Geologinen tutkimuslaitos r Opas 8
Geologiska forskningsanstalten e Guide 8
STENKUNSKAP
FOR MALMLETAREN
2. reviderade upplagan
Esbo 1979
Förord
Andra upplagan a v S t e n k u n s k a p f a r m a l m l e t a r e n s k i l j e r s i g
till s å v a l format som i n n e h b l l a v s e v a r t f r a n den f ö r s t a ,
som utkom 1969. D i s p o s i t i o n e n ä r h e l t andrad och de
s v a r t v i t a b i l d e r n a h a r e r s a t t s med f y r a s i d o r f a r g b i l d e r .
E t t varmt t a c k till geolog N i l s - B e r t i l Svensson i Luleå,
som v a n l i g e n g e t t mig t i l l s t å n d a t t anvanda d e l a r a v
Norrlandsfondens Kompendium i t i l l t i m p a d g e o l o g i som f ö r e bild.
Likaså v i l l jag t a c k a a l l a inom Geologiska f o r s k n i n g s a n s t a l t e n som b i s t b t t mig med k r i t i k , k o r r e k t u r l a s n i n g ,
k a r t r i t n i n g och r e n s k r i v n i n g , i n g e n nämnd, men ingen glömd.
E r i c Lindberg
Esbo i a u g u s t i 1979
KONSTEN ATT SKILJA PA DE OLIKA MINERALEN
OCH REDSKAP
.
.................................
...........
.......................
.......................
.......................
MALMLETNING OCH PROSPEKTERINGSMETODER
Geologisk malmletning
Geofysisk malmletning
Geokemisk malmletning
Borrning
....................................
BILAGOR
1 Lista över kemiska beteckningar
2 Kvalitetsklasser för malminnehållet i stenprov
3 Finlands viktigaste förekomster av malm och
.
............
.
.
industrimineral 1979
4
.......................
. Litteraturförteckning ......................
BESTXMNINGSSCHEMAN (bakre pCirmen)
Metallglansande mineral
Mineral utan metallglans
GRUNDBEGREPP
Geologi ä r vetenskapen om jordskorpans sammansättning, uppbyggnad och h i s t o r i a , samt om de k r a f t e r under v i l k a s i n verkan jordskorpan b i l d a t s .
Geologin ä r e t t mycket omfattande ämne och denna broschyr
kommer e n d a s t a t t b e r ö r a de d e l a r a v g e o l o g i n , som h a r
d i r e k t p r a k t i s k n y t t a f ö r amatörmalmletaren. Jordskorpan
b e s t a r a v en f a s t berggrund, som i F i n l a n d o f t a s t ä r t ä c k t
av olika jordarter.
Berggrunden ä r uppbyggd a v b e r g a r t e r .
Dessa b e s t d r a v e t t e l l e r f l e r a m i n e r a l . J o r d a r t e r n a ä r
a n t i n g e n minerogena, d . v . s . b e s t a r a v b e r g a r t e r som l o s s n a t f r a n berggrunden och söndersmulats ( b l o c k , s t e n , sand,
m o , l e r a ) e l l e r organogena (växt- e l l e r d j u r l ä m n i n g a r sa
som t o r v , mull och d y ) .
Vad ä r m i n e r a l ?
Mineralen, som b e s t a r a v e t t e l l e r f l e r e grundämnen
(atomer) ä r i jordskorpan n a t u r l i g t förekommande f ö r e n i n g a r
med bestämd kemisk sammansättning och uppbygnad.
Mineralen
ar
de minsta byggstenarna i de b e r g a r t e r som upp-
bygger jordskorpan.
Exempel p& m i n e r a l : k v a r t s , f ä l t s p a t ,
glimmer. Ocksa r e n a grundamen kan v a r a m i n e r a l t . e x .
koppar, s i l v e r , g u l d och g r a f i t .
Vad
ar
en b e r g a r t ?
En b e r g a r t b e s t a r i r e g e l a v f l e r a m i n e r a l , men även e t t
m i n e r a l kan bygga upp en b e r g a r t . Exempel: g r a n i t b e s t å r
a v f ä l t s p a t + k v a r t s + glimmer och k a l k s t e n b e s t a r a v k a l k spat (kalcit)
.
Vad ä r malm?
En fyndinghet k a l l a s f ö r malm, om den i n n e h å l l e r
sa
stor
mängd a v v i s s t e l l e r v i s s a malmmineral a t t en b r y t n i n g
b l i r lönsam.
Malmmineral ä r m i n e r a l u r v i l k a man kan f r a m s t ä l l a m e t a l l e r
e l l e r andra v ä r d e f u l l a p r o d u k t e r .
KONSTEN ATT SKILJA PA DE OLIKA MINERALEN. RAD OCH REDSKAP
D e f l e s t a m i n e r a l h a r k a r a k t e r i s t i s k a egenskaper, som o f t a
kan bestämmas med e n k l a medel.
De v i k t i g a s t e egenskaperna
ar :
Utseende och form: M i n e r a l e t kan upptrada som e n o r e g e l bunden f l ä c k i s t e n e n e l l e r sa f i n k o r n i g t a t t man i n t e kan
s e hur d e t s e r u t u t a n f ö r s t o r i n g s g l a s .
Det kan v a r a
kornigt, stangligt, f j ä l l i g t e l l e r f i b r i g t . E t t kornigt
m i n e r a l kan ha p l a n a y t o r som t ä r n i n g a r och prismor. Malmförande s t e n a r k a n e v a r a r o s t i g a , v i l k e t o f t a
de i n n e h i l l e r t . e x . s v a v e l - e l l e r magnetkis.
ar
f a l l e t om
Hirdhet: Hirdheten ä r e t t v i k t i g t kännetecken.
Den bestams genom a t t jämföra h i r d h e t e n hos m i n e r a l e t med kanda
material.
Som en allmän r e g e l g a l l e r a t t e t t h ä r d a r e
m i n e r a l r e p a r e t t mjukare. Man b r u k a r använda en hardhetsskala 1
10 d a r 1 ä r mjukast och 10 h i r d a s t .
Bra
hjälpmedel a r t . e x . nageln, e t t k n i v b l a d och en b i t f 6 n s t e r g l a s . Geologerna använder s i g a v f ö l j a n d e s k a l a :
-
Mineral
talk
gips
kalcit
fluorit
Hårdhet
nageln r e p a r med l ä t t h e t
r e p a s a v nageln
k n i v s p e t s e n r e p a r med l ä t t h e t
knivspetsen repar
knivspetsen repar svagt
apatit
fältspat
k n i v s p e t s e n r e p a r i n t e , men
mineralet repar g l a s svagt
kvarts
k n i v s p e t s e n r e p a r i n t e , men
m i n e r a l e t r e p a r g l a s och f ä l t s p a t
topas
korund
repar kvarts
r e p a r k v a r t s med l ä t t h e t och
diamant
topas svagt
en k r i s t a l l k a n t s k ä r g l a s
w :Mineralens
färg ä r av s t o r v i k t vid identifieringen.
Hos många m i n e r a l , s ä r d k i l t hos dem med m e t a l l a r t a d g l a n s ,
ä r ftirgen tämligen k o n s t a n t . B e t r ä f f a n d e gråbergsmineralen
kan f ä r g e n e m e l l e r t i d v a r i e r a ganska mycket. Man måste
d ä r f ö r v a r a f ö r s i k t i g , n ä r man använder e n b a r t f ä r g e n f ö r
bestämning.
S t r e c k : Det f i n a m i n e r a l p u l v e r , som man e r h å l l e r då
m i n e r a l e t r i v e s mot o g l a s e r a t p o r s l i n , t . e x . en e l p r o p p ,
g e r en f ä r g som o f t a s t ä r k a r a k t e r i s t i s k f ö r m i n e r a l e t .
Malmmineralen
streck.
ger i regel e t t svart e l l e r s t a r k t färgat
Gråbergsmineralen däremot e t t v i t t e l l e r mycket
svagt f ä r g a t streck.
Glansen på b r o t t y t a n hos e t t m i n e r a l a r också en b r a l e d t r å d . Knacka l o s s en b i t u r s t e n e n f ö r a t t f å en f ä r s k
# r y t a n m e t a l l g l ä n s a n d e , ä r s t e n e n o f t a malmbrottyta.
förande. En f e t t - e l l e r g l a s g l ä n s a n d e y t a pekar på mineral
som k v a r t s , f ä l t s p a t e l l e r k a l k s p a t .
Tyngden kan också t a s med som i n d i k a t o r . Jämför e n malms t e n med en v a n l i g g r å s t e n genom a t t väga dem i handen.
S t e n a r , som i n n e h a l l e r malmrnineral, ä r o f t a t y n g r e än
vanliga stenar.
För a t t n å g o t
sa
n ä r kunna genomföra d e s s a t e s t e r behöver
man en enkel faltutrustning. En kniv, kompass, magnet, hammare, lupp, oglaserat porslin (elpropp) och en anteckningsbok ar normalutrustningen. Kom ihåg att hur bra ett fynd
an ar, så ar det vardelöst, om man inte minns fyndplatsen.
Skriv därför upp fyndplatsen och terrangmarken, om den inte
kan prickas in direkt p& en karta.
MINERALBESKRIVNING
Mineralen brukar indelas enligt sin kemiska Samansattning,
men för praktiskt bruk indelas de i malmmineral och
industrimineral.
M a l m m i n e r a l
Malmmineralen kan praktiskt indelas i:
1. Jarnmineral
2. Sulfidmineral
3. 6vriga
Den kemiska formeln ar angiven efter mineralets namn.
lista över kemiska beteckningar finns i bilaga I.
En
1. Jarnmineral
Magnetit Fe204
Magnetit ar magnetiskt som namnet antyder och psverkar
också en kompass. Strecket på oglaserat porslin är svart.
Hdrdheten ar 5.5 - 6. P& ytan av en magnetitförande sten
syns ofta s* kristaller med svart, matt metallglans. Ren
magnetit innehåller ungefär 72 % järn. Magnetiten ar ett
p
-
7
allmänt mineral i bergarterna gabbro och peridotit.
Hematit Fe203
-
Hematit ar inte magnetisk. Hardheten ar 5
6. Strecket
ar rödbrunt eller körsbarsrött. Andra egenskaper ar den
stilgr& fargen, ibland ndgot rödaktig, och den metalliska
glansen. Kristallerna kan ibland vara tavelformiga.
Hematit innehaller 70 % jarn.
2. Sulfidmineral
Sulfider ar metaller förenade med svavel. Man utvinner ur
dem nagra av vara viktigaste och vardefullaste metaller
sbsom koppar, nickel, kobolt, zink, bly och molybden.
Svavelkis Fes2
svavelkis; som ocksa kallas pyrit, ar det vanligaste sulfidmineralet i jordskorpan. Fargen ar mzssingsgul och glansen
metallisk. Hardheten ar 6
6.5 (kan ej repas med kniv).
Mineralet förekonmer ofta som smä kuber eller oktaedrar.
Strecket ar svart.
-
Magnetkis Fes
Magnetkis Hr ofta magnetisk. Fargen ar bronsgul och
strecket svart. Hardheten ar 4. Som sádant saknar mineralet betydelse, men det kan ibland vara nickelhaltigt och
ar da vardefullt.
Kopparkis
CuFeS2
Mineralet liknar svavelkis men fargen har en dragning Ht
grönt. Det ar ocksa mjukare an svavelkis. Hardheten ar
3.5
4. Strecket ar grönsvart. Glansen ar metallisk.
Kopparkis förekommer ofta tillsammans med andra sulfidmineral, t-ex. svavelkis, magnetkis och zinkblande.
-
Kopparkis i n n e h b l l e r ungefär 34 % koppar, 30 % j ä r n och
35 % s v a v e l .
A r s e n i k k i s FeAsS
Färgen ä r s i l v e r v i t till s t å l g r & , s t r e c k e t s v a r t och hårdh e t e n 5.5.
Kan n ä t t och jämt r e p a s med en kniv.
Om man
s l a r med en hammare på a r s e n i k k i s l u k t a r d e t v i t l ö k .
A r s e n i k k i s kan i n n e h å l l a g u l d .
Blyglans PbS
Glansen ä r m e t a l l i s k och f ä r g e n b l å g r b .
Strecket svart.
M i n e r a l e t ä r mjukt, hårdheten 2.5 ( r e p a s l ä t t a v k n i v )
.
K r i s t a l l e r n a ä r kubiska. Knackar man l o s s en b i t , k l y v e r
s i g m i n e r a l e t l ä t t t r a p p s t e g s v i s och f a l l e r l o s s som
t ä r n i n g a r . S i l v e r kan förekomma tillsammans med b l y g l a n s .
Zinkblände (Zn,Fe) S
D e t t a m i n e r a l ä r o f t a s v a r t a t t känna i g e n .
Färgen kan
v a r i e r a ganska mycket, f r a n g u l till mörkt b r u n - s v a r t .
-
Hardheten ä r 3.5
4. S t r e c k e t h a r v a n l i g e n en l j u s a r e
I f r i s k t b r o t t ä r glansen h a r t s a r t a d .
f ä r g än m i n e r a l e t .
Förekommer o f t a tillsammans med b l y g l a n s och andra s u l f i d mineral.
Molybdenglans
Mos2
Man känner i g e n m i n e r a l e t på a t t d e t ä r mycket mjukt.
Hårdhet 1 . 5 . Det kan r e p a s med nageln.
Strecket ä r blbg r a t t och nbgot glänsande, f ä r g e n ä r s t å l b l a som s k i l j e r
s i g f r b n g r a f i t e n s mera m a t t g r a .
3. övriga
Guld och Silver Au, Ag
Bada metallerna förekommer tillsammans med sulfidmineral,
men oftast i mycket sm3 mängder. De har i stort sätt samma
egenskaper. Metallerna är mjuka och sega. Om man slar
med hammaren på dem plattas de ut, medan sulfidmineral
blir till pulver. Knivrepan blir gul respektive silverglänsande. Färgen är identisk med färgen hos sådant guld
och silver, som vi ser i ringar och smycken. På vissa
ställen i Lappland kan man vaska små mängder guld ur
moränen.
Uraninit eller Pechblände U02
Uraninit är det viktigaste uranmineralet och en variant av
detta är pechblände, som är mera känt. Uraninit är staleller becksvart och glänsande. Det är mycket tungt. Hårdheten är 5 - 6. Strecket är brunsvart. Genom vittring
får mineralet ofta en gul färg p3 ytan och känns jordigt.
Uran letar man lättast med radioaktiv mätutrustning, skintillometrar och geigermxtare.
Wolframit, scheelit (Fe,Mn)W04, CaW04
Wolframit har hårdhet 5.5 och repas med kniv. Färgen är
mörkbrun till svart med svag metallglans. Brunsvart streck.
Scheelit har en växlande gråvit färg. Därför är den mycket
svår att skilja från fältspat. Mineralet är tungt. Hardhet 5. Bästa kännemärke: belyses mineralet med ultraviolett ljus utstralar det ett klart blåvitt sken. Effekten
blir bättre om testen gers i mörker. W-lampan skall riktas
mot en färsk brottyta eller en väl rengjord sten fri från
lav och mossa. Vissa typer av de senare kan nämligen också ge liknande utstralningseffekt.
Kromit FeCr20q
Färgen varierar från brunsvart till svart. Strecket är
brunt och hårdheten 5.5. Påminner om magnetit, men är inte
magnetiskt. Förekommer i svarta eller svart grönskiftande
olivFnperidotit- eller serpentinstensbergarter.
Kassiterit eller tennsten Sno2
Mineralet har på kristallytor stark metall- eller diamantglans. Färgen är svart till brunsvart. Strecket vitt till
brungrått. Hårdheten 6 - 7. Mineralet är tungt. Har p&träffats i små mängder på flera ställen i Finland, i greisen,
s k a m och kvartsit.
Antimon Sb
Ett tennvitt metallglänsande sprött mineral. Strecket är
blygrått och hårdheten 3.5. Sällsynt, men har påträffats
i Seinäjokitrakten.
I n d u s t r i m i n e r a l
Hit räknas mineral som har tekniskt och ekonomiskt intresse
utan att vara råmaterial för metaller. En del av dessa
mineral är mycket vanliga och utgör huvudmineralen i våra
vanligaste bergarter.
Faltspat (Ca,Na)(A1,Si)A1Si208 eller KA1Si308
Faltspat är jordskorpans vanligaste mineral. Den finns i
de flesta bergarter. Kalifältspat och plagioklasens albitform är betydelsefulla råmaterial i porslins- och glasindustrin. Namnet fältspat härrör sig fran den goda spaltbarheten efter två mot varandra nästan vinkelräta plan.
Färgen kan variera men variationer mellan köttröd och vit
är vanligast. Ytan är glansig eller pärlemorartad. Hård-
h e t 6.
F ä l t s p a t brytes ur pegmatiter.
För a t t en f ö r e -
komst s k a l l v a r a ekonomiskt i n t r e s s a n t b ö r f ä l t s p a t e n vara
mycket r e n och s t o r l e k e n m i n s t 200 m2 i h ä l l .
Kvarts S i 0 2
Kvarts ä r e t t a v de v a n l i g a s t e mineralen i n a t u r e n .
Färgen
kan v a r i e r a men ä r v a n l i g e n v i t . Ytan ä r f e t t g l ä n s a n d e och
o f t a b u k t i g . Hårdhet 7. Kvarts r e p a r g l a s . V a r i a n t e r a v
k v a r t s ä r b e r g k r i s t a l l , a m e t i s t och f l i n t a . Kvarts h a r
många användningsområden och ä r exempelvis e t t v i k t i g t r å m a t e r i a l f ö r f r a m s t ä l l n i n g a v p o r s l i n och g l a s . En b r y t v ä r d
förekomst b ö r v a r a a v samma s t o r l e k s o r d n i n g som f ö r f ä l t s p a t
och k v a r t s e n bör v a r a mycket r e n .
Glimmer
K (Mg,Fe) 3A1Si3010 (OH)
e l l e r KAI2 (A1Si3010) (OH)
Glimmer f i n n s i t v å t y p e r , b i o t i t som ä r mörkbrun e l l e r
s v a r t och muskovit som ä r v i t e l l e r genomskinlig. Glimmer
förekommer v a n l i g e n tillsammans med k v a r t s och f ä l t s p a t .
Den b i l d a r packar a v tunna b l a d som lkitt p e t a s upp som
-
bladen i en bok.
Hårdhet 2
3. V i t t r a d b i o t i t b l i r guldglänsande och k a l l a s k a t t g u l d . Glimmer h a r l i t e t ekonomiskt
intresse.
Kalkspat e l l e r k a l c i t CaC03
M i n e r a l e t ä r huvudbeståndsdelen i k a l k s t e n . Kalkspat ä r
f ä r g l ö s e l l e r v i t , men små f ö r o r e n i n g a r kan ge o l i k a f ä r g e r .
Hårdhet 3. En s ä k e r metod a t t bestämma m i n e r a l e t ä r a t t
droppa utspädd s a l t s y r a på d e t . Om d e t f r ä s e r ä r d e t kalks p a t . Kalksten användes f ö r c e m e n t f r a m s t ä l l n i n g , i kemisk
i n d u s t r i och i s t å l v e r k e n . K r i s t a l l i n k a l k s t e n k a l l a s
marmor och används som byggnadssten.
Grafit C
Det märkliga med grundämnet k o l ä r a t t d e t b i l d a r både v å r t
h å r d a s t e m i n e r a l diamant, h å r d h e t 10 och d e t mjukaste,
grafit, h5rdhet 1. Grafitens glans är metallisk, färgen
är gråsvart till svart, strecket svartr Mineralet förekommer i fjälliga, ofta mycket fina kristaller. Det används t.ex. till blyertspennor, till elektroder i smältugnar och som smörjmedel. Den finkristallina grafit som
finns i svartskiffrar och i en del gnejser, går ej att
ekonomiskt utnyttja.
Asbest
Asbest är mycket lätt att känna igen p& grund av dess
trådiga utseende. Den är mjuk, böjlig och vit eller ljusgr6n till färgen. Asbest har ca 3000 olika användningsområden, framförallt i eternitplattor men även för tillverkning av v3rmeisolerande material, bromsband 0.s.v.
Talk-täljsten Mg3Si4010 (OH)2
Mineralet talk har i rent tillstånd vit eller svagt grön
färg och har böjliga men ej elastiska blad. Hardhet 1.
Känns glatt på fingrarna, som puder. Talk har manga användningsomraden. Förutom keramisk industri använder
kosmetika-, färg-, gummi- och pappersindustrin talk.
Täljsten kallas den bergart som innehåller talk. Förr utnyttjades den b1.a. i kaminer och ugnar eftersom den binder
värme bra. Fargen varierar från ljusgrå till mellangrå,
men kan också ha havsgrön till svartgrön anstrykning.
Mineralen kan också indelas i mineral med eller utan metallglans. Två enkla bestänmingsscheman som kan vara till nytta
för amatörmalmletaren finns pd broschyrens tv5 sista sidor.
BERGARTERNA
Bergarterna indelas enligt uppkomstsatt och namnges p& basen
av sin mineralsammansättning.
S t e l n a d e
u L
s m a l t a
Bergart
Huvudbestandsdelar
Granit
Kvarts, kalifaltspat, plagioklas,
muskovit, biotit
Plagioklas, hornblande, biotit
Diorit, gabbro,
diabas, basalt
Peridotit
Hornblande, biotit eller andra
mörka mineral
A v l a g r a d e
P& grund av klimatologiska m.fl. faktorers inverkan sönder-
faller eller vittrar bergarterna och bildar mer eller mindre
sorterade och skiktade jordarter, vilkas bestandsdelar sm&ningom cementeras samman till sedimentara eller avlagrade
bergarter. Dessa bergarter ar mindre vanliga i Finland.
Jordart
Bergart
Lera
Sand
Grus och morän
Kalkgyttja
Torv och andra
växtlamningar
Lersten
Sandsten
Konglomerat
Kalksten
Stenkol
14
K r i s t a l l i n a
s k i f f r a r
Såväl de stelnade som de avlagrade bergarterna förändras
genomgripande da de i samband med jordskorpans rörelser
underkastas starkt tryck och temperaturförhöjning. Dessa
till sin struktur förändrade metamorfa bergarter kallas
kristallina skiffrar.
oförändrade
Förändrade
Kvartssandsten
Lersten
Granit
Basalt, gabbro,
diorit
Kvartsit
Glimmerskiffer och glimmergnejs
Gnejsgranit
Amfibolit
BERGARTSLISTA
Agglomerat, en lava sammansatt av grova, kantiga bergartsfragment.
Amfibolit, omvandlad, mörk bergart, som till största delen
bestar av amfibol, basisk plagioklas och biotit.
Andesit, finkristallin lavabergart. Den består främst av
plagioklas och vanligen rikligt med mörka mineral, hornblände, augit och biotit. Motsvarar djupbergarten diorit.
Basalt, lavabergart, karakteriserad främst av basisk
plagioklas och rikligt med mörka mineral, främst augit,
ofta även olivin, mera sällan hornblände och biotit. Bergarten är finkornig till tät.
Basisk
kallas en bergart med låg kiselsyrahalt men hög
En färsk brottyta
Streck
Magnetit och ofta magnetkis är
magnetiska
Kopparkis
Svavelkis
Magnetkis
Blyglans
Molybdenglans
Scheelit
Scheelit i
ultraviolett ljus
halt av kalcium, magnesium och järn i olika proportioner.
Breccia kan vara en tektonisk eller vulkaniskt bildad
bergart. Tektoniska breccior bildas vid förkastningar och
överskjutningar genom mekanisk sönderbrytning av berggrunden, s& att större eller mindre kantiga bitar bildas,
vilka sammankittas av kvarts, kalkspat o.dyl. Vulkaniska
breccior är tuffer, som nästan uteslutande består av
kantiga bergartsbitar, men med mindre mängd mellanmassa,
som vanligen är mörkfärgad.
Byggnadssten, bergart som fyller vissa krav på utseende
och hållfasthet och som används vid husbyggnad. Ocksa
väggplattor räknas hit. Granit, marmor och olika skiffrar
är exempel.
Dacit, beteckning för kvartsförande relativt sura lavabergarter. Motsvarar kvartsdiorit bland djupbergarterna.
Diabas, en som branta gangar, bäddformiga lagergangar eller
lavor uppträdande bergart. Den innehåller samma mineral
som gabbro men har ofitisk struktur med godtyckligt orienterade plagioklaslister i den mörka mellanmassan.
Diorit, en relativt basisk djupbergart, bestdende av
plagioklas samt som mörka mineral nagot eller några av
mineralen hornblände, augit och biotit.
Djupbergart, en bergart bildad ur en smälta, som kristalliserat inne i jordskorpan innan den natt jordytan.
Dolomit, en karbonatbergart, huvudsakligen bestående av
mineralet dolomit med sammansättningen CaMg(C03)Z. Alla
övergångar finns mellan dolomit och kalksten.
Eruptivbergart, sammanfattande namn för bergarter, som uppkommit ur smältor, vilka stelnat i jordskorpan eller på
jordytan.
Fyllit är en finskiffrig bergart som bildats genom svag
omvandling av ler- och slamstenar. Vid starkare omvandling
uppkommer en glimmerskiffer.
Gabbro är en basisk djupbergart som består av plagioklas,
samt augit och (eller) rombisk pyroxen, ofta även olivin,
mera sällan hornblände eller biotit. En gabbro med olivin
kallas olivingabbro. En gabbro med rombisk pyroxen kallas
norit. En gabbro huvudsakligen bestående av basisk plagioklas och med mycket underordnade mörka mineral kallas
anortosit.
Glimmerskiffer är en starkt omvandlad ler- eller slamsten.
Namnet är även beteckning på en genom metasomatisk omvandling i samband med sulfidmalmsbildning uppkommen bergart,
huvudsakligen bestående av kvarts och glimmer.
Gnejs, ett strukturnamn som säger att bergarten utsatts
för tryck varvid mineralen blivit tillplattade och ligger
orienterade i en viss riktning. Bergarten har samma sammansättning som granit.
Gneijsgranit, en gnejsig granit, d.v.s. en granit, som
genom regionalmetamorfos omvandlats till gnejs, men vars
karaktär av ursprunglig granit är fullt tydlig.
Granit är en djupbergart som främst består av kvarts och
fältspat samt underordnad mängd morka mineral. De mörka
mineralen är främst biotit eller hornblände, mera sällan
augit. I de surare typerna uppträder ibland även ljus
glimmer (muskovit)
.
Kalksten, en bergart huvudsakligen bestaende av kalciumkarbonat (kalcit)
.
Kloritskiffer är en bergart som uppstått då lösningar i
samband med sulfidmalmsbildning actadkommit omvandling
av bergarter. Den bestar väsentligen av klorit och något
kvarts.
Konglomerat, en bergart best&ende.av rundade bollar av
andra bergarter, sammankittade med ett bindmedel av lerig,
kalkig eller kvartsig natur.
Kvartsit, främst beteckning p& omvandlade sedimentära bergarter, alltsa kvartssandstenar, som väsentligen består av
kvarts. Sandstensstrukturen har blivit mer eller mindre
utplånad. Beteckningen används även om bergarter väsentligen bestaende av kvarts, som uppkommit genom lösningar i
samband med sulfidmalmbildning.
Lava är en bergart som bildas då
-
en smälta som natt jord-
ytan hastigt stelnar.
Leptit är en omkristalliserad, sur, vulkanisk bergart (lava
eller tuff)
.
Lerskiffer, en omvandlad ler- eller slamsten med skiffrig
utbildning.
Migmatit betecknar egentligen en bergart, som bestar av
tildre material och nytillfört, smältflytande material.
Migmatit är mer omvandlad än adergnejs.
Monumentsten används som skulpturer, minnesstoder och framför allt gravstenar. Ofta till sammans3ttningen gabbro,
diorit och diabas, som felaktigt kallas "svart granit".
O l i v i n s t e n a r , u l t r a b a s i s k a b e r g a r t e r , huvudsakligen bestående av o l i v i n , j f r
peridotit.
Pegmatit ä r s ä r s k i l t g r o v k r i s t a l l i n a d e l a r av en djupberga r t . Bergarten u p p t r ä d e r o f t a s t som gångar i samband med
v i s s a g r a n i t e r och å d e r g n e j s e r .
P e r i d o t i t ä r e t t a n n a t namn p5 o l i v i n s t e n ( o l i v i n = p e r i d o t ) .
P o r f y r ä r b e t e c k n i n g på v i s s a y t b e r g a r t e r och g å n g b e r g a r t e r .
Porfyrnamnet används o f t a även i v i d s t r ä c k t mening som
sammanfattning f ö r v u l k a n i s k a b e r g a r t e r med p o r f y r i s k u t b i l d n i n g , d.v.s. b e r g a r t e r med s t ö r r e korn, s . k . s t r ö k o r n
i en f i n k o r n i g till t ä t grundmassa.
Sandsten, till b e r g a r t hardnad sand.
Bland de ingående
mineralkornen dominerar v a n l i g e n k v a r t s och f ä l t s p a t .
omvandlat s k i c k k a l l a s sandstenen k v a r t s i t .
I
S e r i c i t s k i f f e r ä r en b e r g a r t som b i l d a t s då l ö s n i n g a r i
samband med s u l f i d m a l m s b i l d n i n g åstadkommit omvandling a v
s i d o b e r g e t . Bergarten b e s t å r a v s e r i c i t och n å g o t k v a r t s .
S e r p e n t i n s t e n , b e r g a r t huvudsakligen bestående a v s e r p e n t i n
och uppkommen genom omvandling a v o l i v i n s t e n .
Skarn, beteckning pa s i l i k a t , som å t f s l j e r j ä r n - och s u l f i d malmerna och som uppkommit genom r e a k t i o n mellan redan f ö r e l i g g a n d e ämnen e l l e r mellan d e s s a och genom l ö s n i n g a r nyt i l l f ö r t material.
Sura b e r g a r t e r , k i s e l s y r a r i k a b e r g a r t e r .
Tuff, en b e r g a r t bestående a v söndersprängd l a v a , som i
form a v askregn k a s t a t s u t u r en vulkan ( a s k t u f f ) . I askt u f f e n p å t r ä f f a s o f t a s t ö r r e p a r t i k l a r , såsom l a p i l l i ,
bomber etc.
T u f f i t , en t u f f som v i d a v s ä t t n i n g e n b l i v i t uppblandad
med a n d r a sediment sasom sand och l e r a .
Adergnejs, en s l i r i g t inhoiiiaqc!n, g r o v t o m k r i s t a l l i s e r a d
b e r g a r t med f ä l t s p a t som e t t a v huvudmineralen.
Slirigheten
ä r uppkommen genom p a r t i e l l u t s ö n d r i n g a v m a t e r i a l e l l e r
genom a t t g r a n i t m a t e r i a l i n t r ä n g t i en ä l d r e b e r g a r t .
MALMLETNING OCH PROSPEKTERINGSMETODER
Konsten a t t f i n n a m i n e r a l och a t t u r dem u t v i n n a m e t a l l e r
f ö r o l i k a ändamal a r f ö r h å l l a n d e v i s gammal. T i l l den
ä l d s t a s t e n i n d u s t r i n t o r d e man v ä l kunna räkna t i l l v e r k verkningen a v o l i k a t y p e r av s t e n r e d s k a p , a v f l i n t a och
andra mera l ä t t s p l i t t r a d e b e r g a r t e r .
Ca 5000 å r f ö r e v a r
t i d e r ä k n i n g s b ö r j a n b r ö t e g y p t i e r koppar på S i n a i h a l v ö n
och man t r o r a t t e g y p t i e r n a v a r de f ö r s t a a t t b r y t a malm i
världen.
I F i n l a n d b e d r i v s s y s t e m a t i s k malmletning utom a v Geologiska
f o r s k n i n g s a n s t a l t e n även a v e t t a n t a l s t a t l i g a och p r i v a t a
p r o s p e k t e r i n g s - och gruvbolag. Amatören h a r s ä l l a n
ekonomiska r e s u r s e r f ö r e t t s t ö r r e malmletningsarbete,
men hans h j ä l p h a r v a r i t och ä r a l l t j ä m t till s t o r n y t t a
f ö r malmletningen.
Den f ö r s t a impulsen h a r o f t a kommit
f r å n en amatör, som kanske a v en r e n händelse f u n n i t e t t
block e l l e r f a s t b e r g med malmmineralisation.
Man använder s i g numera a v e t t s t o r t a n t a l p r o s p e k t e r i g s e l l e r malmletningsrnetoder.
De kan i n d e l a s i f y r a grupper:
A.
Geologisk malmletning
B.
Geofysisk malmletning
C.
Geokemisk malmletning
D.
Borrning
Geologisk malmletning
Genom den samlade erfarenheten från gångna tider känner
geologerna till att de flesta mineralkoncentrationer är
vanligare inom vissa omraden än inom andra. Sådana malmrika omraden kallas malmprovinser. Ett bra exempel är det
stora sulfidmalmbältet som går från Brahestadstrakten till
Ladoga snett genom landet.
Man har kännedom om att vissa bergarter innehåller koncentrationer av speciella mineral. En gabbro t.ex. är ibland
förknippad med förekomster av nickel, krom, järn och titan.
Till graniten hör gangar med extremt stora kristaller
(pegmatiter). Dessa pegmatiter är ofta rika på kvarts och
fältspat, ibland med anhopningar av sällsynta grundamen
som litium, cesium och rubidium. Geologernas arbete består till stor del av att upprätta geologiska kartor. Det
går till på så vis att man på tillgängligt underlag ritar
in konturer av hällar (delar av berggrunden som sticker
fram genom de lösa avlagringarna) bestämmer och klassificerar bergarter och deras strukturer. Fran ett stort antal
observationer försöker geologen sedan få fram en bild av
hur olika bergartsformationer ligger och försöker få fram
en totalbild av vad som har hänt från jordens födelse till
jordskorpans nuvarande utseende. Denna uppgift är ovanligt
svar i Finland, där endast ca 5 procent av berggrunden ar
blottad, resten ar täckt av lösa jordavlagringar som
bildades under inlandsisens paverkan för ca 11 000 &r
sedan.
Med hjälp av sina kartor kan geologen få fram zoner inom
en malmprovins, som speciellt lämpar sig för prospektering.
De stora isavlagringar (moran) som täcker större delen av
berggrunden innehåller spår från malmer i form av malmblock, som i gynnsamma fall kan bilda en blocksvans, en
g e o l o g i s k " r ö d t r a d " , som kan l e d a till upptäckten a v en
r i k malm.
Där den s t o r a i n l a n d s i s e n g å t t fram h a r den
v e r k a t som en g i g a n t i s k hyvel p8 b e r g e t och s k y f f l a t b o r t
h e l a d e t ö v r e l a g r e t a v s p r i c k i g och t r a s i g berggrund.
Detta k r o s s a d e och i b l a n d nedmalda m a t e r i a l h a r sedan
s t j ä l p t s a v l ä n g r e fram i r ö r e l s e r i k t n i n g e n .
Isen har
ocksa under s i n f r a m f a r t f ö r t med s i g d e l a r a v de malmkroppar som v a r belägna i y t a n a v berggrunden. Då d e s s a
malmkroppar e n d a s t u t g ö r en minimal b r å k d e l a v berggrunden,
förekommer malmblocken i mycket utspädd form, n ä s t a n som
n å l a r i en h ö s t a c k . Närmare malmkroppen b l i r malmblocken
t a l r i k a r e och marken närmast m o d e r k l y f t e t ä r o f t a pepprad
Blocken samlar s i g till en
med malmmineralrika block.
blocksvans med s p e t s e n a v s e k t o r n r i k t a d mot utgangspunkten,
moderklyftet.
När geologen e l l e r dennes medhjälpare h i t t a t e t t malmblock
l e t a r man v i d a r e f ö r a t t h i t t a y t t e r l i g a r e block. Man
a r b e t a r s i g fram mot i s e n s r ö r e l s e r i k t n i n g . V a r j e n y t t
malmblock l ä g g s i n p& en k a r t a som en punkt t i l l s man s l u t l i g e n f a r fram en k a r t b i l d ö v e r malmblockens l ä g e . Fr&n
denna b i l d kan man sa d r a v i s s a s l u t s a t s e r om v a r s j ä l v a
fyndigheten kan t ä n k a s v a r a belägen.
Geofysisk malmletning
Det f i n n s m ö j l i g h e t e r a t t a v s l ö j a h u r berggrunden s e r u t
under d e t t j o c k a moräntäcket, med h j ä l p a v f y s i k a l i s k a mätinstrument.
I huvudsak använder man s i g a v fem metoder:
1. Magnetiska metoder
2.
3.
4.
5.
E l e k t r i s k a metoder
Gravimetriska metoder
Seismiska metoder
Radioaktiva metoder
A l l a metoder utom den g r a v i m e t r i s k a kan u t f ö r a s f r a n l u f t e n
och v a r j e s t ö r r e prospekteringsbolag h å l l e r s i g d a r f ö r med
e t t f l y g p l a n med i n s t a l l e r a d u t r u s t n i n g , som gör d e t m ö j l i g t
a t t göra ö v e r s i k t l i g a mätningar f r å n l u f t e n . Mer d e t a l j e rade mätningar u t f ö r man på marken.
Geokemisk malmletning
Det f i n n s o l i k a t y p e r a v geokemisk prospektering.
I vissa
f a l l s t u d e r a r man fördelningen a v grundämnen inom e t t p a r t i
av berggrunden och kan därav d r a s l u t s a t s e r om i v i l k e n
r i k t n i n g man kan vänta s i g e v e n t u e l l a malmanrikningar. I
vattensystem som ö v e r t v ä r a r en mineralförekomst kan v i s s a
grundämnen ha l ö s t s u t och d ä r e f t e r f ä l l t s u t i sedimenten.
Genom a t t f ö l j a e t t vattensystem och a n a l y s e r a prover f r å n
sedimenten på v i s s a m e t a l l e r , kan man i gynnsamma f a l l
h i t t a en malm. Andra metoder b a s e r a r s i g på a n a l y s a v
prov a v morän, j o r d a r t e r , v a x t e r och v a t t e n . Provtagningen
kan s k e med spade, l ä t t s t ö t b o r r e l l e r t r y c k l u f t s b o r r . A l l mant g a l l e r a t t man måste t a e t t mycket s t o r t a n t a l prov
och a t t man måste ha t i l l g å n g till e t t modernt laboratorium
med snabba och b i l l i g a analysmetoder. Det g å r s å l e d e s i n t e
a t t e n b a r t s k i c k a i n e t t e n s t a k a sediment- e l l e r j o r d a r t s prov utan man måste samla i n f l e r a hundra prov som t ä c k e r
e t t s t ö r r e omr3de och som sedan jämförs sinsemellan.
Borrning
Under malmletningen kommer man s l u t l i g e n till e t t stadium
då man i n t e kan komma l ä n g r e med geologiska, geofysiska
e l l e r geokemiska metoder. Har man då en e l l e r f l e r a s t a r k a
i n d i c i e r på a t t en malm kan tänkas förekomma, b e s l u t a r man
s i g f ö r a t t b o r r a . V i måste h ä r k o n s t a t e r a a t t borrning
ä r den d y r a s t e av malmletningsmetoderna.
Vid diamantborrning d r i v e r e n motor en med diamanter f ö r sedd b o r r k r o n a i n i b e r g e t . Borrkronan s k ä r l o s s e n
c y l i n d r i s k s t e n k ä r n a som matas i n i e t t k ä r n r ö r bakom
kronan. Borrkärnorna p l o c k a r man e f t e r hand upp och
l ä g g e r i l a d o r i den ordning de t a s upp. När b o r r h a l e t
ä r a v s l u t a t kan man med borrkärnans h j a l p s t u d e r a den
genomborrade berggrunden och a n a l y s e r a m i n e r a l r i k a p a r t i e r .
Den s t o r a allmänheten kan a v s e v ä r t befrämja malmletningsverksamheten genom a t t g ö r a i a k t t a g e l s e r om f l y t t b l o c k
och b e r g , i s y n n e r h e t v i d o l i k a sprängnings-, b r y t n i n g s och grävningsarbeten.
M a l m l e t n i n g s t ä v i i n g a r b r u k a r anordnas i o l i k a d e l a r a v l a n d e t , och v ä r d e f u l l a fynd
b e l ö n a s med p e n n i n g p r i s .
A l l a i n t r e s s a n t a s t e n p r o v och f r a m f ö r a l l t s t e n p r o v som
i n n e h l l l e r malmmineral kan i n s ä n d a s b1.a. till nagon a v
Geologiska f o r s k n i n g s a n s t a l t e n s b y r i e r som a v g i f t s f r i t t
g e r s i t t u t l å t a n d e om dem. P o s t e n t r a n s p o r t e r a r h ö g s t
2 kg:s f ö r s ä n d e l s e r g r a t i s om på omslaget s k r i v e s "Stenprov"
Geologiska f o r s k n i n g s a n s t a l t e n s a d r e s s e r S r :
.
S tenkarlsvSgen 1
02150
ESBO 15
PB 237
70101 KUOPIO 10
PB 77
96101
ROVANIEMI
Geologiska f o r s k n i n g s a n s t a l t e n s t r y c k t a
b e r g g r u n d s - och j o r d a r t s k a r t o r i s k a l a n
1 : 400 000 och 1 : 100 000 s ä l j e s a v :
Lantmäteristyrelsens k a r t f ö r s ä l jning,
Södra Esplanaden 10,
00130 H e l s i n g f o r s 13.
Forskningsanstaltens övriga t r y c k t a publik a t i o n e r s ä l j e s av:
S t a t e n s t r y c k e r i c e n t r a l s f ö r s ä lj n i n g ,
Annegatan 44,
00100 H e l s i n g f o r s 10.
A e r o g e o £ y s i k a l i s k a k a r t o r i s k a l a n 1 : 20 000
och 1 : 100 O00 s a m t r e g i o n a l a sammanstiilln i n g a r a v geokemiska a n a l y s r e s u l t a t kan best a l l a s f r å n G e o l o g i s k a f o r s k n i n g s a n s t a l t e n .
U p p g i f t e r om t i l l g l n g l i g a p u b l i k a t i o n e r och
k a r t o r ges av forskningsanstaltens informationsbyrå.
B i l a g a 1.
L i s t a ö v e r kemiska b e t e c k n i n g a r
Aluminium
Litium
Antimon
Arsenik
Magnesium
Mangan
Barium
Molybden
Beryllium
Bly
Bor
Natrium
Brom
Niob
Fluor
Platina
Fosfor
Silver
Nickel
Strontium
Guld
Svavel
Syre
Helium
Tenn
Jod
Titan
Järn
Uran
Kadmium
Kalcium
Vanadin
Kalium
Vismut
Kisel
Väte
Klor
Kobol t
Wolfram
Koppar
KO l
Krom
Kväve
Kvicksilver
Zink
Bilaga 2.
Kvalitetsklasser för malminnehallet i stenorov
Tabellen visar de ungefarliga kvalitetsklasserna för malmuppslag med avseende p& olika grundämnen. Det ar har fraga
om hela rnalmuppslagets medelhalt. Ett litet utvalt prov kan
alltså ge betydligt högre analysresultat utan att malmuppslaget darför behöver vara lika lovande.
De olika klasserna anvands bara som riktvärden d& man bedömer
malmuppslag. Många olika faktorer, t.ex. den omgivande bergarten, spelar in vid bedömningen.
Element
%/ppm
Vardelös
Fattig
Medelgod
AU
PPm
Ag
Pt
Pd
Cu
Zn
Pb
Ni
C0
II
-
1 - 4
30 -70
4
70
11
II
%
II
11
n
II
S
II
Fe
II
bfn
II
Cr
MO
W
II
II
n
v
II
U
ppm
1
30
- 1
- 2
- 0,3
- 2,O
- 3,O
- 0,2
- 0,l
- 20
- 30
10
- 10
- 0,l
- 0,2
- 0,2
-300
-
0,32,O3,O0,20,l20
-
0,5
4,O
5,O
0,4
0,3
30 -40
10
10 -20
0,l- 0,2
0,2- 0,4
o,2300 -1000
- 6
-300
0,5- 1,O
4,O- 6,O
5,O- 8,O
0,4- 0,7
0,3- 0,s
40
-
50
Rik
6
300
-
-
1,O-5,O
6,O8,O0,7
0,550
-
20
30
0,2- 0,5
0,4- 0,7
-
30 0,50,7-
1000-2000
2000-
Obs:
100 ppm = 0,01
%
-
-
P
P
-
--
-
p
-
Bilaga 3 .
AV MALM OCH
INDUSTRI MINERAL
1979
ZINKMALM
1(
NICKELMALM
KROMMALM
6
SVAVELKISMALM
@
KALKSTEN
b
APATIT
D
@
TALK
FALTSPAT
KVARTS
KM
B i l a g a 4.
Stockholm,
Evans, 1 . 0 . : J o r d e n s h i s t o r i a och g e o l o g i .
Forum, 1972.
F o n t a l t a b a , El., San Miguel A r r i b a s , A . , G a l u z z i , A .
&
B o n a c e s i , G.:
Geologi i b i l d .
Stockholm, LTs
F ö r l a g , 1970. 86 s.
F r i e t s c h , Rudyard:
? t e t o d e r f ö r malmletning.
Stockholm,
Almqvist & W i k s e l l , 1972. 85 s.
Hedin, L.H.: F a k t a f ö r m i n e r a l j ä g a r e n .
Stockholm,
B o n n i e r s , 19 71.
Lundegårdh, P e r H. : S t e n a r i f ä r g .
Stockholm, Almqvist
& W i k s e l l , 1960.
1 9 1 s.
Lundegårdh, P e r H.: Geologi
d e t levande j o r d k l o t e t .
-
2 :a u p p l . Stockholm, G e n e r a l s t . L i t o g r . Anst., 19 71.
Metz, R. & Fanck, A.E. : M i n e r a l och k r i s t a l l e r .
Stockholm,
LTs F ö r l a g , 1969.
Paiikkönen, V. & L i n d b e r g , E.: Stenkunskap f ö r malmletaren.
Geologinen t u t k i m u s l a i t o s , Opac 2A, 1969.
30 s .
R a t i a , A a t t o : Malmletarens ABC. Borga, Söderström, 19 71.
57 s.
Schumann, Walter: M i n e r a l och b e r g a r t e r .
Stockholm,
N o r s t e d t s , 1973. 222 s .
Suominen, V e l i : Kompendium f ö r mineralbestämning.
&o,
1973. 9 1 s.
Woolley, Alan R., Bishop, A. C l i v e & Hamilton, W. Roger:
Bergarter, a i n e r a l , f o s s i l .
Stockholm, B o n n i e r s , 1974.
320 s.
BESTAMNINGSSCHEMA FOR METALLG~NSANDE
MINERAL
I
I
M e t a l l g l a n s
+
T y d l i g t mörkt s t r e c k
E j magnetiskt
Drages t i l l
en magnet
I
S t r e c k cch
hammaren
I
I
I
Guld
K a t t g u l d glimmer
Mineralet s v a r t e l l e r g r a t t
Mineralet
mässingsgult
Strecket svart e l l e r g r å t t
Strecket brunt
Magnetit
Magnetkis
färg
Repas
av
kniv
tärningar
Repas
e j av
kniv
Kopparkis
Svavelkis
B l y g r å t t silverSmulas
gr3
till små Hammarens
tärningar s l a g g e r
Blyglans
Arsenikkis
Blågrå
Molybdenglans
Grå-
svart
Grafit
Repas
svagt ell e r inte
a
k nl il vs av
Kromit e l l e r
ilmenit
Strecket
lodrött
Repas
lätt
av k n i v
Zinkblände
Hematit
Fettglänsande, t v a l i g a f j ä l l
Nageln
r e p a r med
latthet
Nageln
repar
svagt
I
Talk
i. Gips
-
-
Nageln
repar e j
Kniven
r e p a r med
latthet
R o s t g u l mull e l l e r t a c k o r
b
Limonit
m
m
I
I
]
Biotit
Kan s p j a l k a s i tunna
skivor
E
H
Muskovit
Z
A
I
I
]
Kalkspat
Asbest
V1
C]
x
I
Apatit
Limonit
Hcmatit
C
Zinkblände
Hornblände
(mörkgrön )
I
I
I
i. K v a r t s
Kniven
repar e j
Mineralet
repar
Ofta svarta lsnga
Bruna e l l e r r ö d s k i f t a n d e korn med f l e r e y t o r
1
b Turmalin
j
Granat
Beryll
