och fram till våren 2002 har Skoopi erhållit projektmedel från Allmänna
arvsfonden för att utveckla nätverksarbetet och kontaktytorna mellan de sociala arbetskooperativen
i Sverige.
4. Folkbildningsorganisationer
Folkhögskolor och Studieförbund är ofta involverade i de utbildningar som ges för att bilda
kooperativet och göra gruppen beredd att organisera sitt kooperativ, demokratiskt och
affärsmässigt. Ofta sker detta i samverkan med LKU eller annan företagskompetens. Även andra
aktörer, offentliga, privata eller organisationer inom den sociala ekonomin, kan vara arrangörer av
utbildningsinsatser för startprocessen.
Folkbildningens målsättning är att skapa utbildningsresurser som utgår ifrån individernas och
gruppens behov. De har ofta också en gedigen erfarenhet och kompetens att arbeta med
funktionshindrade grupper som behöver en anpassad studiesituation.
Ett exempel: Kooperativen Återbruk & Service och RoslagsAptit i Norrtälje
Till KUR, den kooperativa rådgivningsbyrån i Roslagen, kom våren 1996 flera signaler om att det
behövdes fler alternativ för att skapa arbete. Bl a hörde dåvarande Ami, psykiatrin och särskolan av
sig.
KUR samlade dem tillsammans med Norrtäljes psykädelchef och en representant för
Försäkringskassan. Tillsammans bildade de ett informellt nätverk, KOOP-gruppen. De gjorde
gjorde studiebesök och skapade sig erfarenheter tillsammans. Det resulterade i att de tillsammans
gjorde en ansökan om ett större mål 3-projekt. KUR som projektägare fick drygt 6 miljoner i EUmedel.
En Styrgrupp bildades med representanter från kommunen, Ami, Försäkringskassan och
Kommunalarbetarförbundet. I en referensgrupp var företagarföreningen, Väddö folkhögskola,
handikappkonsulenten, handikappföreningarnas samarbetsorganisation, psykiatrin och kommunens
arbetsmarknadsansvarige med.
En viktig lärdom är att samla dem som på olika sätt kan påverkas av projektet för ömsesidigt
informationsutbyte och förankring.
39
I projektet skulle sammanlagt 39 personer med olika slags arbetshinder erbjudas att vara med och
skapa sin arbetsplats i tre separata kooperativa företag. Målsättningen var att 25% skulle ha arbete i
någon form efter projektets slut – en hög målsättning tyckte EU-kansliet.
Under projektets gång fick åtta stycken arbete hos andra arbetsgivare tack vare projektet som
plattform och med mycket aktiv hjälp från projektets handledare. Projektet övergick hösten 1998
till att bli tre sociala företag i kooperativ form, som då kunde erbjuda knappt ett 40-tal personer
riktiga och meningsfulla jobb på egna villkor.
Två kooperativ slog sig samman till ett och nu finns:
Återbruk & Service ekonomisk förening
På Återbruk &Service arbetar ett drygt 20-tal personer, varav ca hälften har anställning med lön
och där företaget får lönebidragsersättning. De övriga har olika typer av bidrag, i huvudsak via
socialförsäkringssystemet.
Man tar också mot personer för arbetsprövning och arbetsträning och har ett ramavtal med
Försäkringskassan.
Affärsidéerna är:
o designade produkter av återbrukat material. Här kan samverkan ske mellan olika avdelningar
som arbetar med metall, snickeri, möbelomklädning, textil och tygtryck.
o Serviceuppgifter till företag och privatpersoner. Det kan handla om uthyrning av personal på
kortare eller längre tid, trädgårdsarbete, eller att hos kunder utföra arbetsuppgifter utifrån
kooperatörernas kompetens.
o Monterings- och förpackningsjobb åt andra företag.
RoslagsAptit ekonomisk förening
RoslagsAptit är en lunchrestaurang i ett industriområde utanför Norrtälje. Här arbetar ett drygt 10tal personer, varav knappt hälften har lön med lönebidrag.
Restaurangen kör också ut lunchlådor samt åtar sig cateringuppdrag. RoslagsAptit fick ett år efter
starten förtroendet att driva cafeterian i kommunhuset.
Organisation
Alla som arbetar i kooperativen får efter sex månader erbjudande att bli medlemmar i respektive
kooperativ om det finns förutsättningar till fortsatt arbete.
De kooperativa företagen är sina egna juridiska personer i form av ekonomiska föreningar.
Kooperativen har ansvar för sina egna budgetar.
Till sin hjälp har kooperatörerna handledare, som i huvudsak har rekryterats utifrån sina respektive
yrkeskompetenser och empatisk förmåga.
Handledarna har sin anställning i ett ytterligare kooperativ, Arbete & Utveckling ekonomisk
förening, som ägs gemensamt av handledarna och kooperativen som har var sin representant i
styrelsen.
Medel för handledarlöner, samt ett visst hyresbidrag finansieras via de uppdrag de får via
ramavtalet med Försäkringskassan samt kompletterande bidrag från Norrtälje kommun.
Kommunen har en adjungerad ”insynsplats” i Arbete & Utvecklings styrelse.
Kooperativen utvecklas successivt att bli mer professionella företag utan att glömma bort sitt
grundläggande uppdrag. De har båda en mycket god lokal förankring. Båda företagen genomför
kompetensutveckling med medel från Växtkraft mål 3 under 2002.
40
Storbritannien
Bakgrund
I Storbritannien har välgörenhet av hävd haft stor betydelse i lösningen av sociala frågor. Adeln
fortsatte länge att ha makten över kyrkan och därmed över skattepengar, vilket medförde ett visst
ansvar för sina undersåtar. Under 1900-talet skapades dock en välfärdsstat som mycket liknade den
skandinaviska modellen. Liksom i många andra länder i Europa har detta välfärdssystem
genomgått stora förändringar under 1900-talets senaste decennier.
Ökad arbetslöshet sammanföll med finansiella åtstramningar i den offentliga sektorn och en kris i
förtroendet när det gäller dess möjligheter att leverera kostnadseffektiv och god service.
Efterfrågan på arbetskraft gick ner. De funktionshindrade blev mer marginaliserade än någonsin
och långtidsarbetslösa riskerade permanent utslagning.
1993 genomfördes en lag som överförde ansvaret till kommunerna för omsorg om äldre och
funktionshindrade. Man utvecklade verksamheter i små lokala enheter och dagcenter i stället för
stora institutioner . Statliga resurser överfördes till kommunerna. Samtidigt genomfördes en större
privatiseringsprocess i landet, vilket innebar att mycket av denna omsorg lades ut på entreprenad
till privata och andra aktörer. 53
Den sociala och ekonomiska utvecklingen i landet påverkade möjligheterna för en utveckling av en
tredje sektor för att skapa arbetstillfällen, välfärdslösningar och lokal utveckling. Det fanns en
beredskap hos starka välgörenhetsorganisationer att agera tillsammans med en växande
medborgarrörelse som, inspirerad av USA, med gräsrotsdemokrati och självorganisering, byggde
upp community business och olika finansieringsformer som grundade sig på välgörenhetspengar,
lotterier etc.
Välfärdsstaten har på detta sätt under senare år alltmer överfört ett ansvarstagande till den sociala
ekonomin. Detta har varit en medveten modell och liksom i Sverige har den offentliga sektorn haft
en viktig funktion i utvecklingen av en sådan tredje sektor.54
Den sociala ekonomin har skapat nya innovativa sätt att lösa välfärdsproblem i olika former av
kooperativa och ideella verksamheter, se nedan. Möjligheterna för funktionshindrade och de som
haft det svårast på arbetsmarknaden har det dock tagit lång tid att utveckla. Välfärdsstatens
lösningar med skyddade verkstäder fyllde inte den funktion som efterfrågades.
Behoven av anpassade verksamheter för att anställa funktionshindrade låg som grund för att det
skapades Social Firms i Storbritannien. Social Firms målsättning är att förbättra
anställningsmöjligheterna för funktionshindrade och skapa stödstrukturer som leder till
empowerment och individuell utveckling, samtidigt som de är affärsdrivande verksamheter, med
företagsmässiga mål att bli så självbärande som möjligt.
De första Social Firms i Storbritannien var Social co-operatives och de skapades i slutet på 70-talet
inom den kooperativa delen av medborgarrörelsen. Under 80-talet fanns en utbyggd kooperativ
rådgivning genom CDA:s (Co-operative Development Agencies), inspirationen till våra Lokala
kooperativa utvecklingscenter i Sverige. CDA gav rådgivning och utbildning till blivande
kooperatörer. Initiativen kom ”nerifrån”, från brukarorganisationer och funktionshindrade, som
krävde samma rättigheter som andra i samhället. Synen på rehabiliteringsprocessen som integrativ,
som en del av ordinarie och inte speciella verksamheter för funktionshindrade, ledde till en
lagstiftning: Disability Discrimination Act-95.55
Den kooperativa rörelsen dämpades under 90-talet, bl a genom en minskning i arbetslösheten och
genom att stödet till CDA:s begränsades och idag finns bara en del av dessa kvar56. Det skapades
inga nya Social Firms, utan utvecklingen gick mycket långsamt, bl a på grund av att man inte insåg
de funktionshindrades potential när det gällde inkomster och anställningar57. Dessutom hade man
53
Spear, Roger, ur Borzaga/Santuari (ed): Social enterprises and new employment in Europe1998
Grove, Bob&Durie, Shelia Interim report and briefing paper on Social Firms UK: Social Firms-An
instrument for economic empowerment and inclusion. 1999
55
Review of Social Firm Development in the UK 1997-2001, Social firms UK
56
Spear, Roger, ur arbetsmaterial från möte Elexies-projektet april 2002
57
Review of Social Firm Development in the UK 1997-2001, Social Firms UK
54
41
inte tillgång till finansiering och det fanns också svårigheter när det gällde möjligheterna till
incitament i bidragssystemen.58
I en undersökning 1996 59konstaterades att det endast fanns 7 Social Firms och att dessa hade
drivits i 6 till 27 år.
Nedgången i utvecklingen av Social Firms och Social co-operatives under de senaste åren var
orsaken till att man 1998 bildade stöd- och nätverksorganisationen Social Firms UK (se sid 46).
Staten hade under senare 80-talet och i början på 90-talet investerat i olika typer av Social
Enterprises men dessa hade inte visat sig vara särskilt livskraftiga verksamheter ekonomiskt sett.
Behovet av hållbara verksamheter hade blivit uppenbart och Social Firms UK:s idé att stödja den
affärsmässiga och livskraftiga utvecklingen av Social Firms, passade helt rätt i tiden med
myndigheternas insikter och frustration inför detta. 60
Utvecklingen när det gäller verksamheter inom den sociala ekonomin med mål att skapa
arbetsplatser för funktionshindrade visar sig alltså bli annorlunda än i Sverige vid samma tid. Hos
oss har vi haft Samhall och sedan slutet på 80-talet har det funnits ett intresse hos den offentliga
sektorn för kooperativa lösningar. Andra former inom den sociala ekonomin har visserligen funnits
under 90-talet, men inte i så stor utsträckning som i Storbritannien, som haft en längre tradition av
alternativa former. Alternativ som Lokala gemenskapsföretag och Föreningsdrivna sociala företag
som vi lyft fram i vår inventering av Sverige har dock inspirerats av verksamheter i Storbritannien.
Liksom hos oss, finns inte någon klar gränsdragning mellan de olika typerna av verksamheter inom
den sociala ekonomin. Vissa har en klar kooperativ identitet, andra en grund i välgörenhet och
frivilligt arbete. Medlemsgrupperna varierar från mindre grupper av personer som samverkar för att
skapa arbete eller tillgodose gemensamma behov av service eller t ex boende till hela samhällen
som samverkar för att tillfredsställa lokala behov av välfärd och utveckling.
Följande verksamheter kan även erbjuda funktionshindrade möjligheter till arbete, rehabilitering
och empowerment:
Community Businesses, vilka vi i Sverige benämner som Lokala gemenskapsföretag är en gren av
den sociala ekonomin, som utvecklats speciellt på landsbygden i Skottland, men som spridit sig till
andra områden i Storbritannien, bl a till förorter i storstäder, där det finns stort behov av att
förstärka medborgarandan och välfärdsstrukturerna. I ett Community Business går olika
organisationer och grupper samman i lokalsamhället för att driva affärsverksamhet med syfte att
skapa arbetstillfällen och lokal utveckling. 61
Development Trusts är också gemenskaps- och samhällsbaserade organisationer, som driver olika
företag i landet, varav vissa erbjuder funktionshindrade anställning och arbete. De är en typ av
förvaltningsbolag som i olika partnerskap arbetar på att bygga upp en finansiell bas, för att generera
inkomster. Denna ligger sedan som grund för olika samhällsnyttiga verksamheter som
kännetecknas av långsiktighet och oberoende. De ser sig som en viktig pusselbit inom den sociala
ekonomin för att bekämpa utslagning och marginalisering i samhället. 1992 bildade de en förening
som idag har 250 medlemmar. 62
Volontary Organisations driver en mängd verksamheter och blir mer och mer professionella när
det gäller management och att erbjuda service på kontraktsbasis. I form av charities,
välgörenhetsorganisationer, driver de ålderdomshem, dagcenterverksamhet och annan
välfärdsproduktion. Frivilligt arbete ingår inte i kontraktsverksamheten, men det spelar en viktig
roll för olika stödfunktioner och bisysslor.
58
Hatch ”Why social firms succeed i Germany and not in Britain” 1994, Westminnster Association for
Mental Health, London
59
O’Flynn, D1996 A survey of Social Firms in the UK in Schwartz, G. CEFEC Reader of Social Firms ur
60
Intervju med G Higgins Social Firms UK
61
Spear, Roger ur Borzaga, Santuari (ed):Social enterprises and new employment i Europe1998
62
Development trusts – regenerating local communities, informationsblad från Development Trusts
Association
42
Vi kan se att gemenskapsföretagen och de Föreningsdrivna sociala företagen i viss mån kan
jämföras med Community Businesses och Volontary Organisations, medan vi inte idag har någon
motsvarighet till Development Trusts. För vår vidare framställning är utvecklingen när det gäller
Social Firms av intresse, eftersom de sociala arbetskooperativen är en underavdelning av Social
Firms.
En indelning av olika Social Firms i Storbritannien63
Social co-operatives i Storbritannien ingår i en klassificering ”The Social Firms Directory”.
Indelningen utgår från företagens ekonomi och dess möjligheter att erbjuda sina anställda
marknadsmässiga löner och att driva verksamheten så självständigt som möjligt. Social cooperatives är en speciell form, som kan vara antingen en Social Firm eller en Emerging Social
Firm:
Social Firms:
Företag som uppfyller CEFEC:s definition sid 15.
Emerging Social Firms:
Dessa företag håller på att utveckla sin företagsamhet, men har ännu inte uppnått alla kriterier för
en Social Firm. Man kanske fortfarande behöver tillfälligt stöd från EU eller andra
finansieringskällor. Många Emerging Social Firms har väl etablerade och livskraftiga
verksamheter, men de som arbetar har inte marknadsmässiga löner eller anställningskontrakt.
Någon värdering ligger inte i detta. Man anser att många av dessa verksamheter är utmärkta
arbetsmiljöer och välskötta företag. De lever under mycket skiftande omständigheter, några har fått
väl tilltagna startkapital, andra har snäva budgetar och tidtabeller. En del har stöd från
initiativtagande organisationer, andra har inget särskilt stöd. Några har arbetskraft som är ganska
högpresterande, medan andra riktar sig till människor som har svåra funktionshinder.
Social co-operatives
I sociala kooperativ är medlemmarna ägare och beslutsfattare. Ägandeprincipen värderas många
gånger högre av medlemmarna än möjligheten till lön och anställning.
Vissa kooperativ är ”Social Firms” och klassificeras i registret som Social Firms/Social cooperatives. De sociala kooperativ som inte betalar löner till medlemmarna eller ännu inte är
livskraftiga företag är likställda med Emerging Social Firms och kallas i registret rätt och slätt för
”Social co-operatives”.
Eftersom en av denna rapports syften är att avgränsa och definiera vad ett socialt arbetskooperativ i
Sverige är och att beskriva olika typer av sociala arbetskooperativ, är den engelska klassificeringen
av intresse. I vår indelning i avsnittet om Sverige har vi bl a utgått från inriktningen när det gäller
skalan mellan en plats för social gemenskap kontra en arbetsplats. I viss mån har vi inspirerats av
den engelska indelningen. Definitionen av Social Firms har inte med empowerment-perspektivet,
men i Social Firm UK:s olika informationsmaterial lyfts delaktighet och möjligheten för de
funktionshindrade att bli delägare i företaget upp jämsides med målen att uppnå affärsmässighet.
Social Firms-begreppet innefattar alltså Social co-operatives. Vi kommer nedan att beskriva de
organisatoriska lösningarna och stödstrukturen för dem för att tydliggöra likheter och skillnader,
dels mellan olika former av Social Firms, dels gentemot våra svenska sociala arbetskooperativ och
dels gentemot andra organisationsformer i Storbritannien.
Organisatoriska lösningar64
Det finns inte några bestämda principer för hur en Social Firm skall vara organiserad i formellt
hänseende. Den övergripande principen tycks vara att välja den associationsform som passar
verksamheten bäst, vilket sannolikt hänger samman med den stora skillnad som finns mellan olika
Social Firms i England. Huvudsaken är att de uppfyller de ovan beskrivna grundläggande
kriterierna för Social Firms och de övriga kategorierna.
63
64
En inventering av Social Firms UK 1999: Gerhard Higgins & Poly Gianniba
Redovisningen utgår från :Legal/Financial Structures for Social Firms 2001, Social Firms UK
43
Med undantag för en speciell lagstiftning om medlemsbanker (Credit Unions) finns det inte heller
någon lag om kooperativ motsvarande den svenska lagen om ekonomiska föreningar.
Den företagsform som används för Social Firms i England är främst bolag (company). När det är
fråga om större sammanslutningar används även föreningsformen.
Föreningsformen motsvarar våra ideella föreningar och är reglerad i en gammal omständlig
lagstiftning. Den anses inte lämplig för mindre Social Firms, exempelvis kooperativ, på grund av
ett komplicerat registreringsförfarande och tungrodd administration.
Social Firms UK rekommenderar föreningsformen endast i två situationer.
• Om den sociala firman vill få status som välgörenhetsorganisation går det snabbare och lättare
för en förening (society för benefit of the community) än för ett bolag. Föreningen blir inte
heller lika noggrant reglerad som ett bolag med välgörenhetsstatus. Detta beror på att
prövningen av det välgörande ändamålet sker vid själva registreringen av föreningen medan
bolag erhåller välgörenhetsstatus först efter en särskild prövning.
• För större sociala firmor, där den extra administration föreningsformen innebär, inte har så stor
betydelse. Det kan vara lättare att få bidrag och annat stöd.
Bolagen är av två slag, dels Share Companies, vilka i stora drag motsvarar våra aktiebolag, dels
Guarantee Companies, vilka inte har någon motsvarighet i Sverige. I båda fallen är ägarnas ansvar
begränsat. I aktiebolagen svarar ägarna med det kapital de skjutit till i form av aktiekapital. I
garantibolagen skjuter ägarna inte till något kapital utan åtar sig endast att garantera ett visst belopp
(oftast endast 1 pund per delägare) om bolagets egna medel inte räcker till. För övrigt är
skillnaderna mellan bolagen små. Det faktum att aktiebolagets aktier kan överlåtas innebär dock ett
visst merarbete vid förändringar i ägarkretsen.
Som sagt, bolaget är den allra vanligaste företagsformen och vid valet av bolag tar man fasta på den
ekonomiska intensiteten och behovet av flexibilitet vad gäller riskkapital. När den finansiella
flexibiliteten är viktig rekommenderas aktiebolagsformen. Annars rekommenderas garantibolag,
eftersom dessa innebär mindre administration och även annars är lämpliga för verksamhet som
kombinerar sociala och affärsmässiga mål.
Social co-operatives
Social Firms som är kooperativa, d v s verksamheten ägs och drivs av dem som arbetar i
densamma, organiseras enligt gängse internationella kooperativa principer. Detta innebär att man
tillämpar öppet ägande, lika rösträtt, utdelning i förhållande till deltagandet osv. Det förekommer
också att kooperativen ansluter andra kategorier som ägare, exempelvis välgörenhetsorganisationer
och supportrar, och att dessa kategorier ges rätt att utse en eller flera av styrelsens ledamöter.
Välgörenhetsorganisationer (Charities)
För att klassificeras som välgörenhetsorganisation krävs att ändamålet med verksamheten avser
vård och utbildning, att verksamheten i praktiken är av välgörande (allmännyttig) karaktär och att
ägare och styrelse inte har något ekonomiskt utbyte av verksamheten.
Kooperativen godkänns i regel inte som välgörenhetsorganisationer, eftersom ägarna och
styrelseledamöterna nästan alltid har ett ekonomiskt utbyte av verksamheten.
Välgörenhetsorganisationerna åtnjuter (i likhet med våra allmännyttiga ideella föreningar) vissa
skatteförmåner. Exempelvis behöver man inte betala skatt på vinst som uppkommer i den
välgörande verksamheten. Men den viktigast fördelen är nog att man kan erhålla bidrag från en rad
fonder som endast stöder välgörenhet. Beträffande statliga och kommunala bidrag samt bidrag från
National Lottery Charities Board gäller dock inte denna begränsning. I dessa sammanhang räcker
det med att organisationen inte har vinstsyfte (non-profit-making), vilket innebär att dessa stöd kan
erhållas även av kooperativ som anpassat sig till detta krav.
Social Firms som drivs av eller klassificeras som välgörenhetsorganisationer visar något större
variation vad beträffar organisationsform, men även dessa använder huvudsakligen bolagsformen.
Den stora skillnaden mot kooperativen är att dessa ofta har en blandad ägarkrets och att styrelsen
44
huvudsakligen består av personer som arbetar ideellt. Vi kan jämföra dessa med de föreningsdrivna
verksamheterna i vår indelning när det gäller Sverige.
Social Firms UK anser att ett delat ägande mellan en välgörenhetsorganisation eller sponsor och
dem som arbetar i verksamheten är ett bra sätt att starta en Social Firm. En sådan Social Firm stöds
handgripligen och finansiellt av välgörenhetsorganisationen/sponsorn till att börja med och denna
äger en större del av aktierna i det bolag som driver firman. Stödet måste dock ske på affärsmässiga
villkor. Efterhand som verksamheten blir självbärande kan stödet minska och större andel av
aktierna överföras till personalen. Man anser att högst 75% av aktierna/rösterna överförs. Annars
kan den stödjande organisationen/sponsorn förlora kontrollen över utvecklingen. Det krävs
nämligen mer än 75% av rösterna för att driva igenom ändringar i bolagsordning och motsvarande
regelverk.
I kooperativen består styrelsen av personer som är anställda i firman. I små kooperativ är det
vanligt att samtliga anställda har plats i styrelsen.
I Social Firms som klassificeras som välgörenhetsorganisationer består styrelsen av personer
utanför de anställdas krets, vilket är ett villkor för att organisationen skall erhålla denna status.
Social Firms UK rekommenderar att minst en av ledamöterna i styrelsen skall vara extern (nonexecutive director). Denne bör rekryteras utanför ägarkretsen och ha affärsmässig eller annan
relevant kompetens för den verksamhet som bedrivs. Syftet är, förutom att bidra med
professionalitet, att svara för ett kritiskt och objektivt synsätt.
Styrelseledamöterna har ett personligt ansvar för sina åtgärder av liknande slag som vi har i
Sverige. De har en tillsyns- och vårdnadsplikt, vilket innebär att de skall se till och vårda den
sociala firmans angelägenheter på ett tillfredställande sätt. Brister man i dessa avseenden och
bristen är tillräckligt allvarlig för att betraktas som vårdslös, kan de tvingas svara personligen för
den skada firman eller någon utomstående drabbats av på grund av bristen.
Ledningen eller ledningsfunktionerna kan vara mycket olika. Det förekommer allt från regelrätta
VD:n till större grupper (ledningskommittéer och dylikt) med delat ansvar.
Även i fråga om de anställda uppvisar Social Firms i England en stor variation.
Verksamheternas finansiering
För att räknas som Social Firm enligt Social Firms UK krävs att minst 50% av kostnaderna
finansieras av egen försäljning av varor och tjänster, d v s av en regelrätt affärsverksamhet.
Uppfylls inte detta krav klassificeras verksamheten som en ”Emerging Social Firm”. Kravet på
affärsverksamheten får därmed anses vara högt ställda. I september 2000 uppfyllde 35 av
sammanlagt 155 sociala firmor (inklusive Emerging Social Firms) detta krav. I några fall är
verksamheten helt och hållet finansierad av affärsverksamheten.
Den viktigaste finansieringskällan är alltså den egna affärsverksamheten. En annan
finansieringskälla är bidrag och stöd av olika slag.
Affärsverksamheten
Flertalet Social Firms i England har två slag av affärsverksamhet. Först och främst handlar det om
verksamhet som innebär försäljning av varor och tjänster till allmänheten, d v s på den vanliga
marknaden. Detta slags verksamhet förekommer i alla Social Firms och kan avse försäljning av
varor och tjänster av en rad olika slag med en viss dragning år det arbetsintensiva hållet.
Det andra slaget av affärsverksamhet avser försäljning av service i form av rehabilitering,
praktikplatser, arbetsträning och liknande till det offentliga.
Lönebidrag
Lönebidrag erhålls dels enligt nationella regler (Supported Placement Scheme) och dels från
speciella fonder, t ex European Social Fund). I de senare fallen är bidragen av temporärt slag.
Det nationella lönebidraget påminner om våra egna lönebidrag. De är avsedda att kompensera
arbetsgivaren för den lägre produktivitet en anställd kan ha på grund av handikapp eller sjukdom.
2001 uppgick bidraget till högst 4 760 pund per år vilket är ung 75 000kr. Flertalet anställningar av
funktionshindrade hos Social Firms i England stöds via de nationella reglerna.
45
”Serviceavtal”
De flesta Social Firms i England har någon form av överenskommelse med det offentliga om
rehabilitering, arbetsträning, daglig verksamhet och liknande service. I en genomsnittlig Social
Firm i England finns 5 personer som deltar i verksamhet av detta slag. Det tycks dock råda en stor
variation vad beträffar form, omfattning och innehåll. Allt från utförliga skriftliga avtal som löper
under flera år till handslag sägs förekomma.
Bidrag och stöd
De bidrag och det stöd som förekommer i samband med Social Firms, är av en rad olika slag. Här
följer några exempel:
•
Bidrag från EU samt andra offentliga bidrag. Dessa kan avse såväl investeringar som rent
driftsstöd. Bidrag av dessa slag är i regel tillgängliga för alla Social Firms.
• Bidrag från National Lottery Charities Board. Dessa bidag kan avse driften, investeringar och
billiga lån och är tillgängliga för alla organisationer som inte har vinstsyfte (non-profitmaking).
• Bidrag från privata fonder av olika slag. Dessa representerar en rad olika slags stöd och
inriktningar. Många gånger förutsätts att firman drivs inom en organisation för välgörande
ändamål, men det finns även fonder som uteslutande ger stöd till kooperativa organisationer.
• Gratis företagsrådgivning till Social Firms erhålls genom Englands motsvarighet till ALMI.
Anvisningarna för deras rådgivning är att den skall omfatta även detta slags företagande.
(Detta är något nytt som håller på att utvecklas.)
• Ideellt arbete. Denna form av stöd förekommer framförallt i samband med Social Firms som
drivs av välgörenhetsorganisationer. Exempelvis får de som sitter i styrelsen inte betalt för sitt
arbete.
Bidrag och stöd av detta slag är för närvarande en nödvändig förutsättning för att en stor andel av
Social Firms i England skall kunna bedriva sin verksamhet.
Socialförsäkringssystemet65
Socialförsäkringssystemet, i vid mening, i England uppvisar stora likheter med motsvarande
system i Sverige. De som varit inne på arbetsmarknaden och blivit arbetslösa har i allmänhet rätt
till arbetslöshetsersättning. De som inte kan arbeta på grund av sjukdom har rätt till sjukersättning
och är sjukdomen långvarig kan det bli fråga om sjukbidrag. Är arbetshindret permanent kan
förtidspension komma i fråga. Slutligen har de som inte har någon annan försörjning rätt till
socialbidrag. Skillnaderna mellan England och Sverige finns främst i de mera specifika
förutsättningarna för att erhålla ersättning/bidrag och när det gäller deras storlek.
En annan likhet mellan länderna är att systemet uppfattas som ett hinder när det gäller att skapa
avlönat arbete åt funktionshindrade och andra med arbetshinder inom Social Firms. Anledningen
till detta är att systemen är utformade så att man får en kraftig tröskeleffekt. Antingen har man
ersättningar/bidrag av detta slag eller också har man en skälig lön. Något mitt emellan finns
egentligen inte.
För dem som har ersättning motsvarande förtidspension finns det liksom i Sverige, möjlighet att
arbeta ett till två år med vilande pension.
Två möjligheter finns i Storbritannien som vi inte har någon motsvarighet till i Sverige:
• Det är möjligt att i vissa fall arbeta deltid med bibehållen ersättning motsvarande sjukbidrag.
För detta krävs att arbetet godkänts som ett inslag i vården/behandlingen och lönen får inte
vara högre än 59 pund/vecka ( cirka 920 kr, september 2000).
•
Det finns regler (Disabled Persons Tax Credit) som medför att skatten blir lägre för
funktionshindrade, d v s de får ut en större andel av sin lön än andra anställda, men
skatterabatten kan tillämpas endast om man har minst minimilön.
65
Public Authorities and Social Firm Development, Social Firms UK 2001 och Guidelines and
recommendations Social Firms UK: The supported Employment Programme , the Benefit System and Tax
Credits. Social Firms UK 2001
46
Offentlig upphandling
Ett sätt för det offentliga att understödja Social Firms och andra företag som anställer
funktionshindrade och andra med arbetshinder är att ge dessa företräde vid offentlig upphandling.
Liksom i Sverige får de sociala firmorna uppdrag i vilka de kan sysselsätta personer med
funktionshinder, det offentliga får varor respektive tjänster utförda och de funktionshindrade får
arbete och lön och blir därmed oberoende eller mindre beroende av bidrag.
Offentlig upphandling styrs som vi tidigare nämnt i stor utsträckning av EU:s regelverk (se
avsnittet om Sverige). I Storbritannien finns inte några speciella upphandlingsregler för sociala
firmor och andra som sysselsätter funktionshindrade.
Stödstruktur
Social Firm UK
Social Firm UK är ett bolag som bildades i april 1999 för att leda utvecklingen av Social Firms i
Storbritannien. 66
Gerry Higgins som var initiativtagare till verksamheten berättade vid en intervju 14 nov 2001 i
Birmingham om hur det hela startade:
Social Firms UK startade som ett top down-projekt 1998. Idén kom i ett möte i Stockholm i
samband med Marienthalprojektet, ett Horizonprojekt. Gerry Higgins bestämde sig för att försöka
starta en stödorganisation för Social Firms i UK med hjälp och inspiration från det tyska FAF och
det Italienska Drom-konsortiet inom Marienthalprojektet. Social Firms UK skapades inom ett nytt
EU-projekt.67
Organisationen Social Firms UK har adopterat det italienska begreppet ”konsortium” eftersom det
har så positiv klang och renommé i Europa. Principen är att de enskilda Social Firms organiserar
sig regionvis och det nationella Social Firms UK består av ett bolag (non-profit company limited
by guarantee) med 200 medlemmar. Regionerna har över hälften av styrelseposterna.
Social Firms UK – struktur och samarbete
Social Firms UK har inte några egna fondpengar utan arbetar endast med råd och stöd till
företagen.
Finansieringen kommer från en stor fond i Storbritannien: Phoenix, som betalar tjänster och
anställda. Man har fem finansieringskällor, förutom Phoenix, regionala fonder, EU-projekt, pengar
från finansdepartementet och man säljer också vissa tjänster.
Det finns osäkerhet när det gäller framtiden. Det innebär att den övergripande organisationen inte
får svälla ut, man är idag fem anställda och det gäller att ligga lågt. Resurserna måste gå till
medlemmarna och i framtiden behöver man finna en basfinansiering.
Det konkreta arbetet med de små företagen består av rådgivning, hjälp till finansiering, samarbete
med motsvarigheten till ALMI, nätverksarbete, konferenser, informationsmaterial etc. 68
Statistik när det gäller Social Firms och Social co-operatives i Storbritannien.
”The Social Firms Directory”69 innehåller 62 firmor och för varje verksamhet har man samlat in
data från 1996 och 1998 när det gäller typ av affärsverksamhet, antal anställda, antal anställda med
funktionshinder eller annat arbetshinder, ”arbetsplatser” och ”praktikanter”.
Skillnaden mellan dessa är:
Anställda: marknadsmässig lön, reguljärt anställningsavtal.
66
Grove,Bob & Durie, Shelia: Interim report and briefing paper on Social Firms : Social Firms – An
instrument for economic empowerment and inclusion 1999
67
”UK Social Firms Support Group”. Ett projekt inom Europeiska Socialfondens Employmentinitiativ:
Horizon
68
Higgins, Gerry, intervju i samband med konferens ”Social Firms The next 5 years” 14 nov 2001 West
Bromwich
69
Higgins, Gerry & Gianniba, Poly: The Social Firms Directory. Social Firms UK1999
47
Arbetsplacerad: arbetskraft som inte har marknadsmässig lön och anställningsavtal.
Detta är oftast personer som har kvar terapeutiska ersättningar eller bidrag oavsett
vilken nivå som dessa har.
Praktikant: Personen skall följa en praktikplan, antingen officiellt godkänd eller ”in
– house” , beslutad om inom verksamheten. Man tar upp att begreppet ”praktikant”
är missvisande många gånger i praktik- och utbildningssektorn, där
funktionshindrade personer ibland arbetar i decennier och fortfarande kallas för
”praktikanter”. Personer som inte följt någon praktikplan har kategoriserats som
”arbetsplacerad” eller frivilliga.(egen översättning från Social Firms Directory)
Tillväxten när det gäller aktiva personer i verksamheterna har ökat med 232% mellan de två åren,
från 769, år 1996 till 1773, år 1998.
Firms
Business support
Bakery/Health Food
Production & Retail
Building
Cafe / Catering
Cleaning
Clothes
Manufacture / Retail
Community services
Cycle Repair
Hand Made Crafts
Graphic Design/ Typesetting
Fencing, Garden
Furniture & Products
Guest House / Hotel
Horticulture & Landscaping
Laundry
Packaging
Printing & Print Services
Recycling
Retail Garden Centre
Sewing Products
Travel Agency
Various
Video Production
Wood Products
Total
Employees
2
2
9
31
Disabled
Work
Employees places
2
3
7
6
Trainees
1
9
2
1
0
36
8
2
0
8
5
0
0
55
20
16
6
87
0
0
2
1
2
1
2
9
1
2
4
48
2
0
1
2
38
2
0
4
0
3
8
8
7
5
29
2
3
1
2
7
4
1
1
1
10
1
4
62
31
17
1
6
50
58
2
2
3
37
3
10
370
8
4
2
0
30
11
2
0
1
2
0
5
130
20
37
10
0
152
49
4
7
0
243
0
20
651
40
30
0
14
66
0
20
0
16
120
5
39
507
6
1
Olika typer av arbete fördelat efter sektor (Social Firms Directory sid138)
De ledande sektorerna är catering och tryckeriverksamhet, följda av återvinningsverksamheter och
snickeriprodukter.
Omsättningen är på cirka 8,5 miljoner pund, 64% kommer från försäljning av varor och tjänster,
medan övriga inkomster är bidrag eller andra intäkter.
En av de största intäkterna har en väletablerad bageriverksamhet som Daily Bread- kooperativen
(sociala kooperativ i Cambridge och Northampton), som klassificeras som Social Firm/Social Cooperative.
Flera nya verksamheter har genererat stora inkomster under dessa två år som studien omfattar,
kanske p g a att man har inriktat sig på mindre traditionella sektorer såsom resor, pensionat,
videoverksamhet etc.
Bland de 22 Social Firms som anställt funktionshindrade personer och där majoriteten av intäkterna
kommer från försäljning av produkter eller tjänster, finns endast fyra kooperativ. Av totalt 71
kontaktade verksamheter fördelar sig antalet anställda och omsättningen som följer:
48
Number
Employees Disabled WorkEmplyees places
Trainees Volunteers Avarage Avarage
Turnover Turnover
Skr
8,62
1,64
67229,07
497 108
42
3,38
0,48
7,93
Emerging
Social
Firms
18
9,67
5,28
13
8,67
2,11
221252
Social
Firms
4
6,14
2,29
3,86
0,57
0,57
239358
Social Firm
Co-op
7
2,14
0,29
9,57
3,86
0,57
254640,29
Social Coop
71
5,27
1,87
9,31
7,73
1,62
144565,42
Total
Omsättning och arbetare/anställda fördelade efter kategori (Social Firms Directory sid 139)
1635990
1 769 870
1 882 871
1 068 951
Man konstaterar i registret att det genomsnittliga företaget bland Social Firms i Storbritannien har
en omsättning på 144000 Pund, 7 anställda, varav 2 är funktionshindrade, 9 ”workers” som inte har
lön, 8 praktikanter och 2 ideellt arbetande.
När Horizon- projektet, det EU-projekt som bl a innebar starten på Social Firms UK 199870
startade, var det endast 22 Social Firms i Storbritannien, de övriga var Emerging Social Firms.
Projektet hade två målsättningar: dels att utveckla Social Firm-sektorn i Storbritannien, dels att
testa en modell för en stödstruktur som skulle vara överförbar även till andra länder.
Målsättningen att utveckla sektorn tycker man att man uppnått. År 2000 räknar man så många som
155 företag, varav 35 är Social Firms, medan resten (120) är Emerging Social Firms.
Orsakerna till ökningen är svår för oss att analysera, men en del beror klart på insatserna från
Social Firms UK och betydelsen av en stödstruktur. Det har etablerats en välfungerande
organisationsstruktur lokalt, regionalt, nationellt och på europanivå. Det nationella arbetet har
inriktat sig på lobby- och informationsarbete tillsammans med partnerskap med olika offentliga
myndigheter, organisationer inom den sociala ekonomin och andra stödorganisationer.
I augusti 2001 hade Social Firms UK 313 organisationer som medlemmar, varav vissa är ”Potential
Social Firms”, organisationer och offentliga myndigheter som stöder utvecklingen för vissa
klientgrupper.
Man har fyra heltidsanställda som har engagerat sig i den lokala och regionala
utvecklingen av Social Firms i samarbete med de regionala nätverken.
Social Firm Resource Center har producerat 15 rapporter och studier som spridits i
landet. Man har fått in artiklar i de traditionella affärstidningarna om Social Firms och
man har arrangerat flera stora konferenser och regionala möten 71
Behoven i Sverige av en genomtänkt stödstruktur kan inspireras av det brittiska exemplet. Arbetet
inom Sociala kooperativ-projektet och bildandet av Skoopi, de Lokala Kooperativa
Utvecklingscentrumen i samarbete med folkbildningen, ligger som en god grund för en liknande
positiv utveckling av antalet sociala arbetskooperativ.
Ett exempel - Studiebesök på Castle Project Print Finishers72
På en affärsgata i Cambridge ligger det lilla kooperativet Castle Project Print Finishers. Vi sökte
efter adressen men stannade till på vägen framför en liten väskaffär. Det visade sig att vi av en
slump hamnat helt rätt. Vi möts av John Chestney, initiativtagare och handledare i kooperativet.
Utåt sett såg det ut som en vanlig väskaffär, men där inne upptäckte vi ett litet krukmakeri i ena
delen av affären och bakom affärslokalen visade det sig en febril aktivitet. Paketering av
almanackor inför årsskiftet. Cirka 10 personer var engagerade i arbetet. Längre in i lokalerna fanns
ett data/utbildningsrum där deltagarna erbjöds utbildning för att erhålla ”Citizens Guild Certificat”
70
”UK Social Firms Support Group”. Ett projekt inom Europeiska Socialfondens Emplymentinitiativ: Horizon
Review of Social Firm Development in the UK 1997-2001
72
Castle Project Print Finishers, 258 Mill Road, Cambridge
71
49
– en slags yrkesutbildning som högskolan i Cambridge lagt ut till verksamheten. Högskolan
finansierade en lärare/handledare för detta.
Kooperativet startade 1994 och har flera verksamhetsgrenar:
• Väskaffär + att man lagar skor och gör andra läderarbeten.
• Krukmakeri, med en halvtidsanställd krukmakare.
• Print finish, man slutför tryckeriarbeten genom bindning, vikning, paketering av almanackor,
telefonböcker mm. Kunder är tryckerier, skolor, sjukhus, kommunen etc.
• Ett stort jobb för ett multinationellt försäkringsbolag, som man lagerhåller foldrar för och
skickar ut till olika delar av världen.
• En liten produktion av klockor på pappbilder av kända idrottsmän – en försäljning som
resulterade i en bonus till jul för alla anställda: 300 pund (4700kr).
Medlemmar och anställda
10 funktionshindrade arbetar och är medlemmar i bolaget medan 17 personer går på arbetsträning
på olika tider. Kooperativet har två stödpersoner av vilka John är en. Han var initiativtagare till
verksamheten och har tidigare dels varit chefredaktör för en tidning och drivit en sportfiskeaffär,
där han kommit i kontakt med psykiskt funktionshindrade personer genom fiskeutflykter och
fångats av deras situation. Den andre stödpersonen finansieras av högskolan i Cambridge.
Alla som arbetar har lön som ligger över de bidrag som de annars skulle få. Kooperativet har idag
inga offentliga bidrag.
Kooperativet startade med fyra medlemmar – de sex övriga som nu är medlemmar har tidigare gått
på arbetsträning i kooperativet. Målsättningen är också att slussa vidare till annat arbete. I år har
man fått ut 4 personer som haft traineeplats till öppna marknaden. Detta beror på goda kontakter
med företag i närområdet.
Associationsform och finansiering:
Kooperativet är organiserat som ett Limited company och startade i en annan byggnad. Man
behövde dock snabbt andra lokaler och hittade det hus man nu befinner sig i. För att finansiera
husköpet fick man lån från en lotterifond. Lånet är utan ränta- nu ligger pengarna i huset. När man
säljer huset får man ta med sig överskottet och betala tillbaka lotterifondens pengar. Man behövde
dock ungefär lika mycket pengar för att göra i ordning huset och tog ett vanligt banklån. John
menade att det inte var några svårigheter för kooperativet att betala av detta lån, det var
amorteringsfritt ett år, därefter var det inga problem.
(En remarkabel omständighet kanske är lite belysande över hur situationen för Social Firms är i
Storbritannien idag, där det känns som man har statsmakternas intresse: Lånet från lotterifonden
var inte givet eftersom kooperativet inte var en Charity. John lyckades få fram ett brev från Tony
Blair och borgmästaren i kommunen som betonade verksamhetens nationella vikt, vilket
resulterade i att de fick lånet.)
Huset innehåller förutom affär och arbetslokaler en övervåning med 8 rum för boende, med ett
gemensamt kök, dusch och toa. Sex personer som arbetar i verksamheten bor också i huset, vilket
har förbättrat deras sociala liv.
Kooperativet lider ändå av lokalbrist och funderar på att knoppa av verksamheten med
försäkringsbolaget för att skapa ett nytt kooperativ.
John lyfter fram fyra styrkor med verksamheten:
Flexibilitet – man har flera affärsidéer. Om något inte funkar har man andra ben att stå på.
Man är som en familj – man hjälper varandra, god stämning.
Kooperativ – man äger företaget tillsammans. Viktigt att få del av resultatet.
Jobbrotation – alla kan alla arbetsuppgifter – när någon är borta funkar det ändå.
50
Italien
Bakgrund
Den kooperativa rörelsen i Italien är stark. Den har av tradition varit en allkooperativ rörelse, som
organiserat alla olika typer av kooperativ. Italien har mer allmänt än något annat västeuropeiskt
land valt den kooperativa företagsformen. 73Kooperativ i Italien är i huvudsak organiserade i två
stora nationella federationer:
• Legacoop, som har sitt ursprung i den socialistiska rörelsen och
• Confederacoop, som hör till den katolska traditionen.
De kallas också den röda och den vita kooperationen.
Förutom dessa, de största federationerna, finns utbrytare från dem: UNCI och AGCI.74
Dessa paraplyorganisationer fyller en viktig politisk och ideologisk funktion för utvecklingen av
kooperationen i Italien och kan betraktas som en typ av fackföreningar. De har också en lagstadgad
rätt att utföra revision för sina anknutna medlemmar.
De sociala kooperativen växte fram liksom i andra europeiska länder i slutet av 70-talet, som ett
svar på hög arbetslöshet och ökade sociala kostnader i välfärdssystemet. Genom att uppmuntra
medborgaranda och organisera mänskliga resurser i kooperativ och andra organisationer, försökte
samhället genom solidariska alternativ reducera offentliga utgifter och förbättra kvalitén på den
sociala servicen.75
Utvecklingen av dessa alternativ i kooperativ form kan sägas ha två utgångspunkter:
• Katolska grupper skapade föreningar som kallades ”social solidarity co -operatives” som
grundade sig på kristna filantropiska värderingar och en vilja att möta behov hos utsatta
människor. Det finns de som anser att en av orsakerna även var att man på 80-talet införde
anställningsstopp inom offentliga sektorn i Italien. Ett sätt att gå runt detta var genom att
decentralisera ut tjänster till kooperativ.76 Sociala kooperativ tillhandahöll personal till
offentliga sektorn och bedrev även egna verksamheter som servicekooperativ. (Dessa blev
senare sociala kooperativ Typ A, se nedan.)
• Några av de första sociala kooperativen hade emellertid andra rötter. Det var
rehabiliteringskooperativen i Trieste som bildades som en följd av nedläggningen av
mentalsjukhuset där. (Dessa kan betraktas som de första Typ B kooperativen: se nedan .)
Dessa kooperativ startade hotell, affärer och restauranger som drevs av dem som tidigare varit
patienter och som nu tillsammans med ”vanliga” arbetslösa och f d psykiatripersonal drev små
sociala företag i kooperativ form. 77
Renate Goergen, aktiv i starten av kooperativen i Trieste och den första ordföranden i ett nätverk
mellan dessa och andra kooperativ i den regionen, anser att det finns en klar värderingsskillnad
mellan den katolska och den mer socialistiska kooperativa rörelsen när det gäller sociala
kooperativ.
• Den katolska rörelsen betonar de utsatta gruppernas behov av hjälp och stöd, integreringen av
dem i samhället och en nära samverkan med den offentliga sektorn.
• Den socialistiska kooperativa rörelsen betonar de kooperativa principerna med medlemsnyttan,
det aktiva medborgarskapet, självhjälp, självbestämmande och vikten av empowerment. 78
Hon anser att det var de sociala kooperativen som skapats för att integrera utsatta grupper i
arbetslivet, som först lyfte fram behovet av en speciell lagstiftning som var bättre anpassad för
denna typ av verksamhet. Kooperativen var emellertid för små och för få för att kunna få igenom
en sådan lagförändring. Det behövdes initiativ från mer övergripande organisationer, såsom de
nationella federationerna.
73
Byggforskningsrådet rapport R54:1986, Ottermark m fl
Official Journal of the European Community C/212 aug 1995: Learning for Growth. Support measures for
the creation of cooperatives.
75
Borzaga, Carlo&Lepri, Stefano ”Social cooperation: the italian way to nonprofit enterprise”. Well being in
Europe by strengthening the third sector Barcelona 27/29 May 1993
76
Borzaga, Carlo&Lepri, Stefano Social cooperation: the italian way to nonprofit enterprise
77
DN 23 maj 1992 ”Galenskap inget hinder”
78
Intervju med Renate Goergen, Rom tidigare ordf i konsortiet Per I’Impresa Sociale och engagerad av
LEGACOOP och DROM.
74
51
Det var den katolska organisationen Confederacoop som snabbt såg möjligheterna med en
lagstiftning för att utveckla formerna för sina servicekooperativ. Motivet var klart för dem: att
förbättra välfärden för utsatta grupper i en situation där den offentliga sektorn inte räckte till.
De gav ett förslag att dela upp kooperativen i två typer, Typ A och Typ B. De tyckte att det fanns
behov av att de två aktiviteterna, servicekooperativen och de kooperativ som skapade arbete till
funktionshindrade och andra utsatta grupper, skildes åt. 79
I januari 1998 genomförde den italienska regeringen en skattelag för non- profit-sektorn: ONLUS
(Socialt värdefulla non- profit-organisationer). Denna nya lag ger föreningar och stiftelser som
arbetar inom välfärdssektorn möjligheterna att producera och sälja produkter och tjänster i direkt
konkurrens med sociala kooperativ. Den italienska scenen kan förändras med dessa nya aktörer på
scenen.80
Organisatoriska lösningar
Lagstiftning för sociala kooperativ
Kooperativ i Italien har laglig status, som företagsform, vilket innebär att de regleras av en särskild
lagstiftning. För arbetskooperativ som vill ha möjlighet till offentliga avtal måste man vara minst
15 medlemmar, medan det sedan 1996 blivit möjligt att konstituera små kooperativ med minst 5
och max 8 medlemmar.
Det krävs mindre kapital för kooperativ att starta än för andra företagsformer.81
Kooperativa företag måste avsätta 3% av sin vinst till en kooperativ fond som finansierar den
kooperativa rörelsen. Kooperativ i Italien är befriade från företagsskatt (på vinsten). 82
De italienska sociala entreprenörerna som startade de första sociala kooperativen i Italien i slutet på
70-talet valde just den arbetskooperativa legala formen för verksamhet, p g a tre orsaker:
•
Det var det den enda legala formen som fanns för dem som ville starta en not-for profit
affärsverksamhet.
• Det behövdes inte så mycket pengar och få människor för att starta.
• Alla medlemmar i ett kooperativ (funktionshindrade eller ej) har andelar och äger företaget och
på det sättet översätter de i praktiken begreppen empowerment och demokrati i verksamheten
(en medlem - en röst). 83
Fram till 1991, då det kom en speciallagstiftning för sociala kooperativ, arbetade sociala
entreprenörer alltså med den allmänna formen för kooperativa företag. Det finns stora likheter
mellan kooperativ och aktiebolag (Limited Company), man har vd och andra likheter med bolaget.
Alla som arbetar eller deltar i ett kooperativ är dock medlemmar. Svårigheten med den kooperativa
lagen för de sociala kooperativen, var att medlemsgrupperna var så olika, vilket var en av orsakerna
till att man behövde en specifik lagstiftning för dessa verksamheter. 84 Medlemsgruppen arbetade
dessutom inte enbart för det egna intresset utan skulle även gynna andra grupper. Ideellt arbetande
och professionella personer var också medlemmar i kooperativen.
Behovet av en specifik lagstiftning för de sociala kooperativen togs upp redan 1981, men det tog 10
år för politikerna och företrädarna för kooperationen, att ena sig om dess exakta utformning. I
diskussionen om lagen utgick man ifrån tre huvudfrågor:
•
Lagen borde bli en kooperativ lag, men inte i dess traditionella bemärkelse som primärt utgår
från medlemsnytta. Man ville grunda sig på traditionen som fanns i konstitutionen från 1946
där man förutsatte att kooperativ kan ha en social eller samhällelig funktion. Den kooperativa
79
Ibid
Mattioni, Fulvio& Tranquilli, Domenico: Social Entrepreneurs, the Italian Case Human resources, Market
and Development 1998 D’Anselmi Editore s.r.l.
81
Official Journal of the European Community C/212 aug 1995: Learning for Growth. Support measures for
the creation of cooperatives
80
82
83
information vid studiebesök på CGM , Consorzia Gino Matarelli i Rom, sep 2002
Mattioni, Fulvio& Tranquilli, Domenico: Social Entrepreneurs, the Italian Case Human resources, Market
and Development 1998 D’Anselmi Editore s.r.l. sid 5
84
Intervju med ordf i konsortiet Nouvo Villagio i Padova dec 2001
52
•
•
rörelsen, speciellt den socialistiska nätverksorganisationen LEGA, var först mycket skeptiska
till lagen och en sådan förändring av kooperationsbegreppet.
Lagen skulle innebära en orientering mot lokalsamhället och gentemot de grupper som var i
störst behov och mest utsatta. Man identifierade två stora uppgifter för verksamheterna som
skulle omfattas av lagen. Man skulle lösa behovet av social service och behovet av åtgärder
mot arbetslösheten för dessa grupper.
För att utföra dessa uppgifter ansåg man att det krävdes blandade medlemstrukturer. Vanligt
anställda, frivilliga, brukare och fysiska eller juridiska personer som ger finansiellt stöd till
kooperativet skulle kunna bli medlemmar i kooperativen. Man ansåg att det i de kooperativ
som skapas för att erbjuda ”missgynnade” (se nedan) grupper arbete skulle krävas minst 30%
”missgynnade” och att andelen ideellt arbetande inte fick överstiga 50%. 85
Dessa huvudinriktningar låg som grund för Lag 381 från november 1991 som kallas Gino
Mattarelli -lagen efter en italiensk politiker.
Lag 381 innebär att det sociala kooperativen måste godkännas av den italienska staten för att
erhålla positiv särbehandling, när det gäller t ex skatter och upphandlingsregler (se nedan). De har
ekonomisk inriktning, men sociala och samhälleliga syften och de ägs gemensamt av arbetstagarna,
ideella medlemmar och brukare.
Lagens första artikel klargör vilka verksamheter som kan godkännas som sociala kooperativ och
hur de skall kännetecknas:
Definition:
Sociala kooperativ har som målsättning att uppfylla det allmänna samhälleliga
intresset att främja mänskliga behov och att socialt integrera medborgarna genom:
A: skötsel av hälsovårds- och utbildningstjänster;
B: genomförande av diverse aktiviteter – jordbrukande, industriell, affärsdrivande
eller tjänster – med syftet att finna förvärvsarbete för missgynnade personer.86
Lagen har alltså två former för de sociala kooperativen; Typ A som erbjuder social service i
hälsovårdsarbete, åldringsvård och utbildning och Typ B som skapar arbetstillfällen för
”svantaggiato”, vilket vi översatt med ”missgynnade”, men som också kan översättas med
”handikappade”. Ingen av dessa översättningar stämmer helt och hållet. Lagen definierar dock
vilka grupper som omfattas :
Personer med fysiska, psykiska eller sensoriska funktionshinder, tidigare patienter på
mentalsjukhus, personer som är i psykiatrisk behandling, drogmissbrukare,
alkoholister, unga personer under 18 år men i arbetsför ålder och som har
familjeproblem. Dessutom ingår också fångar som avtjänar alternativa straff i stället
för fängelse.87
Man räknar med cirka 4 miljoner ”svantaggiato” i Italien.88
För närvarande är 61% sociala kooperativ av Typ A och 37% av Typ B. 2% betraktas som en
blandning av de bägge.89
Medlemmar med grava funktionshinder ingår i Typ A-kooperativen , där de gör något för sin egen
rehabilitering, men inte utgör något egentligt arbetstillskott. Vissa Typ A-kooperativ driver också
små verkstäder för funktionshindrade, liknande vår dagliga verksamhet.
85
Vanek, Wilda: Italian Social co-operatives,sid 1-2 www.geonewsletter.org/vanek.htm 2002-04-23
Republiken Italiens officiella samlingar, Lag 381 nov 1991, Förordning gällande sociala kooperativ Art. 1
87
Republiken Italiens officiella samlingar, lag 381 nov 1991, Förordning gällande sociala kooperativ utdrag ur
Art. 4.
88
Mattioni, Fulvio& Tranquilli, Domenico: Social Entrepreneurs, the Italian Case sid 7
89
Danielle, Dorotea vid förkonferens till 7:e europeiska konferensen för social ekonomi: Social ekonomi och
integration” Göteborg jan 2001
86
53
Sociala kooperativ kan skapa vinst/överskott, men denna kan inte distribueras till andelsägarna,
medlemmarna, utan reinvesteras inom kooperativet. De är kommersiella not-for-profit
verksamheter
Medlemmarna i kooperativen har samma anställningsvillkor och förmåner i stort sett som i övriga
samhället. Lagen har dock flera förmåner för kooperativen: För de missgynnade (”svantaggiati”)
medlemmarna har man befrielse från att betala sociala avgifter. Avtalen medger rätt till lägre löner,
vilket baseras på de ”missgynnades” lägre produktivitet.
Lagstiftningen innebär också att undantag från upphandlingsreglerna kan göras för sociala
kooperativ. (se nedan)
90
När det gäller fastighets – och inteckningsskatt har man en reduktion på 25%.
Lag 381 är en typ av ramlag som sedan kompletteras med en regional lag, där ansvaret för region
och kommuner klargörs och hur den skall implementeras.
”Det skall upprättas ett regionalt register över sociala kooperativ och man skall avgöra
tillvägagångssättet för att samordna olika hälsovårdsaktiviteter, yrkesträningsprogram och
aktiviteter inriktade på tillskapandet av sysselsättning”. 91
Detta har genomförts i de flesta regionerna under 90-talet och saknas endast i två av Italiens
regioner idag. 92 Regleringen av arbetet som ska gynna det lokala samhället hanteras alltså på lokal
nivå. Avtal mellan representanter för de sociala kooperativen och offentliga sektorns företrädare
upprättas. Lagen har varit förutseende i detta avseende att koppla de sociala kooperativen till de
lokala myndigheterna, eftersom dessa i stor utsträckning också är kunder till kooperativen.93
Italienska konsortier
De sociala kooperativen organiserar sig i olika nätverk över landet som kallas konsortier. Dessa
nätverk är kopplade till de stora kooperativa organisationerna. Ibland använder man begreppen
kooperativ av första, andra och tredje ordningen:
3:e ordningen
2:a ordningen
CGM
Solco
DROM
Solco
Solco
Conzo
Conzo
Conzo
1:a ordningen
Sociala kooperativ typ A och typ B
Sociala kooperativ typ A och typ B
De konsortier som är associerade med Lega har för några år sedan bildat det nationella
övergripande konsortiet som kallas DROM. Den katolska rörelsens kooperativa konsortier kallas
för Solco:s (med den nationella organisationen Consorzio Gino Matarelli, CGM, vilken startade
redan 1986.
De bägge nationella organisationerna samverkar ibland i frågor som har med utvecklingen av de
sociala kooperativen i landet att göra.
Det finns sociala kooperativ som inte tillhör något sådant nätverk, men de flesta sociala
kooperativen i landet har organiserat sig i dessa konsortier.
90
Lag 381 nov 1991 Art 4 och 7
Lag 381 nov 1991 Art 9
92
intervju med Roberta Caiffa , Solco Roma sep 2001.
93
Vanek, Wilda: Italian Social co-operatives, www.geonewsletter.org/vanek.htm 2002-04-23
91
54
Det finns också fristående konsortier som bildats av några kooperativ för att t ex driva någon
verksamhet tillsammans.
(Mer om konsortierna CGM:s och DROMS:s arbete, se nedan under stödstrukturer.)
Medlemsgruppen94
Man kan jämföra de italienska sociala kooperativen typ B, med de sociala arbetskooperativen i
Sverige. En viktig skillnad är att de enligt lagstiftningen skall ha en blandad medlemsgrupp och att
det finns enligt lagen definierade proportioner när det gäller antalet för vissa grupper: minst 30% i
Typ-B-kooperativen ska vara svantaggiato”, missgynnade, och de ideellt arbetande får inte
överstiga 50%.
•
•
”Vanliga arbetare”: anställda som arbetar i kooperativet och är medlemmar.
”Svantaggitato, missgynnade arbetstagare”: anställda eller ideellt arbetande som har någon
form av arbetshandikapp
• ”Ideella medlemmar” arbetar utan ersättning i kooperativet
• ”Stödmedlemmar” erbjuder stöd till kooperativet utan att arbeta i verksamheten. Det kan vara
enskilda personer eller organisationer
Kooperativen består i en inventering, 1995 i genomsnitt av 40 medlemmar, varav 13 är kvinnor.:
Svantaggiato:
30% (72% män 28% kvinnor)
Icke svantaggiato
34%
Andra medlemmar
23%
Ideellt arbetande
11%
Juridiska personer
2%
Fördelningen mellan medlemmarna sid 70
De juridiska personerna som är medlemmar i kooperativen, är i de flesta fall ett annat socialt
kooperativ eller en kommun.
Fördelningen mellan olika funktions- och arbetshinder i kooperativen visar, att de flesta har
psykiska eller missbruksproblem.
”Svantaggiato 1995:
Fysiskt funktionshindrade
18 %
Psykiskt funktionshindrade
28 %
Sensoriska funktionshinder
3%
Tidigare psykiatriska patienter
5%
Psykiska hälsoproblem
15 %
(pers. i psykiatrisk behandling)
Missbrukare
18 %
Alkoholister
4%
Unga med problemfamiljer
1%
”Fångar” i alternativ till fängelse
4%
Annat
4%
Fördelningen när det gäller ”missgynnade” sid 71
97,9% av de missgynnade är också medlemmar i sitt kooperativ, medan 98.9% av de icke
missgynnade, som arbetar i kooperativen, också är medlemmar.
Verksamheternas ekonomi
Offentlig sektor står för cirka 60% av uppdragen till Typ B-kooperativen, vilket kan omfatta t ex
parkskötsel och man behöver inte upphandla dessa eftersom lagen medger vissa undantag för
sociala kooperativ, p g a deras målsättning i det sociala integrationsarbetet (se nedan).
94
Källa när det gäller statistiken i avsnitett : Mattioni F.,Tranquilli D.,Da svantaggiati a imprenditori, ANCSTLega Coop e dÁnselmi Editore, Roma 1998, ur Social Enterprise, the Italian Case
55
Det är stora skillnader mellan kooperativen beroende på vilken inriktning deras affärsverksamhet
har. Cirka 25% var 1995 starkt beroende av den offentliga sektorn som kunder. En lika stor andel
har inte den offentliga sektorn som kunder alls, eller också står försäljningen till dem bara för högst
10% av deras försäljning.
Ett problem är att betalningen från de offentliga förvaltningarna ofta drar ut på tiden. Detta löser
kooperativen ofta genom goda bankkontakter. När det gäller inventarier får kooperativen många
gånger donationer från privata personer och/eller andra företag. Eftersom kooperativen har en så
nära anknytning och goda kontakter i lokalsamhället löses ofta deras finansiella problem.95
1995 gjordes en undersökning av boksluten i kooperativen. Ett typiskt socialt kooperativ Typ B
hade en omsättning på cirka fem miljoner kr, varav offentliga eller privata bidrag uppgick till cirka
250 000 kr.
Storleken på bidragen varierar och så många som 42 % uppgav att de inte erhöll några bidrag alls.
Utöver den lagstadgade rättigheten enligt lag 381 (Art 4:3), att sociala kooperativ Typ B inte
behöver betala skatten för de sociala välfärdsförsäkringarna för de ”missgynnade” anställda får
kooperativen bidrag till investeringar och utbildningsinsatser från olika källor:
Regionen
42%
Staten
27%
Hälsovården
13%
Privata sektorn
8%
Kommunen
7%
Provinsen
3%
Bidrag till sociala kooperativ Typ B sid 64
En grupp som vill starta ett kooperativ måste ha klart med sin affärsplan och med egen finansiering
för den första tiden, för att kunna registrera sig. Om verksamheten registreras som ett socialt
kooperativ av myndigheterna, har man sedan, rätt till offentlig finansiering i relation till det egna
kapitalet enligt den regionala lagen. När man anhåller om det, får man ofta vänta cirka 2 år innan
det utbetalas.96
Eftersom Typ B-kooperativen måste ha eget kapital för att starta, behöver de ofta hjälp från ett Typ
A-kooperativ eller konsortiet i regionen i början. Typ A-kooperativen och konsortierna kan också
ge råd och stöd till B-kooperativen när det gäller att lägga upp en affärsplan, hjälpa till med
registreringsförfarandet och kontakterna med den offentliga sektorn. (se nedan)
Typ B-kooperativen har blivit mer synliga och utvecklas snabbt, vilket påskyndats av det viktiga
bidrag som typ A-kooperativen och de blandade kooperativen och konsortierna ger till
utvecklingen.
Alla utom de som arbetar ideellt, har lön i kooperativet. Det innebär att kooperativet endast kan
växa i den takt som man kan betala ut löner till nya medarbetare.
Företag i Italien har genom en lag krav på sig att anställa funktionshindrade: en av femton måste
vara funktionshindrad, annars får man betala böter. Denna typ av lagstiftning och kvotering finns i
flera europeiska länder. I Italien kan den privata firman ge arbete till ett socialt kooperativ och
därigenom kan de slippa böterna. 97
Det finns många sätt som ett socialt kooperativ Typ B kan starta.
Det vanligaste är (37%) är att en grupp har bildats som vill starta ett kooperativ för att
hjälpa sig själva. Kraften och entreprenörskapet finns hos gruppen, ofta med en stark
95
Lepri, Stefano ”Short Report on Social Co-ops in Italy”, European Social Co-operation. CGM Study Centre
intervju med Roberta Caiffa , Solco Roma sep 2001.
97
Intervju med Renate Goergen, Rom tidigare ordf i konsortiet Per I’Impresa Sociale och engagerad av
LEGACOOP och DROM.
96
56
eldsjäl som blivande ordförande och personal inom t ex psykiatrin, intresseföreningar
som stöttar gruppen.
Det kan vara ett annat kooperativ som beslutar sig för att starta ett nytt. Typ A- kooperativ
kan vilja knoppa av verksamhet och skapa ett Typ B eller också har ett Typ B-kooperativ
blivit så stort och har så många anställda, eller så skilda verksamhetsgrenar, att det är
bättre att dela på sig.
Offentliga sektorn står för 14% av starterna. Det kan vara kommuner eller
sjukvårdsavdelningar som givit stöd till grupper genom att ge lokaler till en kooperativ
verksamhet så att de kan utföra olika uppgifter. I vissa fall har de initierat den första
kontrakten för kooperativet. I några fall har den offentliga sektorn ”legitimerat” en grupps
initiativ på detta sätt gentemot lokalsamhället där kooperativet skulle starta.
12% beror på ideella frivilliga personer som tagit beslut och som blivit ledare för
kooperativet. Vilka är dessa? Det är människor som är direkt hängivna till gruppens
behov, antingen p g a en djupgående kunskap om de funktionshindrades situation eller att
de är funktionshindrade själva eller har någon i familjen som är det.
8% initieras av människor som arbetar i kyrkan.
I 5% av fallen är det olika stora sammanslutningar, som Emmaus, San Patrignano (stort
kooperativ utanför Rimini med över tusen medlemmar98) etc som ger starkt stöd för att
vissa kooperativ skall kunna starta. De erbjuder de nya kooperativa grupperna sitt nätverk,
sitt affärsmässiga kunnande och sin kompetens i utvecklingsarbetet.
I 7% har fackföreningar varit initiativtagare. I de fallen har det kanske främst handlat om
att lösa arbetssituationen vid företagsnedläggningar etc.
Offentlig upphandling
Det finns i Italien en möjlighet till undantag för sociala kooperativ när det gäller upphandling.
”Offentliga organ kan, även när det utgör ett undantag till villkoren som styr
offentliga administrations - kontrakt, teckna avtal med kooperativ som utför
aktiviteter i enlighet med …… för utbud av varor och tjänster som ej är hälsovårdsoch utbildningstjänster, förutsatt att de har som målsättning att skapa
sysselsättningsmöjligheter för ogynnsamt lottade…”99
Offentliga myndigheter har rätt att signera offentliga kontrakt som uppgår till högst 2milj kronor
oaktat de bestämmelser som styr den offentliga upphandlingen och kan därigenom direktupphandla
kontrakt med Typ B-kooperativ.
Filosofin bakom är att myndigheterna på detta sätt erbjuder missgynnade, arbetsmöjligheter som de
annars inte skulle kunna få.
Stödstruktur
Som vi nämnt tidigare har Italien skapat en kultur av nätverk, konsortier, mellan kooperativen som
har haft en stor betydelse för den lyckade utvecklingen av sociala kooperativ i landet och också
varit en bidragande motor för att de fått en egen lagstiftning.
CGM (Conzortio nazionale della cooperazione di solidarietà sociale Gino Mattarelli), som bildades
1986 och vars mål är att främja det nationella samarbetet inom den sociala kooperativa rörelsen
stödjer de lokala nätverkens Solco:s aktiviteter genom att erbjuda dem avancerad
företagsutveckling, organisera nationella och europeiska utvecklingsprojekt och att uppmuntra nya
lokala nätverk.
98
Se Carlberg, Alec, Södertörnsmodellen Idéserie om kooperation 5, Stockholms läns landsting, Regionplaneoch trafikkontoret 1991
99
Lag 318 nov 1991, Art 5
57
Dessa aktiva nätverk har tillsammans med lagstiftningen för sociala kooperativ haft ett betydande
inflytande på utvecklingen inte bara i Italien utan även i andra länders utveckling av liknande
verksamheter genom ett intensivt Europasamarbete.
CGM har en lös organisationsstruktur, med 15 anställda plus en krets av konsulter och forskare och
representanter för sociala entreprenörer som är knutna till olika projekt. De har en representant i
Milanos kommunförvaltning (deras huvudkontor ligger i Brescia och de har dessutom kontor i
Rom och Bryssel).100
CGM:s verksamhet sträcker sig över flera områden.
• Dels arbetar de på att initiera debatt bland annat genom sin tidskrift ”Impresa
Nationale”.
•
De samarbetar och är rådgivare för ett Aktiebolag utan vinstintresse. CIS – vars mål
är att finansiera sociala utvecklingsprojekt (utlåningskapacitet 10 milj ECU varav 6
milj till CGM:s medlemsorganisationer) – de erbjuder lån till låg ränta och riskkapital
(kräver ej borgen).
•
De ger rådgivning och konsultation och hjälper till i avtalsfrågor och lagstiftning. De
har en betydande forskningsverksamhet och materialproduktion.
•
De betraktar sig som ett nationellt subjekt för att driva en aktiv socialpolitik som
karaktäriseras av ett starkt samarbete med lokala aktörer, själva anser de att de jobbar
för ett aktivt medborgarskap och att man genom deras arbete lyckas skapa många nya
jobb. 101
De olika regionala nätverken/ konsortierna, Solco:s (t ex Solco Roma) funktion för sina
medlemskooperativ är bl a:
•
Att stödja och utveckla medlemskooperativen och deras aktiviteter
•
Ge stöd när det gäller management – kompetensutveckling för ledningsfunktionen
•
Hjälpa till med marknadsföring
•
Ge utbildning och utvecklingsmöjligheter till medlemmarna i kooperativen
•
Stå för finansieringstjänster och ibland utföra ekonomisk administration för
kooperativen
•
Koordinera komplexa aktiviteter som involverar flera kooperativ
•
Delta i europeiska projekt
•
Genomföra avtal och kontrakt för kooperativen
•
Utveckla och initiera nya innovativa tjänster och idéer.102
Konsortierna som bildat DROM och som är associerade till den socialistiska Legacoop tog lång tid
på sig för att bilda sitt nationella nätverk, med ingående diskussioner om vilken funktion denna
organisation skulle ha. Intressant är att i samtal med företrädare för de två nationella konsortierna
100
Bartilsson, Bland, Kennedy (red) ”Socialt företagande och integration – 22 europeiska exempel. En rapport
från CLEA-projektet, Temanämnden Göteborgs Universitet 1997
101
Information från Dorotea Danielle, CGM vid förkonferens till 7:e europeiska konferensen för social
ekonomi: Social ekonomi och integration” Göteborg jan 2001
102
Maiello,Marco, Italy ur Borzaga, Carlo/Santuari, Alceste(ed): Social Enterprises and New Employment in
Europé 1998
58
lyfter bägge upp en viss skepsis i förhållandet till den övriga. CGM menar att DROM styr topdown och DROM anser att CGM gör det samma. 103
Funktionen som konsortierna skall ha när det gäller att ge service till sina kooperativ, påverkas
naturligtvis av hur de hanterar sin makt över resurser och information som en övergripande
organisation har större möjligheter att skaffa sig. I Padova tryckte ordföranden i deras Solco på, att
det var viktigt att de ingående kooperativen aktivt engagerar sig i det gemensamma, d v s att de
hjälper varandra med olika uppgifter.
Omfattning och en beskrivning av sociala kooperativ Typ B 104
Typ B-kooperativen utgör en tredjedel av de sociala kooperativen, medan Typ A och konsortier
består av de övriga två tredjedelarna.
Drygt hälften av alla sociala kooperativ i Italien befinner sig i de norra delarna. När det gäller Typ
B-kooperativen är över 70% verksamma i de centrala/norra delarna, medan bara knappt 30 % finns
i södern. De norra och mellersta delarna av Italien har haft en mer utvecklad företagsstruktur och
ekonomisk utveckling, vilket har uppmuntrat innovativa metoder på ett annat sätt än i de mer
fattiga regionerna i södra Italien.
Typ B-kooperativen har utvecklats mycket under de senaste åren. Från ett antal på 1326, år 1996
till cirka 2750, år 2000. Man räknar med en 20% tillväxt av B-kooperativ om året.
En av de viktigaste kriterierna för sociala kooperativ är att de är arbetskraftsintensiva. På det sättet
föder investeringar som staten och andra gör i dessa verksamheter en ökning i anställningar och en
utveckling av socialt kapital på ett helt annat sätt än i den industriella sektorn och i andra
tjänsteföretag i samhället. ”Typ B-kooperativ erbjuder staten att spara pengar – upp till några
hundra miljoner Euro om man baserar sig på att en medelpension i Italien är omkring 7 700 Euro
per person som bedöms som ”missgynnad”. Därför är ett statligt stöd för att utveckla företagen i
denna sektor både en källa till finansiering av sektorn själv och ett sätt att ytterligare kvantitativt
och kvalitativt rehabilitera de offentliga finanserna.” 105
Mer än femtio procent av kooperativens uppdrag utgörs av städning, park- och trädgårdsarbete och
hantverk som bl a innefattar tryckning, förlagsverksamhet och bokbindning.
Hantverks – och tillverkningsverksamhet: 29%
Städning
22%
Park- och trädgårdsarbete
19%
Försäljningsverksamhet
6%
Byggnadsindustri
4%
Jordbruk och odling
3%
Andra aktiviteter
17%
Fördelningen på olika verksamhetsgrenar 1995. % av omsättningen. Sid 47
Denna statistik grundar sig på huvudverksamheterna i kooperativen. Man har oftast en till tre andra
affärsidéer som man integrerar med grundverksamheten. En undersökning visar att
huvudverksamheten står för 63% av arbetet i kooperativen. En typisk kombination är städning och
transporttjänster, eller något av portvaktsarbete, café, catering eller parkarbete tillsammans med
städning etc. 32,6% av kooperativen har fler än två verksamhetsgrenar.
Omsättning
Ett genomsnittligt kooperativ har en försäljning på cirka 4 880 000kr. Cirka 70 % av kooperativen
ligger dock under detta eftersom de största kooperativen står för en stor del av den totala
omsättningen.
103
Intervjuer med Dorotea Daniella CGM och Renate Goergen DROM
Källa när det gäller statistiken i avsnittet : Mattioni F.,Tranquilli D.,Da svantaggiati a imprenditori,
ANCST-Lega Coop e dÁnselmi Editore, Roma 1998, ur Social Enterprise, the Italian Case
105
Social Entrepreneurs: the Italian Case sid 17
104
59
När det gäller fördelningen mellan den privata och den offentliga sektorn som kunder till Typ Bkooperativen visar det sig att det inte är så stora skillnader, men en övervikt av försäljning till den
privata sektorn:
1995 stod uppdrag från den privata sektorn i genomsnitt för 52% av den totala omsättningen,
medan uppdrag från privata sektorn stod för 48% .
Skillnaderna mellan kooperativen är dock stora. Cirka 25% av kooperativen är starkt beroende av
den offentliga sektorn som kunder. En lika stor andel har inte den offentliga sektorn som kunder
alls, eller också står försäljningen till den bara för högst 10% av deras försäljning.
(sid 66)
Arbetskraften i kooperativen
Det typiska kooperativet består av 35 arbetare, 14 icke missgynnade och 13 missgynnade, 4 ideellt
arbetande, 3 andra anställda, 1 som inte hör till någon av kategorierna – han/hon kan vara trainee,
visstidsarbetare etc.
De ideellt arbetande medarbetarna är en ny företeelse i den arbetskooperativa rörelsen och ett
exempel på nytänkandet med de sociala kooperativen. De får som medlemmar ta del av den risk
som medlemskapet innebär, men tar inte ut någon ersättning för sitt arbete eller för egna
kostnader.106
Frågan om den ideella arbetskraften kommer upp i flera sammanhang. I Wilda M. Vaneks artikel
”Italian Social Co –operatives” (GEO Resources page) konstaterar hon att antalet ideellt arbetande
har minskat i kooperativen och att det ses med blandade känslor. Många anser att det är en positiv
utveckling som visar att syftet är seriöst när det gäller den ekonomiska verksamheten hos
kooperativen. För andra visar utvecklingen på en försvagning av den sociala motivationen och en
minskning i det skilda medlemskapet, vilket de anser kan ge problem.
Vid besök på konsortiet ”Nouvo Villagio” i Padova lyfter ordföranden upp frågan om de ideellt
arbetande och samhällets ansvar när det gäller verksamheterna. Speciellt när det gäller Typ Akooperativ funderar man över professionaliteten när kooperativen använder outbildad personal.
Effekterna av att man har både ideellt arbetande och professionell personal blir också att man kan
sälja sina tjänster billigare än den offentliga sektorn.
När det gäller Typ B-kooperativen är det bara cirka 11% som är ideellt arbetande. Stödet till de
funktionshindrade arbetarna utförs av de andra anställda, som är närvarande hela tiden och kan ge
ett kontinuerligt stöd. De ideellt arbetande utför tjänster till kooperativen som är mer av sekundär
karaktär och som inte kräver lika mycket insatser i tid och engagemang. (sid 70 SE the Italian
Case)
Förslag till förbättringar från sociala kooperativ Typ B.
För att få en uppfattning om hur de sociala kooperativen fungerar i Italien med de Sociala
kooperativen Typ B, kan det vara intressant att lyfta fram en undersökning där man frågade dem
om var de ansåg att de behövde förbättringar.107
1. Förbättring av lag 381
Man ville ha en förbättring av myndigheternas hantering av upphandling från kooperativen.
Det framkommer kritik från vissa kooperativ, att de offentliga myndigheternas administrationer
inte i tillräcklig utsträckning använder sig av denna möjlighet och att de på detta sätt drar ner på
utvecklingshastigheten för de sociala kooperativen.
Svagheten som de ser i anbudsförfarandet är att offentliga myndigheter använder prisparametern
utan att betänka kvalitetsaspekterna. Kooperativen lyfter fram den dubbla funktion som de sociala
106
107
Vanek, Wilda: Italian Social co-operatives, www.geonewsletter.org/vanek.htm 2002-04-23
Social Entrepreneurs: the Italian Case sid 78-80
60
kooperativen har. Både serviceaktiviteten och arbetsmöjligheter och integration av medborgare
som får konsekvenser för hela samhällets sociala och hälsostruktur.
Avtalen skrivs för ett år i taget. Kooperativen skulle vilja att offentliga avtal sträckte sig över flera
år, vilket skulle innebära att de sociala kooperativen kunde planera och skapa arbete på ett mycket
mer strukturerat och effektivt sätt.
Man föreslår att det skulle skapas offentligt arbete som skulle reserveras för sociala kooperativ Typ
B, p g a deras sociala roll och deras specialisering när det gäller miljö- , ekologi - och
städningsverksamheter och när det gäller park- och trädgårdsarbete.
Dessutom tyckte man att kategorierna för ”svantaggiato” missgynnade, var alldeles för restriktiva.
De skulle vilja inkludera långtidsarbetslösa, ogifta mödrar , hemlösa och flyktingar.
2. Större samarbete med offentliga myndigheter
Detta gällde planering av den sociala sektorns politiska program. De Sociala kooperativen ville bli
erkända inte bara som serviceutförare utan också som partners i utformandet av socialpolitiken som
påverkar deras verksamhet och medlemmar. Därigenom skulle de kunna se till att man inte missar
målet med de åtgärder som genomförs.
De ville helt enkelt spela en aktiv roll och få chans att lägga fram sina egna förslag i samråd med
den offentliga sektorn när det gäller att skapa nya lagar eller reformer. Genom ett kontinuerligt
samarbete kring program, utbildningar och utvärderingar skulle möjligheterna att skapa jobb och
integration öka.
Man vill också lansera de sociala kooperativen i initiativ som tas för att förklara deras roll i
seminarier och informationsprogram. Man upplevde att vissa av den offentliga sektorns personal
hade patriarkaliska attityder och att de behövde sätta sig in i lagstiftningen när det gäller de
missgynnades integration.
3. Större effektivitet i den offentliga administrationen
Man vill ha en partner som man talar med, som kan lagstiftningen och de sociala kooperativen.
Ett gott exempel skulle vara ett speciellt kontor som koordinerar de olika myndigheternas
aktiviteter visavi de sociala kooperativen. I stället är det så att de offentliga partnerna är uppdelade
på ett antal sektorer: hälsovårdsmyndigheterna, arbets- och välfärdsavdelningar etc och de kan
variera mycket. Eftersom man har olika relationer till de olika offentliga sektorerna både som
arbetsarrangörer och som företag, behövs en kvalificerad, stabil partner som lätt kan bli
identifierad.
Man önskade också att få slut på de stora fördröjningarna när det gäller ersättningar och bidrag från
den offentliga sektorn och de höga kostnader som blir av all tid det tar med anbudsförfarandet, alla
papper etc. Detta gällde speciellt de kooperativ som framförallt hade offentliga sektorn som
kunder.
Man skulle vilja att man har strategier för att fördela bidrag till de kooperativ som bäst behövde
dem än generellt till alla.
Exempel: Together 2000 och kooperativet Unipol
I en av Roms industriområden besökte vi en grupp kooperativ, Together 2000, ett lokalt
konsortium, som hade fått ta över ett antal byggnader där tidigare ett kriminellt syndikat hade
bedrivit vidlyftiga bilaffärer. Kriminellas egendomar konfiskeras av staten när de sitter i fängelse
och används ofta för sociala kooperativ som får en mycket fördelaktig hyra. Lokalerna omfattade
7000 kvadratmeter, med bilverkstäder, andra verkstadslokaler och cirka 2000 kvadratmeter
kontorslokaler, i vilka kooperativet Unipol idag bedriver sin verksamhet.
Guiseppe Chichinato, ordförande i Unipol, berättade om sitt kooperativ:
Initiativet togs från en ungdomsgrupp vid ett katolskt institut för fysiskt och psykiskt
funktionshindrades rehabilitering och utbildning (11 –18 år). Gruppen bestod av dem som var eller
61
hade varit på institutet. Man började september 1997 med att planera sin verksamhet. Man hade
svårigheter i början eftersom man inte hade några ekonomiska resurser, men gruppen var ändå
hoppfull.
Från institutet fick de parkeringsplatser att bevaka tillsammans med vissa städuppgifter. Till detta
behövdes inget kapital och de kunde komma igång.
De fick också kontrakt på en datasal där de kunde bedriva datautbildning för managers från
kommunen och för en stor förening. Arbetet fokuserades efter ett tag på att skapa en portal om
handikapp på Internet, på uppdrag av kommunen. (WWW:ALTERWEB.it)
Together 2000 består förutom av Unipol, av Solco Roma (se nedan) och två andra kooperativ. Ett
B-kooperativ (drivs för att skapa arbete till missgynnade personer på arbetsmarknaden – se nedan)
som drevs av före detta kriminella, som nu sålde bilar (!), hade en bilverkstad och samlade in
kläder mm från hela Rom. Det övriga var ett personalkooperativ (Typ A – bedriver utbildning, vård
och omsorg), som hade rehabiliterings- och utbildningsverksamhet för psykiskt funktionshindrade.
Dessa samsades om den stora anläggningen.
Idag har man fått fart på försäljningen i Unipol. Man startade med en omsättning på
100 000kr och nu, år 2001 hade man en omsättning på 2 500 000kr. 2 200 000kr av dessa kommer
från städarbete, parkskötsel och bevakning av parkeringsplatser. Portalen har man nu sålt till ett
annat lokalt konsortium. Två tredjedelar av intäkterna kommer från försäljning till privata sektorn,
medan en tredjedel kommer från försäljning till offentliga sektorn.
Kapitalet kom i början från medlemmarna, som till viss del bestod av människor som ville hjälpa
till. Idag, när verksamheten går bra har de fått krediter från sex banker, bl a ISCOSIS en
internationell bank som stöder sociala kooperativ.
Medlemmar:
Man är idag 40 medlemmar. Av de 24 personer som arbetar i kooperativet, har nio stycken inte
något funktionshinder. Alla som arbetar i verksamheten är medlemmar i kooperativet.
Några medlemmar arbetar inte mycket, utan deltar ibland. De kommer från institutet och betalar en
minimal, symbolisk insats. Det är främst de med svåra funktionshinder som stannar kvar som
medlemmar och deltar på detta sätt.
Tre medlemmar går endast in med pengar. En förening som var med i starten är också medlem och
likaså en privatperson som hjälpte till i början.
Arbetsvillkoren styrs av ett kollektivavtal som är speciellt för sociala arbetskooperativ. Man arbetar
olika mycket, men de flesta arbetar full tid. Lönen är lägre än på marknaden.
Man har även anställt personer som inte har något funktionshinder eller som bedöms som
”missgynnade”, men som ändå har ”behov”.
Idag har man flera utvecklingsprojekt på gång:
Guiseppi är mycket stolt över utvecklingen av sitt kooperativ. De har stora idéer på gång:
1. Tillsammans med Solco Roma + tre andra kooperativ ska man i ett nytt konsortium (”Solco
Roma – for mobility”) skapa bättre möjligheter för rörlighet för funktionshindrade personer:
Körskola, färdtjänst, utställning av olika billösningar etc.
2. I en annan byggnad i Rom (också från kriminella) ska man ha en våning för hemlösa och bedriva
utbildningsverksamhet mm.
3. Hantverks ”laboratories” som skall erbjuda arbete för funktionshindrade och andra missgynnade
från en av delkommunerna i Rom.
4. I ett stort område i utkanten av Rom håller man på att starta en ekologisk odling av grönsaker
och frukt. I en tillhörande byggnad planeras en restaurang, försäljning och
arrangemangsverksamhet.
Guiseppi ser det hela som en utmaning. Kooperativet vill koncentrera sig på den ekologiska
odlingen, men också skapa små nya kooperativ i detta utvecklingsarbete. Detta är en del av den
Italienska sociala kooperationens särmärke att konsortier och enskilda kooperativ deltar i
62
uppbyggandet av nya kooperativa verksamheter. Solco Roma har hjälpt Unipol mycket i deras
startprocess. Samverkan med Together 2000 har gjort att man fått tillgång till bra lokaler och
utvecklingsmöjligheter. Det nationella konsortiet CGM har också stöttat kooperativet, bl a när det
gäller finansieringen. Guiseppi som har ett fysiskt funktionshinder och är universitetsutbildad, har
fått ytterligare utbildning från CGM i att driva ett socialt kooperativ.
63
En jämförelse mellan de olika länderna.
Den historiska bakgrunden
En studie av de olika länderna visar på betydande skillnader i sättet att organisera den sociala
ekonomin så att en utveckling av sociala företag för att skapa arbetstillfällen för funktionshindrade
har och kommer att bli möjlig.
En historisk inriktning på välgörenhet och frivilligrörelser i Italien står i kontrast till den svenska
modellen, där staten och den offentliga sektorn traditionellt haft målet att tillgodose medborgarnas
behov av social service och välfärdslösningar. England betraktas som ett mellanting, där adeln
länge fortsatte att ha makten över kyrkan och därmed skatter och ett visst ansvar, som betecknades
som välgörenhet108, samtidigt som man under 1900-talet uppfann en välfärdsmodell som mycket
liknar den skandinaviska modellen.
I Italien med ett väl utbyggt system av välfärdsorganisationer, var den katolska kooperativa
rörelsen beredd att utveckla nya former för arbete och omsorgsverksamheter som ett svar på den
offentliga sektorns oförmåga på 70-talet att möta fattigdom och marginalisering hos utsatta grupper
i samhället. Ganska snabbt kunde man få de lagliga instrument som behövdes för en utveckling och
samarbetet mellan staten, regionerna och lokalsamhället fungerade för att en legitimering av de
sociala kooperativen skulle kunna komma till stånd redan på 80-talet för att skjuta ordentlig fart på
90-talet.
I England fanns också en beredskap hos de starka välgörenhetsorganisationerna att agera
tillsammans med den växande medborgarrörelsen som, inspirerad av USA, med gräsrotsdemokrati
och självorganisering byggde upp community business och olika finansieringsformer som grundade
sig på välgörenhetspengar, lotterier etc. En uppsjö av olika lösningar har resulterat i en snårig
lagstiftning och behov av att samordna och tydliggöra de olika verksamheternas art. Social
Enterprises är ett samlande begrepp som nu fått samhällets legitimitet och speciella organ för
utvecklingsarbetet.
I Sverige har de ideella organisationerna mer haft karaktären av intresseorganisationer för att
identifiera och framföra olika gruppers behov. Välgörenhet har länge betraktats som ”fult” i ett
samhälle som skulle vara det goda folkhemmet där alla skulle få sina behov tillfredsställda av en
god stat. Alternativa rörelser växte sig dock även här starka med bland annat miljöverksamheter,
daghemskooperativ och socialt arbete inom missbruksvård. Den offentliga sektorn har dock haft
svårigheter att finna lösningar på samarbetet och samordna de olika myndigheternas ansvar. Den
sociala ekonomin kom in i agendan ordentligt i och med EU-inträdet 1995, men innan dess har en
process inletts med olika lösningar på myndigheternas samarbete och stöd till t ex kooperativa och
frivilligrörelsens alltmer professionella ambitioner att driva vård och omsorg och arbetsplatser för
marginaliserade grupper. Parallellt har en privatiseringstendens tvingat lagstiftning och regelverk
att i viss mån godkänna andra utförare av samhälleliga tjänster, t ex i den nya LASS och LSS-lagen
och i AMS och Försäkringskassans regelverk.
Den traditionella statliga arbetsmarknadspolitiken och den stora verksamhet som Samhall bedrivit,
har medfört att det inte utvecklats andra affärsdrivande verksamheter med målsättningen att skapa
arbete för funktionshindrade, förrän på senare tid. De verksamheter som skapats, kooperativ,
föreningsdrivna verksamheter och gemenskapsföretag, är förhållandevis små och demokratiskt
uppbyggda, medan många verksamheter i de andra länderna är mer lika Samhall, med en
traditionell företagsstruktur.
I Sverige har det inte funnits någon tradition av socialt entreprenörskap och inte någon beredskap i
samhället för att utveckla bärkraftiga affärsverksamheter med sociala mål. I material om Italien
lyfts ofta den innovativa aspekten i den sociala kooperativa rörelsen upp. De uppkom för att skapa
en ny konstruktion för välfärdslösningar i områden som led av fattigdom och marginaliserade
grupper. De nya typerna av kooperativ som utvecklades i slutet på 70-talet ledde till lösningar som
108
Stryjan Yohanan: Social co-operatives and the Labour market ur R.G Spear (ed) Employability in Europe:
An International Evaluation ov New Tools for Work Integration through Social Enterprise. Routledge
64
aldrig tidigare hade prövats varken av offentliga eller privata initiativ. Utvecklingen skedde i
samverkan med den offentliga sektorn och existerande kooperativa federationer. Bildandet av
konsortier, ledde till att man kunde fånga upp dessa processer och ge ett professionellt stöd till
företagsutveckling och finansiering.
Skillnaden i skattepolitik och när det gäller kommunernas självständighet har också en effekt när
det gäller lagstiftning och regler för utvecklingsprocessen för de sociala arbetskooperativen. I
Italien betalar man inte kommunalskatt, utan regionerna och staten fördelar pengar till de olika
kommunerna. Det innebär att en lagstiftning lättare kan implementeras än i Sverige med sitt starka
kommunala självstyre. I Storbritannien har man ett snårigt system, där delar av den offentliga
finansieringen går till stora ”Charities” som i sin tur bland annat bidrar till finansieringen av
utvecklingen av Social Firms.
Medlemsgrupper och arbetstagargrupper.
När det gäller sociala arbetskooperativ i de tre länderna kan man se en viktig skillnad när det gäller
medlems- och arbetstagargrupperna. I Storbritannien och Italien består både arbetsgruppen och
kooperativens medlemmar av icke funktions- eller arbetshindrade personer. I Sverige har de
sociala arbetskooperativen startat utifrån en brist för framförallt människor med psykiska problem
som inte kunnat erbjudas de samhälleliga åtgärder som stått till buds, t ex arbete på Samhall. Trots
en utvecklad modell som det skyddade arbetet genom Samhall och andra arbetsmarknadsåtgärder
innebär, har de som inte kunnat prestera minst halvtid eller haft behov av mer anpassade
arbetsplatser inte kunnat få erbjudande om någon arbetsverksamhet. Detta ligger som grund till att
de skapat sina egna kooperativ. Medlemsgruppen och arbetsgruppen har varit de funktionshindrade
och det har oftast inte funnits mer än handledare som inte haft något arbetshinder med i
affärsverksamheterna.
Medlemsgrupperna i Sverige har en spännvidd från dem som står mycket långt från
arbetsmarknaden till de som använder kooperativet som sin arbetsplats i stället för att söka sig ut på
öppna marknaden eller i första hand som en språngbräda för att gå vidare. I det första fallet har vi
medlemmarna i många av de kooperativ som vi benämnt som ”associerade kooperativ ” i vår
indelning. I det andra fallet finner vi dem som arbetar i ”näringsdrivande sociala arbetskooperativ”.
I de andra länderna fångar man upp de personer med funktionshinder som här skulle erbjudits
arbete på Samhall eller andra arbetsmarknadsåtgärder.
I England och Italien innefattas även annan arbetskraft, men kraven är dock att minst 30% på
företagen skall ha någon form av arbetshinder eller vara ”missgynnade” i samhället. Det har
naturligtvis en stor inverkan på möjligheterna till ekonomisk utveckling i företagen. Lönearbete
och ideellt arbete blandas i kooperativen på ett helt annat sätt än i de svenska exemplen, även om
man kan se en utveckling av liknande verksamheter i Sverige i de som vi i vår indelning har
betecknat som ”Föreningsdrivna sociala företag” och ”Lokala kooperativa gemensamhetsföretag”.
Möjligheterna att använda professionella företagsledare och att utveckla en företagskultur påverkas
naturligtvis av om man har blandade medlemsgrupper och en öppenhet att rekrytera och anställa
människor med yrkeskunskap och erfarenhet inom affärsområdet.
Den stora skillnaden är svår att uppskatta betydelsen av: vad får det för inverkan på dem som har
ett funktionshinder och som inte arbetar med full kapacitet. Mår de bättre av att inte behöva
jämföra sig med kollegor som inte har något arbetshinder eller blir de istället sporrade av att alla
drar sitt strå till stacken och att verksamheterna har en mycket större ekonomisk stabilitet? Det hela
handlar säkert om hur företagskulturen ser ut och gemenskapen – något som inte går att fördjupa
sig i i denna rapport.
Den andra stora skillnaden är lika svår att bedöma: vad får det för konsekvenser att de
funktionshindrade inte är i majoritet när det gäller beslutsprocesser, hur tillvaratas deras åsikter,
blir de skolade och uppmuntrade att ta ansvar och vara delaktiga på samma sätt som i de kooperativ
som de driver helt själva? Blir rehabiliteringseffekten och empowerment -processen lika bra i de
”blandade” verksamheterna? Även här är många faktorer inblandade och det krävs studier för att
kunna göra en bedömning av vad som är viktigast i dessa processer.
Lön eller bidrag
Eftersom man bedriver sociala arbetskooperativ i Italien och Storbritannien med löneanställda, men
ibland med viss andel ”ideellt” arbetande, eller arbetare med bidrag, måste man ha mer bärande
65
affärsidéer än i Sverige, där de sociala arbetskooperativen kan dra igång med verksamhet utan att
ha några lönekostnader mer än till handledarna. Företagskulturen är den förhärskande i de andra
länderna. Inriktning på affärsidéutveckling, ekonomi och management är grundbulten i de sociala
företagen, medan vi i Sverige även har små kooperativ som egentligen inte har så stora affärer, men
som ändå bedriver meningsfullt arbete.
Den kooperativa metoden med inflytande och ansvarstagande ger effekter även i dessa små
verksamheter. Utvecklingen av affärsverksamheten är helt beroende av om medlemsgruppen vill
utveckla en företagskultur eller om de har en mer social inriktning, där arbetet leder till gemenskap,
men inte nödvändigtvis till lön och/eller arbetslivsliknande krav.
Eftersom många kooperativ i Sverige startar utifrån kommunala initiativ och med offentligt anställd
personal som eldsjälar i utvecklingsprocessen, finns det ofta en svag företagskultur. I vissa fall till
och med en mer terapeutisk kultur och med försörjningen ordnad finns det inte heller i dessa fall
incitament till affärsutveckling och marknadstänkande. Entreprenörskapet inriktar sig mera på att
skapa goda verksamheter med meningsfyllda arbetsuppgifter utifrån medlemmarnas intresse och
behov.
I Italien och Storbritannien finns det s k workshops, daglig verksamhet, som fungerar på denna
nivå, men i de flesta fall är inte de funktionshindrade medlemmar i de verksamheterna, utan de
drivs av andra personer.
66
“Om vi för enkelhetens skull avgränsar empowerment till
att omfatta aktiviteter som är inriktade mot att öka
människors kontroll över sina liv kan dessa strävanden
innefatta dels en utveckling mot ett speciellt sätt att tänka
om sig själv (t ex att man känner sig värdefull, att man
känner att man har en förmåga att fullfölja en handling,
att man har tillit till sig själv och till andra) dels att man
uppmärksammar att samhället med sina strukturer faktiskt
kan modifieras och förändras….”109
Analys och diskussion
Förutsättningar i Sverige för kooperativ som en metod för funktionshindrade
att komma i arbete
Finns det ett behov av sociala arbetskooperativ i Sverige idag?
De sociala arbetskooperativen är en av de lösningar som kan betraktas som en del av en alternativ
arbetsmarknad. Denna består även av statliga och kommunala verksamheter liksom verksamheter
inom den sociala ekonomin. Varför skall samhället satsa på att stödja en utveckling av sociala
arbetskooperativ? Skälen är flera, bland annat:
Samhall, som idag är under omstrukturering har länge fungerat som den viktigaste lösningen för
arbetshindrade att erhålla ett arbete, med de begränsningar som det haft med hårda vinstkrav och
därmed allt hårdare krav på sina anställda. Den framtida utvecklingen av Samhall är nu oviss
(våren 2002).
De kommunala arbetsverksamheter som växt upp under de senaste decennierna utifrån ökad
arbetslöshet, har begränsningar eftersom man inte enligt kommunallagen kan driva en
affärsverksamhet som skapar vinst. Det innebär begränsningar när det gäller att utveckla
entreprenörskapet eftersom man endast kan sälja till självkostnadspris och har en begränsning i att
man absolut inte kan konkurrera med annan verksamhet. Kommunallagen ger möjlighet att skapa
sysselsättning, men inte att driva regelrätt affärsverksamhet.
De sociala arbetskooperativen är små företag som agerar på en marknad som alla andra företag. Det
samhälleliga stödet är inriktat på individernas behov av kooperativa handledare, bidrag till
utveckling, lokaler, men inte till den regelrätta affärsverksamheten. Man tillämpar marknadsmässig
prissättning, har oftast mycket små marknadsandelar och konkurrerar därmed inte i realiteten
gentemot andra företag inom samma bransch. Detta är ett argument för att stödja ett socialt
entreprenörskap i kooperativa former till skillnad från att starta kommunala arbetsverksamheter om
man vill skapa arbete och sysselsättning som grundar sig på en affärsverksamhet som behövs och
där det finns kunder som vill betala för varor och tjänster.
Dessa argument kan gälla även andra verksamheter inom den sociala ekonomin eller privata
initiativ med målsättning att erbjuda arbetstillfällen för funktionshindrade och andra utsatta
grupper. Varför ska man satsa just på en arbetskooperativ lösning?
Vi ser att det kan finnas minst tre orsaker till en sådan satsning, självhjälpsmotivet, empowermentmotivet och kraften i ett socialt entreprenörskap.
Självhjälpsmotivet – grunden för den kooperativa verksamheten
När människor själva går samman för att lösa gemensamma problem genom en ekonomisk
verksamhet som grundar sig på demokratiska principer, talar vi om en kooperativ verksamhet.
109
Starrin, Bengt: Empowerment som tankemodell ur Starrin, Bengt, & Forsberg, Erik (red): Frigörande kraftempowerment som modell i skola, omsorg och arbetsliv,1997
67
Självhjälp kan ställas som motsats till välgörenhet och åtgärder som skapas av ”andra”, t ex
offentliga aktörer som driver verksamhet för funktionshindrade, i Europa och här hemma.
Begreppet självhjälp har åtminstone tre funktioner i sociala arbetskooperativ:
•
Man går samman med andra som har och har haft samma problem:
att stå utanför en arbetsgemenskap, att uppleva känslor av att inte vara behövd i ett
samhälle som så tydligt är inriktat på att man får sin identitet genom det arbete man
har. Det kan vara olika skäl till utanförskapet. I början riktade sig de sociala
arbetskooperativen enskilt till olika kategorier, t ex personer med psykiska
hälsoproblem, men under de senare åren har grupperna öppnats upp och de nya
kooperativen som startar, startar ofta med blandade grupper.
Självhjälpsgrupper används ofta i terapeutiskt syfte för att använda kraften i
igenkännandet, identifikationen med någon som utifrån egna erfarenheter kan förstå
de speciella svårigheter man har och stödja en utveckling.
•
Man förlitar sig på den egna styrkan och de gemensamma resurserna för att skapa
betingelser för sin arbetsplats, även om det sker i samarbete med stödresurser från
samhället, vilar kraften på självhjälpsprincipen.
•
Genom att driva arbetsplatsen själva skapas en ny identitet, från att ha hamnat utanför
i samhället och som många, varit i åtgärder, är nu kooperativets medlemmar själva
aktörerna och därmed inte individer som är satta i någon åtgärd, patienter, klienter,
deltagare etc.
Empowerment-motivet
I integrationsarbetet med människor som hamnat utanför arbetslivet av olika skäl kommer ofta
begreppet empowerment upp. Att ta makten över sitt liv, att delta i processer där den egna kraften,
insikten om den egna förmågan att styra och bestämma över sin arbetssituation är en viktig del i en
verksamhet som har som målsättning att skapa arbete för människor med funktionshinder och
andra arbetshinder.
Delaktighet och brukarinflytande lyfts dock även fram i t ex kommunala arbetsverksamheter. Även
på vanliga arbetsplatser är man klar på betydelsen av att arbetskraften är delaktig och engagerad,
varför man på många arbetsplatser kommit långt när det gäller att skapa metoder för att skapa ett
sådant engagemang. I de sociala arbetskooperativen är dock delaktigheten grundad på en metod för
demokratiskt ägande som beskrivs bl a i de kooperativa principerna, stadgarna och den formella
makten över företaget.
Vad den formella makten betyder kan inte bortses ifrån när man studerar möjligheten med den
kooperativa metoden:
•
•
•
•
Medlemmarna beslutar över målsättning, ekonomi, arbetsorganisation etc.
De kooperativa principerna innefattar frivillighet, solidaritet och delaktighet, vilket leder till att
man måste ta sitt ansvar på allvar, det är ingen annan som har bestämt att du skall delta i
kooperativet.
I demokratisk samverkan är du efterfrågad för dina synpunkter och din medverkan är
betydelsefull för alla. Att träna på att säga sin mening, att bli lyssnad på och sedd och att bidra
med sina resurser i gruppen stärker självkänsla och förmåga att kunna påverka även i andra
sammanhang.
Att producera varor och tjänster kan man göra även i ett annat företag eller verksamhet.
Skillnaden med det kooperativa företaget är att du själv är ansvarig för produkten,
produktionen och arbetsplatsens organisation.
68
Socialt entreprenörskap som en plattform för mänsklig och ekonomisk tillväxt.
I det italienska exemplet med sociala kooperativ lyfts ofta den innovativa aspekten upp. När dessa
kooperativ startade på 70-talet kombinerades lokal förankring och frivilliga krafter med en
kooperativ rörelse för att skapa arbete och välfärd för utsatta grupper. Restauranger, hotell, affärer i
Trieste drevs av människor som tidigare levt på institutioner och som nu fungerade ute i samhället.
Andra arbetslösa och frivilliga grupper arbetade också i verksamheterna. Detta var något helt nytt
och studiebesöken från andra länder var ett betydande inslag i dessa verksamheter.
Ett socialt entreprenörskap innebär att den entreprenöriella kraften ställs i ett socialt, mänskligt
intresse, att eldsjälar, entreprenörer skapar en ekonomisk verksamhet som leder till ekonomisk
utveckling, men med ett socialt mål. För de sociala arbetskooperativen att skapa en god arbetsplats
och meningsfulla arbetsuppgifter tillsammans. Den kooperativa formen innebär att detta sker just
tillsammans, det sociala entreprenörskapet drivs i de flesta fall av någon eller några eldsjälar, men i
den kooperativa processen är det ett kollektivt entreprenörskap.
Det sociala entreprenörskapet i just arbetskooperativa former har följande effekter:
•
Alla kan tillgodoräkna sig resultatet, det är ”vi som skapar vårt företag”.
•
En god förankring i lokalsamhället gäller även andra former av social ekonomi. För
det sociala arbetskooperativet innebär det att medlemsgruppen involveras med andra
grupper och personer inom den offentliga och privata sektorn. Samverkan med
tjänstemän och politiker i startfasen, samarbete med privata företag i närområdet,
kontakter med kunder och intresserade personer, allt leder till ett vidgat socialt
sammanhang för medlemmarna och en identitet som ”social företagare” i relationer
till andra.
•
sociala arbetskooperativ är ”not for profit-företag”– det innebär att ofta utvecklas
affärsidéer utifrån andra värdegrunder än från ett klart profitsyfte. Miljöverksamheter
och olika verksamheter som har direkt samhällsnytta eller verksamheter som inte kan
drivas med vanlig ”affärsmässighet” d v s med stora överskott, kan i denna form
genomföras.
•
I och med det kollektiva entreprenörskapet, frigörs kreativitet och
uppfinningsrikedom hos grupper som annars inte skulle blivit entreprenörer och drivit
ekonomisk verksamhet.
För att nya kooperativ skall kunna uppstå, måste de även bli synliga för de grupper som formen
vänder sig till, det krävs att de verksamheter som finns idag får resurser att marknadsföra metoden.
Sociala kooperativ-projektet har varit ett projekt som har visat på möjligheterna och i fortsättningen
kan den relativt nystartade nationella intresseorganisationen SKOOPI fylla en stor roll i detta
sammanhang.
En definition av vad ett socialt arbetskooperativ är.
Det faktum att de sociala arbetskooperativen är en ganska ny företeelse och att de inte är resultatet
av någon beslutad åtgärd på central nivå – varken inom arbetsmarknads- eller socialpolitiken – gör
att de sociala arbetskooperativen har lidit av bristande legitimitet. Trots det har antalet kooperativ
vuxit under hela den aktuella tiden. Vi har konstaterat att tydliga kriterier för ett socialt
arbetskooperativ, är en förutsättning för att en utveckling i Sverige skall kunna ske. Olika grupper
kan också lättare se kooperativen som en möjlighet, när de lättare kan beskrivas i förhållande till
andra verksamheter.
Sociala ekonomi-begreppet introducerades i Sverige i och med EU-inträdet. Regeringen tillsatte
1999 en arbetsgrupp, som senare redovisade den officiella svenska förklaringen av begreppet social
ekonomi. Det har varit strategiskt viktigt för den fortsatta utvecklingen. På samma sätt behövs ett
tydliggörande även gällande sociala arbetskooperativ. Denna rapport är ett första steg. Vi hoppas
att den kommer att följas av ytterligare förtydliganden och utvärderingar, eftersom en av orsakerna
till samhällets osäkerhet bland annat beror på att man inte haft tydliga utvärderingar av den
69
kooperativa metodens effektivitet i förhållande till andra rehabiliterings- och
arbetsmarknadsinsatser.
För att det skall ske en utveckling måste sociala arbetskooperativ bli en mer känd metod för arbete
och mänsklig utveckling. Utvecklingen av metoder för att visa på de samhällsekonomiska
effekterna har länge eftersökts. Sampop har varit en sådan metod som utvecklats av Samhall och
som i en mindre studie av olika verksamheter, visade på betydande samhällsvinster.110
Men även mer kvalitativa och processinriktade utvärderingar behövs. Eftersom det är många
intressenter inblandade i utvecklingsarbetet, krävs utvärderings- och kvalitetsutvecklings-metoder
som involverar alla inblandade: medlemmarna, stödpersoner, de kommunala myndigheterna,
försäkringskassan och arbetsmarknadsverket liksom även kunder och andra samarbetspartners. För
att de ociala arbetskooperativen ska utvecklas både när det gäller medlemmarna,
affärsverksamheten och samhällets stöd, krävs innovativa metoder för att ta till vara allas
erfarenheter i utvärderingsarbetet.
De åtgärder som kooperativen och deras medlemmar har rätt till ifrån samhället är kopplade till
olika myndigheters ansvarsområde. Myndigheternas osäkerhet handlar ofta om svårigheten att
inlemma kooperativen i den egna begrepps- eller åtgärdsapparaten. Är kooperativen arbetsplatser
eller sociala träffpunkter? Vilken myndighet har det egentliga ansvaret för kooperativens
utveckling och stöd och vem har huvudansvaret för medlemmarnas rehabilitering när de befinner
sig på så olika avstånd från arbetsmarknaden?
En annan orsak har varit otydligheten i ett begrepp som omfattat mycket olika typer av
verksamheter, allt ifrån kommunala verksamheter i ”kooperativa former” till fristående
näringsdrivande arbetskooperativ med lönebidragsanställda medlemmar. Gränsdragningen till
föreningsdrift och de nya gemenskapsföretagen har varit otydlig då de också definierat sig själva
som arbetskooperativa verksamheter.
Det visar sig vid vår inventering av de sociala arbetskooperativen i landet att de är cirka 90 stycken
idag. (våren 2002)
Tidigare var kooperativen koncentrerade till några län men idag finns det en spridning över hela
landet. Inventeringen visar ett brett spektrum av verksamheter som visar sig vara mycket olika, vad
gäller inriktning, föreningsform, medlemsgrupp och affärsverksamhet.
Vi har försökt beskriva de olika varianterna som finns när det gäller att skapa arbete för
funktionshindrade inom den sociala ekonomin. En avgränsning har gjorts gentemot de
föreningsdrivna sociala företagen, som vi inte betraktar som kooperativa verksamheter och de
kooperativa lokala gemenskapsföretagen, som har sina förebilder i de brittiska ”Community
Business-företagen”.
Jämförelsen med Italien och Storbritannien har givit vissa idéer. Storbritannien har tydliggjort
skillnaderna mellan olika grader av Social Firms, som är ett vidare begrepp med en undergrupp av
Social Firms/Social co-operatives. ”Emerging Social Firms” betecknar verksamheter som inte lever
upp till kriterierna för ett Social Firm-företag, att de som arbetar i verksamheten skall ha
avtalsenliga löner etc. Det innebär att flera av våra sociala arbetskooperativ skulle kunna beskrivas
som Emerging Social Firm-företag, det vill säga att de syftar till att bli en Social Firm/Socialt
arbetskooperativ, men ännu inte utvecklat affärsverksamheten i den utsträckningen. Den
målsättningen bör dock vara klar för medlemmarna och kanske inskriven i ändamålet i
kooperativet.
Även de Föreningsdrivna Företagen och de Kooperativa Lokala Gemenskapsföretagen skulle
kunna inbegripas i Social Firm-begreppet eftersom de strävar efter att skapa arbete för funktionsoch arbetshindrade.
I Italien är de sociala kooperativen Typ B, som vi har jämfört med våra sociala arbetskooperativ,
klart definierade, eftersom man i Italien måste registrera sig som ett socialt kooperativ (enligt Gino
Mattarelli-lagen), där det i själva lagen står vilka som betraktas som Typ B-kooperativ. Om man
blir registrerad vet man att man uppfyller kraven.
110
Se bilaga 3
70
Vår definition av ett socialt arbetskooperativ utgår dels från några bestämda kännetecken för
sociala arbetskooperativ, vilket syfte verksamheten har, medlemsgruppen, beslutsfattandet och
verksamhetens affärsmässiga inriktning och relation till offentlig sektor.
Definitionen avgränsar klart de kooperativa verksamheterna från föreningsdrift och lokala
gemenskapsföretag och från verksamheter som ligger inom kommunen, men har hög grad av
brukarstyrning. (se definition sid 27)
I vår analys kommer vi fram till en indelning i tre kategorier och är ett försök att tydliggöra de
olika kooperativens skilda förutsättningar och mål när det gäller att skapa en möjlighet till arbete
för olika grupper. Vissa medlemsgrupper har större förutsättningar och ambitioner än andra att
skapa ett permanent arbete med lön eller att använda kooperativet som en språngbräda ut till den
ordinarie arbetsmarknaden. Det sociala entreprenörskapet är för dessa kooperativ att driva en
affärsverksamhet som behövs och efterfrågas på en marknad och att utveckla företaget så långt som
medlemmarna finner möjligt.
För andra medlemsgrupper är kooperativets målsättning att få bruka sina resurser i ett meningsfullt
arbete, men inte främst att utveckla affärsverksamheten, utan att skapa en god och hälsofrämjande
gemenskap. Självklart är det inte någon motsättning mellan behoven av arbete och social
gemenskap. De hänger nära samman i alla verksamheter. I de sociala arbetskooperativen måste det
dock vara en balansgång mellan sociala mål och ekonomiska mål och varje kooperativ måste själva
finna en bra jämvikt i denna fråga. För de kooperativ som bestämmer sig för att utveckla
affärsverksamheten så, att medlemmarna får en arbetsmarknadsmässig träning och/eller lön, är det
en extra utmaning att inte förlora det övergripande syftet, d v s att skapa en god arbetsplats där var
och en får göra bruk av sin arbetsförmåga, må bra och växa som människa. De sociala
arbetskooperativen är inga rehabiliteringsverksamheter, men skall ha rehabiliterande effekter för
sina medlemmar.
Utgångspunkterna var kooperativens målsättning på en skala mellan att skapa gemenskap i första
hand till att driva en arbetsplats utifrån entreprenöriella ambitioner.
En aspekt av detta är också om man vänder sig till öppna marknaden eller om man riktar sig till en
mindre krets t ex medlemmar i en kommunal verksamhet.
Viktigt är också lönsamheten och affärsidéernas betydelse för målsättningen när det gäller t ex att
kunna erbjuda lön och arbetsträning och att utveckla det sociala entreprenörskapet. Vissa
kooperativ har affärsidéer som inte har så stor utvecklingspotential när det gäller ekonomisk
utveckling, men som har stor kraft när det gäller rehabiliterande och hälsogivande effekter.
Hunddagis är en av dessa och det bedrivs därför flera hunddagis i kooperativ form, där
medlemmarna utför ett kvalitetsarbete som är mycket uppskattat av deras kunder.
Andra kooperativ har affärsidéer som har en stor ekonomisk utvecklingspotential. I Europa tittar
man speciellt på turistnäringen som kan leda till bärkraftiga sociala arbetskooperativ med många
diversifierade arbetsuppgifter, t ex vandrarhem, hotell eller upplevelseaktiviteter. I Sverige har t ex
Turism För Alla startat en förmedlings- och certifieringsverksamhet för turistanläggningar som är
handikappanpassade, Villeva i Halland driver en äventyrsbana för företagsgrupper och andra som
vill bygga upp sina team etc. Med samhälleliga insatser utifrån medlemmarnas intressen och
behov, kan produktutveckling inom flera nischer leda till bärkraftighet och ekonomisk utveckling i
de kooperativ som vill satsa på en företagsutveckling.
Vår inventering i kombination med våra erfarenheter från arbete med rådgivning, utbildning och
nätverksarbete med de sociala arbetskooperativen i landet, resulterade i ett förslag till tre kategorier
av sociala arbetskooperativ idag:
1. Sociala näringsdrivande arbetskooperativ
2. Sociala arbetskooperativ, övriga
3. Associerade sociala arbetskooperativ
(Beskrivning av de tre kategorierna, se sid. 27-28)
Försöket att dela in de olika kooperativen orsakas också av att det i många år varit svårt att som
kooperativ rådgivare diskutera de sociala arbetskooperativen med representanter för den offentliga
71
sektorn, när man har olika föreställningar om hur de fungerar. Bilden av kooperativen har lätt blivit
att man antingen sett de små kommunnära verksamheterna framför sig och därmed inte kunnat
föreställa sig att de skall kunna leda till arbete och lön. Eller också har man Basta och de Italienska
kooperativen som mall och har därmed ibland orealistiska förväntningar på vad en grupp som har
betydande arbetshinder skall kunna åstadkomma, bara det är en kooperativ verksamhet. Eftersom
många av offentliga sektorns personal aldrig har medverkat i någon affärsverksamhet, har vi funnit
att det ibland uppstår stora missuppfattningar om vad som krävs för att man skall kunna driva ett
litet företag så att det uppstår löneutrymme för en grupp medlemmar.
Vår indelning syftar också till att tydliggöra kooperativens olika behov när det gäller samhälleliga
insatser. Kooperativets målsättning, medlemmarnas behov och intresse är det som måste styra den
hjälp som erbjuds dem. Om en utveckling av de sociala arbetskooperativen i landet skall kunna ske
behöver de social- och arbetsmarknadspolitiska åtgärderna differentieras och att man skapar
tydliga former för att tillgodose de tre typernas olika behov av stöd. Samhällets regelsystem för
generellt och individuellt stöd är inte anpassat efter verksamheter inom den sociala ekonomin.
Kooperativen har olika behov av stödpersoner, kooperativa handledare och olika behov av
investerings- och driftstöd, beroende på medlemsgruppen och deras målsättning.
Tydliggörande av myndigheternas ansvarområden.
I Sverige finns ett klart behov av att tydliggöra de lagar och förordningar som påverkar sociala
kooperativ och andra företag inom den sociala ekonomin som erbjuder funktionshindrade arbete.
Ett tydliggörande innebär möjligheter att strategiskt utveckla olika stödformer anpassade efter
dessa nya företag.
Vi har konstaterat att det är många myndigheter involverade i kooperativens verksamhet och
medlemmar. Ansvaret för olika väsentliga frågor är underställt olika departement. Det finns inte
någon myndighet som har samordnings- eller huvudansvaret för rehabiliteringen eller
arbetsträningen av alla medlemmar liksom det inte finns någon myndighet som har huvudansvaret
för utvecklingen av denna form av social ekonomi. För att sociala arbetskooperativ ska kunna
starta, fungera och utvecklas måste det finnas ett samarbete mellan kommun, Försäkringskassa och
Arbetsförmedling. Det är inte alltid det finns. Alla har ett uppdrag, men det definieras olika och
man har olika regelverk och inte minst kulturer och förhållningssätt påverkar arbetet. Motstridiga
krafter hos de offentliga verksamheterna kan t o m uppfatta den kooperativa utvecklingen som ett
hot. Det krävs politiska ställningstaganden som vägledning för myndigheterna.
Staten har idag en skyldighet att skapa arbetsmöjligheter genom Samhall och andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kommunernas åtgärder att stödja arbetsplatser enligt sitt
sysselsättningsansvar gentemot medborgarna styrs av Socialtjänstlagen, men innebär en hög grad
av frivillighet. Ett undantag är de skyldigheter som LSS-lagen ger när det gäller att erbjuda daglig
sysselsättning till dem som tillhör LSS:s personkrets. Statliga och kommunala myndigheter kan
engagera sig i uppbyggnad av arbetsverksamheter som leder till arbete för personer med
arbetshinder. Försäkringskassan, som har det samordnade ansvaret för rehabilitering, har en
individinriktning i sitt stöd och har skyldighet att i samråd med sina klienter hitta de lösningar som
leder till rehabilitering och minskad ohälsa och att hitta den bästa försörjningsformen för dem.
När det gäller de sociala arbetskooperativen har ansvaret i de flesta fall hamnat under de
socialpolitiska åtgärderna och därmed framförallt blivit en fråga för kommunerna. Dessa har efter
psykiatrireformen sökt olika möjligheter att tillgodose t ex psykiskt funktionshindrades behov av
arbete och social gemenskap, där de sociala arbetskooperativen har varit en möjlighet tillsammans
med annat i kommunal regi. Konkurrensen mellan dessa olika former och den offentliga sektorns
osäkerhet inför den kooperativa formen har ibland inneburit att sociala arbetskooperativ lagts ner
eller övergått i kommunal regi.
En utveckling av de sociala arbetskooperativen är också beroende av hur kommunen skall uppfattar
sitt ansvar enligt lagstiftningen. Bygger man upp kommunala arbetsverksamheter begränsas
utrymmet för stöd till grupper som vill driva sin arbetsplats själv. Det handlar inte bara om
ekonomiskt utrymme, utan också om möjligheten att motivera och ”släppa” personer till de sociala
arbetskooperativen. Kommunalt anställd personal kan uppleva kooperativen som ett hot mot deras
anställning och det finns exempel på kooperativ som bedriver daglig verksamhet enligt LSS där
medlemmar ”dragits tillbaka” till kommunal verksamhet för att fylla platserna där.
72
I och med att de sociala arbetskooperativen blir mer klara i sin identitet som sociala företag och
flera med en inriktning till lönearbete och att skapa en alternativ arbetsmarknad, ökar behovet av att
ansvaret förskjuts till det arbetsmarknadspolitiska ansvarsområdet. Samtidigt har man sociala mål
och arbetar efter förmåga och står inte till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som definieras
av arbetsmarknadens myndigheter.
Förutsättningarna för en utveckling av sociala arbetskooperativ är att dessa verksamheter får stöd
från samhället till utveckling, start och stöd till individerna, gruppen och företaget. Detta sker idag
utan en klar metod för hur myndigheterna ska samarbeta för att skapa en struktur som möter den
kooperativa processen i dess olika faser.
Med kooperativ process menar vi utvecklingen från att någon individ eller grupp kommit på idén
med att starta ett socialt arbetskooperativ till det färdiga företagets behov av ständig
kompetensutveckling om kvalitetsarbete.
Behovet av samhälleliga insatser rör både finansiellt stöd till exempelvis utvecklingsarbete,
investeringar, kooperativa handledare som samverkar med den offentliga sektorn när det gäller
startprocess, rekrytering och avtalsfrågor.
I diskussionerna i Europa kring Social Firms och sociala arbetskooperativ lyfts ofta frågorna om
hur man skapar kontinuitet och stabilitet när det gäller finansiering. Det är i många länder, liksom i
Sverige så, att man hela tiden måste jaga projektpengar för att utveckla företagen. Det är alltså
angeläget att hitta goda lösningar på detta problem. I Italien skapas fonder från de kooperativa
företagen i landet som via de regionala konsortierna används till utveckling av sociala kooperativ.
Kooperativen måste finna finansiering för den första tiden från ett antal olika källor för att efter
cirka två år få tillbaka en del av investeringskostnaderna från kommunen. I Storbritannien är det
också så, att man får medel från ett antal olika källor, fonder och från offentliga sektorn.
De olika intäktskällorna i ett socialt arbetskooperativ kan delas in i
• Kooperativets försäljningsintäkter
• Bidrag eller uppdrag från myndigheter och EU
Ett fåtal av de sociala arbetskooperativen i Sverige, och då de som vi kategoriserat som
näringsdrivande, har utnyttjat möjligheten att ta banklån för att finansiera nyinvesteringar.
Allmänna Arvsfonden är den enda fond i Sverige som riktar sig till funktionshindrade och som har
använts i utvecklingsarbetet av sociala arbetskooperativ.
Samverkan för att få utveckling och rehabiliterande effekter
Samverkan kring arbetsmarknads-, sysselsättnings- och rehabiliteringsfrågor mellan myndigheterna
har varit en målsättning att utveckla sedan decennier tillbaka. Under de senaste åren har viktiga
steg tagits i och med ”SOCSAM”- och ”FRISAM”-projekten, som nu håller på att utvärderas för att
kanske permanentas.
Myndigheternas svårigheter att samordna sina åtgärder ger kooperativen och dess medlemmar
problem. Om ingen samordning sker kan olika målsättning, regelverk och synsätt hos de
myndigheter som skall stödja kooperatörerna påverka utvecklingen negativt. Det blir ingen
stabilitet eller kontinuitet i stödet. En förutsättning för utveckling av de rehabiliterande effekterna
av kooperativen, är att de olika myndigheterna blir klara över sin roll gentemot dem och att det
finns en samordning i samhällets stöd till kooperativen.
Myndigheter bör bestämma sig för vilket förhållningssätt de skall ha gentemot kooperativen och
även andra verksamheter inom den sociala ekonomin. Skillnaden mot övriga verksamheter är att
kooperativen kräver resurser för att de verkligen skall bli kooperativa verksamheter där
medlemmarna själva styr sin verksamhet.
Det finns flera faktorer de olika myndigheterna måste vara medvetna om när det gäller deras
samordning av resurser, så att den kooperativa metoden kan utvecklas i verksamheterna:
73
•
Det krävs utbildning för kooperatörerna och stöd i den demokratiska beslutsprocessen.
Rådgivning och utbildning behöver samordnas. Det nationella nätverket SKOOPI behöver
resurser för sitt nätverksarbete, som också innebär att den kooperativa identiteten förstärks.
•
Det behövs utvärderingar och ett gemensamt kvalitetsarbete. Sverige kan bli föregångare med
sin långa demokratiska tradition och sitt brukarinflytande. Det är dock inte en lätt process att
personer som tidigare definierat sig som patienter och klienter i offentlig verksamhet ska ta
ansvar och makt över sin verksamhet. Det kräver kunskap och stödpersoner som verkligen
förstår vad det handlar om.
•
En av de viktigaste förutsättningarna för en utveckling av den kooperativa metoden är att
samhället inser den stora kraften i duktiga kooperativa handledare och att de får den
kompetensutveckling och det stöd som de behöver. Det finns många sociala entreprenörer
bland de kooperativa handledarna idag och de kämpar för att stödja sina kooperativ till att bli
det som medlemmarna vill att det skall bli. Många handledare är initiativtagare och eldsjälar
som initierat kooperativen och entusiasmerat medlemmarna.
Det krävs ett strukturellt stöd från samhället för att den kooperativa processen skall kunna komma
igång och leda till goda sociala företag, där medlemmarna driver och beslutar om sin verksamhet.
Den kooperativa processen är allt från det att idén kommit upp hos någon enskild eller hos en
grupp, till det färdiga kooperativets drift och kontinuerliga utveckling av mänskligt och ekonomiskt
kapital. Det krävs ett insiktsfullt och flexibelt system för att anpassa stödet till de olika faser som
kooperativen befinner sig i denna process.
Det bör vara klart var man söker medel för startfasen – medel för att påbörja processen, samla en
grupp, utveckla affärsidé, hitta lokaler, klargöra vad den kooperativa formen innebär, bilda
förening etc. Denna fas och de kommande faserna kan ta mycket olika tid beroende på gruppen,
affärsidén, de lokala förutsättningarna, vilket innebär att stödåtgärderna måste anpassas.
Samordningen av samhällets stöd är här viktig så att det inte uppstår glapp och osäkerhet i denna
process.
Stödstruktur för utveckling av metoden, kvalitet och kompetens
En stödstruktur med rådgivning och utbildningsinsatser som ligger inom den sociala ekonomin och
därmed i den sektor som den ska ge service till, har visat sig ha en viktig funktion för utvecklingen,
både i Storbritannien och Italien. I Sverige har de Kooperativa Utvecklingscentrumen (LKU) ett
uppdrag från samhället att ge rådgivning och information om och till kooperationen. Detta har haft
en viktig funktion för att det startat många nykooperativa företag under de cirka 15 år som de har
funnits. LKU är en av de organisationer som idag är involverade i utvecklingen av de sociala
arbetskooperativen tillsammans med Sociala kooperativ-projektet och nätverksorganisationen
SKOOPI, folkbildnings- och intresseorganisationer.
Det nationella Sociala kooperativprojektet har bedrivit informationsarbete och spridit kunskap om
sociala arbetskooperativ tillsammans med andra engagerade organisationer och eldsjälar i landet,
vilket haft en viktig funktion för spridningen av metoden.
LKU:erna har ofta varit en nödvändig sammanhållande kraft i den lokala processen för att bilda
sociala arbetskooperativ. Det är många saker att tänka på i starten av ett kooperativ så att
förutsättningarna står i samklang med gruppens målsättning och intressen. Stadgar och affärsplaner
som mejslas fram tillsammans med rådgivare och stödpersoner som kan den kooperativa
företagsformen, borgar för en stabilare utveckling och ett tydliggörande av den kooperativa
värdegrunden.
SKOOPI:s framväxt betyder mycket för identitetsskapandet och möjligheterna för de sociala
arbetskooperativen att utvecklas som en grupp i samhället. Samverkan och utvecklingsarbete
mellan kooperativen är en förutsättning för att goda exempel skall sprida sig och att svårigheter
löses genom gemensamma ansträngningar.
Det finns kompetens och resurser genom dessa organisationer, men det behövs samordning av
deras insatser, en legitimering och kompetensutveckling för de personer som arbetar som utbildare
och rådgivare. Stödstrukturen bör utgå från de sociala arbetskooperativens behov och organiseras
74
så, att de själva kan påverka hur stödet ser ut. Det krävs kunskap och ett rätt stöd så, att
inspirations- och visions- och målsättningsarbetet stöds på medlemmarnas villkor, men också att
möjligheter och begränsningar för kooperativens sociala och ekonomiska verksamhet lyfts fram, så
att en realistisk utveckling befrämjas.
I Italien och Storbritannien har man skapat konsortier för att ge rådgivning och hjälp till att finna
finansiering och bilda nya kooperativ. Det är konsortier som organiseras av kooperativen och/eller
Social Firms själva som förutom sin nätverksstödjande funktion har en konsultativ och rådgivande
verksamhet. Intressant är att företrädare för de bägge konsortieorganisationerna DROM och CGM i
Italien, har en uppfattning om varandra, att den andra organisationens konsortier styr över
kooperativen – att det är en top-down modell. 111 Risken med att resurser och information hamnar i
en paraplyorganisation är att inflytandet över dessa och hur de används inte blir på kooperativens
villkor. En risk är också att en administrativ organisation växer och tar resurser från dem de ska ge
service till. I Storbritannien är man noga med att inte bli för många anställda i Social Firm UK
(Gerry Higgins nov 2001) och i Italien tog det lång tid för nätverket DROM att bildas, just för att
kooperativen var noga med att bevaka sin position gentemot sin nätverksorganisation.
En stödstruktur, där det finns kunskap och kompetens inom detta område har dock visat sig vara en
god förutsättning för en utveckling både i Italien och i Storbritannien.
Positiv för utvecklingen och ökningen av kooperativen har också varit den informations- och
forskningsverksamhet som bedrivits av dessa organisationer. Vi tror att detta kommer att behövas
även i Sverige för att skapa en långsiktighet och en kompetens- och kvalitetsutveckling i de sociala
arbetskooperativen.
Vissa kommuner i England (Ealing) har utvecklat metoder för att stödja företagen på rätt sätt och
därigenom också hjälpa till med att få fram pengar.112 Samarbetet med Social Firms UK verkar
tydligt och varken i Storbritannien eller Italien har offentliga strukturer byggts upp för att utveckla
sociala kooperativ. I Italien är regionerna och kommunerna involverade genom avtal med de
kooperativa företrädarna.
Vikten av att rådgivningen ges av organisationer inom den sociala ekonomin, lyfts fram av Gerry
Higgins Social Firms UK. Motsvarigheten till ALMI har i Storbritannien fått ett offentligt uppdrag
att ge företagsrådgivning till Social Firms. Gerry Higgins menar att synen som de har från ett
traditionellt företagsperspektiv, skapar problem när det gäller Social Firms, som har en annan
målsättning. Kompetensutveckling och deltagande av Social Firms UK kan kanske medföra att
man kan utnyttja kunskaperna hos affärsrådgivarna i framtiden.
Ett tydligt och offentligt rådgivnings- och utbildningsuppdrag till den sociala ekonomin med en
bred kompetensinsats från olika områden, är en förutsättning för att fler kooperativ skall kunna
starta och att de befintliga kooperativen skall kunna få den kompetens och rådgivning som de vill
ha och behöver.
Kritiska faktorer
Hur skapa oberoende och samtidigt kontinuitet, bärkraftighet?
Det är inte lätt att starta och driva företag och att få dem bärkraftiga och stabila. Detta gäller alla
företag som konkurrerar om kunder och marknadsandelar. I de sociala arbetskooperativen fyller
den ekonomiska verksamheten även ett socialt syfte som i några av dessa verksamheter går före
den affärsmässiga. Kooperativen drivs av personer som inte annars skulle ha drivit
affärsverksamhet, men i det kollektiva entreprenörskapet kan en viktig kraft utvecklas. Det krävs
dock rätt stöd och kompetensen måste ofta finnas någonstans i nätverket runt kooperativet, t ex hos
handledare, rådgivare, utbildare eller någon adjungerad till styrelsen.
I ett socialt arbetskooperativs startfas är medlemsgruppen svagare, initiativet har kanske kommit
från den offentliga sektorn eller någon annan och gruppen håller på att formera sig. Handledare,
rådgivare, utbildare och finansiärer har att ta på sig ett ledarskap som successivt skall överföras till
111
112
Intervju med Renate Goergen resp Dorotea Daniela i Rom sep 2001
Higgins, Gerard. Social Firms Modern Businesses. Social Firms UK sep 2000
75
medlemmarna. Nya grupper behöver liksom etablerade kooperativ klara spelregler gentemot
finansiärer, rådgivare och utbildare; vem definierar uppdraget, vem ansvarar för vad och hur följer
man upp beslut och aktiviteter?
Vi har tidigare lyft fram hur viktigt det är med kontinuitet och långsiktighet i stödet till
kooperativen. Hur pass oberoende blir då de sociala arbetskooperativen som, utifrån den definition
som vi föreslagit, alltid har en relation till offentliga sektorn genom olika typer av stöd, bidrag,
försäljning av platser eller tjänster?
Oberoende är ett problematiskt begrepp i alla relationer, eftersom vi till syvende och sist alltid är
beroende av varandra på något sätt. Även i privatlivet fordras självständiga individer för att ett
ömsesidigt beroende skall utvecklas till ett lyckligt förhållande. Man kan se det på samma sätt när
man talar om relationer mellan organisationer – om kooperativen är och betraktas som
självständiga verksamheter kan de genom avtal och överenskommelser, inte på lika villkor, men
utifrån reella förhandlingar, ta beslut utifrån sina behov. Om de sociala arbetskooperativen får
legitimitet i samhället, som en form som samhället vill stödja och om myndigheterna blir klara över
sitt ansvar och hur de skall förhålla sig till kooperativen finns ett ytterligare krav för en positiv
utveckling – den ömsesidiga respekten för varandras roller.
Idag har vi erfarenheter av t ex kommunala förvaltningar som har svårighet att särskilja
kooperativen från den egna verksamheten i och med att de ger ett kontinuerligt stöd. Det innebär att
man ibland vill gå in och styra i frågor som ur juridisk synvinkel är kooperativets angelägenhet.
Ibland beror det på okunskap eller oklarheter när det gäller denna relativt nya form av social
ekonomi. Det kan handla om handledarens befogenheter eller frågor kring överskott och insyn i
kooperativets ekonomi etc. (En juridisk skrift som riktar sig till kommunala handläggare är under
produktion och kommer kanske att klargöra en del av dessa frågor.)
Projektinriktningen i samhällets utvecklingsstöd
Hur samhället organiserar sitt stöd är viktigt när det gäller målgruppernas möjlighet att vara aktörer
i sin egen utveckling. De flesta sociala arbetskooperativ startar som projekt och för vissa innebär
det att man fortsätter under lång tid att söka finansiering och ställningstagande från myndigheterna
för sin verksamhet. För de offentliga myndigheterna kan detta vara ett lätt sätt att inte behöva ta
ställning till kooperativet för mer än begränsade perioder, samtidigt kan det vara så att man
använder just projektformen för att kunna pröva innovativa lösningar utan att man formellt behöver
ändra på regler, administrativa rutiner etc.
Man kompromissar bort regelbundenheten i ett periodiskt budgetarbete, som visserligen innehåller
osäkerheter, men en kontinuitet. Det blir tidsbegränsade relationer, som visserligen är klara och
tydliga, men som hela tiden närmar sig ett datum, då osäkerheten är stor. Projekt är lätta att lägga
ner eftersom man inte lovat något. Eftersom det visat sig att många projekt fortsätter med nya
finansiärer eller framskrapade pengar har formens inneboende tidsbegränsade egenskap ibland
tonats ner. De har blivit ett sätt att starta osäkra verksamheter, ofta med starkt personligt
engagemang hos de berörda, som eftersom det ofta är mycket angelägna ändamål, är övertygade att
samhället kommer att permanenta verksamheten.
Effekterna av projektstatusen blir också att relationerna till kunder och samarbetspartners kan
påverkas av att det finns osäkerhet om kontinuiteten i verksamheten. Påfrestningen på en grupp
som kämpat för att starta en verksamhet och som ständigt måste återerövra den är ett allvarligt skäl
till att istället för projektinriktning skapa en processinriktning, där man hela tiden arbetar med
uppföljning och utvärdering av hur verksamheten utvecklas och vilka stödåtgärder som behöver
sättas in.
I och med EU-fonderna och konsekvensen av att de ger bidrag till projekt har också en påverkan på
i vilken form utvecklingsarbete bedrivs. Hur man skapar strukturella lösningar som för in
projektpengar i ett långsiktigt processtänkande är en kritisk faktor för utvecklingen av de sociala
arbetskooperativen och antagligen även för andra verksamheter.
Risken är att det skapas ett nytt område för projektdrivna verksamheter, som drivs för att det finns
pengar att driva projekt, och där initiativen tas ifrån dem det gäller och istället blir det möjlighet för
offentliga myndigheter och andra aktörer att tävla om uppdrag och finansiering. På det sättet
76
försvinner de unika fördelarna att människor själva tar ansvaret och makten över sitt arbete och
därigenom rehabiliterar sig från en roll som passiv konsument och beroende av andras insatser. 113
Om de sociala arbetskooperativen och liknande verksamheter skall kunna bli oberoende och
utveckla sina inneboende möjligheter, beror på hur vi i samhället klarar av att integrera detta nya
företagande. Frågan är, om de som det ibland hävdas, kan drivas som projekt inom den offentliga
sektorn, eller om de inte måste få möjligheter att utveckla permanenta former utanför den
etablerade strukturen.
Projektformen har sina fördelar när det gäller att skapa utrymme för innovationer och nytänkande.
Hur man organiserar relationerna till den sektor som dock står för en del av finansieringen av
verksamheterna måste dock vara av långsiktig karaktär och befästa de ingående parternas relativa
oberoende. Alec Carlberg tar upp frågan i sin skrift ”Om den sociala ekonomins dynamik”, där han
hävdar kraften i oberoendet och egenmakten, samtidigt som han pekar på att detta verkligen inte är
oproblematiskt .
Företag som inte tillkämpar sig ett rejält och långsiktigt oberoende är prisgivna åt
politiska svängningar och tjänstemäns goda vilja. Människors egenmakt växer fram
ur självtillit och oberoende och inte inom ramen för en ”kommunal social ekonomi”.
Om social ekonomi och socialt företagande ska kunna bli befrielsens hävstång för
marginaliserade människor måste de själva ta makten över sina företag. Sådana
processer brukar sällan vara okontroversiella114.
Arbetsbegreppet.
Vi har konstaterat att vara behövd i ett arbete och delaktig i samhället är en viktig förutsättning för
att uppnå hälsa och välbefinnande. Idag förekommer en hel del problem:
• att så många ställts utanför möjligheten att använda sin kapacitet p g a en hårdare och mer
krävande arbetsmarknad
• att arbetsmarknadsåtgärder endast vänder sig till dem som kan prestera minst 17 tim i veckan
på öppna marknaden
• att arbetsinsatser som kräver anpassade arbetsplatser och som tar mycket längre tid, inte räknas
in i arbetsbegreppet. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är inriktade på dem som står till
arbetsmarknadens förfogande. Många av de sociala arbetskooperativens medlemmar räknas
inte dit .
Om medlemmarna i kooperativen arbetar eller inte arbetar, om de ”står eller kommer att
stå till arbetsmarknadens förfogande” om det är frågan om arbetsrehabilitering eller inte,
blir en fråga om vilken myndighet som har ansvaret att engagera sig i utvecklingen och
stödet till kooperativen. Hur man definierar ”arbete” kan få en avgörande konsekvens för
hur samhället utvecklas.
För det samhälleliga stödets skull är det viktigt hur vi definierar arbete och vem som står till
arbetsmarknadens förfogande eller inte. Detta är än viktigare när det gäller utvecklingen av den
tredje sektorn och bl a de sociala arbetskooperativen. Kan det betraktas som arbete när jag jobbar 8
timmar, men med en arbetskapacitet på 20 % p g a ett arbetshinder?
De sociala arbetskooperativen befinner sig på skalan mellan arbete som ett sätt att uppnå sociala
mål i ena änden och arbete på öppna marknadens villkor i andra änden.
Arbetsbegreppet ställer till problem för myndigheterna i förhållandet till kooperativen och
angränsande verksamheter inom social ekonomi. Hur ska man bedöma de sjukpensionerade
medlemmarnas insatser i de sociala arbetskooperativen? Är det arbete? Är det skyddat arbete?
Befinner sig kooperativen på en alternativ arbetsmarknad och är det bra att en alternativ
arbetsmarknad utvecklas eller uppstår det inlåsningseffekter eller otillbörlig konkurrens? Är det
113
Stryjan Yohanan: Social co-operatives and the Labour market ur R.G Spear (ed) Employability in Europe:
An International Evaluation ov New Tools for Work Integration through Social Enterprise. Routledge
114
Alec Carlberg Socialt företagande. Om den sociala ekonomins dynamik. Exemplet Basta Arbetskooperativ
SoS 2001 sid 19
77
arbete – kan då personen samtidigt uppbära pension eller sjukbidrag? Försäkringskassans
regelverk skapar oro för många bidragstagare som skulle vilja arbeta, men inte förlora sin trygghet.
Arbetsbegreppet har även diskuterats av organisationen ”Det finns bruk för alla”, som lyfte upp
detta problem i slutet på 90-talet för att få en omvärdering av begreppet.
Hur man kommer att definiera ”arbete” kommer inte bara att få konsekvenser för de sociala
arbetskooperativen, utan naturligtvis för hela samhället. I denna rapport kan vi endast konstatera att
myndigheternas åtgärder är kopplade till vad de betraktar och definierar som arbete eller inte arbete
och att detta är en kritisk faktor för utvecklingen av de sociala arbetskooperativa verksamheterna.
Om det blir en utveckling av lönearbetet i de sociala arbetskooperativen kan en förskjutning från
kommunal till statlig nivå ske och därmed blir det mer en fråga om arbetsmarknadspolitik istället
för en betoning på socialpolitik.
Kritiskt för det dominerande tänkandet är också att man måste se även dessa verksamheter som en
del av tillväxtbegreppet.
Att hitta skärningspunkten mellan delaktighet /empowerment och entreprenörskap/
affärsinriktning
I näringslivet arbetar man ofta för självstyrande grupper, platta organisationer, partnerskap i
ägandet, etc. Tänkandet bakom dessa strategier är i grunden densamma som bakom de sociala
arbetskooperativen, att skapa en organisering utifrån människornas gemensamma kraft.
Delaktighet står inte i motsatsställning till affärsmässighet. I ett långsiktigt perspektiv är det istället
en förutsättning. En grundläggande fråga är om människorna ska vara till för företagen eller
tvärtom. Målet för företagande bör vara mänsklig tillväxt, där ekonomisk tillväxt är ett medel. Här
kan social ekonomi och sociala arbetskooperativ fungera som inspirerande idégivare.
Den kooperativa metoden betonar individen lika mycket som gruppen och utgår från medlemmens
frivilliga, aktiva deltagande i verksamheten och personliga ansvar för beslut och arbetsinsatser. Den
har både en struktur för delaktighet och ansvarstagande (föreningsformen) och grundläggande
värderingar och principer som stöder varje medlems utveckling. Den kooperativa metoden är, när
den används rätt, en utmärkt form för empowerment.
Människor som känner sig delaktiga i arbetsprocessen kan både känna sig lojala mot företaget och
utveckla en kreativitet som är positiv både för dem själva och företaget. Känslan av sammanhang
och meningsfullhet leder till ett ökat ansvarstagande och en ökad affärsmässighet, samtidigt som
det betyder mycket för ökad hälsa och välbefinnande.
Vad kooperativet ägnar sig åt för affärsidé är av stor betydelse för möjligheten till ekonomisk
utrymme för investeringar och medlemsnytta (exempelvis lön) och hur lugnt och utan stress
verksamheten kan fungera. Det sistnämnda har naturligtvis betydelse för hur gruppen och de
enskilda personerna mår i verksamheten. Att hitta rätt affärsidéer och att lägga upp arbetet på bästa
sätt är en utmaning för gruppen och där behövs verkligen det stöd som handledarna kan ge.115
Många som arbetar med människor med psykiska problem ställer sig frågande till om det är bra att
föreslå dem att bli medlemmar i kooperativ och att ta gemensamt ansvar för en verksamhet. Det
kan finnas en rädsla att utsätta någon för en för stor press.
Att vara med i ett socialt arbetskooperativ måste utgå från att varje individ deltar efter sin egen
förmåga och sina behov.
Det måste finnas ett kontinuerligt stöd till medlemmarna utifrån varje kooperativs förutsättningar.
Kooperativet och dess utvecklingstakt och verksamhet utgår från kooperatörernas verklighet.
När omgivningen ser medlemmarnas friska sidor och har positiva förväntningar om gruppens
kapacitet när det gäller att utveckla ett socialt företag kan den optimala nivån uppnås. Det
samhälleliga stödet måste ingå i ett anpassat system, där balansgången mellan utvecklingen av
affärsverksamhet och entreprenörskap balanseras med en god rehabiliterande miljö.
115
Blideman, Bosse, Laurelii, Eva: Att vara behövd – stöd och skapande av sociala arbetskooperativ,1999
78
Att uppmuntra till och ge verktyg för en utveckling av entreprenörskap är samhällets uppgift, men
det måste få ta den tid som behövs och alltid utgå från individens och gruppens eget val.
Entreprenörskap är inte något som kommer automatiskt, men som kan utvecklas under positiva och
tillåtande betingelser, där kreativiteten är en hörnsten.116
Konkurrensfrågan - finns det risk för otillbörlig konkurrens?
Det förekommer att man inom kommunen inte anser sig kunna stödja sociala arbetskooperativ med
hänsyn till konkurrenslagstiftningen. Lagstiftningen innebär dock i allmänhet inte något problem.
Kooperativen arbetar visserligen sida vid sida med privata företag och kommunala verksamheter på
orten och är på det sättet ute på en marknad som kallas "konkurrensutsatt". Alla företag, även
kooperativ, måste tänka på att inte konkurrera ut en annan företagare genom att använda otillåtna
medel. Otillåtna medel är exempelvis att sänka priserna så att det kan betraktas som underpris. Med
underprissättning menas att man har priser som inte täcker företagets faktiska kostnader och som är
satta för att få bort en konkurrent.
Konkurrenslagstiftningens förbud mot otillbörlig konkurrens tar i första hand sikte på företag som
har en dominerande ställning på marknaden. Företag som har minst 25% av kundunderlaget på den
aktuella markanden anses ha en dominerande ställning. Finns det exempelvis endast två
lunchserveringar inom ett visst område, t ex ett industriområde, har i allmänhet båda en
dominerande ställning.
Det är inte särskilt vanligt att sociala arbetskooperativen har en dominerande ställning i denna
mening. De är oftast små i förhållande till sina konkurrenter. Det finns därför i allmänhet inte
någon dominerande ställning att missbruka. Men där det förekommer får man givetvis hålla sig till
reglerna och undvika underprissättning och andra otillåtna medel. Som huvudregel bör man följa
den normala prissättningen och konkurrera med bra service och kvalitet istället.
Det finns också en föreställning att man inte får konkurrera och sälja produkter på marknaden, bara
för att man får samhällsstöd. Samhällsstöd utgår dock även till stora privata företag i t ex
strukturomvandlingar. Samhällsstödet till de sociala arbetskooperativen är olika, men för det mesta
är det handledarstöd och startkostnader. Det är ett stöd till kooperativets medlemmar, för att de som
grupp skall kunna utveckla kompetens och arbetskapacitet i den takt de behöver. Det stödet ska inte
dras in i någon konkurrensdiskussion.
Frågan om vad kommunen kan stödja enligt kommunallagen är lite mer otydlig. Man får inte stödja
enskilda privata företag. Egentligen får man inte stödja affärsverksamheten, men man får stödja
verksamhet som leder till sysselsättning för utsatta grupper. Man får stödja en del av verksamheten,
t ex handledarresurser, men inte den direkta affärsverksamheten - här finns oklarheter.
Utvecklingen av Samhall
Utvecklingen av Samhall kan komma att få en avgörande betydelse för de sociala
arbetskooperativen om det skapas verksamheter som fyller behoven för personer som idag går till
sociala arbetskooperativ. Samhall har varit den största arbetsplatsen för människor med
funktionshinder och får ca 4,2 miljarder (år 2000) från staten för att klara sitt uppdrag. Det
motsvarar 90-100% i merkostnadsersättning från staten för att Samhall ska klara sitt uppdrag.
Dock dras koncernen som vi nämnt i tidigare avsnitt, med ekonomiska problem, varför Samhall
tvingas banta sin verksamhet. Det finns synpunkter från flera håll att arbetstakten är så pass hög att
många funktionshindrade inte klarar av ett arbete inom Samhall.
Fr o m 2002 har Samhall en ny organisation för att effektivisera arbetet och att tydliggöra Samhalls
dubbla uppdrag, dels att vara en arbetsplats, dels att genom en aktiv rehabilitering slussa ut
människor till den ordinarie arbetsmarknaden.
116
Österberg, Rolf: Nya perspektiv på människor och företag -vitsen med arbete.
79
Våren 2002 tillsatte Näringsdepartementet en utredning om Samhalls framtida roll och
organisation. Hur framtiden kommer att se ut för de verksamheter som nu drivs i Samhalls regi
kommer antagligen att få stor betydelse även för utvecklingen av sociala arbetskooperativ.
80
Slutsatser och rekommendationer
Idéer som kan stödja utvecklingen av socialt entreprenörskap i sociala
arbetskooperativ
Finansieringsmodeller som leder till lön istället för bidrag
Vi har konstaterat att de finansieringsmodeller som finns idag inte är grundade på en klar policy
från de inblandade myndigheterna och inte samordnade mellan dem. Mycket av de sociala
arbetskooperativens utvecklingsarbete sker med projektmedel och även verksamhetsstödet är
ibland projektbaserat, utan någon långsiktig lösning. Detta leder i vissa fall till att kooperativen
läggs ner efter projektets slut, vilket är ett resursslöseri med mänskliga och ekonomiska resurser.
En av de viktigaste faktorerna när det gäller att föra över de sociala arbetskooperativen till den
arena som de bör tillhöra, det närings- och arbetsmarknadspolitiska området, handlar om att
betrakta de sociala arbetskooperativen som arbetsplatser, men inte förlora de sociala- och
rehabiliteringsmässiga målsättningarna med verksamheterna. Om man arbetar, även om det är med
en liten kapacitet p g a ett funktionshinder bör man ha möjlighet att få lön för arbetet. Arbetar en
medlem i kooperativet minst 10 timmar i veckan med arbetsuppgifter som behövs för kooperativets
affärsmässiga verksamhet bör han/hon erbjudas lön istället för försörjningsbidrag från
socialförsäkringssystemet.
Förslag ett: Kooperativbidrag
Utgångspunkten för vårt förslag är den lönebidragsmodell som finns i landet idag, där
arbetsmarknadsmyndigheterna går in med en kompensation till företaget för de anställda som har
någon form av arbetshinder. Skillnaden med kooperativbidraget i förhållande till det lönebidrag
som finns idag är att det dels måste ha en större långsiktighet och dels rikta sig till grupper som
idag arbetar, men inte står till arbetsmarknadens förfogande. Förutom kompensation för den
nedsatta arbetsförmågan, skall bidraget ersätta nödvändiga kringkostnader.
Vårt förslag grundar sig på värderingen att arbete är att utföra något som någon annan behöver, att
man är på en marknad, bidrar i produktionen av varor eller tjänster som efterfrågas av kunder.
Ett lönebidrag för sociala arbetskooperativ (kooperativbidrag) består av två delar:
• Bidrag med upp till 100% till lönekostnaderna för personer som arbetar minst 25%
• Bidrag med 30% av lönekostnaden för att täcka kringkostnader t ex för handledarstöd.
Bidraget bör vara långsiktigt. Det bör också samordnas med de försörjningsbidrag som individen
har i övrigt, t ex sjukbidrag, rehabiliteringspenning eller socialbidrag och denna samordning måste
ske smidigt mellan berörda myndigheter så att det inte uppstår osäkerheter och glapp i systemen.
Långsiktighet och stabilitet måste garanteras.
Bidraget prövas på samma sätt som i dag med utgångspunkt från arbetsförmåga mm.
Detta förslag rymmer flera fördelar:
o Man uppnår målsättningen att ge lön för arbete, vilket har rehabiliterande effekter
o Skillnader mellan kooperatörer som arbetar med lön respektive socialförsäkringsåtgärd upphör
o Det innebär trygghet och långsiktighet
o Det skulle innebära en stimulans för bildandet av sociala arbetskooperativ. Fler presumtiva
kooperatörer och kommunerna skulle uppmuntra bildandet då deras ekonomiska åtagande
minskar
o Det är samhällsekonomiskt lönsamt. Effekterna blir fler och bättre, utan stora kostnader.
Däremot blir det en omfördelning från kommun till staten och mellan statliga organ (från
försäkringskassan och kanske Samhall till arbetsmarknadsmyndigheterna).
Som bilaga till rapporten (bilaga3) finns en PM angående SAMPOP, en samhällsekonomisk
utvärdering av FRISAM - verksamhet i Norrtälje. Utvärderingen redovisar ett antal
samhällsekonomiska konsekvenser av övergången från bidrag/ersättningar av olika slag till ett
81
enhetligt stöd i form av lönebidrag. De samhällsekonomiska effekterna av förslaget att införa ett
kooperativbidrag enligt ovan, torde kunna bli liknande som i det utvärderade projektet, om än i
något större skala.
Förslaget förutsätter att sociala arbetskooperativ definieras i lagstiftningen om lönebidrag. En
utredning är på gång inom Näringsdepartementet om förändringar av lönebidragsformerna. I
utredningsdirektiven står:
Utredaren skall undersöka möjlighet och lämplighet av ett bidrag till s.k. sociala
arbetskooperativ inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska insatserna för
funktionshindrade. Utredaren skall i detta sammanhang föreslå vilka förutsättningar
som skall vara uppfyllda för att en verksamhet skall betraktas som ett socialt
arbetskooperativ och därmed kunna komma i fråga för ett eventuellt bidrag.
Utredaren skall också redovisa eventuella undanträngningseffekter och risker för
konkurrenssnedvridning.117
Arbetet skall bland annat bedrivas i nära samråd med utredningen om Samhall.118
Förslag två: Pengar avsätts till en fond
Förutsättningarna för att utveckla sociala arbetskooperativ bör förbättras genom att det frigörs
medel för investeringar och stöd. Medlen skulle exempelvis kunna användas till investeringsbidrag
och billiga lån i samband med att kooperativet startar sin verksamhet. De skulle också kunna
användas för att stödja kooperativ som behöver nyinvestera.
Prövningen av bidrag och stöd skall göras enligt sedvanliga affärsmässiga bedömningar och med
hänsyn till verksamhetens andra målsättningar.
Medel av detta slag borde kunna hämtas från källor som i dag endast är tillgängliga för
allmännyttiga och liknande organisationer. I England är exempelvis medel från tips och lotterier
tillgängliga för Social Firms som uppfyller vissa krav.
Förvaltningen kan knytas till någon statlig myndighet som i dag handlägger liknande ärenden och
som förstärks med representanter från verksamheten.
Förslag tre: Skattelindring
Bedömningen för närvarande är att stöd till sociala arbetskooperativ via någon form av
skattelindring inte är effektiv. Detta beror på att kooperativen betalar skatt i ganska liten
omfattning. Effekterna av ett sådant stöd skulle därmed vara begränsat.
I Italien är s k B-kooperativ (se ovan) befriade från arbetsgivaravgifter. Detta stöd är betydelsefullt
där, eftersom merparten av de anställda är ”vanliga” anställda med lön som finansieras av
affärsverksamheten. I Sverige finansieras idag ytterst lite av lönekostnaderna av
affärsverksamheten.
En viktig utgångspunkt i denna rapport är att de som arbetar i ett socialt arbetskooperativ skall få
lön för sitt arbete. Eftersom det kan vara svårt att bedöma hur stort utrymme som finns till löner i
kooperativen och eftersom marginalerna i verksamheten ofta är liten, skulle kooperativet efter ett
bokslut som visar sig ge vinst, kunna ge ut lön i efterskott, d v s möjlighet att göra utdelning i form
av lönetillägg. Möjligheten att utdela lönetillägg med avdragsrätt skulle inte ha någon större
samhällsekonomisk betydelse i praktiken.
Förslag fyra: Förmånliga upphandlingsregler
Staten, kommuner och landsting bör kunna ge uppdrag till de sociala arbetskooperativen när de
kan. Även över tröskelvärdena inom det s k reglerade området.
117
118
Arbetsmarknadspolitiska program för personer med nedsatt arbetsförmåga Dir. 2002:22
Styrning och inriktning av Samhall AB dir. 2002:34
82
Bedömningen är att det offentliga är en viktig marknad för dessa kooperativ och att det finns ett
stort samhällsekonomiskt värde i att stödja dem genom att i möjligaste mån köpa de varor och
tjänster som produceras.
För närvarande har upphandlande enheter ytterst begränsade möjligheter att särbehandla sociala
arbetskooperativ i samband med upphandling. Detta gäller oavsett i princip vad eller hur mycket
som upphandlas.
Upphandlingskommittén föreslår (SOU 2001:31) att upphandlande enheter skall kunna tillämpa
positiv särbehandling av icke vinstdrivande leverantörer. Man tar i första hand sikte på
allmännyttiga och andra liknande organisationer. Huruvida kooperativ i allmänhet och sociala
arbetskooperativ i synnerhet skall omfattas är ännu oklart.
Svagheten i kommitténs förslag i detta sammanhang ligger i att det endast skall få tillämpas vid
upphandlingar inom det s k oreglerade området, B-tjänster (vård och omsorg mm) och i övrigt
under tröskelvärdena. I flertalet av de sociala arbetskooperativen är affärsverksamheten inriktad på
annat än produktion av vård och omsorg. Följaktligen kommer förslaget att få mycket liten
betydelse för kooperativen.
För att göra det möjligt för upphandlande enheter att i större utsträckning anlita sociala
arbetskooperativ som leverantörer bör det införas uttryckliga bestämmelser om s k
antidiskrimineringsklausuler. Enheterna skall kunna ge företräde till leverantörer som har en viss
andel personer med arbetshinder anställda.
Myndigheternas ansvar.
Problemet med de sociala arbetskooperativen i förhållande till de olika myndigheternas skilda
ansvarsområden beror bl a på att de omspänner ett så vitt fält. Myndigheternas inriktning på
individbaserat stöd kontra verksamhetsstöd, frivillighet kontra tvingande åtgärder och spännvidden
mellan medicinsk-, social- och arbetsrehabilitering kontra näringslivs- och arbetsmarknadsåtgärder
behöver befästas i ett samordnat förhållningssätt. Detta kräver att en myndighet tar på sig det
övergripande ansvaret för samordning och informationsarbete.
Förslag ett: Nutek eller AMS blir samordnande myndighet
Förskjutningen av ansvaret för de sociala arbetskooperativens utveckling till närings- och
arbetsmarknadspolitiken gör att vi föreslår att det borde ligga på Nutek eller AMS.
Den ansvariga myndigheten bör se till att information sprids till andra myndigheter och att
den utvecklar och ansvarar för de sociala arbetskooperativen och lokala
gemenskapsföretag och föreningsdrivna sociala företag på statlig nivå.
Förslag två: Lokala myndigheters samordning.
Lokala samverkansgrupper bör skapas där det finns sociala arbetskooperativ. Ansvarsfördelning
och finansieringsfrågor tydliggörs och relationerna till de olika kooperativen klargörs i avtal eller
överenskommelser. Rekommendationer från Kommunförbundet kan t ex spridas till landets
kommuner om hur detta skall gå till.
Det bästa vore att man skulle kunna använda sig av de möjligheter som SOCSAM/FRISAM
utredningens förslag innebär, när det gäller samordning av de finansiella resurserna för dem som
står utanför arbetsmarknaden av olika skäl. Förskjutningen av det övergripande ansvaret till en
myndighet med näringslivs- och/eller arbetsmarknadsinriktning får inte medföra att
förutsättningarna för de sociala och rehabiliteringsmässiga målsättningarna i kooperativen blir
underordnade.
Förslag tre: Kommunernas roll
Vi föreslår att kommunerna ansvarar för kartläggning och mobilisering av möjliga kooperatörer
utifrån socialtjänstlagens uppmaning att medverka till att den enskilde får en meningsfull
sysselsättning och planering av insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder
(SOL §§ 21 + 21a).
83
Förslag fyra: De kooperativa handledarnas anställningsförhållanden tydliggörs
Idag är de flesta kooperativa handledare anställda av kommunerna. I Norrtälje har handledare och
kooperativ skapat en speciell ekonomisk förening för att administrera bidragen för
handledarlönerna och vara handledarnas arbetsgivare. I Göteborg utreder kommunen idag (mars
2002) frågan kring en ny organisation för att hantera dessa frågor. Vissa kooperativ anställer själva
sina handledare.
Fördelen med att lägga anställningen av kooperativa handledare utanför kommunerna och inom den
sociala ekonomin, är att:
•
•
•
•
•
Det tydliggör handledarnas ställning som deltagare i den sociala ekonomin.
Stärker entreprenörskapet.
Kompetensutveckling, utbildning och handledning kan skräddarsys utifrån handledarnas behov
på ett annat sätt än inom det kommunala systemet.
I de kommuner där man har flera kooperativ, kan en samordning av handledarresurserna
innebära att varje kooperativ kan få tillgång till den handledarkompetens som man behöver i
olika skeden i kooperativens utveckling.
Utvecklingsarbetet som handledarna är en av de viktigaste faktorerna för, bör ske inom den
sektor som de tillhör. De har mycket litet gemensamt med andra personalgrupper inom
kommunerna.
Stödstruktur för rådgivning, utbildning och juridisk konsultation
De nätverks- och stödorganisationer som byggts upp i Italien och Storbritannien har haft en
avgörande inverkan på utvecklingen av de sociala kooperativen och Social Firms i dessa länder. I
Sverige finns kompetensen spridd på ett antal olika aktörer. Dessutom finns det ett stort behov av
kompetensutveckling inom detta område.
Förslag ett: En lokal nätverksstruktur för rådgivning och utbildning
Vi föreslår att man utifrån den kompetens som finns inom LKU-systemet, Sociala kooperativprojektet och folkbildningen i samordning med det nationella nätverket SKOOPI skapar en
stödstruktur som tar tillvara denna kompetens och utvecklar lokala nätverk där rådgivning och
utbildning för nya grupper kan skräddarsys.
•
•
•
•
Dessa nätverk bör erbjudas kompetensutveckling. De Kooperativa Utvecklingscentrumen, som
idag får medel från NUTEK för att bedriva rådgivnings- och informationsarbete till kooperativ,
bör i sina direktiv ha krav på kompetens för arbetet med sociala arbetskooperativ. Medel bör
avsättas för kompetensutveckling inom detta område.
Nätverket bör knyta relationer till de lokala samverkansgrupperna och deras representanter
från berörda myndigheter.
Dessutom bör kompetens från det lokala privata näringslivet utnyttjas.
Skoopi, eller representanter för de lokala sociala kooperativen bör ingå i varje nätverk.
Förslag två: Samverkan mellan Skoopi och Föreningen kooperativ utveckling i Sverige
•
•
Skoopi bör få resurser liknande dem som andra riksorganisationer får, för att kunna utveckla
nätverket och därigenom erhålla stabilitet och kontinuitet i sitt arbete.
Ett projekt för att utveckla samverkan mellan Skoopi och Föreningen kooperativ utveckling i
Sverige bör initieras för etablering av goda strukturer för rådgivning, utbildning och
kompetensutveckling för nya och gamla sociala arbetskooperativ.
Förslag tre: Nationellt Kunskapscentrum
För att förbättra kunskaperna och samla forskning och dokumentation om de sociala
arbetskooperativen, bör någon forsknings- och utvecklingsinstitution i landet (t ex
Arbetslivsinstitutet i Östersund eller Arbetslivscentrum vid Göteborgs Universitet), utses till ett
Nationellt kunskapscentrum för sociala arbetskooperativ.
Det finns ett behov av kompetensutveckling för viktiga målgrupper inom Samhall, kommunen,
arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Ett nationellt kunskapscentrum skulle kunna skräddarsy
utbildningar på högskolenivå som förläggs till olika orter i landet.
84
Lagstiftning för att underlätta för verksamheternas målsättning
Den italienska lagstiftningen har varit en förebild för många länder och vi har också kunnat
konstatera att den betytt mycket för den snabba och omfångsrika utvecklingen av sociala
kooperativ i Italien. Lagen är en ramlag som sedan följs upp av regionala avtal mellan
representanter för de sociala kooperativen och den offentliga sektorn. Lagen innehåller förmåner
för sociala kooperativ och de regionala avtalen befäster myndigheternas åtaganden gentemot dem.
I Storbritannien har man liksom i Sverige inte någon speciell lagstiftning för kooperativ
verksamhet. Associationsformen ekonomisk förening i Sverige är dock skapad för just kooperativ.
De flesta sociala arbetskooperativ är ekonomiska föreningar, men ideella föreningar förekommer
också.
Den lagstiftning som finns idag fyller i stort sett de sociala arbetskooperativens behov av
associationsrättsliga regler. De grundläggande kriterierna för organisationer av detta slag,
delaktighet, demokrati och öppenhet tillgodoses.
Det som talar för en ny associationsform, är att det idag inte finns någon som är anpassad efter "not
for profit"-företagande. I portalparagrafen i Lagen om ekonomiska föreningar talas det om att man
måste "tillgodose medlemmarnas ekonomiska nytta", vilket i vissa fall inte stämmer med
verkligheten eller inte täcker hela verklighetsbilden.
När det kan komma att finnas positiva särregler för not for profit-verksamhet vid t ex upphandling
eller i skattehänseende, är det bra att det finns en företagsform för denna verksamhet. Likaså
underlättar det att söka fond- och projektmedel, där medel inte får användas till kommersiella
ändamål.
En ny associationsform som skulle passa de sociala arbetskooperativen bättre, skulle antagligen
bidra till en ökad legitimitet och synliggöra dem på ett tydligare sätt.
Den ideella föreningsformen, som flera sociala arbetskooperativ och andra sociala företag använder
sig av, är inte någon egentlig företagsform och det finns inte heller någon lagstiftning om ideella
föreningar.
Regeringen har beslutat att utreda förutsättningarna för en ny företagsform. Man talar om att hitta
en form för bl a "icke vinstgivande bolag". När nu detta initiativ tas, är det i alla händelser viktigt
att i det sammanhanget även belysa de sociala arbetskooperativens ställning och behov av lämplig
associationsform.
Det är viktigt att arbetet med en framtida lagstiftning inte förhalar de nödvändiga förändringar som
kan påbörjas redan idag.
Förslag om framtida studier och fördjupning
Denna rapport har varit ett första steg för att beskriva och tydliggöra de sociala arbetskooperativens
villkor i samhället. För att öka kunskapen och kompetensen hos dem som skall stödja en utveckling
av sociala arbetskooperativ, krävs dock mer djupgående kvalitativ forskning och
samhällsekonomiska studier.
Ett sätt, när det gäller kvalitativa studier, är att ha ett processinriktat angreppssätt som sträcker sig
över flera år, där man förutsättningslöst söker efter verksamheternas inneboende egenskaper och
deras nytta för omvärlden. Det som är viktigt är att man startar ett kvalitetsarbete som kan skapa ett
lärande på alla nivåer.
Popsam- rapporten har visat på ett sätt att utvärdera de samhällsekonomiska konsekvenserna av
olika verksamheter. För att få en bred kunskap om de sociala arbetskooperativens effekter på
samhällsekonomin, behöver ytterligare studier skapas och genomföras.
I denna rapport föreslås att en myndighet får det övergripande ansvaret för utvecklingsfrågorna och
att ett nationellt kunskapscentrum skapas. Ett lämpligt sätt att föra frågor kring forskning,
utbildning och utveckling vidare är att en arbetsgrupp bildas med t ex NUTEK, Ams,
Arbetslivsinstitutet m fl.
85
Referenser
AMS faktablad (från www.ams.se) om
Aktivitetsstöd (jan 2002)
Anställningsstöd (juli 2001)
Anställning hos Samhall (maj 2001)
Lönebidrag (jan 2001)
Projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning (jan 2002)
Stöd till start av verksamhet (jan 2002)
Bartilsson, Bland, Kennedy (red) : Socialt företagande och integration – 22 europeiska exempel. En
rapport från CLEA-projektet, Temanämnden Göteborgs Universitet 1997
Bartilsson, Gillberg, Hermansson, Olofsson: Arbete i egen regi. Från arbetsmarknadsprojekt till
social ekonomi. Daidalos 2000
Blideman, Bosse, Laurelii, Eva: Att vara behövd –stöd och skapande av sociala arbetskooperativ .
Kommentus 1999
Borzaga, Carlo & Santuari, Alceste (ed): Social Enterprises and New Employment in Europe. 1998
Borzaga, Carlo & Lepri, Stefano ”Social cooperation: the italian way to nonprofit enterprise”. PM
till konferensen :Well being in Europe by strengthening the third sector Barcelona 27/29 May 1993
Carlberg , Alec, Socialt företagande. Om den sociala ekonomins dynamik. Exemplet Basta
Arbetskooperativ. Socialstyrelsen 2001
Carlberg Alec, Södertörnsmodellen Idéserie om kooperation 5, Stockholms läns landsting,
Regionplane-och trafikkontoret 1991
Development trusts – regenerating local communities, informationsblad från Development Trusts
Association
FRISAM – samverkan för särskilt utsatta” Slutrapport 29 nov 2001 (RFV, Arbetsmiljöverket,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet)
Grove, Bob&Durie Shelia Interim report and briefing paper on Social Firms UK: Social Firms-An
instrument for economic empowerment and inclusion. 1999
Grove et al,CEFEC, Confederation of European Firms, Employment initiatives and Social cooperatives’ definition of a Social Firm 1997
Hatch ”Why social firms succeed i Germany and not in Britain” 1994, Westminnster Association
for Mental Health, London
Higgins, Gerry & Gianniba Poly: The Social Firms Directory. Social Firms UK1999
Higgins, Gerard. Social Firms Modern Businesses. Social Firms UK. sep 2000
Konarski Kristoffer, ”Slöseriet med människoresurser ”ur Bartilsson, Gillberg (red) ”Är
arbetslöshet en fara eller en ny möjlighet?” Rapport från CLEA-projektets avslutningskonferens
den 25-26 maj 1998
Kooperativa Institutet. Informationsmaterial mars 1996. Internationella Kooperativa Alliansen,
IKA 1995 Förklaring av den kooperativa identiteten, Manchester, Storbritannien 23 september
1995.
Kulturdepartementet 1999: Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt?
Rapport från en arbetsgrupp.
Legal/Financial Structures for Social Firms 2001, Publikation från Social Firms UK
86
Lepri, Stefano ”Short Report on Social Co-ops in Italy”, European Social Co-operation. CGM
Study Centre
LSS 1993:387 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
Maiello,Marco, kap 9: Italy , ur Borzaga, Carlo & Santuari, Alceste (ed): Social Enterprises and
New Employment in Europe. 1998
Mattioni F.,Tranquilli D.,Da svantaggiati a imprenditori, ANCST-Lega Coop e dÁnselmi Editore,
Roma 1998, ur Social Enterpreneurs, the Italian Case
Mattioni, Fulvio& Tranquilli, Domenico: Social Entrepreneurs, the Italian Case . Human resources,
Market and Development 1998 D’Anselmi Editore s.r.l.
Molin Kari ”Galenskap inget hinder” DN 23 maj 1992
Nilsson,Ingvar, Wadeskog, Anders, 1989 ”Att vara ianspråktagen och delaktig” Regionplane- och
trafikkontorets skriftserie om kooperation del 3.
Näringsdepartementet. Sveriges handlingsplan för sysselsättning Maj 2001.
O’Flynn, D1996 A survey of Social Firms in the UK in Schwartz, G. CEFEC Reader of Social
Firms ur Official Journal of the European Community C/212 aug 1995: Learning for Growth.
Support measures for the creation of cooperatives.
Ottermark m fl Byggforskningsrådet rapport R54:1986, Kooperativ utveckling och lokal strategi i
Emilien
Public Authorities and Social Firm Development, Social Firms UK 2001 och Guidelines and
recommendations Social Firms UK: The supported Employment Programme , the Benefit System
and Tax Credits. Social Firms UK 2001
Putnam, Robert D: Medborgarandans rötter i Italien. SNS Förlag 1996
Svea Rikes Lag. Regeringsformen 1974 första kapitel 2§
Republiken Italiens officiella samlingar, Lag 381 nov 1991, Förordning gällande sociala kooperativ
Review of Social Firm Development in the UK 1997-2001, Social Firms UK
RRV 1996: Rehabilitering av arbetslösa sjukskrivna kap 2
RRV 1996:8 Rehabilitering av arbetslösa sjukskrivna
RRV 1998:18 Samhall – en effektiv åtgärd?
Rubin, Susanne 1991 Enskede Skarpnäcks Psykiatriska sektor: Arbetskooperativ – en krydda i den
nya psykiatrin En lägesrapport om ett projekt i en Stockholmsförort.
S 1999:8: Utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Individen i centrum? En
diskussionspromemoria om den svenska arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Sid45
S1999:08 , RRV 1996:8, SOU:1999: 106
Levi, Lennart :Folkhälsa, makt, demokrati LO publikation 1999, faktorer som skapar ohälsa i
arbetet
Socialstyrelsen: Inventering av sysselsättning för psykiskt funktionshindrade i 67 kommuner enligt
rapport 98 10
87
SOCSAM - försök med politisk och finansiell samordning. En slutrapport 2001:1, nov. 2001 RFV
och Socialstyrelsen.
SOL, Socialtjänstlagen
SoS rapport 1997:4 Steget före arbete
SoS rapport 1999:1 Välfärd och Valfrihet? Slutrapport från utvärderingen av 1995 års
psykiatrireform.
SOU 2000:78 Rehabilitering till arbete. En reform med individen i centrum
SOU 2001:31 Upphandlingskommitténs förslag : Mer värde för pengarna.
SOU 2002:5 , 4.7.2
SOU 2002:5 Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet.
Spear Roger, CRU, Open University, Identification sheets for UK work integration social
enterprises, ur arbetsmaterial från möte Elexies projektet Bryssel april 2002
Spear, Roger , kap 14: United Kingdom, ur Borzaga, Santuari (ed):Social enterprises and new
employment i Europe1998
Starrin, Bengt: ”Empowerment som tankemodell” ur Forsberg, Starrin (red): Frigörande kraftempowerment som modell i skola, omsorg och arbetsliv. Gothia 1997
Stryjan Yohanan: Social co-operatives and the Labour market ur R.G Spear (ed) Employability in
Europe: An International Evaluation of New Tools for Work Integration through Social Enterprise.
Routledge
Stryjan, Yohanan: Social co-operatives in Sweden: etudes in entrepreneurship. Working paper
1/2002, Södertörns högskola.
Vanek, Wilda: Italian Social co-operatives, www.geonewsletter.org/vanek.htm 2002-04-23
www.sel.org.uk :Understanding Social Enterprises 2002-04-17
Österberg, Rolf: Nya perspektiv på människor och företag -vitsen med arbete. IHM Förlag AB
1997.
88
Adresser
Social Enterprise London: tel + 44-20-77047490
www.sel.org.uk
Nätverket för Social Firms i Europa, CEFEC: Confederation of European Firms, Employment
initiatives and Social co-operatives : tel +49-30-2511066
www.cefec.de
Social Firms UK, The Social Firm Resource Centre: tel +44-845-6036023
www.socialfirms.co.uk
Sociala arbetskooperativ i Sveriges intresseorganisation, Skoopi: tel 0159-13230
www.skoopi.com
Föreningen kooperativ utveckling i Sverige, FKU: tel 08-200700
www.kooperativutveckling.se
Institutet för social ekonomi i Östersund: tel 063-165395
www.socek.se
Kooperativa Institutet : tel 08-7728990 och Europakontor Bryssel: +32-2-5426314
www.koopi.se
Sociala kooperativprojektet: tel 0176-12949
www.socialakooperativ.com
Kooperativa Alliansens hemsida
www.coop.org
Europeiska databasen Aries
www.poptel.org.uk/aries/
Consorzio Nazionale della Cooperazione Sociale Gino Mattarelli, CGM:. Huvudkontor Milano tel.:
+39-2-40073620 och CGM studiecenter i Brescia: tel +39-30-3700981
www.cgm.org
DROM (National Consortium of Italian Social Co-operatives): tel +39-6-23267504
Organisation för arbetskooperativ i Europa: European Confederation of Workers Co-operatives
Social Co-operatives and Participative Enterprises, CECOP: tel +32-2-5431033
www.cecop.org/
89
Bilagor
Bilaga 1:Frågeformulär för telefonintervju av kooperativen
Namn:
Målsättning:
Typ av Förening:
Medlemsgrupp.
Antal medlemmar
Antal ap/at.
Antal anställda.
Antal handledare.
Krav för medlemskap.
Affärsidé:
Omsättning.
Öppettider / arbetstider.
Beslutsfattande:
Beslutar om ek verksamheten (kunder, inköp, försäljning etc) .
Beslutar om öv. verksamheten.
Beslutar om vem som kan bli medlem eller ap/at.
Beslutar om överskott.
Finansiering
Handledare.
Lokaler.
Medlemmarnas försörjning.
Investeringar.
Nära samarbete med:
Övrigt:
90
Bilaga 2: Lokala kooperativa utvecklingscentrum i Sverige
Norrbottens Kooperativa utvecklingscentrum, 0920-75960
Nätverket för kooperativt och socialt företagande i Västerbottens län, 090-71 16 50
Kooperativ Utveckling i Jämtlands län, 063-305 33
Kooperativ Utveckling i Västernorrland, 0611-233 68
Kooperativ Utveckling i Dalarna, 0243-880 03
Värmlandskooperativen, 054-18 37 40
Kooperativt utvecklingscentrum Gävleborg,026-12 30 43
Kooperativ Utveckling Västmanland, 021 10 78 53
Kooperativ Utveckling Uppsala län, 018-12 80 80
Kooperativt IdéCentrum i Stockholm, KIC, 08-447 48 00
Social Ekonomi i Roslagen, SER, 0176- 176 50
Örebro Läns Kooperativa Utvecklingscentrum, 019-17 02 50
Södermanlands Kooperativa Utvecklingscentrum, 016-16 60 88
Östgöta Coop Center, 011-23 95 40
Kooperativt Resurscentrum i Trollhättan, 0520-48 84 35
Kooperativ Utveckling Gotland, 0498-20 38 17
Kooperativ Konsult Göteborg, 031-85 94 80
Kooperativt Utvecklingscentrum i Skaraborg, 0511-159 50
Kooperativt Utvecklingscentrum i Kalmar län, 0491-203 42
Kooperativ Utveckling i Halland, 0340-477 65
Kooperativ Utveckling i Jönköpings län 036-13 04 91
Kooperativ Utveckling i Kronobergs län, 0470-19041
Blekinge Utvecklingscentrum för kooperation och landsbygd, 0457-814 50
KoopUtveckling i Skåne, 040-22 05 10
91
Bilaga 3:PM - angående en samhällsekonomisk utvärdering av FRISAM –
verksamheten i Norrtälje
Utvärderingen gjordes år 2000 och avsåg de samhällsekonomiska effekterna av åtgärderna inom
ramen för FRISAM – projektet. Syftet med projektet var att skapa sysselsättning för människor
med funktions- och arbetshinder av olika slag och att skapa goda samarbetsmodeller mellan olika
aktörer på arbetsmarknaden samt att försöka lätta på onödiga hinder i respektive aktörs regelverk.
Målgruppen var personer med mindre arbetskapacitet än 50% placerade i arbetsmarknadsprojekt
eller med någon form av sjukersättning/pension. Målet var att 25% av deltagarna skulle få arbete på
den öppna marknaden och att 25% skulle sysselsättning/utbildning genom annan åtgärd efter
projekttiden. Målet uppfylldes mer än väl.
Utvärderingen gjordes av Samhall Resurs AB på uppdrag av arbetsmarknadsstyrelsen och
socialstyrelsen. För att bearbeta det insamlade materialet använde man datastödet Sampop.
Programmet analyserar skillnaden mellan hur situationen såg ut året före åtgärderna respektive året
efter.
Projektet finansierades delvis med EU-medel.
Åtgärder
De åtgärder som vidtogs inom projektet var att skapa lönearbete, hel- eller deltid, med stöd av
lönebidrag. Man genomförde även viss utbildning för deltagarna och ställde handledare till
förfogande.
Följande sammanställning visar översiktligt förändringen avseende de viktigaste
försörjningskällorna för projektdeltagarna:
Före åtgärd
Efter åtgärd
0 kr
590 000 kr
Sjukbidrag, förtidspension, livränta
288 000 kr
295 000 kr
Arbetslöshetsersättning
108 000 kr
0 kr
Arbetsmarknadsersättning
124 000 kr
25 000 kr
Socialbidrag
203 000 kr
0 kr
Lön efter avdrag för sjukfrånvaro
Av sammanställningen framgår att Före hade 40% sjukbidrag, 15% arbetslöshetsersättning, 17%
arbetsmarknadsersättning och 28% socialbidrag. Efter hade 67% lön och 33% sjukbidrag mm.
Effekten av åtgärderna blev alltså stora, men på grund av minskade bidrag blev skillnaden ganska
liten rent ekonomiskt. Effekten låg alltså i att deltagarna försörjde sig på sin lön i stället för bidrag.
Försörjningsbördan försköts från samhället till individen.
Lönebidrag, som utbetalades till arbetsgivaren, utgick med ca 83% av lönekostnaderna i
genomsnitt. De ekonomiska effekterna i övrigt för arbetsgivaren är svåra att bedöma, eftersom det
förutsätter en värdering av det som produceras och deltagarnas produktivitet. Sannolikt blir
skillnaden i detta hänseende mycket stor beroende på vilken slag av arbete det är fråga om.
Samhällsekonomiska effekter
I utvärderingen skiljer man mellan finansiella effekter och reala resurser. Med finansiella effekter
menas förändringar i transaktionerna mellan ( i båda riktningarna) det offentliga och den enskilde
och med reala resurser kostnaderna för de tjänster den enskilde tar i anspråk.
Exempel på finansiella effekter är skillnaden i fråga om skatter, avgifter för vård och omsorg och
socialbidrag (kommuner och landsting); sjukpenning, sjukbidrag och förtidspension
(försäkringskassan); arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadsåtgärder och lönebidrag
92
(arbetsmarknadsmyndigheten); sociala avgifter, statlig inkomstskatt, indirekta skatter och
bostadsbidrag (staten i övrigt).
Exempel på reala insatser är social omsorg och handläggning av socialbidrag mm (kommunen);
sjukvård och medicin (landstinget); handläggning och konsultationer i försäkringsärenden
(försäkringskassan); handläggning av arbetsmarknadsåtgärder och lönebidrag
(arbetsmarknadsmyndigheten).
Kommunen
De finansiella effekterna i kommunen är betydande. Skatteintäkterna ökade från 73 000 kr till
166 000 kr, d v s med ca 125%. Socialbidragen, som före åtgärderna uppgick till 203 000 kr,
försvann helt. Handläggningskostnaderna minskade med ca 75%, eller från 49 000 kr till
11 000 kr. Den sammanlagdra förbättringen för kommunen blev därmed 333 000 kr.
Landstinget
För landstinget märktes effekten av åtgärderna främst genom en skatteökning med ca 125%, eller
från 35 000 kr till 79 000 kr. Kostnaderna för sjukvård minskade med drygt 10%.
Kostnadsminskningen är sannolikt större över en längre tid. Hur som helst blev den totala
förbättringen för landstinget 52 000 kr.
Försäkringskassan
För försäkringskassan blev de finansiella effekterna att sjukpenningen ökade från 29 000 kr till
69 000 kr eller med 137%. Orsaken till stora procentuella ökningen berodde på den ökade graden
av lönearbete som projektet medförde. Utgifterna för sjukbidrag och förtidspensioner ökade också
något. Handläggningskostnaderna minskade dock rejält. Sammantaget blev det en försämring med
27 000 kr för landstinget.
Arbetsmarknadsmyndigheten
För arbetsmarknadsmyndigheten innebar åtgärderna att arbetslöshetsersättningen upphörde (före
108 000) och att utgifterna för arbetsmarknadsåtgärder minskade med ca 80% från 124 000 kr till
25 000 kr. Kostnaderna för handläggning minskade också betydligt, från 167 000 kr till 12 000 kr
eller med ca 93%. I stället kom man, efter åtgärderna, att utge lönebidrag med
713 000 kr. Totalt blev det därför en försämring med 351 000 kr.
Staten i övrigt
För staten i övrigt medförde åtgärderna en rejäl ökning av inkomsterna. De sociala avgifterna
ökade med ca 810% till 243 000 kr, den statliga inkomstskatten med ca 60% till 800 kr och de
indirekta skatterna från 0 kr till 29 000 kr. Dessutom minskade utgifterna för bostadsbidrag med
24 000 kr eller ca 33%. Sammanlagt blev det en förbättring med 298 000 kr för staten.
Totalt för samhället
En sammanställning av ovanstående siffror ger följande uppställning:
Finansiella effekter
Reala resurser
Summa effekt
Före åtgärd Efter åtgärd Förändring
681 000 kr 598 000 kr
+84 000 kr
318 000 kr
95 000 kr +223 000 kr
+307 000 kr
Sammanfattning
Av siffermaterialet framgår att den stora skillnaden beträffande de totala kostnaderna mellan Före
och Efter ligger i användningen av reala resurser. Framförallt är det handläggningskostnaderna hos
arbetsmarknadsmyndigheten som minskar, men även hos kommunen och försäkringskassan är
effekten i detta avseende betydande. Det är också rimligt att anta att kostnaderna för sjukvård
minskar efterhand. Kostnaderna för den kommunala omsorgsverksamheten har inte mätts och finns
därför inte med i undersökningen. Sannolikt hade man kunnat se effekter även här.
Anledningen till att handläggningskostnaderna minskar hos de olika myndigheterna är att
åtgärderna är relativt enhetliga och att arbetsgivaren efter åtgärden sannolikt löser många av de
problem som deltagarna annars fått vända sig till myndigheterna för att lösa.
Skillnaden i övrigt ligger i att det sker en omfördelning av inkomster och utgifter mellan aktörerna.
Lönebidragen, som betalas av arbetsmarknadsmyndigheten avlastar kommunen stora belopp för
93
socialbidrag och omvandlas samtidigt till ganska stor del till skatter som överförs till kommunen,
landstinget och, framför allt, staten i övrigt.
De positiva effekterna uppnås uppenbarligen genom en enhetlig bidragsmodell som hanteras av en
och samma aktör, det samlade offentliga bidraget till de enskilda individernas försörjning är
ungefär densamma.
Yngve Karlsson
94