I det amerikanska psykiatriska diagnosinstrumentet DSM-5 har det skett
en förändring när det gäller problematisk spelande. Nu förs spelberoende
till samma grupp som alkohol- och narkotikaberoende.
Text Staffan Hasselgren
Likheter med
substansberoende
I
diagnosmanualen DSM III, från
1980, infördes Pathological Gambling för första gången och fördes
då till gruppen ”Impulsive control
disorders”. Fem av tio kriterier,
eller symtom, skulle vara uppfyllda
för att en person skulle kunna få
diagnosen.
Men i den senaste versionen,
DSM-5, har det skett en förändring.
Gambling Disorder, i den svenska
översättningen hasardspelsyndrom,
är det nya namnet och företeelsen
förs till samma grupp som alkoholberoende och andra substansberoenden.
Nu används vanligen inte DSM vid
diagnossättning i den kliniska vardagen i vårt land utan det är framför allt
i klinisk forskning som DSM-5 kommer till användning.
– Det finns likheter mellan spelsyndrom och substansberoendesyndrom som kan motivera den här
förändringen i DSM-5, säger Luce
Clark, professor och chef för Centre
for Gambling Research vid University
of British Colombia i Kanada.
12
– En gemensam nämnare är att
hjärnans belöningssystem, det vill
säga dopaminsystemet, i hög grad är
involverat.
Detta har man, enligt Clarc, kunnat
visa med hjälp av moderna avbildningstekniker som Positronemissionstomografi (PET) och funktionell
magnetressistanstomografi (fMRT).
När man studerat relationen mellan
beslutsfattande och belöningar har
man kunnat konstatera en förhöjd
dopaminfrisättning. Inte särskilt
förvånande eftersom man sedan lång
tid tillbaka vet att dopamin utgör den
viktigaste komponenten i hjärnans
belöningssystem. En substans som
frisätts vid till exempel födointag, sex
och tillförsel av psykoaktiva droger.
Men enligt Clark har man också
funnit några viktiga biologiska skillnader mellan spelberoende och beroende där kroppen tillförs en substans
utifrån. Vid drogberoende sker en
successiv förlust av dopaminreceptorer i hjärnan. Men för personer med
spelberoende har en sådan minskning endast konstaterats hos perso-
ner som också kännetecknades av ett
impulsivt beteende, inte hos andra
personer med spelproblem. Med reservation för att forskningsunderlaget är litet, endast 14 personer, vilket
i sin tur beror på att avbildningsteknikerna är mycket kostsamma.
Ett intressant neurobiologiskt
fynd har observerats vid Parkinsons
sjukdom. Hos personer med denna
sjukdom sker en successiv dopaminförlust. När Parkinsonpatienter behandlats med dopamin har man sett
att medicineringen kan trigga igång
ett spelbeteende. När medicineringen
upphör försvinner benägenheten att
spela. Man har även konstaterat att
samma medicinering kan leda till
ökad sexuell aktivitet och tvångsmässigt shoppingbeteende.
Men läkemedel som direkt påverkar
dopaminsystemet har, tvärt emot vad
man kanske skulle kunna tro, inte visat sig vara framgångsrika vare sig när
det gäller att behandla spelberoende
eller substansberoende. Däremot har
man sett vissa effekter av läkemedel
som påverkar opioidreceptorerna.
Alkohol & Narkotika Nr 6/2015
Spel om pengar
Det gäller till exempel läkemedlet
Naltrexon. Men de biologiska mekanismerna är inte närmare kända
eftersom forskning om opioidreceptorernas roll vid spelproblematik i
stort sett saknas.
Klart är att biologin har betydelse för
utvecklingen av spelproblem. Individuella variationer i dopaminsystemet
och graden av impulsivitet påverkar
förekomsten av spelproblem.
Men ett ensidigt biomedicinskt
perspektiv på komplexa problem
riskerar att leda fel. Om man enbart
fokuserar på individens egenskaper
missar man till exempel den sneda
fördelningen av spelproblem i befolkningen – att andelen problemspelare
är högst bland dem med lägst utbildning, lägst inkomst och låg socioekonomisk status.
Alkohol & Narkotika Nr 6/2015
Miljöfaktorer som typen av spel,
det vill säga hur de är utformade, har
stor betydelse. Spel som ger snabb
respons leder lättare till spelberoende, till exempel elektroniska spelmaskiner. Annat som har betydelse
är vinstens storlek och på senare
tid har man även förstått att antalet
spelomgångar som ger ett resultat
som ser ut att ligga ”nära vinst” kan
leda till ökad spelbenägenhet. Spel
som utformats för att ge en illusion
av att spelaren har kontroll, trots att
det bara är slumpen som styr, kan ha
samma funktion.
Miljön runt spelandet, tillgängligheten till spel och spelbolagens
marknadsföring har också stor
betydelse. Alltsammans faktorer som
är möjliga att påverka med politiska
beslut.
4 av 9 kriterier ska
vara uppfyllda
Enligt DSM-5 ska 4 av 9 kriterier vara
uppfyllda för diagnosen hasardspelsberoende. De nio kriterierna är:
1. Att man behöver spela om allt
större summor för att uppnå den
önskade spänningseffekten, det
vill säga en slags toleransutveckling.
2. Att man är rastlös och irritabel när
man försöker minska eller sluta
med sitt spelande.
3. Upprepade men misslyckade
försök att begränsa eller upphöra
med sitt spelande.
4. Att tankarna i hög grad upptas av
spel och spelande.
5. Att man spelar för att fly från negativa känslor, ångest och nedstämdhet.
6. Revanschmotiv, det vill säga att
man ofta återvänder till spelande i
syfte att vinna tillbaka pengar man
förlorat.
7. Att man ljuger för att dölja omfattningen av sitt spelande.
8. Att spelandet medfört negativa
konsekvenser för relationer till
andra människor, utbildning eller
arbete.
9. Att man förlitar sig på att andra ska
kunna ordna fram pengar för att
lösa finansiella krissituationer som
uppstår på grund av spelandet.
13
