En utvidgad förklaring
En stor del av den kosmiska strålningen härstammar från Solen. Det finns också andra källor.
Benämningen strålning kan vara missvisande eftersom det är fråga om ett partikelflöde. Till 99%
består strålningen av alfapartiklar och till 1% av betapartiklar. Vardera har en elektrisk laddning,
vilket är mycket viktigt för de organismer som lever på Jorden. Jordens magnetfält påverkar
partiklarnas banor. Största delen av dem når aldrig fram till jordytan. En del avlänkas helt medan
andra avlänkas mot Jorden magnetiska poler. Här ger de upphov till norrsken. Utan Jordens
magnetiska fält skulle strålningsnivån vara livsfarligt hög. När man ser på norrskenet på den norra
delen av himlasfären, kan det vara skönt att tänka sig, att en stor del av strålningen förbrukar sin
energi innan partiklarna når jordytan. Energin går åt till att excitera syre- och kvävemolekyler. Dessa
molekylers de-excitation ger norrskenet dess ljus, vilken i sin tur är helt ofarligt.
Den kosmiska bakgrundstrålningen är ur kosmologins synvinkel en av de viktigaste upptäckterna.
Man har via bakgrundsstrålningen
