Remissversion av Samverkansplan för BSPA Höga Kusten

3.
Del 2: Förvaltning (Åtgärdsprogram)
3.1. Vision för området
Visionen för BSPA Höga Kusten lyder:
Höga Kusten
-Friskt hav med levande skärgård
Visionen har beslutats av styrgruppen för BSPA Höga Kusten.
Ett friskt hav är starkt förknippat med livskraftiga bestånd av växter och djur samt välmående
ekosystem i balans. En levande skärgård innebär en levande miljö för oss människor med
boende, turism, infrastruktur m.m.
3.2. Naturvärden i området
Höga Kusten har stora naturvärden, såväl över som under ytan. Den stora landhöjningen i
området bidrar till en mångfald av biotoper och arter. Här finns havsvikar som håller på att
grundas upp och snöras av från det utanförliggande havet, nybildade sjöar av forna havsvikar
och nya vikar som bildas allteftersom. Till dessa olika stadier finns en rad olika arter
kopplade.
Östersjön har gått igenom dramatiska förändringar efter den senaste nedisningen med
övergångar från marina system till sötvatten och brackvatten. Under de senaste 7000 åren har
dock ekosystemen varit mer stabila. De inrättade systemen är sammansatta av en mycket
speciell och vetenskapligt intressant blandning av marina-, sötvatten-, och brackvattenarter.
Flera av Östersjöns arter är marina relikter från tidigare perioder när havet varit förenat med
Atlanten. En del av dessa relikter finns även i sjöar som på grund av landhöjningen isolerats
från havet. Landhöjningens effekter avspeglas således även i det marina livet och sjösystemen
i Höga Kusten. Den speciella topografin innebär att det inom ett avgränsat område finns flera
olika naturtyper, allt från grunda havsvikar till öppna fjärdar och stora vattendjup. Vattnet är
dessutom förhållandevis rent. Den förening av naturgeografiska drag som kännetecknar
Östersjön och Höga Kusten innebär globalt sett unika förutsättningar för det marina livet.
Det är viktigt att poängtera att det många gånger finns en stark koppling mellan olika
naturtyper. Det finns fiskar som är beroende av såväl sötvatten som hav, t.ex. havsöring och
flodnejonöga. Det finns även en stark koppling mellan havet och stranden, dvs. områden med
höga naturvärden på stranden har också många gånger höga naturvärden i havet, och tvärtom.
Dessa miljöer bör således ses som en enhet, vilka styr och påverkar varandra i hög grad.
Många olika fåglar lever i området, såväl kustnära som ute på de yttre skären.
– 126 –
I aktionsplanen för Östersjön som samtliga länder kring Östersjön skrivit under är följande
mål satta för biodiversiteten i Östersjön:
 Naturliga marina samt kustlandskap
 Välmående och balanserade växt- och djursamhällen
 Livskraftiga (viable –hur översätta?) populationer av arter
Samtliga mål skall vara uppnådda till år 2021. För att lyckas med detta är det viktigt att
samtliga länder bidrar. Nedan följer en prensetation av läget för olika naturvärden i BSPA
Höga Kusten. För att underlätta beskrivningen så har vi delat in naturvärdena enligt nedan.
Definitionen har gjorts tillsammans med temagrupp naturvård samt i samråd med expertis i
området.
De naturvärden som har definierats inom området är:
 Djupa marina ekosystem (>6m)
 Grunda marina ekosystem (≤6m)
 Stränder
 Fåglar med havsanknytning
 Sötvattensekosystem
 Terrestra ekosystem (innanför stranden)
Terrestra ekosystem beskrivs endast översiktligt och tas ej upp under indikatorer, mål och
åtgärder. Detta eftersom fokus för denna plan är havet samt det som påverkar havet.
3.2.1 Djupa ekosystem (>6m)
Av områdets totala havsyta är hela 94 % djupare än 6m.
Avgränsningen för djupa ekosystem har vi här satt till djupare än 6 m, vilket omfattar såväl
den djupa botten som den fria vattenmassan ovanför.
Djupa ekosystemens flora
Hur djupt växter i havet kan förekomma avgörs av hur ljusförhållandena i vattnet är, detta
eftersom växterna är beroende av ljus för sin fotosyntes. Om vattnet är grumligt så kan mindre
solljus tränga ner genom vattnet och växterna tvingas växa närmare ytan. Ett klart vatten där
solljuset kan nå ner långt får också en stor djuputbredning av alger. Algerna i sin tur lockar till
sig allehanda djur.
När stora långlivade algarter som tång ersätts av kortlivade, fintrådiga alger eller när
växtdjupet kryper närmare ytan, kan man anta att vattenkvaliteten i området har försämrats.
Detta är allvarligt om det uppstår eftersom dessa miljöer har stort ekologiskt värde som
uppväxtplats och skafferi för många djurarter, t.ex. fiskar.
I Höga Kusten är vattnet förhållandevis klart, speciellt i de yttre delarna. Här växer alger ner
till stora djup. I de yttre delarna förekommer t ex blåstång ner till över 14 meters djup, vilket i
jämförelse med övriga Östersjön, är mycket djupt. Detta indikerar mycket goda
vattenförhållanden.
– 127 –
Fig. 54. Olika arter av rödalger är vanliga på de djupare bottnarna.
(Foto: Henrik Bjerneld)
Ju närmare kusten man kommer desto mer partiklar innehåller vattnet. Detta kommer från
avrinning från land och styrs delvis av markanvändning. Ett så stort vattendrag som
Ångermanälven för med sig enorma mängder material från långt in i landet ut i havet.
Djupa ekosystemens fauna
På bottnarna som utgörs av mjukt substrat, så som sand, lera, gyttja och dy hittar man de
grävande bottendjuren, vilka är mycket viktiga för syresättningen av bottnen.
Fig. 55. Skorv är ett
relativt
vanligt
förekommande djur på
havsbottnarna i BSPAområdet. Det är ett
rovdjur som bland
annat äter vitmärlor
och östersjömusslor.
Skorven kan dessutom
vara kanibal och äta
individer av sin egen
art.
(Foto: Hans Kautsky)
– 128 –
På hårda bottnar lever många djur i miljöerna kring blåstång och andra fleråriga alger så som t
ex gaffeltång. Algerna har många gånger en påväxt av mossdjuret tångbark (se bild nedan). I
dessa miljöer lever även mycket fisk.
Fig. 56. Undervattensmiljön kan bjuda på en färgsprakande upplevelse. Här ses mossdjuret
tångbark växandes på en sten på ca 8m djup. Detta lilla djur lever i kollonier, vilket bygger
upp det nätlika utseendet där varje ’ruta’ är ett djur. På bilden syns även betandes snäckor
av arten schackmönstrade snäcka. Stenen är vackert röd av algen stenhinna (Hildenbrandia
rubra). (Foto: Henrik Bjerneld)
Bottenfaunan i BSPA-området är relativt artfattig, men däremot kan ett stort antal individer av
varje art förekomma. Bottenfaunan utögrs främst av Östersjömussla (Macoma baltica),
vitmärla (Monoporeia affinis) och ishavsgråsugga (Saduria entomon). Under 2000-talet har
förekomsten av den amerikanska havsborstmasken Marenzelleria spp. ökat kraftigt och de
senaste åren har den helt dominerat på de flesta stationerna. Detta är ingen naturligt
förekommande art för området (se även under kapitel om Främmande arter & gener).
Kring år 2000 minskade förekomsten av vitmärla i området radikalt. Orsaken till den kraftiga
nedgången är fortfarande oklar och återhämtningen bedöms ta lång tid.
På de djupa bottnarna lever även mycket fisk, t ex skrubbskädda och strömming är vanliga
och beroende av en god vattenkvalitet.
– 129 –
3.2.2 Grunda ekosystem (<6m)
Av områdets totala havsyta är endast 6 % grundare än 6m. Vi har således väldigt lite grunda
marina miljöer i Höga Kusten. Inom Höga Kusten är det istället vanligt med stora vattendjup
nära land.
Grunda ekosystem, och speciellt de grunda vågskyddade vikarna fyller en mycket hög
ekologisk funktion i havet. Skyddade vikar hör till Östersjöns allra mest produktiva områden.
Det faktum att vi i Höga Kusten har så väldigt lite grunda marina miljöer gör att de få som
finns fyller en mycket viktig biologisk funktion för hela området. Det gör att vi bör vara extra
måna om de få grunda skyddade vikar som finns i området.
Fig. 57. Kartan ovan visar förekomst av grunda vikar och sund i BSPA-området.
(Källa: SAKU, år 2009)
En stor mängd växter och djur är knutna till de grunda vågskyddade vikarna. Vikarna är
normalt näringsrika, vilket bidrar till en rik undervattensvegetation, något som i sin tur gynnar
många arter som finner livsrum här. De grunda skyddade vikarna har ofta ett begränsat
vattenutbyte med det utanförliggande havet och värms därför snabbt upp på våren. Det varma
vattnet tillsammans med den rika undervattensvegetationen gör vikarna till optimala
– 130 –
barnkammare för fisk. Många fiskar söker sig hit för att leka och ynglen växer sedan upp i
den lugna skyddade viken. Vikarna är även viktiga för många fåglar på jakt efter föda.
Skulle det vara så att ett sötvatten mynnar i den grunda viken så är vikens ekologiska
betydelse ännu högre. Många arter är beroende av att kunna röra sig mellan hav och sötvatten
för sin lek och uppväxt.
De grunda skyddade vikarna fyller således en stor ekologisk funktion i havet, men samtidigt
utgör de en av de allra känsliga miljöerna i havet, så även inom Höga Kusten. Anledningen
till att de grunda skyddade vikarna är så pass ekologiskt värdefulla, men samtidigt så pass
känsliga, är det begränsade vattenutbytet med det utanförliggande havet. Utsläpp som görs
inne i viken blir kvar länge.
För grunda havsvikar som har ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet, så
som t.ex. trösklade havsvikar, sker troligen den största påverkan via tillrinningsområdet.
Förändrad markanvändning i sådana vikars närmiljöer kan få stora konsekvenser för den
akvatiska miljön genom bl.a. ökad tillrinning av humusämnen. Även ett stort tillskott av
näringsämnen till dessa vikar kan få ödesdigra effekter på områdets biologi.
En speciell typ av grund skyddad vik är så kallade laguner. För att klassas som lagun ska
viken ha en smal mynning som är trösklad (ha en grundare klack). Laguner förlorar så
småningom kontakten med havet i och med den pågående landhöjningen. Lagunerna blir till
sötvatten och istället bildas nya grunda vikar och laguner utanför den gamla lagunen. Med
detta följer även en intressant utveckling av olika livsmiljöer samt de växter och djur som är
knutna till dessa miljöer. På detta sätt har vi i Höga Kusten en väldigt stark koppling mellan
landhöjning och biologiska värden.
Laguner har ofta väldigt höga biologiska värden då de får en rik flora, utgör lek- och
uppväxtområden för fisk samt födosökslokaler för fågel. I Höga Kusten finns väldigt få
laguner, se fig 58 nedan.
– 131 –
Fig. 58. Kartan ovan visar förekomst av laguner inom BSPA-området.
(Källa: SAKU, år 2009)
Definition av lagun (1150):
Helt eller delvis nyligen avsnörda havsvikar, skilda från havet genom sandbankar,
hällar eller liknande. Lagunerna kan ha varierande salthalt och vattenvolym,
beroende på avdunstning samt tillfälliga översvämmningar av havsvatten. Till
laguner räknas i Östersjön flador och småvatten i låglänta områden som p.g.a.
landhöjningen helt eller delvis avsnörts från havet. Vid betade förhållanden
dominerar bl.a lånkeväxter och kransalger. Särskilt värdefull är förekomst av
höstlånke. I övrigt kan bl a stora vassbälten förekomma.
Karaktärsarter: Lånkeväxter, kransalger, bandtång (ålgräs) (finns ej i BSPAområdet), borstnate, vitstjälksmöja, hårnating, korsandmat, havsnajas, vass,
nateväxter, vattenaloe (finns ej i BSPA-området) och kaveldunsväxter.
Källa: Art- och naturtypsvisa vägledningar, Naturvårdsverket 2003-02-20
– 132 –
Fig 59. Flygfoto över Baggviken på östra sidan av Mjältön. Baggviken är en lagun med en
smal öppning mot havet. Strax innanför Baggviken ligger en före detta havsvik som nu snörts
av och förlorat kontakten med havet och övergått till att vara en sötvattenssjö. Laguner har
ofta väldigt höga biologiska värden då de får en rik flora, utgör lek- och uppväxtområden för
fisk samt födosökslokaler för fågel. (Foto: Lars Edman)
Grunda ekosystemens flora:
De grunda ekosystemen har ofta en rik flora. På grunda bottnar med sand/finsediment finns
vattenväxter som indikerar höga naturvärden exempelvis sommarlånke, vekt braxengräs,
hornsärv, hårmöja, fyrling, sylört, ävjebrodd, tretalig- och korsslamkrypa,
pilblad/trubbpilbladshybrid och svalting samt alger som havsrufse och borststräfse om den
inte uppträder i massförekomst.
ÅGP-arterna, band-, udd- och styvnate, eventuellt rödlistad slidnate, samt späd- och gropnate
är arter som visar på höga naturvärden, men kunskapen om deras existens och utbredning i
området är delvis mycket bristfällig.
En viktig miljö för många fiskar och fåglar är kransalgsängar. Kransalgsängar är mycket
produktiva och ger en skyddad miljö för många fiskyngel, något som i sin tur gör att många
fåglar lockas till dessa miljöer. Kransalgsängar förekommer främst i grunda och skyddade
miljöer med litet vattenutbyte, något som gör dessa miljöer känsliga för mänsklig påverkan då
återhämtningen ofta är långsam. Generellt brukar man säga att kransalger kräver god
vattenkvalitet och påverkas därmed negativt av övergödning och igenväxning
(Naturvårdsverket 2009). Kransalgerna klarar sig inte bra i konkurrensen med andra arter.
Deras miljö är ofta av intresse för exploatering, muddring och båttrafik.
– 133 –
Även kärlväxtängar står för en stor del av produktionen i den grunda kustmiljön.
Kärlväxtängar är en viktig biotop i Bottenhavet och Bottenviken eftersom dessa områden
saknar ålgräs, vilket annars bildar undervattensängar i övriga områden runt Sveriges kust.
Växtligheten förändrar hur vattnet rör sig i området samt binder sedimentet och motverkar
erosion. Vegetationen lockar till sig många arter av fiskar, fåglar och ryggradslösa djur för
skydd mot predatorer, lek, födosök och som boplats.
En annan mycket viktig biotop är tångbälten, vilka här hos oss utgörs av blåstång (Fucus
vesiculosus) samt smaltång (Fucus radicans). Karaktäristiskt för tångbälten är att de skapar
en tydlig tredimensionell struktur, ungefär som ett bostadshus. Den ger goda möjligheter att
söka föda, men även att söka skydd från predatorer. Tångbälten finns i relativt skyddade till
relativt exponerade miljöer med hårdbotten (stenar, berg och likanande). I Höga Kusten
förekommer blåstång/smaltång från ytan ner till drygt 14 meters djup.
Fig. 60. Ett böljande landskap av vacker blåstång gungar sakta i takt med vågorna. Blåstången
fyller en viktig ekologisk funktion i havet. Många andra arter är beroende av blåstången för sin
egen överlevnad. T ex många kommersiellt viktiga fiskar använder blåstången som sin
barnkammare och söker sin föda här.
– 134 –
Grunda ekosystemens fauna:
Faunan i de grunda områdena i BSPA-området är relativt dåligt känd. Den kunskap vi har
idag kommer främst från dykinventeringar, vid vilka fastsittande växter och djur inventeras.
Vid dessa inventeringar är blåmussla (Mytilus edulis) det vanligast förekommande djuret på
hårdbottnar. Även kräftdjuret havstulpan förekommer med sina tydliga vita kalkskal.
Svampdjuret tångbark (Electra) kan ses som ett nät på t ex blåstång och andra ytor. Av de
nässeldjur (hydrozoer) som förekommer är brackvattenshydroiden Cordylophora den
vanligaste, vilken är en sentida invandrare. Denna kan ses fästad på alger, stenar eller andra
fasta ytor.
På mjukare bottnar är östersjömusslan (Macoma baltica) vanligt förekommande. Ett flertal
sötvattensnäckor förekommer också (t ex Theodoxus, gamla Lymnaea -numera Radix). Flest
individer av dessa finns i närheten av sötvattensutflöden.
Kräftdjuret skorv (Sadurea) är iögonfallande och vanlig, liksom märlkräftor och pungräkor.
Sötvattensvampen Ephydatia är att särskilt omnämna då den kan förekomma frekvent. Den är
vattenfiltrerare och har ibland motsvarande roll som blåmusslan i egentliga Östersjön. Ett
intressant faktum är att den oftast lever i symbios med alger och blir grönaktig (ursprungligen
blekt gulaktig) och är då förmodligen helt självförsörjande, ett litet ekosystem för sig.
Ephydatia är vanligare i Bottenhavet än i egentliga Östersjön.
Bland de fiskar som förekommer finns ett flertal som ofta är förbisedda, t ex kantnålar,
smörbultar etc.
Fig. 61. Kusttobis (Ammodytes tobianus) simmar gärna i stora stim längs kusten
och söker föda i blåstången. Den lever på finsandiga och rena bottnar och
gräver snabbt ner sig om den känner sig hotad.
(Foto: Henrik Bjerneld)
– 135 –
Viktiga reproduktionsområden för fisk:
Kunskapen om fisk i BSPA-området är tyvärr ej fullständig. Det finns i dagsläget ytterst få
inventeringar av fisk i området, vilket gäller såväl vuxen fisk som inventeringar av yngel.
Flera arter nyttjar olika områden för sitt vuxna liv som för lek- och uppväxtområden. Det är
därför av stor vikt att kartlägga olika områdens betydelse för fiskars olika livsstadier.
Den kunskap vi har om områdets betydelse för fisk i dag bygger dels på intervjustudier
utförda av fiskeriverket, dels på GIS-analyser samt resultat från temagrupperna. Utöver detta
gjordes under 2010 den första inventeringen av sikyngel i området. Detta för att kartlägga
viktiga områden för sik. Det finns planer på att under 2011 fortsätta denna studie samt att
även bygga på med inventering av yngel av abborre och gädda.
Nedan följer en presentation av befintlig kunskap gällande fisk i havet i BSPA-området. Se
även under beskrivning av sötvatten för arter som rör sig mellan hav och sötvatten. Exempel
på sådana arter är lax och havsöring med lekområden i rinnande vattendrag.
Fig. 62. Kartan ovan visar resultat av en intervjustudie där fiskars lekområden efterfrågades.
Intervjustudie utförd av Fiskeriverket.
– 136 –
Sik
Sik (Coregonus sp.) är en laxfisk som leker längs med hela östersjökusten. Leken sker mellan
oktober till november på sand-, grus- och stenbotten. Uppväxtområdet utgörs främst av
grunda sandbottnar. Det finns bestånd som leker kustnära och bestånd som vandrar upp i åar
och älvar för att leka, vilket troligtvis styrs av de förutsättningar som finns längs med kusten.
Sik i Sverige brukar delas upp i 6 arter plus 2 arter siklöjor. De är mycket lika varandra till
utseende och skiljs åt av antalet gälräfständer. Som ung äter siken djurplankton. De former
som har mindre antal gälräfständer övergår till att äta bottenlevande djur vid vuxen ålder, t ex
dagsländelarver, vattenloppor, snäckor och musslor. De sikvarianter som har fler
gälräfständer äter i huvudsak plankton under hela sin livstid.
Viktiga lokaler för sikens lek är rena sandbottnar utan vegetation. Det betyder att viktiga
områden för sik sammanfaller ej med områden med höga naturvärden utifrån växtlighet.
Stränderna där sik leker ska inte ha mycket sedimentation. Siken är på så sätt känslig för
övergödning och igenväxning. Den påverkas även negativt av muddring, vilket orsakar
grumling och ökad sedimentation. En inventering av sikyngel har gjorts i Höga Kusten
(2010). De lokaler där flest yngel påträffades var långgrunda och inte helt exponerade för
havet, vilket även gör dessa lokaler mer känsliga för övergödning och igenväxning (Fig. 64).
Fig. 63. Sik är Ångermanlands landskapsfisk.
(Teckning: Lars-Ola Norén)
– 137 –
Fig. 64. Kartan ovan visar lokaler områden som inventerades på sikyngel under 2010.
Siffran vid de inventerade lokalerna i kartan, anger antalet fångade sikyngel vid
inventeringen år 2010.
Siklöja
Siklöja (Coregonus albula) leker endast från Västernorrland och norrut. Det råder en viss
osäkerhet kring lekhabitat eftersom arten fångas innan den leker på grund av rommens högre
kvalitet. Troligtvis leker den på sand, grus och hård lera på 0-5 meters djup, men den kan
även leka i djupare miljöer. I BSPA-området sker leken endast i södra delen av området,
främst i Norafjärden (se Fig. 62).
Abborre och gädda
Gädda (Esox lucius) och abborre (Perca fluviatilis) förekommer längs med kusten från
Bottniska viken till och med Östersjön. De har minskat kraftigt i förekomst de senaste åren,
främst i Östersjön. Minskningen beror dels på ett högt fisketryck från fritidsfiskare och dels
på habitatförsämringar med dålig yngelöverlevnad som följd (Karås 1999).
Gädda och abborre leker i områden med vegetation för att undvika att rommen hamnar i
syrefattigt vatten i anslutning till bottensediment. Gäddan leker mars-maj och abborren apriljuni (Fiskeriverket 2010). Eftersom dessa arter är varmvattenarter är de beroende av grunda,
– 138 –
skyddade områden som värms upp snabbt på våren. Arterna stannar i samma områden också
under uppväxtperioden, vilket gör att dessa områden bedöms som lika sårbara året runt.
Mynningar av vattendrag är viktiga som rekryteringsområden, men även grunda skyddade
vikar.
Fig. 65. Kartan ovan visar potentionella lekområden för sik, abborre och gädda.
(Källa: GIS-analyser utförda av Länsstyrelsen i Västerbotten samt AquaBiota)
Fig. 66. De grunda skyddade vikarna
utgör lek- och uppväxtområden för t ex
abborre och gädda.
(Foto: Nigel Tooke)
– 139 –
3.2.3 Stränder
Strandens flora:
Strandvegetationen varierar mycket mellan de karga, branta klippavsnitten och de rikare,
grunda vikarna däremellan. På grund av den branta kusten är strandbältena ofta mycket smala
och starkt påverkade av sötvattensutflöden. Detta och bristen på strandängar gör att vissa arter
förekommer sparsamt inom området, dessutom är området ett växtgeografiskt gränsland, där
många arter har sin nordgräns och tvärtom.
De artrikaste och ovanligaste biotoperna är:
 Havsstrandängar
 Sumpskogar (inklusive klibbalskogar)
 Vattendragsmynningar (vattendrag som är vattenförande året om)
 Grunda bottnar
De rikaste skogarna utgörs ofta av skogsraviner, äldre granskogar och små lövsumpskogar.
I samband med kustinventeringarna (strandinventering av främst växter) har cirka 500
kärlväxtarter noterats i BSPA-området, en del underarter samt varieteter, samt ett tiotal
makroalger. De inventeringar som är medräknade utfördes under fältsäsongerna 2002, 2003,
2005, 2006, 2007, 2008 och 2009. (Se olika kustinveteringar utförda på uppdrag av
länsstyrelsen och Kramfors kommun). Kartläggningen har omfattat strandskyddat område,
maximalt 200 m upp på land, samt i vattnet ut till cirka 1 m djup. Förutom det har Höga
Kusten leden inventerats åren 2006 och 2007 (Samordnat kommunalt naturvårdsprojekt
Örnsköldsvik och Kramfors.)
Drygt 200 arter av kärlväxter har kallats för speciella, vilket innebär att de är lokalangivna i
Jan Mascher´s Ångermanlands flora. De speciella arterna är i regel ovanliga, men det kan
också röra sig om arter där det råder brist på kunskap, arter som minskar eller ökar betydligt,
arter som ändrar utbredningsområde, arter som genetiskt håller på att glida isär till nya arter,
eller tvärtom, eller annat skäl till att det är viktigt att känna till artens utbredning och existens.
41 kärlväxtarter som tidigare bara var kända på ett mindre antal lokaler, har observerats på en
eller flera lokaler under kustinventeringarna i området. Dessa arter är: vejde, baltisk marviol,
sibirisk lärk, hassel, strandpilört, strand-, spjut- och brådmålla, svalört, hjulmöja, hornsärv,
nejlikrot, trollsmultron, småsileshår, strandlysing, lind, jättebalsamin, amerikansk dunört,
axslinga, videkornell, strandloka, strandkvanne, uppländsk vallört, klolånke, strandgroblad,
hässleklocka, grönskära, strandgråbo, klappermolke, parksallat, vattenpest, späd-, bäck- och
slidnate, skaftsärv, krollilja, veke- och grodtåg, nickskära, strandmyskgräs och dvärgsäv.
Kärlväxtarter som bedöms ha minskat i området är exempelvis låsbräkenarter, samt fält- och
ängsgentiana på grund av att hävden minskar och att de betade strandängarna blir allt färre.
Däremot har exempelvis följande kärlväxtarter troligen ökat i området de senaste årtiondena:
vresros, jättebalsamin, amerikansk dunört, jordreva, besksöta, parksallat, vattenpest,
svärdslilja, strandråg och vass. Två av skälen till ökningen är den ökande kvävebelastningen i
landskapet och den globala uppvärmningen som gör att gränser för växtzoner flyttas.
Arter med sin huvudsakliga nordgräns här är exempelvis ryltåg, strandmyskgräs, dvärgsäv,
stubbtåg, pilblad, strandloka och gökblomster. Nordliga eller västliga växter som går ner i
området är exempelvis slidnate, grönbräken, hårmöja, björnbrodd, fjällkåpa, fjällnejlika,
klynnetåg, tagg- och kambräken. Den enda endemiska arten (dvs. en art/underart/varietet etc.,
– 140 –
som är begränsad till något visst definierat område t ex Europa eller Bottniska viken) är
strandtrav, som finns i en vanlig kal form och en ovanligare hårig form. Några arter har
utbredningslucka, eller är ovanliga inom området, till exempel gulkämpar, strandaster,
havtorn, strandkvanne, havssälting, sandvide och ormtunga.
Sammanfattning flora
Följande förhållanden utgör den viktigaste bakgrunden till BSPA-regionens status som ett
område med enastående mångfald i miljöer och flora på stranden.
1. Bergigt kustlandskap med en för Östersjön och Bottenhavets kuster unik topografi.
2. Näringsfattigt urberg och rik vulkanisk berggrund, huvudsakligen diabaser.
3. Den i höjdled ansenligaste landhöjningszonen i världen.
4. Unik mosaik av varierande miljötyper i en endast 8-18 km bred kustzon.
5. Branta landhöjningsstränder vid brackvattenhav utan inverkan av tidvatten.
6. Landhöjningsberoende vegetationszonering på rika sediment och skalgrus.
7. Milt klimat (Golfströmmen) med lång vegetationsperiod. Lokalt oceaniskt klimat med
hög luftfuktighet, unikt förhållande kring Östersjön och Bottenhavet
Strandbiotoper:
Med strandbiotoper avses i detta sammanhang de olika biotoper som kan förekomma inom
strandskyddat område i regel i direkt anslutning till havet, men i vissa fall en bit in på land
exempelvis skogsbiotoper. Beskrivning nedan avser främst kärlväxternas anpassning och
utbredning.
Klippstränder
Den öppna exponerade kusten domineras av klippstränder och är mycket artfattig på
kärlväxter. I de brantaste partierna och på de blanka hällorna får få växter fäste, men några
bland de arter som klarar det är vanligt saltgräs och en del andra kan leva här med fäste i
klippspringorna exempelvis flockfibbla, fackelblomster, gul fetknopp, kärleksört, fårsvingel,
fjällnejlika och krypnarv. Ormbunkar som hällebräken, svartbräken och gaffelbräken kan
också växa i skyddade skrevor och springor.
Block-, sten- och grusstränder
Dessa typer av stränder bildar oftast en mosaik där de olika materialen avlöser och går in i
varandra på ett oregelbundet sätt. I vikar är det oftast en gradient med det finare materialet
längst in. På blockmarker är vegetationen fattig, men ökar då inslaget av sten och grus ökar
och kan bli mer riklig där det finns finare sediment uppblandat. Här kan man hitta arter som
krypven, strandärt, strandråg, gultåtel eller hybrid gultåtel/ tuvtåtel, rödsvingel, östersjötåg,
rörflen, strätta, strand- och flädervänderot, strandkrypa, gåsört, vattenmåra, slåtterblomma,
pors, åkermolke, ormtunga, klapperögontröst, strandloka och kråkvicker.
I albården finner man exempelvis frossört, åkerfräken, kärrviol, älgört och åkerbär.
Sandstränder/dyner
Sandstränder förekommer i skyddade vikar och består ofta av mycket finkornig sand.
Här finns få växter, men några lyckas etablera sig, speciellt om det finns tångvallar.
Karaktärsväxter är strandärt, saltarv, strandråg, strandglim, vresros, gåsört, backtimjan och
ibland även brunskära, vanlig pilört och strandpilört
– 141 –
Finsedimentstränder
Längst in i skyddade vikar förekommer ofta finsediment. Många av dessa är nästan helt
igenvuxna med vass och vassen konkurrerar ut de flesta andra växter, däremot kan den vara
till nytta för en del fågelarter. Där vassen inte fått fotfäste finns ganska rik flora av exempelvis
blåsäv, nål- och dvärgsäv, norrlands- , vass- och flaskstarr, kråkklöver, älgört, salttåg, källört,
madrör, knapp- och agnsäv, topplösa, ängsull, toppdån, grönskära, vattenmåra,
strandmyskgräs, åkerbär, fläder- och strandvänderot och hönsbär.
Klapperfält
I sänkor och svaga sluttningar ligger ofta klapperfält, där stenarna har nötts mer eller mindre
runda mot varandra av havets bränningar i tidigare skeden av landhöjningen. Den
finkornigare moränen har samtidigt spolats bort och kvar blir en mycket artfattig miljö. På
begränsade områden, där en del humus och förna ansamlats kan ett fåtal arter slå rot
exempelvis gran, nordkråkbär, mjölon, kruståtel och ängskovall.
Branter och sydväxtberg
Många av områdets berg har större eller mindre partier avsatta i lodräta branter, där olika
lokala skillnader beträffande berggrund, vattentillgång, insolation (instrålning) etc. möjliggör
en växlande och ofta rik flora, exempelvis tjärblomster, backtimjan, stinknäva, liljekonvalj,
smultron, olvon, getrams, bergsslok, vispstarr och ormbunkarna stenbräken, stensöta,
gaffelbräken och svartbräken.
Hällmarkstallskog
Största delen av området utgörs av skogbevuxna hällmarker och domineras av tall, som på
vissa områden är vindpinade martallar. En del granar kan förekomma, ofta med en
mattliknande grentillväxt vid basen. Området är till stor del torrt och övrig vegetation består
av ren- och bägarlavar, mjölon, lingon, ljung, ekorrbär, ängskovall, skogsstjärna, kruståtel etc.
Blandskog
Barrskog och lövskog, med björk, oftast vårtbjörk, gråal, rönn, sälg, asp. Vegetationen är ofta
frisk och ekbräken- risartad, med arter som, hus-, vägg- och kvastmossa, lingon, blåbär,
gullris, skogsstjärna, skogs- och ängskovall, ekorrbär, harsyra, norrlands- och skogsviol,
skogsfräken, vårfryle, linnea och björkpyrola.
Granskog
Ett mindre antal skogar i området domineras av gran. Lövträd som vårtbjörk, rönn, gråal, sälg
förekommer, liksom tall. Vattentillgången är ofta god och blåbärsris, husmossa och örter är
vanligast förekommande. Vegetationen är ofta frodig med arter som, midsommarblomster,
borsttistel, älgört, bergsslok, hässlebrodd samt ormbunkar som hult-, ek-, skogs-, nord- och
majbräken. På några ställen finns mycket rika granskogar, speciellt på basisk berggrund eller
där det finns skalgrusbankar. Här kan finnas arter som blåsippa, trolldruva, tibast, skogstry,
skogsnattviol, skuggviol, myskmadra, ormbär, liljekonvalj och ormbunkar som träjon och
strutbräken.
Myrar
Myrarna når ofta inte ut till stranden, men förekommer ibland och är då mest att betrakta som
kärr. Det är oftast fattigkärr (näringsfattiga kärr), men några medelrikkärr har påträffats där
det finns basisk berggrund eller i anslutning till skalgrus. Vegetationen består av tuv- och
ullsäv, ängsull, blåtåtel, rundsileshår, nål-, tagg-, norrlands-, flask-, hund- och trådstarr,
blåtåtel, dybläddra, pors och jungfru-marie nycklar.
– 142 –
Lite ovanligare arter är, storsileshår, vit-, och knagglestarr, vitag, gräs- och kärrull,
skogsnycklar och myggblomster.
Torrängar
Torrängar uppträder på soliga sluttningar på sand eller grus. Jordtäcket är tunt och ofta ser
man berg i dagen på flera ställen. De är vanligtvis små och fragmenterade och i regel är det
den övre delen av sluttningen som har egentlig torrängsvegetation. De är starkt kulturgynnade
och växer igen om de får stå ohävdade. Karaktärsarter är exempelvis bockrot, slåtterfibbla,
röllika, blåklocka, fem- och vårfingerört, tjärblomster, vispstarr, sanddraba, skogsklöver och
backnejlika.
Havsstrandängar
Beroende av områdets topografi är strandängar vid havet sällsynta, men på några ställen är
stranden så pass långgrund att små strandängar kunnat utbildas. De är lågvuxna och hyser
arter som madrör, gåsört, agn- och knappsäv, ävjebrodd, tiggarranunkel, bitterpilört och
ävjepilört på starkt utsötade stränder. Det är ovanligt med hävd, men på några ställen
förekommer strandbete, med mestadels nötkreatur och ibland hästar.
Sumpskogar inklusive klibbalskogar
Dessa oftast små områden har höga naturvärden därför att de är oexploaterade med olikåldriga
träd , ofta även död ved och hyser ett speciellt växt- och djurliv. Floran kan bestå av arter som
till exempel ormbunkarna maj-, nord-, skogs-, ek- och hultbräken, gren- och brunrör,
dvärghäxört, borsttistel, kärrfibbla, skogs- och jungfru marie nycklar, skogs- och kärrfräken,
älgört, humleblomster, ögon- och klotpyrola, ormbär, blodrot, hägg, moss- och kärrviol.
Raviner, vattendragsmynningar och estuarier
Längs bäckar och en del åar, beroende på topografin så har raviner bildats på vissa ställen som
kan vara mycket artrika. Exempel på arter är trolldruva, blå- och vitsippa, maj-, nord-, skogsoch strutbräken, grenrör, borsttistel, kärrfibbla, tibast, älgört, midsommarblomster,
revsmörblomma, humleblomster, knärot, skogsfibbla, skogssallat, hässlebrodd, harsyra,
ormbär, lund- och kärrgröe, blodrot, måbär, skogsstjärna, blåbär, moss-, kärr-, norrlands-,
under- och skogsviol. Vid vattendragsmynningar har estuarier utvecklats ibland, som kan
hysa både brackvattenarter och sötvattenarter som till exempel blåsäv, vass, sjöfräken, ål-,
gädd-, rost- och gräsnate, gul- och nordnäckros, vatten- och dvärgbläddra, hårslinga, agn- och
knappsäv. Med estuarier menas mynningsområden, med bräckt vatten. Sött vatten från
vattendraget blandas med det saltare havsvattnet. Minskad strömhastighet bidrar till en
ansamling av finare sediment som ofta formas till ett delta.
Grunda vikar och bottnar
Denna biotop är mycket artrik speciellt de grunda vikarna som ligger i ett skyddat läge för våg
och vindexponering. De värms snabbt upp under soliga dagar. Längst in i vikarna finns ofta
finsediment och sand vilket är en förutsättning för en rik flora. Ofta mynnar också en bäck i
den grunda viken, vilket även det gynnar vegetationen. Landstrandväxterna är till exempel
strandranunkel, topplösa, frossört, kabbleka, grå-, hund-, flask-, norrlands- och vasstarr, gråoch klibbal, strätta, vårtbjörk, gren- och madrör, kråkklöver, mjölkört, älgört, vattenmåra,
strandärt, höstfibbla, baldersbrå, rödblära, vattenklöver, slåtterblomma, kärrspira, kärrsilja,
sprängört, hästskräppa, svartvide, jolster, flädervänderot, kråkvicker, norrlands- och kärrviol.
Grunda vikar och bottnar är även mycket viktiga biotoper för fiskar och fåglar. Här är
näringsomsättningen stor, vilket ger goda möjligheter till födosök för både fåglar och fiskar.
– 143 –
Avsnörda havsvikar
Avsnörda havsvikar är ett relativt begrepp, beroende på vilket tidsperspektiv man lägger in.
Alla sjöar i området har avsnörts från havet sen den senaste istiden. De undersökta objekten
har i stort sett samma karaktärsarter som insjöar, till exempel vass, blå- och nålsäv,
strandranunkel, revsmörblomma, topplösa, norrlands-, flask- och vasstarr, gråal, strätta,
vårtbjörk, gren- och madrör, kråkklöver, hönsbär, tuvtåtel, mjölkört, sjöfräken, älgört,
vattenmåra, höstfibbla, rödblära, vattenklöver, gul- och nordnäckros, blåtåtel, pors,
slåtterblomma, kärrspira, kärrsilja, sprängört, gåsört, åkerbär, hallon, hästskräppa, svart- och
grönvide, jolster, flädervänderot, kråkvicker och kärrviol.
Tjärnar, hällkar, gölar etc.
I en del mindre vattensamlingar finns en artfattig vegetation. Exempel på växter är ängsull,
liten ärt-, hund- och gråstarr, vass, sjöfräken, gul- och nordnäckros, gäddnate, kråkklöver,
blåtåtel, dybläddra, ullsäv och kabbleka.
Annan påverkad mark
Dikeskanter, vägrenar, vändplaner, badplatser etc. i direkt anknytning till utvalda biotoper har
en del intressant flora, exempelvis gatkamomill, röd- och vitklöver, vit sötväppling,
luddhavre, rev-, maj- och vanlig smörblomma, brunört, tätört, trampört, kvickrot och timotej.
Strandens fauna:
Kunskapen om strandens fauna är bristfällig och skulle behöva kompletteras med
inventeringar. Fågellivet är dock välkänt tack vare Ångermanlands ornitologiska förening och
redovisas i annan del av planen.
Bäver och mink finns allt vanligare vid Höga kustens stränder och gråsäl syns tämligen ofta,
ibland kan även vikaresäl förekomma.
Insektsfaunan visar liksom floran på många utposter från skilda håll. På de artrikt blommande
torrängarna vid kusten finns nordliga utposter av sydliga fjärilar som guldljusmott,
gördelljusmott och ljusgrå lövmätare. En rödlistad skalbagge, lundbroklöparen, är känd
nordligast på Rävsön i Nordingrå. Barrpraktbaggen kan finnas på tallhällmarker i höglänt
terräng nära havet.
T.ex strandängar är mycket viktiga miljöer för ett stort antal organismgrupper bland annat,
groddjur, insekter och fågelarter. De används som rastlokaler av flyttande fåglar på väg både
till och från sommarvisten, men också som häcknings- och födosökslokaler. Strandängar är
mycket känsliga för föroreningar då de med svårighet återhämtar sig.
Fåglar beskrivs mer under rubriken Fåglar med havsanknytning.
Strandskalbaggar
I kustinventeringen (strandinventering) har även inventering av strandskalbaggar (Coleoptera)
ingått. Under tre år har 43 lokaler i länet inventerats på strandskalbaggar. Inventeringen
omfattar i stort sett alla opåverkade sandstränder längs hela länets kust och ett antal mer eller
mindre påverkade stränder. Av dessa lokaler är 33 sandstränder, som är det mest lämpliga
materialet att gräva ner fällor på. I övrigt handlar det om grus-, strandängs- eller skogslokaler.
Totalt har 232 arter hittats i länet. 8 arter finns på 10 lokaler eller fler och kan sägas var de
vanligast förekommande. Lagria hirta är länets vanligaste art av strandskalbagge enligt
inventeringen och har återfunnits på 25 lokaler, följt av Dolichosoma lineare (22 lokaler) och
– 144 –
Bruchus loti (17 lokaler). Att säga något om spridningen över länet för olika arter är svårt när
arterna inte förekommer frekvent på fler lokaler. Tittar man på de vanligaste skalbaggarna så
förekommer arterna spritt över hela länet förutom Phalacrus carisis som i huvudsak
förekommer i midälvakusten med 9 av 12 förekomster, samt Negastrius pulchellus som helt
saknas i höga kusten området.
3.2.4 Fåglar med havsanknytning
De viktigaste och mest skyddsvärda fågelöarna i området är dels de redan fågelskyddade
öarna: Väste- och Mellanskär, Värnsingsklubbarna, Flasan, Gråbuten, Ratan, Gnäggen,
Skorpan och Gåsen, Långskärsklubb och Grönviksflasen. Öar som inte har skyddstatus men
kanske borde ha det är: Kvarngrönnan, Vågöholmen, Ronögrundet, Otterkäret, Öster- och
Västervärnsingarna och Ronögrundet.
Fågellivet längs Västernorrlandskusten har dokumenterats dels genom tre övergripande
kustfågelinventeringar 1973, 1987 och 1999. Dessutom har riktade inventeringar gjorts vad
gäller förekomsten av storskarv samt alkor har under 2000 talet (för alkorna är det främst på
Gnäggen). Trenderna under perioden 1973-1999 är generellt att samtliga fiskätande sjöfåglar
har ökat samt att även att stora vegetationsätande arter som t.ex. knölsvan, kanadagås och
grågås har ökat.
Täthet och individantal
Högsta artantalet av sjöfåglar hittar man vid Grundsundakusten med i snitt 9,4 arter per ö och
näst bäst är den yttre brantkusten med 8,9 arter per ö. Högsta individantalet sjöfåglar finns i
yttre brankusten med 125,5 ex per ö.
Gäss och änder
Speciellt tydliga uppåtgående trender visar arterna kanadagås från 1 par 1973 till 246 par
1999 och knölsvan från 2 par till 49 par. Även grågåsen har ökat liksom att en ny art,
vitkindad gås har börjat häcka här och torde ha ett bestånd på kanske 20-30 par nu från
Grundsunda ner till Gaviksfjärden. Ökning av dessa arter kan bero på en ökad eutrofiering
med mer föda, vegetation, för dessa arter.
Sjöfåglar och vitfåglar
Arter med stark populationsökning är ejder från 233 till 1690 par, fiskmås 1070 till 2186,
fisk/silvertärna 530 till 1463 par och storskarv från 0 till 615 par. Under 2000 talet har
storskarven ökat till 1113 par 2008 men det har även varit en minskning av beståndet vid
räkningar 2005 och 2006. Arten har också bekämpats (äggprickats och skjutits) både lagligt
men framförallt olagligt. Skräntärna och kustlabb har ökat under perioden där skräntärna är en
art som det finns utformat ett åtgärdsprogram för eftersom skräntärnan är en av våra mest
hotade arter i landet. Arter med vikande population är bl.a. skrattmås som ökade från 800 till
2443 par mellan 1973-1987 men sedan minskade kraftig till 617 par 1999 samt silltrut från
500 till 384 par. Silltruten har idag sitt starkaste fäste i Grundsundakusten.
Alkor
Alla tre arterna (tordmule, tobisgrissla och sillgrissla) har haft tydliga uppgångar
populationsmässigt. Tordmule har ökat från 75 till 1000 par åren 1973 till 1999 och fortsatt att
öka sedan dess. Bara på Gnäggen visade inventeringen 2008 på 1050 par. Tordmulen har
börjat häcka på fler öar under den senaste 35 årsperioden. För tobisgrissla är ökningen från
– 145 –
160 par 1973 till 584 par 1999 och för sillgrisslan märks den procentuellt sett största ökningen
från 2 par 1973 till 17 par 1999. Nu beräknas beståndet på Gnäggen vara ca 200 par.
Sillgrisslan verkar gynnas av storskarvens ökning eftersom de väljer att häcka mitt i
skarvkolonin på Gnäggen. Sillgrissla är för övrigt en art som det pågår ett monitoringprogram
vad avser miljögifter på i Östersjön. Alkornas ökning beror säkert på ökningen av skarpsill
och andra till storleken mindre fiskarter i Östersjön.
Vadare
Av vadarna så har mindre strandpipare och strandskata ökat något medan roskarl och rödbena
sedan 1987 visar en vikande population fram till 1999.
Rovfåglar och ugglor
Under perioden 1973 till idag (2010) har berguv kommit tillbaka i skärgården genom bl.a.
utplantering av berguvar genom projekt Berguv Nord. Havsörnen har etablerats sig som
häckfågel i Höga Kusten sedan 2004 och fem kända revir med bon finns men det kan finnas
det dubbla. Fortfarande saknas dock pilgrimsfalken i Höga Kustens brantberg men den torde
etablera sig kanske redan men ett eller flera par inom den närmaste femårsperioden.
3.2.5 Sötvattensekosystem
Skyddsvärda sötvattensmiljöer, sjöar och vattendrag definieras som:
1. Naturliga miljöer. Sjöar och vattendrag lite påverkade av människan är alltid
värdefulla.
2. Hotade arter. Sverige har ett ansvar att bevara den biologiska mångfalden, så
hotade arter kommer alltid att vara viktiga i bevarandearbetet. Exempel på hotade
arter som förekommer i BSPA-området och som finns i sötvatten är: utter,
flodkräfta, flodnejonöga, större vattensalamander och flodpärlmussla. Fungerande
flodpärlmusselbestånd är även en indikator på naturliga miljöer.
3. Biologisk funktion. Områden som är viktiga för olika typer av arter, vilket kan
vara såväl vanliga som ovanliga arter. Exempel på viktiga områden är lekområden,
fisklösa sjöar, vandringsvägar och rastplatser. Även lekområden för vanliga arter
så som abborre är enormt viktiga.
Områden som uppfyller flera av dessa kriterier är extra värdefulla. Dessa kriterier gäller inte
bara i BSPA området utan är generella.
Sötvattnets fauna:
Ett bra exempel på en art som indikerar skyddsvärda sötvattenmiljöer är flodpärlmusslan
(Margaritifera margaritifera).
Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera)
Sötvattenmusslor minskar över hela världen och familjen flodpärlmusslor är generellt hotade
inom hela sitt utbredningsområde. I mellaneuropa har populationerna av flodpärlmusslor
minskat med 95 %, och listas av internationella naturvårdsunionen (IUCN) som ”starkt hotad”
(endangered) globalt. Artens tillbakagång i Sverige har medfört att den även i den svenska
rödlistan är upptagen som starkt hotad. En genomgång av artens förekomst i Sverige visar att
den finns i mer 550 vattendrag, från Norrbotten till Skåne. Saknas gör den bara på Gotland,
Öland, i fjällkedjan, centrala Götaland och nordöstra Svealand. Skandinaviska halvön utgör
idag artens starkaste fäste i Europa. Västernorrland har flest vattendrag i Sverige med
– 146 –
förekomst av musslan, vilket innebär att vi har ett internationellt ansvar för artens fortlevnad.
Genomgången visade även att rekryteringen av nya musslor endast fungerar i ca 50 % av
landets vattendrag och att situationen för arten försämrats de senaste tio åren. Orsaken till
varför flodpärlmusslan är så hotad hänger samman med dess livscykel.
I början av sommaren sprutar hanmusslan ut spermier i vattnet vilka förs nedströms av
vattenströmmen och når via honmusslans inströmningsöppning ägganlagen i honans gäle som
då kan befruktas. I slutet på sommaren efter 4-6 veckor har de utvecklats till glochidielarver.
Honan sprutar ut larverna vilka i sin tur måste hamna på antingen en lax- eller öringgäle för
att livscykeln skall kunna fortgå. I början av nästa sommar, efter ca 10 månader, har larven
ombildats till en färdig mussla och dess frilevande stadium på botten av ett rinnande vatten
kan börja. Efter ca 15-20 år blir musslan könsmogen och deltar sedan i reproduktionen tills
den dör. Den äldsta musslan som åldersbestämts i Sverige var hela 280 år! Framförallt de
första 5-8 levnadsåren, då musslan ligger nedgrävd i bottensubstratet, är kritiska men även
vattenkvalitet och tillgången på fungerande värdfisk är viktiga faktorer för att flodpärlmusslan
skall finnas i livskraftiga populationer.
Flodpärlmusslans livscykel medför att den är mycket känslig för störningar, och att dess
hotbild kan sägas vara komplex. Därför anses den vara en mycket god indikator på naturliga
förhållanden. Om livscykeln fungerar så innebär det att många andra arter kan finnas och kan
därför även anses vara en paraplyart i vattenlandskapet. Flodpärlmusslan äter organiskt
material som den filtrerar ur det rinnande vattnet, och gör därigenom vattnet klarare. Dess
förekomst på vattendragets botten ökar dess yta och ökar därmed produktionen av bottendjur.
Det är två exempel som visar att arten även kan sägas vara en nyckelart i vattendragen. I
naturvårdssammanhang har den en självklar roll som flaggskeppsart trots att det är ett
ryggradslöst djur som lever under vattenytan. Länet är koordinator för Sveriges
åtgärdsprogram för flodpärlmusslan.
Fisk i sötvatten
I sötvattenområdena inom BSPA finns bland annat abborre, gädda, mört, löja, braxen, öring,
lax (under sina första levnadsår samt senare under sin lekvandring) harr, lake, simpa, gös,
gers, röding, id, ål, stäm, nejonöga och flodkräfta. Det finns flera arter av fisk rör sig mellan
hav och sötvatten. Exempel på sådana arter är lax och havsöring.
Vattensalamander
Vattensalamandern är ett av våra mest anonyma groddjur. Bland gemene man är det få som
har sett den. Den lever ett undanskymt liv under stenar och murkna trädstammar i fuktig och
lövrikmiljö. I Sverige har vi två arter av vattensalamander, större och mindre
vattensalamander. Salamandrar tillhör gruppen svansgroddjuren (familj Salmandridae). Större
vattensalamander finns utpekad inom EU:s nätverk Natura 2000. Utbredningen sträcker sig
längs kusten från södra Sverige upp till Västernorrlands län. Trots namnet är den ett landdjur
och i vattnet går den ner för att fortplanta sig. Varsamt lägger den större
vattensalamanderhonan varje ägg i skydd av ett blad som viks runt ägget. Upp till 300 ägg
kan läggas av en hona, men p.g.a. ett kromosomfel hos arten så utvecklas inte mer än 50% av
äggen.
Den större vattensalamandern blir upp till 18 cm lång och har ganska stora krav vid val av
lekplats. Det är endast i fisktomma sjöar som den väljer att reproducera sig i, med undantag
för ruda, som inte tycks utgöra något större hot. Vattenförekomsten måste även vara
permanent, så att den inte torrläggs delar av året. Vattnet får inte vara försurat (pH<5,0) och
biotoper med höga kvävehalter väljs också bort av den större vattensalamandern. Vattnet bör
– 147 –
ha god vattenkvalitet och vara omgiven av fuktig, lövdominerad skog, gärna med stor andel
död ved.
Den mindre vattensalamandern är mindre till storlek och mer frekvent förekommande längs
länets kust. Den anses ha lägre preferenser vid val av habitat än den större arten och kan ofta
ses i mindre vattenförekomster som t.ex. hällkar. Den finns dessutom nästan alltid i samma
vattenförekomster som den större arten.
Hotet mot salamandrar, framförallt mot större vattensalamandrar, är som redan nämnts
problem vid reproduktion. Ett annat problem i samband med reproduktionen är att en
population oftast består av delpopulationer som är spridda över ett område med flera
småvatten. De mosaiker av småvatten som krävs för att uppnå en stark population blir idag
mer och mer sällsynta. Skogsbruket har effektiviserats och en kalavverkning mellan
småvatten innebär problem för salamandrarna. Barriäreffekten blir påtaglig, hydrologin
ändras och även om inte våtmarker dikas ut så ökar solinstrålning, med risk för uttorkning
som följd. Även vattenkvalité påverkas av en avverkning. Vattensalamandrar har också
frekvent förekommit i jordbrukslandskapet med alla dammar som användes där, men många
dammar används inte längre eller så används de som fisk eller kräftvatten. Dessa är starka
predatorer på salamandrars ägg och yngel. En göl eller damm, med konstaterad förekomst av
större vattensalamander har därför starkt indikatorvärde på god vattenkvalité, fisktomhet och
signalerar att här kan det finnas många andra predatorkänsliga arter. En stark population
indikerar även att det finns en mosaik av flera lämpliga vatten inom en mindre radie. Det är
inte särskilt väl undersökt, men litteraturen uppger från ca 400 m till ca 1 km som minsta
avstånd mellan småvatten för att uppfylla särskilt den större vattensalamanderns krav på
spridningsmöjlighet och reproduktion.
I BSPA-området är förekomsten av större vattensalamander ovanlig och saknas helt norr om
Norrfällsviken. Den mindre vattensalamandern är inte så ovanlig och förekommer även längre
norrut i inlandet. Höga kustens kuperade landskap och låga förekomst av små vatten utgör
naturliga barriärer för spridningen av vattensalamandrar.
Sötvattnets flora:
Genom området rinner ett flertal åar, bäckar och diken. Mindre sjöar, tjärnar och små
vattensamlingar är vanliga. Artrikedomen av växter är inte särskilt stor och
artsammansättningen är inte särdeles ovanlig.
I de större åarna är vattenfloran rikast i laguner och andra lugnflytande partier. Här finner man
ofta nordnäckros, gul näckros, gädd-, gräs- och ålnate, plattbladig igelknopp och andra
svårbestämda, ofta sterila igelknopp-former, svalting, trubbpilblad x pilblad, löktåg,
sköldmöja, hårslinga, hästsvans och vattenbläddra. Till de mindre bäckarnas och de
vattenförande dikenas vattenväxter hör bland annat vek- och skogssäv, hästsvans, rostnate,
dvärg-, stor- och vanlig igelknopp.
I näringsrika långsamtflytande bäckar kan andmat, hästsvans och på vissa ställen missne
dominera växtligheten. Karaktärsväxter i de näringsrika sjöarna är exempelvis sjöfräken,
bladvass, gul näckros, ål-, gädd- och gräsnate, hästsvans, vattenklöver, andmat, flotagräs och
plattbladig igelknopp. Strax utanför området är både vattenpest och levermossan vattenstjärna
påträffad som båda anses invasiva Vissa nya arter som, avsiktligt eller oavsiktligt, förs in i
landet kan ha negativ påverkan på den biologiska mångfalden, människors hälsa eller orsakar
samhällsekonomiska kostnader, kallas invasiva främmande arter. Vissa nya arter som,
– 148 –
avsiktligt eller oavsiktligt, förs in i landet kan ha negativ påverkan på den biologiska
mångfalden, människors hälsa eller orsakar samhällsekonomiska kostnader, kallas invasiva
främmande arter. På stranden där vattenståndet varierar och bladvassen inte brett ut sig kan
nålsäv, strandranunkel, sylört, fyrling, smålånke trivas, sällsynt även strandpryl.
I näringsfattiga sjöar växer ofta notblomster, hårslinga, nordnäckros, dvärg- och dybläddra, i
ovanligare fall även sump- och blekbläddra.
3.2.6 Terrestra ekosystem (innanför stranden)
Terrestra ekosystem beskrivs här endast översiktligt och tas ej upp under indikatorer, mål och
åtgärder. Detta eftersom fokus för planen är havet samt det som påverkar havet.
BSPA-området Höga kusten kännetecknas av ett kraftigt kuperat landskap med bland annat
höglänta öar och havsvikar med mycket branta, ofta trädfattiga sidor med blandskog.
Höga och kalspolade berg är vanliga, liksom djupa dalgångar ofta med odlingsmark, avsnörda
sjöar eller havsvikar i dalbottnarna.
Skogarna domineras oftast av gran, vilka förekommer på drygt hälften av regionens areal.
Floran är oftast trivial med arter som kruståtel, vårfryle, lingon, blåbär, nordkråkbär,
revlummer, ekbräken och ekorrbär. På områden med diabas eller annan basisk berggrund eller
på skalgrusbankar förekommer kalkbarrskogar. Dessa är artrikare och kan hysa arter som
örnbräken, hässlebrodd, skogsnattviol, knärot, ormbär, olvon, tibast, skogstry, trolldruva,
skogsvicker och blåsippa.
På knappt hälften av områdets areal växer olika typer av blandskogar, tallskogar och i mindre
omfattning lövskogar. Tallskogar är i regel artfattiga, speciellt om de ligger på hällmarker.
Floran domineras av ljung, lingon, fårsvingel, kruståtel, nordkråkbär, gullris och mjölon.
Blandskogarnas flora är också ganska fattig, med arter som skogs- och ängskovall,
teveronika, skogsstjärna, slid- och vispstarr, björkpyrola och bergsslok.
I sydväxtbergens rasbranter finns värme-, närings- och fuktförhållanden som gör det möjligt
för krävande, sydliga arter att kunna existera här. Exempel på sådana arter är vårlök, hassel,
smånunneört, tandrot, måbär, vårärt, underviol, skuggviol och stinksyska. De vanligaste
arterna är exempelvis vårtbjörk, asp, gråal, sälg, rönn, lundgröe, liljekonvalj, harsyra, liten
blåklocka och björkpyrola.
I fuktiga raviner, eller på strandbrinkar med finsediment utmed vattendragen är vegetationen
ofta riklig. Vanlig vegetation i dessa miljöer är gråal, svart- och grönvide som oftast bildar
blandformer med varandra, lappvide, älgört, kråkklöver, klotpyrola, jolster, hägg, lundgröe,
gren- och brunrör, tuvtåtel, hundstarr, kabbleka, strätta, vattenmåra, flädervänderot och
kärrviol, som många gånger hybridiserar med mossviol. På rikare marker kan dessutom
förekomma ögonpyrola, lönn, strut-, skogs- och hultbräken, träjon, ormbär, dvärghäxört,
skogsnarv, skogsstjärnblomma och kärrfibbla.
Skogarna är tämligen unga eftersom den största arealen har avverkats speciellt under det förra
århundradet. Endast lite mer än fem % är äldre än 120 år, medan drygt 40 % är under 40 år.
– 149 –
BSPA-gränsen i väster är dragen som mest upp till två mil in i landet. Eftersom terrängen är
starkt kuperad innebär detta att regionen på vissa platser når upp till höjder närmare 400 meter
över havet. Större delen av regionen ligger ändå under högsta kustlinjen som här når cirka 285
meter över havet. Detta är den högsta nivån för högsta kustlinjen i Sverige och i Mittnorden.
Myrandelen är mycket låg och de flesta myrarna kan betraktas som fattigkärr, med arter som
blåtåtel, kallgräs, ängsull, vitag, tuv- och ullsäv, stjärn-, sump-, dy-, tråd- och flaskstarr,
hjortron, blodrot, rundsileshår, kärrdunört, tranbär, dvärgigelknopp, vattenklöver och rosling.
På myrområden som är kalkpåverkade kan medelrikkärr utvecklas. Dessa har en rikare
vegetation, med fattigkärrens arter och dessutom arter som bladvass, gräsull, tagelsäv, klubb-,
hår-, trind- och knagglestarr, ängsnycklar, tvåblad, myggblomster och brakved. Inga
extremrikkärr finns inom området.
Andelen bergimpediment är hög och floran är fattig med arter som tall, får- och rödsvingel,
grå- och hundstarr, bergsyra, grässtjärnblomma, mjölon, lingon, ljung, mjölkört, en, gullris,
ärenpris, kattfot, flockfibbla och moss- och lavfloran är mest utmärkande.
3.3. Påverkansfaktorer på områdets naturvärden
HELCOM har gjort en analys av Östersjöns hälsa, vilket är den första studien någonsin som
ser till Östersjöns samtliga bassänger samtidigt. Resulatet ger en tydlig signal att ingen av
havsbassängerna uppvisar en god ekologisk status. Samtliga havsbassänger är tydligt
påverkade av oss människor, vilket visar sig främst som övergödning, höga halter av skadliga
ämnen och att en hotad biologisk mångfald (HELCOM, 2010). Samtliga länder kring
Östersjön konstaterar att det är brådskande att vi gör någonting åt situationen. Det gäller
framförallt att minska påverkan från jordbruk, fiske, industrier och från den maritima sektorn.
Men även påverkan från privatpersoner –det är trots allt vår livsstil som är grundorsaken till
all påverkan på den marina miljön.
De största negativa påverkansfaktorerna mot Östersjön är (HELCOM, 2010):
 Näringstillskott
 Skadliga ämnen
 Ohållbart fiske
 Oljeutsläpp
HELCOM poängterar att det är av största vikt att reducera alla typer av antropogen påverkan
(av människan orsakad) på havet. Största ansträngning skall läggas vid att minska
näringstillförseln till Östersjön, minskad negativ påverkan av fiske, minskade utsläpp av
skadliga ämnen samt oljeutsläpp (HELCOM, 2010).
Inom projekt BSPA Höga Kusten har vi tillsammans med lokalbefolkning, länsstyrelse,
kommuner, organisationer, företag och forskare definierat vad som påverkar den marina
miljön här i Höga Kusten. Vi har koncentrerat oss på påverkan från oss människor, dvs.
antropogen påverkan. Vi har analyserat vad som ligger bakom och orsakar att de olika
påverkansfaktorerna finns, så kallade bidragande faktorer. Vidare har vi gjort en
hotbildsanalys för att definiera vilka påverkansfaktorer som har störst negativ inverkan på
områdets naturvärden.
– 150 –
Av de av HELCOM utpekade största negativa påverkansfaktorerna på Östersjön i sin helhet
har ett flertal fallit ut som de största faktorerna även här på lokal nivå i Höga Kusten. Detta
gäller främst näringsutsläpp samt skadliga ämnen. Oljeutsläpp är ett potentiellt hot mot
området då det passerar många större fartyg genom området på väg in till Örnsköldsvik, till
Husum eller upp i älven. Däremot vad gäller negativ påverkan från fiske så är det i dagsläget
inget problem för havsområdet i Höga Kusten. Vi har ett lågt antal yrkesfiskare i området.
Nedan presenteras resultat från de analyser som har gjorts över påverkan på naturvärdena i
Höga Kusten genom projekt BSPA Höga Kusten. De beskrivna påverkansfaktorerna samt
bidragande faktorerna har framkommit i projektet och diskuterats i temagrupper, mixade
temagrupper, referensgrupp samt projektgrupp.
En stor del av påverkansfaktorerna hanteras i gällande lagstiftning.
– 151 –
3.3.1 Främmande arter och gener
Främmande art definieras i Konventionen om biologisk mångfalds riktlinjer, av
Internationella naturvårdsunionen och i Bernkonventionen europeiska strategi för invasiva
främmande arter som ”art, underart eller lägre taxonomisk enhet som introducerats utanför sin
historiska eller nutida naturliga utbredning. Definitionen inkluderar alla delar, gameter, frön,
ägg, eller andra propaguler som kan överleva och ge upphov till nya individer”. Definitionen
kommer att tillämpas inom uppbyggnaden av ett EU-ramverk för främmande arter
(Naturvårdsverket, 2008b). Dagens samhällsutveckling med ökad global handel och fler och
snabbare transporter leder till en ökad spridning av främmande arter. Den omfattande
introduktionen av främmande arter riskerar att utarma världens biologiska mångfald på så sätt
att de blir alltmer lika varandra och att den genetiska variationen inom arter minskar (Berg &
Nilsson, 1997). Att en främmande art är invasiv innebär att den kan orsaka tillbakagång eller
utslagning av arter, eller genetiska förändringar av inhemska arter. Även arter som orsakar
socioekonomiska skador och skador på människors och djurs hälsa omfattas. Invasiva
främmande arter anses idag vara ett av de största hoten globalt mot biologisk mångfald
(McNeely m fl., 2001) och i sjöar det största hotet (Lodge, 2001). I Sverige har ca 2000
främmande arter registrerats. Bedömningen av vilka av dessa främmande arter som kan
betraktas som invasiva pågår.
De invasiva, främmande arterna uppträder oftast i kulturpåverkade miljöer, ruderatmarker
men också i ökande grad i naturliga miljöer. Denna införsel av främmande arvsmassa kan
även ske på gennivå och blir därmed komplicerad och svår att kunna kontrollera.
Klimatförändring och övergödning verkar vara viktiga faktorer i detta sammanhang, samt
människans direkta och indirekta verksamhet med arter och miljöer.
Problemet med invasiva, främmande arter har blivit uppmärksammat på senare tid och det
finns en ökad förståelse om att invasiva arter inte är enstaka, isolerade händelser, utan mera
allmänna företeelser ute i samhället i olika miljöer och med varierande omfattning.
När väl främmande arter och gener kommit till ett område är det oftast mycket svårt att få bort
dem igen, utan det handlar i huvudsak om att förebygga och förhindra att de kommer till
området.
Främmande arter kan sprida sjukdomar och bära på parasiter. De kan också konkurrera med
inhemska arter om föda, lekplatser m.m. I värsta fall kan de främmande arterna även utnyttja
de inhemska arterna som föda.
Främmande arter och gener har bedömts påverka Höga Kustens stränder, sötvattens
ekosystem, fåglar med havsanknytning samt grunda och djupa marina ekosystem. Nedan
beskrivs påverkan av främmande arter på dessa naturvärden mer ingående.
Påverkan av främmande arter på strandens naturvärden:
Främmande arter och gener har definierats som en mindre påverkan på strandens naturvärden.
Ett antal främmande, invasiva växter förekommer dock på stränderna inom området. Dessa
arter skadar inte människan direkt, men de konkurrerar ut många andra naturliga arter och
skapar en obalans i ekosystemen. De gynnas många gånger av en ökad näringstillförsel och
ett för dessa arter gynnsammare klimat. De indikerar följaktligen att förutsättningarna i
– 152 –
naturen förändras. I vissa fall får det direkta konsekvenser som människan snabbt ser,
exempelvis etableringen av vattenpest i ett vattendrag. För sportfiskare innebär det att
vattenytan täcks av växten och att det inte går att kasta med drag och fluga som tidigare.
Växtligheten tilltar och på hösten när växten förmultnar och syrehalten minskar i vattnet, kan
det leda till att fiskar kvävs av syrebrist.
Invasiva växter förökar sig mycket lätt och snabbt både med frön och/eller vegetativt med
rotskott, jordstammar, revor eller växtdelar och kan på kort tid finnas över stora ytor och i
överflöd. Att bekämpa redan etablerade invasiva främmande arter är ofta mycket svårt och
handlar ofta om stora ekonomiska kostnader.
Främmande växter som förekommer inom området är bl.a.:
Mossan vattenstjärna är påträffad i augusti 2010 i Norasundet. Detta är nära nordgränsen i
landet och spridningen verkar komma sakta från söder. Amerikansk dunört, blomsterlupin,
druvfläder, hesperis, jättebalsamin, kirskål, knölklocka, svärdslilja, uppländsk vallört samt
vresros förekommer i större eller mindre omfattning i området. Den sistnämnda (vresros) är
en främmande art som har blivit relativt vanlig i området (t ex relativt vanligt förekommande
på stränder av öarna i Höga Kusten). Vresrosens utbredning gör att andra naturliga arter kan
komma att konkurreras ut och det blir obalans i ekosystemet. För människan kan det innebära
problem genom att sandstränder där man tidigare badat eller bedrivit andra friluftsaktiviteter
växer igen.
Påverkan av främmande arter på grunda och djupa marina ekosystem:
Det största problemet med främmande arter och gener i den marina miljön är i dagsläget
förekomsten av havsbortsmasken Marenzellaria. Utbredningen av denna presenteras med
karta nedan.
En art som har kommit till länet under de senaste åren är den amerikanska havsborstmasken
(Marenzellaria spp.). Ungefär samtidigt har populationen av vitmärla minskat, men det är i
dagsläget osäkert om det finns något samband mellan detta. Resultat från 2008 års
recipientkontroller och miljöövervakning av bottenfauna i Höga Kusten visar att
Marenzelleria förekommer på samtliga provtagna lokaler. De provtagna lokalerna ligger i
Ångermanälven, Gaviksfjärden, Edsätterfjärden, Barstaviken, Omnefjärden, Ullångersfjärden
och Nätrafjärden. Endast en av de provtagna lokalerna har ett vattendjup som är grundare än 6
meter, men även där har havsborstmasken påträffats. Den lokalen ligger längst in i
Gaviksfjärden. Det betyder att havsborstmasken troligen finns på såväl djupa som grunda
bottnar i Höga Kusten. Vid flera lokaler har en kraftig ökning skett mellan 2007 och 2008.
När havsborstmasken väl har kommit till ett område tenderar den att helt ta över
bottenfaunan. Inom en kvadrat meter kan flera tusen exemplar finnas. Havsborstmask bedöms
därför vara ett stort problem och hot mot de marina ekosystemen i Höga Kusten. Spridning av
havsborstmask sker troligen genom barlastvatten.
– 153 –
Fig. 68. Kartan visar förekomst av den amerikanska havsborstmasken (Marenzellaria spp.) i
BSPA-området (röd punkt). Förekomsten är mest känd vad gäller områdets djupa bottnar
(dvs >6m djup). Arten tycks även förekomma på grunda bottnar (<6m djup), men tyvärr finns
i dagsläget endast en sådan mätpunkt, vilket är i innersta delen av Gaviksfjärden (där arten
påträffats).
Den kinesiska ullhandskrabban (Eriocheir sinensis) har vid ett antal tillfällen påträffats i
marin miljö inom området. Troligen kommer den till området via barlastvatten från Asien,
och då troligen då som larver. Det är dock högst osäkert om den klarar att fortplanta sig i den
låga salthalten som havet har här. Ullhandskrabban lever sitt vuxna liv i söt- och brackvatten,
men behöver en salthalt på ca 25-32 ‰ för att fortplanta sig. Vid högre vattentemperaturen
kan larverna utvecklas i lägre salthalt. Det räcker med 15 ‰ salthalt om temperaturen är 18
grader. I Tyskland och England har ullhandskrabban blivit mycket vanlig där den förekommer
med miljontals exemplar och har starkt påverkat den inhemska faunan (Herborg et al. 2003,
2005). I dessa länder förstör ullhandskrabban även redskap för lokala fiskare och
underminerar strandkanter och dammar. Den är en allätare som ger sig på såväl växter som
diverse ryggradslösa smådjur, fiskrom och ibland även fiskar som fastnat i nät. Krabban kan
även utgöra värddjur för larvstadier av en parasitmask som kan infektera människor. I Höga
Kusten har vi idag inget problem med ullhandskrabbor eftersom endast enstaka exemplar har
påträffats. Det är dock viktigt att undvika att arten kommer hit via barlastvatten.
– 154 –
Vad gäller främmande arter av fisk så finns idag inga kända problem i havet. Kunskapen är
dock dålig. Rymda exemplar av regnbåge från fiskodlingar förekommer, men det är osäkert
om och hur de påverkar de marina ekosystemen. För beskrivning av regnbåge se ’Främmande
arterts påverkan på sötvattensekosystem’.
Vid diskussion i temagrupperna har framkommit att det eventuellt kan vara problem med
spridning av främmande arter och gener från dammar och akvarium i området. Efter att ha
undersökt saken närmare och tagit fram fakta på om några sådana arter förekommer i BSPAområdet, så konstateras att vi idag inte har något problem med sådana arter. Självklart bör
försiktighet vidtas så att inga sådana arter kommer hit. En sådan art som från början spridits
via akvarium på andra håll i Sverige är växten vattenpest. Vattenpest förekommer idag inte
inom området, men finns strax söder om området och verkar vara på spridning norrut.
Mink förekommer i områdets marina miljö, se presentation av mink under ’Påverkan av
främmande arter på fåglar med havsanknytning’.
Påverkan av främmande arter på sötvattensekosystem:
Främmande arter och gener uppfattas idag inte generellt som ett stort problem i sötvatten
inom BSPA-området. Lokalt och temporärt finns dock exempel på problem, t ex stor
uppvandring av regnbåge i Nätraån från fiskodlingar.
Förflyttning av fisk mellan olika fiskevatten:
Vi har i alla tider haft problem med spridning av främmande arter och gener. Enklast
kan problemet med olaglig flyttning av fisk beskrivas om man känner till att det förr i världen
var vanligt att man introducerade gädda i sjöar där de tidigare ej funnits. Skälet till detta var
att fisk betydde mycket för hushållen på landet vid oår och avkastningen i kg
av gäddintroduktioner var mycket bättre än öring och abborre och mört. Likaså har många
rödingsjöar fördärvats av introduktion av sik som konkurrerat ut rödingbestånden.
Introduktion av främmnade arter har också skett med myndigheternas goda minne såsom
signalkräfta, amerikansk bäckröding, indianlax och kanadaröding. Av dessa har signalkräftan
bidragit till spridning av kräftpest som slår ut flodkräftan. Bäckrödingen har utrotat
många öringbestånd i små bäckar. Vad gäller kanadaröding har den endast bildat bestånd i
några Jämtländska stora djupa sjöar och utgör knappast något hot mot andra vatten.
Indianlaxen har endast lyckats bilda bestånd i en liten sjö i Jämtland där den lever isolerat.
Regnbåge är en nordamerikansk art som har visat sig inte kunna reproducera sig och därför
kan vara lämplig för utplantering i isolerade "Put and take" vatten. En utsatt regnbåge är i
regel att betraka som en död regnbåge och det kan ibland vara bättre att plantera ut
regnbåge än att plantera ut främmande öringstammar eftersom man inte riskerar inblandning
av främmande genetiskt material.
Transport av båtar och redskap mellan olika vatten:
En risk som man ofta bortser ifrån är att helt legitima fisktransporter kan fungera som spridare
av oönskade fiskarter. Fisktransportörerna fyller ofta sina tankar med råvatten, ibland i ett
naturvatten men ibland även direkt ur den säljande odlingens bassänger. I båda fallen handlar
det om icke filtrerat varren där yngel av t ex mört, gädda, abborre eller andra vanliga fiskar
sugs med. Detta innebär ofrivillig utplantering av fisk som inte är tillståndsgivna för flyttning
till andra vatten. Båtar och redskap är mer riskabla ur smittspridningssynpunkt än som
transportörer av fisk.
– 155 –
Regnbåge (Oncorhynchus mykiss):
Uppgifter från Ivar Sundvisson, Nedre Nätraälvens fiskevårdsområde, vetenskapliga artiklar
samt text från Strategi för ekologisk status sjöar och vattendrag:
Odlade laxfiskar kan rymma från en odling av olika anledningar, så som kraftiga stormar,
transport av fisk till och från odlingen, nätsabotage av djur eller mänskligt sabotage (Bridger
et al., 2001). Det har dock visat sig att rymda regnbågar (Oncorhynchus mykiss) har svårt att
reproducera sig i svenska vatten (Lindberg et al, 2008). Fram till 2008 så fanns endast
kännedom om 27 fall där regnbåge framgångsrikt lyckats producera yngel (AquAliens
slutrapport, 2008). I länet finns två dokumenterade fall från Örnsköldsvik kommun. Ett fall,
Mosjöbäcken, var resultat av en rotenonbehandling och den efterföljande utplanteringen,
vilket resulterade i några års yngelproduktion. Då gäddan återetablerade sig konkurrerade den
ut regnbågen. Det andra fallet är resultat av rymlingar från Näske fiskodling som resulterar i
yngelproduktion i Näskeån.).
Regnbågen gynnas av varmare vatten vintertid, högt pH-värde och avsaknad av konkurrens
från andra fiskarter. Alla fiskindivider har en unik genuppsättning. Det innebär att ju fler
individer som sprids i naturen desto större blir risken att individer, med anlag som klarar de
begränsande faktorerna bättre, får chansen att leka. Risken med rymda fiskar från odlingar
anses vara större om rymningen sker nära i tiden med lekperioden. Risken är också större om
rymningen sker i närheten av ett vattendrag med öring. Ju fler rinnande vattendrag som finns i
närheten av odlingen desto större är risken för påverkan på de naturliga öringarna (Lindberg
et al, 2008). Största risk för etablering torde vara i våra kustmynnande vattendrag som
kontinuerligt förses med rymlingar i kombination med varmare vatten och bättre pH. Ett
varmare klimat och ett minskande surt nedfall gynnar regnbågen.
Trots att den rymda laxfisken har svårt att föröka sig i området så kan den ändå utföra
lekbeteendet, vilket i sig kan påverka den inhemska öringen negativt genom ökad dödlighet
av rommen (Lindberg et al, 2008). Detta är något som det t ex uppges som troligt att det sker i
Nätraälven, vilket skulle kunna vara bidragande förklaring till den störning som skett där på
laxens och öringens lek (källa: Nedre Nätraälvens fiskevårdsområdesförening, nov 2010).
Enligt boende i området samt lokala fiskevårdsområden så har det sedan fiskodlingen anlades
vid Köpmanholmen förekommit rymda regnbågslaxar i Köpmanholmsfjärden (dvs.
Nätrafjärden) och i Åfjärden (källa: Nedre Nätraälvens fiskevårdsområdesförening, nov
2010). Vid en stor rymning så rymde så många som 35 000 fiskar. Detta är naturligtvis inget
som fiskodlaren själv önskar, men ibland kan olyckan vara framme. Då fiskar rymmer finns
krav på att detta ska rapporteras till tillsynsmyndigheten.
En invasiv art som det pratas mycket om är signalkräfta, men denna förekommer inte inom
BSPA-området i dagsläget. Signalkräftan är ingen invasiv art på våra breddgrader eftersom
den har svårt att klara vårt klimat (nya rön från Finland). Däremot är den spridare av kräftpest
om den flyttas hit eller om redskap mm flyttas från kräftpestsmittade områden till
flodkräftområden inom BSPA-området.
Kräftpest (vilket är en svamp) finns i södra delen av länet, men inte inom BSPA-området vad
vi vet idag. Däremot är det viktigt att undvika att pesten sprids hit. Kräftpest kan spridas med
kräftor, utsättning av fisk, redskap och båtar. Kräftpest konstaterades 2007 i Indalsälven i
Jämtland nära gränsen till Västernorrland. Indalsälven med biflöden förklarades för
kräftpestsmittad och ett antal restriktioner för hantering av utrustning som nedsänkts i vattnen
– 156 –
inom området infördes. Kräftpestsmittoförklaringen har varit giltig t o m 2010-09-25, men nu
har pestsmittestämpeln avlägsnats varför inga restriktioner nu gäller.
Amerikansk bäckröding (Salvelinus fontinalis) infördes till Sverige i slutet av 1800-talet. I
Västernorrlands län har amerikansk bäckröding (Salvelinus fontinalis) etablerat sig, är vanligt
förekommande och stadd i spridning. Bäckrödingen och öring är ekologiskt mycket lika. Av
AquAliens slutrapport (2008) framgår dock att bäckrödingen kan ha konkurrensfördelar
gentemot öringen. ”Bäckrödingen nyttjar fler typer av livsmiljöer i strömmande vatten. Den är
mer flexibel i val av föda och nyttjar födoresurser som öringen inte nyttjar, samt spenderar
mer tid till födosök. Den är mindre territoriell och trivs därför bättre i högre tätheter.
Bäckrödingen har en snabbare tillväxt och kortare generationstid, vilket innebär högre
fekunditet i jämförelse med öring. Dessa skillnader i beteende och livshistoria utgör viktiga
förklaringar till bäckrödingens etablering”. I Ångermanland har långsiktig påverkan från
införandet av bäckröding resulterat i en 10-faldig ökning av utrotningshastigheten bland
inhemsk öring (Spens 2008). Amerikansk bäckröding finns bland annat i Skravelbäcken,
Skuleskogens nationalpark och i Dockstaån inom BSPA-området. Utplantering av bäckröding
är nu stoppad.
Fig 68. Kartan visar kända förekomster av bäckröding. Den finns i dagsläget inom
nationalparken och i Dockstaån.
– 157 –
Arten Kanadaröding, vilket är en främmande art som förekommer på andra platser i Sverige,
finns inte inom Höga Kusten.
Det har förekommit många olika korsningar mellan amerikanska arter såsom bäckröding,
kanadaröding, samt inhemska rödingraser. Kännetecknet för hybriderna är att de är
snabbväxande och stridbara sportfiskar. Problemet är att korsningarna är starka konkurrenter
till våra inhemska laxartade fiskar. Alla dessa korsningar har visat sig vara infertila utom
splake som i några enstaka vatten förmått reproducera sig. Splake är en korsning mellan
kanadaröding (lake trout) och amerikansk bäckröding (speckled trout), och utgör en stark
konkurrent till våra inhemska laxartade fiskar i vatten där den satts ut. Splaken skulle
teoretiskt kunna utrota t ex ett lokalt öringbestånd. Splake får numera ej utplanteras och finns
förmodligen inte inom BSPA-området.
Bisamråtta finns troligtvis inom BSPA-området (än så länge obekräftade uppgifter). Den är på
väg in norrifrån och sägs ha kommit till Docksta. Bisam är ett problem inom sötvatten
eftersom den kan äta flodpärlmusslor samt gräva gångar som orsakar igenslamning av vattnet.
Bisam har visat sig vara en effektiv predator på alla sötvattenslevande stormusslor och lokalt
kan predationen troligen ha stor påverkan på musslorna (Henriksson & Proschwitz, 2006).
Bisam är en nordamerikansk gnagare som infördes till Europa som pälsdjur för 100 år sedan.
Arten inplanterades i Finland och har sedan spridit sig därifrån. Förutom att den äter musslor
så kan den även gå hårt åt vegetationen då den äter starr, vass, säv, fräken, flytbladsväxter
m.m. Detta i sin tur innebär att den kan göra skada på lekbottnar för t ex gädda (Henriksson &
Proschwitz, 2006).
Mink bedöms som ett problem i sötvatten då den äter flodkräfta, vilket är en hotad art. För
beskrivning av mink, se ’Påverkan av främmande arter på fåglar med havsanknytning’.
Anledningen till att Främmande arter och gener har klassats som ett stort hot mot sötvatten är
därför att det är väldigt svårt att göra någonting åt problemet när de främmande arterna väl
finns på plats. Det största problemet med främmande arter och gener i sötvattensmiljön är i
dagsläget regnbåge som rymmer från fiskodlingar, amerikansk bäckröding, bisamråtta
(uppgifter bekräftas först). Även mink bedöms som ett problem då den äter flodkräfta.
Påverkan av främmande arter på fåglar med havsanknytning:
Det största problemet med främmande arter och gener för områdets fåglar med
havsanknytning är mink.
Mink:
Minken har sin naturliga utbredning i Nordamerika. Under början av 1900-talet infördes
minken till Europa genom rymlingar från pälsfarmer och utplanteringar. Minken lyckades
etablera bestånd och finns idag i starka stammar i norra Europa. Födan består främst av
smågnagare, fisk, grodor, kräftor och fågel. Lokalt kan minkbestånd påverka markhäckande
fågelbestånd negativt, främst i skärgården på öar. Särskilt utsatta är arter som häckar i
markhåligheter på mindre öar så som tobisgrissla och tordmule. Det är viktigt att vid
bekämpande av mink tänka på att även jägaren kan påverka djurlivet negativt. När minkfällor
används måste godkända typer användas, detta för att minimera risken för felfångst (fångst av
andra arter). Det är även viktigt att iakta stor försiktighet när man jagar under känsliga fåglars
häckningstid, störning under känsliga perioder kan leda till misslyckade häckningar.
– 158 –
Fig 69. Av 18 undersökta lokaler påträffades mink/spår av mink på 11 platser Dessa lokaler
visas med gul prick i kartan. . Inventeringen gjordes 2002-2003.
Mårdhund:
Mårdhund har endast påträffats en enda gång i området (och i länet), vilket var i under vintern
2010, då en individ sköts i Mjällom. Denna tros ha vandrat över isen från Finland, detta då
den var väldigt mager och hade slitna tassar. Mårdhund är i dagsläget inget problem i området
(och här därför ej tagits med i den sammanfattande modellen), men vi bör vara observanta så
att den inte kommer hit.
Sammanfattning av bidragande faktorer till Främmande
arter & gener:
 Rymningar från fiskodlingar
 Mink
 Förflyttning av fisk mellan fiskevatten
 Transport av båtar & redskap mellan olika vatten
 Spridning via barlastvatten
 Bisamråtta
– 159 –
3.3.2 Strandnära exploatering
Som strandnära i nedanstående analyser menas inom strandskyddat område, vilket i Höga
Kusten är 100 m på en del strandsträckor och 200 m på andra ställen. Samtliga analyser nedan
har gjorts inom det aktuella strandskyddsområdet 2010.
Kustens stränder är av stor betydelse för den biologiska mångfalden och är även viktiga för
friluftslivets och turismens behov av oexploaterade strandmiljöer. Bebyggelse längs stränder
innebär inskränkningar i det allmänna friluftslivet, minskade upplevelsevärden samt negativa
konsekvenser för naturmiljön och djur- och växtlivet i såväl vattnet som på land. Ofta medför
bebyggelse även att annan typ av påverkan ökar, till exempel byggande av bryggor, båttrafik,
muddring, strandmodifieringar och mänsklig aktivitet.
Strandnära exploatering kan utgöra en stark negativ påverkan på naturvärden då det sker i
känsliga naturmiljöer. Exempel på exploatering är byggande av nya hus, bryggor, båtramper
och vägar.
Fig. 70. Kartan ovan visar exploateringsgraden av bryggor längs havsstränderna år 2009.
(Källa: Metria)
– 160 –
Av BSPA-områdets kuststräcka är 79 % oexploaterad mark och 2 % har den högsta
exploateringsgraden. Nedan visas två exempel på områden som expanderas.
(Exploateringsgrad 2=14%, 3=4%, 4=1%). Nedan visas några kartor som exempel på den
analys som har gjorts. Att just dessa visas beror på att exploateringen längs kusten är låg och
det är svårt att hitta områden som faller ut som ’röda’ (dvs. med största exploateringstryck).
Fig. 71. Kartan ovan visar exploateringsgraden år 2006 i
Ulvöhamn.
Fig. 72. Kartan ovan visar exploateringsgraden år 2010 i samma område. Skala för båda
kartorna är 1:16000
– 161 –
Fig. 73 Kartan ovan visar exploateringsgraden i Norrfällsviken och
Trollarviken år 2006.
Fig. 74. Kartan ovan visar exploateringsgraden i Norrfällsviken och Trollarviken år 2010.
Analys för hela området finns att tillgå i form av GIS-fil.
– 162 –
Nedanstående har framkommit som bidragande faktorer till påverkan från strandnära
exploatering på BSPA-områdets naturvärden:
 Låg medvenhet om exploateringens påverkan på naturvärden
 Otillräcklig tillsyn
 Ingen kustzonsplan
Exploatering längs stränderna sker främst genom:
 Bebyggelse
 Bryggor, pirar
 Strandnära vägar
 ’Svarta båtlänningar’
Strandexploatering behandlas i följande lagstiftning:
I Miljöbalken kapitel 7 står följande att läsa om strandskydd (version 2010-01-01):
7.13 § Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag. Strandskyddet syftar till
att långsiktigt
1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten
(Lag 2009:532)
Strandskyddat område i Höga Kusten varierar mellan 100-200 m. De områden som har getts
200 m strandskydd är t ex öar.
Strandexploatering har bedömts påverka Höga Kustens stränder, sötvattens ekosystem, fåglar
med havsanknytning samt grunda marina ekosystem. Nedan beskrivs påverkan på dessa
naturvärden mer ingående.
Påverkan av strandnära exploatering på strandens naturvärden:
Det största hotet mot strandens naturvärden är strandnära exploatering. Detta utgörs av vägar,
byggnader, bryggor, pirar och andra fysiska påverkansfaktorer som människan utför längs
stränderna. Detta gäller såväl stränder vid hav som vid sötvatten, strandexploateringen är dock
betydligt högre vid havsstränder än vid insjöar.
Strandexploatering leder till att befintliga strandbiotoper minskar i areal och därmed också de
arter som naturligt växer där.
Med "Svart båtlänning" menas en process som startar med att någon förtöjer sin båt på en
plats och att man sen på olika sätt gör denna plats mer anpassad för att kunna fortsättningsvis
förtöja båten, exempelvis röjer bort buskar och träd, slår gräs och växtlighet, gräver bort
jordmassor, flyttar bort stenar, kanske till och med spränger bort block och klippor, gjuter
pirliknande anordningar etc.
Strandexploatering kan orsaka stor skada om det sker i områden med höga naturvärden och i
känsliga miljöer. En känslig strandmiljö kan vara av två typer, dels då det sker i biotoper som
det råder brist på och där stor hänsyn måste tas så att inte biotoptypen försvinner och därmed
även de arter som är bundna till den. Dels när det sker i biotoper eller lokala områden som
redan är starkt påverkade och inte tål ytterligare ingrepp och påverkan.
– 163 –
Påverkan på grunda marina ekosystem:
Den största påverkan från strandexploatering för grunda marina ekosystem är då exploatering
sker i känsliga naturmiljöer.
Följande bidrar till problemet för de grunda marina ekosystemen:
 Strandnära bebyggelse i känsliga miljöer
 Bryggor, pirar
 Strandnära vägar
 ’Svarta båtlänningar’
Ovanstående faktorer gör att biotopen i det grunda marina ekosystemet minskar eller
försvinner, vilket gör att arter som är beroende av den påverkas negativt. För samtliga
ovanstående punkter gäller att störst negativ påverkan på de grunda marina ekosystemen fås
då exploateringen sker i känsliga naturmiljöer.
Strandexploatering kan t ex ha negativ inverkan på ett områdes betydelse för fiskars lek och
uppväxt, för fåglar eller för områdets vegetation. Det kan gälla växter som växer i grunda
områden som är beroende av just denna miljö för att fortleva. Det kan gälla att de tidvis är
beroende av att vattenståndet är högt och tvärtom ibland lågt. Det kan bero på att de behöver
ett visst ljus och inte kan leva på djupare vatten. Det kan vara fiskyngel som är beroende av
de miljöer som exploateras, t ex yngel som kräver en viss vattentemperatur och närvaron av
annan vegetation etc. Det kan gälla fåglar som är beroende av grunda områden för att livnära
sig, så som exempelvis olika vadare.
Strandnära exploatering i känsliga miljöer:
Strandnära exploatering utgör framförallt ett hot för grunda marina ekosystem då detta sker i
känsliga naturmiljöer (se kapitel 2.6.6 Känsliga marina områden). Ofta sammanfaller
områdena med känsliga naturmiljöerna med de miljöer där människan önskar bosätta sig eller
utföra annan typ av exploatering. Många gånger handlar det om grunda skyddade vikar. I
dessa miljöer finns en artrik flora och fauna. Många fiskar är beroende av dessa miljöer för
sin lek och uppväxt. Även många fåglar söker sig till dessa miljöer för att söka föda. Även
människan dras till dessa miljöer eftersom de erbjuder skydd från väder och vind, utgör bra
badplatser samt allmänt utgör en lockande bomiljö. I Höga Kusten har vi väldigt få grunda
skyddade vikar, och en stor andel av dessa är redan i dag exploaterade (se karta nedan). Detta
gör att vi måste vara väldigt måna om de få grunda vikar vi har då dessa har en stor ekologisk
funktion för området.
De grunda vikarna har ett extra högt naturvärde om där även finns mynnande vattendrag.
Dessa miljöer är viktiga för många arter som rör sig mellan havet och sötvatten. De grunda
vikarna fungerar som en viktig länk mellan ett liv i sött och saltvatten.
Grunda vikar i BSPA-området:
Antalet grunda vikar/sund som är oexploaterade i området: 34 st
Antalet grunda vikar/sund med mynnande sötvatten: 44 st
Antalet vikar med mynnande sötvatten som är oexploaterade: 8 st
Av dessa 8 ligger 3 vikar inom skyddat område (Naturreservat, nationalpark, Natura2000)
– 164 –
Ibland kan även kraftigt påverkade vikar klassas som känsliga miljöer, detta då ett sådant
kraftigt påverkat område kan kollapsa helt om påverkan blir ändå större. Nedan har vi dock
koncentrerat oss på känsliga miljöer i form av grunda skyddade vikar och laguner.
Fig. 75. Kartan ovan visar laguner, grunda vikar och sund i området. En stor del av den
strandnära exploateringen sker just i dessa biologiskt viktiga och känsliga områden.
Vikarna/undens exponeringsgrad (skyddade lägen) visas närmare i efterföljande karta, fig 76.
Källa. SAKU.
– 165 –
Fig. 77. Kartan ovan visar områden där sötvatten mynnar i grunda vikar samt vilka av dessa
vikar som inte är exploaterade idag. Vikarna/sundens exponeringsgrad (skyddade lägen)
visas närmare i efterföljande karta, fig 78.
Som exploatering i analysen ovan ingår:
- Byggnader inom strandskyddat område (100 m eller 200 m, beroende på befintligt
strandskydd)
- Bryggor inom strandskyddat område
- Vägar inom strandskyddat område
– 166 –
Pverkan av strandnära exploatering på sötvattensekosystem:
Största hotet med strandnära exploatering för sötvatten är risken för att vandringshinder
uppstår och att materialtransport från land till vattnet ökar.
Störst exploatering sker vid mynningsområden där sötvatten och hav möts, dvs. grunda
havsvikar där sötvatten mynnar. Ofta påverkas strandmiljön genom att skog avlägsnas,
dämningar görs etc. Då vandringshinder och förändrad strandmiljö uppstår i nedre delarna så
minskar hela vattensystemets biologiska funktion. På samma sätt kan hela det
nedanförliggande vattendraget påverkas negativt om störningar sker högt upp i vattendraget.
Strandnära exploatering kan påverka fisklek, fiskvandring, fiskproduktion samt ge generellt
minskad produktion i vattendraget och att störningskänsliga djur försvinner. Speciellt viktigt
att beakta är värdet av att det finns en zon i form av växtbeklädd mark längs vattendragen.
Mest optimalt är om den består av en blandning av träd, buskar och lägre växter. Rötterna
binder ihop marken vilket ger ett effektivt erosionsskydd.
Men en skyddszon medför även flera andra positiva effekter. Död ved i vattendrag är en
bristvara och en trädbeväxt strand skapar död ved. De mindre vattendragen får sitt nödvändiga
tillskott av löv och annat dött organiskt material. Beskuggningen av vattendragen minskar
temperaturen vilket är viktigt för framför allt laxartad fisk. Ljusinstrålningen minskar vilket
förhindrar oönskad algtillväxt. Träd och andra växter över vattnet skapar skydd och
ståndplatser samt bidrar med föda till fisk då de landlevande djuren ramlar av. Då
skyddszonen är lite bredare kan luftfuktighet bibehållas vilket gynnar strandlevande växter
och djur. Zonen ger skydd åt djuren när de förflyttar sig längs stranden. En intakt strandzon
fungerar också som utjämningsbassäng vid översvämningar. En skyddszon minskar även
tillförseln av växtnäringsämnet fosfor i varierande mängd beroende på zonens bredd. En åtta
meter bred skyddszon av gräs kan ta bort 65 % av fosforn och en 16 meter bred ända upp mot
95 %.
Störst negativ inverkan på sötvattnets naturvärde har strandexploatering när det sker i känsliga
områden. Även strandnära vägar är ett problem för sötvattnets naturvärden.
Strandnära bebyggelse i känsliga sötvattensområden:
Den största påverkan från strandexploatering för sötvattensmiljön är då exploatering sker i
känsliga områden. Känsliga områden för sötvatten är t ex en sjö där störningskänsliga arter
finns, dvs. ingen eller ringa tidigare bebyggelse. De känsligaste sötvattensmiljöerna är
vattendrag med anodroma arter, dvs. arter som vandrar upp från havet och leker i sötvatten.
Dessa miljöer fungerar som en viktig länk för arterna som lever såväl i havet som i sötvatten.
Se kartan nedan för information om var dessa miljöer finns i BSPA-Höga Kusten.
Följdeffekter av strandexploatering blir att vägar dras, vandringshinder uppstår m.m.
Även om det är havsnära läge som lockar mest i BSPA-området, så är även sjöar populära
ställen att bo vid, se karta nedan.
– 167 –
Fig. 78. Kartan ovan visar var de fast boende inom strandskydd, kring sjöar, bor samt var
fritidshusen är belägna. Inom strandskydd finns 142 personer fast boende i 59 fastigheter,
alla befinner sig i Kramfors kommun. Antalet fritidshus kring sjöarna är 82 och antalet
uppförda byggnader ca 380.
Källa: Kramfors och Örnsköldsviks kommun 2009, Metria.
Påverkan av strandnära exploatering på fåglar med havsanknytning:
Störst negativ inverkan på fåglar med havsanknytning är när det sker i känsliga områden.
Även strandnära vägar är ett problem för sötvattnets naturvärden.
Följande bidrar till problemet för fåglarna:
 Strandnära bebyggelse i känsliga miljöer
 Bryggor, pirar
 Strandnära vägar
 ’Svarta båtlänningar’
De fåglar som hotas i samtliga angivna fall är i första hand de som utnyttjar stränderna för sin
boplats. Det kan då främst vara knölsvan, olika änder, doppingar och några vadararter som får
– 168 –
försämrad tillgång till lämpliga boplatser eller som blir störda under sin häckning av
återkommande störningar.
Sammanfattningsvis kan sägas att största orsaken till att strandnära exploatering klassas som
en negativ påverkansfaktor på områdets naturvärden är då exploatering sker i känsliga
naturmiljöer, se kapitel 2.6.6 (Känsliga marina områden). Till de känsliga områdena bör även
oexploaterade sjöar adderas.
3.3.3 Skadliga ämnen (inklusive miljögifter och mediciner)
Skadliga ämnen utgör ett av de största miljöproblemen för havsmiljön i Höga Kusten. Här har
höga halter mätts upp av ett flertal ämnen.
Den omfattande analys som har gjorts av HELCOM (2010) visar att skadliga ämnen är ett
tydligt problem i samtliga havsbassänger i Östersjön. Detta påverkar såväl levande
organismer som bottensediment. Fokus i HELCOM ligger nu på följande ämnen: PCB,
tungmetaller, TBT, dioxiner, DDT/DDE, PAH:er och alkylfenoler (HELCOM, 2010).
Det som pekas ut av HELCOM som stora miljöproblemen i Östersjön är: antropogent (orsakat
av människan) tillskott av kväve, fosfor, organiskt material och skadliga ämnen (HELCOM;
2010).
I aktionsplanen för Östersjön som samtliga länder kring Östersjön skrivit under är följande
mål satta för minskade halter av skadliga ämnen i Östersjön:
 Koncentrationer av skadliga ämnen nära naturliga nivåer
 All fisk är säker att äta
 Välmående växt- och djurliv
 Radioaktivitet i nivåer nära före Tjernobyl
Samtliga mål skall vara uppnådda till år 2021. För att lyckas med detta är det viktigt att
samtliga länder bidrar. Nedan presenteras halterna av skadliga ämnen i Höga Kusten samt
vilka påverkanskällor som finns. Förslag på åtgärder presenteras i nästa kapitel.
Kustområden är framförallt påverkade av punktutsläpp samt från förorenade bottnar.
Förorenade sediment kan läcka skadliga ämnen om de utsätts för störningar av botten, så som
t ex vid konstruktioner som förankras i botten, muddring eller dumpning av muddrat material.
Havsområdet längre ut från kusten utsätts inte för samma påverkan från punktutsläpp, men
dock för den totala mängden skadliga ämnen i havet, frisättandet från havsbottnar samt
luftburna föroreningar. Alla punktutsläpp bidrar naturligtvis till den totala halten av olika
ämnen i havet.
Norrlandskusten har en lång historia inom skogsindustrin. Förr i tiden låg sågverksindustrierna tätt längs kusten, så även inom Höga Kusten. I dag har många lagts ner, men
gifter finns ännu kvar i mark, grundvatten och sediment.
Höga Kusten är en av få kuststräckor längs den svenska kusten som har få industrier idag.
Detta är också ett av de bakomliggande kriterierna till att Höga Kusten är utsett till BSPAområde, förutom områdets höga biologiska värden.
– 169 –
I BSPA-områdets närhet finns dock ett antal stora industrier. Norr om området finns industrier
inne i Örnsköldsvik och i Husum. Söder om Höga Kusten mynnar Ångermanälven, där ett
flertal industrier är belägna uppströms (se Fig. 80).
Förutom industrier i områdets närhet finns det ett stort antal förorenade områden inom BSPA
Höga Kusten. En del av dessa områden är undersökta idag och konstaterade ha höga halter av
skadliga ämnen. Andra potentiellt förorenade områden är inte inventerade eller undersökta.
Även bland dessa kan skadliga ämnen förekomma (se karta 82 och 83).
Dioxinhalten
i
sediment
har
undersökts
i
flera
olika
studier.
Dioxin har påvisats i sedimenten i Nätrafjärden, Dockstafjärden, Ullångersfjärden,
Gaviksfjärden, Höga Kustens kustvatten, Storfjärden, Ramöfjärden och Havsfjärden. Det
finns även mycket höga halter dioxin i Ö-viksfjärdarna och längre uppströms i
Ångermanfjärden. I Nätrafjärden har sedimenten undersökts i samband med inventering av
förorenade områden.
Förutom dioxin innehåller sedimenten i Nätrafjärden även halter av hexaklobensen (HCB) vid
industrihamnen. I Köpmanholmen, på gränsen till BSPA-området, ligger en ansamling av
fibrer (fiberbank) från massafabriken som funnits där. Mängden kvicksilver i själva
fiberbanken uppskattas till ca 700 kg. Den totala mängden kvicksilver i Nätrafjärdens
sediment, inklusive industrihamnen, uppskattas till 1200 kg. En spridning till biota
(bottenfauna och fisk) har påvisats. Vissa punkter i Nätrafjärden har även visat på förhöjda
halter av Pb, Cr, Cu och Zn.
Dioxiner tillhör de allra giftigaste ämnena som vi känner till och kan orsaka cancer, försämra
immunförsvaret och ge upphov till fortplantnings- och utvecklingsstörningar (Havet, 2010).
Halterna av dioxin bedöms ligga på oroande höga halter i fet konsumtionsfisk, där de ofta
överskrider EU:s gränsvärden (Havet, 2010). Livsmedelsverkets kostrekommendationer att
kvinnor i fertil ålder inte bör äta fet Östersjöfisk mer än tre gånger per år beror främst på höga
dioxinhalter. Det finns också ett gränsvärde för export av fisk inom EU. Det överskrids i
många strömmingsfångster norr om Ålands hav, något som kan få allvarliga konsekvenser för
fisket. De dioxiner som finns i miljön har uppstått oavsiktligt i olika processer, så som t ex
doppning av virke, sopförbränning vid för låg temperatur. Det gör att dioxin är svårare än
många andra ämnen att hantera. Ämnet är listat av Helcom som ett prioriterat ämne, vilket
innebär att ingående länder aktivt arbetar för att förhindra utsläpp av dioxiner, med slutmålet
att nå halter nära noll. Halterna av dioxin mäts bland annat i strömming (i muskeln). Halterna
i strömming har inte minskat med åren. De högsta halterna är uppmätta i Bottenhavet (Havet,
2010).
– 170 –
Fig. 79. Kartan visar platser där dioxinprover tagits i botten sediment samt dioxinhalt i
provet. Resultaten visar att förhöjda halter av PCDD / F finns i både kust-och havsområden,
de stora hotspots är nära till stranden, och det finns stora variationer i profiler, vilket visar
att lokala utsläpp är (eller har varit ) de främsta orsakerna till förorening. Enhet: summa2,3,7,8-PCDD/F (pg/g torrsubstans) Skadliga ämnen (inklusive miljögifter och mediciner) påverkar Höga Kustens grunda och
djupa marina ekosystem, stränder, sötvattens ekosystem samt fåglar med havsanknytning.
Indirekt påverkar det även oss människor genom den föda vi äter.
Nedanstående har definierats som bidragande faktorer till påverkan från skadliga ämnen (inkl
miljögifter och läkemedel) på de definierade naturvärdena i Höga Kusten:
 Utsläpp av skadliga ämnen från befintliga industrier (till vatten)
 Läckage av skadliga ämnen från förorenad mark & sediment (’gamla synder’)
 Utsläpp av skadliga ämnen via reningsverk
 Utsläpp av skadliga ämnen via enskilda avlopp
 Utsläpp/läckage av kemikalier från fritidsbåtar
– 171 –
Även luftburna föroreningar som faller ner i havet, så som t ex förbränning av sopor och
doppat virke sprider bl a dioxin. Doppning av virke sker inte idag. Förr var det dock vanligt
att elda med restvirke från sågarna.
Nedan följer en beskrivning av respektive bidragande faktor till att vi har problem med
skadliga ämnen i området. Därefter följer beskrivning av hur respektive påverkansfaktor
påverkar de olika naturvärdena i området.
Utsläpp av skadliga ämnen från befintliga industrier (till vatten)
Det finns tre stora fabriksområden med verksamhet i närheten av BSPA-området idag.
Sulfatfabriken i Husum är den största industrin i närheten av BSPA-området. Det
industriområdet ligger i det yttersta havsbandet cirka en mil norr om BSPA-områdets
nordligaste gräns. I utkanten av Örnsköldsviks stad ligger Domsjö industriområde. Idag är
Domsjö Fabriker AB, Akzo Nobel Functional Chemicals AB, SEKAB BioFuels and
Chemicals samt Övik Energi AB verksamma inom Domsjö industriområde. Vid
Ångermanlandälven i Väja ligger Mondi Dynäs.
De industrier som måste rapportera in sina utsläpp är de som utövar en verksamhet med stor
påverkan på miljön genom utsläpp av farliga ämnen till luft och vatten. Oftast rör det sig om
stora verksamheter.
Fig. 80. Kartan ovan visar var stora industrier i BSPA-områdets närhet är belägna. I norr finns
M-real i Husum, inne i Örnsköldsvik finns Domsjö fabriker och uppströms Ångermanälven i Väja
ligger Mondi Dynäs.
– 172 –
Läckage av skadliga ämnen från förorenad mark & sediment
Västernorrlands län är ett stor kuperat landskap med tätt liggande och mjukt rundade
berghöjder, branta älvdalar och med en brant kustzon. Landhöjningen har på vissa ställen
orsakat att vattendraget eroderat ned i älv- och svämsedimenten med ras och ravinbildning
som följd. Den extremt stora landhöjningen har haft stor inverkan på landskapet genom
svallning och omfördelning av de lösa jordlagren. Sedimentlagren i lägre liggande terräng och
vid kusten har genom den kraftiga omfördelningen av jordlagren ofta blivit mäktiga, vilket där
lett till större skredkänslighet. Länets industrihistoriska utveckling har formats genom
tillgången på skog, vattenkraft och hamnar. Etablering av samhällen och industrier har i regel
skett i älvdalarna eller i mynningsområdena utmed kusten. I takt med den industriella
expansionen har det uppstått ett stort behov av att utvidga den branta terrängen genom
utfyllnad. Under 1900-talet har också äldre byggnadsbestånd vid industrierna rivits i samband
med nedläggning och ombyggnationer. Rivningsmassorna nyttjades då oftast på plats som
fyllnadsmaterial.
Med industriepoken kom också vad vi idag betraktar som miljöfarliga ämnen. Stora mängder
processavfall och kemikalier kom att släppas ut i närliggande vattenområden eller hamnade på
industritippar eller till och med som utfyllnader av strandområden. Särskild miljöhänsyn kom
inte att tas förrän i början av 1970-talet i och med att miljöskyddslagen trädde ikraft 1969.
Trettio år senare infördes stängare krav i och med miljöbalkens ikraftträdande1999.
Klorfenolpreparat som innehöll dioxin användes tidigare vid vissa sågverk för att förhindra
sågat virke att drabbades av blånad. Vid sågverk som impregnerade virket användes
metallsalter (koppar, krom, arsenik) och kreosot. Förhöjda halter av metaller, PAH och dioxin
påträffas därför vid dessa anläggningar.
Under träindustriepoken utvecklades metoder för förädlingen av skog till pappersmassa. Två
vanligt använda processer för massaframställning är sulfitprocessen (t ex Svanö) och
sulfatprocessen (t ex Huusm och Väja). Där sulfitfabriker har funnits har ofta stora områden
förorenats av kisaska som är en restprodukt vilket uppkommer vid förbränning av svavelkis.
Kisaska innehåller höga halter av tungmetaller och arsenik. Kisaskan påträffas i upplag eller
som utfyllnadsmaterial i anslutning till fabrikerna. Ofta spolades även kisaskan ut via
industriutloppet tillsammans med fiber och bildade fiberbankar i vattenområdet utanför
industrin.
Fig. 81 Bilden visar
sanering av kisaska på
Svanö.
– 173 –
För att inte pappersmassan som framställdes mekaniskt vid sliperierna skulle angripas av
mögel tillsattes kvicksilver. Detta medförde att stora mängder kvicksilver följde med fiber ut i
industriavloppet och i fiberbankarna samlades även kvicksilvret. Exempelvis utanför
Hallstanäs uppströms Ångermanälven finns en fiberbank som bildades under sliperiets
driftstid. Undersökningar har genomförts och uppskattningsvis är innehållet av kvicksilver 3-5
ton.
Spridning av miljöfarliga ämnen från förorenade områden styrs av spridningsförutsättningar
och föroreningarnas respektive egenskaper. Denna transport kan ske via vatten, från sediment,
genom damning, avgång till luft och vid upptag i växter. Många av de förorenade områdena i
Västernorrland är belägna i länets älvdalar och älvmynningar. Ångermanälven som flyter i
BSPA områdets södra ände är en av Sveriges vattenrikaste älvar, med en medelvattenföring
på 485 m3/s vid mynningen. I nedre delen av Ångermanälven där bland annat Kramfors
sulfitfabrik låg är området geotekniskt instabilt och risken för ras är stor. Även regn och
vågerosion bidrar till spridning av tungmetaller från området. Olika åtgärder genomfördes
mellan åren 2000 - 2003 för att bland annat minska infiltration, erosion och
vattengenomströmning i området. Erosion bedöms vara den största enskilda faktorn för
spridning av föroreningar från förorenade områden i Västernorrlands län enligt Länsstyrelsens
regionala program för arbete med förorenade områden i Västernorrland 2009.
Inom BSPA-området finns eller har funnits verksamheter så som sågverk, varv, verkstäder,
bensinstationer, bilskrotar, skofabriker och garverier, kommunala avfallsdeponier mm. I
länsstyrelsens inventering av förorenade områden (MIFO) har 186 objekt identifierats inom
BSPA området, se figur x. Det betyder att på dessa objekt har det bedrivits verksamhet som
skulle kunna ge/gett upphov till förorening. Föroreningar som har sitt ursprung från
verksamheter i direkt anslutning till BSPA-området och längs Ångermanälven kan även
påverka miljön inom området framförallt genom spridning med ytvatten. Längs
Ångermanälvens strand har flera massaindustrier bedrivits och en rad sågverk samt andra
verksamheter som genom tiderna kan ha gett upphov till förorening. Inom Domsjö
industriområde beläget i utkanten av Örnsköldsviks har det från och med slutet av 1800-talet
bedrivits olika typer av industriell verksamhet, i form av bl.a. sågverk, treetexfabrik,
husfabrik, sulfit-, kloralkali- och kloratfabriker samt kemiska fabriker. Den historiska
verksamheten har i vissa fall inneburit att delar av området blivit förorenade. Utav flertalet
papper och massafabriker är det endast den i Köpmanholmen som angränsar till BSPA
området. I områdets omedelbara närhet ligger Hallstanäs och Svanö.
– 174 –
Fig. 82. Kartan ovan visar riskklassade förorenade objekt efter inventering enligt MIFO
fas 1. Vid riskklassning används en skala med fyra klasser:
• Klass 1 – Mycket stor risk
• Klass 2 – Stor risk
• Klass 3 – Måttlig risk
• Klass 4 – Liten risk
Detta är bedömningsgrunder för att översiktligt uppskatta risken för människors hälsa
och miljö vid förorenade områden.
– 175 –
Fig. 83. Kartan ovan visar branschklassade objekt (förorenade omrdåden). Många av
inventeringsobjekten är mycket komplexa, ytmässigt stora och många olika verksamheter har
bedrivits på platsen, varför inventeringsarbetet blir tidskrävande. I Naturvårdsverkets
branschlista har varje bransch en branschklass. Den ger en fingervisning om hur pass farligt
ett objekt i den branschen kan tänkas vara. När man sedan inventerat ett objekt tilldelas det
en riskklass. En branschklass är en generell klass för en hel bransch
• Klass 1 – Mycket stor risk
• Klass 2 – Stor risk
• Klass 3 – Måttlig risk
• Klass 4 – Liten risk
Föroreningar från industrier, kommunala avloppsverk och transporter försämrar bland annat
vattenkvaliteten. Risken för framtida läckage till ytvatten från redan förorenade områden
bedöms öka i länet. Detta beror främst på hög risk för erosion, skred eller resuspension av
sediment. Båttrafiken i området påverkar. Hamnen i Husum är Sveriges 11:e i storlek med 8900 båtar per år.
– 176 –
Utsläpp av skadliga ämnen via reningsverk
Olika kemiska substanser som finns i samhället hamnar till slut i avloppsvattnet och i
reningsverken. Av dessa övervakas utsläppen av tungmetaller regelbundet i egenkontrollen,
enligt kraven i Naturvårdsverkets föreskrift 1990:14. Den stora kvantiteten organiska
föroreningar analyseras emellertid inte regelbundet, eftersom det både är svårt och kostsamt.
Dessutom tillkommer hela tiden nya kemiska substanser.
Enligt miljöemmisionsdata kontrolleras utsläpp av bland annat BOD7, COD-Cr, NH4-N, Ntot, P-tot samt tungmetaller i avloppsvattnet från närliggande reningsverk. I avloppsslam
analyseras bland annat halter av CD, Cr, CU, HG, Ni, Pb, Zn, Nonylfenol, PAH och Toluen.
Under projekt har även framkommit att det kan vara problem med läkemedelsrester som
sprids via avloppen (såväl reningsverk som enskilda avlopp). Kunskapen om detta är i dag
tyvärr bristfällig i området. Inga inventeringar finns gjorda i dagsläget, så behov att utföra
detta finns.
Fig. 84. Kartan visar de utsläppspunkter från avloppsreningsverk som mynnar till sötvatten
inom BSPA-området. Det är fyra platser: Nordingrå, Herrskog, Nora och Hol.
Utsläpp av skadliga ämnen via enskilda avlopp
Utsläpp från små avlopp kan också ge upphov till negativa miljö- och hälsoeffekter.
Organiska ämnen kan ge syrebrist i de vatten som de släpps ut i. Giftiga metaller och
svårnedbrytbara organiska ämnen kan ansamlas i bottensediment och påverka växter och djur.
Läkemedelsrester och ansamling av hormoner kan orsaka reproduktionsstörningar på fisk i
närheten av utsläppt avloppsvatten. Bakterier, virus och parasiter kan ge upphov till
sjukdomar genom att utsläpp kan hamna i brunnar eller på badplatser. Kväve- och
fosforutsläppen bidrar till övergödning i hav, sjöar och vattendrag.
– 177 –
Utsläpp (läckage) av kemikalier från fritidsbåtar:
Det handlar framförallt om användning av giftiga båtbottenfärger, vilka orsakar spridning av
skadliga ämnen i havsmiljön. Men även spill från oljedunkar etc. då båten ska tankas, fyllas
på olja etc. En orsak till det senare anses vara att det finns allt för få båtmackar i området,
vilket gör egna dunkar används då båten ska tankas. Detta upplevs dock som ett mindre
problem än användningen av giftiga båtbottenfärger.
För att undvika påväxt på båten så blandas giftiga ämnen i färgen, t.ex. koppar och Irgarol.
Dessa läcker långsamt ut i vattnet och skapar en ogynnsam miljö och förhindrar på så sätt att
t.ex. havstulpaner kan fästa. Läckaget av gifter har tyvärr också negativa effekter på
vattenmiljön. Koppar är i mycket små mängder nödvändigt för levande organismer, men
redan i obetydligt högre halter är det ett kraftigt gift jämförbart med kadmium och
kvicksilver. Nationella såväl som internationella studier har visat på negativa effekter av
giftig båtbottenfärg på t.ex. musslor, tillväxt av mikroalger, sedimentlevande organsimer och
fortplantning hos blåstång. Redan en liten ökning av vad som är naturligt förekommande kan
få allvarliga konsekvenser på det marina livet. Giftiga båtbottenfärger för fritidsbåtar är
förbjudna i inlandsvatten och Bottniska Viken. Från och med 1 januari 2001 är det också
förbjudet att sälja giftiga färger för användning till fritidsbåtar i Östersjön. Trots detta används
giftiga båtbottenfärger fortfarande, vilket har visats i mätningar från flera håll i Östersjön.
Dessvärre saknar vi mätningar av detta i Höga Kusten, något som således skulle behöva göras
för att med säkerhet kunna avgöra om det utgör ett problem i området. Det har dock
framkommit att giftiga färger fortfarande används idag och har därför definierats som en
påverkansfaktor på den marina miljön.
Påverkan av skadliga ämnen på områdets naturvärden:
Höga halter av skadliga ämnen är en av de största negativa påverkansfaktorerna på havsmiljön
i BSPA-området. Detta är starkt kopplat till länets långa historia med industrier, vilka förr i
tiden låg som ett pärlband längs kusten. Idag kommer skadliga ämnen till havet från såväl
befintliga industrier som från förorenade områden, där verksamheten kan ha lagts ner men
miljögifter finns kvar i mark och sediment som läcker till havet.
Det finns en viss påverkan av skadliga ämnen även på sötvatten i området, men det handlar då
endast om lokal påverkan. Det uppskattas inte som ett generellt stort problem för områdets
sötvattens ekosystem. Exempel på lokal påverkan kan vara t ex läckage från bensinmackar
(jmf Docksta).
Skadliga ämnen kan även påverka områdets stränder, men kunskapen om detta är dålig idag.
Det upplevs dock som ett potentiellt problem och studier bör göras.
– 178 –
Fig. 85. Klassning av miljöproblemet miljögifter i BSPA-området och dess närhet. En
stor del av havsområdet är således påverkat av miljögifter och har bedömts vara en av
de största negativa påverkansfaktorerna på havsmiljön i BSPA-området.
Källa: VISS (dec 2010)
3.3.4 Materialtransport (igenslamning & grumling)
Under det senaste århundradet har sedimenttransporten i norra Europas floder ökat 100 gånger
(Ripl & Wolter, 2005). Främsta orsaken till det är att arealen skogsklädd mark minskat från
ursprungliga 90 % till nuvarande 30 % (Huntley & Birks 1983, Perlin 1989, Mikunsinski &
Angelstam 2004). Men det är inte bara skogsbruket som orsakar materialtransport, i stort sett
all markanvändning riskerar att ge en oönskad tillförsel av både oorganiska och organiska
partiklar om inte speciell hänsyn tas.
I vattendragen finns naturlig transport av partiklar. Oorganiska partiklar har ett geologiskt
ursprung och är ett resultat av berggrundens erosion. Organiska partiklar består av döda
växter och djur i olika nedbrytningsstadier. Förekomst av organiska partiklar i vattnet är helt
nödvändig som energitillskott för vattenekosystemet. De mindre och därmed mer beskuggade
vattendragen får sitt tillskott i form av löv och andra döda växtdelar från omgivande mark.
Tillskott av organiskt material kan även ha ett lite mer udda ursprung. Fiskars och bottendjurs
avföring, av musslor filtrerat, bearbetat och ratat organiskt material, svamphyfer som bildar
proteinskum, i vattnet löst kol som fälls ut och klumpat ihop sig etc. Till dessa naturliga
processer som skapar både oorganiskt och organisk materialtransport är våra sjöar och
vattendrag anpassade sedan lång tid. I vattendragen dominerar de oorganiska partiklarna
medan det är vanligare med organiskt material i sjöarna.
– 179 –
En större mängd sediment transporteras vid en mindre partikelstorlek, större flöde och
lutning. I ett vattendrag sker huvudsakliga transporten av oorganiskt material i samband med
flödestoppar såsom vårfloden.
Den viktigaste negativa konsekvensen av ökad materialtransport är störningen av
bottensubstratets funktion och dess följdverkningar. Den ökade depositionen som grumlingen
orsakar har en stor påverkan på bottnarnas ekologiska funktion. Vattendragens bottnar har en
grund ytlig zon med ofta god vattengenomströmning, där yt- och grundvatten möts. Det är här
laxfiskar lägger sin rom, här finns en rik bottenfauna och här nere lever flodpärlmusslans sina
första 5-8 år. Det krävs en god genomströmning av väl syresatt vatten för att denna zon ska ha
ett rikt djurliv. Om genomströmningen minskar kommer även de vattenkemiska förhållandena
i botten att ändras. Ett försämrat utbyte mellan det syrerika vattnet ovanför botten och vattnet
nere i bottensubstratet leder till brist på syre. Syrebristen drabbar naturligtvis djuren direkt
men orsakar även reducerande förhållanden, alltså en helt annan vattenkemisk miljö. Störst
problem orsakar partiklar som är mindre än 1 mm. De täpper igen mellanrummet mellan sand
och grus i botten och följden blir en försämrad genomströmning. Om vattendragen dessutom
får ett ökat tillskott av organiskt material adderas de negativa förhållandena eftersom det åtgår
syre då det organiska materialet ska brytas ned. Denna händelsekedja kallas populärt för
igenslamning och orsakar stor skada på det biologiska livet. Igenslamning är troligen det
viktigaste enskilda problemet att åtgärda om flodpärlmusslor skall kunna finnas kvar i våra
vatten.
Andra effekter av materialtransport på vattenekosystemet är problem med organismernas
födointag, en ökad tillförsel av näring samt ett minskat siktdjup i vattnet med åtföljande
minskad växtproduktion. Många vattenlevande organismer får sin föda genom att filtrera ut
organiska partiklar från det rinnande vattnet. Ju mer oönskade partiklar desto mer energi åtgår
för dessa djur att sortera bort dessa i sin filtrerapparat eller fångstanordning. Minsta
maskvidden i sitt fångstnät har nattsländan gulhuvade pincetthuggaren (Philopotamus
montanus). Minsta avståndet mellan nättrådarna är endast 1µm (Edington & Hildrew 1981),
dvs. en hundradel av en millimeter. I grumliga vatten har den så mycket bestyr med att rensa
sitt nät att den inte kan leva där alls. Den är följaktligen en god indikator på vilka av våra
vatten som är rena. Födosöket för fiskar och andra djur som är mer eller mindre beroende av
synen försvåras också av grumlingar. Det är även vanligt i många vatten att det oorganiska
materialet bildar en beläggning på stenar och block vilket försvårar för betande bottendjur att
äta alger. Beläggningen kan även bilda en fysisk barriär som förhindrar bottendjuren från att
gömma sig under stenar för att undkomma att bli uppätna. Beläggningen kan i havet dessutom
hindra alger, så som blåstång, från att fästa vid underlaget.
Igenslamning och grumling bedöms vara det största hotet mot områdets sötvatten.
Igenslamning och grumling orsakat av muddring kan vara ett problem även i havet. T.ex siken
är beroende av rena sandbottnar för sin lek och kan påverkas negativt av igenslamning.
Påverkan av materialtransport (igenslamning & grumling) på sötvattens ekosystem:
Största orsaken till igenslamning och grumling i sötvatten är markanvändning som orsakar
materialtransport till vattnet. Materialtransporten i området kommer från:
 Materialtransport från strandnära jordbruk
 Materialtransport från strandnära skogsbruk
 Materialtransport från övrig markavvattning, t ex dagvatten från vägar
 Materialtransport från övrig markanvändning, t ex grustäkt och vägarbeten
– 180 –
Största källan till materialtransport som orsakar igenslamning och grumling av sötvatten är
jordbruk och skogsbruk. Skogsbruk är arealmässigt störst i BSPA-området, men jordbruket
ger vanligtvis mer materialtransport per ytenhet.
Höga grumlighetsvärden har uppmätts i BSPA-området, i t ex Skullerstabäcken, där
flodpärlmusslorna håller på att dö ut, uppmättes ett mycket högt värde trots lågt vattenstånd
(dubbelt så högt värde (9.8 FNU) som det näst högsta värdet) vid 2010 års mätning. Länets
miljömål för grumlighet är satt till 1,0 FNU.
Lagstiftning idag:
Skogsvårdslagen –hänsyn ska tas vid skogsbruk vid vatten
Miljöbalken –vattenverksamhet
Påverkan på grunda marina ekosystem:
Även havet, och då främst de grunda marina ekosystemen kan påverkas negativt av
igenslamning och grumling. Detta kan påveka t ex siken, vilken är beroende av rena
sandbottnar för sin lek. Även växtligheten kan påverkas negativt av en ökad partikelhalt i
vattnet och en ökad sedimentation på bottnarna. Vegetationen får då svårare att utföra sin
fotosyntes eftersom den är helt beroende av att solljus når ner till vegetationen. Om
partikelhalten i vattnet ökar så tvingas därför växterna upp närmare ytan för att få tillräcklig
mängd solljus för sin fotosyntes.
Problemet med igenslamning och grumling uppstår främst i grunda skyddade vikar där
vattenomsättningen är sämre än ute på de mer öppna och vindexponerade lokalerna.
Orsakerna till ökad materialtransport till havet kan vara markanvändning i strandområdet eller
i avrinningsområdet. Muddring kan vara en orsak, men detta presenteras under separat
kapitel.
3.3.5 Utsläpp av kväve och fosfor (Övergödning)
Det som pekas ut av HELCOM som stora miljöproblem i Östersjön är antropogent (orsakat av
människan) tillskott av kväve, fosfor, organiskt material och skadliga ämnen (HELCOM,
2010). Den omfattande analys som har gjorts av HELCOM (2010) visar att övergödning är ett
tydligt problem i så gott som samtliga havsbassänger i Östersjön. I Egentliga Östersjön har
övergödningen gått så långt att den hotar den ekonomiska utvecklingen (Nordiska
Ministerrådet, 2010). Övergödningen av havet är således inte bara ett ekologiskt utan också
ett ekonomiskt problem. Vid övergödning minskar fångsterna av många kommersiella
fiskarter, kräftdjur och musslor, och turister flyt badorter där vattnen är grumliga och
sandbottnarna täcks av stinkande slam och fintrådiga alger (Nordiska Ministerrådet, 2010).
I aktionsplanen för Östersjön som samtliga länder kring Östersjön skrev under hösten 2007 är
följande mål satta för minskad övergödning:
 Näringsämnen förekommer nära naturliga halter
 Klart vatten
 Naturliga nivåer av algblomning
 Naturlig utbredning och förekomst av växter och djur
– 181 –

Naturliga syrehalter
Samtliga mål skall vara uppnådda till år 2021. För att lyckas med detta är det viktigt att
samtliga länder bidrar. För Sveriges del är övergödning det största miljöproblemet i många av
våra havsområden. Belastningen av kväve och fosfor från svenska källor till havet har minskat
på senare år, men den är fortfarande alltför hög och ytterligare reduktioner krävs därför
(Naturvårdsverket, 2010, rapport 6345).
Nedan presenteras näringssituationen i Höga Kusten samt vilka påverkanskällor som finns.
Förslag på åtgärder presenteras i nästa kapitel.
Vi har delat upp påverkan på området enligt följande:
 Utsläpp/läckage av näringsämnen inom BSPA-området
 Utsläpp från industier i BSPA-områdets närhet
 Utsläpp/läckage från hela BSPA-områdets avrinningsområde, vilket sträcker sig långt
upp i fjällvärlden, in i Norge.
Inom området förekommer lokala övergödningsproblem, framförallt i fjärdar och vikar med
ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet. Övergödning orsakas av utsläpp av
näringsämnen (framför allt kväve och fosfor) till vatten, läckage från land samt nedfall av
kväve från luften. Det är bland annat industrier, skogsbruk, jordbruk, fiskodlingar,
avloppsreningsverk och enskilda avlopp som står för näringsbelastningen.
Bottenhavet anses generellt vara fosforbegränsat, dvs. fosfor är en bristvara i havsmiljön i
förhållande till mängden kväve. Detta utifrån att växter behöver en viss balans mellan kväve
och fosfor. Det gör att släpps mer fosfor ut i vattnet så blir det en väldig tillväxt av t ex
växtplankton, vilka annars har hållits tillbaks på grund av bristen på fosfor. Det är därför av
stor vikt att begränsa framförallt utsläppen av fosfor till havet, då detta skulle kunna få
ödesdigra effekter för miljön med övergödning.
Ju längre norrut vi kommer i Bottniska viken, desto mer fosforbegränsad blir miljön och
tvärtom söderut. Egentliga Östersjön är istället kvävebegränsad. Här hos oss är kväve och
fosfor i ganska bra balans, även om en övervikt åt fosforbegränsning finns. Ju mer sötvatten
som mynnar i området och ju lägre salthalten är, desto mer fosforbegränsad är havsmiljön.
Utsläpp/läckage av näringsämnen inom BSPA-området:
Den största källan till näringsläckage av fosfor till BSPA-området är de havsbaserade
fiskodlingarna. Detta följs av näringsläckage av fosfor från skog samt jordbruk i BSPAområdets omedelbara avrinningsområde (Diagram 8). Tillskottet av fosfor från dessa odlingar
var år 2009 totalt 11 880 kg, medan avrinningen från skogen var ca 7 800 kg och från
jordbruket ca 5 000 kg (källa:SMED, PLC5). Utsläpp av näringsämnen från såväl kommunala
avlopp samt enskilda avlopp var betydligt mindre än utsläppen från fiskodlingar.
Den största källan till näringsläckage av kväve till BSPA-området är näringsläckage av kväve
från skog, följt av fiskodlingar (Diagram 9).
– 182 –
Diagram 8. Näringsläckage från olika källor i BSPA-områdets närmaste avrinningsområde.
(källa: SMED, PLC5). Fiskodlingar i BSPA-området släppte år 2009 ut totalt 11 880 kg
fosfor (uppgifter från odlarna). Odlingarna har totalt tillstånd för att släppa ut 13 800 kg
fosfor/år.
Diagram 9. Näringsläckage från olika källor i BSPA-områdets närmaste avrinningsområde.
(källa: SMED, PLC5). Fiskodlingar i BSPA-området släppte år 2009 ut totalt 92 808 kg
kväve (uppgifter enligt odlarna). Flera av odlingarna har idag inga begränsningar av tillåtet
kväveutsläpp.
– 183 –
Fig. 86. Tillförsel av fosfor från land till havet i BSPA-området. Kartan visar här BSPAområdets närmsta avrinningsområde. Data från SMED, 2010.
– 184 –
Fig. 87. Tillförsel av kväve från land till havet i BSPA-området. Kartan visar här BSPAområdets närmsta avrinningsområde. Data från SMED, 2010.
Utsläpp av näringsämnen från industrier i BSPA-områdets närhet:
Utanför BSPA-området ligger ett flertal större industrier med utsläpp av näringsämnen till
havet. Dessa är belägna norr om området i Husum och Örnsköldsvik, samt söder om området
upp längs Ångermanälven. Industrierna släpper tillsammans ut markanta mängder
näringsämnen (se Fig. 89). Det är i dagsläget osäkert att säga vilka mängder som hamnar i
BSPA-området från dessa industrier, men med utgångspunkt från att havströmmarna i
Östersjön går upp norrut längs den finska sidan för att sedan vända och gå söderut längs den
svenska sidan, så är det troligt att åtminstone utsläppen från Husum och Örnsköldsvik
påverkar området. Med tanke på att Ångermanälven mynnar i områdets södra del och att här
har påvisats sötvattenspåverkan upp till ungefär höjd med Storön, så är det troligt att det
området även påverkas av näringsämnen från industrier uppströms älven. Detta är dock en
gammal teori och i dag brukar man mer säga att de ytnära havsströmmarna styrs mer av de
– 185 –
förhärskande vindarna. Kunskapen om hur havsströmmarna går i området är dåligt känt och
det behovet av strömmätningar i och kring BSPA-området är stort.
Kartorna nedan visar utsläpp av fosfor respektive kväve från fiskodlingar (inom området),
reningsverk (inom området) samt industrier (utanför området, men i dess närhet).
Fig. 88. Utsläpp av fosfor från fiskodlingar (vit) samt reningsverk (svart) inom BSPAområdet, samt industrier (röd) utanför BSPA-området (Husum, Örnsköldsvik samt Väja.)
(källa: SMP samt Kramfors och Örnsköldsviks kommun)
– 186 –
Fig. 89. Utsläpp av kväve från fiskodlingar (vit) samt reningsverk (svart) inom BSPAområdet, samt industrier (röd) utanför BSPA-området (Husum, Örnsköldsvik samt Väja.)
(källa: SMP samt Kramfors och Örnsköldsviks kommun)
– 187 –
Fig. 90. Kartan ovan visar var utsläppspunkter för kväve och fosfor från fiskodlingar,
reningsverk samt industrier är belägna inom BSPA-området samt i dess omedelbara närhet.
Staplarnas höjd förhåller sig till utsläppsmängd. I mindre reningsverk mäts inte kväve utan
endast fosfor. De allra minsta reningsverken saknas i kartan.
– 188 –
Utsläpp/läckage från hela BSPA-områdets avrinningsområde, vilket sträcker sig långt
upp i fjällvärlden, in i Norge:
Ser man till hela avrinningsområdet, vilket sträcker sig långt upp i fjällvärlden in i Norge, så
står avrinning från skog för det största näringstillkottet, både vad gäller kväve och fosfor (se
Fig. 91 samt diagram Tabell 7 och 8). Detta betonar vikten av att skyddszoner mot vatten ska
användas för att minska läckaget av näringsämnen till sjöar, vattendrag och hav.
Vi har i dagsläget ingen sammanställning över näringsutsläpp från det totala antalet
fiskodlingar i detta stora avrinningsområde, därav finns inga sådana uppgifter med i
nedanstående karta. Det är dock något som bör kompletteras med längre fram.
En viss del av näringsläckaget från land sker via så kallat naturligt läckage, dvs. läckage från
marken som sker utan mänsklig inverkan, något som skulle ske även om inte vi människor
fanns. Hur stor det naturliga läckaget från skogsbruk är i förhållande till det antropogena
saknar vi i dagsläget uppgifter på.
Det som vi avgränsar oss till i samverkansplanen för BSPA Höga Kusten är det antropogena
tillskottet av näringsämnen till området, dvs. det som vi kan göra någonting åt.
– 189 –
Fig. 91. Tillförsel av fosfor från land till havet i BSPA-området. Kartan visar här BSPAområdets totala avrinningsområde. Data från SMED, 2010.
– 190 –
Tabell 7 och 8. Näringsläckage av fosfor och kväve från olika källor i BSPA-området hela
avrinningsområde, vilket sträcker sig långt uppi fjällvärlden, in i Norge. (källa: SMED,
PLC5).
– 191 –
Fig. 92. Tillförsel av kväve från land till havet i BSPA-området. Kartan visar här BSPAområdets totala avrinningsområde. Data från SMED, 2010.
– 192 –
Hur ser övergödning ut?
Att ett område börjar få problem med övergödning är inte helt lätt att se alla gånger. Nedan
presenteras några karaktärer att hålla utkik efter.
Då en vik får ökade näringshalter så syns detta många gånger genom att vattnet ser
grumligare ut under en längre tid på året eller hela året om. Även en ökad utbredning av vass
brukar märkas. Ökad förekomst av fintrådiga alger kan också vara ett tecken på övergödning,
speciellt då dessa dessa alger blir kraftigare, mörkare och längre än normalt (se Fig 93). Här
bör poängteras att bara för att fintrådiga alger finns så betyder det inte att området är övergött.
Fintrådiga alger är en naturlig del av ekosystemet och har t ex ekologisk betydelse för flera
arter som söker skydd och föda i dessa miljöer. Vad det handlar om är istället då dessa
fintrådiga alger börjar förekomma i stora mängder och plantorna blir kraftigare än förut.
A)
B)
Fig. 93 På fotot till vänster (A) syns kraftig, mörkfärgad påväxt av fintrådiga alger, vilket är
ett tecken på övergödning (ca ett år gammal fiskodling, Omnefjärden, år 2007). På fotot till
höger (B) visas ett rent område med normal, tämligen ljus påväxt av fintrådiga alger (inre del
av Gaviksfjärden, år 2007).
Som dykare kan du se att botten saknar syre genom att det förekommer så kallade
svavelbakterier (Beggiathoa sp.). Dessa ser ut som en vit väv som breder ut sig som ett
snötäcke över botten. Dessa bakterier lever på syrefria bottnar och utnyttjar sulfatjoner i
ytsedimentet och bottenvattnet. Denna process ger upphov till fritt svavel som binder till sig
andra ämen, främst metaller, och bildar sulfider. Denna process sker även på land i syrefria
miljöer och ger då upphov till en starkt illaluktande doft som liknar ruttna ägg, orsakad av
svavelväte. I syrgasfria miljöer kan endast bakterier och andra enklare livsformer klara sig,
övriga växter och djur försvinner. Svavelvätet som bildas är mycket giftigt. Ett annat problem
med dessa syrefria miljöer är att fosfor som tidigare varit bundet i bottensedimentet frigörs till
vattenmassan och på så sätt ökar övergödningen ytterligare.
– 193 –
+
Fig. 94. På en syrefri botten breder svavelbakterier (Beggiathoa) ut sig som ett vitt ludd.
Dessa utnyttjar sulfatjoner istället för syre. Foto: Hans Kautsky
Övergödning leder till försämrat siktdjup i vattnet, kraftiga algblomningar och försämrad
syrgassituation i bottenvattnet.
Bidragande faktorer till Övergödning:
 Näringsutsläpp från havsbaserade fiskodlingar
 Näringsläckage från skogsbruk i avrinningsområdet
 Näringsläckage från jordbruk i avrinningsområdet
 Näringsutsläpp från reningsverk
 Näringsutslöpp från enskilda avlopp
 Atmosfärisk belastning
 Latrin från fritidsbåtar
Nedan följer en presentation av de olika bidragande faktorerna.
Näringsläckage från jordbruk i avrinningsområdet
Miljöproblem förknippade med jordbruksverksamhet i BSPA-området är framförallt utsläpp
av växtnäringsämnen till vatten och luft. Då jordbruksmarken ligger nära recipienten är det
viktigt att gödsel och även växtskyddsmedel hanteras så att förlusterna minimeras.
Användningen av växtskyddsmedel har liten omfattning i länet och BSPA-området, så fokus
här ligger på läckage av näringsämnen.
Utlakningen från jordbruksmark i länet uppgår i genomsnitt till ca 6 kg N/ha och år men
variationen kan vara mycket stor beroende på bland annat jordart, nederbörd, gödsling
– 194 –
(tidpunkt och mängd) och jordbearbetning. För fosfor är variationen inte lika stor och
utlakningen uppgår till ca 0,3 kg P/ha och år. (Texten ovan enligt miljömålsuppföljningen
2010.)
De områden som har högst djurtäthet återfinns i trakterna kring Nora och Nordingrå. Dessa
avrinningsområden mynnar ut i Norafjärden, i Ulvviken i Omnefjärden och i Gaviksfjärden.
Uppströms Nätraån och Moälven finns stora arealer med djur men djurtätheten är inte så hög,
Nätraån mynnar ut i Nätrafjärden vid Köpmanholmen och Moälven mynnar ut i Öviksfjärden.
För såväl jordbruk som skogsbruk sker näringsläckage i samband med markanvändning. För
jordbruk är detta näringsläckage större eftersom marken dessutom gödslas. Inom skogsbruket
sker numera knappt någon gödsling. Från skogsbruket är det framförallt fosfor som läcker.
Från jordbruket läcker såväl fosfor som kväve, där kvävet kommer från gödsel.
Näringsläckage från skogsbruk i avrinningsområdet
Det råder stor kunskapsbrist om hur olika skogsbruksåtgärder påverkar utlakningen av kväve
och fosfor från skogsmarken och även vilken effekt olika motåtgärder har för att minska dessa
förluster. Den forskning som gjorts tyder på att föryngringsavverkning är den
skogsbruksåtgärd som ger upphov till störst förluster, främst av kväve, till ytvatten. Det är
också som beräknade näringsförluster från hyggen som skogsbrukets totala bidrag till
belastningen på haven rapporteras idag (PLC5). I sammanhanget är det viktigt att nämna att
våra skogar till stor del fungerar som kvävefälla och därmed spelar en positiv roll genom att
minska kvävebelastningen på haven.
Näringsutsläpp från enskilda avlopp
De flesta av tätorterna inom BSPA-området är anslutna till kommunalt vatten och avlopp.
För fastigheter utanför kommunala verksamhetsområden för vatten och avlopp anläggs i regel
enskilda men ibland även gemensamma avloppsanläggningar.
Enligt miljöbalken krävs längre gående rening än slamavskiljning. Som rekommendation av
tillämpningar av lagar och regler om enskilda avlopp har Naturvårdsverket kommit med
allmänna råd för enskilda avlopp (2006:7). I de allmänna råden ligger betoningen på
anläggningarnas funktion istället för deras konstruktion. Enligt dessa råd är det upp till
tillsynsmyndigheten i respektive kommun att bedöma i vilka områden i kommunen som det
bör ställas strängare reningskrav, dvs. hög skyddsnivå. I övriga områden är utgångspunkten
att normalkrav ska ställas, dvs. normal skyddsnivå.
Reningskraven för enskilda avlopp kan alltså skilja sig åt inom olika områden beroende på
omgivningens känslighet för påverkan på miljö och hälsa. Riktlinjerna anger bland annat hur
reningen av avloppsvatten ska fungera samt rekommendationer över typområden där kraven
på rening bör vara strängare.
Inom Kramfors kommun har gjorts fyra olika inventeringar av enskilda avlopp gjorts under de
senaste åren, där man kunde se att endast 40% av de befintliga avloppsanläggningarna
uppfyller dagens krav. Oftast beror det på att anläggningarna är gamla och därför inte utförda
enligt dagens krav, varför i regel en helt ny anläggning behöver utföras. Detta är inte unikt för
BSPA-området, utan inventeringar gjorda runt om i Sveriges kommuner visar på liknande
siffror.
– 195 –
Örnsköldsviks kommun är med i tillsynskampanjen Små avlopp – ingen skitsak. Där målet är
att förbättra reningen av avloppsvatten från små avlopp, snabbare än vad som sker idag. Syftet
är att minska övergödningen, samtidigt som man minskar risken för spridning av smittämnen
och andra föroreningar till dricksvatten.
Näringsutsläpp från reningsverk
I Bottenhavet ställs inga krav på rening av kväve i reningsverken. Detta bottnar i att havet här
anses vara fosforbegränsat och att det därmed bör prioriteras att begränsa fosforutsläppen.
Problem med bräddning varierar beroende på lokala faktorer, så som andelen kombinerat
system, anläggningens kapacitet, nederbördsförhållande, geohydrologi, utsläppspunkternas
läge och recipientförhållanden mm. Bräddning via bräddavlopp innebär att mer eller mindre
utspätt avloppsvatten från ett överbelastat ledningsnät, avleds direkt till närmaste recipient. I
takt med utbyggnad och driftoptimering av reningsverken har bräddning från ledningsnätet
relativt sett fått ökad betydelse. Bräddning har en större betydelse för fosforutsläppen än för
kväve, eftersom reningsgraden i verken är högre för fosfor. Eftersom det av olika anledningar
förekommer bräddningar av avloppsvatten kan utsläppen från ett enskilt verk variera mellan
olika år, vilket kan ge betydande konsekvenser åtminstone lokalt. Bräddningar sker främst vid
förhöjda flöden orsakade av tillskott av dränerings- och dagvatten exempelvis i samband med
kraftiga regn. Dessutom förekommer inläckage från hav, sjöar och vattendrag i samband med
höga vattenstånd, samt inläckage genom sprickor och otäta fogar i dåligt underhållna
ledningsnät.
Näringsutsläpp från industrier
Utsläppen från industrier med egen avloppsvattenrening regleras genom villkor i tillståndsbeslut enligt miljöbalken. Inom EU ställer IPPC-direktivet krav på en samlad tillståndsprövning av påverkan genom utsläpp till luft och vatten från vissa större verksamheter inom
industri, avfallshantering och jordbruk.
rkansanalyFörltningsplan 2009-2015 för Bottenhavets vattendistrikt Sidan 95 (210)
Näringsutsläpp från havsbaserade fiskodlingar
Näringsutsläpp från fiskodlingar står för den största antropogena (av människan orsakad)
näringstillskottet till havet i BSPA-området. Detta gäller framförallt fosfor, där halterna ligger
långt över de halter som kommer från områdets reningsverk. Även kväve läcker ut i
vattenmassan i stora mängder, endast läckaget från skogen står för ett större tillskott. Att
minska näringsutsläppen från fiskodlingar bör således vara av hög prioritet för området.
På 1960-talet började fisk odlas i flytande nätkassar i Sverige. Dessa placerades i sjöar,
vattendrag eller skyddade kustvatten. År 2007 odlades totalt i Sverige knappt 5000 ton fisk
per år. Den fisk som odlas i Sverige i dag är främst regnbåge, varav knappt 1/3 odlas i
Östersjön och resterade i inlandsvatten. I Höga Kusten odlas idag 1800 ton regnbåge
(uppgifter från fiskodlingarnas tillstånd i Höga Kusten, 2009). Höga Kusten står således för
nästan all den fisk som odlas i svenska delen av Östersjön.
Under de senaste 10-15 åren har det skett en expansion och förflyttning av produktion i
fiskodlingar till sötvatten och till norra ostkusten, medan odling har miskat på södra
ostkusten, syd och västkusten. Denna utveckling är sannolikt en följd av svårigheter att
erhålla tillräckligt stora odlingstillstånd i de havsområden som har störst belastning (SOU
2009:26). För att få maximal tillväxt av regnbåge bör allt för kalla vatten undvikas. ’Att
– 196 –
odling förekommer även i Norrland är sannolikt mer ett utslag av att där finns miljömässigt
utrymme mer än att där finns andra naturgivna fördelar´ (SOU 2009:26).
Den stora skillnaden mellan fiske av naturliga fiskbestånd och odling är att i en odling måste
man tillsätta föda utifrån, detta vanligen i form av pellets. Det foder som inte äts upp samt
extrementer från fisken läcker ut i havet. Läckage av näringsämnen står i direkt proportion till
fiskodlingens storlek.
Näringsläckaget från havsbaserade fiskodlingar i Sverige har minskat över åren genom
förbättrad utfodringsteknik samt ändrad sammansättning av fodrets innehåll (Bernes &
Lundgren, 2009). Foderspill är en stor ekonomisk kostnad så det ligger i odlarens intresse att
försöka minimera detta. Trots detta bidrar fiskodlingarna i Höga Kusten med stora mängder
näringsämnen till havet.
I Västernorrlands län sker fiskodling i havet nästan uteslutande i Höga Kusten. Endast en
odling ligger utanför BSPA Höga Kusten, vilket är Hemsöns fiskodling som ligger strax
utanför den södra gränsen till BSPA-området (Fig. 95). Odlingarna är koncentrerade till Höga
Kusten eftersom Höga Kusten anses ha god vattenomsättning enligt teoretisk datamodell
(SMHI). Odlingarna placeras på platser med god vattenomsättning för att undvika lokal
påverkan av näringsämnen.
Förutom läckage av näringsämnen sker även läckage av organiskt material (foderspill,
avföring, död fisk etc.), vilket bidrar till syrefria bottnar.
– 197 –
Fig. 95. Kartan visar fiskodlingar i drift i BSPA-området samt i dess omedelbara närhet.
Tabell 9. Mängderna fisk som respektive fiskodling i Höga Kusten har tillstånd för att
producera, samt de faktiska mängderna som odlades år 2009. Samtliga odlar regnbåge.
Omnefjärden
Mjältösundet
Öberget (Mjältön)
Köpmanholmen
Näske
Totalt:
Odlat 2009 (ton)
394
593
527
596
36
2 146
Tillstånd (ton/år)
400
600
600
600
150
2 350
– 198 –
Tabell 10. Nedan presenteras mängden kväve som respektive fiskodling har tillstånd för att
släppa ut samt de faktiska utsläppen år 2009 (uppgifter från odlarna). Odlingarna vid
Omnefjärden, Köpmanholmen samt Näske har inga tillståndsbegränsningar satta för utsläpp
av kväve.
Utsläpp av kväve:
Tillstånd (kg/år)
Utsläpp 2009 (kg)
Omnefjärden
16 602
Mjältösundet
30 000
25 315
Öberget (Mjältön)
30 000
25 313
Köpmanholmen
23 249
Näske
2 329*
Totalt:
60 000
92 808
*
Beräknat värde utifrån schablon (Svenska Miljö Emmisions Data (SMED), nov 2010)
Tabell 11. Nedan presenteras mängden fosfor som respektive fiskodling har tillstånd för att
släppa ut samt de faktiska utsläppen år 2009 (uppgifter från odlarna).
Utsläpp av fosfor:
Tillstånd (kg/år)
Utsläpp 2009 (kg)
Omnefjärden
2 200
2 125
Mjältösundet
3 300
3 248
Öberget (Mjältön)
3 300
3 248
Köpmanholmen
5 000
2 960
Näske
inga uppgifter
299+
Totalt:
13 800
11 880
+
Beräknat värde utifrån schablon (Svenska Miljö Emmisions Data (SMED), nov 2010)
Av ovanstående fiskodlingar är endast tre stycken så pass stora att de måste rapportera in
utsläpp, dvs. göra en så kallad emmisionsrapport. Dessa tre är: Öberget kassodling,
Mjältösundet samt Köpmanholmen. Rapportering sker till kommunerna, vilka är de som har
tillsynen på odlingarna.
Det finns nationella siffror på hur mycket utsläpp det blir av kväve och fosfor per ton odlad
fisk (Svenska Miljö Emmisions Data (SMED), nov 2010):
Kväve: 64,7 kg /ton fisk
Fosfor: 8,3 kg /ton fisk
Fiskodlingarna inom BSPA-området odlade år 2009 totalt 2 146 ton, vilket utifrån
ovanstående siffror ger ett beräknat årligt utsläpp av:
Kväve: 138 846 kg/år
Fosfor: 17 812 kg/år
De rapporterade värdena på utsläpp ligger således under de uppskattade värdena enligt den
nationella schablonen (Svenska Miljö Emmisions Data (SMED), nov 2010).
Fiskodlingarna inom BSPA-området har tillstånd för att odla totalt 2 350 ton fisk per år, vilket
utifrån ovanstående siffror ger ett beräknat årligt utsläpp av:
Kväve: 152 045 kg
Fosfor: 19 505 kg
– 199 –
Strax söder om BSPA-området ligger Hemsön fiskodling. Även vid Hemsön odlas regnbåge.
Tabell 12. Strax söder om gränsen för BSPA Höga Kusten ligger Hemsöns fiskodling, vilken
har tillstånd för att producera 80 ton fisk per år. Nedan presenteras mängden fosfor samt
kväve som Hemsöns fiskodling har tillstånd för att släppa ut samt de faktiska utsläppen år
2009 (uppgifter från odlarna).
Tillstånd (kg/år)
Utsläpp 2009 (kg)
Kväve
1 245
Fosfor
161
Enligt uppgift från Vattenresurs AB sedimenterar organiskt bundet fosfor i fekalier och
foderrester ner till botten där det bryts ner och efterhand frigörs som fosfat (SMHI, 2005).
Kväve läcker ut i form av ammonium och frigörs i huvudsak direkt från kassarna till ytvatten
(SMHI, 2005).
Kassodlingarna i Höga Kusten har ingen rening, utan allt från odlingen går ut i havet.
Gjorda inventeringar:
Ett antal inventeringar har gjorts av undervattensmiljön under samt kring odlingarna i Höga
Kusten. Nedan presenteras resultat från dessa.
Under åren 2005, 2006 och 2007 gjordes en dykinventering kring kassodlingen i
Omnefjärden. Vid den undersökningen togs även kvantitativa prover, dvs. alger samlades in
så att mängde alger kunde vägas. Resultat från dessa inventeringar visar att arters
djuputbredning och täckningsgrad förändrades över åren och att lokalen närmast odlingen
förändrades mest. Gynnade arter är de som kan tillgodogöra sig ökade närsalter och organiskt
material, d.v.s. opportunistiska, fintrådiga alger samt en del vattenfilterare och detritivorer.
Dessa grupper är det fler av i anslutning till kassodlingen. Några betare har minskat närmast
kassarna. De fintrådiga algernas sammansättning varierar en del men detta återspeglar fr.a.
årstiden och mellanårsvarirationen. På lokalen närmast fiskkassarna har blåstången minskat
sin täckningsgrad och djuputbredning med ca 1 m. Blåstång har dock förekommit relativt låg
mängd hela tiden.
År 2007 gjordes en videoinventering kring odlingen i Omnefjärden (Kautsky & Wallin,
2009). Resultatet från denna visade att bottnarna väster om kassarna var relativt lite
påverkade, medan bottnarna öster om kassarna hade delvis mäktiga lager av syrefria sediment
och svavelvätebakterier (Beggiathoa) ut till minst 200 m från kassarna. Dessvärre kunde inte
bottnarna norr om kassarna undersökas vid detta tillfälle, detta på grund av för kort kabel till
undervattenskameran. Här finns ett stort behov av inventeringar. Bottnen lutar åt norr, så det
finns anledning att misstänka att bottnarna kan vara påverkade av odlingen. Resultaten från
denna inventering tyder på att kassodlingen i Omnefjärden har påverkat dess närmiljö negativt
redan efter något års drift och att det blir än mer tydligt efter några år.
År 2008 gjordes dykinventeringar i Nätrafjärden, kring Köpmanholmens fiskodling (Sperens
et al., 2009). Resulatet visade att botten väster om odlingen (station F i kartan nedan) var
tydligt påverkad med förekomst av svavelvätebakterier (Beggiathoa) och andra bakterier. Här
noterades även en stor förekomst av de fintrådiga algerna grönslick (Cladophora) och
tarmtång (Enteromorpha/Ulva). ’Botten längs den yttre halvan av profilen på station F var till
– 200 –
minst hälften täckt av svavelvätebakterien Beggiatoa och andra bakterier. Detta tyder på en
belastning av näringsämnen och organiskt material.’ Botten där samt botten norr om
odlingen (staion D) var de lokaler med lägst antal taxa, 6 stycken.
Fig. 96. De undersökta lokalerna vid dykinventering 2008 i Nätrafjärden (Spenser et al.,
2009).
Förutom ovanstående inventeringar har boende i området där fiskodlingarna finns upplevt en
miljöpåverkan i området från odlingarna, detta i form av ökad mängd fintrådiga alger och att
grunda havsvikar med sand- och lerbottnar växer igen med stor hastighet, t ex norra och östra
Skataviken i Omnefjärden (källa: Nedre Nätraälvens fiskevårdsområdesförening, nov 2010).
Det har framkommit att kraftiga sedimentlager finns på platsen där fiskodlingen i Ulövsundet
tidigare låg. Detta bör undersökas vidare.
Vad säger kommunernas översiktsplaner om fiskodlingar?
I Örnsköldsviks översiktsplan från 2007 anges inga områden lämpliga för fiskodling.
I Kramfors översiktsplan från 1990 anges följande områden med tänkbara lägen för
kassodling:
 Mjältösundet
 Ullångersfjärden
 Omnefjärden
 Edsätterfjärden
 Gaviksfjärden
I de 3 översta finns kassodlingar idag. I Kramfors remissversion av översiktsplan 2010 anges
inga områden lämpliga för fiskodling.
– 201 –
Övrig miljöpåverkan från fiskodlingar:
Läckage av näringsämnen anses vara den största påverkan från fiskodlingar, men dessa
påverkar även miljön på andra sätt. Nedan görs en sammanfattning av miljöpåverkan från
fiskodlingar:
 Näringsutsläpp
 Fiskar rymmer
 Sjukdomsspridning
 Hindrar fisk från att vandra upp i sötvatten om odlingarna ligger nära sötvattensutflöde
 Spridning av antibiotika
 Foder producerat av fisk
Problemet med att fiskar rymmer från odlingarna presenteras i kapitel 3.3.1 (Främmande
arter).
Spridning av fisksjukdomar från fiskodlingar hanteras i kapitel 3.3.19.
Kassarna kan även attrahera fisk som uppehåller sig där dels för strukturen (många arter
uppsöker mörka ställen, t.ex. under bryggor, etc.), men även för att ta del av foderspill och
annat ätbart som ramlar ur kassarna. Detta gör att sjukdomar kan spridas lättare.
Då odlingar placeras i närheten av sötvattensutflöde så kan detta utgöra ett vandringshinder
för uppvandrande fiskar. Detta då fisken i odlingen kan avge stresshormoner, vilket hindrar
annan fisk från att passera upp i vattendraget. Mer om detta under rubriken
’Vandringshinder’.
Numera har man övergått mer till att vaccinera fiskarna i odlingarna, så användningen av
antibiotika har minskat. Därmed har spridningen av antibiotika i naturen minskat.
Det foder som används i fiskodlingar i Sverige idag utgörs till stor del av fiskmjöl. För att
producera 1 kg odlad regnbåge åtgår 2-3 kg vildfångad fisk (Bernes & Lundgren, 2009). I tvprogrammet Úppdrag granskning´har nyligen presenterats fakta på hur vi i Europa fiskar ut
arter i andra delar av världen för att använda till bl a foder i våra fiskodlingar. Andra arter av
fiskar riskerar att bli utrotade på grund av oss.
Ekologiskt känsliga områden för fiskodling:
Inom BSPA Höga Kusten har följande områden identifierats som extra känsliga för
fiskodlingar:
 Grunda, skyddade vikar
 I närheten av mynnande vattendrag
 Fjärdar med dålig vattenomsättning
 I närheten av värdefulla marina områden
 I områden som utgör referensområden för den regionala eller nationella
miljöövervakningen
 I närheten av skyddade områden (nationalpark, naturreservat, Natura2000,
fågelskyddsområden)
Se karta nästa sida som visar ekologiskt känsliga områden för fiskodling. Kartan är gjord
utifrån befintlig kunskap idag och kan således behöva revideras efter att nya inventeringar
görs och ny kunskap erhålls.
– 202 –
Övriga områden där fiskodling är olämpligt:
Det kan ur mänsklig synpunkt vara olämpligt att lokalisera odlingar till områden med
försämrad vattenkvalitet, så som t ex i närheten av avloppsvattenutsläpp. Om en fiskodling
nyttjar vatten som förorenats av orenat avloppsvatten finns det risk att fisken kan bli bärare av
ämnen som smittar människa (Naturvårdsverket, 1993). Det är också olämpligt att odla fisk i
vatten med förhöjda halter av tungmetaller och klorerade kolväten (Naturvårdsverket, 1993).
Även värden för sjötrafik och friluftsliv ska beaktas. För mer fakta och kriterier, se t ex
Naturvårdsverkets rapport 1993.
I Örnsköldsviks kommuns översiktsplan från 2007 pekas följande områden ut som olämpliga
för fiskodling:
 Bäckfjärden
 Risöfjärden
 Åvikefjärden
Samtliga är exempel på fjärdar som är olämpliga för vattenbruk p.g.a. dålig vattenomsättning
och stor andel ackumulationsbottnar. Detta är något som projekt BSPA Höga Kusten
instämmer i. Åvikfjärden tillhör ett av områdena med allra högsta marina värde, så kallade
hotspots i området (se kapitel 2.6.5).
I Kramfors kommuns översiktsplan från 1990 pekas inga områden ut som olämpliga för
fiskodling. Inte heller i den remissversionen (2010) för ny översiktsplan finns några olämpliga
områden redovisade.
Fiskodlingar hanteras i följande lagstiftning:
Den svenska lagstiftningen kräver att den som bedriver vattenbruksverksamhet har tillstånd
för verksamheten. Ovsett odlingsvolym ska tillstånd enligt fiskerilagstiftningen sökas.
Ansökan enligt fiskerilagstiftningen prövas av länsstyrelsen. I fiskerlagstiftningen finns
bestämmelser om odling av fisk i förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och
fiskerinäringen.
Fiskodlingar med en foderkonsumtion över 1,5 ton per år ska även söka tillstånd enligt
miljölagstiftningen. Ansökan enligt miljölagstiftningen prövas av länsstyrelsen eller
kommunen. Bestämmelser som rör tillstånd för fiskodling finns i miljöbalken, förordning
(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt i förordning (1998:905) om
miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Miljöprövningsdelegationen (MPD) vid länsstyrelsen
ansvarar för beredning av ansökningar som prövas enligt miljöbalken.
Miljöprövningsdelegationen fattar beslut i ärendet. Prövningen avser om området är lämpligt
för vattenbruk, den mängd fisk som får odlas samt övriga villkort för tillståndet. Samtidigt tas
beslut om MKB:n uppfyller kraven enligt 6 kap. miljöbalken. Odlingar där mindre än 1,5 ton
foder förbrukas per år kräver inte anmälan eller tillstånd, men omfattas ändå av
miljölagstiftningen och kan inspekteras av tillsynsmyndigheten och förbjudas om den ger
oacceptabla miljöstörningar.
Vid nyetablering av matfiskodling ska ansökan även göras enligt djurskyddsförordningen.
I Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk hälsoövervakning av odlad fisk (SJVFS
1994:94) anges villkor för registrering och obligatorisk hälsoövervakning i anläggning med
odlad fisk.
– 203 –
Ramdirektivet för vatten är ett regelverk som styr i princip all vattenplanering och vattenvård
inom EU. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom (i huvudsak) 5 kap. miljöbalken,
förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön samt
myndighetsföreskrifter. Ansvarig för vattendirektivets genomförande är Vattenmyndigheterna. Före direktivets införande var vattenplanering en helt kommunal
angelägenhet.
Plan- och bygglagen (PBL) (1987:10) behandlar planläggningen av såväl land som vatten och
sträcker sig till och med territorialhavet.
Om de planerade odlingarna ligger inom strandskyddat område så är måste även
strandskyddslagen, 7 kap miljöbalken beaktas.
Riksintresse enligt kap 3 och kap 4 miljöbalken: se kapitel 1.3 (Lagmässig förutsättning
samverkansplan).
Latrin från fritidsbåtar
I dag finns ingen tömningsstation för latrin från fritidsbåtar i BSPA-området. Latrin från
fritidsbåtar upplevs inte som ett stort problem idag, men däremot om vi får ett ökat antal
fritidsbåtar i området så kan problem uppstå. För att arbeta förebyggande bör etablering av
tömningsstationer diskuteras redan nu (se under strategi för hållbart båtliv).
Även färjetrafiken i området bör nyttja latrintömningsstationer.
Atmosfärisk belastning av näringsämnen
Närsaltsbelastningen på våra havsområden har inte förändrats särskilt mycket under de
senaste decennierna, trots betydande insatser. Detta beror delvis på att belastningen styrs av
faktorer som vi inte har full kontroll över och därigenom inte kan påverka i någon högre grad,
åtminstone inte på kort sikt. En annan viktig faktor är den fördröjningseffekt som finns mellan
insatta åtgärder och tidpunkten då man kan se resultaten ute i våra vatten.
En annan viktig belastningskälla är det kväve som kommer från atmosfären. Detta har till stor
del sitt ursprung långt ifrån våra havsområden (trafiken står för en stor del) och är därigenom
svårare att påverka.
Diagram 10. Stapeldiagrammet visar den årliga kvävebelastningen på Bottenhavet . Den
har inte förändrats nämnvärt sedan 1995 och styrs till mycket stor del av vattenföringen
(röd linje). Årsmedelvattenföringen uppvisar generellt sett en stor mellanårsvariation. Ofta
är de beräknade utsläppsmängderna underskattade, vilket beror på att naturlig produktion
av kväveoxider och ammoniak från processer i marken eller från åska inte finns med.
– 204 –
3.3.6 Muddring
Den stora landhöjningen inom BSPA Höga kusten gör att kustvattenområden relativt snabbt
blir allt grundare och grundare för att till slut bli land. Områden som tidigare har varit
tillgängliga med båt är inte det längre. Detta gäller t ex bryggor och hamnar som ligger inom
långgrunda kustvatten, men även fjärdar som håller på att avsnöras från havet pga. att sundet
blir allt grundare. Genom muddring kan områden nås för en tid, men till slut är inte detta
möjligt.
Fig. 98. Kartan visar områden som inom 100 år kommer att ha förlorat kontakten med havet.
Muddring förstör inte bara havsbotten där det muddras, utan leder även till ändrade
vattenförhållanden, grumling, näringsläckage, sedimentation m m utanför mudderområdet. De
ändrade vattenrörelserna kan leda till strand- och bottenerosion eller sedimentation. Materialet
som grumlas upp förbrukar syre, samtidigt som grumlingen hindrar ljuset att nå ner i vattnet.
Detta i sin tur försämrar för växt- och djurlivet och leder även till mindre syreproduktion.
Sedimentation av det uppslammade materialet och av material från ersoion pga ändrade
vattenrörelser kan förstöra viktiga områden för bottenfauna och fisk. En art som sik som är
– 205 –
beroende av rena, kala sandbottnar för sin lek, påverkas negativt vid den ökade grumling som
uppstår vid muddring.
Grunda områden är nödvändiga för fiskars, fåglars och andra djurs reproduktion, uppväxt,
födosök och skydd. Muddring i grunda områden förstör dessa viktiga biotoper.
Orsaken till att muddring utgör en negativ påverkansfaktor på naturvärdena är då muddringen
sker i känsliga naturområden och i förorenade områden.
Bidragande faktorer till att Muddring sker:
 Behov av att hålla hamnar öppna (djupmässigt)
 Behov av att hålla farleder öppna (djupmässigt)
 Båttillgänglighet sjöbodar
3.3.7 Oljeutsläpp
Oljeolyckor förekommer relativt sällan i området. Skadan kan dock bli stor om det skulle
inträffa en olycka, därav har detta tagits med som en påverkansfaktor mot området. Stora
volymer olja förvaras i fartygens bunkertankar. Om en olycka skulle ske riskerar detta att
läcka ut i havet, vilket skulle kunna få stora konsekvenser för växt och djurliv.
Fåglar tillhör de arter som riskerar att drabbas hårt vid oljespill. De drabbas både primärt,
genom olja i fjäderdräkt och sekundärt genom förstörda habitat. Havslevande fågel söker sig
ofta till oljefläckar i öppet hav eftersom de utgör ett skenbart lugnare hav. De skador som
fåglarna drar på sig genom att landa i olja är allvarliga och nedkylning och död blir ofta
följden. Vuxen pelagiskt levande fisk antas undvika förorenade områden och bedöms vara
mindre sårbara jämfört med rom, yngel och bottenlevande fiskarter. Rom och yngel är
känsligare för påverkan från oljeutsläpp, dels för att de har ett lägre skydd, men också för att
de är mer stationära. Det gäller särskilt de arter som lägger äggen i eller på bottensubstratet, så
som sill och gös. Bottenlevande fiskar kan få i sig olja med födan och blir därmed känsliga för
den direkt toxiska effekten av oljeutsläppet, en effekt som kan finnas kvar i flera år.
Bidragande faktorer till Oljeutsläpp:
 Användning av enkelskrov
 Tanktömning
 Dålig omhändertagande av spillolja
– 206 –
Karta 99. Gröna områden i kartan visar olika BSPA områden. Gul markering i kartan är det
område där risken är störst för kollisioner mellan fartyg. Cirklarna visar var illegala utsläpp
ägt rum, där färgen representerar storleken på utsläppet.
(Källa: Observationer under övervakning från luften, flygningar utförda av HELCOM
avtalsslutande parter under 1998-2009)
3.3.8 Transport av farligt gods
Farligt gods är ämnen eller föremål som kan skada människor, miljö med mera om de inte
hanteras rätt under transport. Detta innefattar lastning, lossning men även förvaring och annan
hantering som utgör ett led i förflyttningen.
Rekommenderade primära vägar för farligt gods i BSPA Höga kusten är E4:an, 332, 334, 833,
825, 848 från E4:an till Mjällom. För uppställning av transport med farligt gods finns det en
rekommenderad parkeringsplats, vilken ligger längs med E4:an mellan Docksta och Ullånger.
Farligt gods till sjöss transporteras genom den norra delen av BSPA-området. Det farliga
godset går i såväl nordlig som sydlig riktning samt till och från Örnsköldsvik. På den östra
sidan av Örnsköldsviksfjärden ligger Oljehamnen där verksamhet bedrivs med etanol, bränd
kalk och diverse kemikalier, som till exempel svavelsyra. Hantering av farligt gods sker även
vid Domsjö industrier i Alfredshem samt i Hörnett där Svenska Shell har en lastageplats.
När Ådals- och Botniabanan under 2011 tas i drift kommer farligt gods att transporteras via
järnvägen i närhet till BSPA Högakusten. Transport av farligt gods på järnväg är generellt sett
säkrare än transport via väg.
– 207 –
Transport av farligt gods hanteras i följande lagstiftning:
Farligt gods är definierat i lagen (2003:263) respektive förordningen (2006:311) om transport
av farligt gods där det även klassificeras efter olika riskkategorier. Transporter av farligt gods
är flera parters ansvar som till exempel Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,
Transportstyrelsen, länsstyrelserna och kommunerna.
Fig 100. I kartan visas intensiteten i båttrafiken som transporterar farligt avfall under
sommarmånaderna. Transport sker främst till Örnsköldsvik och Husum. Ju rödare, desto högre
intenstitet av fartygstrafiken.
Källa: AIS (data från 2009)
– 208 –
Fig 101. Kartan ovan visar i rött, rekommenderade vägar för transport av farligt gods samt
rekommenderad parkeringsplats i Höga kusten -det är E 4 samt två mindre vägar ut till
Nordingrå och Mjällom. I bilden visas även intensiteten och fartygsrutt på trafiken som
transporterar farligt gods i Höga kustens farvatten under hösten 2009 (ju rödare desto högre
intensitet).
Källa: AIS data från 2009
3.3.9 Vandringshinder
Vandringshinder är problem för arter som vandrar mellan hav och sötvatten. Men också arter
som lever stationärt i vattendraget behöver röra sig fritt i samband med näringssök, lek och
övervintring. Största orsaken till att vi har antropogena vandringshinder är vägövergångar
och regleringsdammar. De flesta vandringshinder finns i samband med vägövergångar.
Inom BSPA Höga Kusten finns det totalt 11 st vandringshinder, alla ligger längs samma
vattendrag i södra delen av området, i närheten av Skullersta. Det är gamla dammrester, en
trumma men även naturliga hinder. En fors har en fallhöjd på 25,5 m och har nog alltid varit
svår.
– 209 –
Underlaget för att utföra en korrekt bedömning av påverkansfaktorn vandringshinder är idag
begränsat. 11 vattendrag har tagits med i den analys som gjorts och hänsyn har tagits till om
det finns vandringshinder i vattendraget, hur långt upp i vattendraget det är beläget och om
det utgör ett allvarligt problem ur framförallt öringens möjlighet att vandra upp och
reproducera sig.
Ca 20 % av de 11 vattendrag som är karterade inom eller i anslutning till BSPA-området är i
princip stängda för vandring från havet. De vattendrag som karteras är några av våra finaste
och/eller mest låglänta vattendrag och därför görs bedömningen att i övriga vattendrag längst
kustområdet inom BSPA så utgör vandringshindren ett ännu större problem och andelen
vandringshinder är antagligen högre.
Första vandringshindret ligger ofta nära första strömsträckan i ett vattendrag, eftersom det
sällan blir vandringshinder på lungflytande sträckor. Första vandringshindret kan därmed
antas stänga ute framförallt öring som är beroende av strömsträckor för sin reproduktion och
yngelöverlevnad. Även om första vandringshindret ligger rätt högt upp i ett vattensystem kan
det utgöra ett allvarligt problem för fiskarter som kräver strömsträckor för sin lek och
uppväxt. Ett vandringshinder som undanröjs och öppnar upp en längre vattendragssträcka ger
möjlighet för t.ex. öring att återhämta sig eller återetablera sig inom 6-20 år.
Bidragande faktorer till Vandringshinder:
 Vägövergångar
 Dammkonstruktioner
 Stresshormoner från kassodlingar vid vattendragsmynningar
Nedan följer en presentation av de olika bidragande faktorerna.
Vägövergångar:
Problemet med vägövergångar är att vägtrummor som är anlagda på fel sätt kan utgöra
vandringshinder. Om man lägger en cylindrisk trumma vid en vägövergång är det stor risk att
den kan bli ett vandringshinder. Om trummans lutning är för stor leder det till för hög
vattenhastighet. Ju längre trumma desto mindre lutning kan tillåtas. Vattendjupet i trumman
måste vara tillräcklig. Underkanten på trummans utlopp måste ligga i nivå med bäckbotten
om alla vattenlevande organismer ska kunna röra sig fritt. Det skiljer även mellan olika
fiskarter vilken kapacitet de har att klara hindren. Enklast är att använda sig av halvtrummor
eller broar, då bäckbotten förblir orörd. Vi har idag dålig kunskap om var det finns
vägtrummor som utgör vandringshinder inom BSPA-området, här finns således ett stort behov
av kompletterande inventeringar i fält. Det vi vet idag är att det finns ett vandringshinder i
form av vägtrumma nedströms Rävsjötjärn. Vid lågvatten hindrar detta abborre och gädda att
gå upp från havet och leka i tjärnen, vilket vi har kunskap om att de gjorde förr. Vid högvatten
kan detta eventuellt fortfarande vara möjligt, men vid lågvatten utgör trumman ett
vandringshinder som skulle behöva åtgärdas. Förmodligen finns fler sådana exempel i
området.
– 210 –
Fig. 102. Vandringshinder i BSPA-området samt dess omedelbara närhet. Vandringshinder
hindrar fisk från att röra sig fritt och kan dessutom påverka spridning av andra organismer,
såsom t ex flodpärlmussla.
Dammkonstruktioner:
Inom BSPA-området finns 10 st dammar. Inom avrinningsområdet finns dock betydligt fler
än så, se karta ovan.
– 211 –
Bäverdammar:
Under diskussioner i Temagrupp Naturvård kom bäverdammar upp som en bidragande orsak
till problemet med vandringshinder i området. Gruppen var dock oense om det verkligen kan
anses som en bidragande faktor till problemet. Efter diskussioner med sötvattensbiologer i
området görs följande ställningstagande för BSPA Höga Kusten.
En bäverdamm kan utgöra ett vandringshinder, men det är inget av människan orsakat
långvarigt vandringshinder. En bäverdamm kan dock utgöra ett vandringshinder för fisk under
ett antal år. Denna form av tillfälligt vandringshinder, orsakat av den naturliga faunan i
området, bedöms därför inte utgöra en bidragande faktor till problemet med vandringshinder i
området. Jämfört med andra typer av vandringshinder bedöms detta därför vara av mindre
betydelse i området.
Stresshormoner från kassodlingar vid vattendragsmynningar:
Stresshormoner från fisk i kassar utanför älvmynningar kan hindra vildfisk från att gå upp till
lekplatser i vattendraget.
Torrfåror:
Inom BSPA-området finns inga torrfåror, däremot strax utanför området förekommer
torrfåror. Problemet med torrfåror inom själva BSPA-området bedöms således som litet. De
torrfåror som finns i BSPA-områdets närhet är: ett mindre kraftverk vid Sörflärke i Södra
Anundsjöån, där det under låga flöden är en torrfåra som tillsammans med kraftverket utgör
ett vandringshinder. I Nätraån finns fem kraftverk som ägs av Statkraft. Det nedersta
kraftverket vid Fors är ett definitivt vandringshinder med kraftverksdamm och torrfåra.
3.3.10 Ej hållbart fiske
Nedanstående faktorer har framkommit som bidragande till påverkansfaktorn ej hållbart fiske
i Höga Kusten.
Bidragande faktorer till Ej hållbart fiske:
 Nät, mjärdar och fasta redskap på ofördelaktiga ställen
 Organiserad fisketurism, t.ex. utfiskning av gädda
 Bristande regler på fiskekort
 Bifångst av fågel (framförallt i södra Östersjön)
 Överfiske i zonen utanför Sverige
 Överfiske av strömming i Bottenhavet
Ett hårt fiske kan minska eller utrota naturliga stammar av fiskar. Ett ej hållbart fiske har
bedömts påverka områdets sötvatten, grunda marina ekosystem samt fåglar med
havsanknytning. Hårt fiske kan i förlängningen leda till minskad tillgång på föda för fågel,
vilket i sin tur kan leda till minskad reproduktion för fåglarna.
Nät, mjärdar och fast redskap på ofördelaktiga ställen:
Ett fiske med nät, mjärdar och fasta redskap placerade på ofördelaktiga ställen, så som vid
mynningsområden till sötvatten, kan innebära problem för vandrande fisk, så som t ex lax.
– 212 –
Likaså kan ett fiske efter gädda och abborre på lekplatser eller i anslutning till lekområden
utgöra en negativ påverkan för dessa arter. Vi har i dagsläget dålig kunskap om detta och det
bör göras inventeringar av abborre och gädda samt undersökas konsekvenser av fiske.
Även fiske i trånga sund där fisk trängs ihop och lätt kan fångas kan ha negativa konsekvenser
på beståndet. Detta är i dag förbjudet enligt fiskelagstiftningen, kallas fiskådra.
I t ex Västerbotten pågår ett arbete med att se över möjligheten att lösa in fiskerätter i viktiga
fiskområden. Detta skulle kunna vara aktuellt även i BSPA-området, men inget sådant arbete
pågår idag.
Fisketurism, t ex utfiskning av gädda:
Problemet utgörs av att det idag inte finns några restriktioner för hur mycket fisk som får tas
omhand. Under senare år har tillströmningen av sportfiskare ökat, inte minst av utländska
besökare. Det har i vissa områden inneburit ett alltför stort uttag av framför allt gädda.
Det är viktigt med krav på catch and release eller fångstbegränsning.
Bristande regler på fiskekort:
Alla regler som gäller ska stå på kortet eller att regler bifogas när man köper kortet.
Uppdatering av kort ska ske om regler ändras.
Sammanfattningsvis för denna påverkansfaktor kan sägas att, för vår del handlar det
mestadels om ej hållbart fiske utanför BSPA-området, så som ett hårt fiske av strömming i
Bottenhavet, överfiske av arter utanför Sveriges gräns eller bifångst av fågel framförallt i
södra Östersjön. Detta är svårt att åtgärda på ett lokalt plan inom Höga Kusten. På lokal nivå
kan fiske i lekområden utgöra ett problem. Kunskapen om lekområden, fiskbestånd och fisk i
kustmynnande vattendrag i BSPA-området är dock ej är fullständig i dagsläget. Därför är en
viktig åtgärd inom detta område en omfattande inventering av fisk. Utöver det bör även en
sammanställning av landad fångst av olika arter inom området tas fram. Därefter kan
ställningstagande till de olika bidragande faktorerna på lokal nivå diskuteras och bedömningar
göras samt eventuella åtgärder vidtas.
3.3.11 Försurning
De främsta orsakerna till försurning är surt nedfall samt skogsbruk.
Surt nedfall
Den främsta orsaken till försurning är nedfall av svavel. Svavel släpps ut till atmosfären
främst i samband med förbränning av kol och olja. I atmosfären kan föroreningarna
transporteras flera hundratals mil och huvuddelen av svavelnedfallet över Sverige härrör från
utsläpp utanför Sverige.
Skogsbruk
Skogsavverkning bidrar till ytterligare försurning av mark och vatten. När skogen växer tar
rötterna upp basiska växtnäringsämnen och frigör vätejoner. Efter avverkning förs de basiska
ämnena bort, vilket leder till att marken försuras. Tillväxtgynnande åtgärder och nyttjande av
hela träd, inklusive grenar, toppar och stubbar, medför att försurningen ökar.
Försurningen leder till att antalet växt- och djurarter minskar. Arter som mört, lax och
flodpärlmussla är mycket känsliga för surt vatten. Det som påverkas först är reproduktionen.
Den främsta orsaken till skadorna tycks vara att försurningen medför ökade halter av
– 213 –
aluminium i en form som är giftig för många arter. Detta aluminium tenderar att fastna på
fiskarnas gälar och leder till att fiskarna får svårt att andas. Andra arter, rovdjur såsom
fiskgjuse och gädda, drabbas indirekt av försurningen när födotillgången förändras.
I BSPA-området så ökar försurningsgraden från söder till norr, se kartan nedan. Detta beror
på att i norra delarna av BSPA-området dominerar näringsfattiga skogsmarker som är
känsliga för försurning, medan södra delen till största delen består av mer motståndskraftiga
jordbruksmarker. Följden av det är att försurningsproblemet inom BSPA-området nästan
uteslutande finns i den norra delen.
Bidragande faktorer till Försurning:
 Surt nedfall
 Skogsbruk
Fig 103. Kartan visar försurningsgraden av sjöar och vattendrag i området. Det syns tydligt
att sötvattnet blir mer och mer påverkat längre norrut.
– 214 –
3.3.12 Störning av fåglar
Människan kan störa fåglar antingen medvetet eller på grund av okunskap.
En av de största riskerna för änder och gäss är att främst båttrafik och i viss utsträckning
vattenskotrar skingrar ändernas ungkullar särskilt medan ungarna är små. Det ger då stora
möjligheter för framförallt olika trutar att komma åt ungarna, vilket medför att
ungöverlevnaden blir mycket låg.
Vid ankring eller ilandstigning på vissa öar med stor förekomst av särskilt tärnor och
måsfåglar men även vissa änder störs häckningar ibland under långa perioder vilket kan
medföra att häckningar spolieras. En del vadare störs i anslutning till bad eller grillplatser
särskilt i samband med tidiga och varma vårar och försommrar.
Hundar kan störa ruvande fåglar genom att stöta upp änder och vadare från sina bon på öar
och längs stränder.
Skrattmåskolonier har med största sannolikhet spolierats av människor på flera lokaler under
de senaste 30 åren. Det ser främst ut att ha varit kolonier som funnits på öar med stugor eller
med stugor på närliggande öar eller nära fastlandsbebyggelse. Anledningen har troligen varit
den höga ljudnivån från närbelägna stora kolonier eller för att de attackerar förbipasserande
människor och båtar. Om minskningen av skrattmås sedan kustinventeringen 1973 kan
tillskrivas detta är dock osäkert men på några lokaler högst sannolikt (uppgifter från
Ångermanlands Ornitologiska Förening, dec 2010).
Störningar från friluftsliv är således en stark påverkansfaktor på områdets fåglar med
havsanknytning. Fåglar kan även störas genom jakt eller förföljelse.
Bidragande faktorer till Störning av fåglar:
 Folk släpper hundar
 Folk går iland under häckningstid
 Förankring av fiskfällor vid känsliga öar
 Vattenskoter i grunda områden
 Kajak och kanot i grunda områden
 Jakt och förföljelse
– 215 –
3.3.13 Slutad hävd av strandängar
Förr i tiden så hölls strandängar öppna tack vare bete, men i dag blir detta allt mer ovanligt
förekommande. Att strandängar växer igen påverkar t ex flera fågelarter negativt. Det finns
flera fåglar som är beroende av dessa miljöer och hotas om strandängarna försvinner, så som
vadarfåglar och tättingar, exempelvis gluttsnäppa, grönbena, storspov och gulärla. Dessa arter
är exempel på arter som häckar på strandängarna. Exempel på arter som använder
strandängarna
som
rastlokal
är
brushane, ljungpipare och videsparv.
Även exploatering av marken är en
bidragande orsak till att de betade
strandängarna försvinner. Strandnära
exploatering tas upp under eget kapitel.
Fig. 104. Myrspoven är en sällsynt
gäst på den hävdade strandängen.
Foto: Gunvor Norrgrann
Fig. 105. Strandäng i Fällsvik.
Foto: Jonas Salmonsson.
– 216 –
Bidragande faktorer till Slutad hävd av strandängar:
 Ej längre bete
 Slåtterängar sköts ej längre
3.3.14 Strandnära skogsavverkning (avlägsnande av biotopen)
Den allvarligaste konsekvensen vid strandnära skogsavverkningar är att värdefulla biotoper
som exempelvis sumpskogar och gamla gran- och tallskogar försvinner. Flera arter kan vara
knutna till dessa miljöer. Detta gäller t.ex. havsörn som är beroende av gamla grova träd, helst
tallar, för sina tunga bon.
3.3.15 Onaturliga vattenflöden
Onaturliga vatttenflöden kan uppstå genom vattenreglering, kalhuggning, dikning och
bevattning under torrperiod. Onaturliga vattenflöden kan utgöra hinder för djur att leva och
röra sig fritt i vattendraget.
Bidragande faktorer till Onaturliga vattenflöden:
 Vattenreglering
 Kalhuggning och dikning
 Bevattning under torrperiod
3.3.16 Vindkraft
Vindkraftverk kan utgöra ett hot mot fåglar som flyger in i rotorbladen och omkommer. Inom
BSPA Höga Kusten finns dock endast 1 vindkraftverk, vilket är beläget på Hornöberget vid
Höga Kustenbron, så påverkan från vindkraftverk inom BSPA-området anses som ringa.
– 217 –
Fig. 106. Kartan visar vindkraftsverk i BSPA-områdets närhet. De svartmarkerade är
vindkraftverk i drift. Inom BSPA-området finns ett vindkraftverk (dec 2010).
(Källa: Länsstyrelsen)
3.3.17 Utfyllnad av stränder
För att åstadkomma badplatser med sandstränder och för att kunna anlägga gräsmattor mot
vattnet händer det att människor gör utfyllnader som ödelägger de ursprungliga biotoperna
och förstör möjligheterna för många arter att kunna existera.
3.3.18 Spridning av fisksjukdomar
Ett problem med fiskodlingar har varit att smittsamma sjukdomar lätt får fäste i odlingarna,
vilket sedan riskerar att spridas till de inhemska arterna (Bernes & Lundgren, 2009). Sådana
sjukdomar kan vara t ex yersinios, ’röda-mun-sjukan’. Statens Veterinärmedicinska Anstalt
– 218 –
har gett Nedre Nätraälvens fiskevårdsområdesförening i uppdrag att provta fiskar för att
undersöka detta vidare.
Bidragande faktorer till hotet Spridning av fisksjukdomar:
 Sjuka fiskar rymmer från fiskodlingar
3.3.19 Nedskräpning
En del nedskräpning förekommer inom området, framför allt i och kring områden med
förtätad fritidsbebyggelse och populära utflyktsmål för närboende och turister. Det
förekommer också att diverse skräp dumpas till havs, flyter iland och blir liggande på
stränderna. Nedskräpning upplevs dock inte som ett stort problem i området i dagsläget.
3.3.20 Samlad hotbildsanalys
För att få en uppfattning om vilka påverkansfaktorer som är de största mot områdets
naturvärden har en hotbildsanalys gjorts. Hotbildsanalysen har gjorts i 3 steg med
bedömningar på en 4-gradig skala, enligt följande:
1. Hur mycket av naturvärdet påverkas av hotet?
2. Där hotet drabbar, hur allvarligt påverkas då naturvärdet?
3. Går det att reparera skadan om hotet undanröjs?
Utifrån ovanstående klassificeras hotet som antingen väldigt högt (rött), högt (gult), medium
(ljusgrönt) eller lågt (mörkgrönt), dvs. det framgår vilka hot som är de största mot områdets
naturvärden. Klassificeringen görs genom en datamodell (Miradi), vilken viktar bedömningen
i de 3 stegen för att få en sammanlagd bedömning av hotet mot just det naturvärdet. För en
mer detaljerad beskrivning av hur bedömningen går till se Bilaga 3.
I Tabell 13 visas en samlad bedömning av de direkta hot som kommit fram i de diskussioner
som förts i detta projekt. Här kan man utläsa vilka naturvärden som påverkas starkast och av
vilka hot. Åt andra hållet kan man för ett givet hot se vilka värden det påverkar och i vilken
grad. Denna analys har varit en utgångspunkt för val av strategier för åtgärder och aktiviteter
(kapitel 3.5).
Den totala hotbilden av varje påverkansfaktor är en sammanvägning av hur många av de
utpekade naturvärdena som påverkas samt graden av påverkan på dessa.
– 219 –
Främmande arter och gener
Strandnära exploatering
Skadliga ämnen (inkl miljögifter och läkemedel)
Igenslamning & Grumling
Utsläpp av kväve & fosfor (Övergödning)
Störning på fåglar
Vandringshinder
Muddring
Transport av farligt gods
Oljeutsläpp
Försurning
Ej hållbart fiske
Slutad hävd av strandängar
Strandnära skogsavverkning (avlägsnande av biotopen)
Onaturliga vattenflöden
Utfyllnad av stränder
Spridning av fisksjukdomar
Vindkraft
Nedskräpning
Djupa
X
Grunda
X
Strand
x
Fågel
X
Sötv
x
Total hotbild
HIGH
-
X
X
X
x
HIGH
X
X
x
X
x
HIGH
-
x
-
-
X
HIGH
X
X
X
-
X
HIGH
-
-
-
X
-
MEDIUM
-
-
-
-
X
MEDIUM
-
X
-
x
x
MEDIUM
x
x
x
x
x
MEDIUM
x
x
-
X
-
MEDIUM
-
-
-
-
X
MEDIUM
-
x
-
X
x
LOW
-
-
-
X
-
LOW
-
-
X
x
-
LOW
LOW
-
-
-
-
X
-
x
x
-
-
LOW
-
-
-
-
x
LOW
-
-
-
x
-
LOW
-
-
x
x
-
LOW
HIGH
HIGH
MEDIUM VERY HIGH VERY HIGH
VERY HIGH
HIGH
MEDIUM
LOW
Tabell 13. Tabellen visar den samlade bedömningen av påverkansfaktorer mot områdets
naturvärden. Här kan man utläsa vilka hot som totalt sett är de största mot områdets
naturvärden. Dessutom framkommer här vilka naturvärden som påverkas starkast och av
vilka hot. Åt andra hållet kan man för ett givet hot se vilka värden det påverkar och i vilken
grad. Rött=väldigt stort hot, gult=stort hot, ljusgrönt=mediumstort hot, mörkgrönt=litet hot
Bedömningar gjorda av temagrupp Naturvård. Viktning gjord enligt datamodell Miradi.
X=Påverkansfaktorn har bedömts som stark, x=Påverkansfaktorn finns, men ej lika stark
Av tabellen kan utläsas att de påverkansfaktorer som totalt sett har störst negativ påverkan på
områdets naturvärden är: Främmande arter och gener, strandnära exploatering, skadliga
ämnen, igenslamning och grumling och övergödning. Även störning på fåglar,
vandringshinder, muddring, oljeutsläpp och försurning är starka negativa påverkansfaktorer
på några av områdets definierade naturvärden.
I tabellen framgår också att de mest hotade naturvärdena är sötvattensekosystem och fåglar
med havsanknytning. Även de marina ekosystemen har en stark hotbild riktad mot sig.
Strandekosystemen har bedömts ha en något svagare hotbild än de andra naturvärdena, men
än dock en tydlig hotbild.
För mer ingående information om hur respektive hot påverkar de olika naturvärdena se
tabellerna nedan (Fig. Y). Viktigt att poängtera är att nedanstående resultat är det som ligger
till grund för den sammanlagda bedömningen ovan (Tabell 13).
– 220 –
A) Hotbildsanalys för områdets djupa marina ekosystem:
HOT
Hur mycket? Hur allvarligt? Reparerbart? Sammanlagd bedöming
Främmande arter & gener
HIGH
HIGH
VERY HIGH
VERY HIGH
Skadliga ämnen (inkl miljögifter & mediciner) VERY HIGH
HIGH
HIGH
HIGH
Transport av farligt gods
MEDIUM
HIGH
HIGH
MEDIUM
Oljeutsläpp
MEDIUM
MEDIUM
HIGH
MEDIUM
Övergödning
LOW
LOW
MEDIUM
LOW
B) Hotbildsanalys för områdets grunda marina ekosystem:
HOT
Strandnära exploatering
Skadliga ämnen (inkl miljögifter & mediciner)
Övergödning
Muddring
Främmande arter & gener
Utfyllnad av stränder
Transport av farligt gods
Oljeutsläpp
Igenslamning & grumling
Ej hållbart fiske
Hur mycket? Hur allvarligt? Reparerbart? Sammanlagd bedöming
HIGH
HIGH
MEDIUM
HIGH
VERY HIGH
HIGH
HIGH
HIGH
HIGH
HIGH
MEDIUM
HIGH
HIGH
HIGH
HIGH
HIGH
LOW
HIGH
VERY HIGH
MEDIUM
MEDIUM
HIGH
HIGH
MEDIUM
MEDIUM
HIGH
HIGH
MEDIUM
MEDIUM
HIGH
MEDIUM
MEDIUM
MEDIUM
MEDIUM
MEDIUM
MEDIUM
LOW
VERY HIGH
HIGH
LOW
C) Hotbildsanalys för områdets stränder:
HOT
Hur mycket? Hur allvarligt? Reparerbart? Sammanlagd bedöming
Strandnära exploatering
MEDIUM
HIGH
HIGH
MEDIUM
Övergödning
MEDIUM
MEDIUM
MEDIUM
MEDIUM
Strandnära skogsavverkningar
LOW
MEDIUM
HIGH
LOW
Främmande arter och gener
LOW
LOW
MEDIUM
LOW
Utfyllnad av stränder
LOW
HIGH
MEDIUM
LOW
Skadliga ämnen (inkl miljögifter och mediciner)
LOW
LOW
MEDIUM
LOW
Transport av farligt gods
LOW
HIGH
MEDIUM
LOW
Nedskräpning
LOW
LOW
LOW
LOW
D) Hotbildsanalys för områdets fåglar med havsanknytning:
HOT
Hur mycket? Hur allvarligt?
Strandnära exploatering
VERY HIGH
HIGH
Störning på fåglar
VERY HIGH
HIGH
Oljeutsläpp
MEDIUM
HIGH
Ej hållbart fiske (minskad tillgång på föda för fågel)
MEDIUM
MEDIUM
Skadliga ämnen (inkl miljögifter och mediciner)
LOW
VERY HIGH
Strandnära skogsavverkningar (avlägsnande av grövre tallar)
LOW
VERY HIGH
Främmande arter & gener
MEDIUM
VERY HIGH
Transport av farligt gods
MEDIUM
MEDIUM
Slutad hävd av strandängar
LOW
MEDIUM
Vindkraft
LOW
HIGH
Muddring
LOW
MEDIUM
Nedskräpning
MEDIUM
LOW
– 221 –
Reparerbart? Sammanlagd bedöming
VERY HIGH
VERY HIGH
HIGH
HIGH
HIGH
MEDIUM
HIGH
MEDIUM
VERY HIGH
MEDIUM
VERY HIGH
MEDIUM
HIGH
MEDIUM
HIGH
MEDIUM
MEDIUM
LOW
HIGH
LOW
MEDIUM
LOW
LOW
LOW
E) Hotbildsanalys för områdets sötvattensekosystem:
HOT
Hur mycket? Hur allvarligt?
Igenslamning & Grumling
HIGH
HIGH
Vandringshinder
HIGH
VERY HIGH
Försurning
HIGH
VERY HIGH
Övergödning
MEDIUM
MEDIUM
Främmande arter & gener
MEDIUM
MEDIUM
Spridning av fisksjukdomar
LOW
VERY HIGH
Transport av farligt gods
LOW
VERY HIGH
Strandnära exploatering
MEDIUM
MEDIUM
Ej hållbart fiske
MEDIUM
VERY HIGH
Onaturliga vattenflöden (Vattenreglering)
LOW
HIGH
Muddring
LOW
HIGH
Skadliga ämnen (inkl miljögifter & mediciner
LOW
MEDIUM
Reparerbart? Sammanlagd bedöming
VERY HIGH
VERY HIGH
MEDIUM
HIGH
MEDIUM
HIGH
VERY HIGH
HIGH
VERY HIGH
HIGH
VERY HIGH
MEDIUM
VERY HIGH
MEDIUM
MEDIUM
MEDIUM
LOW
LOW
HIGH
LOW
HIGH
LOW
HIGH
LOW
Figur Y. Hotbildsanalys för Höga Kustens: A) djupa marina ekosystem, B) grunda marina
ekosystem, C) stränder, D) fåglar med havsanknytning, E) sötvattensekosystem.
Rött=väldigt stort hot, gult=stort hot, ljusgrönt=mediumstort hot, mörkgrönt=litet hot
Bedömningar gjorda av temagrupp Naturvård. Viktning gjord enligt datamodell Miradi.
3.3.21 Övriga påverkansfaktorer som har framkommit i projektet
(Påverkansfaktorer mot människans intressen)
Några av de hetaste frågorna i projektet och som alltid väcker intensiva diskussioner är säl
och skarv. För bägge dessa arter finns två klara sidor i åsikterna.
Bägge dessa arter bedöms mer vara ett hot mot människan och mänskliga intressen i området,
och inte hot mot områdets naturvärden.
Skarv
Skarven tillhör de arter som väcker mest diskussion och starka känslor i området. Skarven är
inte bara ett hett ämne i Höga Kusten, utan generellt för hela länet (troligen hela Sverige).
Vid diskussioner i projektet med temagrupper och referensgrupp har diskussionen landat i att
skarven kan vara ett problem för fisket i området, men är inte något hot mot områdets
biologiska naturvärden. Det vill säga skarven utgör inget direkt hot mot områdets definierade
naturvärden, men däremot upplevs arten som ett problem för fisket.
Det finns skilda uppfattningar om huruvida mellanskarven ska ses som en främmande art eller
en art med hemortsrätt som expanderat kraftigt på grund av minskad förföljelse. Projektet
strategier är inte tänkt att omfatta kokurrens från andra organismer mot människans nyttjande
av naturresurserna. Av den anledningen behandlas inte skarven som en påverkansfaktor i
paraitet med t ex övergödning och skadliga ämnen.
Det övergripande förhållningssättet till skarv bör i första hand behandlas på nationell nivå. Vi
i Höga Kusten kan således inte ha egen förvaltning av skarv inom området. Därför lyfts skarv
helt och hållet ut ur BSPA projektet.
Säl
Även sälen tillhör de arter som väcker diskussion och starka känslor. Av många fiskare
uppfattas sälen som ett stort problem då den förstör fiskeredskap och kan skrämma bort fisken
– 222 –
från redskapen. Åsikten finns även att sälen äter upp fisken för fiskarna, att det är en stor
konkurrent om fisket.
De arter av säl som uppehåller sig inom Höga kusten är framförallt gråsäl (Halichoerus
grypus) men även enstaka vikare (Pusa hispida). Texten nedan avser därför enbart gråsäl.
I Östersjön har gråsälen varit en viktig resurs vid kolonisationen av kusttrakterna.
Arkeologiska fynd visar på att sälar och fisk var de vanligaste förekommande bytena i
kusttrakterna under den äldre stenåldern. De första skriftliga lämningarna som dokumenterat
den ekonomiska betydelsen av säl är från 1300-talet. Här beskrivs i och med kristnandet att
Kökarborna på Åland skulle erlägga sitt tionde i sälspäck eller tran. Liknande skrifter från
1400-talet finns även om att tionden i form av späck och tran från bosättningar i Bottniska
viken. Säljaktsområden och tran var viktiga skatteintäkter för Sverige under lång tid och det
väldokumenterade beskattningssystemet ger mycket detaljerade uppgifter om handelns
omfattning. Det ekonomiska värdet för sältran minskade dock under 1800-talets mitt i och
med att billigare tran blev tillgängligt från Arktiska trakter.
Från den mycket detaljerade skottpenningstatistiken har sälbeståndens utveckling under
huvuddelen av 1900-talet i Östersjön kunnat beräknas (Hårding & Härkönen, 1999). Det
beräknade antalet gråsälar under de första åren av 1900-talet var minst 88 000-100 000
individer. Därefter påbörjades en intensiv jakt under fyra decennier och 1940 fanns ca 18 00021 000 sälar kvar i Östersjön. I och med andra världskriget och industrialiseringen kring
Östersjön ökade mängden använda kemiska ämnen avsevärt samtidigt som en rening av avfall
och utsläpp saknades mer eller mindre fullständigt. Under 1960- och 1970-talen började höga
halter av miljögifter att observeras i naturmiljön och negativa effekter blev tydliga. Höga
halter av miljögifter, t ex PCB och DDT, medförde ökad dödlighet, reproduktionsstörningar
och allvarliga sjukdomskomplex hos sälarna. År 1975 hade beståndet sin lägsta nivå med
totalt 3 600 sälar i Östersjön, varav många sterila och sjuka. Jakt förbjöds på gråsäl och
fridlystes 1974 men populationen var nära utrotning under hela 1970-1980-talen. I och med
att problemen uppmärksammades började olika miljögifter förbjudas under 1970-talet och
framåt och gråsälspopulationen har därefter successivt återhämtat sig och idag finns det ca 25
000-30 000 individer i Östersjön. Det finns i dagsläget inga siffror på hur många sälar som
finns inom BSPA-området.
Att sälen har återhämtat sig från den kraftiga nedgång som orsakades av hård jakt, följt av
miljögifter, kan ses som ett tecken på att Östersjöns miljö har blivit bättre. Gråsälen uppvisar
dock fortfarande vissa miljöstörningar så som hög andel grovtarmsår och ökande andel
leverparasiter. Även minskande späcklager, som är livsnödvändigt för vinteröverlevnaden och
för kutningen, har konstaterats de senaste tio åren. Orsakerna till dessa symtom är idag oklart
och undersökningar behöver göras för att klarlägga orsakerna.
Vid diskussioner i projekt BSPA Höga Kusten med temagrupper och referensgrupp har
diskussionen landat i att sälen är ett problem för fisket i området, men utgör inte något hot
mot områdets biologiska naturvärden. Det vill säga sälen utgör inget direkt hot mot områdets
definierade naturvärden, men däremot upplevs arten som ett problem för fisket.
I och med att säl är en konkurrent till människan har konflikten mellan fiskare och säl troligen
funnits lika länge som människan fiskat med passiva redskap så som nät, ryssjor eller långrev.
Det kustnära yrkesfisket kan därför lokalt påverkas hårt av sälskador beroende på vilken
fiskmetod som används. Med anledning av detta betalar staten ut ersättning till framförallt
yrkesfiskare som blivit utsatta för sälskador samt att utveckling av sälsäkra fiskeredskap
– 223 –
bedrivs. Sedan 2001 har även Naturvårdsverket tillåtit skyddsjakt efter gråsäl. I beslut om
skyddsjakt efter gråsäl 2010 får högst 230 gråsälar fällas, vara 30 stycken i Västernorrland,
under perioden 16 april till 31 december eller den tidigare tidpunkt när länets kvot är fylld.
Tågtrafik:
Då det inte går några tåg genom området har denna påverkansfaktor tagits bort. Påpekas bör
dock att detta kan vara något som påverkar områdets fåglar under flytt eller jakt utanför Höga
Kusten.
3.4 Indikatorer och mål för naturvärden
För att kunna bedöma naturvärdenas status samt sätta upp framtida uppföljningsbara mål, har
ett antal indikatorer för respektive naturvärde tagits fram.
Vad är en indikator?
En indikator är en mätbar företeelse som visar eller indikerar tillståndet i ett större system.
Genom att följa indikatorns utveckling får man en uppfattning om i vilken riktning det större
systemet utvecklas. Med hjälp av indikatorer kan man skapa tidsserier för att följa en
utveckling av något slag. Syftet kan vara att förutsäga förändringar i utvecklingen, etablera en
”baslinje” mot vilken förändringar kan mätas samt visa på behov av och identifiera
möjligheter till åtgärder. En indikator kan baseras på både kvantitativa och kvalitativa data.
En del indikatorer kan användas för att direkt följa upp mål medan andra indikatorer kan
utnyttjas för att ge en ökad förståelse om orsakssamband och det som driver utvecklingen.
En indikator ska uppfylla följande kriterier: relevans, enkelhet, giltighet, upprepbarhet,
tillförlitlighet och känslighet för förändringar. En bra indikator får inte vara sällsynt eller svår
att identifiera. Även indikatorns förmåga att skapa intresse hos till exempel politiker och
allmänhet och att engagera till åtgärder kan tas med i bedömningen.
De indikatorer och mål för dessa som presenteras nedan har tagits fram av temagrupp
Naturvård under våren 2010. Så långt som möjligt har befintliga miljömål samt mål inom
vattenförvaltningen inkluderats. Vid framtida revideringar av planen är det därför viktigt att
ha denna aspekt i åtanke.
Nedan presenteras de valda indikatorerna för respektive naturvärde.
3.4.1 GRUNDA MARINA EKOSYSTEM (<6m)
Indikatorer för områdets grunda bottnar:
 Blåstång (förekomst eller inte)
Blåstång (förekomst eller inte):
Blåstången är den största fleråriga brunalgen i Östersjön. Den bildar skogar i havet som
fungerar som barnkammare och ger skydd åt t.ex. snäckor, musslor, kräftdjur och mossdjur.
Många fiskar hittar skydd och föda där. Blåstången är vald som indikator då den är en bra
indikator för vattenkvalitet, övergödning och fungerande ekosystem. Blåstången utgör ett av
– 224 –
områdets värdefulla ekosystem med ett stort antal arter knutna till sig. Många arter använder
blåstången som barnkammare, födosökslokal och skydd.
Fig. 107 Frodigt blåstångsbälte i
området. (Foto: Hans Kautsky)
Bedömning görs utifrån där blåstång kan förväntas att finnas (dvs. där lämplig bottentyp och
salthalt finns). När man studerar blåstångens förekomst är det viktigt att komma ihåg att det är
beroende av vad det är för typ av botten. Blåstången förekommer där det finns så kallad
hårdbotten, dvs. där det förekommer något hårt underlag att fästa vid, så som klippor, block
eller sten. Blåstången kan inte växa fast på ställen där bottenmaterialet rör sig. Även mycket
sedimentation kan hindra blåstången att fästa vid underlaget.
Vid utvärdering av blåstångens förekomst är det därför viktigt att man har kännedom om
vilken bottentyp det är. En annan viktig faktor som styr blåstångens förekomst är vattnets
salthalt. Blåstången finns inte i området som har allt för stor påverkan av sötvatten. Man
brukar säga att den inte klarar av att leva i salthalter under 4 promille (psu).
Blåstång förekommer i både en bredbålig och en smalbålig form i området. Den smalbåliga
har nyligen klassats som en egen art, kallad smaltång (Fucus radicans) (Bergström et al.,
2005). Bedömningarna nedan gör ingen skillnad mellan smaltång och blåstång (Fucus
vesiculosus), utan omfattar båda.
Indikatorn utgörs av förekomst eller inte av blåstång. Siffrorna presenterar andel undersökta
grunda bottnar med blåstång, detta räknat utifrån de lokaler där den kan förväntas att finnas
(dvs lämplig bottentyp, ej för låg salthalt, exponeringsgrad etc.).
Följande gränser har valts för indikatorn Blåstång (förekomst):
Klassgränser: Andel grunda bottnar med blåstång
Poor
Fair
Good
Very Good
0-24 %
25-59 %
60-89 %
90-100 %
Idag: 76 % (GOOD)
Framtida mål: 100 % (VERY GOOD)
– 225 –
Målformulering: År 2020 växer blåstång på alla grunda bottnar där den kan förväntas att
finnas inom BSPA Höga Kusten (rätt bottentyp och salthalt).
I dagsläget (nov 2010) finns 99 undersökta dyktransekter inom Höga Kusten. Utifrån dessa
inventeringar finns blåstång (Fucus sp.) på 76 % av de grunda (<6m) lokalerna. Analyser
måste göras för att se varför blåstång saknas på vissa lokaler. Det kan vara naturliga
förklaringar, så som olämpligt bottensubstrat eller allt för låg salthalt.
Fig 108. Kartan visar platser där dykinventeringar av fastsittande alger har gjorts inom
området. På lokaler med röd prick har blåstång påträffats, medan lokaler med svart stjärna
saknar blåstång. Avsaknad av blåstång kan bero på t ex olämplig botten för blåstång, för låg
salthalt etc. Avsaknaden kan dock även bero på miljöpåverkan från oss människor. Därför
har en analys gjorts av orsaken till att blåstången inte finns på vissa lokaler.
Indikerar: Fungerande ekosystem, ingen övergödning, rent friskt vatten
Data finns från området: Ja. Relativt god kunskap om blåstång i området.
Data finns här: Länsstyrelsen samt SMHI (nationell datavärd). Rapporter finns på
länsstyrelsens hemsida att ladda ner (www.lansstyrelsen.se/vasternorrland).
– 226 –
Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja. Nationell miljöövervakning av
makrovegetation görs i området i och kring Gaviksfjärden. Utöver detta har Länsstyrelsen
under de senaste åren låtit göra dykinventeringar av ej tidigare kända områden. Det finns i dag
en relativt god kännedom om blåstångens djuputbredning i området.
Ytterligare behov av inventeringar: Behov av inventeringar av ej tidigare kända områden samt
uppföljning av tidigare inventerade områden. Regelbunden inventering sker idag endast i och
kring Gaviksfjärden.
Ansvarig för inventeringar:
Naturvårdsverket: Nationella miljöövervakningen i och kring Gaviksfjärden
Länsstyrelsen: Söker medel och utför inventeringar så snart tillfälle till detta ges från
Naturvårdsverket. De senaste åren har dykinventeringar utförts varje år.
Kramfors kommun: Utför inventeringar då tillfälle ges
Örnsköldsviks kommun: Utför inventeringar då tillfälle ges
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
3.4.2 DJUPA MARINA EKOSYSTEM (>6m)
Indikatorer för områdets djupa bottnar:
 Blåstångens djuputbredning (Regionalt Miljömål)
 Siktdjup (Vattendirektivet)
 Bottenfauna (Vattendirektivet)
 Makrovegetation (Vattendirektivet)
Blåstång (djuputbredning):
Blåstång är en marin art som ute i Atlanten kan bli över 1 m hög. I Östersjön, där salthalten är
mycket lägre, blir den betydligt mycket mindre (endast ett par dm). Här uppe hos oss saknar
den även de parvisa flytblåsor som givit arten dess namn. Blåstången klassas som den
ekologiskt mest viktiga algen i Östersjön, och man brukar säga att den är en nyckelart i
ekosystemet. Blåstången är bland annat viktig för fiskar, för vilka den fungerar som en
barnkammare. Under 1980-talet kom alarmerande rapporter om att blåstången höll på att
minska i Östersjön, orsaken troddes vara övergödning. Förekomst av blåstång samt även hur
djupt tången växer är en bra indikator på hur vattenmiljön mår. I Höga Kusten har ett flertal
inventeringar av blåstång och andra alger gjorts.
Indikatorn utgörs av andelen av de undersökta lokalerna som har fastsittande blåstång djupare
än 6m. Bedömning görs utifrån där blåstång kan förväntas att finnas (dvs. där lämplig
bottentyp och salthalt finns). Indikatorn är även ett miljömål för Västernorrlands län. En djup
utbredning av blåstång indikerar ett rent och friskt vatten. Blåstångens djuputbredning är
starkt kopplat till mängden solljus som når ner till tången. Om vattnet är grumligt så når inte
ljuset ner lika långt som när vattnet är klart. Ett grumligt vatten får därmed en grundare
förekomst av blåstång än ett klart vatten. När man studerar blåstångens djuputbredning är det
viktigt att komma ihåg att förekomsten även är beroende av vad det är för typ av botten.
Blåstången förekommer där det finns så kallad hårdbotten, dvs. där det förekommer något
hårt underlag att fästa vid, så som klippor, block eller sten. Blåstången kan inte växa fast på
ställen där bottenmaterialet rör sig. Även mycket sedimentation kan hindra blåstången att
fästa vid underlaget. Vid utvärdering av blåstångens djuputbredning är det därför viktigt att
– 227 –
man har kännedom om vilken bottentyp det är. En annan viktig faktor som styr blåstångens
förekomst är vattnets salthalt. Blåstången finns inte i området som har allt för stor påverkan
av sötvatten. Man brukar säga att den inte klarar av att leva i salthalter under 4 promille (psu).
Bedömningarna nedan gör ingen skillnad mellan smaltång (Fucus radicans) och blåstång
(Fucus vesiculosus), utan omfattar båda.
Följande gränser har valts för indikatorn Blåstång (djuputbredning):
Klassgränser: Andel bottnar med blåstång djupare än 6 meter
Poor
Fair
Good
Very Good
0-24 %
25-59 %
60-89 %
90-100 %
Idag: 36 % (FAIR) (Obs! Analys av varje lokal måste göras för en rättvisande bedömning)
Framtida mål: 100 % (VERY GOOD)
Målformulering: År 2020 växer blåstång djupare än 6m på alla lokaler där den kan förväntas
att finnas (lämplig bottentyp och salthalt).
I dagsläget (nov 2010) finns 99 undersökta dyktransekter inom Höga Kusten. Utifrån dessa
inventeringar finns blåstång (Fucus sp.) på 36 % av de djupa (>6m) lokalerna. Analyser måste
göras för att se varför blåstång saknas på vissa lokaler. Det kan vara naturliga förklaringar, så
som olämpligt bottensubstrat eller allt för låg salthalt.
– 228 –
Fig 109. Kartan visar platser där dykinventeringar av fastsittande alger har gjorts inom
området. På lokaler med röd prick har blåstång påträffats på 6 m djup eller ännu djupare.
Lokaler med svart stjärna saknar djupväxande (>6m) blåstång eller så saknar lokalen
blåstång helt. Blåstångens djuputbredning är en bra indikator för hur klart vattnet är, dvs om
det är påverkat av övergödning eller har ett stort partikelinnehåll. Blåstången, liksom andra
växter i havet är beroende av att solljuset kan nå ner till dem.
Data finns här: Länsstyrelsen samt SMHI (nationell datavärd). Rapporter finns på
länsstyrelsens hemsida att ladda ner (www.lansstyrelsen.se/vasternorrland).
Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja. Nationell miljöövervakning av
makrovegetation görs i området i och kring Gaviksfjärden. Utöver detta har Länsstyrelsen
under de senaste åren låtit göra dykinventeringar av ej tidigare kända områden. Det finns i dag
en relativt god kännedom om blåstångens djuputbredning i området.
Ytterligare behov av inventeringar: Behov av inventeringar av ej tidigare kända områden samt
uppföljning av tidigare inventerade områden. Regelbunden inventering sker idag endast i och
kring Gaviksfjärden.
Ansvarig för inventeringar:
Naturvårdsverket ansvarar för den nationella miljöövervakningen i och kring Gaviksfjärden
– 229 –
Länsstyrelsen genomför inventeringar av makroalger då medel är tillgängliga. Under de
senare åren (2005-2010) har länsstyrelsen gjort årliga dykinventeringar.
Kramfors kommun: Utför inventeringar då tillfälle ges
Örnsköldsviks kommun: Utför inventeringar då tillfälle ges
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (i samband med miljömålsuppföljning)
Siktdjup:
Indikatorn utgörs av vattnets siktdjup i området (Statusklassning enligt Vattendirektivet).
Vattnets siktdjup ger en indikation på hur klart vattnet är, dvs. hur mycket partiklar som finns
i vattnet och hindrar ljuset från att tränga ner genom vattnet. Siktdjupet kan indikera t ex
övergödning och materialtransport från land. Siktdjupet styr hur långt ner i vattnet som
vegetation kan förekomma, detta eftersom vegetationen är beroende av solljus för sin
fotosyntes.
Fig 110. Siktdjup inom området (Statusklassning enligt Vattendirektivet).
De vita samt ljusblå områdena är inte klassade i dagsläget.
Källa: VISS (okt 2010)
– 230 –
Fig. 112. Kartan visar statusklassning av siktdjup vid olika mätpunkter.
Källa: VISS samt dykinventeringar genomförda av Länsstyrelsens upphandlade parter
mellan åren 1986 till 2009.
Följande gränser har valts för indikatorn Siktdjup:
Klassgränser: Siktdjup
Poor
Fair
Good
Very Good
Någon vattenförekomst
har sämre än måttlig
status (enligt WFD)
Samtliga
vattenförekomster har
minst måttlig status
(enligt WFD)
Minst 75% av
vattenförekomsterna har
god status (enligt WFD)
Samtliga
vattenförekomster har
minst god status (enligt
WFD)
Idag: I statusklassningen av siktdjup som har gjorts inom vattendirektivet har samtliga
vattenförekomster minst god status i dag. (VERY GOOD)
Indikationer på otillfredställande siktdjup har mätts i Sörleviken. Viken tillhör dock
vattenförekomsten Gaviksfjärden. Gaviksfjärden har av okänd anledning ej statusklassats
inom vattendirektivsarbetet.
Framtida mål: Samtliga vattenförekomster har minst God status. (VERY GOOD)
– 231 –
Målformulering: År 2020 skall siktdjupet i samtliga vattenförekomster inom BSPA Höga
Kusten uppnå minst god status (enligt vattendirektivet). Ingen vattenförekomst får ha
försämrats (jmf. med år 2010).
Indikerar: Klart vatten, övergödning, så långt ner som vegetation kan förekomma i vattnet
Data finns här: Länsstyrelsen (MarTrans, Övervakning av Vattenkemi)
Regelbundna inventeringar: I den nationella miljöövervakningen av vegetation mäts siktdjup.
Siktdjup mäts även i samband med provtagningar av vattenkemi.
Ytterligare behov av inventeringar: Siktdjup är så pass enkelt att mäta att det alltid bör göras i
samband med andra inventeringar i havsmiljön.
Ansvarig för inventeringar:
Naturvårdsverket: Nationella miljöövervakningen av undervattensvegetation i och kring
Gaviksfjärden
Länsstyrelsen: Vid inventeringar i havet bör krav ställas på siktdjupsmätningar, så som t ex
vid dykinventeringar.
Kramfors kommun: Vid inventeringar i havet bör krav ställas på siktdjupsmätningar, så som t
ex vid dykinventeringar.
Örnsköldsviks kommun: Vid inventeringar i havet bör krav ställas på siktdjupsmätningar, så
som t ex vid dykinventeringar.
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (i samband med uppföljning av
statusklassning inom vattendirektivet)
Bottenfauna:
Indikatorn utgörs av bottenfaunans artsammansättning på mjuka bottnar i området
(Statusklassning enligt Vattendirektivet).
Indikatorn används inom vattendirektivet och den statusklassning som görs av vatten där.
Miljötillståndet bedöms med hjälp av Benthic Quality Index (BQI). Den grundläggande idén
för bedömningen är att en ostörd miljö förväntas ha en fauna med hög diversitet, medan en
störd miljö förväntas ha låg diversitet. Bedömningen baseras på proportionen mellan känsliga
och tåliga individer, totalt antal taxa och totalt antal individer. Syftet med övervakningen är
att upptäcka eventuella förändringar i bottenmiljön orsakade av i första hand övergödning och
syrebrist, samt att följa förändringar i den biologiska mångfalden.
I dag har följande vattenförekomster i området dålig status: Norrfjärden
Följande vattenförekomster i området har otillfredställande status: Ramöfjärden,
Gullviksfjärden samt Havsfjärden.
– 232 –
Fig. 113. Ovan visas statusklassningen (enligt Vattendirektivet) av bottenfaunan i
området. Källa: VISS (okt 2010)
Följande gränser har valts för indikatorn Bottenfauna:
Klassgränser: Bottenfauna
Poor
Fair
Good
Very Good
Någon vattenförekomst
har sämre än måttlig
status (enligt WFD)
Samtliga
vattenförekomster har
minst måttlig status
(enligt WFD)
Minst 75% av
vattenförekomsterna har
god status (enligt WFD)
Samtliga
vattenförekomster har
minst god status (enligt
WFD)
Idag: POOR
I dag har följande vattenförekomst dålig status: Norrfjärden
I dag har följande vattenförekomster tillfredställande status: Ramöfjärden, Gullviksfjärden,
Havsfjärden
I dag har följande vattenförekomster måttlig status: Gaviksfjärden, Edsätterfjärden
Framtida mål: Samtliga vattenförekomster har minst God status. (VERY GOOD)
Målformulering: År 2020 skall bottenfaunan i samtliga vattenförekomster inom BSPA Höga
Kusten ha minst god ekologisk status (enligt vattendirektivet). Ingen vattenförekomst får ha
försämrats (jmf. med 2010).
Indikerar: Bottenförhållanden
Data finns här: Länsstyrelsen (BEDA) samt SMHI (Nationell datavärd)
– 233 –
Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja. Inventerningar görs genom nationell
miljöövervakning (Gaviksfjärden samt utsjön) och regional recipientkontroll.
Fig. 114. Kartan visar var bottenfaunan inom BSPA Höga Kusten inventeras regelbundet.
Inventeringarna utgörs av recipientkontroll samt miljöövarvakning.
Recipientkontrollprogram utförs av verksamhetsutvövare i området. Miljöövervakning utförs
antingen nationellt eller på regionalnivå av länsstyrelsen.
Ytterligare behov av inventeringar: Ja. Det finns ett flertal områden där inga inventeringar av
bottenfauna har gjorts och kunskap således saknas om dessa områden. För dessa föreligger ett
stort behov av inventeringar. För följande områden saknas idag uppgifter och ingen
statusklassning är gjord enligt vattendirektivet: Norafjärden, Grönviksfjärden, Dockstafjärden,
Mjältöfjärden, Näskefjärden, Nätrafjärden samt Norra Bottenhavets kustvatten.
Ansvarig för inventeringar:
Naturvårdsverket: Nationell miljöövervakning
Länsstyrelsen: Regional miljöövervakning
Kramfors kommun: Görs vid tillfälle?
Örnsköldsviks kommun: Görs vid tillfälle?
Verksamhetsutövare: recipientkontrollprogram
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (i samband med uppföljning av
statusklassning inom vattendirektivet)
Kommentar: De befintliga bedömningsgrunderna har sina brister och arbete pågår med att se
över dessa. Bedömningsgrunderna kan komma att ändras framöver.
– 234 –
Makrovegetation:
Indikatorn utgörs av makrovegetationens artsammansättning och djuputbredning i området
(Statusklassning enligt Vattendirektivet). Med makrovegetation menas den vegetation som är
synlig för blotta ögat.
Växtligheten i havet ger oss viktig information om närsaltbelastning och artrikedom i
området. Djuputbredningen av fleråriga makroalger styrs av ljusförhållandena som i sin tur
påverkas av mängden partiklar i vattenmassan, vilken delvis avspeglar närsaltförhållandena.
Följande gränser har valts för indikatorn Makrovegetation:
Klassgränser: Makrovegetation
Poor
Fair
Good
Very Good
Någon vattenförekomst
har sämre än måttlig
status (enligt WFD)
Samtliga
vattenförekomster har
minst måttlig status
(enligt WFD)
Minst 75% av
vattenförekomsterna har
god status (enligt WFD)
Samtliga
vattenförekomster har
minst god status (enligt
WFD)
Idag: Samtliga klassade vattenförekomster har minst god status VERY GOOD
OBS! Viktigt att poängtera är att i dagsläget är inte alla vattenförekomster klassade. Detta
beror antingen på att antalet dyktransekter i dessa vattenförekomster är för få eller saknas helt.
För dessa vattenförekomster finns ett stort behov av dykinventeringar.
Framtida mål: Samtliga vattenförekomster har minst God status. (VERY GOOD)
Målformulering: År 2020 skall makrovegationen i samtliga vattenförekomster inom BSPA
Höga Kusten ha minst god ekologisk status (enligt vattendirektivet). Ingen vattenförekomst
får ha försämrats (jmf. med 2010).
Indikerar: vattenkvalitet, övergödning, sedimentation etc.
Data finns här: Länsstyrelsen samt hos den nationella datavärden (SMHI)
– 235 –
Fig. 115. Statusklassning (enligt vattendirektivet) av makrovegetation i området.
Källa: VISS (okt 2010)
Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja. Nationell miljöövervakning sker årligen
(strartades år 2007) i och kring Gaviksfjärden. Utöver detta gör länsstyrelsen inventeringar så
snart tillfälle ges. Under de senaste 5 åren har inventeringar skett årligen och kunskapen har
ökat markant. Det finns även ett antal lokaler för regional miljöövervakning, men ingen
regelbunden inventering sker av dessa i dagsläget.
Ytterligare behov av inventeringar: Ja. Det finns fortfarande områden som vi har bristfällig
kunskap om idag. Det finns även ett behov av återbesök av de lokaler som inventerats under
tidigare år för att upptäcka eventuella förändringar.
Ansvarig för inventeringar:
Naturvårdsverket: Nationella miljöövervakningen av undervattensvegetation i och kring
Gaviksfjärden (har gjorts sedan 2007, görs 1ggr/år)
Länsstyrelsen: Regional miljöövarvakning samt inventeringar så snart tillfälle ges med medel
från Naturvårdsverket.
Kramfors kommun: vid tillfälle
Örnsköldsviks kommun: vid tillfälle
– 236 –
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (i samband med uppföljning av
statusklassning inom vattendirektivet)
Kommentar: De befintliga bedömningsgrunderna för makrovegetation har sina brister och
arbete pågår med att se över dessa. Bedömningsgrunderna kan således komma att ändras
framöver.
3.4.3 SÖTVATTENSEKOSYSTEM
Indikatorer för områdets sötvattensekosystem:
 Flodpärlmussla (Miljömål, ÅGP-art, Miljöövervakning)
 Syrehalt botten (redoxpotential)
 Grumlighet (Miljömål)
 Lax & Öring
 Utter (ÅGP-art)
 pH
1. Flodpärlmussla:
Indikatorn utgörs av föryngringen av flodpärlmussla i BSPA-området och dess närhet.
Bedömning görs utifrån statusklassning av populationerna. Det som bedöms är det totala
medelvärdet av samtliga populationer i och i närheten av BSPA-området (14 st).
Fig. 116. Filterande
flodpärlmusslor.
(Foto: Oskar Norrgrann)
Flodpärlmusslans status har undersökts i 14 olika vattendrag som antingen ligger inom själva
BSPA området eller mindre än 3 mil därifrån och mynnar i området. Det vill säga,
förekomster som kan sägas avspegla den ekologiska statusen på det sötvatten som når BSPA
området. Populationernas status har bedömts med utgångspunkt av hur tillskottet av unga
musslor är. Under 1990-talet saknades små musslor i 8 av de 14 undersökta lokalerna medan
det under 2000-talet saknades små musslor i 11. Det ekologiska tillståndet i sötvattnet har
alltså försämrats under 10-års perioden. Endast i Stor-Åkersjöbäcken kunde en förbättrad
livskraft noteras. I ett vattendrag, Stavarsjöbäcken, påträffades inga levande musslor alls vid
återbesöket.
– 237 –
Tabell 14. Statusbedömning av livskraft i flodpärlmusselbestånd, indelad i sex klasser,
utgående från andelen flodpärlmusslor med en skallängd mindre än 50 mm respektive
20 mm (Söderberg 2006).
Klass
Status
1
> 20 % < 50 mm och > 0 % < 20 mm (> 500 ind.), livskraftigt.
2
> 20 % < 50 mm eller > 10 % < 50 mm och > 0 % < 20 mm (> 500 ind.), livskraftigt?
3
< 20 % < 50 mm eller > 20 % < 50 mm och < 500 ind., ej livskraftigt.
4
Alla > 50 mm, riklig förekomst (> 500 ind.), utdöende.
5
Alla > 50 mm, fåtalig förekomst (< 500 ind.), snart försvunna.
6
Tidigare dokumenterad förekomst som försvunnit.
Följande gränser har valts för indikatorn Flodpärlmussla:
Klassgränser: Flodpärlmussla
Poor
Fair
Good
Very Good
KLASS 4-6
KLASS 3
KLASS 2
KLASS 1
(Medelvärde 4-6)
(Medelvärde 3)
(Medelvärde 2)
(Medelvärde 1)
Idag: Medelvärde 4,43 (POOR)
Framtida mål: Minskat medelvärde och inga fler försvunna populationer (>FAIR)
Målformulering: År 2020 skall statusen hos flodpärlmussla vara förbättrad, dvs. medelvärdet
(enligt enkel statusklassning) skall minska och dessutom skall inga ytterligare populationer ha
försvunnit från området (jmf 2010).
Indikerar: Flodpärlmusslan indikerar strömmande vatten med bra vattenkvalitet, stabila
bottnar med lämpligt bottensubstrat, god vattenomsättning i bottensubstratet och god tillgång
på värdfisk. Följande riktlinjer är föreslagna för skandinaviska vatten;
pH
Inorgansikt aluminium
Totalfosfor
Nitrat
Turbiditet
Färgtal
Vattentemperatur
Finkornigt (< 1mm) substrat
Redoxpotential
Antal laxfiskungar
≥6,2
>30 µg/l
<10 µg/l
<125 µg/l
<1 FNU
<80 mg/l
<25 ºC
<25 %
>300 mV
≥5 per 1002
minvärde
minvärde
medelvärde
medianvärde
medelvärde, vårflod
medelvärde, vårflod
maxvärde
andel av partiklar, maxvärde
temperaturkorrigerat värde
Minvärde, sommar
Data finns från området: Ja
Data finns här: Länsstyrelsen
Inventeringar görs regelbundet inom området: Vart 12:e år
Ytterligare behov av inventeringar: Ja, framför allt inom Natura 2000 området Moälven
Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
– 238 –
Fig. 117. Visar statusbedömningen av livskraft i flodpärlmusselbestånd samt var bestånden
finns.
2. Syrehalt botten (redoxpotential):
Indikatorn utgörs av syrehalt (redoxpotential) i botten. Mätningar görs med hjälp av
redoxmätare.
Studier har visat att syrehalten i botten (redoxpotentialen) har stark koppling till rekrytering
av flodpärlmussla (Geist & Kühn, 2009). Goda syreförhållanden i botten är självklart viktigt
även för andra organismer som lever nere i bottensubstratet. Studier har visat att
redoxpotentialen är som lägst under sommaren (Geist & Auerswald, 2007), mätningar bör
således ske under sommaren. Redoxpotentialen mäts som spänningsskillnaden mellan platina
och en lösning av Ag/AgCl2. Den uppmätta redoxpotentialen kan korrigeras för temperatur.
En sådan uppmätt korrigerad redoxpotential i bottensubstratet under 300 mV indikerar
syrebrist i botten och värden över 300 mV indikerar tillgång på syre (Schlesinger, 1991).
Därför har gränsen för indikatorn satts just vid 300 mV, se nästa sida.
– 239 –
Följande gränser gäller för bedömning av redoxpotential (turbiditet):
Bedömning: redoxpotential
Poor
Fair
Good
<300 mV
>300 mV
Very Good
Följande gränser har valts för indikatorn syrehalt botten (redoxpotential):
Klassgränser: Syrehalt botten (redoxpotential)
Poor
Fair
Good
Very Good
<60% av
vattendragen har
redoxpot >300 mV
60-89% av
vattendragen har
redoxpot >300 mV
90-99% av
vattendragen har
redoxpot >300 mV
100% av
vattendragen har
redoxpot >300 mV
Idag: Ingen kunskap, inga mätningar gjorda i området
Framtida mål: Minst 300 mV i alla vattendrag (VERY GOOD)
Målformulering: År 2020 skall vattendrag (ett urval görs) i sina strömmande partier ha minst
300 mV på ett djup av 5 cm ner i bottensubstratet, dvs. tillfredsställande syreförhållanden.
Indikerar: Bra bottenförhållanden
Data finns från området: Nej
Data finns här: Finns inga data idag.
Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej
Ytterligare behov av inventeringar: Finns ett stort behov av inventeringar av redoxpotentialen.
Det är dock enkelt att mäta och säger mycket om bottenförhållandena, således en bra
indikator.
Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
Kommentar: Klassgränserna kan behöva ses över och utvecklas när mätningar har gjorts. Tills
vidare har endast gränsen mellan fair och good satts. Klassgränserna har uppskattats och
bygger ej på mätningar. Urvalet av vattendrag görs i samband med uppföljning av målet.
Urvalet bör minst omfatta de vattendrag där flodpärlmusslans status och öringens
reproduktion följs upp.
– 240 –
3. Grumlighet
Indikatorn utgörs av vattnets partikelhalt, grumlighet (turbititet)
Grumligheten varierar med storlek, form, sammansättning och brytningsindex hos partiklarna
i vattnet. Dessa kan utgöras av slam, lera, växt och djurplankton, mikrober, organsikt material
och små olösliga partiklar av varierande ursprung. I rinnande vatten dominerar de oorganiska
partiklarna medan organiska partiklar dominerar i sjöar. Grumlighet, även kallat turbiditet,
definieras som ett uttryck för den optiska egenskap som gör att ljus sprids och absorberas
istället för att passera i raka linjer genom vattnet. Grumlighet mäts i enheten FNU (Formazine
Nephelometric Units) (Bydén et al., 1992). En grumlighet motsvarande 1.0 FNU har angetts
som gräns för vatten med god reproduktion av flodpärlmussla (Söderberg et al., 2008).
Följande gränser gäller för bedömning av grumlighet (turbiditet):
Bedömning: Mätning av turbiditet (FNU)
Poor
Fair
Good
Very Good
>2,5 FNU
1,0-2,5 FNU
0,5-1,0 FNU
<0,5 FNU
Följande gränser har valts för indikatorn Grumlighet (turbiditet):
Klassgränser: Vattnets grumlighet
Poor
Fair
Good
Very Good
<60% av
vattendragen har
FNU <1.0
60-79% av
vattendragen har
FNU <1.0
80-89% av
vattendragen har
FNU <1.0
90-100% av
vattendragen har
FNU <1.0
Idag: Ingen kunskap (bör analyseras…)
Framtida mål: 90-100% av vattendragen har FNU<1.0
Målformulering: År 2020 skall grumligheten vara <1.0 FNU i minst 90% av de undersökta
vattendragen. År 2020 skall statusen inte ha försämrats i något vattendrag (med första
mättillfället som utgångspunkt).
Indikerar: Goda vattenförhållanden, vattnets partikelhalt
Data finns från området: Ja
Data finns här: RMK-Y (Regional Miljö Kontroll, databas på Länsstyrelsen)
Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej, men behov finns
Ytterligare behov av inventeringar: Ja
Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
Kommentar: Om vattendraget antas ha naturlig grumling överskridande 1.0 FNU under
basflöde skall vattendraget ej tas med i bedömningen. Klassgränserna har uppskattats och
bygger ej på mätningar. Klassgränserna kan därför behöva ses över och utvecklas när
mätningar har gjorts. Urvalet av vattendrag görs i samband med uppföljning av målet. Urvalet
bör minst omfatta de vattendrag där flodpärlmusslans status och öringens reproduktion följs
upp.
– 241 –
4. Lax och öring
Indikatorn utgörs av: Tätheter av lax- och havsöringungar på deras uppväxtområden i
rinnande vatten, vilket ger en bra uppskattning av beståndens status.
Lax och havsöring vandrar från havet på sommaren till sin hemälv och leker på hösten i
strömmande vatten. Honan gräver ner den befuktade rommen i bottensubstratet där den kläcks
följande vår. Efter kläckningen är ynglet helt beroende av den näring som finns i gulesäcken.
Därefter börjar ungarna att aktivt söka föda i forssträckor där de håller revir. Efter vanligtvis
2-3 år sker en fysiologisk och morfologisk förändring till smolt som vandrar ut till havet på
senvåren. De flesta laxarna vandrar till Östersjön, medan havsöringen vandrar mer lokalt, ofta
nära kusten. De stannar i havet i 1-4 år innan de startar sin lekvandring till sin hemälv där de
kläckts och växt upp.
Den lax och havsöring som förekommer inom BSPA-området härstammar dels från
vattendrag inom BSPA-området, men även från vattendrag utanför BSPA-området. Det är
viktigt att följa beståndsutvecklingen i samtliga vattendrag som bidrar med lax och havsöring
till BSPA-området. Inom området finns även strömstationär öring som inte vandrar ut i havet.
Lax- och öringbeståndens status mäts genom kvantitativt elfiske på uppväxtområden enligt
metod beskriven i Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning (SE-EN 14011). Tätheter
av ungar mäts som antal individer/100 m2. Elfiske ska ske vid samma lokaler och vid samma
tidpunkt årligen. Resultaten ska vara redovisade i Svenskt elfiskeregister.
Följande gränser har valts för bedömning av lax- och havsöringbestånd.
Bedömning: Lax och havsöring (individer / 100 m2)
Poor
Fair
Good
Very Good
<5
5-10
10-20
>20
Följande gränser har valts för indikatorn lax och havsöring.
Klassgränser: Lax och havsöring
Poor
Fair
Good
Very Good
< 50% av vattendragen
har tätheter på
10 ind. /100 m2
50-75% av vattendragen
har tätheter på
10 ind. /100 m2
75-90% av vattendragen har
tätheter på
10 ind. /100 m2
> 90% av vattendragen
har tätheter på
10 ind. /100 m2
Idag: Biologisk återställning av störda lax- och havsöringbestånd pågår. Tätheten av
laxfiskungar i naturliga bestånd varierar mellan år och lokal. Tätheter under gränsen för
naturlig variation (Good) förekommer.
Framtida mål: Självreproducerande stabila bestånd av lax och havsöring.
Målformulering: År 2020 ska 90% av alla vattendrag ha tätheter av laxfiskungar på minst 10
individer/100m2.
Indikerar: Beståndsstatus
Data finns från området: Ja
– 242 –
Data finns här: Svenskt elfiskeregister
Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja
Ytterligare behov av inventeringar: Fler vattendrag bör undersökas med elfiske.
Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
Kommentar: Förutsättningarna för lax och havsöring varierar mellan olika vattendrag då t.ex.
vattenföring och näringstillgång varierar. Det bästa vore att bedöma varje vattendrag för sig.
Målet kan då formuleras som att tätheterna inte ska minska i de vattendrag som redan har
goda tätheter. I vattendrag med tätheter under 10 ind./100 m2 bör åtgärder vidtas för att öka
tätheterna.
5. Utter
Indikatorn utgörs av: Andel inventerade lokaler med utter inom området.
Uttern är ett djur som många av oss förknippar med spåren efter deras kanor. Kanske har vi
själva sett en utterkana eller så har någon berättat att man förr kunde se kanor. Under första
hälften av 1900-talet var uttern en vanlig syn i länet och man kunde hitta den vid alla typer av
vatten, allt ifrån kusten till inlandets sjöar och vattendrag. Under senare hälften av 1900-talet
minskade uttern snabbt och den försvann från stora delar av södra Sverige och
Västernorrlands län. Den huvudsakliga orsaken till tillbakagången anses vara miljögifter och
utarmning av utterns livsmiljöer.
Fig. 118. En spanande utter.
(Foto: Mia Bisther)
Utterns föda består till allra största delen av fisk, främst karpfiskar, abborre, gädda, lake,
simpa men även annat som grodor, kräftor, smågnagare, insekter och fågel kan slinka ner.
Födovalet varierar under året beroende på tillgänglighet. Större delen av året lever handjuren
ensamma, honor och hanar rör sig endast tillsammans under parningssäsongen. Vanligtvis
sker parningen under vårvintern och ungarna (normalt 2-4 st) föds under försommaren.
Ungarna följer sedan honorna till nästa vårvinter. En hanutters revir kan vara 20 km i
diameter i södra Sverige och troligen betydligt större i norra delarna av landet. En hanutters
revir kan innefatta flera honor.
– 243 –
I Västernorrland har uttern uppmärksammats i naturvårdsarbetet och lyfts fram som en
ansvarsart i länets miljöstategi och miljömålsarbete. Arbete med att skydda och restaurera
uttervatten har skett i länet sedan 1980-talet. Bl.a. har ett utterreservat (Hemlingsån) bildats,
försurade vatten i utterområden kalkats och i samarbete med Vägverket har trafikens
miljöpåverkan uppmärksammats.
Inventeringar av uttern i länet visade att uttern var hårt tillbakaträngd under början av 1990talet. Kusttrakterna saknade helt utter och även många vattensystem i inlandet var
uttertomma. I de områden uttern fanns kvar var tätheterna av djur dessutom låga.
Inventeringar genomförda mellan 1989-2003 visar att uttern ökat i länet. Idag finns uttern åter
i stora delar av länet. Utter kan förhoppningsvis få fortsätta att öka och utterkanor kan
återigen bli en vanlig syn längs våra vatten.
Följande gränser har valts för indikatorn Utter:
Klassgränser: Andel inventerade lokaler med utter inom BSPA Höga Kusten
Poor
Fair
Good
Very Good
0%
1-20%
21-35%
36-%
Idag: Troligen har antalet lokaler med utter ökat ytterligare sedan inventeringen 2003. Idag
bedöms läget som FAIR.
Framtida mål: Fortsatt ökning av utterförekomsten i länet och inom BSPA-området.
Målformulering: År 2020 skall det finnas utter på minst 33% av de inventerade lokalerna
inom BSPA-området, dvs. en tredubbling av förekomsten jmf med år 2010. (GOOD)
Indikerar: Goda livsmiljöer för utter och låga miljögiftshalter
Data finns från området: Ja
Data finns här: Länsstyrelsen
Inventeringar görs regelbundet inom området: En inventering planeras 2014.
Ytterligare behov av inventeringar: Ja. Senaste inventeringen gjordes 2003.
Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
Finansiering: via miljöövervakning och ÅGP.
– 244 –
Fig 118. Förekomst av utter inom och i närheten av BSPA-området. Heltäckande
utterinventeringar har genomförts i länet 1989-90 och 2002-03. Ljusgrå prickar är
inventeringen 1989-90, mörkgrå prickar är inventeringen 2002-03. Prickarna har gjorts stora
för att symbolisera utterns revir.
Då inventeringen utfördes 1989-1990 fanns ingen förekomst av utter i BSPA-området. När
inventeringen gjordes på nytt under åren 2002-2003 så förekom utter vid 11 % av de
inventerade lokalerna inom Höga Kusten. Resultaten från inventeringarna finns presenterade i
en rapport på länsstyrelsens hemsida (www.lansstyrelsen.se/vasternorrland) under
”Publikationer & kungörelser”.
– 245 –
6. pH
Indikatorn utgörs av: Andel försurade vatten inom området
Indikatorn pH omfattar ett vattenkemiskt försurningsindex baseras på två delar; dels en
enklare modell för att bedöma påverkan av försurning och dels på faktiska pH-värden i vatten
som hyser känsliga arter. Modellen baseras på halten CaMg och SO42- och är den modell som
använts inom vattenförvaltningen för att peka ut vilka vattenförekomster som bör undersökas
vidare beträffande försurning. Modellen överskattar försurningssituationen något eftersom
den antar att i princip allt SO42- som faller ned med nederbörden kommer ut i ytvattnet medan
det i själva verket är en något mindre del. Det har gjorts en modellkörning för alla vatten i
Bottenhavets vattendistrikt och de data som berör BSPA-området har använts för att beskriva
det aktuella tillståndet. Modellen har tre klasser 1. Obetydlig påverkan. 2. Liten påverkan. och
3. Betydlig påverkan. Klasserna 1 och 2 innebär i praktiken att det inte är försurat medan
vattenförekomster som hamnar i klass 3 med stor sannolikhet kan vara försurningspåverkade
och bör verifieras med ytterligare provtagning.
Resultat från modellering av försurningspåverkan i BSPA-området:
Påverkansklass
Obetydlig påverkan
Liten påverkan
Betydande påverkan
Antal sjöar
29
16
6
Antal vattendrag
10
16
10
Den andra delen av målformuleringen handlar om de vatten som hyser skyddsvärda arter.
Målsättningen vid kalkning är att vatten med skyddsvärda arter skall uppnå ett visst pH-värde
där vattnets surhet inte är skadlig för arten. Målet för lax är pH 6,3 vilket skiljer sig från det
nationella målet som numer är sänkt till 6,0. I Norge är målet för lax pH 6,4 och vi bedömer
att det tidigare målet på 6,3 bör gälla för att inte riskera laxens förekomst. Målet för vatten
med flodpärlmussla är satt till pH 6,2 och för flodkräfta och mört pH 6,0 i enlighet med det
nationella målet.
Följande gränser har valts för indikatorn pH:
Klassgränser: Andel försurade vatten inom BSPA Höga Kusten
Poor
Fair
Good
Very Good
<60% har liten eller obetydlig
påverkan och >60% av vatten
med känsliga arter uppnår
respektive gränsvärde för pH
60-89% har liten eller
obetydlig påverkan och
>80% av vatten med
känsliga arter uppnår
respektive gränsvärde för pH
90-98% har liten eller obetydlig
påverkan och alla vatten med
känsliga arter uppnår respektive
gränsvärde för pH
>98% har liten eller obetydlig
påverkan och alla vatten med
känsliga arter uppnår
respektive gränsvärde för pH
Idag: Ingen sammanställning gjord, saknas mätningar från många vatten
Framtida mål: Bara naturlig försurning
Målformulering: År 2020 skall bara naturlig försurning finnas inom BSPA Höga Kusten.
Innan år 2020 skall alla vatten vara försurningsverifierade och åtgärdade.
Indikerar: Försurning
Data finns från området: Ja, men nästan uteslutande enbart för de vatten som kalkas.
Data finns här: Länsstyrelsen (RMK-databasen)
– 246 –
Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja, men enbart de vatten som kalkas. I övrigt
görs inga regelbundna mätningar.
Ytterligare behov av inventeringar: Ja
Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
3.4.4 FÅGLAR MED HAVSANKNYTNING
Indikatorer för områdets fåglar med havsanknytning:
 Havsörn
 Fiskgjuse
 Kustfågel
 Andelen hävdad strandäng (vilket är viktigt för vadare)
För att kunna följa utvecklingen av fåglar med havsanknytning inom området har vi valt ut
några få arter att följa extra noga som indikatorer. Det är självklart viktigt att följa
utvecklingen av samtliga arter i området. Att vi valt att peka ut just dessa beror på att de
antingen är speciella för området eller att de är toppredatorer och därmed indikerar den totala
statusen i ekosystemet.
1. Havsörn (Haliaeetus albicilla)
Fig. 119. Havsörn (Foto: Hans Wiklund)
Indikatorn utgörs av: Antalet häckande par av havsörnar inom området
Havsörnen har varit mycket nära utrotning i Sverige. Den har nu glädjande nog börjat
återhämta sig och man uppskattade att det år 2006 fanns 1500 individer i Sverige.
Havörnens bo är mycket stort och tungt (ca 500 kg) och används av samma par år efter år. Det
placeras ofta i grova gamla träd men kan också byggas på en klippavsats. Det krävs lämpliga
träd i häckningsområdet, grova tallar som är minst 100 år gamla. Skogsavverkning kan därför
vara ett hot mot havsörnens häckning. Den lägger oftast 2 ägg och ruvar sedan i 35-45 dygn.
Havsörnar kan bli upp till 40 år gamla men blir oftast inte äldre än 15 år i frihet. Havsörnen
har etablerat sig som häckfågel i Höga Kusten sedan 2004 och fem kända revir med bon finns
– 247 –
men det kan finnas det dubbla. Havsörn förekommer och häckar alltså inom BSPA-området,
vi har dock inte uppgifter på var detta sker eftersom det är sekretessbelagt.
Följande gränser har valts för indikatorn Havsörn:
Klassgränser: Antal häckande par av Havsörn
Poor
Fair
Good
Very Good
0-2
3-6
7-10
11-
Idag: 3-6 par (FAIR)
Framtida mål: Minst 11 par (VERY GOOD)
Målformulering: År 2020 skall det finnas minst 11 häckande par av havsörn inom området.
Indikerar: Miljögifter. Lugn & ro
Data finns från området: Ja
Data finns här: Länsstyrelsen samt Ångermanlands Ornitologiska förening. (Sekretessbelagt)
Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja
Ytterligare behov av inventeringar: Ja
Ansvarig för inventeringar: Ångermanlands Ornitologiska Förening och Länsstyrelsen
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Ångermanlands Ornitologiska Förening och
Länsstyrelsen
2. Fiskgjuse (Pandion haliaetus)
Indikatorn utgörs av: Antalet häckande par av fiskgjuse inom området.
Fig. 120. Fiskgjusebo
(Foto: Oskar Norrgrann)
Fiskgjusen lever så gott som uteslutande av fisk och häckar vid kusten samt vid
sötvattenssjöar i breda trädkronor, framförallt tallar. Efter parbildning håller paret oftast ihop
– 248 –
så länge båda är vid liv. Honan lägger 3-4 ägg i slutet av april och ruvar därefter i ca 5 veckor.
Ungarna blir flygfärdiga inom 8 veckor. Fiskgjusen kan bli 20-25 år gammal. Vintern
tillbringas i Afrika.
Kunskapen om fiskgjusens situation i Höga Kusten är långt från komplett och det finns ett
stort behov av ytterligare inventeringar. Detta är inte minst av vikt för att kunna följa
fiskgjusestammens utveckling i området och tydliggöra dess hotbild.
Potentiella problem för fiskgjusen är störning, miljögifter och tillgång på boträd.
Följande gränser har valts för indikatorn Fiskgjuse:
Klassgränser: Antal häckande par av Fiskgjuse
Poor
Fair
Good
Very Good
0-5
6-10
11-15
16-
Idag: 8 st par (FAIR)
Framtida mål: Minst 11 par (GOOD)
Målformulering: År 2020 skall det finnas minst 11 häckande par av fiskgjuse inom BSPAområdet.
Indikerar: Miljögifter. Lugn och ro
Data finns från området: Ja
Data finns här: Länsstyrelsen samt Ångermanlands Ornitologiska förening.
Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej
Ytterligare behov av inventeringar: Ja. Befintligt data är inte heltäckande och det finns behov
av inventeringsinsatser för att följa artens utveckling. Efter en sådan inventeringsinsats bör
även de satta målen ses över och revideras vid behov.
Ansvarig för inventeringar: Ångermanlands Ornitologiska Förening
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Ångermanlands Ornitologiska Förening
3. Kustfågel
Indikatorn utgörs av: Antalet kustfåglar inom området. För att följa kustfåglarna har 4 arter
valts ut för övervakning: tordmule, silltrut, roskarl och silvertärna.
Tordmulen (Alca torda) lägger sina ägg direkt på klipporna. De föredrar breda klippöverhäng
med sprickor och hålor. På Gnäggen
häckar de under sommaren och lägger
då 1 ägg per par. Antalet häckande par
av tordmule på Gnäggen har
inventerats så långt tillbaks som 1936.
Antalet par har varierat över åren, med
mycket låga siffror under 1940-50talet. Sedan 1999 ligger antalet
häckande par på 750-1050 st.
Majoriteten av häckningen i länet sker
ute på Gnäggen, vilket gör ön mycket
värdefull för områdets population av
tordmule.
Fig. 121. Tordmule (Foto: Oskar Norrgrann)
– 249 –
Sillgrisslan (Uria aalge) söker endast
land för att häcka, annars lever den
mestadels ute till havs. Den är därför
känslig för oljeutsläpp. Den äter småfisk
och kräftdjur. På Gnäggen häckar de
under sommaren och lägger då 1 ägg per
par. Under 1970- och 1980-talet sågs här
endast enstaka par av sillgrissla. I
dagsläget häckar ett par hundra
sillgrisslor på Gnäggen.
Fig. 122. Sillgrissla. (Foto: Oskar Norrgrann)
Roskarl (Arenaria interpres) är en vadare som är vanligt förekommande i länets norra del.
Mellan åren 1987 till 1999 skedde en stor minskning (-38 %) av antalet roskarlar i länet
(Kustfågelinventering, 1999). Arten häckar mest längs klippig och stenig kust och i
ytterskärgårdar. Roskarlen har en varierad föda och använder näbben till att vända på stenar
för att komma åt byten. Boet byggs på marken.
Silvertärna (Sterna paradisaea) häckar i
kollonier eller enstaka par vid kuster, i
ytterskärgårdar. Mellan åren 1987 till
1999 ökade antalet fisk/silvertärnor i
länet med 34 % (Kustfågelinventering,
1999). Silvertärnan lever mestadels av
småfisk.
Silvertärnan övervintrar i södra Afrika
eller Antarktis och flyttar därmed troligen
längst av alla fåglar.
Fig. 123. Silvertärna. (Foto: Gunvor Norrgrann)
– 250 –
Följande gränser har valts för indikatorn Kustfågel:
Klassgränser: Antal kustfåglar i BSPA-området
Poor
Fair
Good
Very Good
Tordmule -300
Silltrut -50
Roskarl -10
Silvertärna -99
Tordmule 301-600
Silltrut 51-70
Roskarl 11-20
Silvertärna 100-199
Tordmule 601-1000
Silltrut 71-85
Roskarl 21-30
Silvertärna 200-300
Tordmule 1001Silltrut 86Roskarl 31Silvertärna 301-
Idag:
Tordmule: VERY GOOD
Silltrut: GOOD
Roskarl: FAIR
Silvertärna: GOOD
Framtida mål: Samtliga arter ska ha minst god status
Målformulering: År 2020 skall det finnas goda populationer av kustfågel inom BSPAområdet. Arterna tordmule, silltrut, roskarl samt silvertärna skall alla uppnå
minst god status.
Indikerar: God hälsa och bestånd av kustfågel
Data finns från området: Ja
Data finns här: Länsstyrelsen samt Ångermanlands Ornitologiska förening. Svalan
Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja
Ytterligare behov av inventeringar: En rutt som täcker 15 öar har tagits fram.
Ansvarig för inventeringar: Ångermanlands Ornitologiska Förening, Länsstyrelsen
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Ångermanlands Ornitologiska Förening
Ny inventeringsrutt!
För övervakning av indikatorarterna har en ny inventeringsrutt tagits fram av Temagrupp
Naturvård. Inventering kommer att ske vid 15 definierade öar (se karta nedan). Ansvariga för
inventeringen är Ångermanlands Ornitologiska Förening samt länsstyrelsen.
– 251 –
Fig. 124. De svartmarkerade områdena utgör den nya inventeringsrutten som har tagits fram
i projektet. Inventering kommer att starta år 2011.
– 252 –
4. Vadare
Indikatorn utgörs av: Andelen hävdad strandäng i området (anges i meter)
Strandängar bedöms vara viktiga för fågel både som rastplats och häckningsområde.
Framförallt vadare är starkt knutna till strandängar under häckningsperioden.
Fig 125. Betande djur håller
strandängar öppna.
Foto: Jonas Salmonsson
Fig. 126. Kartan ovan visar hävdade och ohävdade strandängar i området.
– 253 –
Följande gränser har valts för indikatorn vadare:
Klassgränser: Andelen hävdad strandäng i området (i meter)
Poor
Fair
Good
Very Good
-3000
3000-3999
4000-6000
6001-
Idag: 3 600 m (FAIR)
Framtida mål: Minst en fördubbling till år 2020, dvs. 7 200 m (VERY GOOD)
Målformulering: År 2020 skall det finnas minst 7 200 m hävdad strandäng inom området,
dvs. en fördubbling från år 2010.
Indikerar: God hälsa och bestånd av vadare
Data finns från området: Ja
Data finns här: Länsstyrelsen samt Ångermanlands Ornitologiska förening.
Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej
Ytterligare behov av inventeringar: Ja
Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen, Ångermanlands Ornitologiska Förening
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
(Foto: Bernt Persson)
– 254 –
3.4.5 STRÄNDER
Uppsatta indikatorer för områdets stränder:
 Naturvärdesklassning (Miljömål)
 Jättepraktbagge (ÅGP-art)
 Mindre hackspett
1. Naturvärdesklassning
Indikatorn utgörs av: Naturvärdesklassning enligt kustinventeringen, dvs. strandinventering
av vegetation. Indikatorgränserna är satta utifrån hur mycket det finns av respektive
naturvärdesklass inom BSPA-området.
Fig. 127. Fackelblomster längs stranden på en ö i Höga Kusten. (Foto: Bernt Persson)
Under åren 2002-2009 har länets stränder inventerats och naturvärdesklassats. Havsstränderna
är därmed väldigt väl kända inom området och troligen en av de bäst kända biotoptyperna i
området. Inventeringsmetodiken bygger på att en större region, som ett län, inventeras och
bedöms utifrån samma kriterier så att man får en uppfattning om vad som är normala
populationsstorlekar eller inte och naturvärdesbedömningar kan göras.
Ungefär 200 områden är undersökta och naturvärdesklassade under de inventeringar som
pågått mellan åren 2002-2009. Av dessa har cirka 10 % naturvärde 1, upp emot 25 % har
naturvärde 2 och 65 % har bedömts uppnå naturvärde 3 av de områden som har minst höga
naturvärden.
Naturvärde 1 = Högsta naturvärde.
”
2 = Mycket högt naturvärde.
”
3 = Högt naturvärde.
Följande gränser har valts för indikatorn Naturvärdesklassning av stränderna:
– 255 –
Klassgränser: Naturvärdesklassning av stränderna
Poor
Fair
Good
Very Good
< 10% av stränderna
har natur värde 1 eller
2 och/eller < 60% har
naturvärde 3
10-29% av stränderna
har naturvärde 1 eller
2 och/eller 60-100%
har naturvärde 3
30-60% av stränderna
har naturvärde 1 eller 2
>60% av stränderna
har naturvärde 1 eller
2
Idag: 39,2 % har naturvärde 1 eller 2 (GOOD)
Framtida mål: minst 60 % har naturvärde 1 eller 2 (VERY GOOD)
Målformulering: År 2020 skall minst 60 % av havsstränderna inom BSPA Höga Kusten ha
naturvärde 1 eller 2.
Fig. 128. Under åren 2002-2009 har länets stränder inventerats och naturvärdesklassats.
Havsstränderna är därmed väldigt väl kända inom området och troligen en av de bäst kända
biotoptyperna i området. Kartan ovan visar stränder med olika höga naturvärden.
Indikerar: Hur mycket strand med höga naturvärden det finns i området
– 256 –
Data finns från området: Ja. Relativt god kunskap om vegetation längs stränderna i området.
Data finns här: Länsstyrelsen samt Artportalen
Inventeringar görs regelbundet inom området: Under de senaste åren har länsstyrelsen varje
sommar låtit göra strandinventeringar av ej tidigare kända strandavsnitt inom området. Så
snart tillfälle ges söker lst medel för fortsatta inventeringar. Det görs dock inga regelbundna
inventeringar av samma stränder.
Ytterligare behov av inventeringar: Uppföljning av kustinventeringen som gjordes 2002-2004,
dvs. återbesök av de lokaler som inventerades då. Behövs även inventeringar av hittills
okända stränder.
Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen, samt kommunerna
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
(Foto: Anders Eriksson)
– 257 –
2. Jättepraktbagge
Indikatorn utgörs av: Antal vuxna jättepraktbaggar inom området
Jättepraktbaggen (Chalcophora mariana) kräver varma öppna hällmarkstallskogar i anslutning till havet. Det krävs mer information om arten
eftersom den är dåligt inventerad och det är svårt att säga vad som är en
naturligt stor population.
Vad bör mätas: Inventering av färska och gamla kläckhål av jättepraktbagge, möjligen också tillgång på död ved som ett mått på förutsättningarna för arten och dess följearter.
Indikerar: Kontinuitet (långvarig tillgång) på död ved i solexponerade varma lägen, indikerar
att en stor andel andra värmegynnade arter kan finnas i området. Miljön i sig är en biotop som
försvunnit från landskapet där rationellt skogsbruk idag bedrivs. Därmed kan det utgöra en
sista utpost för arter som tidigare naturligt funnits i inlandets brandhärjade tallskogar.
Data finns från området: Detaljerad kartläggning av gamla och färska kläckhål från ett
begränsat område i Höga kusten.
Inventeringar görs regelbundet inom området: Sedan 2007 då arten först påträffades har
det årligen gjorts inventeringsinsatser om än i mindre omfattning. 2010 kommer det att göras
en ytterligare sökning efter arten längre söderut och möjligen på några större öar i Höga
kusten. Under år 2010 eftersöktes jättepraktbagge på Mjällomslandet och i södra delen av
BSPA-området, gamla kläckhål återfanns på bl a på mjällomslandet.
Ytterligare behov av inventeringar: Vi vet ganska bra var jättepraktbagge förekommer
inom BSPA-området, men öarna skulle behöva kompletteras med riktade sök. Arten är
rödlistad samt en ÅGP-art, så artens förekomst bör kartläggas inom området. Således finns ett
stort behov av ytterligare inventeringar.
Mål: Idag uppskattas populationen utgöras
av ca 40 nyckläckta baggar per år inom
jättepraktbaggens idag kända
förekomstområde. Målet på sikt (20 år) är
enligt blivande åtgärdsprogram närmare
500 individer per år, vilket får ses som ett
ganska tufft mål om inget drastiskt med
avseende på åtgärder görs i större skala,
som t.ex. ökad naturvårdsbränning i
området, anpassad skogsskötsel i anslutning
till hälltallmarker.
Fig. 129. Lämplig miljö för Jättepraktbagge.
(Foto: Andreas Karlberg)
– 258 –
Följande gränser har valts för indikatorn jättepraktbagge:
Klassgränser: Antal jättepraktbaggar
Poor
Fair
Good
Very Good
0-30 st
31-120 st
121-400 st
>401 st
Idag: Uppskattas till ca 40 imagos (FAIR) inom Höga Kusten (enligt hittills gjorda
inventeringar).
Framtida mål: 500 imagos inom BSPA Höga Kusten (VERY GOOD)
Målformulering: År 2030 skall minst 500 imagos sv jättepraktbagge finnas inom BSPA
Höga Kusten. (detta i enlighet med mål satta inom ÅGP)
Data finns här: Länsstyrelsen, Artportalen (dold, kräver särskild behörighet)
Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen, samt kommunerna? Andra intressenter? SNF?
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen
3. Mindre hackspett
Indikatorn utgörs av: Förekomst av mindre hackspett inom området.
Den mindre hackspetten kräver gamla, grova lövträd för sin häckning. Alskogar av denna typ
växer i sumpartade partier vid havet, men biotopen är lite ovanlig. Det är därför viktigt att
värna om dessa biotoper.
Följande gränser har valts för indikatorn Mindre hackspett:
Klassgränser: Mindre hackspett
Poor
Fair
Good
Very Good
<5 par
5-10 par
10-15 par
>15 par
Idag: Uppskattas till 10-20 par
Framtida mål: 20 par inom BSPA Höga Kusten
Målformulering: År 2020 skall det finnas minst 20 par av mindre hackspett i BSPA Höga
Kusten.
Indikerar: Förekomst av gamla träd
Data finns från området: Endast uppskattningar
Data finns här: Finns inga data
Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej
Ytterligare behov av inventeringar: Ja
Ansvarig för inventeringar: Ångermanlands Ornitologiska Förening
Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Ångermanlands Ornitologiska Förening
– 259 –
3.5 Strategier för en hållbar utveckling
För att uppnå visionen och en balans mellan nyttjande och bevarande, har vi arbetat fram ett
antal strategier som ska verka för ett levande hav och en levande skärgård i Höga Kusten.
Strategierna ger grunden för en hållbar utveckling av området. Syftet med strategierna är att
säkerställa de definierade bevarandevärdena, samtidigt som en utveckling av området ska
stimuleras. Strategierna är framtagna av personer med olika kompetens och bakgrund (se
bilaga 1 för fullständig deltagarförteckning) för att få ett brett och heltäckande perspektiv över
området och olika intressen. Under respektive strategi finns förslag på konkreta
åtgärder/aktiviteter och delmål till varje strategi.
Åtgärderna/aktiviteterna har definierats för att nå målet om ett hållbart nyttjande och
bevarande av BSPA-områdets värden och resurser. Åtgärdsförslagen är ett urval av alla de
förslag som har varit uppe till diskussion i arbetsgrupperna. Urvalet har gjorts genom en
prioritering utifrån genomförbarhet och trolig inverkan (se bilaga 3).
Ansvaret för miljön är ett ansvar som är fördelat över alla sektorer i samhället. När det gäller
genomförandet av åtgärder/aktiviteter krävs således medverkan av många aktörer utöver
länsstyrelse och kommuner. Ansvaret för strategiernas genomförande ligger på flera aktörer
och en samverkan mellan dessa är nödvändig för att uppnå uppsatta mål.I åtgärdstabellerna
framgår förslag på ansvarsfördelning samt genomförande år.
I tabellerna ska även finansiering (befintlig eller möjligheter) framgå. I remissversionen av
planen saknas detta för många av de föreslagna åtgärderna/aktiviteterna. Vi vill därför be dig
som läser planen att komplettera med förslag på ansvariga, finansieringsmöjligheter samt
uppskattad kostnad för de föreslagna åtgärderna/aktiviteterna. Kostnaden för respektive åtgärd
kan uppskattas grovt och bör ses över årligen. Ambitionen har varit att i största möjliga mån
hitta aktiviteter som ryms inom befintliga budgetar, men flera aktiviteter kräver extern
finansiering.
Det är viktigt att poängtera nyttan av att se området till sin helhet. Med detta menar vi t ex att
kartlägga var påverkan kommer från (vilket kan vara långt upp på land) samt hur olika
ekosystem är sammanlänkade och därmed påverkar varandra. Det kan t ex vara så att
restaureringen av sötvattenshabitat, vattenkvalitet och vattendragens hydromorfologi kan
bidra till att reducera tillskottet av näringsämnen och skadliga ämnen till havet. Detta skulle
då t ex samtidigt förbättra lek- och uppväxtområden för uppvandrande fisk från havet.
Eftersom fokus för samverkansplanen har varit de marina värdena samt det som har koppling
till havet på ett eller annat sätt, så utger sig inte planen för att vara komplett på alla områden.
Däremot kan den utgöra en bra grund att bygga vidare på och koppla in andra verksamheter
till.
– 260 –
Resultatkedjor med åtgärder/aktiviteter, mål och delmål:
Under möten i de olika tematiska arbetsgrupperna, med referensgruppen samt under
stormöten har vi kommit fram till en stor mängd resultat och åtgärder som vi inom Höga
Kusten gemensamt vill genomföra för en framtida hållbar utveckling. Totalt har vi arbetat
med 14 olika strategier som innehåller flera önskvärda resultat som vi hoppas uppnå genom
diverse aktiviteter och åtgärder. För att kunna utvärdera samverkansplanens framgång, har vi
till huvudmålen satt upp ett antal delmål på vägen mot slutmålet, vilka bör följas upp efter
hand.
Nedan presenteras strategier, mål och åtgärder i form av resultatkedjor. I resultatkedjorna
vävs resultat från de olika temagrupperna ihop för en hållbar utveckling och bevarande av
områdets naturvärden.
Figur 130. I detta kapitel illustreras åtgärderna med hjälp av så kallade
resultatkedjor enligt denna modell.
Strategierna ska göra det tydligt hur visionen för BSPA Höga Kusten kan nås och underlätta
för intresse och engagemang för arbetet med en hållbar utveckling. Efter varje strategi (som är
tryckta på A3) följer tabeller med mål och åtgärder/aktiviteter uppställda i kronologisk
ordning.
En bedömning har gjorts av varje strategi enligt följande:
1. Vilken inverkan tror vi att det kommer att få? Dvs. om det föreslagna genomförs,
kommer det då att leda till de önskade effekterna?
2. Hur praktiskt genomförbart är det? Kan det genomföras inom rimlig tid, är det
ekonomiskt möjligt, finns det personer/myndigheter/organisationer som kan göra det,
är det etiskt genomförbart?
För mer information om bedömningskriterier se Bilaga 4. Utifrån ovanstående 2 steg erhålls
en total bedömning av hur effektiv strategin är att genomföra (effective, less-effective, noneffective). Bedömningarna redovisas nedan under respektive strategi.
– 261 –
3.5.1 Minskad spridning av främmande arter & gener
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: Very high
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Åtgärder för minskad spridning av främmande arter & gener:
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 15 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Utred om och hur transport av fiskodlingskassar & fisk inverkar på spridning av
främmande arter & gener inom BSPA-området
Transport av fiskodlingskassar kan utgöra en källa till spridning av främmande arter och
genre, detta genom att fisk riskerar att rymma vid transporten. I dagsläget saknas dock data på
detta, så däeför föreslås en utredning/kartläggning om detta är ett problem i området.
Utbildning och information till allmänhet via FVO (Fiskevårdsområden)
Utbildning riktad till Fiskevårdsområden kring risk för spridning av främmande arter och
gener. Informationen inkluderar risk för spridning vid transport av båtar och utrustning mellan
olika vatten, transport av fisk mellan olika vatten samt information om den ekologiska
påverkan som kan orsakas av främmande arter och gener.
Ökad tillsyn (kontroll & uppföljning) av förflyttning av fisk mellan olika vatten
Kan t ex innebära kontroll av transportvattnets biologiska innehåll, ex oönskade fiskar kan
följa med om de transporteras i naturvatten.
Inför skottpengar på mink
Mink finns redan i BSPA-området. Mink får sedan år 2001 jagas året om, under förutsättning
att du har jakträtt. Åtgärden föreslår att skottpengar på mink införs för att uppmuntra jakten.
Mink kan jagas med fälla, t ex slagfälla, vilket inte kräver jaktlicens. Diskutera med
Jägarförbundet om kampanj med skottpengar på mink, alternativt utlys en tävling med pris för
flest skjutna minkar etc.
Information JVO (Jaktvårsorganisationer)
Information riktad till Jaktvårdsorganisationer kring förekomst av mink och dess ekologiska
påverkan på naturvärden i området. Jakt samt skottpengar på mink.
Inrätta tömningsstationer för omhändertagande av barlastvatten (NATIONELLT)
Praktiskt svårt att åstadkomma på lokal nivå i Höga Kusten. Från stora fartyg rör det sig om
enorma mängder barlastvatten, finns överhuvudtaget teknik för att ta emot så stora mängder?
Kunskapen om frågan är begränsad.
''Tagga'' tankar för förhindring av olovlig tömning av barlastvatten
(INTERNATIONELLT)
Med att ’tagga’ en tank menas att märka innehållet i tanken så att det vid ett eventuellt utsläpp
går att spåra innehållet. Åtgärden är inte genomförbar på lokal nivå i Höga Kusten, utan bör
lyftas till nationell och internationell nivå.
– 262 –
För att arbeta förebyggande med att minska risken för att främmande arter och gener sprids
till området, så föreslås dessutom att:
Information till allmänheten om risk för spridning av främmande arter, delas ut i
djuraffärer etc.
Personalen i t ex djuraffärer bör ges kunskap om risken med spridning av främmande arter
och gener i naturen, så som t ex akvarieväxter. Om personalen har god kunskap kan de
förmedla den vidare till kunder. En folder med detta innehåll bör även finnas tillgänglig i
butiken.
Mål för strategin ´Minskad spridning av främmande arter & gener´:
Mål/delmål
Främart 1
År 2018 har inga ytterligare främmande arter kommit till BSPA-området jmf med år 2010
– 263 –
Tabell 15. Åtgärder/aktiviteter för minskad spridning av främmande arter och gener.
Åtgärd/Aktivitet
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande
tid
Ökad tillsyn (kontroll &
uppföljning) av förflyttning
av fisk mellan olika vatten
Lst
Fiskevårdsorganis
ationer,
Lst (fisksektionen)
sporfiskare,
yrkesfiskare
Utred om och hur transport
av fiskodlingskassar & fisk
inverkar på spridning av
främmande arter & gener
inom BSPA-området
Lst
Lst + kommuner,
Fiskeriverket?
Utbildning och information
till allmänhet via FVO om
risk för spridning av
främmande arter & gener
Lst
Fiskevårdsorganis
ationer,
Lst (fisksektionen)
sporfiskare,
yrkesfiskare
2014
Inför skottpengar på mink
Lst
Jägarförbundet, Lst
(sektionen för
Jägare, kommuner
viltvård)
2012
Information JVO
Lst
Lst (sektionen för
viltvård)
Jägare, kommuner
2012
Information till allmänheten
om risk för spridning av
främmande arter, delas ut i
djuraffärer etc.
Lst
Lst
Kommuner
2012
Inrätta tömningsstationer
för omhändertagande av
barlastvatten
(NATIONELLT)
''Tagga'' tankar för
förhindring av olovlig
tömning av barlastvatten
(INTERNATIONELLT)
Fiskeriverket,
fiskodlare,
kommuner
Regeringen
Regeringen
– 264 –
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
Jägarförbundet?
Naturvårdsverket?
Diskutera med
Jägarförbundet
fr.o.m 2011
2012-2013
3.5.2 Hållbar utveckling av stränder
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: High
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
En viktig utvecklingsfaktor för Västernorrlands län är att kunna erbjuda attraktiva
boendemiljöer. Exloatering ska dock ej ske i områden med höga naturvärden eller i områden
med natur känslig för exploatering. Genom en hållbar samhällsplanering kan stranden vara en
resurs för biologisk mångfald, rörligt friluftsliv och inom begränsade områden för attraktivt
boende. Högsta restriktivitet mot ny exploatering i känsliga naturområden bör gälla. Samtidigt
bör en ökad exploatering utanför känsliga naturområden tillåtas. Lockande boendemiljöre kan
skapas i strandnära läge, även om det inte innebär direkt på stranden. T ex lägen på höjder
erbjuder havsutsikt utan att ligga direkt på stranden.
Nedanstående kriterier för var och hur explotering i BSPA-området kan ske på ett hållbart sätt
är framtagna av Temagrupp Mark- och vattenanvändning:
 sluttningar ovan väg
 längs turistanläggningar (strand)
 förtäta befintlig bebyggelse
 redan påverkade områden
 där tillgång till infrastruktur finns (vägar, mobilnät, bredband)
 möjlighet till båtplats finns, eftersträva gemensamma båtplatser
 närhet till viss offentlig service (skolor, mataffärer etc)
 spara lucktomter för passage ner till havet
Känsliga marina områden där exploatering bör undvikas presenteras i kapitel 3.8.2 (Känsliga
marina områden). Generellt är nedanstående naturområden känsliga för strandexplaotering:
 grunda skyddade vikar
 laguner
 områden med höga naturvärden på stranden
 lekområden för fisk
 stränder av betydelse för fågel, t ex strandängar samt gamla grova tallar
Åtgärder för hållbar utveckling av stränder:
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 17 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Söka pengar för att öka kunskapen om områdets stränder
Kunskapen om naturvärden på områdets stränder är relativt god, det finns dock områden där
kunskap saknas och inventeringar behöver göras. Det är även viktigt med god kunskap om
naturvärden i havet, så som t ex värde för fisk, fågel och växtlighet. Kunskapen om
naturvärden i vattnet har ökat under senare år, men är fortfarande betydligt sämre än
kunskapen om naturvärden på land, så här föreligger ett stort behov av kompletterande
studier. Åtgärden inkluderar även ökad kunskap om andra värden på stränderna, så som t ex
kulturvärden, geologi, friluftsliv etc.
– 265 –
Identifiera & kartlägg geografiska områden viktiga:
 för turism
 för friluftsliv
 med höga geologiska värden
 med höga kulturvärden
 med höga naturvärden
 med känslig natur
Då ekonomiska medel har erhållits (se föregående åtgärd), genomförs studier av ovanstående
punkter.
Förslagsvis gör kommunerna en gemensam kustplan med utgångspunkt från
samverkansplanen för BSPA Höga Kusten
Ett förslag som har kommit fram under projektets gång är att kommunerna inom BSPA Höga
Kusten gör en gemensam kustplan. Detta på motsvarande sätt som t ex de 5 nordliga
kommunerna i Västra Götaland har gjort. En sådan gemensam kustplan bör tas fram med
utgångspunkt från befintlig samverkansplan för BSPA Höga Kusten. Detta är ett förslag till de
berörda kommunerna, dvs. Kramfors och Örnsköldsvik, att diskutera vidare. En gemensam
kustplan kan innehålla t ex platser för gemensamma bryggor, hamnar, båtmackar etc.
Enkätundersökning om friluftsvanor i Höga Kusten
Att få fram siffror och sätta upp mätbara mål för friluftslivet i området är inte det lättaste. Ett
förslag som har kommit fram och som har bedömts som genomförbart är att ta fram en enkät
med frågor kring hur mycket invånarna i Höga Kusten utövar friluftsliv. Enkäten bör
genomföras vid 2 tillfällen för att möjliggöra utvärdering. Enkäten kan lämnas ut via t ex
Svenska Turistföreningen (lokalsektionerna), Friluftsfrämjandet (lokalsektionerna),
gästhamnar och Naturum Höga Kusten.
Sprid information & reklam om Höga Kusten
En förutsättning till en ökad turism och att locka fler till Höga Kusten är en effektiv
information och reklam om Höga Kusten. Redan idag bedrivs ett aktivt sådant arbete på flera
håll.
Säkerställ att strandexploatering alltid skall föregås av naturinventeringar
Som riktlinje bör aldrig exploatering tillåtas innan naturinventeringar av området har gjorts.
Se över checklistor för tillståndsgivare att bocka av inför beslut
Finns redan idag hos kommunerna och används?
Ett förslag på åtgärd som tagits fram av projektet är att en checklista för tillståndsgivare att
bocka av inför beslut tas fram. Efter diskussion med komunerna har framkommit att en sådan
checklista redan finns idag och används inom såväl Kramfors som Örnsköldsviks kommuner.
Därför har förslaget på åtgärd tagits bort från samverkansplanen.
Ansöka om gemensamt projekt Lst & kommun för riktad tillsyn
För att möjliggöra en ökad satsning på riktad tillsyn av strandexploatering föreslås att ett
gemensamt projekt mellan kommunerna och länsstyrelsen görs i området. Länsstyrelsen
ansvarar för tillsyn av vattenärenden medan kommunerna har ansvar för tillsynen av
strandskydd.
– 266 –
Information & uppföljning av 'Svarta båtlänningar'
För beskrivning av ’svarta båtlänningar’ se kapitel 3.3.2 strandnära exploatering. Åtgärden
ligger inom ramen för tillsyn. Uppföljning kan göras t ex med hjälp av flygbildsinventering.
Information (seminarium) om naturvärden och konsekvenser av strandexploatering (riktad
till tjänstemän på myndigheter)
Åtgärden görs i samband med strategin ’Kampanj för ökad medvetenhet om naturvärden hos
laguner och grunda vikar’.
Skapa medvetenhet (seminarium samt info på internet) om naturvärden och konsekvenser
av strandexploatering (riktad till allmänheten)
Information är som alltid viktigt för att skapa medvetenhet hos såväl allmänhet som
myndigheter. Åtgärden riktad till allmänheten har dock bedömts som mindre effektiv.
Åtgärden kan dock vara väl värd att utföras i samband med seminarium kring ekologiska
betydelsen av grunda vikar samt konsekvenser av muddring (se strategin ’Kampanj för ökad
medvetenhet: naturvärden hos laguner & grunda vikar).
Kartläggning och zonering (utifrån skyddsvärde) av stränder görs i samverkansplanen eller
under det efterföljande revideringsarbetet
Samverkansplanen ska vara ett levande dokument. Om zonering ej hinns med i
samverkansplanen så bör det göras efteråt.
Andra diskuterade åtgärder
Under projektet har diskuterats hur man skulle kunna utnyttja möjligheten till ökad inkomst
från turism utanför högsäsong. Som det är idag så stängs många affärer, restauranger och
utbud av aktiviteter ner efter sommaren. Besökare samt invånare i Höga Kusten har därmed
ett starkt begränsat utbud under en stor del av året. Det är som en ond cirkel svår att ta sig ur,
för ett ökat antal restauranger etc behövs ett ökat antal besökare, och för ett ökat antal turister
behövs ett större utbud. Just nu pågår en satsning på Ulvön med att förlänga säsongen, vilket
ser ut att falla ut väl. Att folk åker till fjällen är vida känt, skulle det inte gå att få det lika
naturligt att säga vi åker till Höga Kusten?
Behövs fler samfälligheter i Höga Kusten? Under projektet har framkommit att fanns det fler
samfälligheter så skulle trycket på stränderna minska. Ofta är det en väldigt kostsam lösning,
men bör ändå beaktas så snart tillfälle ges.
Mål för strategin ´ Hållbar utveckling av stränder ´:
På nästa sida presenteras de föreslagna målen för en hållbar utveckling av stränder (se tabell
16).
– 267 –
Tabell 16. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Hållbar utveckling av
stränder. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan.
Mål/delmål
Strand 1
År 2012 är viktiga områden för turism och friluftsliv utpekade
Strand 2
År 2012 är områden med värdefulla geologiska formationer utpekade
Strand 3
År 2012 ska karta över känsliga naturområden vara framtagen
Strand 4
År 2012 är viktiga områden för kulturmiljö utpekade
Strand 5
Fr.om år 2012 sker ingen ny bebyggelse i de utpekade känsliga naturområdena
Strand 6
År 2012 sker ingen anläggning av nya bryggor, pirar eller vägar i de utpekade känsliga naturområdena
Strand 7
År 2016 har Kramfors & Örnsköldsviks kommuner en gemensam kustplan, vilken bygger vidare på
samverkansplanen. (Detta om kommunerna finner det lämpligt att göra en gemensam kustplan, annars tas målet
bort).
Strand 8
År 2012 (dec) har antalet dagsbesök i Höga Kusten ökat med minst 20 % jmf med 2009 (målet förnyas efter
utvärdering 2012)
Strand 9
År 2012 (dec) har antalet gästnätter i Höga Kusten ökat med minst 10 % jmf med 2009 (målet förnyas efter
utvärdering 2012)
Strand 10 År 2012 (dec) har antalet turistföretag i Höga Kusten ökat med minst x % (målet förnyas efter utvärdering 2012)
Strand 11
År 2018 har livskvaliteten för Höga Kustens invånare ökat ytterligare genom ökat friluftsliv och föreningsliv
(enkätresultat från 2 tillfällen)
Strand 12 År 2018 har antal permanent boende i Höga Kusten ökat med minst 2 %
Strand 13 År 2018 har antal fritidshus i Höga Kusten ökat med minst 2 %
År 2018 sker exploatering i huvudsak enligt följande kriterier:
• sluttningar ovan väg
• längs turistanläggningar (strand)
• förtäta befintlig bebyggelse
Strand 14 • redan påverkade områden
• där tillgång till infrastruktur finns (vägar, mobilnät, bredband)
• möjlighet till båtplats finns, eftersträva gemensamma båtplatser
• närhet till viss offentlig service (skolor, mataffärer etc)
• spara lucktomter för passage ner till havet
Strand 15
Etapp 1: År 2012 (dec) har områdets skatteintäkter ökat med minst 10 % jmf med år 2009 (målet förnyas efter
utvärdering 2012). Etapp 2: År 2018 (dec) har områdets skatteintäkter ökat med minst x % jmf med år 2012
Kommentarer kring några av målen:
Målen satta för områdets utveckling är synkroniserade med Destinationsprojektet för
turismutveckling i Höga Kusten samt länets regionala utvecklingsplan (RUP) (november
2010). Samverkansplanen utgör sig dock inte för att vara komplett på dessa områden och en
avstämning med andra pågående projekt för utveckling av området bör göras regelbundet.
Eftersom RUP:en kommer att antas efter att samverkansplanen för BSPA Höga Kusten har
varit ute på remiss är det viktigt att en avstämning görs efter att RUP:en är antagen, dvs. om
ändringar görs i RUP:en bör dessa även inarbetas i samverkansplanen. Under slutet av år
2012 när flera av målen ska utvärderas och förnyas är det viktigt att det görs i samråd med
Destinationsprojektet, t ex bör då mål 8, 9, 10 och 15 revideras.
– 268 –
Strand 1:
År 2012 är viktiga områden för turism och friluftsliv utpekade. Detta görs i dialog mellan
kommuner och länsstyrelse samt berörda projekt.
Strand 4:
År 2012 är viktiga områden för kulturmiljö utpekade. Det kan i samband med detta finnas
behov av att kommunerna ser över sina kulturmiljöprogram.
Strand 8:
År 2012 (dec) har antalet dagsbesök i Höga Kusten ökat med minst 20 % jmf med år 2009.
Antal dagsbesök i Höga Kusten år 2009: 958 000 st
Målet urvärderas under december 2012 av Destinationsprojektet (om det finns, annars får
ansvarsfördelning ses över) och ett nytt mål sätts upp vid det tillfället.
Strand 9:
År 2012 (dec) har antalet gästnätter i Höga Kusten ökat med minst 10 % jmf med 2009 (målet
förnyas efter utvärdering 2012)
Antal gästnätter i Höga Kusten år 2009: 359 000 gästnätter
Målet urvärderas under december 2012 av Destinationsprojektet (om det finns, annars får
ansvarsfördelning ses över) och ett nytt mål sätts upp vid det tillfället.
Strand 10:
År 2012 (dec) har antalet turistföretag i Höga Kusten ökat med minst x % (målet förnyas efter
utvärdering 2012)
Antal turistföretag i Höga Kusten år 2009: xxx st turistföretag
Målet urvärderas under december 2012 av Destinationsprojektet (om det finns, annars får
ansvarsfördelning ses över) och ett nytt mål sätts upp vid det tillfället.
Strand 12:
År 2018 har antal permanent boende i Höga Kusten ökat med minst 2 %.
Enligt länets regionala utvecklingsplan (RUP) ska antalet premanentboende i länet öka med
2,9 % till år 2020. Det är en mycket stor ökning i jämförelse med hur det har sett ut hittills i
länet, vilket kräver många olika åtgärder om det ska vara genomförbart.
Strand 15:
Etapp 1: År 2012 (dec) har områdets skatteintäkter ökat med minst 10 % jmf med år 2009
(målet förnyas efter utvärdering 2012). Etapp 2: År 2018 (dec) har områdets skatteintäkter
ökat med minst x % jmf med år 2012
Skatteintäkter i Höga Kusten år 2009: 108 000 000 kr
Målet urvärderas under december 2012 av Destinationsprojektet (om det finns, annars får
ansvarsfördelning ses över) och ett nytt mål sätts upp vid det tillfället.
– 269 –
Tabell 17. Åtgärder/aktiviteter för hållbar utveckling av stränder.
Åtgärd/Aktivitet
Söka pengar för att öka
kunskapen om områdets
stränder
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Identifiera & kartlägga
geografiska områden
viktiga för turism, för
friluftsliv, med höga
Lst + Kommuner
geologiska värden, med
höga kulturvärden, med
höga naturvärden, och med
känslig natur
Lst + Kommuner
Genomförande
tid
Medaktörer
2011-
ÅOF,
Skogsstyrlesen,
Fiskare,
dykarklubb,
Temagrupper,
Referensgrupp
2011-2012
Förslagsvis gör
kommunerna en
gemensam kustplan med
utgångspunkt från
samverkansplanen för
BSPA Höga Kusten
Kommuner
Kommuner
Lst, boende mfl.
2011-2016
Enkätundersökning om
friluftsvanor i Höga Kusten
Kommuner
Kommuner
Friluftsfrämjandet,
STF, gästhamnar,
boende mfl.
2011+2018
Sprid information & reklam
om Höga Kusten
Kommuner + Lst
Säkerställ att
strandexploatering alltid
skall föregås av
naturinventeringar
Kommuner
Destinationsnavsp
rojektet (2011Boende, STF mfl
2012), Naturum
Kommuner
Lst
Finansiering
Kommentar
Bör göras
kontinuerligt, så
snart tillfälle ges.
NaturvärdeNaturvårdsverket,
Turism-??,
Delar av detta är
Friluftslivredan gjort genom
Naturvårdsverket,
BSPA-projektet.
GeologiKompletteringar
Världsarvet, Kulturbehövs.
Riksantikvarieämb
etet
Kommunerna bör
diskutera förslaget
och enas om det är
bra eller inte. Om
det kommer fram till
att det inte ska
göras så tas denna
åtgärd bort från
samverkansplanen.
löpande
2011-
– 270 –
Uppskattad
kostnad
Löpande
Forts. Tabell 17. Åtgärder/aktiviteter för hållbar utveckling av stränder.
Åtgärd/Aktivitet
Se över checklistor för
tillståndsgivare att bocka av
inför beslut
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande
tid
Lst
Lst
Kommuner
2011
Ansöka om gemensamt
projekt Lst & kommun för
riktad tillsyn
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Information & uppföljning
av 'Svarta båtlänningar'
Kommuner
Kommuner
Lst
Lst + Kommuner
ÅOF, FiV,
Skogsstyrelsen,
Trafikverket, SNF
Skapa medvetenhet
(seminarium samt info på
internet) om naturvärden
och konsekvenser av
strandexploatering (riktad
till allmänheten). Detta görs
i samband med strategin
'Kampanj för ökad
medvetenhet: naturvärden
hos laguner & gunda vikar'
Information (seminarium)
om naturvärden och
konsekvenser av
strandexploatering (riktad
till tjänstemän på
myndigheter). Detta görs i
samband med strategin
'Kampanj för ökad
medvetenhet: naturvärden
hos laguner & gunda vikar'
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
ÅOF, FiV,
Skogsstyrelsen,
Trafikverket, SNF
– 271 –
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
Behov av
kompletteringar?
Marina värden?
Kommunen tillsyn
strandskydd, Lst
tillsyn
vattenärenden
2011-2012
Naturvårdsverket?
Boverket?
2013-2014
Kan tex göras
Naturvårdsverket?
genom:Flygbildsinv
Boverket?
entering
2013
2013
Naturvårdsverket?
Boverket?
Kan samköras med
seminarium om
naturvärden och
muddring.
Naturvårdsverket?
Boverket?
Bjuda in externa
föreläsare?
Experter i olika
frågor? Kan
samköras med
seminarium om
naturvärden och
muddring.
Forts. Tabell 17. Åtgärder/aktiviteter för hållbar utveckling av stränder.
Åtgärd/Aktivitet
Antagande av
samverkansplanen i
kommunfullmäktige och
länsledning
Kartläggning och zonering
(utifrån skyddsvärde) av
stränder görs i
samverkansplanen eller
under det efterföljande
revideringsarbetet
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner,
Projektgruppen
BSPA
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner,
Projektgruppen
BSPA
Medaktörer
Genomförande
tid
våren 2011
Temagrupper,
Referensgrupp
– 272 –
2011-2012
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
april 2011 /Byt ut
ordet antagande
Samverkansplanen
ska vara ett levande
dokument. Om
zonering ej hinns
Naturvårdsverket
med i
samverkansplanen
så bör det göras
efteråt.
3.5.3 Ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: High
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 19 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Åtgärder för strategin ´ ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och
grunda vikar´:
Sammanställning av befintlig kunskap om känsliga områden för muddring. Identifiera
områden som vi har dålig kunskap om
I samverkansplanen presenteras en karta med känsliga områden för muddring. Denna är gjord
utifrån befintlig kännedom om naturvärden. Eftersom vi i dag inte har kunskap om alla
grunda vikar (och andra områden där muddring kan vara av intresse), så finns det områden
där kompletterande inventeringar behöver göras.
Kompletterande fältinventeringar för att fylla kunskapsluckor
Utifrån ovanstående utförs kompletterande fältinventeringar.
Fältinventeringar 'före och efter'
Vi har i dagsläget brist på studier från området som visar vad som händer i den marina miljön
i och med en muddring, dvs. om och och hur påverkar det den marina miljön?
Anordna ett seminarium för myndigheter om biologiskt känsliga områden (platser och
ekologisk betydelse) samt vilken påverkan muddring kan ge
Information är som alltid viktigt för att skapa medvetenhet hos såväl allmänhet som
myndigheter. Åtgärden kan med fördelad utföras i samband med seminarium kring
naturvärden och konsekvenser av strandexploatering (se strategin Skapa medvetenhet
(seminarium samt info på internet) om naturvärden och konsekvenser av strandexploatering).
Arrangera ett seminarium för allmänheten om ekologiska betydelsen av grunda vikar samt
konsekvenser av muddring
Samma innehåll som ovanstående fast riktat till allmänheten.
Ta kontakt med Kustbevakningen och hör om de har möjlighet att hjälpa till med att hålla
koll på var det muddras inom BSPA. Ge dem karta över området med värdefulla marina
områden + strand, samt känsliga miljöer för muddring
Kustbevakningen rör sig mycket i området. Diskussioner bör föras med Kustbevakningen om
hjälp med att övervaka var muddring sker i området. Det är i så fall viktigt att de förses med
information och karta över känsliga marina områden samt muddringstillstånd. Även
kommunerna bör naturligtvis delta vid denna diskussion.
– 273 –
Fjärranalys (flygfoto, satelitbilder m.m.)
Genom fjärranalys kan förändringar i vattendjup etc upptäckas (syns ofta tydligt som mörka
stråk på foton tagna från luften). Detta handlar om upptäckt av olagliga muddringar när de väl
skett. Det kan dock vara mycket svårt att utreda ansvar i efterhand.
Mål för strategin ´ ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och
grunda vikar´:
Nedan presenteras de föreslagna målen för en en ökad medvetenhet om naturvärden hos
laguner och grunda vikar (se tabell 18).
Tabell 18. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin ökad medvetenhet om
naturvärden hos laguner och grunda vikar. Numreringen av målen är desamma som i
resultatkedjan.
Mål/delmål
Mud 1
År 2011 är områden med potentiell muddringsrisk identifierade
Mud 2
År 2012 är känsliga områden för muddring identifierade och kartlagda (tex laguner, grunda vikar).
Mud 3
Vid utgången av 2012 har samtliga berörda myndigheter fått tillgång till de sammanställda rapporter som görs
kring påverkan av muddring på naturvärden i området.
Mud 4
År 2015 har övervakningen ökat över vem som muddrar var och hur (jmf med år 2010).
Mud 5
År 2015 har antalet muddringar i känsliga områden minskat med 80% jmf med 2010. Mäts genom antalet
beviljade tillstånd.
Mud 6
År 2015 sker ingen illegal muddring. Mäts genom fjärranalys, kustbevakning etc.
– 274 –
Tabell 19. Åtgärder/aktiviteter för ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar.
Åtgärd/Aktivitet
Sammanställning av
befintlig kunskap om
känsliga områden för
muddring. Identifiera
områden som vi har dålig
kunskap om.
Komplementerande
fältinventeringar för att fylla
kunskapsluckor
Fältinventeringar 'före och
efter'
Anordna ett seminarium för
myndigheter om biologiskt
känsliga områden (platser
och ekologisk betydelse)
samt vilken påverkan
muddring kan ge
Arrangera ett seminarium
för allmänheten om
ekologiska betydelsen av
grunda vikar samt
konsekvenser av muddring
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande
tid
Lst
Lst,
Projektgruppen
BSPA
Kommuner,
Temagrupper,
Referensgrupp
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Naturum + Lst +
Kommuner
Finansiering
Kommentar
2010-2011
Naturvårdsverket
Arbetet har påbörjats
av BSPA-projektet.
2011-2012
Så fort möjlighet ges
Naturvårdsverket, till att söka medel för
Nya
inventeringar av
havsmyndigheten dessa miljöer bör det
göras.
2012
ÅOF, FiV,
Skogsstyrelsen,
Trafikverket, SNF,
Sjöfartverket
ÅOF, FiV,
Skogsstyrelsen,
Trafikverket, SNF
– 275 –
Uppskattad
kostnad
Naturvårdsverket,
Nya
havsmyndigheten
Kan samköras med
aktiviteten ovan?
Återbesök av
muddrade lokaler.
2013
Bör samköras med
seminarium om
naturvärden och
strandexploatering.
2013
Naturum arrangerar
seminariet. Lst och
kommuner står för
informationen. Bör
samköras med
seminarium om
naturvärden och
strandexploatering.
Forts Tabell 19. Åtgärder/aktiviteter för ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar.
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande
tid
Främja överenskommelse
kring var muddring ej ska
ske
Lst
Lst + Kommuner
Fiskeriverket,
lokala fiskare, ÅOF
2013
Ta kontakt med
Kustbevakningen och hör
om de har möjlighet att
hjälpa till med att hålla koll
på var det muddras inom
BSPA. Ge dem karta över
området med värdefulla
marina områden + strand,
samt känsliga miljöer för
muddring.
Lst
Lst
Kommuner,
Kustbevakning
2013
För ökad tillsyn över
vem som muddrar
var och hur
Kustbevakningen hjälper till
med att ha tillsyn på var
Kustbevakningen
muddring sker i Höga
Kusten.
Kustbevakningen
Lst + kommuner
2013
För ökad tillsyn över
vem som muddrar
var och hur
Fjärranalys (flygfoto,
satelitbilder m.m.)
Lst + Kommuner
Konsulter
2014
För ökad tillsyn över
vem som muddrar
var och hur
Åtgärd/Aktivitet
Lst + Kommuner
– 276 –
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
3.5.4 Minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade områden
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: Very high
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Åtgärder för strategin ´minskad frigöring av skadliga ämnen från
förorenade områden´:
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell samt 21 resultatkedja för mer
information och samband.
Inventering av pågående och nedlagd verksamhet
Vi vet i dagsläget inte vilka områden som är förorenade i BSPA-området, så det finns ett stort
behov av inventeringar. Undersökningsfasen med inventering och klargörande av ansvarig är
en process på ett par år.
Områden med störst påverkan på marina miljön i BSPA-området prioriteras för sanering
Prioriteringen av vilka områden som ska saneras kan göras först efter att inventeringarna är
gjorda.
Söka finansieringsstöd för skadliga ämnen från Naturvårdsverket
Då inventering är gjord och det är klarlagt vilka förorenade områden som där sanering kan
bekostas med statliga medel kan ansökan om medel skickas in till Naturvårdsverket.
Tillsynsmyndigheten ställer krav mot verksamhetsutövaren att undersöka och
åtgärda/sanera
Sanering av ett förorenat område kan ske på två sätt; antingen via det så kallade tillsynsspåret
eller så via bidragsspåret. Den dåvarande verksamhetsutövaren är ansvarig för saneringen om
den faktiska driften av verksamheten har skett efter den 1 juli 1969.
Ta fram restriktioner för markanvändning, båttrafik, ankring i förorenade områden
För områden med höga halter av skadliga ämnen kan restriktioner behöva tas fram för att
förhindra/minska risken för spridning av skadliga ämnen. Kan göras först sedan inventeringen
är gjord.
Information om de nya restriktionerna till kustbevakningen
Det är viktigt att kustbevakningen förses med de nya restriktionerna. Kan göras först sedan
inventeringen är gjord.
Förse Trafikverket med information om de nya restriktionerna, så att de läggs in på sjökort
(papperskartor och GIS)
De nya restriktionerna måste in på sjökort för att båtfolk ska kunna känna till om
ankringsförbud. Kan göras först sedan inventeringen är gjord.
– 277 –
Lägg in informationen om de nya restriktionerna (ankring mm) i båtlivbroschyren
Ett kompletterande sätt att nå ut med information om de nya restriktionerna är att även lägga
in dem i den båtlivsbroschyr som finns för området (behöver i så fall revideras). Kan göras
först sedan inventeringen är gjord.
Mål för strategin ´ minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade
områden´:
Nedan presenteras de föreslagna målen för en minskad frigöring av skadliga ämnen från
förorenade områden (se tabell 20).
Tabell 20. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin en minskad frigöring av
skadliga ämnen från förorenade områden. Numreringen av målen är desamma som i
resultatkedjan.
Mål/delmål
Skad
ämnen 1
År 2014 ska x förorenade områden vara utredda
Skad
ämnen 2
År 2019 ska x st av de utredda förorenade områdena vara sanerade
Skad
ämnen 3
År 2015 ska restriktionerna finnas för x antal områden
Skad
ämnen 4
År 2015 finns informationen tillgänglig i båtbroschyr, GPS och sjökort
Skad
ämnen 5
År 2015 ska utsläpp av skadliga ämnen från reningsverk minskat med 25 % jämfört med 2010.
Skad
ämnen 6
År 2020 ska halterna av mediciner i fisk minskat sedan 2011
Skad
ämnen 7
År 2020 ska halterna av dioxiner i fisk minskat sedan 2011
– 278 –
Tabell 21. Åtgärder/aktiviteter för en minskad frigöring av skadliga förorenade områden.
Åtgärd/Aktivitet
Inventering av pågående
verksamhet
Inventering av nedlagd
verksamhet
Områden med störst
påverkan på marina miljön i
BSPA-området prioriteras
för sanering
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande
tid
Uppskattad
kostnad
Lst + kommuner
Lst + kommuner
Verksamhetsutövare
2011-
snarast möjligt
Lst
Lst
Kommuner
2011-
snarast möjligt
Lst + kommuner
Lst + kommuner
Kommuner
2015?
Kan göras efter
inventering
2015
Innan detta kan
göras måste vi ha
kunskap om vilka
områden som är
förorenade och kan
bekostas med
statliga medel
Finansiering
Kommentar
Söka finansieringsstöd för
skadliga ämnen från
Naturvårdsverket för objekt
utan privat ansvar
Lst
Lst
Tillsynsmyndigheter ställer
krav på
verksamhetsutövare att
undersöka och
åtgärda/sanera
Lst + kommuner
Verksamhetsutöva
ren
2011-2020
Ta fram restriktioner för
markanvändning, båttrafik,
ankring i förorenade
områden
Lst + kommuner
Tillsynsmyndighet
2015?
Kan göras efter
inventering
Kustbevakningen
2015?
Kan göras efter
inventering
Information om de nya
restriktionerna till
kustbevakningen
Förse Trafikverket med
information om de nya
restriktionerna, så att de
läggs in på sjökort
(papperskartor och GIS)
Lägg in informationen om
de nya restriktionerna
(ankring mm) i
båtlivsbroschyren
Lst + kommuner
Kommuner
Verksamhetsutövar
en
Lst
Lst
Trafikverket
2015?
Kan göras efter
inventering
Kommuner
Kommuner
Lst, Båtklubbar
2015?
Kan göras efter
inventering
– 279 –
3.5.5 Minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående verksamheter
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: Very high
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Åtgärder för strategin ´minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående
verksamheter´:
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 22 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Prövning/omprövning av verksamheter
Genom prövning och omprövning av pågående verksamheter kan utsläppen av skadliga
ämnen regleras.
Mål för strategin ´minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående
verksamheter´:
Inga mål satta.
– 280 –
Tabell 22. Åtgärder/aktiviteter för ett minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående verksamheter.
Åtgärd/Aktivitet
Prövning/omprövning av
verksamheter
Myndighets
ansvar
Lst
Genomförande
ansvar
Lst
Medaktörer
Genomförande
tid
Kommuner
Löpande när
verksamheter
söker tillstånd eller
förändring i sin
verksamhet
– 281 –
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
3.5.6 Ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och läkemedel i
hemmet
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: Medium
Genomförbarhet: Very High
Total bedömning: LESS EFFECTIVE
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell23 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Åtgärder för strategin ´ ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och
läkemedel i hemmet´:
Information via skolor till barn (hur naturen påverkas av skadliga ämnen)
Att förklara för barn om hur naturen påverkas av oss människor är många gånger ett bra sätt
att nå ut med information i samhället. Barnen är vår framtid och de har stor påverkan på sina
föräldrar.
TV-reklam om handhavandet avläkemedel & kemikalier i hemmet
Kanske ett av de effektivaste sätten att nå ut med information till så många som möjligt.
Ta fram information om hur läkemedel påverkar miljön, ska finnas tillgänglig vid
försäljningsställen
Med kunskap om att naturen kan påverkas av de läkemedel som vi spolar ner i avloppet kan
nog få många av oss att tänka till en gång extra och gå tillbaka med överblivna läkemedel till
försäljningsstället. Däremot läkemedel som vi själva har konsumerat är det svårare att göra
någonting åt. Dessa går ut via avloppet och där handlar det mer om kapaciteten hos
reningsverken att rena vattnet från läkemedel, något som det i dag inte finns bra metoder för.
Ta fram infofolder om hantering av läkemedel och kemikalier i hemmet, riktad till
husägare i BSPA HK
En sådan folder skulle kunna distribueras till samtliga hushåll i Höga Kusten.
Mål för strategin ´ ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och
läkemedel i hemmet´:
Se mål 5 i tabell 20.
– 282 –
Tabell 23. Åtgärder/aktiviteter för ökad medvetenhet om hantering av hantering av kemikalier och läkemedel i hemmet.
Åtgärd/Aktivitet
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande
tid
Information via skolor till
barn (hur naturen påverkas
av skadliga ämnen)
Lst, Kommuner
2013
TV-reklam om
handhavandet avläkemedel
& kemikalier i hemmet
NV, Lst,
Kommuner
2013
Ta fram information om hur
läkemedel påverkar miljön,
ska finnas tillgänglig vid
försäljningsställen
NV, Lst,
Kommuner
Ta fram infofolder om
hantering av läkemedel och
kemikalier i hemmet, riktad
till husägare i BSPA HK
NV, Lst,
Kommuner
Försäljningsställen
av läkemedel
– 283 –
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
2013
Kan t ex göras via
kommunernas
miljöalmanacka
2013
Kan t ex göras via
kommunernas
miljöalmanacka
3.5.7 Minimal miljöpåverkan från fiskodlingar
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: High
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Åtgärder för minimal miljöpåverkan från fiskodlingar:
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 24 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Ökad tillsyn
Ökad tillsyn innebär t ex ökat antal fältbesök vid odlingarna samt vad som ses över vid ett
tillsynsbesök. Det finns idag inget krav på ett visst antal besök per år. Det bör ställas krav på
minst ett visst antal tillsynsbeök per år, förslagsvis minst 2 per år.
För att möjliggöra en sammanställd 3-års rapport över samtliga fiskodlingar i området så
behövs ett standardiserat tillsynsprotokoll som tillgodoser att samma saker noteras vid
respektive odling. Där bör följande uppgifter finnas med: odlad mängd fisk, arter, fodersort,
förbrukad fodermängd, antal rymlingar, antal döda fiskar, antal uttag av fisk, förekomst av
sjukdomar och parasiter, behandling av kassar.
För att få in en ökad rapportering från allmänheten om t ex rymda fiskar, förekomst av en
ökad mängd fintrådiga alger eller försämrad vattenkvalitet, så behöver allmänheten få
information om till vem de ska rapportera.
En ökad tillsyn av fiskodlingarna i området ger en ökad insyn och en ökad tilltro till resultatet,
vilket i längden ger en ökad acceptans för fiskodlingar.
Ökad kunskap
Det finns ett stort behov av ytterligare kunskap kring fiskodlingar, dels ökad kunskap om hur
de påverkar miljön i Höga Kusten och dels ökad kunskap om så kallade
kompensationsåtgärder, så som t ex slamsugning.
Inventeringar vid respektive odling skulle behöva göras för att kartlägga påverkansområdet
samt eventuella effekter. Ett första steg i det arbetet är att göra en videoinventering av
bottnarna. Ett viktigt led i detta är även att utföra strömmätningar. Därefter bör
dykinventeringar och bottenfauna studier utföras.
Utöver detta finns behov av att göra så kallade ’Före och Efter’–inventeringar (s.k. BACIundersökning), dvs inventeringar innan en fiskodling anläggs samt inventeringar efter att den
varit igång ett tag. Detta bör göras så snart tillfälle ges, men före eventuell påverkan startar,
vilket kan vara t ex innan flytt av en odling. BACI–undersökningar är det enda sättet att säkert
påvisa eventuell påverkan på miljön, då alla eventuella förändringar endast kan ha orsakats av
verksamheten. Det förutsätter dock att undersökningarna före och efter görs under samma
årstid.
– 284 –
Det finns även behov av en sammanställd kunskap kring områdets fiskodlingar. Vi föreslår
därför att det tas fram en rapport över samtliga fiskodlingar vart 3:e år. I dag görs
miljörapporter från respektive odling (iaf de större odlingarna), men ingen sammanställning
över hela området.
För att samla in uppgifter från allmänheten föreslås en enkät tas fram med frågor kring
förekomst av rymlingar i området och eventuell miljöpåverkan från odlingarna, så som en
ökad mängd fintrådiga alger eller försämrad vattenkvalitet. I dagsläget rapporteras sällan
fiskrymningar eller liknande av allmänheten. Enkäten bör gå till lokala fiskare m.fl. som har
stor kännedom om området och vistas i närheten av odlingarna. Förslagsvis skickas enkäten
till temagrupperna för vidare distribution ut i byarna. Enkäten kan även lämnas till personer
som köper fiskekort om antalet regnbågar de fått.
Behovet av ökad kunskap kring fiskodlingar och alternativa lösningar är så pass stort att det
vore önskvärt att ett forskningsprojekt startas kring det. Ett sådant forskningsprojekt bör täcka
in hela spannet från odlingens miljöpåverkan till alternativa lösningar och
kompensationsåtgärder. Behovet av ökad kunskap är stor. För detta ändamål bör frågan
diskuteras med universitet.
Se över befintliga odlingar
De befintliga odlingarnas villkor bör ses över vad gäller lokalisering och utsläppstillstånd.
Detta kan göras i dessa två sammanhang:
1) i samband med prövning och tillsyn
2) i samband med tidsbegränsade omprövningar
Vid behov ska skärpta utsläppskrav ställas. Speciellt höga krav ska ställas i områden med
känslig natur. Nollösning verkställs om det finns bevis för stor skada på den marina miljön.
Enligt fiskerlagstiftningen kan ett tillstånd att bedriva fiskodling återkallas om de villkor som
gäller för tillståndet inte uppfylls. Länsstyrelsen får även ändra eller upphäva villkor eller
andra bestämmelser, eller meddela nya bestämmelser i ett tillstånd att bedriva fiskodling.
Höga restriktioner i känsliga områden
Höga restriktioner i känsliga områden bör införas. Hela BSPA-området är utsett som
riksintresse i sin helhet enligt kapitel 4 miljöbalken samt för friluftsliv och naturvård enligt
kap 3 miljöbalken. Inom området av riksintresse bör stor restriktivitet gälla för fiskodlingar.
Inom BSPA Höga Kusten har följande områden identifierats som extra känsliga för
fiskodlingar:
 Grunda, skyddade vikar (med ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande
havet)
 Laguner
 I närheten av mynnande vattendrag med uppvandrande fisk
 I naturliga lekområden för fisk i havet
 Fjärdar med dålig vattenomsättning
 I närheten av värdefulla marina områden
 I områden som utgör referensområden för den regionala eller nationella
miljöövervakningen
 I närheten av skyddade områden (nationalpark, naturreservat, Natura2000,
fågelskyddsområden)
Inga nya odlingar bör ges tillstånd i de utpekade känsliga naturområdena.
– 285 –
Goda exempel:
Ekologisk hänsyn är en förutsättning för ett hållbart vattenbruk. Ekologi och ekonomi måste gå
hand i hand för att en långsiktig och hållbar positiv utveckling ska kunna ske.
En viktig utvecklingsväg för att göra vattenbruket mer miljöanpassat är en fortsatt
vidareutveckling av landbaserad odlingsteknik. För genomströmmande vatten i landbaserade
anläggningar har olika filtersystem utvecklats för att rena förorenat vatten från fosfor och även
kväve innan det återgår till recipienten. Kväve är dock generellt svårare och dyrare att rena. En
annan teknik är att utveckla kombinerade system där avfallet utnyttjas till produktion av olika
grödor (Fiskeriverket). I BSPA-omårdets närhet finns exempel på att det är möjligt i praktiken. I
Kattastrand utanför Härnsösand finns en kretsloppsanläggning som bygger på en intressant idé om
att i ett slutet system kombinera fiskodling med produktion av grönsaker. Kväve och fosfor från
fiskodlingsdelen får här passera genom odlingsbäddar där näringen tas upp av växterna.
Mål för strategin Minimal miljöpåverkan från fiskodlingar:
Nedan presenteras de föreslagna målen för minimal miljöpåverkan från fiskodlingar (se tabell
23).
Tabell 23. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Minimal miljöpåverkan från
fiskodlingar. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan.
Mål/delmål
Fiodl 1
År 2011 är samverkansplanen för BSPA Höga Kusten antagen (annat ord?) av länsledning samt
kommunfullmäktige. Här pekas värdefulla marina områden ut samt områden känsliga för fiskodling.
Fiodl 2
Från och med år 2011 ges inga nya tillstånd för fiskodlingar i känsliga naturområden
Fiodl 3
År 2011 (och vart 3:e år därefter) finns en sammanställd rapport över samtliga odlingar i området (odlade
mängder, utsläpp, annat som hänt)
Fiodl 4
År 2012 använder samtliga fiskodlingar i BSPA-området standardiserade rapporteringsprotokoll som möjliggör 3års rapporten
Fiodl 5
År 2011 sker en ökad tillsyn av fiskodlingar inom BSPA-området (jmf med år 2010)
Fiodl 6
År 2011 har tillståndsgivare och tillsynsmyndigheter aktuellt underlagsmaterial kring fiskodlingar och marina miljön
Fiodl 7
År 2018 mår havsbotten kring samtliga odlingar bra. Detta mäts genom: dykinventeringar av vegetation, mätningar
av syrehalt botten, provtagning bottenfauna
– 286 –
Tabell 24. Åtgärder/aktiviteter för minimal miljöpåverkan från fiskodlingar.
Myndighets ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande tid
Lst
Projektgruppen
Temagrupper,
referensgrupp
2010 - feb 2011
Producera en
sammanställd rapport
över samtliga odlingar i
BSPA-området vart 3:e
år. Detta för att få en
enhetlig bild av
fiskodlingarna i BSPAområdet.
Lst + kommuner
Projektgruppen(1:a
gången), därefter
förvaltningsorganisati
onen
Temagrupper,
referensgrupp
2010-2020
(vart 3:e år)
Detta görs första
gången i
samverkansplanen
för BSPA-Höga
Kusten
Kommuner och Lst
diskuterar ökad tillsyn
av fiskodlingar
(kontroll&uppföljning)
Lst + kommuner
Kommuner
Fiskodlare
2011
Fler fältbesök vid
odlingarna
Lst
Lst
Kommuner, odlaren
fr.om. 2011
Åtgärd/Aktivitet
Peka ut värdefulla
marina områden i
samverkansplanen,
samt även känsliga
områden för fiskodling
Sök medel för
inventeringar kring
fiskodlingar
Inventeringar 'Före' och
'Efter' vid en odling (t ex
vid omlokalisering)
Lst
Kommuner
Odlaren, Konsulter
2011-2020
Se över befintliga
fiskodlingars villkor i
samband med
tidsbegränsade
omprövningar
Lst
Miljöprövningsdelega
tionen
Kommuner
kontinuerligt
Tillsynsmyndighet
Tillsynsmyndighet
Se över befintliga
fiskodlingars villkor i
samband med prövning
och tillsyn
kontinuerligt
– 287 –
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
BSPA-projektet
Odlaren
Detta ska alltid göras
vid omlokalisering av
befintliga odlingar
samt vid
nylokalieringar.
Forts Tabell 24. Åtgärder/aktiviteter för minimal miljöpåverkan från fiskodlingar.
Åtgärd/Aktivitet
Diskutera behovet av
forskningsprojekt kring
fiskodlingar med
universitet
(miljöpåverkan,
kompensationsåtgärder
)
Myndighets ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande tid
Lst
Lst
Universitet, forskare
2011
2012
Naturum ansvarig för
arrangerandet av
Söka från nya
seminariet, Lst och
havsmyndigheten?
kommuner förser
med information
Söka från nya
havsmyndigheten?
Arrangera seminarium
om fiskodlingar (riktad
till såväl allmänhet som
myndigheter)
Lst + kommuner
Naturum
Fiskodlare,
Temagrupper,
Referensgrupp,
allmänhet,
myndigheter
Ta fram och skicka ut
enkät riktad till fiskare
(yrkes- och sportfiskare)
med frågor om
förekomst av rymlingar
Lst
Lst + kommuner
Temagrupper
2012
Säkerställ att
tillståndsgivare och
tillsynsmyndigheter har
aktuellt
underlagsmaterial kring
fiskodlingar och marina
miljön
Lst + kommuner
Lst + kommuner
Fiskodlare
2011
Sprid information till
allmänheten om till vem
de ska rapportera
eventuella rymlingar,
ökad mängd fintrådiga
alger, försämrad
vattenkvalitet
Lst + Kommuner
Lst + kommuner
Temagrupper
– 288 –
2012
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
Kan göras i samband
med seminarium
2012, samt via
hemsidor och utskick
av enkät
3.5.8 Ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: High
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Åtgärderna är i första hand inriktade mot att ytterligare minska mängden fosfor. Växterna i
havet behöver en balans mellan näringsämnena kväve och fosfor och här hos oss förekommer
kväve i överskott jämtemot fosfor, vilket betyder att det är mängden fosfor som håller tillbaks
många växter och växtplankton. Om det tillsätts mer fosfor till havet så sätter produktionen av
växtplankton igång med full fart med risk för ökad algblomning. Av den anledningen inriktas
åtgärderna i samverkansplanen mot i första hand fosfor. Av samma anledning har reningsverk
i Bottenhavet idag krav på rening av fosfor, men ej av kväve.
Åtgärder för ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk:
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 26 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Sammanställning & uppföljning av kommunala reningsverk (reningsgrad, utsläpp...)
Kommunen sammanställer och följer kontinuerligt upp de kommunala reningsverkens
verksamhet och resultat.
Kommunen antar VA-plan samt budget
VA=vatten och avloppsplan
Efter inventeringar och sammanställning av de kommunala reningsverkens verksamhet och
funktion kan kommunen upprätta en VA-plan. Numera ska även enskilda avlopp finnas med i
VA-planen.
Genomförande av framtagen VA-plan
Kommunen genomför efter eget beslut den framtagna VA-planen.
Ökad tillsyn av reningsverk (kontroll & uppföljning) och vid behov åtgärdsprogram
Kommunen genomför den kontroll och uppföljning av de kommunala reningsverken som är
nödvändig och upprättar vid behov särskilda åtgärdsprogram för att uppnå önskat resultat.
Mål för ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk:
Nedan presenteras de föreslagna målen för en ökad reningsgrad av näringsämnen hos
kommunala reningsverk (se tabell 25).
– 289 –
Tabell 25. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin en ökad reningsgrad av näringsämnen hos kommunala reningsverk.
Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan.
Mål/delmål
Avl 1
Vid utgången av 2011 ska en sammanställning finnas över kommunala reningsverk i Höga Kusten
(utsläpp, reningsgrad etc)
Avl 2
År 2012 (lämpligt år?) pågår ett arbete med att ta fram en VA-plan inkl. budget för hela kust- och
skärgårdsområdet
Avl 3
År 2018 har antalet bräddningar i kommunala reningsverk minskat med 75% (lämpligt mål?) jmf
med år 2010
Avl 4
År 2018 har reningsgraden i de kommunala reningsverken ökat med 10% (lämpligt mål?) jmf med
år 2010.
Tabell 26. Åtgärder/aktiviteter för ökad reningsgrad av näringsämnen kommunala reningsverk.
Myndighets ansvar
Genomförande
ansvar
Sammanställning &
uppföljning av kommunala
reningsverk (reningsgrad,
utsläpp...)
kommuner
kommuner
Kommunen antar VA-plan
samt budget
kommuner
kommuner
Genomförande av
framtagen VA-plan
kommuner
kommuner
Ökad tillsyn av reningsverk
(kontroll&uppföljning) och
vid behov åtgärdsprogram
kommuner
kommuner
Åtgärd/Aktivitet
Medaktörer
– 290 –
Genomförande
tid
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
3.5.9 Ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: High
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Åtgärder för ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp:
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 28 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Information om möjligheten till bättre rening, samt varför det ska renas-hur mycket
påverkan det har i området (riktad till husägare)
Pågår i Örnsköldsviks kommun. Nationellt projekt 2011-2012 (inga medel beviljade än).
Kramfors kommun deltar ej i det nationella projektet.
Inventering av enskilda avlopp i kustområdet (ålder, reningsgrad…)
En heltäckande inventering av hela kommunerna beräknas ta väldigt lång tid. Om däremot
kustområdet inom BSPA-området prioriteras så beräknas det ta ca 10 år. Arbete med att
inventera enskilda avlopp pågår idag inom bägge kommunerna.
Sammanställning över var vi har övergödningskänsliga havsvikar. Identifiera områden
som vi har dålig kunskap om.
Vattenmyndigheten och länsstyrelsen sammanställer en karta över var vi har
övergödningskänsliga havsvikar och identifierar områden som vi i dagsläget saknar
information om.
Sprid information om övergödningskänsliga naturområden till kommuner och inom
länsstyrelsen
Vattenmyndigheten och länsstyrelsen sprider information om de övergödningskänsliga
naturområdena.
Ta fram restriktioner för övergödningskänsliga områden
Kommunen tar efter inventering och sammanställning
övergödningskänsliga områden
fram
restriktioner
för
Kommunen pekar ut omvandlingsområden
Kommunen ansvarig för att peka ut omvandlingsområden på uppdrag av länsstyrelsen. Med
omvandlingsområden menas sammanhängande fritidshusområden om minst 10 fastigheter där
omvandling mot permanentboende pågår.
Omvandlingsområden uppfyller ofta inte dagens vatten- och avloppsstandard och kräver
därför åtgärder i någon form.
Ökad tillsyn av enskilda avlopp (kontroll & uppföljning), fokus på övergödningskänsliga
områden
Kommunen ökar vid behov och prioritering tillsyn av enskilda avlopp, med fokus på
övergödningskänsliga områden.
– 291 –
"Morötter" (ekonomisk kompensation) för förbättrat befintligt enskilt avlopp
Att förbättra sitt enskilda avlopp kan många gånger handla om stora ekonomiska kostnader.
För att underlätta för privatpersoner bör ekonomiskt stöd erbjudas i form av t ex ROT-avdrag.
Möjligheterna till att söka LOVA-bidrag bör undersökas.
Mål för ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp:
Nedan presenteras de föreslagna målen för en ökad reningsgrad av näringsämnen hos enskilda
avlopp (se tabell 27).
Tabell 27. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin en ökad reningsgrad av
näringsämnen hos enskilda avlopp. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan.
Mål/delmål
Avl 5
År 2011, vet handläggarna på de två kommunerna avloppsutsläppens påverkan på känsliga
områden och vill göra något år det
Avl 6
Vid utgången av 2012 ska karta över övergödningskänsliga havsvikar & mynningsområden vara
framtagen
Avl 7
Vid utgången av 2013 är 25% av de övergödningskänsliga havsvikarna inventerade på enskilda
avlopp
Avl 8
År 2013 ska högre restriktioner gälla för avlopp i övergödningskänsliga områden
Avl 9
Vid slutet av 2012 har kommunerna identifierat områden där avloppssystemen kommer att ändras
– 292 –
Tabell 28. Åtgärder/aktiviteter för ökad reningsgrad av näringsämnen hos enskilda avlopp.
Myndighets ansvar
Genomförande
ansvar
Information om möjligheten
till bättre rening, samt
varför det ska renas-hur
mycket påverkan det har i
området (riktad till
husägare)
kommuner
kommuner
Inventering av enskilda
avlopp i kustområdet (ålder,
reningsgrad…)
kommuner
kommuner
Sammanställning över var
vi har
övergödningskänsliga
havsvikar. Identifiera
områden som vi har dålig
kunskap om
Vattenmyndigheten,
Lst
Vattenmyndigheten,
Lst
Sprid information om
övergödningskänsliga
naturområden till
kommuner och inom Lst
Vattenmyndigheten,
Lst
Vattenmyndigheten,
Lst
Ta fram restriktioner för
övergödningskänsliga
områden
kommuner
kommuner
Kommunen pekar ut
omvandlingsområden
kommuner
kommuner
Ökad tillsyn av enskilda
avlopp (kontroll &
uppföljning), fokus på
övergödningskänsliga
områden
kommuner
kommuner
"Morötter" (ekonomisk
kompensation) för förbättrat
befintligt enskilt avlopp
kommuner
kommuner
Åtgärd/Aktivitet
Medaktörer
Genomförande
tid
Uppskattad
kostnad
Finansiering
2011-2012
Naturvårdsverket
2012-2021
Naturvårdsverket
Kommentar
Naturvårdsverket
ROT-avdrag,
LOVA
– 293 –
"distribueras" via
kommuner
3.5.10 Skapa skyddszoner mot vatten
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: High
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Skyddszoner förhindrar/minskar så väl materialtransport som näringsläckage från land till
vatten, detta genom att skyddszonen fungerar som ett filter för fina jordpartiklar,
näringsämnen och partikelbundna växtskyddsmedel. Främst bidrar skyddszonen till att
minska läckaget av partikelbundet fosfor. Att skyddszonen har mindre betydelse för läckaget
av kväve beror på att fosforn är bunden till partiklar medan kvävet följer med själva vattnet.
Åtgärder för att minska kväve handlar istället mer om att minimera mängden nitratkväve i
marken under tider när avrinningen färväntas vara stor (Jordbruksverket et al., 2010).
Man brukar skilja mellan ’vanlig skyddszon’ och anpassad skyddszon. En anpassad
skyddszon är belägen mitt i en åker/fält kring t ex ytvattenbrunnar. En ’vanlig skyddszon’
definieras i jordbruket som en 6-20 m bred zon som ligger på åkermark som gränsar mot
vatten (t ex vattendrag, sjö, hav eller damm). Zonen ligger i åkerns kant men fortfarande på
åkermarken. Den ska vara vegetationsbevuxen (ofta med vall), inga gödselmedel eller
kemiska växtskyddsmedel får användas inom zonen och ingen jordbearbetning får ske
(Jordbruksverket et al., 2010).
Jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning utan skyddszoner orsakar ökade materialoch näringstransporter till vattnet. Fosfor följer med markpartiklar vid skogsavverkningar och
dikning samt jordbruk.
Åtgärder för att skapa skyddszoner mot vatten:
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna för att minska material- och näringsläckage. Se
även tabell 30 samt resultatkedja för mer information och samband.
Informera jordbrukare (ev via LRF) om negativa konsekvaneser av materialtransport och
näringsläckage samt ekologiska nyttan av skyddszoner och ekonomisk vinning
Det är viktigt att gödsling sker vid rätt tidpunkt, att rätt mängd gödsel används samt att
gödsling sker med skyddszon mot vatten. För att uppnå detta informeras jordbrukare (ev via
LRF) om nyttan av skyddszoner för att förhindra materialtransport och näringsläckage från
jordbruksmark. Förslagsvis inleds informationen med ett stormöte, föjt av individuell
rådgivning med besök hos respektive lantbrukare för diskussion kring näringscirkulationen på
gården och vad som kan göras för att minska näringsläckaget. Viktigt att betona att minskat
näringsläckage är en ekonomisk vinning för lantbrukaren.
Genomför information & rådgivning (liknande 'Greppa näringen')
Vid detta tillfälle infomeras om skyddszoner och dammar för fosfor uppsamling m.m.
Bidragsregler för ekonomiskt jordbruksstöd ändras så att skyddszoner mot vatten upprättas
Detta behövs för att åstadkomma en tydlig ekonomisk motivation för att använda produktiv
mark som skyddszon mot vatten. I dagsläget kan inget ekonomiskt stöd ges till upprättandet
av skyddszoner i Norrland, detta eftersom inga medel avsätts nationellt för detta. Åtgärden
– 294 –
genomförs genom att länsstyrelsen påverkar jorbruksverket samt LRF om behovet av
skyddszoner även hos oss.
Informera skogsägare om negativa konsekvenser av materialtransport och näringsläckage
samt ekologiska nyttan av skyddszoner mot vatten
Skyddszoner för att förhindra materialtransport och näringsläckage från skogsbruksmark.
Gödsling måste ske på ett genomtänkt sätt. Skogsstyrelsen har tagit fram en manual för detta,
det handlar om bättre efterlevnad av den strategin. T.ex kan en folder tas fram som förklarar
ekologiska konsekvenserna av materialtransport, näringsläckage samt nyttan av skyddszoner
mot vatten.
Mål för strategin Skapa skyddszoner mot vatten:
Nedan presenteras de föreslagna målen för att skapa skyddszoner mot vatten för att minska
material- och näringsläckage (se tabell 29).
Tabell 29. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Skapa skyddszoner mot
vatten för att minska material- och näringsläckage. Numreringen av målen är desamma som i
resultatkedjan.
Mål/delmål
skyddzon 1
År 2013 (är det realistiskt år?) har Skogsstyrelsen följt upp råd och riktlinjer för att trygga bättre skyddszoner
mot vatten samt skonsamma avverkningsmetoder (t ex undvik körskador)
skyddzon 2
År 2016 sker gödsling inom jordbruket på ett ekologiskt bra sätt. Detta utifrån kartläggningen som görs vid 2
tillfällen av gödslingen inom jordbruket i Höga Kusten
skyddzon 3
År 2016 sker ingen plöjning/harvning inom jordbruket utan skyddszon mot vatten
skyddzon 4
År 2016 sker inget skogsbruk utan skyddszon mot vatten
– 295 –
Tabell 30. Åtgärder/aktiviteter för att skapa skyddszoner mot vatten för att minska material- och näringsläckage
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande
tid
Informera jordbrukare (ev
via LRF) om negativa
kosekvaneser av
materialtransport och
näringsläckage samt
ekologiska nyttan av
skyddszoner och
ekonomisk vinning
Lst
Lst
(Lantbruksenheten)
Jordbrukare,
kommuner
2012
befintliga medel?
Genomför information &
rådgivning (linande 'Greppa
näringen')
Lst
Lst
(Lantbruksenheten)
Jordbrukare,
kommuner
2013
Lst
(Rådgivningsprojektet)
Bidragsregler för
ekonomiskt jordbrukarstöd
ändras så att skyddszoner
mot vatten upprättas
Jordbruksverket
Jordbruksverket
Lst, kommuner
2013
Informera skogsägare
ekologiska konsekvenser
av materialtransport,
näringsläckage samt
ekologiska nyttan av
skyddszoner mot vatten
Lst
Lst
(Lantbruksenheten)
Privata
skogsägare,
kommuner
2012
Åtgärd/Aktivitet
– 296 –
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
3.5.11 Upprätta fria vandringsvägar
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: Very high
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Åtgärder för att upprätta fria vandringsvägar
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 32 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Information om vandringshinder och deras ekologiska konsekvenser, riktat till
Trafikverket, kommuner, Lst samt till de som gör MKB
Ett viktigt led i arbetet mot målet om minskat antal vandringshinder i området är
informationsspridning. Informationen om vandringshinder och deras ekologiska betydelse
behöver spridas till såväl Tafikverket, kommuner, länsstyrelse, till de som gör MKB:er samt
till ansvariga för brorenoveringar.
Sammanställ ekologiska konsekvenser av vandringshinder samt kostnader
återställning, lämna till nationell nivå
Med nationell nivå åsyftas Naturvårdsveket eller den nya Havsmyndigheten.
för
Ta fram åtgärdsplan för felaktiga vägövergångar
För de felaktiga vägövergångarna tas åtgärdsplaner fram med tillhörande
kostadsuppskattningar och budget. Detta kan sedan ligga till gund för ansökan om extra medel
från Naturvårdsverket eller den nya Havsmyndigheten.
Motivera större anslag från NV för åtgärdande av vandringshinder
Det finns ett stort behov av att åtgärda vandringshinder i området, men för att klara av detta
behövs ökade medel från nationellt håll.
Miljödomstolen ställer villkor för nyetablering att det ska göras faunapassager
Det bör först undersökas hur situationen är idag och därefter vid behov skärpa kraven.
Ta reda på hur många vattendomar som finns i området idag samt hur de är formulerade
Gör en kartläggning av hur det ser ut i området med vattendomar och hur de lyder. Det kan
finnas behov av att få dem omprövade.
Ansökan om utrivning av damm
Ansökan (enligt 11:19) kan göras av dammägare till miljödomstolen om att riva ut en
dammanläggning. Dammägaren blir då av med skötselansvaret vilket är positivt då det
hanldar om t ex gamla förfalllna dammar.
Begär omprövning av vattendomar
Begär omprövning av vattendomar vid behov. Görs till Kammarkollegiet. Även länsstyrelse
och Naturvårdsverkerket kan kan driva omprövningar.
– 297 –
Inrätta faunapassager vid regleringsdammar (praktiskt fältarbete)
Vid regleringsdammar kan det många gånger handla om att upprätta passager förbi dammen
för vandrande fisk etc.
Mål för strategin upprätta fria vandringsvägar
Nedan presenteras de föreslagna målen för att upprätta fria vandringsvägar (se tabell 31).
Tabell 31. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Upprätta fria
vandringsvägar. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan.
Mål/delmål
Vanhind 1
År 2013 är en åtgärdsplan för befintliga felaktiga vägövergångar framtagen
Vanhind 2
År 2014 finns mer medel tillgängliga för åtgärdande av befintliga felaktiga vägövergångar (jmf med 2010)
Vanhind 3
år 2016 är 50% av de gamla vattendomarna i området omprövade (jmf med 2010)
Vanhind 4
År 2018 är alla vägövergångar som utgör vandringshinder samt dammar där vattendom ej gäller i området
åtgärdade
– 298 –
Tabell X. Åtgärder/aktiviteter för att upprätta fria vandringsvägar.
Tabell 32. Åtgärder/aktiviteter för att upprätta fria vandringsvägar.
Åtgärd/Aktivitet
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande Uppskattad
tid
kostnad
2012
Finansiering
Information om
vandringshinder och deras
ekologiska konsekvenser,
riktat till Trafikverket,
kommuner, Lst samt till de
som gör MKB
Lst
Lst
Trafikverket,
upprättare av
MKB:er,
Vattenmyndigheten
Information om
vandringshinder och deras
ekologiska konsekvenser,
riktat till ansvariga för
brorenoveringar
Lst
Kommuner
Ansvariga för
brorenoveringar
2012
Sammanställ ekologiska
konsekvenser av
vandringshinder samt
kostnader för återställning,
lämna till nationell nivå
Lst
Lst+kommuner
Naturvårdsverket
2012
befintliga medel
Ta fram åtgärdsplan för
felaktiga vägövergångar
Lst
Lst + kommuner
Trafikverket,
Vattenmyndigheten
2013
Naturvårdsverket
Motivera större anslag från
NV för åtgärdande av
vandringshinder
Lst
Lst
Kommuner
2013
befintliga medel
Miljödomstolen
Miljödomstolen
Lst, kommuner
2013
Miljödomstolen ställer
villkor för nyetablering att
det ska göras
faunapassager
– 299 –
Kommentar
Forts Tabell 32. Åtgärder/aktiviteter för att upprätta fria vandringsvägar
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Ta reda på hur många
vattendomar som finns i
området idag samt hur de
är formulerade
Lst
Lst + kommuner
Vattenmyndigheten
2011
Ansökan om utrivning av
damm
Miljödomstolen
Dammägaren
Lst, kommuner
kontinuerligt
Lst
Lst
Kommuner
löpande
befintliga medel
Lst + kommuner
Lst + kommuner
Vattenmyndigheten
löpande
Naturvårdsverket
Åtgärd/Aktivitet
Begär omprövning av
vattendomar
Inrätta faunapassager vid
regleringsdammar
(praktiskt fältarbete)
– 300 –
Genomförande Uppskattad
tid
kostnad
Finansiering
Kommentar
Behövs utökade
medel
3.5.12 Utveckla ett hållbart båtliv i Höga Kusten
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: High
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
En ökad båtturism kan vara fördelaktig för hela turismnäringen och näringslivet eftersom
kundunderlaget ökar. Detta kan i sin tur ge bättre möjligheter för mångsyssleri så att fler
människor kan bo och verka i området. Samtidigt är det viktigt att den ökande
fritidsbåtstrafiken inte förstör de natur- och upplevelsevärden som finns, utan snarare stärker
dem. Det bör finnas en förberedelse för det slitage som kan tänkas uppstå kring populära
naturhamnar. Ett ökat antal båtar ger ett ökat behov av båtmackar, tömningsstationer för
båttoa samt båtbottentvättar
Åtgärder för att utveckla ett hållbart båtliv
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 34 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Kartläggning av var det finns landtoa för båtlivet idag
Det behöver kartläggas var landtoaletterna för båtliv finns idag och vilka som sköter dem.
Karlägg var det behövs fler landtoa i naturhamnar
Utifrån kartlägggningen var landtoaletterna finns idag behöver man ta reda på var det behövs
fler landtoaletterna för båtliv i naturhamnar. Här bör även skötselaspekten tas med.
Anlägga fler toaletter i naturhamnar
Om det behövs fler toaletter i naturhamnar, så är det bra att anlägga dessa utifrån
karläggningen.
Kartlägg var det behövs fler gemensamma hamnar
Det behöver tas reda på var det behövs fler gemensamma hamnar.
Skapa välplanerade gemensamma hamnanläggningar på naturligt djupa platser
Gemensamma hamnanläggningar bör planeras väl och förläggas på naturligt djupa platser för
att undvika omedelbart behov av muddring.
Information & lobbying om behovet av fler latrintömningsstationer (riktad till båtklubbar,
gästhamnar, kommuner m.fl)
Latrintömningsstationerna gör det möjligt för att tömma toaletter på ett miljövänligt sätt,
stället för ut i havet.
Information & lobbying om behovet av att anlägga båtbottentvättar (riktad till båtklubbar,
gästhamnar, kommuner m.fl)
Idag finns det ingen båtvattentvätt i området, därför vore det bra att sprida information och
diskutera om behovet av att anlägga sådan.
– 301 –
Information & lobbying om behovet av fler båtmackar i området (riktad till båtklubbar,
gästhamnar m.fl.)
Bra att sprida information om behovet av båtmackar.
Ta fram en informationsfolder om serviceanordningar för båtlivet. (Även på webben)
Viktigt att sprida information om serviceanordningar för båtlivet. Detta görs via
informationsfolder och på internet.
Spridning av information om vart det finns tömningsstationer samt varför de ska nyttjas
(till båtägare)
Informationsspridning så att man vet vikten (ekologiska konsekvenser för havsmiljön) av att
tömma toaletterna vid tömningsstationer, men även så att man vet var stationerna finns.
Spridning av information om var det finns landtoa samt varför de ska nyttjas.
Informationsspridning så att man vet vikten av att använda landtoaletterna, men även så att
man vet var toaletterna finns.
Information om var båtbottentvättar finns och varför de ska användas (info till båtägare)
Informationsspridning så att man vet vikten av att använda båtbottentvättar (ekologiska
konsekvenser av giftiga båtbottenfärger etc), men även så att man vet var tvättarna finns.
Information om farliga båtbottenfärgers påverkan på miljön till båtägare
Genom att ge båtägare information om farliga båtbottenfärgers påverkan på miljö, så förstår
fler varför de inte ska använda dessa färger.
Undersök möjligheten att införa gratis tillgång till hamnen vid användning av
tömningsstationerna
Gratis tillgång till hamnen vid användning av tömningsstationerna är ett sett att locka fler att
använda stationerna. Möjligheterna till detta bör diskuteras med gästhamnar etc.
Informera & premiera (BSPA HK märke på båten som ger båtägaren vissa fördelar)
BSPA Höga Kusten-märke på båten som ger båtägare vissa fördelar är ett sätt att premiera de
som tänker miljövänligt. Hur detta kan gå till återstår att diskutera.
Mål för strategin Utveckla ett hållbart båtliv i BSPA Höga Kusten
Nedan presenteras de föreslagna målen för att utveckla ett hållbart båtliv i BSPA Höga
Kusten (se tabell 33).
Tabell 33. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Utveckla ett hållbart båtliv i
BSPA Höga Kusten. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan.
Mål/delmål
Båt 1
År 2015 finns det åtminstone 2 båtmackar i BSPA Höga Kusten.
Båt 2
År 2015 finns det minst 1 båtbottentvätt i BSPA Höga Kusten.
Båt 3
År 2015 finns minst 5 tömningsstationer för båttoa i BSPA Höga Kusten.
Båt 4
År 2018 förekommer inga onaturliga halter av koppar i ettåriga alger.
– 302 –
Tabell 34. Åtgärder/aktiviteter för utveckling av ett hållbart båtliv i BSPA Höga Kusten.
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande
tid
Kartläggning av var det
finns landtoa för båtlivet
idag
Kommuner, Lst
Kommuner, Lst
Båtklubbar
2011
Sammanställning
görs av
kommunerna?
Karlägg var det behövs fler
landtoa i naturhamnar
Kommuner, Lst
Kommuner, Lst
Båtklubbar
2011
Sammanställning
görs av
kommunerna?
Anlägga fler toaletter i
naturhamnar
Kommuner, Lst
Kommuner, Lst
Båtklubbar
2013
Kommuner, Lst
Båtklubbar,
boende,
temagrupper,
turismnäring
2011
Kommuner + Lst
Båtklubbar,
boende,
temagrupper,
turismnäring
2012-2015
Åtgärd/Aktivitet
Kartlägg var det behövs fler
gemensamma hamnar
Skapa välplanerade
gemensamma
hamnanläggningar på
naturligt djupa platser
Information & lobbying om
behovet av fler
latrintömningsstationer
(riktad till båtklubbar,
gästhamnar, kommuner
m.fl)
Information & lobbying om
behovet av att anlägga
båtbottentvättar (riktad till
båtklubbar, gästhamnar,
kommuner m.fl)
Kommuner, Lst
Kommuner
Lst
Lst
Lst + Kommuner
Lst + Kommuner
Båtklubbar,
boende,
temagrupper,
turismnäring
Båtklubbar,
boende,
temagrupper,
turismnäring
– 303 –
Uppskattad
kostnad
Finansiering
Kommentar
De nya hamnarna
ska vara på naturligt
djupa platser.
2012
Möjlilghet att söka
LOVA-bidrag. Kan
sökas av
kommuner,
båtklubbar mfl.
50% ekonomiskt
stöd.
2012
Möjlilghet att söka
LOVA-bidrag. Kan
sökas av
kommuner,
båtklubbar mfl.
50% ekonomiskt
stöd.
Forts. Tabell 34. Åtgärder/aktiviteter för utveckling av ett hållbart båtliv i BSPA Höga Kusten.
Åtgärd/Aktivitet
Information & lobbying om
behovet av fler båtmackar i
området (riktad till
båtklubbar, gästhamnar
m.fl.)
Ta fram en
informationsfolder om
serviceanordningar för
båtlivet. (Även på webben)
Spridning av information
om vart det finns
tömningsstationer samt
varför de ska nyttjas (till
båtägare)
Myndighets
ansvar
Kommuner
Genomförande
ansvar
Medaktörer
Genomförande
tid
Kommuner
Båtklubbar,
boende,
temagrupper,
turismnäring, Lst
2012
Kommuner, Lst
Kommuner, Lst
2015
Kan troligen
inkluderas i
informationsfoldern
ovan…
2015
Information om var
båtbottentvättar finns och
varför de ska användas
(info till båtägare)
Kommuner, Lst
2015
Information om farliga
båtbottenfärgers påverkan
på miljön till båtägare
Lst
Lst + Kommuner
Båtklubbar,
marinor
2013
Kommuner
Marinor
Båtklubbar
2014
Andra kustlän
2012
Båtklubbar,
Förvaltningsorgani
marinor, boende,
Lst + Kommuner
sation BSPA? /
temagrupper,
Kommuner
turismnäring
– 304 –
Kommentar
2015
Kommuner, Lst
Kommuner, Lst
politiker
Finansiering
Båtmackar,
tömningsstationer,
båtbottentvättar,
landbaserade
toaletter…
Spridning av information
om var det finns landtoa
samt varför de ska nyttjas.
Undersök möjligheten att
införa gratis tillgång till
hamnen vid användning av
tömningsstationerna
Lobba för ändrad
lagstiftning -förbud mot
giftiga båtbottenfärger
(internationellt)
Informera & premiera
(BSPA HK märke på båten
som ger båtägaren vissa
fördelar)
Uppskattad
kostnad
2016
Kan troligen
inkluderas i
informationsfoldern
ovan…
Kan troligen
inkluderas i
informationsfoldern
ovan…
Nya
havsmyndigheten?
Håll Sverige rent?
Hur sprida
informationen?
T ex gratis tillgång
till hamnen i 1
timme vid tömning
ger rabatt på tex
båtbottentvätt,
tömningsstationer
3.5.13 Minskad påverkan av friluftsliv på fåglar
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: High
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Åtgärder för minskad påverkan av friluftsliv på fåglar
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 36 samt resultatkedja för mer
information och samband.
Information om fåglar med havsanknytning, viktiga områden för dessa samt känsliga
perioder på året, riktad till båtfolk, allmänhet, hundägare, turismnäring
Människan kan ibland störa fåglar oavsiktligt på grund av okunskap om känsliga
fågelområden och känsliga perioder på året för fåglarna. Där av är det viktigt att nå ut med
information om detta till personer som vistas ute i naturen. Informationen kan t ex finnas
tillgänglig hos båtklubbar, gästhamnar, på hemsidor, på turistbyråer och andra ställen där
många människor passerar.
Information om fåglar med havsanknytning, viktiga områden för dessa samt känsliga
perioder på året, riktad till kommuner & Lst
Det är av stor vikt att myndigheter förses med information om känsliga fågelområden samt
känsliga perioder på året för fåglarna. Detta för att kunna reglera tillträdet till dessa områden
under de mest känsliga perioderna.
Inrätta fågelskydd för de mest värdefulla, känsliga fågelområdena
Öar som inte är skyddade idag, men som kanske borde vara det är: Kvarngrönnan,
Vågöholmen, Ronögrundet, Otterkäret, Öster- och Västervärnsingarna samt Ronögrundet.
I dagsläget saknas skydd av flera viktiga långgrunda områden för fåglar med havsanknytning,
t ex Sandlågan, Idbyfjärden (reservatet behöver utökas), Sannafjärden, Åvikefjärdens
mynning m.fl.
Begränsa vattenskoter & båtar i känsliga fågelområden
Båtar och vattenskotrar kan störa fåglar om det sker i känsliga fågelområden, främst under
känsliga perioder på året. Hur begränsningarna skulle kunna utföras är i dagsläget oklart.
Uppföljning av hur reglerna efterlevs vad gäller landstigning på fågelöar, släppa hundar
etc.
Kan Kustbevakningen få en större roll i dessa frågor? I så fall är det viktigt att de förses med
information.
Heltäckande inventering av fåglar med havsanknytning
Mycket har hänt sedan den senaste heltäckande fågelinventeringen gjordes och det behövs en
ny inventering av fågelfaunan i området. Det behövs också, efter att en sådan inventering
gjorts, en översyn av vilka öar, eller andra områden, som är mest betydelsefulla för fåglarna
och som kan behöva ökat eller nytt skydd. Speciella ansvarsarter att värna om är dels de som
finns åtgärdsprogram för t.ex. skräntärna och havsörn, men också för alla alkarterna, berguv,
tärnkolonierna samt häckningsplatser för silltrut, svärta, roskarl, mindre strandpipare och
– 305 –
skärpiplärka. Även viktiga rastlokaler och födosökslokaler för t.ex. vadare och änder behöver
identifieras. En sådan här heltäckande inventering av fåglar med havsanknytning bör göras
regelbundet, förslagsvis vart 10:e år. Resultatet från inventeringarna presenteras i form av
skriftlig rapport.
Mål för strategin Minskad påverkan av friluftsliv på fåglar
Nedan presenteras de föreslagna målen för att minska påverkan av friluftsliv på fåglar (se
tabell 35).
Tabell 35. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Minskad påverkan av
friluftsliv på fåglar. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan.
Mål/delmål
Fåglar 1
År 2014 har minst 2 nya fågelskyddsområden inrättats
Fåglar 2
År 2015 finns restriktioner framtagna för känsliga fågelområden utan skydd
Fåglar 3
År 2018 går inte människor iland på fågelöar under häckningstid
Fåglar 4
År 2018 förekommer minskat antal kajaker & kanoter i känsliga fågelområden
Fåglar 5
År 2018 förekommer inga vattenskotrar i känsliga fågelområden
3.8.14 Öppna strandängar
Strategin är bedömd som:
Potentiell påverkan: High
Genomförbarhet: High
Total bedömning: EFFECTIVE
Då människan slutar med att bedriva bete och slåtter på strandängarna så växer dessa snabbt
igen. Åtgärderna här inriktar sig såldes till att fortsätta med att använda strandängarna så att
de hålls öppna och landsbygdens och odlingslandskapets naturresurser, värden och miljö
bevaras på ett hållbart sätt. Många arter av fåglar är beroende av de öppna strandängarna.
Även flera växter försvinner/minskar då strandängar försvinner.
Att strandängar växer igen har framkommit som en påverkansfaktor på områdets naturvärden,
men har bedömts som ett mindre problem. Nedan presenteras förslag på några åtgärder.
Åtgärder för att hålla strandängar öppna
Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna för att hålla strandängar i området öppna. Se även
tabell 36 samt resultatkedja för mer information och samband.
För att motivera djurägare/markägare att hålla strandängar öppna kan det underlätta med
ekonomiskt stöd till att uppmuntra bete i dessa områden. Åtgärderna har därför inriktats mot
ekonomiskt stöd.
– 306 –
Sök medel för skötsel av betesmarker (strandbete) och slåtterängar
Ersättning för skötsel av betesmarker och slåtterängar kan erhållas från Jordbruksverket, här
ingår även strandbeten och strandängar som hävdas med slåtter. Syftet med ersättningen är att
bevara och förstärka betesmarkernas och slåtterängarnas natur- och kulturmiljövärden.
Sök medel för restaurering av betesmarker och slåtterängar
Det finns också ersättningar man kan få för att restaurera strandbeten eller strandängar som är
tänkta att hävdas med slåtter. Medel för detta finns inom landsbygdsprogrammet och kan
sökas av såväl jordbrukare som föreningar, kommuner och privatpersoner. Ta kontakt med
Länsstyrelsen om du vill söka stöden.
Övriga förslag på åtgärder samt riktlinjer för att hålla strandängar öppna:
 Röj bort träd, buskar och sly. Röj under sommaren då skott och blad innehåller mest
näring. Är det många större träd som ska bort eller om marken är känslig kan man
med fördel röja/avverka under vintern då marken är tjälad.
 Träd som skjuter rot eller stubbskott (asp, al, delvis björk) kan man ringbarka och låta
stå några år innan de fälls.
 Ta bort röjningsavfallet för att undvika gödslingseffekt.
 För att gynna markhäckande fåglar bör man ta bort träd och buskar som kan vara
utkiksplatser för kråkor och rovfåglar.
 Förvuxna strandbeten med kraftiga tuvor bör putsas.
 Bete: Släpp på djuren något senare än normalt för att inte störa häckande fåglar. Svag
hävd är dock ofta ett större hot.
 Slåtter: Bör ske ganska sent. Fåglarna bör ha fått ut sina ungar ur bona.
Mål för att hålla strandängar öppna
Inga mål är satta idag. Kom gärna in med förslag på mål.
– 307 –
Tabell 36. Åtgärder/aktiviteter för att hålla strandängar öppna.
Åtgärd/Aktivitet
Sök medel för restaurering
av betesmarker
(strandbete)
Sök medel för skötsel av
betesmarker (strandbete)
Sök medel för restaurering
av slåtterängar
Sök medel för skötsel av
slåtterängar
Myndighets
ansvar
Genomförande
ansvar
Lst
Jordbrukare,
Föreningar,
Kommuner,
privatpersoner
Lst
Jordbrukare,
Föreningar,
privatpersoner
Lst
Jordbrukare,
Föreningar,
privatpersoner
Lst
Jordbrukare,
Föreningar,
privatpersoner
Medaktörer
Genomförande Uppskattad
Finansiering
tid
kostnad
Kommentar
Lst
(Landsbygdsprogrammet)
Söks hos Lst
löpande
– 308 –
löpande
Medel erhålls
från
Jordbruksverket,
sökes hos Lst
löpande
Medel erhålls
från
Jordbruksverket,
sökes hos Lst
löpande
Medel erhålls
från
Jordbruksverket,
sökes hos Lst
Strategi för öppna strandängar:
Strategi: Öppna strandängar
– 309 –
Då människan slutar med att bedriva bete för sina djur på
strandängarna så växer dessa snabbt igen. Strandängarna är
viktiga för många fåglar samt för vissa växter. För att motivera
djurägare/markägare att hålla strandängar öppna kan det
underlätta med ekonomiskt stöd för att uppmuntra bete i dessa
områden.
3.5.15 Övrigt
Förutom ovanstående har behov och önskemål om ett marint informationscentrum i Höga
Kusten framkommit samt önskemål om fast utställning på Naturum Höga Kusten.
Marint informationscentrum i Höga Kusten
På någon plats inom Höga Kusten bör besökaren kunna ta del av information om områdets
marina miljö och vad BSPA är etc. Förslagsvis görs detta med informationstavlor samt
eventuellt tillgång till informationsfoldrar. Var dessa informationstavlor ska sättas upp är inte
bestämt. Några förslag som kommit fram är:
 Inrätta en marinentre´till Skuleskogens Nationalpark och sätt upp tavlorna på den
platsen.
 Andra ställen skulle kunna vara t ex på Ulvön, vilket är en plats med ett stort antal
besökare. Eller kanske Högbonden?
Utöver detta bör även information finnas på Naturum Höga Kusten. Här skulle det förutom
informationstavlor även kunna finnas foldrar om BSPA Höga Kusten och den marina miljön.
Som ansvarig för aktiviteten föreslås länsstyrelsen.
Fast utställning om Höga Kustens marina miljö och BSPA på Naturum Höga Kusten
Under projektet har vi tagit fram en utställning som visar vilka marina värden som finns i
området samt vad BSPA Höga Kusten är för något. Utställningen har varit mycket välbesökt
och uppskattad. Dessvärre är detta en tillfällig utställning som visas under perioden juni 2010till och med april 2011. Vi föreslår att en fast utsällning om de marina värdena i Höga Kusten
samt vad BSPA Höga Kusten är, tas fram. Till detta kan delar av befintlig utställning
användas, men en del nytt kan behöva tas fram. De höga marina värdena är grunden till att
området är utsett till BSPA och havet utgör dessutom en stor del av världsarvet Höga Kusten.
Som ansvarig för aktiviteten föreslås länsstyrelsen.
3.6 Förvaltningsorganisation
Länsstyrelsen samt Kramfors och Örnsköldsviks kommuner kommer under remisstiden att
adressera regeringen frågan hur en förvaltningsorganisation ska kunna skapas och finansieras
och vilket uppdrag länsstyrelsen har i det. Utgångspunkt är behovet av helhet och
långsiktighet i arbetet med att utveckla och bevara Höga Kusten, ett unikt område i Sverige
och världen, både som BSPA-område, världsarv och riksintresseområde.
3.7 Förutsättningar för förvaltning
Samverkansplanens koppling till svensk lagstiftning och dess roll som planeringsunderlag för
kommunernas översiktsplanering beskrivs under kapitel 1.3. I det här avsnittet behandlas
frågan om hur BSPA-området Höga Kusten ska förvaltas i framtiden och hur
samverkansplanens förslag till åtgärder skall kunna genomföras.
Samverkansplanen är framtagen i samverkan med berörda kommuner, intresseorganisationer
och personer som bor i området.
– 310 –
Samverkansplanen innehåller många förslag till åtgärder som inte direkt är kopplade till
tillståndsgivning och beslut i ärenden.
I samverkansplanen finns en beskrivning och en analys/prioritering av vilka de viktigaste
förbättringsåtgärderna för områdets marina miljö är, vem som är ansvarig och hur åtgärderna
ska genomföras. Många av åtgärderna kräver gemensamt agerande från flera parter.
För att kunna genomföra de åtgärder som krävs för att förbättra områdets marina värden krävs
det finansiering utanför de berörda organisationernas/myndigheternas ekonomiska ramar. Den
part som är utpekad som ansvarig för en åtgärd skall därför agera för att söka finasiering från
de ställen som kan stöda åtgärden.
Åtgärdernas genomförande bör samordnas med andra insatser i området, ex världsarvet,
vattenmyndigheten, olika skyddade områden mm.
3.8 Uppföljning och utvärdering av planen
Förvaltningsorganisationen för Höga Kusten bör årligen göra en utvärdering av det gångna
året och de åtgärder och aktiviteter som genomförts. På så sätt kan samverkansplanen göras
till ett levande dokument. Resultat bör regelbundet förmedlas via hemsida, mail etc. Projekt
BSPA Höga Kusten har tagit fram en hemsida (www.bspahogaksuten.se), vilken bör leva
vidare och utvecklas. Uppdatering av hemsidan bör därför bli en obligatorisk del i
förvaltningsorganisationens arbete.
Ambitionen är att den totala samverkansplanen ska uppdateras vart tredje eller vart femte år. I
samband med det kan ett seminarium hållas där utvecklingen presenteras. Seminariet bör
riktas till såväl myndigheter som allmänheten och andra som deltar/deltagit i arbetet.
3.9 Tidplan för genomförande
Samverkansplanen är långsiktig, minst 10 år och inom strategierna har vi föreslagit tidsatta
åtgärder, aktiviteter, kortsiktiga delmål och långsiktiga bevarandemål. Samverkansplanen bör
uppdateras med jämna mellanrum (förslagsvis vart tredje eller vart femte år) för att den ska
vara relevant och användbar i ett framtida samhälle.
3.10 Finansiering
Det är i dagsläget ej klart med finansiering för den framtida förvaltningsorgansiationen för
Höga Kusten. Ett brev med klarläggande av behov kring detta har skickats till
Miljödepartementet (dec 2010).
Möjligheter till att söka medel från EU-program, landsbygdsprogram etc bör undersökas.
Vård av skärgården och underhåll av servicefunktioner sker bland annat genom kommunernas
olika förvaltningsorgan.
Åtgärder och aktiviteter ska i första hand integreras i kommunernas, länsstyrelsens och andra
aktörers verksamhetsplan och dagliga rutiner.
– 311 –
3.11 Konsekvensanalys
Fördelar/nackdelar, nytta av genomförandet av samverkansplanen för BSPA Höga Kusten.
Utmaningar:
 Syftet är att förvaltningsplanen skall vara ett levande redskap som följer ett dynamiskt
arbete, vilket ställer stora krav på att förvaltningsorganisation finns som har det
övergripande ansvaret för arbetet.
 Ekonomin är en förutsättning för att arbetet ska kunna fullföljas, om vi inte tilldelas
tillräckliga medel är det svårt att få arbetet att få tillräcklig effekt. Detta är inte minst
viktigt för att ta fram och driva en förvaltningsorganisation för området.
 Samverkansplanen är ej juridiskt bindande, vilket kan ge problem med legitimiteten.
 En stor utmaning är att förvalta det stora förtroende som byggts upp i samhället för
planen
Fördelar & möjligheter
 Helhetssyn på havet (hållbart nyttjande & bevarande)
 Ökad kunskap om området
 Starkt förankrat i samhället
 Genom att planen har tagits fram genom en bred samverkan och med representanter
från en rad olika områden och intressen, får vi ett ansvarskännande och
ansvarstagande hos de som deltagit för att förvalta området på ett långsiktigt och
hållbart sätt
 Ökad förståelse för olika intressen i området
 Öka samverkan/samordning mellan landskapsstrategierna och
vattenförvalningen/utnyttja vattenförvaltningen som verktyg
 Värdefulla marina områden kan ges ett gott skydd genom god förvaltning av området
istället för ett strikt områdesskydd.
 Samverkansplanen utgör ett gemensamt, välarbetat och väl förankrat
kunskapsunderlag för fysisk planering. Detsamma gäller även det stora antalet kartor
som har tagits fram genom projektet.
 Arbetsformer och arbetsgrupper för fortsatt förvaltning av området har tagits fram.
3.12 Existerande kunskapsbrist
Nedan presenteras identifierade kunskapsluckor för BSPA Höga Kusten. Det är
kunskapsluckor som med relevans för samverkansplanen som har framkommit under
projektets gång.
Tyvärr har vi väldigt dålig kunskap om fisk i området, speciellt i havet. Det finns således ett
stort behov av att kartlägga viktiga lek- och uppväxtområden för olika arter. Länssstyrelsen
bedriver ett projekt (2010-2012) för att öka kunskapen om värdefulla områden för några arter,
i första hand abborre, gädda och sik, men även till viss del havsöring och harr. Projektet
behandlar hela länet, men ett begränsat urval av lokaler. Resultatet kommer inte på något sätt
att kunna ge en heltäckande bild av fisk i havet, men utgör en bra början. Det finns således ett
fortsatt stort behov av kartläggning av fisk i havet och viktiga lek- och uppväxtområden.
Det finns även behov av kartläggning av lekområden och fiskebestånd för fisk som rör sig
mellan hav och sötvatten. För dessa arter behöver kartläggningar göras av fiskbeståndsstorlek,
– 312 –
vandringsvägar och fångststatistik. Detta är ett omfattande arbete som måste ske under flera
år. Förslag på metoder som kan användas är t ex enkätundersökning (fritidsfisket), provfiske,
elfiske, telemetri (sändare placeras framför allt på havsöring och lax).
Ovanstående studie gäller främst yngel, men det finns även behov av beståndsuppskattningar
av vuxen fisk av olika arter i området.
Generell sett har vi en dålig kunskap om fauna i området. Fågel vet vi mer om tack vare
Ångermanlands Ornitologiska Förening.
Strömmätningar borde göras för området och karta tas fram (saknas helt i dagsläget).
Speciellt viktigt med tanke på att vi har mycket förorenade områden m.m.
Dålig kunskap om fiskodlingars miljöpåverkan, behövs ytterligare forskning och mätningar.
Även i detta sammanhang är det viktigt att ha tillgång till strömmätningar.
Det råder stor kunskapsbrist om hur olika skogsbruksåtgärder påverkar utlakningen av
kväve och fosfor från skogsmarken och även vilken effekt olika motåtgärder har för att
minska dessa förluster.
Kartläggning av vandringshinder inom området (finns uppgifter om dammar, men inte
övrigt). Det skulle t ex behöba göras en inventeringar av alla ställen där väg skär ett
vattendrag. Kan finnas vandringshinder i form av vägtrummor etc.
Behov av dykinventeringar för klassning av makrovegetation enligt vattendirektivet.
I dagsläget är inte alla vattenförekomster inom Höga Kusten klassade. Detta beror antingen på
att antalet dyktransekter i dessa vattenförekomster är för få eller saknas helt. För dessa
vattenförekomster finns ett stort behov av dykinventeringar.
Behov av inventeringar av bottenfauna i området. Det finns ett flertal områden där inga
inventeringar av bottenfauna har gjorts och kunskap således saknas om dessa områden. För
dessa föreligger ett stort behov av inventeringar. För följande områden saknas idag uppgifter
och ingen statusklassning är gjord enligt vattendirektivet: Norafjärden, Grönviksfjärden,
Dockstafjärden, Mjältöfjärden, Näskefjärden, Nätrafjärden samt Norra Bottenhavets
kustvatten. Utöver detta råder generell brist på kunskap om bottenfauna i utsjön. De
mätningar som finns är oftast kustnära.
Grumlighet (FNU) i områdets vattendrag. Detta är en uppsatt indikator för områdets
sötvatten, men tyvärr saknas i dagsläget uppgifter på detta och ett stort behov av mätningar
finns.
Det finns idag ingen kunskap om förekomst av giftiga båtbottenfärger i sediment och biota i
närheten av marinor, båtuppläggningsplatser etc. Sådana studier bör göras. Kolla var hamnar
finns och var båtar ligger under vintern (och där båtarna behandlas, rengörs m.m.).
Det finns ingen heltäckande miljögiftsprovtagning längs kusten vilket gör att det saknas
information från många områden.
Vi har i dagsläget ingen sammanställning över näringsutsläpp från det totala antalet
fiskodlingar i det totala avrinningsområdet som sträcker sig upp i den norska fjällvärlden,
– 313 –
därav finns inga sådana uppgifter med i den sammanställning som gjorts i samverkansplanen.
Det är dock något som bör kompletteras med längre fram.
3.13 Frågor att lyfta på nationell nivå
En del miljöproblem är svårt, eller rent av praktiskt omöjligt åtgärda på en lokal nivå. Det
som behöver lyftas till nationell nivå presenteras nedan. Det är bland annat frågor som kräver
lagändring eller andra nationella insatser, så som t.ex. förebyggande arbete av storskaliga
miljöproblem.
Ändrade politiska beslut och internationella överenskommelser vad gäller försurning
Försurning av våra sötvatten är ett stort problem som det dessvärre är svårt att förebygga på
lokal nivå. Det vi kan göra är att mildra effekterna genom kalkning. För förebyggandets skull
behövs ändrade politiska beslut och internationella överenskommelser.
EU konventioner (fiskekvoter)
För att minska problemet med överfiske utanför Sverige så behövs EU konventioner
(fiskekvoter).
Ekonomiskt stöd till framtagande av fågelsäkra redskap
Nationella insatser för att stödja framtagande av fågelsäkra fiskeredskap för att minska
bifångsten av fågel.
Ändrade bidragsregler för jordbruk vid vatten
För att minska problemet med igenslamning & grumling av våra sötvatten behövs ändrade
bidragsregler för jordbruk vid vatten. Detta t ex så att det blir möjligt med bidrag för åtgärder
liknande ’Greppa näringen’ även i Bottenhavet.
Krav på dubbelskrov och taggning
För att förebygga oljeutsläpp i området behövs insatser på nationell nivå, vilka omfattar krav
på dubbelskrov och taggning av tankar för att undvika olaglig tanktömning.
Samordning av skogsvårdslagen och strandskyddslagen
Lagarna tillvaratar olika intressen i samhället. Bör lyftas på nationell nivå.
Miljöskatt
Alla industrier och reningsverk måste betala för att rena utsläppen från näringsämnen. Höga
krav på rening ställs även på enskilda avlopp. Fiskodling är idag helt befriade från
reningskrav och avgift för sina utsläpp. Även fiskodling bör ta ansvar för sina utsläpp av
näringsämnen och en tänkbar lösning kan vara att det införs en miljöskatt motsvarande vad
det skulle kosta ett reningsverk att rena den mängd kväve och fosfor som släpps ut från
odlingen.
Naturvårdsverket har tidigare haft i uppdrag att utveckla ett förslag till avgiftssystem för
kväve och fosfor (Naturvårdsverket, 2008). Målsättningen med detta avgiftssystem är att
minska övergödningen av Östersjön och Västerhavet på ett kostnadseffektivt sätt. I
avgiftssystemet regleras vissa verksamheter genom bindande utsläppstak. För utsläpp som
överskrider utsläppstaket kan verksamheten välja mellan att genomföra egna åtgärder för att
minska utsläppen eller betala en avgift. Avgifterna tas in av en reglerande myndighet som
– 314 –
använder dessa för inköp av kompensatoriska åtgärder från verksamheter som inte regleras
med utsläppstak. Vad gäller fiskodlingar säjs följande i rapport från Natuvårdsverket 2010:
’’Idag saknas utsläppskontroll för fiskodlingar. Slutsatsen är att fiskodling på kort sikt inte
bör ingå i avgiftsmarknaden, men att den bör kunna ingå på längre sikt. För att detta ska
vara möjligt skulle det behövas ett krav på detaljerad uppföljning av utfodring, foderkvalitet
och andra parametrar som behövs för att beräkna utsläppen samt rapporteringskrav för de
beräknade utsläppen.’’ (Naturvårdsverket, 2010, rapport 6345). Detta överrensstämmer med
flera av samverkansplanens övriga åtgärdeförslag ovan.
Inrätta tömningsstationer för omhändertagande av barlastvatten
Praktiskt svårt att åstadkomma på lokal nivå i Höga Kusten. Från stora fartyg rör det sig om
enorma mängder barlastvatten, finns överhuvudtaget teknik för att ta emot så stora mängder?
Kunskapen om frågan är begränsad.
''Tagga'' tankar för förhindring av olovlig tömning av barlastvatten (internationellt)
Åtgärden är inte genomförbar på lokal nivå i Höga Kusten, utan bör lyftas till nationell och
internationell nivå.
Lobba för ändrad lagstiftning -förbud mot giftiga båtbottenfärger (internationellt)
Bra med ett förbud mot giftiga båtbottenfärger internationellt, eftersom båtar kommer inte bar
från närområdet.
– 315 –
3. Förteckning bilagor
Bilaga 1
Deltagarförteckning
Bilaga 2
Värdefulla marina områden (tabell)
Bilaga 3
Bedömningsgrunder hotbildsanalys
Bilaga 4
Bedömningsgrunder strategier
Bilaga 5
Hotade och andra speciella arter inom BSPA-området
Bilaga 6
Stora punktkällor
Bilaga 7
Natura 2000-habitat inom BSPA Höga Kusten
Bilaga 8
Vattenförekomster (hav) inom BSPA-området
– 316 –
4. Referenser och källdata
Aronsson, A. Karlberg, A och Persson, B. 2005. Översiktlig kustinventering 2002-2004.
Inventering och bedömning av stränder i Västernorrlands län. ISSN 1403-624X.
AquAliens, 2008. Slutrapport från forskningsprogrammet AquAliens. Slutrapport 2008-01-31.
Naturvårdsverket
Berg, L., Nilsson, T. 1997. Introduktion av främmande arter i svensk landmiljö. Omfattning och
konsekvenser. Rapport 4658. Naturvårdsverket.
Bergström Jonas, Kanth Malin, Statistiska centralbyrån. Utsläpp till vatten och slamproduktion
2008. <Elektronisk> Tillgänglig
http://www.scb.se/Pages/PublishingCalendarViewInfo____259923.aspx?PublObjId=13517
Bergström, L., Tatarenkov, A., Johansson, K., Jönsson, R.B., Kautsky, L. 2005. Genetic and
morphological identification of Fucus radicans sp. Nov. (Fucales, Phaeophyceae) in the
brackish Baltic Sea. J. Phycol. 41:1025-1038.
Bernes, C., Lundgren, L.J. 2009. Bruk och missbruk av naturens resurser. En svensk
miljöhistoria. Monitor 21. Naturvårdsverket. ISBN 978—1-620-1274-8
Bridger, C.J., Booth, R.K., McKinley, R.S., Scruton, D.A. 2001. Site fidelity and dispersal
patterns of domestic triploid steelhead trout (Oncorhynhus mykiss Walbaum) released to the
wild. ICES Journal of Marine Sciences 58: 510-516.
Bydén, S., Larsson, A-M., Olsson, M. 1992. Mäta vatten. Undersökningar av sött och salt
vatten. ISBN 91-88376-00-1.
Conservation Measures Partnership & Benetech, 2008. Miradi – Adaptive Management
Software for Conservation Projects. <Elektronisk> Tillgänglig: https://miradi.org/ (2010-0202).
Degerman, E., Alexanderson, S., Bergengren, J., Henrikson, L., Johansson, B-E., Larsen, B.M.,
Söderberg, H. 2009. Restaurering av flodpärlmusselvatten. Världsnaturfonden WWF, Solna.
Edington, J. M., Hildrew, A. G., 1981. A key to the caseless caddis larvae of the Brittish Isles.
With notes on their ecology. Freshwater Biological Association, Scientific publication No 43.
EG-direktiv 92/43/EEG, Art- och Habitatdirektivet.
EG-direktiv 2000/60/EG, Ramdirektivet för vatten
EG-direktiv 2008/56/EG, Marina direktivet.
– 317 –
Eriksson Marianne, SCB, Olshammar Mikael, IVL,Utsläpp av fosfor från enskilda avlopp.
Svenska MiljöEmissionsData, <Elektronisk> Tillgänglig
http://www.smed.se/frames/subframes/vatten/rapporter/pdf/SMED_Rapport_2006_4.pdf
Eskeröd, A. 1946. Gävlebornas strömmingsfiske. I: Humbla, P (ed), Ur Gävle stads Historia,
Gävle.
FAO, 2003. Biodiversity and the Ecosystem Approach in Agriculture, Forestry and Fisheries,
<Elektronisk> Tillgänglig: http://www.fao.org/DOCREP/005/Y4586E/Y4586E00.HTM (201001-27)
Fiskeriverket, 2010. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten – Resursöversikt2010.
Geist, J., Auerswald, K. 2007. Physiochemical stream bed characteristics and recruitment of the
freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera). Fresh water biology 52: 2299-2316.
Geist, J., Kühn, R, 2009. Genetic diversity and differentiation of freshwater pearl mussels
(Margaritifera margaritifera) in district Västernorrland, Sweden. Rapport vid Länsstyrelsen
Västernorrland.
Hansson Martin, Håkansson Bertil, Indelning av Svenska Övergångs- & Kustvatten i typer,
enligt Ramdirektivet för Vatten 2004-09-30 Dnr: 2002/1796/1933 SMHI
HELCOM, 2010. Baltic Marine Environment Protection Commission, <Elektronisk>
Tillgänglig: http://www.helcom.fi (2010-02-02).
Herborg, M.L., Rushton, P.S., Clare, A.S. & Bentley, G.M. 2003. Spread of the Chinese mitten
crab (Eriocheir sinensis H. Milne Edwards) in Continental Europe: analysis of a historical data
set. – Hydrobiologia 503: 21–28.
Herborg, M.L., Rushton, P.S., Clare, A.S. & Bentley, G.M. 2005. The invasion of the Chinese
mitten crab (Eriocheir sinensis) in the United Kingdom and its comparison to continental
Europe. – Biological Invasions 7: 959–968.
Huntley, B., Birks, H. J. B. 1983. An atlas of past and present of pollen maps for Europe. 013000 years ago. Cambridge University Press.
Hårding, K., Härkönen, T. 1999. Development in the Baltic grey seal (Halichoerus grypus) and
ringed seal (Phoca hispida) population during the 20th centry. Ambio 28:619-627.
Höga Kusten kommitén 1974. Höga Kusten utredningen, huvudrapport 1974.
Ingemansson, A., Lindahl, S., Nordblom, O. 2005. Siumlering av fosfor- och kväveläckage från
fiskodlingar i Nätrafjärden, Mjältösundet och Ullångersfjärden. Rapport från SMHI nr 2005-50.
Jöborn, A., Gipperth, L., Westberg, L., 2007. IVL Rapport B1741 Dialog om framtida
vattenförvaltning, IVL Svenska Miljöinstitutet, Göteborg.
Karås, P. 1999. Rekryteringsmiljöer för kustbestånd av abborre, gädda och gös.
Fiskeriverket rapport 1999:6.
– 318 –
Kautsky H. Miljöövervakning av de vegetationsklädda bottnarna kring Sveriges kuster,
Institutionen för Systemekologi, Stockholms Universitet
<Elektronisk> Tillgänglig
http://www.naturvardsverket.se/upload/02_tillstandet_i_miljon/Miljoovervakning/undersokn_t
yp/hav/fytalmetod.pdf (2010-02-10)
Kautsky, H., Wallin, A. 2009. Fiskodling i kassar, påverkan på vegetationsklädda bottnar i
Omnefjärden, Västernorrlands län. Stockholms Universitet, Systemekologiska institutionen.
Kramfors kommun, 1990. Kulturmiljövårdsprogram
Kramfors kommun, 1990. Översiktsplan
Kramfors kommun, 2010. Översiktsplan "Samrådsversion"
Kristianstads kommun. 2010. Biosfärområde Kristianstads Vattenrike. <Elektronisk>
Tillgänglig: http://www.vattenriket.kristianstad.se/ (2010-02-03).
Lindberg, M., Rivinoja, P., Eriksson, L-O, Alanärä, A. 2008. Post-release and prespawning
behaviour of simulated escaped adult rainbow trout Oncorhynhus mykiss Walbaum in Lake
Övre Frykern, Sweden. Journal of Fish Biology
Lodge, D.M. 2001. Lakes. In:Chapin, F.S., Sala, O.E. & Huber-Sannwald, E. (red). Global
biodiversity in a changing environment: Scenarios for the 21st century. Springer-Verlag, New
York.
Lundin, K., Aneer, G., Berggren, M., Drotz, M., Filipsson, O., Lundberg, S., von Proschwitz,
T. & Svensson, J.-E., 2007. Ullhandskrabba – en art på frammarsch i Sverige. Fauna och Flora
102(3): 10–19.
McNeely, J.A., Mooney, H.A., Neville, L.E., Schei, P., Waage, J.K. (red). 2001. A Global
Strategy on Invasive Alien Species. IUCN Gland, Switzerland and Cambridge.
Mikusinski, G., Angelstam, P. 2004. Occurence of mammals and birds with different ecological
characteristics in relation to forest cover in Europe – do macroecological data make sense? In:
Angelstam, p., Dönz-Breuss, M., Roberge, J-M. (eds), Ecological Bullentines 51, 265-275.
Miljöbalken och dess övergångsbestämmelser m.m. 2010. Lagtexten. Regler för en hållbar
utveckling. Updaterad t.o.m. 2010-01-01
Mullarney, K., Svensson, L., Zetterström, D., Grant. P.J. 1998. Fågelguiden. Europas och
Medelhavsområdets fåglar i fält. Albert Bonniers förlag.
Naturvårdsverket, 1993. Fiskodling. Planering, tillstånd, tillsyn. Allmänna råd 93:10
Naturvårdsverket 2005. En bok om svensk vattenförvaltning. Rapport 5489.
Naturvårdsverket. 2007a. Skydd av marina miljöer med högt naturvärde – Vägledning, Rapport
5739.
– 319 –
Naturvårdsverket, 2007b. Ekosystemansatsen - en väg mot bevarande och hållbart nyttjande av
naturresurser. Rapport 5782.
Naturvårdsverket. 2008. Landskapsstrategier i sju pilotlän 2006–2007 - En utvärdering av
pilotprojektens organisation och arbetssätt. Rapport 5906.
Naturvårdsverket, 2008. Förslag till avgiftssystem för kväve och fosfor, Rapport
5913, ISBN 978-91-620-5913-2, ISSN 0282-7298
Naturvårdsverket, 2010. Vidareutveckling av förslag till avgiftssystem för kväve och fosfor.
Rapport 6345
Naturvårdsverket, 2008b. Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och
genotyper. Rapport 5910, ISBN 91-620-5910-1
Naturvårdsverket, 2009a. Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan. Rapport 5985.
Naturvårdsverket, Havsmiljöinstitutet. 2010. Havet 2010. ISSN 1654-6741
Nordiska Ministerrådet, 2010. Friskare nordiska hav. ISBN 978-92-893-2072-6
Nygård, C. 2005. Ecophysiological responses of Baltic and Atlantic Fucus vesiculosus to
environmental factors. Mid Sweden University, Doctoral Thesis 6.
Perlin, J., 1989. A forest journey. The role of wood in the development of civilisation. Harvard
University Press.
Persson, B. 2005. Kompletterande kustinventering i Kramfors kommun. ISBN 978-91-6319804-5
Persson, B. Kärlväxtinventering i Salen 2007. Länsstyrelsen i Västernorrland, miljö
Persson, B. 2008. Strandinventering av tre havsområden. Hälsingegränsen-S Galtström,
Sunnanskäret-Skogsskäret i Åvikebukten, samt öar utanför Skuleskogen. Länsstyrelsen i
Västernorrland, miljö. Länsstyrelsens rapportserie 2009:15
Persson, B. 2009. Strandinventering av tre havsområden. Björköfjärden med inlopp, öar vid
Ulvön och Trysunda, Ultråfjärden och Sannafjärden. Länsstyrelsen i Västernorrland, 2010.
Persson, B., Olofsson, F. 2010. En kunskapssammanställning av främmande invasiva växter i
Västernorrlands län. Rapport 2010:16, Länsstyrelsen i Västernorrland.
Pettersson, J. 1999. Kustfågelinventering 1999. Länsstyrelsen i Västernorrland,
Samhällsbyggnadsenheten. Länsstyrelsens rapportserie 1999:6.
Provfiske och inventering av sikyngel vid Västernorrlands kust 2010. Länsstyrelsen i
Västernorrland. Länsstyrelsens rapportserie 2010:XX
Regeringens skrivelse (2001/02:73), En samlad naturvårdspolitik. <Elektronisk>. Tillgänglig:
http://regeringen.se/download/e96aa060.pdf?major=1&minor=2892&cn=attachmentPublDuplic
ator_0_attachment (2010-02-18).
– 320 –
Ripl, W., Wolter K-D. 2005. The assault on the quality and value of lakes. Sid 25-61. Ur: The
lakes handbook. Lake restoration and rehabilitation. Eds. P.E. O´Sullivan & C.S. Reynolds.
Blackwell Publishing, 560 s.
Scb, Folkmängden per församling 2009-12-31 enligt indelningen 2010-01-01 <elektronisk>
Tillgänglig
http://www.scb.se/Statistik/BE/BE0101/2009A01/be0101tab5forsaml09.xls
Schlesinger, W.H. 1991. Biogeochemistry, Academic Press. San Diego, CA.
SFS 2004:660. Vattenförvaltningsförordningen
Sjöfartsverket, Infrastruktur & sjötrafik <Elektronisk> Tillgänglig
http://www.sjofartsverket.se/templates/SFVXSubStart____124.aspx (2010-0302)
Sjögren Ronny. En skärgård i världsklass Nyhetsbrev 1/2010, Örnsköldsviks kommun.
<elektronisk> Tillgänglig
http://www.ornskoldsvik.se/download/18.48c8a62c126b1dfbd1780003012/nyhetsbrev1.pdf
Skogsvårdsstyrelsen, Vad är en nyckelbiotop? <Elektronisk> Tillgänglig
http://www.skogsstyrelsen.se/episerver4/templates/SNormalPage.aspx?id=8356
SMHI, Is till havs <Elektronisk> Tillgänglig
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/is-till-havs-1.4105
SOU 2009. Det växande vattenbrukslandet. Statens offentliga utredningar, SOU 2009:26
Spens, J., 2008. Using GIS to Predict Landscape-scale Establishment and Extinctions of
Lacustrine Salmonids. Impact from Keystone Species, Exotics, Chemical & Physical Factors.
Doctoral thesis, Swedish University of Agricultural Scienses. Umeå 2008. ISBN 978-9186195-04-5
Sperens, U., Johnson, T., Uppman, M., Stigsdotter, A. 2009. Vegetationsundersökning i
Nätrafjärden 2008. Pelagia Miljökonsult.
Sundsvalls kommun (2009), Kustplan Sundsvall.
http://www.sundsvall.se/download/18.6d38552b125a9d68f518000580/Kustplan+och+bilaga_l
%C3%A5g+09.pdf (2010-02-18)
Sundqvist KL, Tysklind M, Cato I, Bignert A, Wiberg K. 2009. Levels and homologue profiles
of PCDD/Fs in sediments along the Swedish coast of the Baltic Sea. Environmental Science
and Pollution Research 16(4):396-409)
Söderberg, H., Norrgrann O., Törnblom, J., Andersson, K., Henriksson, L., Degerman, E. 2008.
Vilka faktorer ger svaga bestånd av flodpärlmussla? En studie av 111 vattendrag i
Västernorrland. Länsstyrelsen Västernorrland, Kultur och Naturavdelningen, Länsstyrelsens
rapportserie 2008:8.
UNEP (2009a), Convention on Biological Diversity – Ecosystem approach, <Elektronisk>
Tillgänglig: http://www.cbd.int/ecosystem/ (2010-01-27)
– 321 –
UNEP (2009b), Rio Declaration on Environment and Development, <Elektronisk> Tillgänglig:
http://www.unep.org/Documents.Multilingual/Default.asp?DocumentID=78&ArticleID=1163&
l=en (2010-01-27).
UNESCO (2000), Solving the Puzzle – The Ecosystem Approach and Biosphere Reserves,
<Elektronisk> Tillgänglig: http://unesdoc.unesco.org/images/0011/001197/119790eb.pdf
(2010-01-27).
Westerdahl, C. 1986a. Samer Nolaskogs. Örnsköldsviks kommuns skriftserie nr 8, s 326.
Örnsköldsvik.
Westerdahl, C. 1989. En kulturgräns Nolaskogs. Örnsköldsviks museums småskriftserie nr 20,
Örnsköldsvik.
Öberg Sven-Erik, Karlström Tomas, Nya hus i Höga kusten, Kramfors kommun,
< elektronisk> Tillgänglig
NYA HUS I HÖGA KUSTEN
ÖRNSKÖLDSVIKS KOMMUNS KULTURHISTORIA
– EN ÖVERSIKT <elektronisk> Tillgänglig
http://www.ovik.se/download/18.1169fb2fff4f12f8a800026085/%C3%96RNSK%C3%96LDS
VIKS_KULTURhistoriac.pdf
Örnsköldsviks kommun, 2005. Kulturmiljöprogram
Örnsköldsviks kommun, 2007. Översiktsplan
Foto baksidan: Högbonden, (Foto: Lotta Nygård)
– 322 –
– 323 –