MAS Feb 2012 Flik 17.4. Riktlinjer för mun- och tandhälsa Det krävs att vård- och omsorgspersonal har god kunskap, en positiv attityd och motivation för att ge munvård av god kvalitet. Det är viktigt för den enskilda människan självförtroende och känsla av välbefinnande att vara ren och fräsch i munnen. Munvård är en grundläggande omvårdnadsåtgärd och studier visar att muntorrhet, svampinfektioner och förändringar i munnens slemhinna är vanliga hos äldre människor. Det är av stor vikt att den boende själv kan medverka i sin egen munvård och för att stödja den enskildes egenvårdsförmåga finns det olika hjälpmedel. Muntorrhet Fysiologi Normalt produceras mer än en liter saliv i munnen per dygn. Saliven har en mängd olika uppgifter t.ex. att skydda tänder och slemhinnor. Genom minskad salivsekretion och muskelfunktion i munhålan, som normalt uppkommer i stigande ålder, så försvinner det naturliga försvaret mot bakterieangrepp. Vilket leder till karies angrepp och nedsättning av slemhinnans motståndskraft mot svamp och bakterieangrepp. Minskad salivsekretion medverkar också till att proteser sitter sämre, som kan ge skavsår i munnen och som leder till svårighet att tugga. Analys Det är nödvändigt att fråga om den enskilda människan upplever muntorrhet och då göra en undersökning av munhålan. Om det finns infektioner t.ex. svamp och sår måste de behandlas. Akut svampangrepp kännetecknas av vit avskrapbar beläggning, medan en kroniska infektion oftast visas med en rodnad och irriterad slemhinna. De grupper som risker att få problem är äldre människor, de som har Sjögrens sjukdom och personer med nedsatt allmäntillstånd t.ex. cancerpatienter. En annan bidragande orsak kan vara feber, munandning, minskad vätsketillförsel och vissa mediciner t.ex. analgetika, psykofarmaka. Dålig andedräkt och bristfällig ät -, tal- och sväljförmåga kan utgöra ett handikapp både ur ett socialt, psykiskt och fysiskt perspektiv. Dålig smak och smärta kan förstöra lusten att äta, därför att upplevelsen av matens smak och konsistens är borta. Smaksinnet förändras också med stigande ålder helst när det gäller känslighet för surt och sött. Smärta och sveda uppkommer särskilt vid sura, söta, kryddade och vassa livsmedel. Behandling ♦ svamp -medel mot svamp t.ex. Diflucan, Mucostatin ♦ minskad salivsekretion – rikligt med vatten, vichyvatten, salivstimulerande medel munspray, swab, sugtabletter, saliversättningsmedel t.ex. gel. ♦ munandning och torrhet i mun och läppar– återfuktande medel t.ex. vatten och olja, glycerinklubba, vätskeavvisande läppsalva ♦ munsmärta - smärtstillande mediciner som xylocain gurgelvatten, lidocain spray, andolex, ♦ infektion – antibiotika Om ingen behandling sker kan ♦ svampinfektion spridas vidare i matstrupe och mag- och tarmkanal. ♦ ökad bakteriekoncentration i saliv leder till risk för lunginflammation och undervikt Dålig tandstatus Tänder är viktiga både för vår känsla av välbefinnande och för att kunna tillgodogöra sig maten. Proteser som glappar upplevs som genant och kan ge upphov till sår och smärta i munnen. Fysiologi och analys Tänderna får en ökad inlagring av mineraler, vilket gör att emaljytan blir skörare. Tandköttet förlorar kollagena fibrer, som leder till blottlagda rotytor och därför utsätts de lätt för kariesangrepp. Bakteriebeläggning som inte avlägsnas blir orsak till inflammation i tandköttet, som kännetecknas av rodnad, svullnad och lättblödande tandkött. Det går att förebygga karies med fluorsköljningar och saliversättningsmedel. Tandprotes och deras passform måste vara föremål för regelbunden återkommande kontroll Behandling ♦ försämrad tandstatus och illasittande proteser – kontakta tandläkare ♦ dålig andedräkt -tandborste och tandsticka, om ej detta går gurgla med klorhexidin ♦ kariesangrepp – tandkräm med fluor eller fluorsköljning ♦ egenvård- elektrisk tandborste, greppförstorare m.m. Ansvar för mun- och tandhälsovård i särskilt boende ¾ Vård – och omsorgspersonal i boende har ansvar för att informera sjuksköterska när den boende uppvisar symtom på ohälsa i munnen, ta egna initiativ för att lindra muntorrhet och följa de riktlinjer som finns ¾ Sjuksköterskan har ansvar att följa upp de riktlinjer som finns att de efterlevs samt introducera all personal i vad som är en god mun- och tandhygien. Ta kontakt med patientansvarige läkare eller tandläkare vid symtom från mun och tand ohälsa. ¾ Ansvarig läkare på enheten har ett ansvar att vid ohälsa i munnen göra en analys och sätta in adekvata medicinska åtgärder ¾ Enhetschefen har ansvar för att riktlinjerna finns tillgängliga och kända för all personal. ¾ Verksamhetschef är ansvarig för att det finns förutsättningar att arbeta utifrån dessa riktlinjer ¾ Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS ) upprättar riktlinjer inom området ¾ Omsorgsnämnden är som vårdgivare ytterst ansvarig för kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvård