Av:
Rikard Björkman
Kristofer Nyström
Tove Stenbäck
Fysiologi B, Karolinska Institutet 2003
Hypertrofi av hjärtat som ett resultat av fysisk träning
Vilka mekanismer stimulerar tillväxt av hjärtmuskeln?
Vilken typ av träning leder till hypertrofi av hjärtat?
Finns det några kända bieffekter av ett friskt hjärta vilket hypertrofierat som följd av
fysisk aktivitet?
Intresset för att förbättra idrottsprestationer gör att man tittat på vilka faktorer som
kan vara av bägränsande respektive gynnande karaktär. Med hjälp av ekokardiografi
kan hjärtats dimesioner och flöden mätas.
Vid aerob träning ökar plasmavolymen vilket medför att EDV(End Diastolic Volume)
ökar (preload ökar). Med bibehållen C.O. (Cardiac Output) får man lägre
hjärtfrekvens samt en utökad fyllnadstiden. Hjärtats svarar på ökad preload genom att
öka kontraktiliteten [1]. Den ökade sammandragningsförmågan åstakomms bland
annat med mer kontraktila proteiner (aktin, myosin, troponin, tropomyosin...)[2]
Det sarkoplasmatiska retiklets förmåga att transportera Ca2+ ökar vid en ökad
sympatisk nervaktivitet. Koncentrationen av Ca2+ ökar i cytoplasman, dels via
extracellulärvätskan och SR. Detta ger en ökad kontraktilitet. Hjärtat tömmer sig
snabbare, tiden för systole sjunker, förlängd diastole och därmed fås en längre
fyllnadstid. Men en längre diastolisk tid med bibehållen hjärtfrekvens fås dessutom en
bättre genomblödning av hjärtmuskeln. [1]
Proteinsyntesen stimuleras av ”överbelastning” av hjärtat samtidigt som vi får en
minskad proteinnedbrytning [3].
EDV är större både i vila och under arbete (HR är sänkt) hos personer med
idrottshjärta. Då vänster kammare fylls dilateras den ungefär som när man fyller
vatten i en gummiballong.
Olika typer av träning påverkar hjärtats tillväxt på olika sätt. Vid styrketräning, t ex
styrkelyft där anspänningen är stor i större delen av skelettmukulaturen samtidigt
medför detta ett stigande blodtryck. Då hjärtat arbetar mot ett ökat motstånd leder
detta till förändringar i hjärtmuskeln vid långvarig träning. Muskelväggen förtjockas,
hyperttrofieras. Volymen i hålrummet ökar normalt inte i detta fall. Man får en så
kallad koncentrisk hypertrofi.
Vid uthållighetsträning har man behov av en ökad hjärtminutvolym. Vänster
kammarvolym ökar men väggtjockleken förändras inte i samma utsträckning. Detta
kallas excentrisk hypertrofi och eftersträvas av idrottare i uthållighetsgrenar.
Hjärtats muskeltillväxt är en långsam process och effekter syns inte hos personer som
tränar under en begränsad tid.
Ventrikelvolymen hos en vältränad atlet kan vara upp till 25% större jämfört med en
otränad [3].
Effekterna på det förstorade hjärtat när träningsintensiteten minskas, sjunkar graden
av hypertrofi [1] men omfattningen därav är inte fullständigt klarlagd.
De långsiktiga effekterna av hypertrofin är okända [3], s 471. Idrottshjärtat
representerar inte några sjukliga förändringar och påvisar inte någon påtaglig
förändring vid normala betingelser men det har en superb anpassningsförmåga till hög
arbetsbelastning [3] s.471
Referenser
[1]
Wollmore JH & Costil DL, Physiology of Sport and Exercise, Human
Kinetics, 1999, s 278 ff
[2]
Rhoades & Phlanzer, Human Physiology, Thomson Brooks/Cole, 2003
[3]
McArdle WD, Exercise Physiology, Lippincott Williams & Wilkins, 2001
