Sphecomyia
Tajgablomflugor
NE
NA
LC
Tvåvingar, Flugor
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Diptera (tvåvingar), Familj: Syrphidae (blomflugor), Släkte:
Sphecomyia - tajgablomflugor Latreille, 1829 Synonymer:
Kännetecken
Släktet Sphecomyia omfattar långsmala, getinglika blomflugor med gula teckningar på bl.a. bakkroppen. De har
relativt långt ansikte, och i vissa fall även långa, getinglika antenner.
Ursprungligen beskrevs Sphecomyia vespiformis och Sphecomyia vittata som två separata arter, men senare
synonymiserades de av åtskilliga författare. Bartsch m.fl. (1998) visade dock att det verkligen handlar om två skilda
arter: S. vespiformis som finns i Norden och övriga Palearktis, och S. vittata som förekommer i Nordamerika. I den
nearktiska regionen förekommer ytterligare sju arter, vilka saknar de ovan nämnda arternas långa getinglika
antenner.
Övrigt
Namngivning: Sphecomyia Latreille, 1829. I: Cuvier, G., Règne animal 5: 495.
Etymologi: Sphecomyia = getingfluga; sphex (gr.) = geting, Sphex är även det vetenskapliga namnet på ett släkte i
familjen grävsteklar (rovsteklar, Sphecidae); myia (gr.) = fluga.
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae:
Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Bartsch 1997, Bartsch m.fl. 1998, Nielsen 2005.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
