Sericomyia
Torvblomflugor
NE
NA
LC
Tvåvingar, Flugor
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Diptera (tvåvingar), Familj: Syrphidae (blomflugor), Släkte:
Sericomyia - torvblomflugor Meigen, 1803 Synonymer:
Kännetecken
Släktet Sericomyia omfattar stora, svarta och täthåriga blomflugor med gula, oftast avbrutna tvärband på
bakkroppen. Precis som hos övriga arter i tribus Eristalini är ansiktet utdraget nedåt. Antennerna är korta med
kvadratiskt eller något avlångt tredje segment samt ett fjäderlikt antennborst. Ögonen är nakna och hos hanen
sammanstötande längs en sträcka ungefär motsvarande pannans längd. Vingarna är något tonade (helt täckta av
mikrohår) och har orangegult vingmärke.
Torvblomflugor förekommer oftast på fuktiga marker som stränder, myrar och mossar, men de finns även i öppen
skog och kan söka näring på torra lokaler i omgivningen. Larverna är vattenlevande, och har som hos övriga släkten i
tribus Eristalini ”råttsvans”, dvs. ett långt andningsrör.
I Sverige och Norden finns fem arter i släktet Sericomyia. I Sydeuropa finns eventuellt en sjätte art och i Kaukasus
och Fjärran Östern ytterligare tre arter. Med ytterligare tio arter i Nordamerika och tre i den orientaliska regionen
blir det totala antalet arter i världen drygt 20.
Övrigt
Namngivning: Sericomyia Meigen, 1803. Mag. Insektenk. 2: 274. Synonym: Cinxia Meigen, 1800 (ej godkänd
benämning), Sericomyza Zetterstedt, 1838 (oberättigad ny benämning), Bulboscropia Gaunitz, 1937.
Etymologi: Sericomyia = silkesfluga; serikos (gr.) = silke, myia (gr.) = fluga.
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae:
Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Bartsch 1997, Nielsen 1997.
Författare
Hans Bartsch 2009.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
