Specialinventering av forn- och kulturlämningar på

Specialinventering av forn- och kulturlämningar på Helgö,
Ekerö kommun, Stockholms län
Britt-Marie Franzén, BREJA
Rapport BREJA 2010:1
Innehållsförteckning
Uppdraget ............................................................................................................................... 4
Syfte och mål.......................................................................................................................... 4
Områdesbeskrivning............................................................................................................... 4
Metod ..................................................................................................................................... 5
Resultat från arkivstudierna.................................................................................................... 6
Tidigare inventeringar av forn- och kulturlämningar......................................................... 6
Litteratur och arkivstudier .................................................................................................. 6
Helgö .................................................................................................................................. 6
Helgögodset och Bona ....................................................................................................... 7
Vitulssa – Vitulsö – Wekilsjö – Vettersjö - Kaggeholm .................................................... 7
Övrig bebyggelse före 1700-talet ....................................................................................... 8
Historiska kartor ................................................................................................................. 8
Arkeologiska utredningar och undersökningar .................................................................. 8
Resultat från fältinventeringen ............................................................................................... 9
Registreringar i Fornsök – tabell 1 och kartor.................................................................. 10
Nyregistrerade forn- och kulturlämningar Ekerö 250-262, 264-275 ............................... 10
(Tabell 1 och karta 3a-c) .................................................................................................. 10
Riskområde 2A-F. Områden där sannolikheten att fornlämningar kan förekomma är
möjlig vid markingrepp .................................................................................................... 14
Redigerade äldre registreringar i Fornsök ........................................................................ 16
Sammanfattande beskrivning och tolkning av Helgös forn- och kulturlämningar .............. 16
Litteratur- och arkivlista................................................................................................... 20
Tabell 1. Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar i Fornsök.............................. 22
..............................................................................................................................................
2
Specialinventering av forn- och kulturlämningar på Helgö,
Ekerö kommun, Stockholms län
Britt-Marie Franzén, BREJA
Sammanfattning
Under 2009-2010 har Breja utfört en specialinventering av Helgös forn- och kulturlämningar i
syfte att få fram ett mera komplett planeringsunderlag för kommunen. Det som utmärker
Helgö är dels slottet Kaggeholm dels de omfattande arkeologiska undersökningarna som
pågick under ca 25 år med början på 1950-talet samt en guldskatt som bestod av solidimynt
och en armring. Boplatserna, gravarna och de unika fynd som man fann blev kända över stora
delar av Europa och sysselsätter ännu idag många arkeologer och forskare. Öns namn har
även bidragit till att flera forskare har visat intresse för ön och dess betydelse under både
förhistorisk och historisk tid.
Före inventeringen var 47 fornlämningslokaler kända. Vid inventeringen tillkom 25 nya
lokaler. Öns äldsta lämningar är från bronsålder. En ny grav från denna tid upptäcktes på
berget väster om Kaggeholm. Bronsålderns lämningar, gravar och hägnadsvallar, finns
spridda på ön. De nyfunna lämningarna från järnålder, bl a ett gravfält, koncentreras i
anslutning till de redan kända fornlämningarna. Området där solidiskatten påträffades på
1960-talet har vid senare forskningsundersökningar visat på att det troligen har funnits
husgrundsterrasser även här, idag till stora delar skadade av bebyggelse. Inom området har
man funnit kulturlager, slagg och en härd (500-talet). Från medeltid och fram under historisk
tid visar de skriftliga källorna på att frälset har dominerat på ön. Bona by, som döljer ett Bonamn, vilket utmärkte en senmedeltida förvaltningsgård, möjligen åt kungen eller jarlen, kan
vara det gods som omtalas i skriftliga källor som Helgögodset. På Gammelgårdsudden
registrerades rester efter ett medeltida stenhus. Här har man tidigare kunnat se murrester
efter källare. Huset har troligen uppförts av en ståndsperson. Flera husgrunder av äldre
karaktär har registrerats. En husgrund väster om Bona kan ha utgjort ett medeltida
förrådshus, av en typ som uppfördes på större gårdar. Kaggeholms säteri bildades av två
gårdar i Vettersjö by. Byn har enligt uppgift legat vid dagens ladugårdsbacke. Under 1700talet fanns fler torp som hörde till Kaggeholm. Samtliga, förutom ett är helt försvunna idag.
Helgös bebyggelse idag består till stora delar av 1900-talets sommarstugebebyggelse. Denna
är svårinventerad eftersom många hus är byggda på terrasser på sluttningarna. Vissa av
dessa terrasser kan ha förhistoriskt ursprung men det är omöjligt att avgöra vid en okulär
besiktning. Detta resulterade i att två typer av ”riskområden” har markerats på kartor och
beskrivits. Riskområde ”typ 1” utgör områden där sannolikheten är stor att fornlämningar
kan framkomma vid markingrepp och inom riskområde ”typ 2” är risken något lägre. Tre
riskområde typ 1 (1A-C) och 6 riskområde typ 2 (2A-F) har beskrivits och karterats. Det är
Länsstyrelsen som ger beslut om markingrepp.
Inventeringen visar att ön förutom att den har haft en betydande roll under järnålder även har
en spännande medeltida historia vilket både arkivstudier och nyfunna fornlämningar vittnar
om.
3
Uppdraget
Uppdraget, åt Ekerö kommun, har omfattat en kompletterande arkeologisk inventering
(specialinventering) av Helgö, Ekerö socken och kommun. I åtagandet ingår att redovisa
resultaten dels enligt Riksantikvarieämbetets (RAÄ) blanketter, dels i en rapport inklusive
kartmaterial. I uppdraget ingick inte att revidera de redan kända fornlämningarna som är
registrerade i Riksantikvarieämbetets digitala register, FMIS (nedan Fornsök). Uppdraget har
diskuterats med arkeologerna Jan Peder och Kristina Lamm samt Torun Zachrisson från
Arkeologiska Institutionen i Stockholm. Arbetet påbörjades i november 2009 och avslutades i
april 2010, en månad senare än beräknat. Förseningen berodde på väderförhållanden, varför
fältarbetet inte kunde utföras under utsatt tid.
Syfte och mål
Syftet är att ge en mer fullständig bild av fornlämningsbeståndet på ön, vilket skall ligga som
grund för kommunens planeringsunderlag.
Områdesbeskrivning
Helgö ligger i Ekerö kommun i Stockholms län och utgör en ö i Mälaren avskuren med ett
smalt sund i norr, Norrsundet mot Ekerö. Helgö är ca 5 km långt med en närmast öst-västlig
utsträckning samt 1,5 km som bredast. Topografin på ön utgörs av ett kuperat landskap med
flera större skogklädda bergshöjder upp till 50 m ö h. Mellan dessa finns mer låglänta partier
med odlingsbar mark. Den södra sidans strandlinje utgörs av en förkastningsbrant och är
brantare än den norra, där delar av strandområdet ligger inom mer sanka partier.
Ön är känd för två saker, slottet Kaggeholm, idag en folkhögskola samt för de omfattande
arkeologiska undersökningar som inleddes år 1954 för att pågå under ca 25 år. Dagens
bebyggelse på Helgö, förutom Kaggeholms slott, består av en äldre bebyggelse vid Bona, en
hästgård, Nytorpet samt fem större sommarstugeområden. Sommarstugorna tillkom på 193050-talen varav flera har byggts om till permanentbostäder. Idag bor det ungefär drygt 100
bofasta på ön. Från brofästet i den nordöstra delen går centralt på ön en närmast rak väg
västerut mot Kaggeholm. Från huvudvägen grenar småvägar ut sig till sommarstugeområdena. Den västligaste delen av ön är mer otillgänglig och saknar helt körväg.
4
Karta 1. Översiktskarta med inventeringsområdet markerat.
Metod
Inventeringen har föregåtts av arkivstudier. Äldre skriftliga källor, historiska kartor, äldre
inventeringar, rapporter och artiklar har utgjort merparten av studiematerialet. Utifrån dessa
källor, har en sammanställning gjorts av det aktuella kunskapsläget. Jag har varit i kontakt
med några av de arkeologer/forskare som tidigare varit involverade i Helgöprojektet och de
som idag forskar om Helgö och inhämtat deras kunskaper.
Vid det efterföljande fältarbetet besöktes flertalet av de redan kända forn- och
kulturlämningarna. Det är närmast en nödvändighet för att förstå just detta specifika
kulturlandskap. Vilka topografiska lägen har man valt för olika verksamheter under olika
tidsperioder och hur återspeglas dessa i landskapet?
Vid inmätning och registrering har en handdator med GPS använts med flera GIS-skikt som
fornlämningar, äldre kartmaterial och flygfoton. Detta gör att man direkt i fält har en
överblick från flera olika historiska tidshorisonter och har lättare att tolka de historiska spår
som finns i landskapet.
Nypåträffade forn- och kulturlämningar som registrerats i Fornsök redovisas i Tabell 1 och på
kartor nr 5a-5d.
Områden med lämningar som inte registreras i Fornsök, redovisas på separata kartor. För
dessa områden råder det oklarheter om det inom områdena förekommer forn- och
kulturlämningar. Inom ”riskområde 1” är det högre risk att man påträffar fornlämning vid
markingrepp och inom ”riskområde 2” är det något lägre risk.
5
Lämningar som ska registreras i Fornsök måste uppfylla vissa kriterier bl a en bedömning av den
antikvariska statusen; Fast fornlämning, Bevakningsobjekt, Övrig kulturhistorisk lämning,
Undersökt och borttagna, Övrig kulturhistorisk lämning, Uppgift om.
Det är endast Fast fornlämning som enligt lag (1988:1950) om kulturminnen 2 kap.1§, har
lagskydd. Vid en eventuell exploatering är det länsstyrelsen som beslutar vilka åtgärder som bör
vidtas för respektive lämning.
Resultat från arkivstudierna
Tidigare inventeringar av forn- och kulturlämningar
Riksantikvarieämbetet har under 1900-talet genomfört två till stora delar rikstäckande
inventeringar av forn- och kulturlämningar. De genomfördes i samband med utgivningen av
den ekonomiska kartan och kom därmed att hålla samma takt som kartutgivningen.
För Ekerö sockens del genomfördes den första fornminnesinventeringen år 1951 och
revideringen år 1979. Däremellan gjordes en specialinventering av Helgös östra del, i
samband med att man upptäckt de första boplatserna (Blidmo, 1982, s 31). Redan år 1851
gjorde V. Dahlgren en antikvarisk-topografisk beskrivning av Färentuna härad vari Ekerö
socken ingår och 1873 genomförde O. Hermelin en inventering av Ekerö socken (Lamm,
1980, s 253). Därefter har ytterligare registreringar och kompletteringar gjorts av forn- och
kulturlämningar i samband med arkeologiska utredningar och undersökningar.
På Helgö fanns före specialinventeringen 47 lokaler registrerade i Fornsök. Av dessa utgör 40
% Fast fornlämnig, 30 % Bevakningsobjekt och resterande 30 % Övrig kulturhistorisk
lämning samt Undersökt och borttagen. De fasta fornlämningarna utgörs av gravar, gravfält,
boplatser, terrasseringar, depåfynd, stenhägnad samt fornborg varav närmast samtliga är
belägna på öns östra del.
Fornlämningsområdet på öns östra del ligger inom Riksintresseområde för kulturlämningar.
Litteratur och arkivstudier
De omfattande arkeologiska undersökningarna, Helgöundersökningarna, som pågick under
1950-1970-talen fick stor betydelse i diskussioner kring handel, hantverk och centralplatser.
Dessa undersökningar genererade en stor mängd skrifter, artiklar och avhandlingar. En del av
dessa artiklar samt undersökningsresultat finns publicerade i Excavations at Helgö I-XVII,
som utkommit mellan åren 1961-2008. Boken Thirteen Studies on Helgö utkom 30 år efter
det att Helgöundersökningarna hade avslutats. I denna har flera forskare i separata artiklar gett
sin syn på det förhistoriska och historiska Helgö. Arne Forssell, f d chef på Riksarkivet,
utkom på 1930-talet med Kaggeholmsboken. Den bygger på ett omfattande arkivmaterial och
beskriver framförallt Kaggeholms historiska förlopp. Litteraturen har i mitt arbete använts
främst som referenslitteratur.
Helgö
Helgö finns omnämnt första gången år 1287 ”curiam nostram Helgø”. Enligt svenskt
ortnamnslexikon härstammar namnet från fornsvenskan och betyder ”den heliga ön” eller ”ön
där det råder helgd (fred)”. Det fornsvenska namnet helagher har tolkats som innefattande
6
både ”fredad och sakral” (Callisendorff, 1964 s119ff). På 1600-talet hade namnet Helgö fallit
i glömska och ön kallades istället för Lillön. 1967 återupptogs det gamla namnet sedan det
aktualiserats av de pågående arkeologiska undersökningarna.
På två svenska diplom i Riksarkivet står Helgö som utskriftsort. Ett är skrivet av kung
Magnus Ladulås, år 1283 (SD1243) och ett diplom av hertigarna Erik och Valdemar år 1307
(SDHK2203). Sannolikt avses Helgö i Mälaren och det skriftliga belägget för Helgö kan
flyttas fyra år bakåt i tiden från år 1287.
Helgögodset och Bona
Från år 1370 (DS9033) finns ett gods omnämnt, Helgögodset. Enligt flera medeltida
dokument i Riksarkivet har Helgögodset ägts av flera frälsepersoner. I mitten av 1300-talet
anges att godsets markinnehav utgjordes av hela ön och betesgångar både på Ekerön samt
Södertörn. Godset ansågs ”ha ett gott läge” enligt det brev som år 1370 utfärdades av
Riddaren Bengt Nilsson (Oxenstierna) och hans hustru Ingeborg Nilsdotter;
”… och att den av kungen överlåtits på Bo Jonsson, östgöta lagman. Som avbetalning på dessa 1 000
mark lämnar makarna nu Bo Jonsson sitt gods Helgö i Ekerö socken i Strängnäs stift, hela ön med alla
tillhörande betesgångar på båda 'landen' (d.v.s. Ekerön och Södertörn) för 700 mark penningar gängse
mynt, av vilka det går 4 1/2 mark på 1 lödig mark. Skulle godset eller något som ligger därunder
avhändas Bo Jonsson eller hans arvingar, skall utfärdarna inom sex veckor ersätta med annat gods som
är lika gott och i lika gott läge. De ger häradshövdingen (i häradet) där Helgö ligger, fullmakt att ge Bo
Jonsson och hans arvingar fasta på godset. Utfärdaren beseglar liksom herrarna Sten Stensson, son till
fru Ingeborg, Karl Ulfsson av Tofta och Staffan Ulfsson, riddare, samt Kristoffer Mickelstorp, sven.
Helgö finns nämnt redan i medeltida källor som Boo och senare som Bona eller som curia Bo
(Zachrisson, 2010, manus). Från år 1510 omnämns Boo by (Ambrosiani, 1988, s16).
Namnformen har diskuterats och där Bo- utgör förleden i ett ortnamn, kan det föras till den
kategori Bo-namn som kan knytas till förvaltningsgårdar. Carl Ivar Ståhle som studerat Bogårdar utmed farlederna har föreslagit att förvaltaren på dessa gårdar har varit representant för
jarlen eller kungen (Zachrisson, 2010, manus). Den äldsta kartan som visar var Bona har legat
är en sockenkarta från år 1684. Då fanns två gårdar markerade. På en yngre karta från år 1780
över Kaggeholm, får man reda på att det fanns två frälsegårdar i Bona, Västergården och
Östergården. Idag finns Västergården kvar medan Östergården är helt borta.
Vitulssa – Vitulsö – Wekilsjö – Vettersjö - Kaggeholm
Gården/byn Vitulsö finns omnämnd första gången i Stockholms tänkebok från år 1511; ” j
Witulssa i bidem” . Andra bebyggelsenamn som finns omnämnda är Wekilsjö (Ambrosiani,
1988, s 16) och Vettersjö (Carlsson, 1988, s 45). Ortnamnsforskaren Karin Calissendorff
(1991, s 108) anser att bägge är olika namnformer på Vitulsö. Var bebyggelsen för denna eller
dessa gårdar varit placerade är mera oklart. Enligt Det medeltida Sverige (DMS) skall en
bebyggelse ha legat 300 m sydöst om dagens Kaggeholm, vid dagens ladugårdsbacke samt en
äldre gård på Gammelgårdsudden, ca 500 m västsydväst om dagens Kaggeholm. År 1634 får
Vettersjö säterifrihet och säteriet bildas av de två Vettersjöhemmanen (Forssell, s 28). År
1647 får godset en ny ägare, Lars Kagg, och det byter namn till Kaggeholm (Håkansson,
2009, s 18). Från år 1689 finns en målning i bården, ur Carl Gripenhjelms Mälarkarta, som
visar Kaggeholm (Forssell, 1939, s 52). Byggnaderna bestod av en röd enplans huvudbyggnad
i karolinsk stil med valmat mansardtak samt två röda flyglar som är sammanbundna med ett
staket (Håkansson, 2009, s18). Håkansson förmodar att dessa hus varit placerade på
Gammelgårdsudden.
7
Övrig bebyggelse före 1700-talet
År 1510 respektive år 1563 finns bebyggelserna Hellgtorp (Carlsson, 1988, s 45) och
Helgötorp omnämnda (Callissendorf, 1991, s 108) vilka sannolikt avser samma torp. Carlsson
påpekar att Hellgtorp kan ha funnits på samma plats som Wassvikstorp senare kom att ligga.
Historiska kartor
Den äldsta karteringen av Helgö finns på en sockenkarta över Ekerö från år 1684. På denna
finns Kaggeholm och Bona med två gårdar samt Bockhålsundskrogen och Färgartorpet. Från
år 1780 finns två kartor över Kaggeholm, en arealavmätning och en ägomätning. Godset
utgjorde då två mantal och omfattade hela ön. I godset ingick frälsegården Bona om ett
mantal med 2 åbor, 3 torp, 1 krog samt fiskarens torp. Torpen utgjordes av Färgtorpet,
Nytorpet, Wasswikstorpet. På kartan från år 1780 finns även hus vid Lurudden och en
bebyggelse nordväst om Kaggeholm, ”Bertils stuga”, en bebyggelse norr om Kaggeholm,
samt krogen, Bockålsundskrogen som låg centralt på öns södra sida.
Karta 2.Utdrag ur ägomätningskarta från år
1780 Ekerö socken. Gröna hus = äldre
bebyggelser som är kvar. Röda hus =
historiska bebyggelser som är helt borta.
Arkeologiska utredningar och undersökningar
Under ca 25 år med början på 1950-talet har arkeologiska undersökningar genomförts inom
Helgös östra del. Undersökningarna har i huvudsak varit forskningsbaserade och därmed har
flera områden restaurerats och återställts efter det att arbetet avslutats. Undersökningarna har
omfattat gravar, boplatsområden, verkstadsplatser och ett område som tolkats som kultplats.
Inom området som är ca 600 x 600 m stort finns sex urskiljbara gravfält med sammanlagt
8
drygt 160 synliga gravar, varav 75 % är undersökta och återställda och ca 50 undersökta
husgrunder varav en del har återställts. De undersökta lämningarna spänner mellan åren 300 –
1100 e Kr. Boplatslämningarna återfinns i regel i direkt anslutning till gravfälten i form av
husgrundsterrasser. Inom tre områden är flera husgrundsterrasser samlade i husgrupper. Av
dessa har två mer perifera lägen dels ett i öster, det s k verkstadsområdet, dels ett i nordväst
där ovanligt många malstenar och brödkakor påträffats. Det tredje centrala husområdet ligger
i anslutning till kultplatsen. Helgöundersökningarna har fått en stor uppmärksamhet både
nationellt och internationellt bland annat i diskussioner kring handel, hantverk och centralort
baserat på det både rika och unika fyndmaterialet, verkstadsplatsen och kultplatsen.
Efter det att de arkeologiska undersökningarna avslutats inom Helgöprojektet (1978) har inga
omfattande undersökningar genomförts på ön. I samband med olika exploateringar,
vägarbeten m m har dock ett fåtal mindre arkeologiska schaktövervakningar och
undersökningar genomförts. Dessa har i flera fall varit mellan eller i anslutning till de
registrerade lämningarna, varav flertalet pekat på förhistoriska aktiviteter i form av härdar,
kulturlager och fynd. När parkeringsplatsen för besökande uppfördes för ett par år sedan, i
direkt anslutning till det centrala fornlämningskomplexet, förekom tyvärr ingen arkeologisk
förundersökning. Härvid förstördes en med största sannolikhet fyndförande yta, då en
schaktkontroll i ett angränsande område visade på värdefulla föremålsfynd.
Vid Helgöbol undersöktes en härd och en kokgrop i samband med en arkeologisk utredning
1992-93 (RAÄ dnr 3803/92). Kokgropen dateras till 500-talet e Kr (Ekerö 249:1, tidigare
Ekerö 184:3). I nära anslutning till denna påträffades redan 1961 ett depåfynd av romerska
guldmynt s.k. solidimynt samt en guldarmring (Ekerö 184:1). Under senare år har ett par
mindre forskningsundersökningar genomförts inom området för depåfyndet. Så sent som år
2009 var Uppsala universitet där och gjorde provgropar inom den västligaste tomten. På en
avsats, i dess norra del (söder om bostadshuset) påträffades bitar av äldre järnslagg, ca 50 m
sydväst om depåfyndet. Även rester av ett omrört kulturlager kunde iakttas inom tomten
(Avrapportering av Svante Fischer till Länsstyrelsen i Stockholm, 2009).
Resultat från fältinventeringen
Specialinventeringens uppdrag bestod i att genomföra en kompletterande inventering av fornoch kulturlämningar på Helgö, då det äldre underlaget ansågs dåligt. Vid de arkeologiska
fältundersökningarna som genomfördes under 1950-1970-talen användes flera olika
koordinatsystem. Detta åtgärdades år 2008 då en ny kartering genomfördes och samtliga
undersökningar kom att överföras på en gemensam ritning (Kitzler Åhfeldt, L. 2008, s 13 ff).
Karteringen stämde bra med dagens GPS, men flera områden saknade egna RAÄ-nummer
och äldre nummer hade tidigare utgått. Detta har nu åtgärdats i Fornsök. Det visade sig även
att flera av de äldre registreringarna i Fornsök i regel var av sådan kvalité att de inte var
sökbara i databasen. Detta beror till stora delar på att endast ett fåtal av de registrerade
lämningarna har kvalitets- och faktagranskats av antikvarisk personal när det överfördes i det
nya digitala registret. Mot denna bakgrund har flertalet av de äldre registrerade lämningarna
återbesökts och drygt hälften har fått ändringar i geometri, beskrivning eller antikvarisk
bedömning. Då projektet försenades, p g a dåliga väderförhållanden fanns det tid över för att
registrera samtliga nya forn- och kulturlämningar i Fornsök, samt redigering av redan
befintliga registreringar som skett före specialinventeringen.
Resultaten redovisas i två olika grupper; lämningar som registrerats i Fornsök
och två kategorier av riskområden där man vid markingrepp kan stöta på fornlämning.
9
Registreringar i Fornsök – tabell 1 och kartor
Samtliga forn- och kulturlämningar på Helgö redovisas i en tabell samt kartutdrag från
Fornsök. Vill man ha mer detaljerad information om samtliga lämningar hänvisas direkt till
det digitala registret. Digitala filer över samtliga lämningar bifogas rapporten (Ekerö socken).
Nyregistrerade forn- och kulturlämningar Ekerö 250-262, 264-275
(Tabell 1 och karta 3a-c)
Totalt har 25 nya lämningar registrerats i Fornsök. Dessa är 8 Fast fornlämning, 4
Bevakningsobjekt, 2 Undersökt och borttagen, 8 Övrig kulturhistorisk lämning, 2 Uppgift om
och 2 Fyndplatser.
De fasta fornlämningarna utgörs av ett gravfält, en grav, en rest sten, två stenhägnader och tre
husgrunder. Gravfältet (Ekerö 270) ligger i anslutning till boplats Ekerö 119:7. Gravfältet är
troligen skadat och idag kan man se ca 7 gravar. Gravarna är runda flacka övertorvade
stensättningar sannolikt anlagda samtidigt som det undersökta gravfältet Ekerö 150. En
ensamliggande grav (Ekerö 274) påträffades på högsta punkten på berget bakom Kaggeholms
slott. Graven som är en stenfylld stensättning är troligen anlagd under bronsålder-äldre
järnålder. Den resta stenen
(Ekerö 257) står i
norrsluttningen nordväst om
Bona. Stenen är registrerad
som en grav (rest sten saknas
i Fornsök förutom under
lämningstyp grav), men kan
ha varit en markör för sjöfart
eller gränsmarkering.
Rest sten (Ekerö 257).
Stenen står i
norrsluttningen norr om
Bona mot Norrsundet.
Foto: Anna Ulfhielm
Hägnadsmur väster om
Kaggeholm, vid
Slottshagen (Ekerö 268).
Foto: Bitte Franzén
Stenhägnaderna (Ekerö 268 och 272) är uppbyggda av större
stenar och block och är nedsjunkna. Den ena ligger norr om
Kaggeholm, i alléns förlängning och den andra mellan gravfälten Ekerö 115:1 och 116:1.
Området mellan gravfälten har tidigare pekats ut som hamnläge för de samtida
Helgöboplatserna och stenhägnadens läge kan ha utgjort en strandskoning för hamnen.
10
Tre husgrunder, samtliga med lite olika karaktärer och med perifera lägen har bedömts som
fornlämning. En kvadratisk husgrund (Ekerö 266), ca 6 x 6 m, belägen på sydsluttningen av
berghöjden Helgöbol, har en grov stensyll. Grunden ligger ca 5 m ö h och 20 m från
strandkanten. En mindre kvadratisk husgrund (Ekerö 255) ligger i anslutning till en rest sten,
på norrsluttningen nordväst om Bona. Den tredje husgrunden (Ekerö 254) är den märkligaste,
belägen mitt på ön, på en mindre höjd norr om landsvägen. Den är kvadratisk ca 8 x 8 m stor
och stensatt i tre sidor, intill 0,8 m h. Grunden skulle kunna utgöra en medeltida ”barfrede”,
ett fundament som uppburit ett trätorn. I en inventarieförteckning ifrån 1500-talet från Stora
Benhamra i Vada socken nämns barfreden som ett matförråd (artikel Erik Lundberg, uppgift
av Torun Zachrisson). Ett liknande typ av torn kan ha funnits vid Norsborg.
Husgrund (Ekerö 254). Den översta
bilden är tagen från sydöst och den
nedre bilden från sydväst.
Foto: Anna Ulfhielm
Fyra lokaler har fått bedömningen Bevakningsobjekt, två områden med äldre husgrunder, en
vägbank och en stenröjd yta. Det ena området med husgrunder (Ekerö 259) är på
Gammelgårdsudden (Ekerö 259) och utgörs av två förhöjningar varav den större som är ca 30
x 8 m och 1,6 m h idag är påbyggd med ett mindre hus med källare. Enligt muntlig uppgift
fanns före det att huset byggdes synliga kallmurade källargrunder. Lämningarna härstammar
sannolikt från en medeltida gård, möjligen Vitulsö (Vettersjö/Wikelsjö). Namnet och tidigare
forskning har pekat på ett ungefärligt läge på udden. Det andra området ligger väster om Bona
och det man kan se idag är en förhöjning, ca 10 x 10 m, helt överväxt med slån (Ekerö 252). I
grävlingsgryt i den nordvästra delen är jorden mörkfärgad. Muntliga uppgifter av boende från
ön menar att ett äldre Bona funnits väster om dagens bebyggelse och detta skulle kunna
utgöra det äldre bebyggelseläget. En vägbank (Ekerö 275) har registrerats mellan två
fornlämningsområden (Ekerö 119:7 och Ekerö 178:1). Vägbanken kan vara samtida med de
båda undersökta boplatserna (järnålder). Den stenröjda ytan, nordväst om Bona, är 60 x 30 m
(Ekerö 253) och avgränsas av sten och block. Ytan kan ha utgjort en äldre åker.
Två undersökningsområden inom Helgöundersökningarna, (husgrupp 4 och 5) har ej tidigare
registrerats. Dessa har nu beskrivits och markerats i Fornsök som Undersökt och borttagen
11
(Ekerö 269 respektive Ekerö 256). Inom båda undersökningsytorna har man undersökt delar
av husgrunder i samband med att man uppförde hus på tomterna. Husgrupp 4 hör med all
sannolikhet ihop med husgrupp1. Den mellanliggande ytan har inte undersökts och är nu
bebyggd. Av husgrupp 5 undersöktes endast 28m² i samband med plantering av ett fruktträd
på en privat tomt. En del av en stenläggning framkom och fornlämningen sträcker sig utanför
det undersökta området.
Av de 8 lokaler som bedömts som Övrig kulturhistorisk lämning, utgörs 6 av husgrunder eller
bebyggelselämningar och resterande av enstaka lämningstyper. Av bebyggelselämningarna är
flertalet torp som finns markerade på 1780 års karta över Kaggeholm; Wassvikstorpet,
Färgtorpet, Lurudden, Bertils stuga, idag bebyggda eller förstörda. En grund efter en
väderkvarn finns söder om Kaggeholm. Övriga lämningar utgörs av 1, slott/herresäte, 2
fyndplats, 1 gravfält restaurerat och undersökt, 1 brygga, 1 ordensmärke. Av dessa kan
nämnas att en av fyndplatserna utgör ett fynd inom Kaggeholms ägor av en solidiskatt som
gjordes på 1700-talet. Den andra fyndplatsen är ett område i åkermarken nordväst om
Kaggeholm där recenta fynd påträffades av kritpipor, glas och keramik.
Karta 3a. Nyregistrerade forn- och kulturlämningar. Östra Helgö.
12
Karta 3b. Nyregistrerade forn- och kulturlämningar. Mellersta Helgö.
Karta 3c. Nyregistrerade forn- och kulturlämningar. Västra Helgö.
13
Riskområde typ 1 och typ 2 (Karta 4a-4b)
Riskområde 1A-C = sannolikheten är stor att fornlämningar kan påträffas vid markingrepp.
Riskområde 2A-F = sannolikheten att fornlämningar kan förekomma är möjlig vid
markingrepp.
Riskområde 1A-C. Sannolikheten är stor att fornlämningar kan påträffas
vid markingrepp (karta 4a-b)
Riskområde 1A
Omfattar ytorna runt och mellan samtliga registrerade forn- och kulturlämningar inom
området runt Bona och Helgöundersökningarna inklusive fornborgen. De utredningar och
undersökningar som förekommit under senare år inom detta område har alla påvisat
förhistorisk aktivitet. Området omfattar även en större plan yta sydöst om fornborgen mot
Lurudden (åker 1780-1950-tal). Platsen är en utmärkt samlingsplats/boplatsläge. Inom
området finns åtskilliga sommarstugor.
Riskområde 1B
Inom detta område har den omtalade guldskatten påträffats med solidimynt och en armring.
Rester efter flera terrasser (av samma typ som husgrundsterrasserna 119:7) finns i norr- och
västsluttningarna, skadade av sommarbebyggelsen. En härd inom området påträffades vid en
utredning (daterad 500-tal) samt ett kulturlager. Mindre forskningsgrävningar som genomförts
under de senaste åren här har resulterat i att man påträffat slagg och ett omrört kulturlager på
samma tomt som guldskatten. Inom området fanns på 1700-talet även här ett torp, Nytorp.
Riskområde 1C
Inom området finns en medeltida bebyggelse (möjligen Vitulsö). Området har aldrig
undersökts. Udden benämns som Gammelgårdsudden. Inom området finns ett par
permanentbostäder.
Riskområde 2A-F. Områden där sannolikheten att fornlämningar kan
förekomma är möjlig vid markingrepp (karta 4a-b)
Riskområde 2A
Östsluttning mot Lurudden. Svaga terrasseringar förekommer i den östra kanten. Flera plana
mindre ytor och avsatser finns ovanför dessa. Inom hela området är en
sommarstugebebyggelse vilket försvårar tolkningen av ytorna. Inom området har en mindre
undersökning resulterat i en härd/kulturlager vilken daterats till järnålder.
Riskområde 2B
Söder, sydöst och öster om Helgöbol. Inom området finns ca 7-8 terrasseringar, vilka samtliga
är bebyggda med sommarstugor. Terrasserna är mellan 15-20 m långa och 6-10 m breda,
belägna utmed bergssluttningen. En del av terrasserna har synliga stenar i kanterna och är
intill 1 m h. På en av terrasserna står en ek med ett par meters omfång. Omöjligt att avgöra om
terrasserna tillkommit vid planeringen av husen eller om vissa utgör strandvallar. Området
saknar samtida gravfält. I den östligaste delen har Färgtorpet legat, nu närmast helt borta.
Torpet är med på 1600-talskarta.
14
Riskområde 2C
Området ligger i sluttningen norr om stora vägen och sydöst om fornlämning Ekerö 126:1-2.
Inom området finns flera terrasseringar vilka samtliga är bebyggda med sommarstugor och
villor. Söder om vägen är Riskområde 1:B.
Riskområde 2D
Området omfattar östsluttningen från berget vid Slottshagen. Inom området har torpet
Wassvikstorpet legat. Torpet kan vara samstämmigt med Helgötorp, vilket har skriftliga
belägg från 1500-talet. Inom området finns enstaka hus.
Riskområde 2E
Området omfattas av Kaggeholms slott med omnejd. Enligt 1780 års karta har flera hus
funnits mellan slottet och ladugårdsbacken. Uppgifter finns att det äldre Kaggeholm, Vettersjö
med 2 hemman, har legat vid ladugårdsbacken.
Riskområde 2F
Området omfattas av södra delen av Slottshagen. Inom området finns två markerade, relativt
flacka bergshöjder med flera mindre stenfria ytor, avsatser och stensamlingar. I den
nordvästra delen utmed vägens södra sida är en 10 x 7 m och 0,8 m h stensamling. I
fyllningen, som till stora delar är övertorvad ingår större stenar 0,7-1 m st. Området är till
stora delar bebyggt med sommarstugor och permanentboende.
Karta 4a. Riskområde 1 och 2. Östra Helgö.
15
Karta 4b. Riskområde 1 och 2. Västra Helgö.
Redigerade äldre registreringar i Fornsök
Totalt kom 21 äldre registreringar att redigeras i Fornsök (se tabell 1). Flertalet har fått smärre
justeringar i text och geometri medan ett par har bytt status. Där stora och väsentliga
förändringar har skett är bl a Ekerö 184:2 som tidigare stod som fornborg, tidigare feltolkad.
Ekerö 184:3 stod tidigare som både Lägenhetsbebyggelse och Boplats. Den är nu delad på och
boplatsen har fått Ekerö 249. Ett äldre nummer som tidigare tagits bort är Ekerö 150, ett
undersökt och restaurerat gravfält. Det har återtagits till sitt gamla nummer då detta nämns i
alla publikationer. Ekerö 179:1 stod tidigare som stensättning, den är nu registrerad som
vårdkase. Inom fornlämningskomplexet Ekerö 119:1 och 119:7 där tidigare fornborg och
boplats låg inom samma geometri har nu fått egna geometrier. Ekerö 115:1 har fått en mindre
geometri och status som Fast fornlämning. Ekerö 74:1 stod tidigare som Bålplats. Det har
ändrats till boplats och Bevakningsobjekt.
Sammanfattande beskrivning och tolkning av Helgös forn- och
kulturlämningar
I samband med de stora arkeologiska undersökningarna på Helgö har flera forskare tolkat och
beskrivit både det historiska och förhistoriska Helgö. Jag har tillsammans med de nyfunna
lämningarna tagit fasta på några hållpunkter dels från äldre skriftliga källor, dels från de
artiklar och rapporter som avhandlat ämnet och utifrån dessa skapat en möjlig bild av det
historiska och förhistoriska Helgö.
16
Vid stenålderns senare del nådde vattnet 25 m över dagens nivå och Helgös högsta toppar som
är 50 m ö h utgjorde vid denna tid ett flertal mindre öar. Inga fynd eller lämningar har
påträffats som kan peka på någon bofast befolkning under stenålder.
Under yngre bronsålder (ca 15 m ö h) växer de mindre öarna ihop till ett par större öar. Den
största ön bestod av ett landområde från Helgöbol i väster till öns östligaste udde samt en
mindre ö i nordväst som sträckte sig västerut från Slottshagen och innefattade hela
bergshöjden väster om Kaggeholm. Under bronsålder eller möjligen vid övergången till äldre
järnålder tar man området i besittning. På öns östra del anlades fornborgen och gravarna i
fornborgen (Ekerö 119:1-5) samt ett röse (Ekerö 176:1) och en stensättning (Ekerö 175:1). På
bergkrön väster om fornborgen och centralt på öns högsta berg är en grav med en gravhägnad
(Ekerö 126:1-2). Den nypåträffade graven väster om Kaggeholm hör sannolikt till denna fas
och manifesterar även denna del av ön. Inga boplatser har gett dateringar till bronsålder.
Karta 5. Helgös äldsta lämningar från bronsålder/äldre järnålder. Gröna markeringar =
gravar. Röda markeringar = hägnadsvallar/fornborg
Först runt Kristi födelse, bildas en större sammanhängande ö (10 m ö h) som binder samman
den östra och västra delen av Helgö. Mellan bergshöjderna har bildats områden som lämpar
sig väl för bete och odling. De arkeologiska undersökningarna inom öns östra del visar att en
mer omfattande etableringsfas sker framåt 300-talet e Kr av fyndmaterialet att döma. Den
stora befolkningsexpansionen för Helgös del verkar ske vid övergången till yngre järnålder
(450/500-talen) och ett par århundraden därefter. Det avspeglas framförallt i området runt
Bona och bergssluttningarna sydöst om dagens gård. De arkeologiska undersökningar inom
detta område har omfattat gravar, boplatslämningar, hantverksområden, gjuteri och kultplats.
Ett av hantverksområdena är unikt i den bemärkelsen att den utgör den hittills största
undersökta gjuteriplatsen i norra Europa. Under järnålderns senare del, upphör det
17
specialiserade guldsmeds- och bronshantverket, men dateringar av både gravar och
husgrunder visar att man bott kvar fram i 1000-talet (Zachrisson, 2004, s 345).
Nyfunna lämningar från järnålder är få och det konfirmerar den tidigare kunskapen att den
östra delen av ön har tillhört denna period. Ett nytt gravfält registrerades intill den undersökta
boplatsen Ekerö 119:7. Ytterligare förtätningar av lämningar gjordes runt Bona, med bl a en
rest sten och husgrunder. Ett område på den mellersta delen av ön, vid Helgöbol, har haft
någon form av bebyggelse under järnålder. Inom området är den kända solidiskatten
påträffad, och under de senaste åren har äldre slagg och ett omrört kulturlager påträffats som
pekar på 500-talet e Kr. Även möjliga husgrundsterrasser finns utmed sluttningarna på
Helgöbols nordväst sida.
Under medeltid har man åter knutit hela ön till sig. Kaggeholms föregångare kan ha utgjort
både en by och ett frälsegods. Det talas om både Vitsulö, Vettersjö och Wikelsjö. I
ortnamnsarkivet finns namnen både som gård och by. Uppgiften i DMS att Vettersjös 2
hemman har legat 300 m sydöst om dagens Kaggeholm samt att säteriet Kaggeholm bildades
av de 2 hemman i Vettersjö (år 1634) pekar på att det kan ha funnits både en by och en
samtida annan bebyggelse, möjligen den vid Gammelgårdsudden. Kaggeholms historia från
1700-talet och framåt är relativt väldokumenterad. Bona har medeltida skriftliga belägg och så
långt man kan se har de varit frälsegårdar. Flera forskare pekar på att Bona är lika med det
medeltida Helgögodset. Det var i så fall här som både kung Magnus och hertigarna Valdemar
och Erik skrev sina dokument på 1200-1300-talen. Bona kan ha haft ett äldre bebyggelseläge
väster om dagens gård. Ca 400 m väster om Bona påträffades en kvadratisk grund som skulle
kunna utgöra en ”barfrede”, ett senmedeltida förråd. Dessa brukar uppträda i manifesta
miljöer (muntligt Johan Berg, Kulturgeografiska Institutionen i Stockholm). Det går inte att
styrka någon kontinuitet mellan det förhistoriska lämningarna runt Bona och det medeltida
Bona, men om Bona är Helgögodset så ligger möjligheten nära till hands.
All äldre torpbebyggelse är borta, förutom torpet Gröndal på den norra stranden. Viktiga
platser för ön har varit kommunikationerna via vattnet. Både Lurudden, Färgtorpet, Färjan,
Bockålssundskrogen samt Kaggeholm har lämningar efter äldre bryggor.
18
Karta 6a. Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar. Östra Helgö.
Karta 6b. Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar. Mellersta Helgö
19
Karta 6c . Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar. Västra Helgö.
Litteratur- och arkivlista
Litteratur
Ambrosiani, B. 1988. Helgö or Bona on Helgö. In Lundström (ed) , 14-19.
Blidmo, R. 1982. Helgö Husgrupp 4. En lokalkronologisk metodstudie. Stockholms Studies in
Archaeology 4.
Carlsson, D. 1988. Helgö – central place or farmstead? In Lundström (ed), 38-41.
Calissendorff, K. 1964. Helgö. Namn och bygd 52, 105-52.
Calisendorff, K. 1991. Helgö – unikt handelscentrum eller vanlig bondgård? Fornvännen 86,
106-10.
Forssell, A. 1939. Kaggeholm – ur ett herresätes historia. Stockholm.
Håkansson, E. 2009. Kaggeholms slott och allmänheten. En fallstudie i att skapa
kulturmiljörelaterad verksamhet. Magisteruppsats i Museologi höstterminen 2009.
Institutionen för kultur och media vid Umeå Universitet.
20
Kitzler Åhfeldt, L. 2008. A new survey of Helgö, 13-20. Excavations at Helgö. Volume XVII,
2008, Workshop: Part III, (eds) H.Clarke, & K. Lamm.
Kylberg, O. 1980a. Helgö och Birka. Kronologisk-topografisk analys av grav- och boplatser.
Arkeologiska Rapporter och Meddelanden 6, Stockholm university.
Kylberg. O, 1980b. Vikt och värde. Arkeologiska studier i värdemätning, betalningsmedel
och metrologi under yngre järnålder. I Helgö. Stockholm Studies in Archaeology I.
Lamm, K. 1980. Helgö och Ekerö – en centralbygd . In Hyenstrand (ed). Inventorem in
honorem - en vänbok till Folke Hallberg, Stockholm.
Lundström, A, 1988. (ed.). Thirteen Studies on Helgö. SHM studies 7. Stockholm.
Zachrisson, T, 2004. Det heliga på Helgö och dess kosmiska referenser. In Andrén et al. (eds)
Ordning mot kaos: studier av nordisk förkristen kosmologi. Vägar till Midgård 4. Lund. 34388.
Zachrisson, T. 2011 (manus inlämnat till Fornvännen). Arkeologin bakom Rimbert. Om
Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka.
Arkiv
Riksantikvarieämbetet. Fornsök. www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/
Institutet för språk och folkminnen. Ortnamnsregistret. www.sofi.se
Lantmäteriets arkiv. Historiska kartor. www.lantmateriet.se
Antikvarisk-topografiska arkivet.Arkiv (ATA) för svensk kulturminnesvård och antikvarisk
forskning.
Riksarkivet (RA)
Kartfigurer
Karta 1
Karta 2
Karta 3a-c
Karta 4a-b
Karta 5
Karta 6a-c
Översikt
Utdrag ur ägomätningskarta från år 1780 Ekerö socken.
Nyregistrerade forn- och kulturlämningar
Riskområde 1 och 2
Helgös äldsta lämningar från bronsålder/äldre järnålder
Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar. Östra Helgö.
21
Tabell 1. Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar i Fornsök
(Fetstil = redigerat i Fornsök)
RAÄNR
EKERÖ
LÄMNINGSTYP
BESKRIVNING
ANTIKVARISK
BEDÖMNING
46:1
Byggnad annan
Kaggeholms byggnader
Övrig.kulturhistorisk
lämning
73:1
Boplats
74:1
Boplats
Övrig kulturhistorisk
lämning
Bevakningsobjekt
114:1
Gravfält
115:1
Gravfält
Delundersökt. Omrört
kulturlager.
Delundersökt.
Kulturlager.
40 gravar undersökta
Restaurerat
20 gravar undersökta.
Restaurerat
115:2
116:1
Stenröjd yta
Gravfält
117:1
118:1
Gravfält
Gravfält
Husgrundterrass
119:1
Fornborg
119:2
119:3
119:4
119:5
119:6
Stensättning
Stensättning
Stensättning
Stensättning
Härd
grav
grav
grav
grav
Undersökt och borttagen
119:7
Boplats
Delundersökt
Restaurerad.
123:1
Fornl.liknande lämning
Möjligen röjningsröse
125:1
Fornl.liknande lämning
Jordhög
126:1
126:2
148:1
Stensättning
Gravhägnad
Stensättning
grav
49 gravar undersökta.
Restaurerat.
10 gravar
40 gravar varav 15 st är
undersökta och
restaurerade.
grav
22
REDIGERAT I
FORNSÖK/
BÖR REDIGERAS I
FORNSÖK!
Redigerat text
Ev. överföras till
Bebyggelseregistret
Ändra status
Fast fornlämning
Ändrat lämningstyp
och status.
Redigera text
Fast fornlämning
Redigerat text
Bevakningsobjekt
Fast fornlämning
Redigerat text
Redigera text
Fast fornlämning
Fast fornlämning
Redigerat text
Redigera text
Ändra lämningstyp
Fast fornlämning
Ändrad geometri
Redigerat text
Fast fornlämning
Fast fornlämning
Fast fornlämning
Fast fornlämning
Övrig kulturhist.
lämning
Fast fornlämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Fast fornlämning
Fast fornlämning
Fast fornlämning
Ändrad geometri
och status. Tillägg i
beskrivning; 1
hantverksområde, 1
kultplats.
Ej besökt
Redigera text
Ej återfunnen
Redigera text
Redigera text
Redigera text
Friggebod ej
RAÄNR
EKERÖ
LÄMNINGSTYP
BESKRIVNING
ANTIKVARISK
BEDÖMNING
148:2
148:3
Stensättning
Terrasseringar
grav
Fast fornlämning
Bevakningsobjekt
152:1
Terrassering
2 terrasseringar och 3
fornlämningsliknande
lämningar
Fast fornlämning
152:2
Bytomt/gårdstomt
Bona gamla tomt
167:1
Övrigt
Grop. Fiskdamm?
Övrig kulturhistorisk
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
167:2
Övrigt
Grop. Fiskdamm?
Övrig kulturhistorisk
lämning
168:1
Minnesmärke
Ordensmärke
169:1
Fornlämnlikn. bildning
Oregelbunden
förhöjning.
Övrig kulturhistorisk
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
170:1
Minnesmärke
2 ordensmärken
Övrig kulturhistorisk
lämning
175:1
176:1
177:1
Stensättning
Röse
Lägenhetsbebyggelse
grav
grav
Torp
178:1
Grav- och boplatsområde
Ca 20 husgrunder
undersökta
Fast fornlämning
Fast fornlämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Fast fornlämning
Delundersökt
179:1
Vårdkase
Tidigare stensättning
Fast fornlämning
184:1
Depåfynd
Bevakningsobjekt
184:2
Utgår
184:3
Lägenhetsbebyggelse
184:4
Terrassering
Fyndplats för myntskatt
(1961).
Tidigare registrerat som
fornborg.
Tidigare registrerat som
boplats och
lägenhetsbebyggelse.
Boplatsen har fått Ekerö
249
2 möjliga
husgrundsterrasser
184:5
185:1
Härd
Terrassering
186:1
Terrassering
186:2
Fornlämningslikn.
2 möjliga
husgrundsterrasser
Husgrundsterrass?
Fossil åker?
Tidigare stensättn..likn
23
Utgår
Övrig kulturhistorisk
lämning.
REDIGERAT I
FORNSÖK/
BÖR REDIGERAS I
FORNSÖK!
borttagen.
Redigerat text
Redigerat text
Ändrat
lämningstyp.
Redigerat text
Ändrad geometri
Ny beskrivning
(husgrund,
historisk tid flyttad
till 152:2)
Ändrad geometri
Ny beskrivning
Idag till stora delar
igenfylld.
Redigera text
Idag till stora delar
igenfylld
Redigera text
Redigerat text
Ej besökt. Platsen
bebyggd idag
Redigera text
Ej besökt. Platsen
bebyggd idag
Redigera text
Redigera text
Redigerat text
Redigerat text
Saknar beskrivning
Saknar uppgift om
underökningsstatus
Ändrad
beskrivning och
lämningstyp
Ändrat läge
Ny beskrivning
Ingen lämning
Feltolkad
Ändrad
begränsning,
beskrivning och
status.
Bevakningsobjekt
Bevakningsobjekt
Bevakningsobjekt
Bevakningsobjekt
Övrig kulturhistorisk
Redigera text
Ändrad geometri
och beskrivning
Ändrad geometri
RAÄNR
EKERÖ
LÄMNINGSTYP
BESKRIVNING
ANTIKVARISK
BEDÖMNING
lämning
Tidigare Forn.likn.
lämning
206
220
249
250
lämning
Fornlämningslikn.
lämning
Fartygs-/båtlämning
Fartygs-/båtlämning
Boplats
Slott/herresäte
251
Husgrund historisk tid
Bockhålssundskrogen
252
Husgrund.
Förhistorisk/medeltid
Stenröjd yta
Husgrund,
förhistorisk/medeltida
Husgrund, historisk tid
Boplats
Äldre läge för Bona?
lämning.
Övrig kulturhistorisk
lämning.
Bevakningsobjekt
Bevakningsobjekt
Bevakningsobjekt
Övrig kulturhistorisk
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Bevakningsobjekt
Grav markerad av sten
och block
Minnesmärke
Rest sten
260
Husgrund,
förhistorisk/medeltid
Lägenhetsbebyggelse
Vitsula/Vettersjö
Wikelsjö?
Lurudden
261
262
Lägenhetsbebyggelse
Lägenhetsbebyggelse
Bertils stuga
Wassvikstorpet
264
Lägenhetsbebyggelse
Färgtorpet
265
Kvarn
266
Husgrund, historisk tid.
Fast fornlämning
267
Hamnanläggning
268
269
Stensträng
Boplats
Brygga.
Färjan.
Hägnadsmur
Husgrunder
270
271
Gravfält
Fyndplats
272
273
274
275
Stensträng
Fyndplats
Stensättning
Färdväg
186:3
253
254
255
256
257
258
259
Kaggeholm
Troligen senmedeltida
förrådshus
Undersökt och borttagen
Ordensmärke
Gravfält (7 gravar)
Recenta fynd; glas,
keramik, kritpipor
Hägnadsmur
Vägbank
24
Bevakningsobjekt
Fast fornlämning
Fast fornlämning
Undersökt och
borttagen
(husgrupp5)
Övrig kulturhistorisk
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Bevakningsobjekt
Övrig kulturhistorisk
lämning
Uppgift om
Övrig kulturhistorisk
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Fast fornlämning
Undersökta och
borttagna
(husgrupp 4)
Fast fornlämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Fast fornlämning
Uppgift om
Fast fornlämning
Bevakningsobjekt
REDIGERAT I
FORNSÖK/
BÖR REDIGERAS I
FORNSÖK!
och beskrivning
Ändrad geometri
och beskrivning
Överf. fr Sjömis
Överf. fr. Sjömis
Husgrund historisk
tid
Husgrund.
Förhistorisk/medeltid