Inledning

advertisement
Inledning
Uppfattningen kring det vi kallar för himlen håller på att förändras i en växande trend. De äldre
sångskatterna, som handlar om en himmel ”ovan där” och bortom stjärnorna, speglar den
tidigare generationens teologi och förkunnelse. Idag blir förkunnelsen allt mer jordbunden fast
att Paulus uppmanar oss att tänka på det som är där ovan (Kol 3:2). Det finns ingen himmel
ovan där utan himlen kommer till oss när Jesus kommer tillbaka betonas allt mer. Förr var även
betoningen på frälsning från en värld som kommit i kris och kaos tydligare. Nu pågår en
tyngdpunktförskjutning mot att få delad makt med Kristus. Makten kommer inte finnas i
Bryssel i framtiden utan i Jerusalem. Somliga har ganska stort fokus på ”ministerplatserna” i
det kommandet riket. Det gäller att satsa på det kommande riket nu, tänker sig somliga, om man
vill ha en bra plats. Kanske är det på grund av detta som det så kallade uppryckandet på köpet
blivit en förflyttning i sidled, sydöstlig riktning mot Jerusalem, snarare än uppåt. Vi ska fara
bortom Bryssel istället för månen nu!
Vi behöver be, välsigna och tala väl om Israel då det är så många som gör precis tvärtom. Men
det starka intresset för Israel tycks fått en himmel ”ovan där” att blekna för somliga? Kanske
rent av fått Kristus att blekna! Israel blir allt för en del. Det blir ett så starkt intresse att all annan
verksamhet blir ganska ointressant. Är kärleken på glid? Glider den för mycket åt sidan istället
för uppåt? Blir den allt för jordisk förankrad? Till folket, till landet, till kulturen? Fast Jesus
säger:
Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in
och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. (Mat 6:19-21)
Frågan är om vi inte gått från en ”ersättningsteologi”, där kyrkan menade sig tagit över alla
löften som gällde Israel, till en ”sidledsteologi” där alla löften hamnar i ett jordiskt Israel - som
i och för sig skall förnyas. En slöja vilar plötsligt över himlen ovan där och glädjen är stor över
landet österut. Har denna önskan och längtan österut fått oss att tolka Skriften för mycket åt
sidan? Kanske lägger vi för mycket av våra förväntningar i sidled!
Jag vill stryka under att jag varit i Israel vid ett flertal tillfällen och gärna åker dit. Jag ber för
folket och landet samt önskar Guds välsignelse över dem. Jag läser gärna judisk litteratur. Men
jag ställer mig frågan om det inte blivit för mycket horisontellt tänkande där kanske en för stor
förväntan landat i ett jordiskt rike.
Går bibelforskning enbart framåt så att vi förstår alltmer och mer av vad Paulus och Petrus
”egentligen” menade med det de skriver eller har vi något att lära av tidigare generationers
förkunnelse som har, ett i våra ögon, lite mer naivt budskap? Jag tror det! Herrens dag, den dag
då Jesus kommer tillbaka, har förminskats inom kristenheten. Den har blivit en dag då solen
skiner med lite molntussar på himlen och vi får höra på nyheterna att en Messias kommit till
Jerusalem. Men Herrens dag beskrivs i Bibeln som en ofantlig stor dag där Guds kraft
uppenbaras som en explosion då Gud skapar nytt. Det blir ett nytt ”varde ljus”! Uppfattningen
kring Herrens dag påverkar även synen på ett kommande fridsrike.
Vi har på vissa håll i vår eskatologiska undervisning dragit ut, eller styckat upp, de yttersta
dagarna. Först rycks församlingen upp, sedan kommer en tid av vedermöda, sedan stiger
Messias ned på Oljeberget, sedan blir det ett fridsrike, efter det blir det på nytt krig, sedan
kommer slutet. Men Petrus, till exempel, har ett väldigt snabbt slut för vår värld i sin eskatologi.
John Wesleys eskatologi på 1700-talet påminner om Petrus. Wesleys förkunnelse avspeglar
förmodligen den tidens allmänna uppfattning med ett rakare och mer sammanhållet slut för vår
värld.
Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden. (Rom 9:28)
Jag, HERREN, skall med hast låta detta ske, när dess tid kommer. (Jes 60:22)
Jag är övertygad om att även de som väntar på Herrens dag kommer att bli överraskade över
hur Kristus återkommer. Det är alltså inte bara tidsaspekten som kommer överraska, utan även
hur detta ögonblick uppenbaras. Många kommer bli ordentligt omskakade trots de
förväntningar som målats upp - eller på grund av. Herrens dag blir så oändligt mycket större än
vad många förväntar sig. Eller som Jesaja säger: du gjorde fruktansvärda gärningar, som vi inte
kunde vänta oss (Jes 64:3). Det är kärnan och det viktigaste i det jag vill förmedla.
Det tycks halta hur man än vrider och vänder på det här med yttersta tiden. Men det kanske är
så Gud vill att det ska vara! Våra tappra försök att komma med ett totalsvar på eskatologin (=de
yttersta tingen) gör att vi startar i fel ände.
Inom judendomen så betonar man inte den yttersta tiden lika stark som vi kristna gör, för
viktigast är den tid vi lever i nu menar judarna. Efter att försökt sätta mig in lite i deras syn på
eskatologin så tycker jag mig ana en ödmjukare attityd till dessa frågor. Vi kristna har en
tendens att vilja bevisa hur rätt just vår tolkning är, helst till punkt och pricka. Men en allt för
stor självsäkerhet blir lätt det samma som blindhet.
Varför har vår förväntan sakta förändrats? Och är det enbart en positiv förändring? Har vi
något att lära av de som gått före? Förr tänkte man mer i riktning uppåt och frågan är om vi
idag glidigt för mycket i sidled i synen på Herrens ankomst? Har kristenheten förminskat
Herrens dag? Har vi egentligen förstått dess omfattning? Vi ska fundera kring de här frågorna
i boken.
Ett annat viktigt syfte med boken är försöka att ge en förståelse av vad den sista dagen
innebär, som Jesus talar om. Det kan ge en viss trygghet mitt i det kaos som jag tror kommer
uppstå innan himlen rämnar som Bibeln talar om och vi ser Guds majestät och härlighet.
Även den tuffaste skall då känna ångest, för Då ropar hjältarna i ångest (Sef 3:14).
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kan knappast hjälpa oss den dagen, hur
duktiga de än är. Det enda som kan ge viss beredskap är förståelsen av Guds ord, att vi tolkat
Herrens ankomst rätt.
Det är lätt att bli lite ”hemmablind” när man gräver i ett ämne och inte inse hur märkligt och
omskakande det kan upplevas för andra att läsa om dessa saker. För en icke troende låter det
säkert väldigt knasigt att vår värld kanske har ett slut inom snar framtid - och på det sättet som
Bibeln beskriver slutet. Men Bibeln lovar oss en stor överraskning, det skall bli som ett ”varde
ljus” på världshistorien sista dag.
Det här är en litet häfte kring ett stort ämne så innehållet blir ganska kortfattat och
komprimerat. Kanske det känns som en rivstart för en del då jag går rakt på sak när det gäller
olika uppfattningar som berör den så kallade yttersta tiden. Men det kanske speglar hur jag
själv kom till tro. Ena dagen trodde jag inte på Guds existens, nästa dag var jag både
överraskad och omskakad över att Gud verkligen fanns. Det första jag tog emot från himlen,
innan jag började läsa i bibeln, var att det väntar en Herrens dag.
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards