Smittsamma sjukdomar hos häst

Smittsamma sjukdomar hos häst
Inledning
Hästar liksom andra djur och människor kan drabbas av olika smittsamma
sjukdomar.
En del sjukdomar hos djur är så allvarliga att de kan orsaka påfrestningar på
samhället. Sådana allmänfarliga sjukdomar kallar man epizootiska sjukdomar.
Exempel på epizootiska sjukdomar är Mul- och klövsjuka som drabbar
klövbärande djur och svinpest på grisar. Afrikansk hästpest är exempel på en
epizootisk sjukdom som drabbar hästar, men som inte förekommer i Europa för
närvarande. Inga epizootiska sjukdomar finns för närvarande i vårt land.
Salmonellainfektion är ett exempel på en så kallad zoonotisk sjukdom. Det
betyder att smittämnet kan överföras mellan djur och människa. Hästar kan
smittas och bli sjuka av salmonellabakterier, även om det inte är särskilt vanligt
i vårt land. Epizootiska sjukdomar och zoonoser som salmonella anses vara så
allvarliga för samhället att spridningen av dem måste förhindras och
bekämpningsinsatser sättas in. Detta görs genom samhällets försorg.
Jordbruksverket leder bekämpningsinsatserna och länsstyrelsen tillsammans
med praktiserande veterinärer har viktiga funktioner i bekämpandet av
sjukdomen.
Förutom epizootiska sjukdomar och zoonoser finns det sjukdomar hos djur som
samhället vill ha kontroll över hur spridda de är i vårt land. Dit hör de s.k.
anmälningspliktiga sjukdomarna.
I den text som följer behandlas de anmälningspliktiga hästsjukdomarna
hästinfluensa, virusabort, virusarterit och kvarka. Sjukdomarna beskrivs
kortfattat. Smittämne, symtom, åtgärder som man ska vidta om sjukdomen
uppträder i ett stall och hur man kan förhindra att få in de olika smittämnena i
ett stall tas upp efter sjukdomsbeskrivningen.
Anmälningspliktiga sjukdomar hos hästar
För fyra olika infektionssjukdomar som drabbar hästar föreligger
anmälningsplikt. Anmälningsplikten finns föreskriven i författning och gäller
för veterinärer och laboratorier som analyserar insända prover från misstänkt
smittade djur.
Anmälningsplikten omfattar sådana sjukdomar där det är angeläget att så långt
det är möjligt minimera smittspridning. Detta görs bland annat genom att
information om sjukdomarnas aktuella utbredning i ett område finns tillgänglig
så att man kan skydda sig från att få in smittan i ett stall. Förutom själva
anmälningsplikten finns inga andra författningar som reglerar hur man ska
handla vid inträffade fall. Däremot finns det rekommendationer som
branschorganisationer, myndigheter och veterinärer har enat sig om.
2006
1
De fyra anmälningspliktiga hästsjukdomarna är:
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
Hästinfluensa (Typ A)
Virusabort (Centralnervös form)
Virusarterit och
Kvarka
De tre första orsakas av virus medan kvarka orsakas av en streptokockbakterie.
Det är viktigt att notera att dessa sjukdomar är anmälningspliktiga, om
veterinären misstänker en sådan sjukdom, redan vid klinisk undersökning.
Kvarka ger i allmänhet så typiska symtom att man redan vid den kliniska
undersökningen kan avgöra att hästen har kvarka. De typiska kännetecknen är
svullna lymfknutor i käkregionen i kombination med feber och ibland också
näsflöde och hosta.
Provtagning är alltid viktig men på grund av flera olika orsaker är det svårt att
påvisa bakterien vid bakteriologisk odling och ett negativt provsvar utesluter
absolut inte att hästen har kvarka.
Instruktioner för hästägare/stallägare vid misstanke om
smittsam sjukdom
•
•
•
•
•
•
Isolera dvs. stäng omedelbart stallet för in- och utpassage av
hästar.
Sjuka hästar kan flyttas till ett isoleringsstall eller isoleras i
särskild isoleringsavdelning i stallet.
Kontakta veterinär och se till att få tillräcklig information om
vilka åtgärder som bör vidtas.
Var extra noga med hygienen. Tvätta händerna noggrant med tvål
och vatten. Torka händerna med papper, undvik smutsig handduk.
Byt skor eller stövlar när stallet lämnas. Byt även kläder och
duscha om annat stall ska besökas
Informera alla som rör sig i eller arbetar i ett smittat stall vad som
hänt och vad man bör tänka på. Detta gäller även personer som
kommer till ett smittat stall ex. vis hovslagare och veterinär. Sätt
upp informationslappar.
Rengör och desinfektera hästtransportfordon som använts till
misstänkt smittade hästar.
Gör upp temperaturlista för samtliga hästar i stallet. Kontrollera
temperaturen på hästarna varje dag.
De fyra anmälningspliktiga infektionssjukdomarna
(uppgifterna om hästinfluensa, virusabort och virusarterit är hämtade från
SVA´s hemsida, www.sva.se)
2006
2
Hästinfluensa (Typ A 2)
Sjukdomen orsakas av ett virus som kan spridas via luften. Vanligtvis sker dock
smittan vid direktkontakt mellan djur. Hästar kan vara smittbärare innan symtomen
visar sig och därför kan hästar som ser friska ut vara smittbärare. Sjukdomen är
mycket smittsam och drabbade hästar som inte är vaccinerade kan bli mycket sjuka.
Följdsjukdomar kan också förekomma.
Vid kraftiga sjukdomsutbrott kan även vaccinerade hästar och hästar som tidigare varit
sjuka drabbas, men sjukdomsförloppet blir betydligt lindrigare och kortare. Unga
hästar drabbas oftast hårdare av influensan än vad äldre hästar gör, men även äldre
ovaccinerade hästar kan ibland drabbas så hårt att de aldrig blir helt återställda. Därför
är det mycket viktigt att kontakta veterinär så att misstänkt sjuka hästar snabbt får rätt
behandling.
Symtom vid influensa
Första tecknet på influensa är hög feber, ibland ända upp till 41°C. Efter några timmar
eller ibland upp till 2 dygn senare uppträder en djup torr hosta. Det är vanligt med
näsflöde och en del hästar svullnar dessutom i benen. En vaccinerad häst med
fullständigt skydd klarar sig i allmänhet helt från att insjukna eller får en lindrig form
av sjukdomen.
Om hästen får vila och inte drabbas av komplikationer avtar symptomen efter ca
10 dagar. Det är viktigt att hästen får möjlighet att återhämta sig.
Isolering
Isolering av stallet ska gälla 10 dygn efter senaste insjuknade hästs första
febertopp.
Spridningen i stallet kan begränsas om man har möjlighet att separera den först
insjuknade hästen.
Vaccination
Hästen bör vaccineras som ung om den på bästa sätt ska bygga upp ett försvar mot
influensa. För att vaccinationen ska ge ett så bra skydd som möjligt är det viktigt att
alla hästar i stallet vaccineras.
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
2006
Föl bör vaccineras 1: a gången vid ca 6 månader.
Andra vaccinationen mot influensa sker därefter inom 1-2 månader.
Tredje vaccinationen 3-6 månader efter den andra.
Därefter bör hästen vaccineras varje halvår till och med 4 års ålder. Tiden
mellan vaccinationerna bör inte vara kortare än 3 månader.
Från och med 5 års ålder rekommenderas en årlig vaccination.
För hästar som ska användas i tävling ställs i vissa fall särskilda krav på att
vaccinationsrutiner följs och noteras. Kontrollera detta med aktuellt förbund.
3
För att undvika komplikationer i samband med vaccination bör Du tänka
på följande:
•
Hästen ska vara frisk, ha normal temperatur och helst vara avmaskad. Hästen
bör inte vaccineras samma dag som den utsatts för hårt träningsarbete eller har
tävlat.
•
Undvik hård ansträngning under första veckan efter vaccinationen. Därefter
bör de första ansträngningarna inte vara maximala.
Virusabort
Virusabort orsakas av ett herpesvirus kallad EHV-I. Infektion med detta virus kan hos
dräktiga ston orsaka kastning. Hos andra hästar orsakar den en övre luftvägsinfektion.
Ibland får smittade hästar neurologiska symtom. I de fall då sjukdomen leder till
kastning sker denna vanligen i den senare delen av dräktigheten, men ibland så tidigt
som i 5:e dräktighetsmånaden. Stoet kan kasta utan att ha visat tecken på sjukdom före
kastningen.
Viruset angriper fostret och kastningen kan ske från ett par veckor till flera
månader efter att stoet smittats. Herpesvirus kan ligga vilande i kroppen på en
smittad individ och aktiveras av kraftig stress, som till exempel långa
transporter. Vid ett stresstillstånd aktiveras virus och smittan överförs till
fostret. Vid fullgången dräktighet kan smittade föl födas levande, men är
infekterade och försvagade. De dör vanligen inom någon eller några dagar och
är höggradiga smittspridare.
Smittspridning
Hästar med övre luftvägsinfektion, förorsakad av herpesvirus, sprider detta med
andningsluften, vid nysning eller hosta. Även så kallade tysta smittbärare ( infekterade
hästar utan symtom) sprider smitta med andningsluften. Vid kastning är foster,
efterbörd och fostervätskor kraftigt infekterade med virus och kan sprida detta till
omgivningen.
Efter kastning finns inte viruset kvar någon längre tid, men flytningar från första
brunsten kan vara smittförande. Därför bör stoet som har kastat isoleras.
Diagnos
Ett kastat foster kan skickas på obduktion. Då undersöks fostrets inre organ som
njurar, lever och lungor. Det är enkelt att genomföra provtagningen på plats,
men analysen görs på ett laboratorium. Om provsvaret från laboratoriet visar att
det var virusabort, anmäls sjukdomsfallet till Jordbruksverket.
Åtgärder för att förebygga smitta med abortvirus
•
•
2006
Ston bör föla hemma
Undvik att blanda avels- och tävlingshästar
4
•
•
•
•
Dräktiga ston bör så långt som möjligt hållas åtskilda från övriga hästar.
Hästskötaren bör hantera stona före övriga hästar och vara medveten om att
smittan sprids med kläder, grimmor, borstar etc.
Undvik gemensamma transporter.
Om stoet ska användas som fostermärr bör man kontrollera att hon inte har
kastat pga. virusabort.
Hästar som vistats utanför anläggningen och kommit i kontakt med andra
hästar bör vid hemkomsten till stallet isoleras i 3-4 veckor.
Isolering
Stall där ston kastat på grund av virusabort bör isoleras i minst 3 och helst 4
veckor efter det sist inträffade fallet.
Desinfektion
Efter kastning är det viktigt att rengöra framför allt boxar och utrustning som kan ha
kommit i kontakt med smitta. Börja med att göra rent stallet med t.ex.
högtrycksspruta. Därefter desinfekteras stallet. Följ instruktionen på förpackningen.
Ett bra desinfektionspreparat mot virus är Virkon S som bland annat säljs av
Lantmännen och Apoteket. Det finns även andra medel som säljs i fackhandeln.
Vaccination
Vaccin mot virusabort finns tillgängligt i Sverige. Ston bör vaccineras i 5: e, 7: e och
9: e dräktighetsmånaden. Vaccinet ger inte fullständigt skydd, men kan bidra till att
minska antalet fall. Det viktigaste för stoägaren är att följa de förebyggande
rekommendationerna.
Åtgärder vid misstanke på virusabort
ƒ Vid fall av kastning, dödfött eller svagt föl bör man utreda om virusabort
är orsaken. Foster/föl och fosterhinnor lämnas eller skickas in till
obduktion.
ƒ Hästarna isoleras tills virusabort uteslutits som orsak.
ƒ Stoet isoleras från övriga hästar över första brunst.
ƒ Om diagnosen redan är ställt i ett tidigare inträffat fall, bör efterbörden vid
ett nytt inträffat fall omhändertas (grävas ner) då den betraktas som
smittförande. Boxen rengörs mekaniskt och desinfekteras. Ta bort
ströbädden och bränn upp den eller gräv ner den.
ƒ Kontrollera hästarnas hälsotillstånd varje dag. Dagliga
temperaturkontroller antecknas på en temperaturlista.
Om virusabort har inträffat
ƒ På större stuterier bör man om möjligt dela upp återstående dräktiga ston i
mindre grupper som hålls åtskilda för att begränsa smittspridningen.
ƒ Ston som varit dräktiga kortare tid än 5 månader vaccineras enligt
vaccinationsrekommendationen. Övriga ston kan beroende på
dräktighetsstadium eventuellt vaccineras enligt annat schema. Kontakta
veterinär för råd.
2006
5
ƒ
Risken för smittspridning anses liten om stoet betäcks på andra brunst
efter kastning.
Virusarterit (EVA)
Allmänt
Arteritvirus angriper de mindre blodkärlen hos hästar. Infektionen är svår att upptäcka,
eftersom symtom på klinisk sjukdom sällan framträder efter infektion med den
virustyp som idag är aktuell i vårt land. I många fall ger sjukdomen endast lindriga
förkylningsliknande symtom.
Internationellt har man en varierande syn på denna sjukdom. Vissa länder kräver
provtagning av blod och sperma, och hästar med positivt provresultat kan nekas
importtillstånd.
Orsak och utbredning
Virusarterit orsakas av virus, som söker sig till de små blodkärlen i kroppen där de kan
orsaka blödningar och svullnader. Det första kända fallet upptäcktes 1953. Idag
upptäcks positiva prov från hästar i större delen av världen. Infektionen påvisas oftare
hos varmblodiga travhästar och ridhästar än hos fullblodshästar.
Virusarterit smittar huvudsakligen på två sätt
1. Virusbärande hingstar anses spela en viktig roll för smittspridningen. Dessa hingstar
bär viruset under lång tid, i många fall för alltid (kroniska smittbärare) och sprider via
sperman smittan kontinuerligt vid betäckning/seminering. Viruset finns i hingstens
könskörtlar och är hormonberoende. Kastreras hingsten försvinner viruset. Nästan100
procent av de ston, som saknar immunitet och som betäcks eller insemineras med
sperma från en sådan hingst blir infekterade.
2. Ston som har blivit smittade av en virusbärande hingst smittar sedan andra hästar
via direktkontakt eller luftsmitta. Andra smittvägar är via aborterade foster och urin.
Inkubationstiden vid könssmitta, det vill säga tiden från smitta tills hästen visar
kliniska symtom är ca 1 vecka. Vid luftsmitta varierar den från 3-14 dagar. Ston och
valacker tycks inte kunna bli bärare av viruset längre än under själva infektionsfasen,
som vanligen är avslutad inom tre veckor. Likaså tycks föl efter infekterade ston inte
vara smittbärare. De smittar endast under den akuta sjukdomsfasen.
Symtom
Symtomen varierar. I Sverige ses i de flesta fall inga symtom alls. Dräktiga ston som
smittas kan kasta under dräktighetens andra hälft. De vanligaste kliniska symtomen
vid sidan om luftvägsinfektion är feber, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt aptit,
ögoninflammation, svullnader under buken och i benen, stel gång samt små
strimformiga blödningar i slemhinnorna.
2006
6
Diagnos
Diagnosen är osäker om den ställs enbart på grundval av kliniska fynd. För en säker
diagnos krävs att virus påvisas i sperma, nässvabbprov, aborterade foster eller urin.
Dessutom kan man säkerställa en antikroppsstegring mot virusarterit påvisat i så kallat
parprov.
Parprov innebär att två blodprov tas och analyseras på ett viruslaboratorium för att
påvisa en eventuell stegring av halten av antikroppar i blodet (sk titerstrergring).
Analys av ett enskilt blodprov kan inte ligga till grund för en tolkning av
provresultatet. Förekomst av antikroppar visar bara att hästen någon gång stött på
smittämnet. Höga eller låga antikroppstitrar i ett enstaka prov kan alltså inte ge svar på
frågan om hästen har sjukdomen eller ej. Det är bara den kliniska undersökningen som
ger en sådan information.
Det första blodprovet för ett parprov tas på hästen när den är frisk eller så tidigt som
möjligt vid misstänkt infektion. Det andra blodprovet (parprovet) tas tidigast 10 dagar
efter att symtomen har uppträtt. De olika blodproven jämförs och då är möjligheterna
goda att bekräfta eller avskriva en virusinfektion som grundorsak till hästens problem.
Behandling
I Sverige sammankopplas som tidigare nämnts sällan virusarterit med kliniska symtom
även om allvarliga utbrott har förekommit. Eftersom sjukdomen orsakas av virus finns
det idag ingen fungerande behandling. För de flesta virusinfektioner gäller det att
hästen bör vila och få understödjande behandling. Hingstar som har blivit kroniska
smittspridare av virus i sperma kan inte behandlas.
Smittspridningen kan minskas genom restriktioner i form av isolering av hästar i
smittade stall. Hingstar som har blivit kroniska smittspridare av virus i sperma kan inte
behandlas.
Svenska regler
Enligt nuvarande svenska regler gäller att hingstar som avses att användas via
artificiell insemination årligen måste provtas med avseende på virusarterit. Hingsten
får användas i Sverige även om den utskiljer virus i sperma, men hingstägaren är
skyldig att informera stoägarna om att hingsten är EVA-viruspositiv.
Sperma från viruspositiva hingstar får dock inte exporteras till andra EU-länder.
Många länder inom EU, som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Irland och Italien
följer hästorganisationens bestämmelser i Common Codes of Practice (CCP), där det
krävs att samtliga importerade hästar skall provtas för påvisande av eventuella
antikroppar mot EVA. Alla antikroppspositiva hingstar skall isoleras och spermaprov
skall undersökas för eventuellt påvisande av virusarterit.
Under isoleringstiden ska hingstarna provbetäcka två EVA-negativa ston. Om
hingsten bedöms vara en kronisk smittbärare skall den skickas tillbaka till sitt
ursprungsland, kastreras eller avlivas. Ett sto med konstant eller fallande
antikroppssvar, dvs. en häst där den akuta infektionen har avklingat anses inte utgöra
smittorisk för andra hästar.
2006
7
Vaccin och bekämpning av EVA
I Sverige är det ännu inte möjligt att vaccinera mot virusarterit. Vaccin finns
tillgängligt i en del andra länder bl.a. USA och England, men eftersom de
internationella reglerna gällande EVA inte är harmoniserade så kan vaccination
medföra att hästen inte får importeras till vissa länder. Forskning och utveckling av ett
mer effektivt vaccin pågår. Smittspridningen kan minskas genom att restriktioner i
form av isolering av hästar i smittade stall och för kroniskt smittade hingstar följs.
Eftersom Sverige tillsammans med vissa andra länder har en del avelshingstar
framförallt varmblodiga travare och halvblodshingstar som utskiljer virus med sperma,
kan vi inte utan stora problem direkt tillämpa så hårda regler som i CCP.
Kvarka
Allmänt
Ordet kvarka är ett gammalt nordiskt uttryck för «strypa» och har sedan länge använts
för att beskriva en infektion i de övre luftvägarna hos hästar. Kvarka orsakas av en
streptokockbakterie med det latinska namnet Streptococcus equi subspecies equi
(anges ofta som Streptococcus equi).
Sjukdomen kvarka är faktiskt en av de första hästsjukdomarna som omnämns i
litteraturen. Bland annat kan man i tidig litteratur läsa om sjukdomens smittsamhet
och förmåga att sprida sig bland hästar i ett område. År 1664 beskrev engelsmannen
Solleysel kvarka som en sjukdom som unga hästar måste genomgå på ungefär samma
sätt som barn då måste drabbas av och överleva smittkoppor. Solleysel var övertygad
om att kvarka var en smittsam sjukdom, trots att man vid den tiden inte hade en aning
om förekomsten av vare sig bakterier eller virus. Han rekommenderade att sjuka
hästar skulle hållas isolerade och att gemensamma vattenhinkar var en vanlig
smittkälla. Två viktiga påståenden som gäller vid sjukdomsutbrott också idag.
Liksom vid alla infektionssjukdomar är det viktigt att få en diagnos genom att ta prov
från det sjuka djuret och skicka provet till ett laboratorium. När det gäller kvarka är
emellertid en typisk sjukdomsbild tillräcklig för att avgöra diagnosen. Detta är ett
undantag, men ett viktigt sådant. Det innebär att om en häst har typiska
kvarkasymtom, är en veterinär enligt lag skyldig att rapportera detta sjukdomsfall
vidare. Antalet rapporterade kvarkautbrott har ökat under senare år.
Kvarka hos häst har stora likheter med halsfluss hos människa. Båda orsakas av
streptokocker som har många gemensamma egenskaper. Halsfluss- och
kvarkastreptokockerna ger upphov till en halsinfektion som kan vara lindrig eller
allvarlig. En skillnad är emellertid att kvarkastreptokockerna oftare ger upphov till
halsbölder än vad halsflusstreptokockerna gör.
Dessa bakterier är artspecifika vilket innebär att halsflussbakterier bara drabbar
människor och kvarkabakterier bara hästar.
2006
8
Överlevnad
Kvarkastreptokocker har förmåga att överleva en viss tid i miljön runt hästen. Hur
länge beror på temperatur, fuktighet och mängden ljus mm. Ju lägre temperatur, högre
fuktighet och mindre solljus desto längre överlever bakterierna. Under gynnsamma
förhållanden kan de klara sig under veckor upp till flera månader i spiltor,
vattenkoppar, foder etc. En överlevnad på 63 dagar på trä vid +2°C har angetts i
litteraturen.
Smittspridning
Tiden från det att en häst smittas av kvarkastreptokocker till dess den uppvisar
sjukdomstecken, den s.k. inkubationstiden, varierar från två dagar till två veckor
(vanligen 2-6 dagar).
Den viktigaste smittkällan är sjuka hästar som utsöndrar bakterier, men även till synes
friska hästar kan bära på och under viss tid utsöndra kvarkabakterier utan att visa
tecken på sjukdom, så kallade symtomlösa smittbärare. Bakterierna smittar vanligen
via sjuka hästar genom direktkontakt, genom kontakt med grimmor, betsel, fodertråg
och vattenkoppar eller vattenhinkar, samt inte minst via transportvagnar som använts
för sjuka hästar. Kvarkabakterierna kan också överföras via skötarens händer och
kläder.
Symtom
Sjukdomen börjar med feber upp till 41°C och näsflöde som först är tunnflytande men
som efterhand övergår i mer tjockt, segt var. En del hästar får hosta och
sväljningssvårigheter. Efter några dagar blir hästen svullen i underkäksområdet och så
småningom bildas bölder här. Dessa öppnar sig ofta utåt som ett varigt sår i
underkäken. Även andra områden på huvudet (lymfknutor) kan bli svullna och
ömmande.
Om sjukdomsförloppet gått så långt att hästen har spruckna bölder blir
tillfrisknandetiden mycket långvarig. Från tre veckor till flera månader. Ibland kan
också kvarkabakterierna sprida sig vidare till inre organ (hjärtklaffar, njurar m.m.)
med allvarliga konsekvenser som följd, så kallad kastad kvarka.
Om vi ser sjukdomsförloppet från bakteriernas synvinkel, tar de sig in i hästen via
mun eller nos. De hamnar så småningom i svalget där de har förmåga att sätta sig fast
på celler i framförallt halsmandlarna (tonsillerna) liksom halsflussbakterierna gör hos
människa. När kvarkastreptokockerna väl har etablerat sig där, tar de sig in i vävnaden
och förs med lymfan till lymfknutor i käkområdet. När bakterierna hamnat där lyckas
de motstå kroppens försvarsmekanismer, växa i antal genom att dela sig och bilda
olika bakteriegifter som förstör vävnaden och bölder bildas i de aktuella lymfknutorna.
Provtagning
För att säkerställa kvarkadiagnosen tas i allmänhet svabbprov för bakteriologisk
undersökning från näshålan. Flera undersökningar visar emellertid att man har
begränsade möjligheter att påvisa kvarkabakterien i de prover som tas från de övre
luftvägarna. Man kan inte räkna med att få ett positivt svar i mer än högst hälften av
kvarkafallen med symtom. Detta beror sannolikt på att bakterien på relativt kort tid
2006
9
lämnar slemhinnan i nos-svalgområdet för att lokalisera sig till det lokala
lymfsystemet och vidare till lymfknutor.
Vid luftvägsinfektioner hos hästar är det viktigt att ta prov så tidigt som möjligt under
sjukdomsförloppet dvs. när hästen har feber och eventuellt lätt näsflöde och/eller
hosta. När sjukdomen utvecklats så att bölder uppträder i käkregionen blir provsvaret
osäkert.
Behandling
Kvarkabakterierna är generellt känsliga för penicillin och sjuka hästar i ett tidigt
stadium av sjukdomen kan framgångsrikt behandlas med detta läkemedel. Om
sjukdomen varat en tid är det inte säkert att antibiotika har någon effekt. Det är alltid
den inkopplade praktiserande veterinären som avgör om och vilka hästar som ska
behandlas.
Hur bekämpas sjukdomen idag
Kvarka måste bekämpas på flera plan, både kortsiktigt och långsiktigt. Det är viktigt
att alla misstänkta fall rapporteras av djurägare till veterinär så att veterinären kan
undersöka fallet, ta prov och om typiska symtom föreligger, rapportera detta.
Ett stall som drabbats av häst med misstänkt eller konstaterad kvarka bör isoleras för
att minska smittspridning. Stallet skall hållas isolerat till dess minst 21 dagar förflutit
efter det att ”den sist insjuknade hästen inte längre visar smittförande symtom” enligt
rekommendationer av hästsportens epizootigrupp.
För obehöriga gäller besöksförbud i isolerade stallar. Speciella hygieniska åtgärder bör
vidtas efter förslag från den veterinär som är inkopplad. Veterinären föreslår också
eventuellt andra åtgärder som exv antibiotikabehandling mm.
Aktuell forskning
För att i framtiden kunna förebygga sjukdomen på olika sätt genom att hindra
bakterier från att överföras mellan hästar, etablera sig och framkalla sjukdom krävs
grundforskning om bakteriernas innersta strukturer (på gennivå) för att det text. skall
finnas möjlighet att utveckla ett effektivt vaccin. Dessutom behövs mer praktisk
forskning för att utreda bakteriens möjligheter att överleva i naturen, hur den sprider
sig mellan hästar och hur länge den kan överleva hos till synes friska hästar samt en
förbättrad diagnostik. Denna forskning bygger på ökad kunskap om
kvarkastreptokockens sjukdomsförlopp och är viktig för att man i framtiden, genom
förebyggande åtgärder, skall kunna hindra spridning av bakterien.
En av de viktigaste forskningsuppgifterna är att få fram ett effektivt vaccin mot
kvarka. Idag finns flera vacciner på marknaden, främst i USA. Förutom att ge kraftiga
biverkningar har de hittills gett dåligt skydd mot kvarka och har därför inte varit
aktuella att ta in i Sverige. Nu kommer emellertid ett nytt vaccin att lanseras i Sverige.
Hur effektivt detta vaccin är får framtiden utvisa.
2006-01-09
Per Jonsson, Länsveterinär, Länsstyrelsen Södermanlans län
2006
10