Specialinventering av forn- och kulturlämningar på Helgö, Ekerö kommun, Stockholms län Britt-Marie Franzén, BREJA Rapport BREJA 2010:1 Innehållsförteckning Uppdraget ............................................................................................................................... 4 Syfte och mål.......................................................................................................................... 4 Områdesbeskrivning............................................................................................................... 4 Metod ..................................................................................................................................... 5 Resultat från arkivstudierna.................................................................................................... 6 Tidigare inventeringar av forn- och kulturlämningar......................................................... 6 Litteratur och arkivstudier .................................................................................................. 6 Helgö .................................................................................................................................. 6 Helgögodset och Bona ....................................................................................................... 7 Vitulssa – Vitulsö – Wekilsjö – Vettersjö - Kaggeholm .................................................... 7 Övrig bebyggelse före 1700-talet ....................................................................................... 8 Historiska kartor ................................................................................................................. 8 Arkeologiska utredningar och undersökningar .................................................................. 8 Resultat från fältinventeringen ............................................................................................... 9 Registreringar i Fornsök – tabell 1 och kartor.................................................................. 10 Nyregistrerade forn- och kulturlämningar Ekerö 250-262, 264-275 ............................... 10 (Tabell 1 och karta 3a-c) .................................................................................................. 10 Riskområde 2A-F. Områden där sannolikheten att fornlämningar kan förekomma är möjlig vid markingrepp .................................................................................................... 14 Redigerade äldre registreringar i Fornsök ........................................................................ 16 Sammanfattande beskrivning och tolkning av Helgös forn- och kulturlämningar .............. 16 Litteratur- och arkivlista................................................................................................... 20 Tabell 1. Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar i Fornsök.............................. 22 .............................................................................................................................................. 2 Specialinventering av forn- och kulturlämningar på Helgö, Ekerö kommun, Stockholms län Britt-Marie Franzén, BREJA Sammanfattning Under 2009-2010 har Breja utfört en specialinventering av Helgös forn- och kulturlämningar i syfte att få fram ett mera komplett planeringsunderlag för kommunen. Det som utmärker Helgö är dels slottet Kaggeholm dels de omfattande arkeologiska undersökningarna som pågick under ca 25 år med början på 1950-talet samt en guldskatt som bestod av solidimynt och en armring. Boplatserna, gravarna och de unika fynd som man fann blev kända över stora delar av Europa och sysselsätter ännu idag många arkeologer och forskare. Öns namn har även bidragit till att flera forskare har visat intresse för ön och dess betydelse under både förhistorisk och historisk tid. Före inventeringen var 47 fornlämningslokaler kända. Vid inventeringen tillkom 25 nya lokaler. Öns äldsta lämningar är från bronsålder. En ny grav från denna tid upptäcktes på berget väster om Kaggeholm. Bronsålderns lämningar, gravar och hägnadsvallar, finns spridda på ön. De nyfunna lämningarna från järnålder, bl a ett gravfält, koncentreras i anslutning till de redan kända fornlämningarna. Området där solidiskatten påträffades på 1960-talet har vid senare forskningsundersökningar visat på att det troligen har funnits husgrundsterrasser även här, idag till stora delar skadade av bebyggelse. Inom området har man funnit kulturlager, slagg och en härd (500-talet). Från medeltid och fram under historisk tid visar de skriftliga källorna på att frälset har dominerat på ön. Bona by, som döljer ett Bonamn, vilket utmärkte en senmedeltida förvaltningsgård, möjligen åt kungen eller jarlen, kan vara det gods som omtalas i skriftliga källor som Helgögodset. På Gammelgårdsudden registrerades rester efter ett medeltida stenhus. Här har man tidigare kunnat se murrester efter källare. Huset har troligen uppförts av en ståndsperson. Flera husgrunder av äldre karaktär har registrerats. En husgrund väster om Bona kan ha utgjort ett medeltida förrådshus, av en typ som uppfördes på större gårdar. Kaggeholms säteri bildades av två gårdar i Vettersjö by. Byn har enligt uppgift legat vid dagens ladugårdsbacke. Under 1700talet fanns fler torp som hörde till Kaggeholm. Samtliga, förutom ett är helt försvunna idag. Helgös bebyggelse idag består till stora delar av 1900-talets sommarstugebebyggelse. Denna är svårinventerad eftersom många hus är byggda på terrasser på sluttningarna. Vissa av dessa terrasser kan ha förhistoriskt ursprung men det är omöjligt att avgöra vid en okulär besiktning. Detta resulterade i att två typer av ”riskområden” har markerats på kartor och beskrivits. Riskområde ”typ 1” utgör områden där sannolikheten är stor att fornlämningar kan framkomma vid markingrepp och inom riskområde ”typ 2” är risken något lägre. Tre riskområde typ 1 (1A-C) och 6 riskområde typ 2 (2A-F) har beskrivits och karterats. Det är Länsstyrelsen som ger beslut om markingrepp. Inventeringen visar att ön förutom att den har haft en betydande roll under järnålder även har en spännande medeltida historia vilket både arkivstudier och nyfunna fornlämningar vittnar om. 3 Uppdraget Uppdraget, åt Ekerö kommun, har omfattat en kompletterande arkeologisk inventering (specialinventering) av Helgö, Ekerö socken och kommun. I åtagandet ingår att redovisa resultaten dels enligt Riksantikvarieämbetets (RAÄ) blanketter, dels i en rapport inklusive kartmaterial. I uppdraget ingick inte att revidera de redan kända fornlämningarna som är registrerade i Riksantikvarieämbetets digitala register, FMIS (nedan Fornsök). Uppdraget har diskuterats med arkeologerna Jan Peder och Kristina Lamm samt Torun Zachrisson från Arkeologiska Institutionen i Stockholm. Arbetet påbörjades i november 2009 och avslutades i april 2010, en månad senare än beräknat. Förseningen berodde på väderförhållanden, varför fältarbetet inte kunde utföras under utsatt tid. Syfte och mål Syftet är att ge en mer fullständig bild av fornlämningsbeståndet på ön, vilket skall ligga som grund för kommunens planeringsunderlag. Områdesbeskrivning Helgö ligger i Ekerö kommun i Stockholms län och utgör en ö i Mälaren avskuren med ett smalt sund i norr, Norrsundet mot Ekerö. Helgö är ca 5 km långt med en närmast öst-västlig utsträckning samt 1,5 km som bredast. Topografin på ön utgörs av ett kuperat landskap med flera större skogklädda bergshöjder upp till 50 m ö h. Mellan dessa finns mer låglänta partier med odlingsbar mark. Den södra sidans strandlinje utgörs av en förkastningsbrant och är brantare än den norra, där delar av strandområdet ligger inom mer sanka partier. Ön är känd för två saker, slottet Kaggeholm, idag en folkhögskola samt för de omfattande arkeologiska undersökningar som inleddes år 1954 för att pågå under ca 25 år. Dagens bebyggelse på Helgö, förutom Kaggeholms slott, består av en äldre bebyggelse vid Bona, en hästgård, Nytorpet samt fem större sommarstugeområden. Sommarstugorna tillkom på 193050-talen varav flera har byggts om till permanentbostäder. Idag bor det ungefär drygt 100 bofasta på ön. Från brofästet i den nordöstra delen går centralt på ön en närmast rak väg västerut mot Kaggeholm. Från huvudvägen grenar småvägar ut sig till sommarstugeområdena. Den västligaste delen av ön är mer otillgänglig och saknar helt körväg. 4 Karta 1. Översiktskarta med inventeringsområdet markerat. Metod Inventeringen har föregåtts av arkivstudier. Äldre skriftliga källor, historiska kartor, äldre inventeringar, rapporter och artiklar har utgjort merparten av studiematerialet. Utifrån dessa källor, har en sammanställning gjorts av det aktuella kunskapsläget. Jag har varit i kontakt med några av de arkeologer/forskare som tidigare varit involverade i Helgöprojektet och de som idag forskar om Helgö och inhämtat deras kunskaper. Vid det efterföljande fältarbetet besöktes flertalet av de redan kända forn- och kulturlämningarna. Det är närmast en nödvändighet för att förstå just detta specifika kulturlandskap. Vilka topografiska lägen har man valt för olika verksamheter under olika tidsperioder och hur återspeglas dessa i landskapet? Vid inmätning och registrering har en handdator med GPS använts med flera GIS-skikt som fornlämningar, äldre kartmaterial och flygfoton. Detta gör att man direkt i fält har en överblick från flera olika historiska tidshorisonter och har lättare att tolka de historiska spår som finns i landskapet. Nypåträffade forn- och kulturlämningar som registrerats i Fornsök redovisas i Tabell 1 och på kartor nr 5a-5d. Områden med lämningar som inte registreras i Fornsök, redovisas på separata kartor. För dessa områden råder det oklarheter om det inom områdena förekommer forn- och kulturlämningar. Inom ”riskområde 1” är det högre risk att man påträffar fornlämning vid markingrepp och inom ”riskområde 2” är det något lägre risk. 5 Lämningar som ska registreras i Fornsök måste uppfylla vissa kriterier bl a en bedömning av den antikvariska statusen; Fast fornlämning, Bevakningsobjekt, Övrig kulturhistorisk lämning, Undersökt och borttagna, Övrig kulturhistorisk lämning, Uppgift om. Det är endast Fast fornlämning som enligt lag (1988:1950) om kulturminnen 2 kap.1§, har lagskydd. Vid en eventuell exploatering är det länsstyrelsen som beslutar vilka åtgärder som bör vidtas för respektive lämning. Resultat från arkivstudierna Tidigare inventeringar av forn- och kulturlämningar Riksantikvarieämbetet har under 1900-talet genomfört två till stora delar rikstäckande inventeringar av forn- och kulturlämningar. De genomfördes i samband med utgivningen av den ekonomiska kartan och kom därmed att hålla samma takt som kartutgivningen. För Ekerö sockens del genomfördes den första fornminnesinventeringen år 1951 och revideringen år 1979. Däremellan gjordes en specialinventering av Helgös östra del, i samband med att man upptäckt de första boplatserna (Blidmo, 1982, s 31). Redan år 1851 gjorde V. Dahlgren en antikvarisk-topografisk beskrivning av Färentuna härad vari Ekerö socken ingår och 1873 genomförde O. Hermelin en inventering av Ekerö socken (Lamm, 1980, s 253). Därefter har ytterligare registreringar och kompletteringar gjorts av forn- och kulturlämningar i samband med arkeologiska utredningar och undersökningar. På Helgö fanns före specialinventeringen 47 lokaler registrerade i Fornsök. Av dessa utgör 40 % Fast fornlämnig, 30 % Bevakningsobjekt och resterande 30 % Övrig kulturhistorisk lämning samt Undersökt och borttagen. De fasta fornlämningarna utgörs av gravar, gravfält, boplatser, terrasseringar, depåfynd, stenhägnad samt fornborg varav närmast samtliga är belägna på öns östra del. Fornlämningsområdet på öns östra del ligger inom Riksintresseområde för kulturlämningar. Litteratur och arkivstudier De omfattande arkeologiska undersökningarna, Helgöundersökningarna, som pågick under 1950-1970-talen fick stor betydelse i diskussioner kring handel, hantverk och centralplatser. Dessa undersökningar genererade en stor mängd skrifter, artiklar och avhandlingar. En del av dessa artiklar samt undersökningsresultat finns publicerade i Excavations at Helgö I-XVII, som utkommit mellan åren 1961-2008. Boken Thirteen Studies on Helgö utkom 30 år efter det att Helgöundersökningarna hade avslutats. I denna har flera forskare i separata artiklar gett sin syn på det förhistoriska och historiska Helgö. Arne Forssell, f d chef på Riksarkivet, utkom på 1930-talet med Kaggeholmsboken. Den bygger på ett omfattande arkivmaterial och beskriver framförallt Kaggeholms historiska förlopp. Litteraturen har i mitt arbete använts främst som referenslitteratur. Helgö Helgö finns omnämnt första gången år 1287 ”curiam nostram Helgø”. Enligt svenskt ortnamnslexikon härstammar namnet från fornsvenskan och betyder ”den heliga ön” eller ”ön där det råder helgd (fred)”. Det fornsvenska namnet helagher har tolkats som innefattande 6 både ”fredad och sakral” (Callisendorff, 1964 s119ff). På 1600-talet hade namnet Helgö fallit i glömska och ön kallades istället för Lillön. 1967 återupptogs det gamla namnet sedan det aktualiserats av de pågående arkeologiska undersökningarna. På två svenska diplom i Riksarkivet står Helgö som utskriftsort. Ett är skrivet av kung Magnus Ladulås, år 1283 (SD1243) och ett diplom av hertigarna Erik och Valdemar år 1307 (SDHK2203). Sannolikt avses Helgö i Mälaren och det skriftliga belägget för Helgö kan flyttas fyra år bakåt i tiden från år 1287. Helgögodset och Bona Från år 1370 (DS9033) finns ett gods omnämnt, Helgögodset. Enligt flera medeltida dokument i Riksarkivet har Helgögodset ägts av flera frälsepersoner. I mitten av 1300-talet anges att godsets markinnehav utgjordes av hela ön och betesgångar både på Ekerön samt Södertörn. Godset ansågs ”ha ett gott läge” enligt det brev som år 1370 utfärdades av Riddaren Bengt Nilsson (Oxenstierna) och hans hustru Ingeborg Nilsdotter; ”… och att den av kungen överlåtits på Bo Jonsson, östgöta lagman. Som avbetalning på dessa 1 000 mark lämnar makarna nu Bo Jonsson sitt gods Helgö i Ekerö socken i Strängnäs stift, hela ön med alla tillhörande betesgångar på båda 'landen' (d.v.s. Ekerön och Södertörn) för 700 mark penningar gängse mynt, av vilka det går 4 1/2 mark på 1 lödig mark. Skulle godset eller något som ligger därunder avhändas Bo Jonsson eller hans arvingar, skall utfärdarna inom sex veckor ersätta med annat gods som är lika gott och i lika gott läge. De ger häradshövdingen (i häradet) där Helgö ligger, fullmakt att ge Bo Jonsson och hans arvingar fasta på godset. Utfärdaren beseglar liksom herrarna Sten Stensson, son till fru Ingeborg, Karl Ulfsson av Tofta och Staffan Ulfsson, riddare, samt Kristoffer Mickelstorp, sven. Helgö finns nämnt redan i medeltida källor som Boo och senare som Bona eller som curia Bo (Zachrisson, 2010, manus). Från år 1510 omnämns Boo by (Ambrosiani, 1988, s16). Namnformen har diskuterats och där Bo- utgör förleden i ett ortnamn, kan det föras till den kategori Bo-namn som kan knytas till förvaltningsgårdar. Carl Ivar Ståhle som studerat Bogårdar utmed farlederna har föreslagit att förvaltaren på dessa gårdar har varit representant för jarlen eller kungen (Zachrisson, 2010, manus). Den äldsta kartan som visar var Bona har legat är en sockenkarta från år 1684. Då fanns två gårdar markerade. På en yngre karta från år 1780 över Kaggeholm, får man reda på att det fanns två frälsegårdar i Bona, Västergården och Östergården. Idag finns Västergården kvar medan Östergården är helt borta. Vitulssa – Vitulsö – Wekilsjö – Vettersjö - Kaggeholm Gården/byn Vitulsö finns omnämnd första gången i Stockholms tänkebok från år 1511; ” j Witulssa i bidem” . Andra bebyggelsenamn som finns omnämnda är Wekilsjö (Ambrosiani, 1988, s 16) och Vettersjö (Carlsson, 1988, s 45). Ortnamnsforskaren Karin Calissendorff (1991, s 108) anser att bägge är olika namnformer på Vitulsö. Var bebyggelsen för denna eller dessa gårdar varit placerade är mera oklart. Enligt Det medeltida Sverige (DMS) skall en bebyggelse ha legat 300 m sydöst om dagens Kaggeholm, vid dagens ladugårdsbacke samt en äldre gård på Gammelgårdsudden, ca 500 m västsydväst om dagens Kaggeholm. År 1634 får Vettersjö säterifrihet och säteriet bildas av de två Vettersjöhemmanen (Forssell, s 28). År 1647 får godset en ny ägare, Lars Kagg, och det byter namn till Kaggeholm (Håkansson, 2009, s 18). Från år 1689 finns en målning i bården, ur Carl Gripenhjelms Mälarkarta, som visar Kaggeholm (Forssell, 1939, s 52). Byggnaderna bestod av en röd enplans huvudbyggnad i karolinsk stil med valmat mansardtak samt två röda flyglar som är sammanbundna med ett staket (Håkansson, 2009, s18). Håkansson förmodar att dessa hus varit placerade på Gammelgårdsudden. 7 Övrig bebyggelse före 1700-talet År 1510 respektive år 1563 finns bebyggelserna Hellgtorp (Carlsson, 1988, s 45) och Helgötorp omnämnda (Callissendorf, 1991, s 108) vilka sannolikt avser samma torp. Carlsson påpekar att Hellgtorp kan ha funnits på samma plats som Wassvikstorp senare kom att ligga. Historiska kartor Den äldsta karteringen av Helgö finns på en sockenkarta över Ekerö från år 1684. På denna finns Kaggeholm och Bona med två gårdar samt Bockhålsundskrogen och Färgartorpet. Från år 1780 finns två kartor över Kaggeholm, en arealavmätning och en ägomätning. Godset utgjorde då två mantal och omfattade hela ön. I godset ingick frälsegården Bona om ett mantal med 2 åbor, 3 torp, 1 krog samt fiskarens torp. Torpen utgjordes av Färgtorpet, Nytorpet, Wasswikstorpet. På kartan från år 1780 finns även hus vid Lurudden och en bebyggelse nordväst om Kaggeholm, ”Bertils stuga”, en bebyggelse norr om Kaggeholm, samt krogen, Bockålsundskrogen som låg centralt på öns södra sida. Karta 2.Utdrag ur ägomätningskarta från år 1780 Ekerö socken. Gröna hus = äldre bebyggelser som är kvar. Röda hus = historiska bebyggelser som är helt borta. Arkeologiska utredningar och undersökningar Under ca 25 år med början på 1950-talet har arkeologiska undersökningar genomförts inom Helgös östra del. Undersökningarna har i huvudsak varit forskningsbaserade och därmed har flera områden restaurerats och återställts efter det att arbetet avslutats. Undersökningarna har omfattat gravar, boplatsområden, verkstadsplatser och ett område som tolkats som kultplats. Inom området som är ca 600 x 600 m stort finns sex urskiljbara gravfält med sammanlagt 8 drygt 160 synliga gravar, varav 75 % är undersökta och återställda och ca 50 undersökta husgrunder varav en del har återställts. De undersökta lämningarna spänner mellan åren 300 – 1100 e Kr. Boplatslämningarna återfinns i regel i direkt anslutning till gravfälten i form av husgrundsterrasser. Inom tre områden är flera husgrundsterrasser samlade i husgrupper. Av dessa har två mer perifera lägen dels ett i öster, det s k verkstadsområdet, dels ett i nordväst där ovanligt många malstenar och brödkakor påträffats. Det tredje centrala husområdet ligger i anslutning till kultplatsen. Helgöundersökningarna har fått en stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt bland annat i diskussioner kring handel, hantverk och centralort baserat på det både rika och unika fyndmaterialet, verkstadsplatsen och kultplatsen. Efter det att de arkeologiska undersökningarna avslutats inom Helgöprojektet (1978) har inga omfattande undersökningar genomförts på ön. I samband med olika exploateringar, vägarbeten m m har dock ett fåtal mindre arkeologiska schaktövervakningar och undersökningar genomförts. Dessa har i flera fall varit mellan eller i anslutning till de registrerade lämningarna, varav flertalet pekat på förhistoriska aktiviteter i form av härdar, kulturlager och fynd. När parkeringsplatsen för besökande uppfördes för ett par år sedan, i direkt anslutning till det centrala fornlämningskomplexet, förekom tyvärr ingen arkeologisk förundersökning. Härvid förstördes en med största sannolikhet fyndförande yta, då en schaktkontroll i ett angränsande område visade på värdefulla föremålsfynd. Vid Helgöbol undersöktes en härd och en kokgrop i samband med en arkeologisk utredning 1992-93 (RAÄ dnr 3803/92). Kokgropen dateras till 500-talet e Kr (Ekerö 249:1, tidigare Ekerö 184:3). I nära anslutning till denna påträffades redan 1961 ett depåfynd av romerska guldmynt s.k. solidimynt samt en guldarmring (Ekerö 184:1). Under senare år har ett par mindre forskningsundersökningar genomförts inom området för depåfyndet. Så sent som år 2009 var Uppsala universitet där och gjorde provgropar inom den västligaste tomten. På en avsats, i dess norra del (söder om bostadshuset) påträffades bitar av äldre järnslagg, ca 50 m sydväst om depåfyndet. Även rester av ett omrört kulturlager kunde iakttas inom tomten (Avrapportering av Svante Fischer till Länsstyrelsen i Stockholm, 2009). Resultat från fältinventeringen Specialinventeringens uppdrag bestod i att genomföra en kompletterande inventering av fornoch kulturlämningar på Helgö, då det äldre underlaget ansågs dåligt. Vid de arkeologiska fältundersökningarna som genomfördes under 1950-1970-talen användes flera olika koordinatsystem. Detta åtgärdades år 2008 då en ny kartering genomfördes och samtliga undersökningar kom att överföras på en gemensam ritning (Kitzler Åhfeldt, L. 2008, s 13 ff). Karteringen stämde bra med dagens GPS, men flera områden saknade egna RAÄ-nummer och äldre nummer hade tidigare utgått. Detta har nu åtgärdats i Fornsök. Det visade sig även att flera av de äldre registreringarna i Fornsök i regel var av sådan kvalité att de inte var sökbara i databasen. Detta beror till stora delar på att endast ett fåtal av de registrerade lämningarna har kvalitets- och faktagranskats av antikvarisk personal när det överfördes i det nya digitala registret. Mot denna bakgrund har flertalet av de äldre registrerade lämningarna återbesökts och drygt hälften har fått ändringar i geometri, beskrivning eller antikvarisk bedömning. Då projektet försenades, p g a dåliga väderförhållanden fanns det tid över för att registrera samtliga nya forn- och kulturlämningar i Fornsök, samt redigering av redan befintliga registreringar som skett före specialinventeringen. Resultaten redovisas i två olika grupper; lämningar som registrerats i Fornsök och två kategorier av riskområden där man vid markingrepp kan stöta på fornlämning. 9 Registreringar i Fornsök – tabell 1 och kartor Samtliga forn- och kulturlämningar på Helgö redovisas i en tabell samt kartutdrag från Fornsök. Vill man ha mer detaljerad information om samtliga lämningar hänvisas direkt till det digitala registret. Digitala filer över samtliga lämningar bifogas rapporten (Ekerö socken). Nyregistrerade forn- och kulturlämningar Ekerö 250-262, 264-275 (Tabell 1 och karta 3a-c) Totalt har 25 nya lämningar registrerats i Fornsök. Dessa är 8 Fast fornlämning, 4 Bevakningsobjekt, 2 Undersökt och borttagen, 8 Övrig kulturhistorisk lämning, 2 Uppgift om och 2 Fyndplatser. De fasta fornlämningarna utgörs av ett gravfält, en grav, en rest sten, två stenhägnader och tre husgrunder. Gravfältet (Ekerö 270) ligger i anslutning till boplats Ekerö 119:7. Gravfältet är troligen skadat och idag kan man se ca 7 gravar. Gravarna är runda flacka övertorvade stensättningar sannolikt anlagda samtidigt som det undersökta gravfältet Ekerö 150. En ensamliggande grav (Ekerö 274) påträffades på högsta punkten på berget bakom Kaggeholms slott. Graven som är en stenfylld stensättning är troligen anlagd under bronsålder-äldre järnålder. Den resta stenen (Ekerö 257) står i norrsluttningen nordväst om Bona. Stenen är registrerad som en grav (rest sten saknas i Fornsök förutom under lämningstyp grav), men kan ha varit en markör för sjöfart eller gränsmarkering. Rest sten (Ekerö 257). Stenen står i norrsluttningen norr om Bona mot Norrsundet. Foto: Anna Ulfhielm Hägnadsmur väster om Kaggeholm, vid Slottshagen (Ekerö 268). Foto: Bitte Franzén Stenhägnaderna (Ekerö 268 och 272) är uppbyggda av större stenar och block och är nedsjunkna. Den ena ligger norr om Kaggeholm, i alléns förlängning och den andra mellan gravfälten Ekerö 115:1 och 116:1. Området mellan gravfälten har tidigare pekats ut som hamnläge för de samtida Helgöboplatserna och stenhägnadens läge kan ha utgjort en strandskoning för hamnen. 10 Tre husgrunder, samtliga med lite olika karaktärer och med perifera lägen har bedömts som fornlämning. En kvadratisk husgrund (Ekerö 266), ca 6 x 6 m, belägen på sydsluttningen av berghöjden Helgöbol, har en grov stensyll. Grunden ligger ca 5 m ö h och 20 m från strandkanten. En mindre kvadratisk husgrund (Ekerö 255) ligger i anslutning till en rest sten, på norrsluttningen nordväst om Bona. Den tredje husgrunden (Ekerö 254) är den märkligaste, belägen mitt på ön, på en mindre höjd norr om landsvägen. Den är kvadratisk ca 8 x 8 m stor och stensatt i tre sidor, intill 0,8 m h. Grunden skulle kunna utgöra en medeltida ”barfrede”, ett fundament som uppburit ett trätorn. I en inventarieförteckning ifrån 1500-talet från Stora Benhamra i Vada socken nämns barfreden som ett matförråd (artikel Erik Lundberg, uppgift av Torun Zachrisson). Ett liknande typ av torn kan ha funnits vid Norsborg. Husgrund (Ekerö 254). Den översta bilden är tagen från sydöst och den nedre bilden från sydväst. Foto: Anna Ulfhielm Fyra lokaler har fått bedömningen Bevakningsobjekt, två områden med äldre husgrunder, en vägbank och en stenröjd yta. Det ena området med husgrunder (Ekerö 259) är på Gammelgårdsudden (Ekerö 259) och utgörs av två förhöjningar varav den större som är ca 30 x 8 m och 1,6 m h idag är påbyggd med ett mindre hus med källare. Enligt muntlig uppgift fanns före det att huset byggdes synliga kallmurade källargrunder. Lämningarna härstammar sannolikt från en medeltida gård, möjligen Vitulsö (Vettersjö/Wikelsjö). Namnet och tidigare forskning har pekat på ett ungefärligt läge på udden. Det andra området ligger väster om Bona och det man kan se idag är en förhöjning, ca 10 x 10 m, helt överväxt med slån (Ekerö 252). I grävlingsgryt i den nordvästra delen är jorden mörkfärgad. Muntliga uppgifter av boende från ön menar att ett äldre Bona funnits väster om dagens bebyggelse och detta skulle kunna utgöra det äldre bebyggelseläget. En vägbank (Ekerö 275) har registrerats mellan två fornlämningsområden (Ekerö 119:7 och Ekerö 178:1). Vägbanken kan vara samtida med de båda undersökta boplatserna (järnålder). Den stenröjda ytan, nordväst om Bona, är 60 x 30 m (Ekerö 253) och avgränsas av sten och block. Ytan kan ha utgjort en äldre åker. Två undersökningsområden inom Helgöundersökningarna, (husgrupp 4 och 5) har ej tidigare registrerats. Dessa har nu beskrivits och markerats i Fornsök som Undersökt och borttagen 11 (Ekerö 269 respektive Ekerö 256). Inom båda undersökningsytorna har man undersökt delar av husgrunder i samband med att man uppförde hus på tomterna. Husgrupp 4 hör med all sannolikhet ihop med husgrupp1. Den mellanliggande ytan har inte undersökts och är nu bebyggd. Av husgrupp 5 undersöktes endast 28m² i samband med plantering av ett fruktträd på en privat tomt. En del av en stenläggning framkom och fornlämningen sträcker sig utanför det undersökta området. Av de 8 lokaler som bedömts som Övrig kulturhistorisk lämning, utgörs 6 av husgrunder eller bebyggelselämningar och resterande av enstaka lämningstyper. Av bebyggelselämningarna är flertalet torp som finns markerade på 1780 års karta över Kaggeholm; Wassvikstorpet, Färgtorpet, Lurudden, Bertils stuga, idag bebyggda eller förstörda. En grund efter en väderkvarn finns söder om Kaggeholm. Övriga lämningar utgörs av 1, slott/herresäte, 2 fyndplats, 1 gravfält restaurerat och undersökt, 1 brygga, 1 ordensmärke. Av dessa kan nämnas att en av fyndplatserna utgör ett fynd inom Kaggeholms ägor av en solidiskatt som gjordes på 1700-talet. Den andra fyndplatsen är ett område i åkermarken nordväst om Kaggeholm där recenta fynd påträffades av kritpipor, glas och keramik. Karta 3a. Nyregistrerade forn- och kulturlämningar. Östra Helgö. 12 Karta 3b. Nyregistrerade forn- och kulturlämningar. Mellersta Helgö. Karta 3c. Nyregistrerade forn- och kulturlämningar. Västra Helgö. 13 Riskområde typ 1 och typ 2 (Karta 4a-4b) Riskområde 1A-C = sannolikheten är stor att fornlämningar kan påträffas vid markingrepp. Riskområde 2A-F = sannolikheten att fornlämningar kan förekomma är möjlig vid markingrepp. Riskområde 1A-C. Sannolikheten är stor att fornlämningar kan påträffas vid markingrepp (karta 4a-b) Riskområde 1A Omfattar ytorna runt och mellan samtliga registrerade forn- och kulturlämningar inom området runt Bona och Helgöundersökningarna inklusive fornborgen. De utredningar och undersökningar som förekommit under senare år inom detta område har alla påvisat förhistorisk aktivitet. Området omfattar även en större plan yta sydöst om fornborgen mot Lurudden (åker 1780-1950-tal). Platsen är en utmärkt samlingsplats/boplatsläge. Inom området finns åtskilliga sommarstugor. Riskområde 1B Inom detta område har den omtalade guldskatten påträffats med solidimynt och en armring. Rester efter flera terrasser (av samma typ som husgrundsterrasserna 119:7) finns i norr- och västsluttningarna, skadade av sommarbebyggelsen. En härd inom området påträffades vid en utredning (daterad 500-tal) samt ett kulturlager. Mindre forskningsgrävningar som genomförts under de senaste åren här har resulterat i att man påträffat slagg och ett omrört kulturlager på samma tomt som guldskatten. Inom området fanns på 1700-talet även här ett torp, Nytorp. Riskområde 1C Inom området finns en medeltida bebyggelse (möjligen Vitulsö). Området har aldrig undersökts. Udden benämns som Gammelgårdsudden. Inom området finns ett par permanentbostäder. Riskområde 2A-F. Områden där sannolikheten att fornlämningar kan förekomma är möjlig vid markingrepp (karta 4a-b) Riskområde 2A Östsluttning mot Lurudden. Svaga terrasseringar förekommer i den östra kanten. Flera plana mindre ytor och avsatser finns ovanför dessa. Inom hela området är en sommarstugebebyggelse vilket försvårar tolkningen av ytorna. Inom området har en mindre undersökning resulterat i en härd/kulturlager vilken daterats till järnålder. Riskområde 2B Söder, sydöst och öster om Helgöbol. Inom området finns ca 7-8 terrasseringar, vilka samtliga är bebyggda med sommarstugor. Terrasserna är mellan 15-20 m långa och 6-10 m breda, belägna utmed bergssluttningen. En del av terrasserna har synliga stenar i kanterna och är intill 1 m h. På en av terrasserna står en ek med ett par meters omfång. Omöjligt att avgöra om terrasserna tillkommit vid planeringen av husen eller om vissa utgör strandvallar. Området saknar samtida gravfält. I den östligaste delen har Färgtorpet legat, nu närmast helt borta. Torpet är med på 1600-talskarta. 14 Riskområde 2C Området ligger i sluttningen norr om stora vägen och sydöst om fornlämning Ekerö 126:1-2. Inom området finns flera terrasseringar vilka samtliga är bebyggda med sommarstugor och villor. Söder om vägen är Riskområde 1:B. Riskområde 2D Området omfattar östsluttningen från berget vid Slottshagen. Inom området har torpet Wassvikstorpet legat. Torpet kan vara samstämmigt med Helgötorp, vilket har skriftliga belägg från 1500-talet. Inom området finns enstaka hus. Riskområde 2E Området omfattas av Kaggeholms slott med omnejd. Enligt 1780 års karta har flera hus funnits mellan slottet och ladugårdsbacken. Uppgifter finns att det äldre Kaggeholm, Vettersjö med 2 hemman, har legat vid ladugårdsbacken. Riskområde 2F Området omfattas av södra delen av Slottshagen. Inom området finns två markerade, relativt flacka bergshöjder med flera mindre stenfria ytor, avsatser och stensamlingar. I den nordvästra delen utmed vägens södra sida är en 10 x 7 m och 0,8 m h stensamling. I fyllningen, som till stora delar är övertorvad ingår större stenar 0,7-1 m st. Området är till stora delar bebyggt med sommarstugor och permanentboende. Karta 4a. Riskområde 1 och 2. Östra Helgö. 15 Karta 4b. Riskområde 1 och 2. Västra Helgö. Redigerade äldre registreringar i Fornsök Totalt kom 21 äldre registreringar att redigeras i Fornsök (se tabell 1). Flertalet har fått smärre justeringar i text och geometri medan ett par har bytt status. Där stora och väsentliga förändringar har skett är bl a Ekerö 184:2 som tidigare stod som fornborg, tidigare feltolkad. Ekerö 184:3 stod tidigare som både Lägenhetsbebyggelse och Boplats. Den är nu delad på och boplatsen har fått Ekerö 249. Ett äldre nummer som tidigare tagits bort är Ekerö 150, ett undersökt och restaurerat gravfält. Det har återtagits till sitt gamla nummer då detta nämns i alla publikationer. Ekerö 179:1 stod tidigare som stensättning, den är nu registrerad som vårdkase. Inom fornlämningskomplexet Ekerö 119:1 och 119:7 där tidigare fornborg och boplats låg inom samma geometri har nu fått egna geometrier. Ekerö 115:1 har fått en mindre geometri och status som Fast fornlämning. Ekerö 74:1 stod tidigare som Bålplats. Det har ändrats till boplats och Bevakningsobjekt. Sammanfattande beskrivning och tolkning av Helgös forn- och kulturlämningar I samband med de stora arkeologiska undersökningarna på Helgö har flera forskare tolkat och beskrivit både det historiska och förhistoriska Helgö. Jag har tillsammans med de nyfunna lämningarna tagit fasta på några hållpunkter dels från äldre skriftliga källor, dels från de artiklar och rapporter som avhandlat ämnet och utifrån dessa skapat en möjlig bild av det historiska och förhistoriska Helgö. 16 Vid stenålderns senare del nådde vattnet 25 m över dagens nivå och Helgös högsta toppar som är 50 m ö h utgjorde vid denna tid ett flertal mindre öar. Inga fynd eller lämningar har påträffats som kan peka på någon bofast befolkning under stenålder. Under yngre bronsålder (ca 15 m ö h) växer de mindre öarna ihop till ett par större öar. Den största ön bestod av ett landområde från Helgöbol i väster till öns östligaste udde samt en mindre ö i nordväst som sträckte sig västerut från Slottshagen och innefattade hela bergshöjden väster om Kaggeholm. Under bronsålder eller möjligen vid övergången till äldre järnålder tar man området i besittning. På öns östra del anlades fornborgen och gravarna i fornborgen (Ekerö 119:1-5) samt ett röse (Ekerö 176:1) och en stensättning (Ekerö 175:1). På bergkrön väster om fornborgen och centralt på öns högsta berg är en grav med en gravhägnad (Ekerö 126:1-2). Den nypåträffade graven väster om Kaggeholm hör sannolikt till denna fas och manifesterar även denna del av ön. Inga boplatser har gett dateringar till bronsålder. Karta 5. Helgös äldsta lämningar från bronsålder/äldre järnålder. Gröna markeringar = gravar. Röda markeringar = hägnadsvallar/fornborg Först runt Kristi födelse, bildas en större sammanhängande ö (10 m ö h) som binder samman den östra och västra delen av Helgö. Mellan bergshöjderna har bildats områden som lämpar sig väl för bete och odling. De arkeologiska undersökningarna inom öns östra del visar att en mer omfattande etableringsfas sker framåt 300-talet e Kr av fyndmaterialet att döma. Den stora befolkningsexpansionen för Helgös del verkar ske vid övergången till yngre järnålder (450/500-talen) och ett par århundraden därefter. Det avspeglas framförallt i området runt Bona och bergssluttningarna sydöst om dagens gård. De arkeologiska undersökningar inom detta område har omfattat gravar, boplatslämningar, hantverksområden, gjuteri och kultplats. Ett av hantverksområdena är unikt i den bemärkelsen att den utgör den hittills största undersökta gjuteriplatsen i norra Europa. Under järnålderns senare del, upphör det 17 specialiserade guldsmeds- och bronshantverket, men dateringar av både gravar och husgrunder visar att man bott kvar fram i 1000-talet (Zachrisson, 2004, s 345). Nyfunna lämningar från järnålder är få och det konfirmerar den tidigare kunskapen att den östra delen av ön har tillhört denna period. Ett nytt gravfält registrerades intill den undersökta boplatsen Ekerö 119:7. Ytterligare förtätningar av lämningar gjordes runt Bona, med bl a en rest sten och husgrunder. Ett område på den mellersta delen av ön, vid Helgöbol, har haft någon form av bebyggelse under järnålder. Inom området är den kända solidiskatten påträffad, och under de senaste åren har äldre slagg och ett omrört kulturlager påträffats som pekar på 500-talet e Kr. Även möjliga husgrundsterrasser finns utmed sluttningarna på Helgöbols nordväst sida. Under medeltid har man åter knutit hela ön till sig. Kaggeholms föregångare kan ha utgjort både en by och ett frälsegods. Det talas om både Vitsulö, Vettersjö och Wikelsjö. I ortnamnsarkivet finns namnen både som gård och by. Uppgiften i DMS att Vettersjös 2 hemman har legat 300 m sydöst om dagens Kaggeholm samt att säteriet Kaggeholm bildades av de 2 hemman i Vettersjö (år 1634) pekar på att det kan ha funnits både en by och en samtida annan bebyggelse, möjligen den vid Gammelgårdsudden. Kaggeholms historia från 1700-talet och framåt är relativt väldokumenterad. Bona har medeltida skriftliga belägg och så långt man kan se har de varit frälsegårdar. Flera forskare pekar på att Bona är lika med det medeltida Helgögodset. Det var i så fall här som både kung Magnus och hertigarna Valdemar och Erik skrev sina dokument på 1200-1300-talen. Bona kan ha haft ett äldre bebyggelseläge väster om dagens gård. Ca 400 m väster om Bona påträffades en kvadratisk grund som skulle kunna utgöra en ”barfrede”, ett senmedeltida förråd. Dessa brukar uppträda i manifesta miljöer (muntligt Johan Berg, Kulturgeografiska Institutionen i Stockholm). Det går inte att styrka någon kontinuitet mellan det förhistoriska lämningarna runt Bona och det medeltida Bona, men om Bona är Helgögodset så ligger möjligheten nära till hands. All äldre torpbebyggelse är borta, förutom torpet Gröndal på den norra stranden. Viktiga platser för ön har varit kommunikationerna via vattnet. Både Lurudden, Färgtorpet, Färjan, Bockålssundskrogen samt Kaggeholm har lämningar efter äldre bryggor. 18 Karta 6a. Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar. Östra Helgö. Karta 6b. Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar. Mellersta Helgö 19 Karta 6c . Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar. Västra Helgö. Litteratur- och arkivlista Litteratur Ambrosiani, B. 1988. Helgö or Bona on Helgö. In Lundström (ed) , 14-19. Blidmo, R. 1982. Helgö Husgrupp 4. En lokalkronologisk metodstudie. Stockholms Studies in Archaeology 4. Carlsson, D. 1988. Helgö – central place or farmstead? In Lundström (ed), 38-41. Calissendorff, K. 1964. Helgö. Namn och bygd 52, 105-52. Calisendorff, K. 1991. Helgö – unikt handelscentrum eller vanlig bondgård? Fornvännen 86, 106-10. Forssell, A. 1939. Kaggeholm – ur ett herresätes historia. Stockholm. Håkansson, E. 2009. Kaggeholms slott och allmänheten. En fallstudie i att skapa kulturmiljörelaterad verksamhet. Magisteruppsats i Museologi höstterminen 2009. Institutionen för kultur och media vid Umeå Universitet. 20 Kitzler Åhfeldt, L. 2008. A new survey of Helgö, 13-20. Excavations at Helgö. Volume XVII, 2008, Workshop: Part III, (eds) H.Clarke, & K. Lamm. Kylberg, O. 1980a. Helgö och Birka. Kronologisk-topografisk analys av grav- och boplatser. Arkeologiska Rapporter och Meddelanden 6, Stockholm university. Kylberg. O, 1980b. Vikt och värde. Arkeologiska studier i värdemätning, betalningsmedel och metrologi under yngre järnålder. I Helgö. Stockholm Studies in Archaeology I. Lamm, K. 1980. Helgö och Ekerö – en centralbygd . In Hyenstrand (ed). Inventorem in honorem - en vänbok till Folke Hallberg, Stockholm. Lundström, A, 1988. (ed.). Thirteen Studies on Helgö. SHM studies 7. Stockholm. Zachrisson, T, 2004. Det heliga på Helgö och dess kosmiska referenser. In Andrén et al. (eds) Ordning mot kaos: studier av nordisk förkristen kosmologi. Vägar till Midgård 4. Lund. 34388. Zachrisson, T. 2011 (manus inlämnat till Fornvännen). Arkeologin bakom Rimbert. Om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka. Arkiv Riksantikvarieämbetet. Fornsök. www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/ Institutet för språk och folkminnen. Ortnamnsregistret. www.sofi.se Lantmäteriets arkiv. Historiska kartor. www.lantmateriet.se Antikvarisk-topografiska arkivet.Arkiv (ATA) för svensk kulturminnesvård och antikvarisk forskning. Riksarkivet (RA) Kartfigurer Karta 1 Karta 2 Karta 3a-c Karta 4a-b Karta 5 Karta 6a-c Översikt Utdrag ur ägomätningskarta från år 1780 Ekerö socken. Nyregistrerade forn- och kulturlämningar Riskområde 1 och 2 Helgös äldsta lämningar från bronsålder/äldre järnålder Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar. Östra Helgö. 21 Tabell 1. Samtliga registrerade forn- och kulturlämningar i Fornsök (Fetstil = redigerat i Fornsök) RAÄNR EKERÖ LÄMNINGSTYP BESKRIVNING ANTIKVARISK BEDÖMNING 46:1 Byggnad annan Kaggeholms byggnader Övrig.kulturhistorisk lämning 73:1 Boplats 74:1 Boplats Övrig kulturhistorisk lämning Bevakningsobjekt 114:1 Gravfält 115:1 Gravfält Delundersökt. Omrört kulturlager. Delundersökt. Kulturlager. 40 gravar undersökta Restaurerat 20 gravar undersökta. Restaurerat 115:2 116:1 Stenröjd yta Gravfält 117:1 118:1 Gravfält Gravfält Husgrundterrass 119:1 Fornborg 119:2 119:3 119:4 119:5 119:6 Stensättning Stensättning Stensättning Stensättning Härd grav grav grav grav Undersökt och borttagen 119:7 Boplats Delundersökt Restaurerad. 123:1 Fornl.liknande lämning Möjligen röjningsröse 125:1 Fornl.liknande lämning Jordhög 126:1 126:2 148:1 Stensättning Gravhägnad Stensättning grav 49 gravar undersökta. Restaurerat. 10 gravar 40 gravar varav 15 st är undersökta och restaurerade. grav 22 REDIGERAT I FORNSÖK/ BÖR REDIGERAS I FORNSÖK! Redigerat text Ev. överföras till Bebyggelseregistret Ändra status Fast fornlämning Ändrat lämningstyp och status. Redigera text Fast fornlämning Redigerat text Bevakningsobjekt Fast fornlämning Redigerat text Redigera text Fast fornlämning Fast fornlämning Redigerat text Redigera text Ändra lämningstyp Fast fornlämning Ändrad geometri Redigerat text Fast fornlämning Fast fornlämning Fast fornlämning Fast fornlämning Övrig kulturhist. lämning Fast fornlämning Övrig kulturhistorisk lämning Övrig kulturhistorisk lämning Fast fornlämning Fast fornlämning Fast fornlämning Ändrad geometri och status. Tillägg i beskrivning; 1 hantverksområde, 1 kultplats. Ej besökt Redigera text Ej återfunnen Redigera text Redigera text Redigera text Friggebod ej RAÄNR EKERÖ LÄMNINGSTYP BESKRIVNING ANTIKVARISK BEDÖMNING 148:2 148:3 Stensättning Terrasseringar grav Fast fornlämning Bevakningsobjekt 152:1 Terrassering 2 terrasseringar och 3 fornlämningsliknande lämningar Fast fornlämning 152:2 Bytomt/gårdstomt Bona gamla tomt 167:1 Övrigt Grop. Fiskdamm? Övrig kulturhistorisk lämning Övrig kulturhistorisk lämning 167:2 Övrigt Grop. Fiskdamm? Övrig kulturhistorisk lämning 168:1 Minnesmärke Ordensmärke 169:1 Fornlämnlikn. bildning Oregelbunden förhöjning. Övrig kulturhistorisk lämning Övrig kulturhistorisk lämning 170:1 Minnesmärke 2 ordensmärken Övrig kulturhistorisk lämning 175:1 176:1 177:1 Stensättning Röse Lägenhetsbebyggelse grav grav Torp 178:1 Grav- och boplatsområde Ca 20 husgrunder undersökta Fast fornlämning Fast fornlämning Övrig kulturhistorisk lämning Fast fornlämning Delundersökt 179:1 Vårdkase Tidigare stensättning Fast fornlämning 184:1 Depåfynd Bevakningsobjekt 184:2 Utgår 184:3 Lägenhetsbebyggelse 184:4 Terrassering Fyndplats för myntskatt (1961). Tidigare registrerat som fornborg. Tidigare registrerat som boplats och lägenhetsbebyggelse. Boplatsen har fått Ekerö 249 2 möjliga husgrundsterrasser 184:5 185:1 Härd Terrassering 186:1 Terrassering 186:2 Fornlämningslikn. 2 möjliga husgrundsterrasser Husgrundsterrass? Fossil åker? Tidigare stensättn..likn 23 Utgår Övrig kulturhistorisk lämning. REDIGERAT I FORNSÖK/ BÖR REDIGERAS I FORNSÖK! borttagen. Redigerat text Redigerat text Ändrat lämningstyp. Redigerat text Ändrad geometri Ny beskrivning (husgrund, historisk tid flyttad till 152:2) Ändrad geometri Ny beskrivning Idag till stora delar igenfylld. Redigera text Idag till stora delar igenfylld Redigera text Redigerat text Ej besökt. Platsen bebyggd idag Redigera text Ej besökt. Platsen bebyggd idag Redigera text Redigera text Redigerat text Redigerat text Saknar beskrivning Saknar uppgift om underökningsstatus Ändrad beskrivning och lämningstyp Ändrat läge Ny beskrivning Ingen lämning Feltolkad Ändrad begränsning, beskrivning och status. Bevakningsobjekt Bevakningsobjekt Bevakningsobjekt Bevakningsobjekt Övrig kulturhistorisk Redigera text Ändrad geometri och beskrivning Ändrad geometri RAÄNR EKERÖ LÄMNINGSTYP BESKRIVNING ANTIKVARISK BEDÖMNING lämning Tidigare Forn.likn. lämning 206 220 249 250 lämning Fornlämningslikn. lämning Fartygs-/båtlämning Fartygs-/båtlämning Boplats Slott/herresäte 251 Husgrund historisk tid Bockhålssundskrogen 252 Husgrund. Förhistorisk/medeltid Stenröjd yta Husgrund, förhistorisk/medeltida Husgrund, historisk tid Boplats Äldre läge för Bona? lämning. Övrig kulturhistorisk lämning. Bevakningsobjekt Bevakningsobjekt Bevakningsobjekt Övrig kulturhistorisk lämning Övrig kulturhistorisk lämning Bevakningsobjekt Grav markerad av sten och block Minnesmärke Rest sten 260 Husgrund, förhistorisk/medeltid Lägenhetsbebyggelse Vitsula/Vettersjö Wikelsjö? Lurudden 261 262 Lägenhetsbebyggelse Lägenhetsbebyggelse Bertils stuga Wassvikstorpet 264 Lägenhetsbebyggelse Färgtorpet 265 Kvarn 266 Husgrund, historisk tid. Fast fornlämning 267 Hamnanläggning 268 269 Stensträng Boplats Brygga. Färjan. Hägnadsmur Husgrunder 270 271 Gravfält Fyndplats 272 273 274 275 Stensträng Fyndplats Stensättning Färdväg 186:3 253 254 255 256 257 258 259 Kaggeholm Troligen senmedeltida förrådshus Undersökt och borttagen Ordensmärke Gravfält (7 gravar) Recenta fynd; glas, keramik, kritpipor Hägnadsmur Vägbank 24 Bevakningsobjekt Fast fornlämning Fast fornlämning Undersökt och borttagen (husgrupp5) Övrig kulturhistorisk lämning Övrig kulturhistorisk lämning Bevakningsobjekt Övrig kulturhistorisk lämning Uppgift om Övrig kulturhistorisk lämning Övrig kulturhistorisk lämning Övrig kulturhistorisk lämning Övrig kulturhistorisk lämning Övrig kulturhistorisk lämning Fast fornlämning Undersökta och borttagna (husgrupp 4) Fast fornlämning Övrig kulturhistorisk lämning Fast fornlämning Uppgift om Fast fornlämning Bevakningsobjekt REDIGERAT I FORNSÖK/ BÖR REDIGERAS I FORNSÖK! och beskrivning Ändrad geometri och beskrivning Överf. fr Sjömis Överf. fr. Sjömis Husgrund historisk tid Husgrund. Förhistorisk/medeltid