Utrikesdepartementet - Regeringens webbplats om mänskliga

advertisement
Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Saudiarabien 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Situationen för de mänskliga rättigheterna (MR) och för demokrati i
Saudiarabien uppvisar fortfarande betydande brister. Sedan kung Abdullahs
trontillträde finns dock vissa tecken på en utveckling mot större öppenhet och
gradvis förbättring av MR-situationen, särskilt för kvinnor och etniska
minoriteter. Den nationella dialogen pekar i samma riktning.
Saudiarabien är en absolut monarki utan vald representation eller politiska
partier. Statschef är, sedan augusti 2005, kung Abdullah, son till riksgrundaren.
Kungen är även regeringschef. En rådgivande församling (Majlis Ash-Shura)
finns sedan 1992. Församlingen granskar lagförslag, kan föreslå lagändringar
och ta rådgivande initiativ. Församlingen har fått en allt större roll efterhand.
Kommunalval arrangerades i början av 2005 till hälften av platserna i de 178
kommunala församlingarna. Det var första gången ett val till en politisk
institution arrangerades i Saudiarabien. Politiska partier är inte tillåtna. Kvinnor
tilläts inte rösta den här gången. Det råder inte församlings- eller
religionsfrihet. Fackföreningar är inte tillåtna och inte heller finns någon
strejkrätt.
Den egna tolkningen av den islamiska lagen, sharia, tar som regel över annan
lagstiftning. Offentliga avrättningar och kroppsstraff förekommer.
Homosexualitet är förbjuden enligt lag. Konvertering från islam är likaledes
förbjudet. Båda brotten kan leda till dödsstraff.
2
Omfattande restriktion finns vad gäller kvinnors rörelsefrihet, ställning inom
familjerätten, inom det politiska livet och möjlighet att söka anställning. I
domstol väger en kvinnas vittnesmål hälften så tungt som en mans.
Debatten om kvinnans ställning och medverkan i samhällslivet har sedan 2004
blivit mer intensiv. Ny lagstiftning på arbetsmarknadsområdet gör att
möjligheterna för kvinnor att arbeta ökat något.
Sammantaget uppmärksammas frågor rörande de mänskliga rättigheterna
alltmer. En nationell medborgardialog om politiska reformer pågår och har lett
till att diskriminerade minoriteter fått en något tydligare röst i samhället.
Sedlighetspolisen har fortfarande starkt stöd av regimen, men övertrampen
verkar att ha blivit färre efter det att representanter för landets högsta ledning
uppmanat till moderation.
Bildandet av en delvis oberoende MR-organisation 2004 och en helstatlig MRkommission 2005 samt medias ökade öppenhet har lett till att tidigare
undangömda MR-problem av social karaktär redovisas alltmer och ibland leder
till åtgärder från myndigheternas sida. Detta gäller i första hand problem som
kvinno- och barnmisshandel och övergrepp på eller missbruk av människor
som kommit som arbetskraft, exempelvis hushållsanställda. MR-organen
verkar hittills främst som en sorts ombudsmannaorganisationer.
I maj 2006 invaldes Saudiarabien i FN:s nya råd för mänskliga rättigheter.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Saudiarabien har inte undertecknat eller ratificerat konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Samma gäller
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).
Saudiarabien har ratificerat konventionen mot tortyr (CAT) med reservation
för att man inte erkänner artikel 20-kommitténs jurisdiktion och inte heller
anser sig vara bunden av arikel 30:1 om överföring av tvister till Internationella
domstolen. Landet har inte undertecknat eller ratificerat det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr. FN:s konventionskommitté utryckte
vid sin granskning 2002 oro över att den saudiska lagstiftningen inte
uttryckligen förbjöd tortyr och inte heller hade inkorporerat en acceptabel
definition av tortyr. Ett sådant förbud har nu införts i
processrättslagstiftningen.
3
Saudiarabien ratificerade konventionen om avskaffandet av alla former av
diskriminering mot kvinnor (CEDAW) år 2000 med en viktig reservation för
de fall konventionen strider mot landets religiösa lagstiftning. Inte heller anser
man sig vara bunden av det stadgande i konventionen som föreskriver
jämlikhet mellan könen samt vad gäller överföring av tvister till Internationella
domstolen. Landet har inte undertecknat eller ratificerat det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt.
Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD)
ratificerades år 1997 och konventionen om barnets rättigheter (CRC) 1996. I
båda fallen reserverade man sig för de fall konventionerna strider mot landets
religiösa lagstiftning. Vad gäller CERD uttryckte konventionskommttén i mars
2003 oro för att den breda och allmänna reservationen riskerade omintetgöra
konventionens syfte och uppmanade Saudiarabien att ompröva reservationen.
Saudiarabien har inte anslutit sig till de till barnkonventionen bifogade frivilliga
protokollen om barn i väpnade konflikter samt trafficking med barn.
Saudiarabien har inte anslutit sig till flyktingkonventionen eller dess tillhörande
protokoll från 1967. Detta gäller även Romstadgan för den Internationella
brottmålsdomstolen (ICC)
Ett besök av FN: s specielle rapportör för domares och juristers oberoende
ägde rum 2002. Enligt rapportören förbättrades rättsväsendet i Saudiarabien i
takt med de strukturella och procedurella förändringar som genomförs.
Förändringstakten var långsam. Bristen på advokater och avsaknad av
advokatsamfund kritiserades. Rapportören noterade att domstolarna alltför
ofta baserade sina domslut på erkännande. På hög politisk nivå fann
rapportören en vilja till utveckling av systemet mot accepterande också av
annan bevisföring.
I maj 2006 invaldes Saudiarabien i FN:s nya råd för mänskliga
rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det förekommer inga uppgifter om att myndigheterna skulle sanktionera
politiska mord eller avrättningar och ej heller om ofrivilliga försvinnanden.
Den nya saudiska processrättslagstiftningen förbjuder tortyr. Enligt den
religiösa sharia-lagstiftningen har domare inte rätt att acceptera erkännanden
framtvingade av våld eller hot om våld. Trots detta och trots att CAT
ratificerats förekommer uppgifter om att våld utövas av myndighetspersoner i
4
häkten och fängelser, liksom uppgifter om frihetsberövanden under lång tid
utan rättegång.
Ett par västerlänningar, som hållits fängslade bland annat för bombdåd och
som släppts fria, har inlett processer mot Saudiarabien och enskilda saudiska
tjänstemän för den behandling de enligt egna uppgifter fått utstå i fångenskap.
De två nybildade, offentligt erkända saudiska MR-organen, har visat särskilt
intresse för förhållanden i häkten och fängelser.
Sedlighetspolisen (Commission of Virtue and Prevention of Vice) uppges vid
upprepade tillfällen ha utövat våld mot personer som inte anpassat klädsel och
uppförande till de strikta saudiska normerna.
I enlighet med shariah-lagstiftningen kan kroppslig bestraffning i form av
spöstraff och amputering utdömas för exempelvis stöld, innehav av narkotika,
pornografibrott, osedligt beteende, våldtäkt och för trakasseri av kvinnor. I
slutet av 2005 dömdes två lärare till fängelse och spöstraff för att ha ringaktat
islamiska utbildningsmetoder.
Ett rättsfall har under hösten 2006 fått stor uppmärksamhet, då både
våldtäktsmän och våldtäktsoffer dömts till spöstraff. I det sistnämnda fallet
var skälet att offren varit tillsammans med personer som de inte var gifta eller
släkt med när våldtäktsmännen attackerade.
4. Dödsstraff
I enlighet med shariah-lagarna utdöms dödsstraff för mord, våldtäkt och
narkotikarelaterade brott. Avrättningarna sker som regel i form av offentlig
halshuggning för män och arkebusering för kvinnor. Domstolars beslut om
avrättning eller annan kroppslig bestraffning måste bekräftas av Högsta
Domstolen och kan därefter endast verkställas om ett kungligt dekret utfärdas.
Kungen har möjlighet att omvandla dödsstraff till frihetsberövande, utom i
mordfall, då han istället kan besluta om medling mellan de inblandade
familjerna. Den mördades familj tillfrågas om de kan förlåta gärningsmannen
mot ersättning (så kallade blodspengar). Enligt medieuppgifter förekommer i
många fall långvariga förhandlingar, där stora belopp krävs för att spara
mördarens liv.
Under de första tio månaderna 2006 har ett 20-tal personer avrättats. Under
2005 avrättades 86 personer, 2004 avrättades 35, år 2003 52 och år 2002 43
personer. Många är utlänningar. En majoritet gällde narkotikasmuggling och de
flesta övriga fall rörde mord.
5
När det gäller narkotikabrott har ny lagstiftning införts med möjlighet för
domarna att avstå från dödsstraff och i stället välja långa fängelsestraff i
kombination med spöstraff och böter.
Någon offentlig diskussion om dödsstraffet förekommer inte. Det betraktas
enligt sharia-lagstiftningen som ett av Gud instiftat straff.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Kvinnor får inte resa utomlands utan skriftligt tillstånd från sin make/fader
eller annan förmyndare. Först de senaste åren har kvinnor fått tillgång till egna
ID-kort. Kvinnor får inte köra bil.
Sedlighetspolisens över 4 500 medlemmar har rätt att arrestera för
moral/sedlighetsbrott och hålla personer i häkte i upp till 24 timmar. Därefter
måste den häktade frisläppas eller överlämnas till vanlig polis. Inrikesministern
(ledande medlem av kungafamiljen) har i uttalanden uppmanat
sedlighetspolisen att ha överseende och respektera människors frihet, att
respektera hemmets okränkbarhet och att upphöra med övervakning av
befolkningen. Myndigheterna framhåller offentligt att sedlighetspolisen har en
viktig roll i samhället och att den har regeringens fulla stöd. Som en statlig
institution skall den följa samhällets lagar och regler. Kritik mot
sedlighetspolisens sätt att arbeta förekommer samtidigt numera ofta i media.
Under 2006 har den rådgivande församlingen (Majlis Ash-Shura) för första
gången gått emot ett förslag från kommissionens sida.
Det förekommer att den vanliga polisen arresterat och hållit personer i häkte
utan lagstöd. Den nya saudiska processrättslagstiftningen föreskriver att detta
generellt sett är otillåtet, men att undantag kan medges.
Saudisk lagstiftning föreskriver inte religionsfrihet. Frihetsberövanden på
religiösa grunder förekommer, bland annat när det gäller kristna gästarbetare
som samlas privat för att hålla gudstjänst och bön, och detta trots att man i
enlighet med oskrivna regler skall ha rätt att utöva sin religion i enskilda och
privata sammanhang.
I strid med gällande bestämmelser är det fortfarande vanligt att utlänningars
pass omhändertas och kontrolleras av arbetsgivare (sponsor). Media
rapporterar ofta om fall av arbetsgivares missbruk av den beroendeställning
utländska arbetstagare, inte minst vad gäller mindre kvalificerade arbeten,
utsätts för.
6
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättssystemet, förutom arbets- och handelsrätten, vilar på den religiösa sharialagstiftningens grund. Rättsväsendets självständighet är inskriven i lag, men
justitieministeriet utövar administrativ och finansiell kontroll över domstolarna.
Högsta rättsliga rådet, vars medlemmar tillsätts av kungen, har rätt att utdela
disciplinstraff samt avsätta domare. Uppgifter har förekommit om att
myndigheter och inflytelserika personer haft möjlighet att påverka
domstolarna, även om det ofta upprepats från högsta officiellt håll att alla är
lika inför lagen.
Under 2005 beslutades om fortsatt modernisering av rättsväsendets
infrastruktur genom inrättandet av en Högsta domstol samt
appellationsdomstolar i samtliga landets regioner. Domar i lägre domstolar kan
överklagas dit.
Brott inom den militära yrkeskåren hanteras av Militärdomstolar, vilka står
under direkt överinseende av försvarsministern. Även kungen övervakar deras
beslut.
Ny processrättslig lagstiftning med syfte att stärka den åtalades ställning har
trätt i kraft. Den innebär bland annat att misstänkta och häktade personer
numera har rätt till försvarsadvokat. Lagen stadgar att de rättsvårdande
myndigheterna inte får skada den misstänkte, varken fysiskt eller psykiskt, att
den häktade endast får hållas i därför avsedda häkten, att den misstänkte inte
får frihetsberövas mer än tre dagar om inte starka bevis finns för begånget
brott och grund för väckande av åtal, att rättegångar skall vara offentliga om
inte särskilda skäl talar mot detta och att husrannsakan i hem, på arbetsplats
och i fordon endast får ske dagtid och efter godkännande av ansvarig
myndighet. Det senare gäller även telefonavlyssning. De anklagade får inte
heller beläggas med bojor i samband med rättegång.
Enligt saudisk lag är en person straffmyndig från 18 års ålder. Utländska
medborgare tenderar att bestraffas hårdare än saudiska medborgare. I enlighet
med den saudiska tolkningen av shariah är straffpåföljderna för brott mot ickemuslimer mildare än för brott mot muslimer. Det händer att utländska
intressenter klagar på att det är ytterst svårt att få rätt mot en saudisk motpart i
en tvist.
Kvinnors rättssäkerhet kan bli lidande av att det inte finns några kvinnor inom
rättsväsendet. Det finns exempelvis inga kvinnliga advokater.
7
7. Straffrihet
Kungafamiljen har en hög grad av såväl straff- som civilrättslig immunitet.
Rättskipningen inom kungafamiljen handhas av guvernören i Riyadh. Andra
myndighetspersoner inom rättsväsendet åtnjuter inte straffrihet.
Liksom kungen har guvernörerna (som regel medlemmar av kungafamiljen) i
landets olika regioner rätt att mildra av domstolar utdömda straff.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Det är inte tillåtet att offentligt kritisera vare sig islam eller kungafamiljen.
Media kritiserar ofta enskilda ministrar.
Pressen ägs av privata intressen men får statsunderstöd. Tidningarnas
chefredaktörer tillsätts av informationsministeriet. Numera tillåts
journalistföreningar och import av utländska tidningar. Enligt gällande
lagstiftning skall censur utövas endast undantagsvis och i nödlägen, och
yttrandefrihet skall bejakas. Undantag gäller för artiklar eller uttalanden som
skändar islam, skadar statens intressen eller folkets moral. Pressen förväntas
värna om islam, bekämpa ateism och bevara landets kulturella arv.
Mångfald och öppenhet i media har gradvis ökat. Kontrollen finns dock kvar
och åtgärder vidtas när gränserna överskrids. Fortfarande censureras utländsk
press både när det gäller artiklar som är kritiska mot Saudiarabien (det har dock
i takt med satellit-TV: s och Internets utbredning blivit allt vanligare att sådana
släpps igenom) och återgivning i bild av till exempel nakna kroppar, kors,
madonnor och förbjudna produkter. All Internettrafik till och från
Saudiarabien försöker man (mer eller mindre framgångsrikt) kontrollera med
hjälp av de brandväggar som upprättats av den statliga kontrollerande
myndigheten. Det som uppfattas som anstötlig information blockeras.
Som exempel på problematiken kan nämnas att de saudiska myndigheterna
först förbjöd mobiltelefoner med kamerafunktion, eftersom dessa ansågs
kunna missbrukas för att i strid med lokal sedvänja fotografera kvinnor. Efter
ungefär ett års förbud valde myndigheterna att släppa in kameramobilerna och
acceptera den nya tekniken. Fortfarande beslagtas böcker och tidskrifter med
förbjudet innehåll vid ankomsten till flygplatser och andra gränsstationer.
Ibland kan samma eller liknande alster dock köpas på stan eller vara tillgängliga
via Internet.
Efter många år av en ”stängda-dörrens” politik beträffande journalistbesök
från utlandet har bilden ändrats. Terrordåden i USA den 11 september 2001
och den medieuppmärksamhet som då riktades mot Saudiarabien fick vinden
8
att vända. Det har blivit en nationell prioritet att söka tillbakavisa den kritik
som behandlas i utländska media.
Staten censurerar alla konstnärliga uttrycksmedel. Bio, teater och opera är
förbjudna. I oktober 2005 aviserades att man på försök skall kunna visa filmer i
begränsade sammanhang. Godkända videofilmer och västerländsk musik
(skivor, kassetter) finns att köpa på marknaden. Saudiarabiens första
egenproducerade spelfilm "Keif Al-hal" hade premiär år 2006 i Bahrain.
Filmen är tillsvidare förbjuden i hemlandet.
Församlingsfriheten är starkt beskuren. Offentliga möten är könssegregerade.
Politiska partier är inte tillåtna, inte heller fackföreningar eller någon form av
oppositionsgrupper. Demonstrationer är olagliga. Myndigheterna bryter
regelmässigt upp större folksamlingar.
Religionsfrihet tillämpas inte. Förutom förbud att praktisera/missionera för
andra religioner än islam, accepteras inga symboler som har sitt ursprung i
andra religioner. Apostasi (att avfalla från islam) är belagt med dödsstraff, även
om omvandling av straffet förekommer. Från officiellt håll nämns dock att det
tolereras att i privata hem och inom den egna familjens ram tillbe en annan gud
än Allah. I sin bevakning av religionsfriheten i världen för USA numera upp
Saudiarabien på en lista över länder "of particular concern".
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Saudiarabien är en absolut monarki utan vald folklig representation eller
politiska partier. Statschef är kung Abdullah, son till kung Abdul Aziz, som
grundade Saudiarabien år 1932. Kung Abdullah är även regeringschef.
En rådgivande församling (Majlis Ash-Shura) finns sedan 1992. Församlingen
granskar lagförslag, kan föreslå ändringar och ta rådgivande initiativ.
Församlingen har på senare år blivit allt aktivare i sin rådgivande roll.
Kommunalval arrangerades under början av 2005 till hälften av platserna i 178
kommunala församlingar. Det var första gången ett val till en politisk
institution arrangerades i Saudiarabien. Kvinnor tilläts inte rösta, vilket från
officiellt håll delvis förklarades med att de praktiska arrangemangen (den
rådande könssegregationen i samhället) denna gång inte tillät att så skedde.
Man har ställt i utsikt att kvinnor skall få delta i kommunalvalen 2009. Kvinnor
fick 2006 delta i handelskammarval och kvinnliga ledamöter valdes in.
Inga kvinnor ingår i regeringen och inte heller som ledamöter i den rådgivande
församlingen. Sex kvinnor fungerar emellertid som konsulter vid olika
9
kommittéer i den rådgivande församlingen. Kvinnorna kommer från olika
regioner i landet och representerar olika akademiska discipliner.
Ulema (The Council of Senior Islamic Scholars) är ytterligare en inflytelserik
rådgivande församling. Ulema granskar regeringens och den rådgivande
församlingens förslag och beslut ur ett religiöst perspektiv.
Landets författning, Basic Law bygger på den heliga Koranen och den
islamiska traditionen (Sunnan).
Medlemmar av den månghövdade kungliga familjen innehar de viktigaste
minister- och guvernörsposterna. Det religiösa etablissemanget, de stora
handelsfamiljerna samt klanerna utgör andra viktiga maktcentra. Förändringar i
maktbalansen mellan dessa grupperingar sker långsamt och föregås av
omfattande konsultationsprocesser.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Befolkningstillväxten i Saudiarabien är hög och det blir allt svårare att finna
sysselsättning för de växande ungdomskullarna. Ett stort mörkertal finns vad
gäller den arbetsföra befolkningens storlek och därmed även den totala
arbetslösheten. Arbetslösheten uppskattas officiellt till mellan åtta och 15
procent för den inhemska manliga befolkningen. Arbetslösheten bland kvinnor
är okänd. Mindre än tio procent av kvinnorna uppskattas förvärvsarbeta.
Regeringen tar för närvarande omfattande initiativ för att råda bot på
arbetslösheten bland saudier, dels genom en diversifiering och privatisering av
ekonomin, dels genom en gradvis så kallad saudisering av de arbetsplatser som
hittills innehas av gästarbetare. Antalet utländska arbetstagare i landet beräknas
uppgå till över fem miljoner.
Saudiseringen, som regeringen satt upp som sin viktigaste uppgift, omfattar i
första hand exklusiv rätt för saudiska medborgare att utöva vissa yrken samt
krav på privata företag att varje år öka andelen saudier bland sina anställda.
Privata företag sysselsätter övervägande utländska medborgare och ytterst få
kvinnor även om en ökning av antalet kvinnor på arbetsmarknaden kan
registreras.
Fackföreningar är inte tillåtna men det är numera tillåtet att i företag med mer
än hundra anställda inrätta arbetstagarkommittéer. Strejker är förbjudna.
Av ILO:s åtta centrala konventioner har Saudiarabien ratificerat:
10
- 100 och 111 (icke-diskriminering i arbetslivet)
- 29 och 105 (förbud mot tvångsarbete)
- 182 (förbud mot barnarbete) men ej 138 (minimiålder) och ej heller de
båda konventionerna (87 och 98) om föreningsfrihet och
förhandlingsrätt.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Saudiarabien har på kort tid byggt upp en förhållandevis avancerad hälsovård.
Varje år satsas i storleksordningen tio procent av statsbudgeten på denna
sektor. På grund av de krav den starkt växande befolkningen ställer ökar
inslaget av privatisering från år till år. Såvitt man kan bedöma erbjuds
grundläggande sjukvård av god kvalitet, åtminstone i tätorterna, även om
sjukvården inte längre är helt kostnadsfri.
Genom den relativa öppenheten i media beskrivs fler och fler problem på det
sociala området. Debatten gör gällande att mentalsjukvården är otillräcklig och
uppgifter om höga självmordstal har också publicerats.
12. Rätten till utbildning
Drygt en fjärdedel av statsbudgeten går till utbildningssektorn. Saudiska
medborgare har tillgång till fri men könssegregerad utbildning till och med
universitetsnivå. Andelen kvinnor i högre utbildning har ökat starkt.
Såväl inhemsk som utländsk kritik har på senare år, i synnerhet sedan
terrorattackerna gentemot USA i september 2001, riktats mot att den allmänna,
grundläggande utbildningen domineras av religiösa ämnen och därmed ej fullt
ut ger den kompetens som krävs i ett modernt samhälle.
Liksom på andra områden går reformeringen av utbildningssystemet långsamt.
Det kan anses som en liten, men viktig motvikt till detta att saudiska staten
sänder årligen tusentals högskolestudenter till utlandet, i huvudsak till USA, för
högre studier. Ett omfattande program med satsning på yrkesinriktade
utbildningar av olika slag har satts igång de senaste tre åren.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Totalt ökar bruttonationalprodukten BNP med över 20 procent 2006.
Saudiarabiens BNP per capita kommer tack vare oljemarknadens utveckling att
uppgå till cirka 15 000 USD. Trots detta förekommer, som ett relativt färskt
fenomen, fattigdom och olika former av tiggeri även bland den saudiska
befolkningen.
11
Välståndet är ojämnt fördelat. I botten på skalan finns de gästarbetare som
saknar fast anställning. I toppen finns kungafamiljen och rika handelsfamiljer. I
mitten återfinns en begränsad saudisk medelklass, med anställning
huvudsakligen inom den offentliga sektorn.
Mellan 60 000 och 80 000 kvalificerade och välbetalda västerlänningar finns på
nyckelpositioner inom näringsliv, sjukvård, bankväsende, försvar och
oljeindustri. Även i detta segment sker en långsam saudisering. Bland
utlänningarna finns en medelklass i form av ett stort antal medborgare från
grannländer som Jordanien, Syrien, Egypten och Sudan. Resten av den
utländska arbetskraften utgörs av ungefär fem miljoner asiater som dominerar
servicenäringarna och arbetar som chaufförer, hushållsanställda,
byggnadsarbetare, affärsbiträden, verkstadsarbetare, kommunalarbetare och
sjukvårdsbiträden.
De lågkvalificerade gästarbetarna är ofta helt i händerna på sina arbetsgivare.
Med den större öppenhet som numera råder rapporterar media allt oftare om
de övergrepp som utländska arbetare ibland utsätts för. För en utlänning är det
mycket svårt att få rätt mot en saudisk arbetsgivare, även om ett övergrepp
anmäls till myndigheterna. Den ökade uppmärksamhet som dessa fall får kan
bana väg för förbättrade förhållanden.
I den senaste rapporten från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, har
Saudiarabien ett Human Development Index på 0,772, vilket placerar landet på
77:e plats bland Medium Human Development-länderna.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnor diskrimineras i betydande utsträckning till följd av lag och en strikt
tillämpning av kulturella sedvaneregler, där en del har sitt ursprung i religionen.
Kvinnor kan inte formellt delta i det politiska livet. Som nämnts ovan finns
inga kvinnor i regeringen eller som ledamöter i den rådgivande församlingen.
I utbildningsministeriet finns sedan år 2000 dock en enstaka kvinnlig
”Assistant Undersecretary”, den högsta tjänst som innehas av en kvinna i det
saudiarabiska regeringskansliet.
Kvinnor saknade rösträtt i de kommunalval som hållits för första gången.
Yrken som förutsätter kontakter mellan kvinnor och män har i princip varit
stängda för kvinnor, med undantag för hälsovårdssektorn. Här sker nu
12
långsamt en förändring i och med att staten kräver att arbetsplatser skall
anpassas eller segregeras så att kvinnor kan arbeta.
I den nya arbetsmarknadslagen får kvinnor större rätt till arbete och alla statliga
myndigheter (inklusive ministerierna) har instruerats att anställa kvinnor. Av
den totala saudiska arbetsstyrkan på drygt tre miljoner, utgör kvinnorna fortsatt
under tio procent. Främst arbetar kvinnor inom det segregerade
utbildningssystemet. En hittills oöverstiglig barriär, att tillåtas arbeta som
försäljare i butiker, verkar vara på väg att rivas även om detta går långsamt och
i första hand kommer att omfatta försäljning av konsumentvaror till kvinnor.
Många kvinnor kan förvärvsarbeta utan att vara anställda. Exempelvis ägs över
20 000 affärsverksamheter av kvinnor och bland dem finns många
framgångsrika entreprenörer. Omkring tio procent av bankernas fonder ägs
vidare av kvinnor. Som nämnts har kvinnor fått rösta i valen till och valts in i
vissa handelskammare. Oberoende kvinnosektioner finns numera i de saudiska
handels- och industrikamrarna.
Kvinnor åläggs strikt klädkod och måste bära fotsid svart dräkt (så kallad
abaya) och täcka sitt hår på allmän plats. Saudiska kvinnor täcker som regel
även ansiktet. Efterlevnaden av dessa regler bevakas av sedlighetspolisen.
Kvinnor får inte köra bil och avvisas inte sällan från taxibilar om de reser utan
makes eller nära släktings sällskap. Kvinnor får inte resa utomlands utan
skriftligt tillstånd från sin make/fader eller annan förmyndare. Först på senare
år har kvinnor fått tillgång till egna ID-kort.
Enligt tolkningen av shariah-lagarna erhåller döttrar hälften av det arv som
tillfaller söner. En skild kvinna får vårdnad om söner till sju års ålder och
döttrar till nio års ålder. Därefter får maken eller hans släkt omvårdnaden av
barnen.
I domstol väger en kvinnas vittnesmål hälften så tungt som en mans.
En man kan ha upp till fyra hustrur. Månggifte är mindre vanligt på grund av
demografiska och ekonomiska faktorer. Ett växande problem är den starkt
ökande skilsmässofrekvensen (näst högst i världen enligt lokala media). På
grund av den diskriminerande familjerätten drabbas kvinnorna ofta hårt.
Kvinnomisshandel och andra problem i hemmen betraktas i regel som privata
familjefrågor men har de senaste åren fått ökad uppmärksamhet i media. Det är
oklart om våld i hemmet faller under allmän strafflag, även om den religiösa
sharia-lagstiftningen förbjuder våld mot oskyldiga människor.
13
Ett särskilt system med specialiserade domare för misshandel i hemmen håller
på att införas liksom upprättandet av ett särskilt sällskap (society) för socialt
skydd av kvinnor och barn. Enligt religiös expertis är misshandel grund för
skilsmässa. På sjukhusen är man numera instruerad att anmäla allvarligare fall
av skador, som misstänks vara resultatet av misshandel till myndigheterna.
Kvinnlig könsstympning (FGM) förekommer, särskilt i landets norra delar.
Saudisk lagstiftning förbjuder inte dessa ingrepp.
15. Barnets rättigheter
Fri skolgång och sjukvård garanteras för alla barn. Barn under 18 år får inte
tjänstgöra som soldater. Det händer att ungdomar under 18 år fängslas. Under
2005 dömdes en ung man till döden för ett brott begånget när han var 14 år.
Straffmyndighetsåldern är 18 år.
Ratificeringen av barnkonventionen och åtgärder för att sprida kunskap om
denna och dess värderingar i samhället har bidragit till den större öppenhet
som numera kännetecknar den offentliga debatten i tidigare helt undangömda
frågor. Medias gradvis ökade öppenhet har inneburit att även fall av
barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn uppmärksammats.
Trafficking med jemenitiska barn till Saudiarabien förekommer i stor
omfattning. Barnen utnyttjas huvudsakligen för tiggeriverksamhet. Saudiska
myndigheter försöker stoppa förekomsten. FN:s barnfond, UNICEF, har
uppmärksammat problemet.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Religiösa minoriteters rättigheter respekteras inte. Religionsfrihet finns inte.
Icke-islamiska grupper har inte rätt att ha egna gudstjänst- eller samlingslokaler.
Den shia-muslimska minoriteten (som av vissa bedömare uppskattas till tio
procent av totalbefolkningen) och som huvudsakligen bor i landets oljerika
östra delar ser sig som missgynnad vad gäller politiska, sociala och ekonomiska
rättigheter. Samma gäller den till shiismen hörande gruppen ismailiter, som
framför allt finns längst i söder.
Inom ramen för den nationella dialogen, instiftad av regenten för några år
sedan, har även dessa minoriteter fått komma till tals. I samband med kung
Abdullahs besök i ismailiternas hemprovins, Najran, i november 2006
frisläpptes ett större antal fängslade oppositionella. I samband med besöket
togs även beslut om flera viktiga ekonomiska projekt avsedda att på sikt lyfta
regionens levnadsstandard.
14
Saudisk lagstiftning förbjuder diskriminering på grund av ras.
De lägre skikten av gästarbetare, och då i synnerhet kvinnor som arbetar som
hushållsanställda, drabbas ofta av diskriminerande behandling. Möjligheten till
rättslig upprättelse är liten eftersom de oftast repatrieras innan
missförhållandena hinner påtalas. Saudiska media uppmärksammar emellertid
dessa fall i allt större utsträckning.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjuden i lag och HBT-personer bestraffas hårt enligt
sharia-lagstiftningen. Döds- eller kroppsstraff kan utdömas. Frågan är dock
tabubelagd och diskuteras inte offentligt i samhället. I ett uppmärksammat fall
år 2002, då tre homosexuella avrättades, framhölls från myndigheternas sida att
anklagelsen inte gällde homosexualitet som sådan, utan våldtäkt av barn.
18. Flyktingars rättigheter
Saudiarabien har inte anslutit sig till flyktingkonventionen. Av de 33 000 irakier
som tilläts stanna i Saudiarabien efter första Gulfkriget år 1991 beviljades ingen
politisk asyl. Efter upprepade flyktinguttagningar och frivillig repatriering till
Irak fanns länge ungefär 5 000 flyktingar kvar i ett läger nära gränsen till Irak.
Efter Baathpartiets fall har så gott som alla återvänt till Irak. Många irakier har
under rådande strider åter tagit sin tillflykt till Saudiarabien. FN: s
flyktingkommissarie besökte landet för första gången 2002.
Över 300 000 palestinier lever och verkar i Saudiarabien.
19. Funktionshindrades rättigheter
De funktionshindrades situation och olika åtgärder som vidtas för dessa
behandlas ofta i saudiska media. Funktionshindrade barn kan i allmänhet få
tillgång till god vård och terapi. Starka familjeband och religiösa traditioner gör
att anhöriga i stor utsträckning svarar för omhändertagandet av denna grupp. I
den nya arbetsmarknadslagen, åläggs företag med mer än 25 anställda att
reservera fyra procent av platserna för funktionshindrade.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Några första steg har av staten tagits för att föra upp MR-frågorna på
dagordningen, bland annat inom utbildning och inom statlig administration. I
början av 1999 inrättades ett MR-kontor inom det saudiska utrikesministeriet.
15
En interministeriell kommitté bildades ungefär samtidigt mellan inrikes- och
justitieministerierna för att utreda anklagelser om tortyr och andra brott mot de
mänskliga rättigheterna. MR-frågorna diskuteras alltmer i media.
En nationell MR-kommission etablerades under 2005. Gentemot andra
myndigheter har kommissionen en oberoende ställning direkt under
regeringschefen. Kommissionen är inte ännu i full funktion. Tjänster återstår
att besätta och dess styrande råd har inte ännu bildats.
En enskild MR-organisation (The Saudi National Human Rights Association)
bildades 2004 med regeringens godkännande. Tvekan råder om dess
oberoende. Minst en icke-godkänd enskild organisation finns i landet, men
denna har små möjligheter att få genomslag.
Det kan även noteras att Human Rights Watch, i november 2006, beviljats
inresevisum för ett delegationsbesök i Saudiarabien.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Varken EU eller Sverige har något utvecklingssamarbete med Saudiarabien
eftersom landet på grund av sin rikedom inte kvalificerar för bistånd. I de
ansatser som görs från EU:s sida att stärka den politiska dialogen med
Gulfstaterna ingår MR-frågor som en naturlig del. Uppvaktningar förekommer
i enskilda ärenden. En av FN:s särskilda rapportörer gavs möjlighet att besöka
Saudiarabien 2002. I UNDP:s verksamhet i Saudiarabien finns markanta inslag
av MR-relaterade aktiviteter.
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards