Där man ser som berg skjuta upp i det strömmande

Där man ser som berg skjuta upp i det strömmande vattnet med ett sjudande, som
från ett källsprång, är det ett tecken på starkt djup, varifrån dessa bubblor far upp
sedan vattnet har slagit emot bottnen; och i kraft av hastigheten i sin uppfart plöjer
det sig fram genom det andra vattnet, vänder sig mot den strömmande vattenytan
och bryter igenom den med sagda sjudande; varigenom det vinner i vikt, mister sin
tidigare kurs och återfaller längs alla linjer runt sitt centrum och ned mot bottnen.
176 (28) V... Leonardo da Vinci
Trappan.
Ska vi leka vattenfall?
Framme vid fösta trappsteget nedåt, svindlar det, det svänger i mitt sinne. Jag
koncentrerar blicken och tar mig samman och går alldeles normalt nedför trappan.
Jag flyger, svävar ovanför, alldeles ovanför, någon halvmeter uppe i luften. Ser ned
på trappan, det forsar och brusar, skvalar, rinner fort fort. - Ska vi leka vattenfall? Jag
faller, rasar nedför trappan. Helt oskadad, allt på sina rätta platser och blicken rakt
fram. Har jag klarat av att gå i trappan.
Ann Frössén
När jag målar dånar oceanen. De andra plaskar i badkaret.
Salvador Dalí
Havsvinden.
Över ändlösa oceaner framgungar havsvinden breder ut sina vingar i natten och dagen,
höjer och sänker sig
över de eviga havens ödsliga gungande golv.
Det nalkas morgonen
eller det nalkas aftonen
och havsvinden känner i sitt ansikte - landvinden.
Klockbojorna tona morgon och aftonsånger,
en kolångares rök
eller en fenecisk beckelds rök dunstar vid horisonterna,
ensam manet gungar med blålsande rötter tidlös
omkring.
Det nalkas afton eller morgon.
Harry Martinson
Ur Natur, 1934.
Solen hade nu kommit ner i horisonten, och
sjöarna bröto sig, purpursvarta nere vid foten, djupt
gröna på branterna, och när kammarna reste sig som
högst, lyste det gräsgrönt, och skummet sprutade och
fräste i solen rött, champagnefärgat,
Ur I Havsbandet, A Strindberg, 1890
Av alla teman i A Strindbergs måleri är vågen och havet de mest och oftast
upprepade såsom Vågor, 1893, Hög Sjö, 1894 och Marin med Klippa, 1894. Den
sistnämnda finns med i A Keifers skrift utgedd av Collèges de France 2011, handlar
till stor del om att skriva och måla.
AF
Elle n’est pas séparée duciel comma la terre, est toujours en harmonie avec ses
couleurs, s’émeut de ses nuances les plus délicates. Elle rayonne sous le soleil et
chaque soir semble mourir avec lui.
Marcel Proust, La mer, septembre 1892, ur Les Plaisirs et les Jour, 1896.
“Chaque jour, on regardait ca: la mer écrite.”
Marguerite Duras, (1914-1996.)
“La mer, la plus intacte et ancienne chose du globe.
Tout ce qu’elle touche est ruine;
Tout ce qu’elle abandonne est nouveauté.”
Paul Valéry, (1871-1945.)
A van Leeuwenhoek, 1632-1723, manufakturhandlare, konstruerade 1674 en enklare
typ av mikroskop, förstoringsglas, viewing machine.
Han byggde cirka 400 mikroskop själv och blev den förste som såg livet i en
vattendroppe. Ingen hade sett det innan.
Han upptäckte bakterierna, blodkropparna, spermierna och musklernas
tvärstrimmighet, tandsubstansen, ögats lins, håret, epidermis samt hjärnan hos
människan och de högre djuren, uppbyggnaden av insekterna samt undersökte olika
trädslags vedbyggnad med mikroskopet.
1680 medlem av Royal Society i London och 1697 korresponderande ledamot av
Académie des sciences i Paris. Sina iakttagelser offentliggjorde han dels, och
huvudsakligen, i förstnämnda sällskapets "Philosophical transactions", dels även i det
senares "Mémoires".