SUOMEN GEOLOGINEN KARTTA 1 : 100 000
GEOLOGICAL MAP OF FINLAND 1 : 100 000
KALLIOPERAKARTTOJEN SELITYKSET
EXPLANATION TO THE MAPS OF
PRE-QUATERNARY ROCKS
LEHDET 0034+0043,
1012 ja 1021
SHEETS 0034+0043,
1012 and 1021
Leif Bergman
Berggrunden inom Signilskar, Mariehamn och
Geta kartblad
Signilskarin, Maarianhaminan ja Getan kartta-alueiden
kalliopera
Summary : Pre-Quaternary rocks of the Signilskar,
Mariehamn and Geta map-sheet areas
GEOLOGINEN TUTKIMUSLAITOS
GEOLOGISKA FORSKNINGSANSTALTEN
GEOLOGICAL SURVEY OF FINLAND
ESPOO
1981
ESBO
SUOMEN GEOLOGINEN KARTTA -- GEOLOGICAL MAP OF FINLAND
1 : 100 000
Kallioperakarttojen selitykset, Lehdet 0034+0043, 1012 ja 1021
Explanation to the maps of Pre-Quaternary rocks, Sheets 0034--'0043,
1012 and 1021
Leif Bergman
BERGGRUNDEN INOM SIGNILSKAR, MARIEHAMN
OCH GETA KARTBLAD
SIGNILSKARIN, MMAARIANHAMIINAN JA GETAN KARTTAALUEIDEN KALLIOPERA
Summary : Pre-Quaternary rocks of the Signilskar, Mariehamn and Geta
map-sheet areas
Geologinen tutkimuslaitos - Geologiska forskningsanstalten
Geological Survey of Finland
Espoo - Esbo 1981
Bergman, L . 1981 . Berggrunden room Signilskar, Mariehamn rich Geta kartblad - Si gnilskarin, Alaarianhaminan ja Getan kartta-211eiden kalliopera .
Summary : Pre-Quaternary rocks of the SigniIskar, Mariehamn and Geta mapsheer are s . V amen ,;eoh inen kettle I : 100 000, Ra/Loperakartloten sehlyksel,
'1(13-1 - (10-13 Vi;~)nihkar, 1012 .lJaarianhanmina la 1021 Geta . 72 pages, 24 figures
and 8 tables .
The mapped area is in soud,ww estern Finland and the rocks, principally
Precambrian, belong to the Svecokarclidic rock zone, with minor occurrences
of post-jotnian diahases and early Paleozoic sediments . Roughly 90 °,, of the
area contained in the neap sheets is covered by- postorogenic granites, mainly
rapakis is . On'n in the southern part of the area there are older volcanic amphihnlites and sopracrustal yunrtz-tbldspar schists, which are mixed kith orogenic
gneissosc granodiorite- granites . These rock types had been mostly metamorphosed under conditions of amphibolite facies .
The postorngenic granites are of two different ages . The older intrusion is
a porphvritic granite massif associated with monzonite, and the younger one is
rapakivi, which dominates the map sheets . The rapakivi area consists of several
texturally and mineralugically different granite varieties, ranging from coarsegrained wihorgites, over pvterlites and granite varieties without ovoids to
aplites and quartz porphyries . Postmagmatic grcisenizatiuus occur sproradically- in the rapakivi area . :Along the southwestern rapakivi contact, different
diahases arc met with, ranging from tine- to coarse-grained anorthositic varieties . Aarrow Cambrian clastic dykes occur in the rapakivi area and Ordovician
limestone outcrops in a small rock, usually just below sea level .
The paper is written in Swedish, with figure and tahle captions and sumn arics in Finnish and Fnglish .
Lei/ Bergrrean
Geologr,rk-nrlnerelogiskr ,nmI,tutionen
1110 .-l kademi
',,F--)o500 Ahn 50
1 inland
ISBN 931-690-147-6
Ilelsinki 1981 . Valtiun painatuskcskus
INNEI I,ALL -- SISALTO
CONTENTS
Inledning
Oversikt av berggrunden och dess utveckling
Suprakrustalbergarter
Kvarts-faltspatskiffer
Kalksten och skarn
,Amfibolit och hornblandegnc s Glimmerskiffer och glimmergnejs
Infrakrustalbcrgartcr
Orogcna infrakrustalbergartcr Granodiorit (gnejsgranit) Gangbergarter
Postorogcna infrakrustalbergartcr Lemlandsmassivct
Mlonzonit
Porfvrisk granit
jam nkornig granit
Pegmatit och aplit
Basiska gangbergarter
Diabas
Pvroxcndiabas och anortosit Rapakivio mradct
K ontaktforhallanden
ylineralogisk ovcrsikt
Rapakivivarianter
Kemisk sam mansattning Grcisen
Postjotniska infrakrustalbergartcr
Olivindiabas
Sedimentara bergarter
Sandsten
Kalksten
`rittringsbreccior och sprickfvllnader av kalcit 5
6
10
10
12
13
14
15
15
15
16
18
18
20
21
23
24
25
25
28
30
30
31
35
44
50
51
51
51
51
52
52
4
Tektonik
Spricktektonik
Mctamorfos
Malmuppslag
Mineraliseringar i rapakivi
Skarn mineraliseringar jarn malm
53
53
55
55
55
56
56
Signilskarin, vlaarianhaminan ja Getan kartta-alueiden kalliopera 57
johdanto
57
Geologinen yleiskatsaus ja kehitys
58
Pintasvntyisetkivilajit 59
Infrakrustiset kivilajit
60
Orogeeniset kivilajit 61
Postorogeeniset kivilajit 61
Lemlandin m assiivi
61
Emaksiset juonikivilajit 62
Rapakivialue
63
Kontaktisuhteet
63
Mineraloginen yleiskatsaus
63
Rapakivimuunnokset
64
Kemiallinen koostumus
65
Greisen
65
Postjotuninen oliviinidiabaasi 66
Sedimenttiset kivilajit
66
Kallioperan rakenncpiirteet ja metamorfoosi 66
Taloudellisia aiheita
67
Summary : Pre-Quaternary rocks of the Signilskar, Mariehamn and Geta mapsheet areas Introduction
Supracrustal rocks
Infracrustal rocks
Sedimentary rocks
Structure and metamorphism
Refercnser - Viitteet - References
68
68
68
68
70
70
INLEDNING
Kartbladen 0034-, 0043 Signilskar . 1012 Mariehamn och 1021 Geta, vilka tacker
storsta delen av det alandska afastlandetu och holmarna vid Alands Hav, har tidigare
kartlagts i skalan 1 : 200 000 pa slutet av 1800-talet och i skalan 1 : 400 000 i tva
repriser pa 1900-talet . Kartbladen i skalan 1 : 200 000 har behandlats i fyra kartblads-
beskrivningar, nr 16 Kumlinge av K . Ad . Moberg (1890), nr 17 Finstrom av Benj .
Frosterus och J . J . Sederholm (1890), nr 21 Mariehamn och nr 25 Foglo av Benj .
Frosterus (1892, 1894) . Oversiktskartorna i skalan 1 : 400 000 over hela Alands berg-
grund har utgivits av Sederholm (1934) och Edelman, Ehlers och Suominen (1975) .
Under wren 1952-61 utfordes geologiska undersokningar pa Aland ledda av
professor Hans llausen, Abo Akademi . Undersokningarna bekostades av Alands
Landsting och resultaten publicerades av Hausen (1964), med en oversiktskarta over
,,fastaa Alands berggrund i skalan 1 : 200 000 uppgjord av C . A . Wessman .
Undersokningar rorande de postorogena graniterna och deras kontaktforhallanden
hat gjorts av Sederholm (1890, 1924), omradets ten nmineraliseringar har undersokts
av Bergman (1973 b) och Simskala-omradet av Kullman (1975) . Grundstrom och
Neuvonen (1969) och Pesonen (1979) har undersokt diabaser bl .a . fran Eckero och
l-lammarland med paleornagnetiska metoder . Radiometriska aldersbestamningar av
postorogena graniter och blyglans har publicerats av Vaasjoki (1977) . Dessutom har
Bergman och Lindberg (1979) undersokt blyglansens upptradande och alder inom
rapakiviomradet .
Den yngsta berggrunden med fossilforande sediment fran kambrisk-ordovicisk
tid har undersokts av ett flertal geologer . De kambriska sandstensgangarna beskrevs
forst av Frosterus och Sederholm (1890) och senare av flera andra (Tanner 1911,
Metzger 1922, Sederholm 1934, Hausen 1946, 1964, Kaitaro 1949, Simonen och
Kouvo 1955, Martinsson 1956, 1968, Mattson 1960, Edelman 1964 och Bergman
1976) . Kalkstenen som upptacktes pa Lumparn av Asklund och Kulling (1926)
behandlas av Metzger (1927, 1960, 1965), Sederholm (1934), Sauramo (1942), Hausen
(1946, 1964) och Martinsson (1956) .
At 1972 inledde en forskningsgrupp fran Abo Akademi, under ledning av prof .
Edelman, malmletning inom det alandska rapakiviomradet med malsattningen art
klarlagga eventuell forekomst av tennmalmer samt rapakivigraniternas intrusions-
mekanism . Projektet, vilket avslutades 1978, bekostades av K . 11 . Renlunds Stiftelse
6
for Finlands praktisk-geologiska undersokning och av Finlands Akademi . I samband
med denna prospektering nvkarterades det alandska rapakiviomradet och dess kontaktzon vid Alands hav .
Prospekterings- och karteringsarbeten utf6rdes tre manader varje sornmar med
personal och studerandc fran :Abo Akademi . Foljande personer har dcltagit i undersokningarna : FL Leif Berman 1972- 78, stud . Mirja jaanus 1972---73, FK Frcj Kullman 1972-76, FK Bo Lindberg 1975 -78, stud . Roger Salmincn 1976 --77, FK Krister Siiderholm 1973 -74, KN Peter Aker 1974--75 och stud . Anne Toivonen under en
manad 1977 .
Faltkarteringarna room rapakiviomrader liar huvudsakligen gjorts i skalan I
20 000 med hjalp av grundkartor och flvgbilder . 1 de homogena rapakiviomradcna pa
norra och vastra Aland har sjtikort i skalan 1 : 50 000 anvants som underlagskartor .
Omradena utanfor rapakivikomplexet i Lemland, Jomala och Hammarland liar karterats i skalan 1 : 10 000 och Skeppsvikomradet i Eckero i skalan 1 : 5 000 .
Dc olika bergarterna har undersokts i mikroskop och den mineralogiska samman-
sattningen bestamts antingen genom grow uppskattning eller s .k . point counteranalvser . Analvscrna liar gjorts av forfattaren, FK Bo Lindberg och FK Frej Kullman,
och i tabellerna anges den procentuella mineralfordelningen .
Fotograherna ar tagna av forfattaren och Bo Lindberg ; kartskisscrna ar renritade
av yIerja Puumala, iAbo Akademi .
For att underlatta lokaliseringen anges efter ortnamnen numret pa den grundkarta
room vilken lokalen ar belagen . Om flere ortnamn, som uppraknas efter varandra, ar
helag na room samma grundkarta, anges kartbladsnumret endast vid det forsta namnet .
Prof . Hans Hausen stallde till Abo Akademis forfogande 2,1 kemiska analyser,
. 11 . B . Wiik
huvudsakligen av olika rapakivivarianter . Analvserna ar gjorda av prof
och S . Siitonen . Nagra av de rapakiviprov som analyscrats liggcr visserligen utanfor
sresultaten publiceras i denna kartbladsbeskrivning for
kartbladsomradena, men analvsresultaten
att komplettera helhetsbilden av rapakivigraniternas kemi .
OVERSIKT AV BLRGGRUNDFN OCI-I DESS UTVECKLING
Berggrunden room kartbladcn 0034 0043 Signilskar och 1012
sIariehamn
domineras av olika varianter av rapakivigraniter, och morn kartbladet 1021 Geta
(Fig . 1) antraffas enbart rapakivigraniter . I sin helhet uppbyggs den alandska skar-
garden av bergarter som bildats under en tidsperiod pa over en miljard It . Under
denna tid liar den geologiska miljon kraftigt forandrats, vilkct aterspcglas i berggrunden . Inom kartbladct 1012 Mariehamn forekommcr bergarter som rcpresenterat
sodra Finlands hela geologiska utveckling fran ca 2300 - 450 m ilj . a r sedan .
mom de tre kartbladen kan berggrunden forenklat indelas i fem enhetcr (Fig . 1) .
De tre aldsta enheterna (1-3) tillhor olika skeden av den svekokarelidiska orogenin
cller bergskedjcbildningen, med 1 . preorogena och orogena bergarter, 2 . tidigt posto-
rogena bergarter och 3 . postorogena bergarter . Den fjarde enheten bestar av p ostjotniska diabaser och den ferrite av fossilforande paleozoiska sediment . Fig . I visar schematiskt de olika bergartsenheterna och tabellen de geologiska tidsperioderna och
deras bergarter .
Den aldsta enheten (aldre an 1900 m iii . a t ) bestar av suprakrustalbergarter (vtbcrgarter), som bildades fore den svekokarelidiska bergskedjebildningen, och nagot
ngre orogena djupbergarter (1900--18000 milj . a r ), Sum uppkommit i bergskedjans
rotzoner . Den aldsta enheten firms blottad i ett smalt balte utanfor rapakivigransen
vid Alands hav och forekommer som rester innanfor rapakiviomradet
i Lemland
och vastra Eckero . iUla dess bergarter ar metamorfa, medan vngre bergarter bibchallir sin ursprungliga karaktar . Adergnejser och migmatitbildande mikroklingraniter,
sum at allmanna i den ovriga delen av skargarden, saknas har nastan helt . Vissa
pegmatitganger och -adror ar de enda bildningarna fran dctta skede .
Foljande enhet At det s .l: . Lemlandsmassivet, soder om Jlariehamn, vilkct bestar
,iv tidigt postorogen porfyrisk granit associerad med monzoniter och en jamnkornig
granit . Liknande postorogena granitmassiv finns vid Nlosshaga, Seglinge och Ava
Fi( , . 1) . Dessa , ranitcrs alder ar ca 1840
1800 m ilj . a r (Vaasjoki 1977, s . 26--27) .
Den tredje enheten bestar av det alandska rapakiviomradet och darmed associerade
anortositer och pvroxendiabaser . Rapakiviomradet begransas i oster av linjcn Enklin<ge
Foglo och i soder av linjen Lemland- -Mlariehamn- -Eckerii . De vastra och
och norra kontaktlinjerna ar inte blottade, varfor rapakiviomradets totala utbredning
intc kan bestammas med sakerhet . De postorogena rapakivibergarternas alder it
1670- -1620 milj . 'at (Vaasjoki 1977, s . 26
27) .
De orogena bergartcrnas upptradande och deras metamorfa karaktar visar art de
omvandlats djupt nere i jordskorpan . Vissa av rapakivivarianterna, t . ex . kvarrsporfvrerna, visar att de bildats rclativt nara jordvtan . Vardcra befinner sig dock idag
pa samma niva, varfor man waste anta en lang erosionsperiod mellan bildningen av
de orogena bergarterna och rapakivin .
Frosionen fortsatte och den niva av jordkorpan, sum
gardens berggrund,
narmade sig jordvtan .
for narvarande bildar skar-
Bcrgskedjans forvittringsprodukrer
avlagrades som rod sand pa erosionsplattformen under jotnisk tid for ca 140()
1300 m ilj . a t sedan . Enligt Askiund och Kulling (1926) firms pa Roda kon (1012 09
cn vittringsbreccia, som eventuellt ar fran donna tidsperiod . Jotnisk sandsten fiirekommer rikligt som glacialtransporterade losblock ph \land, och har konstaterats forekomma i fast klvft i Bottenviken (Veltheim 1962, AVinterhalter 1972) . `Vinterhalter
(1969) och Flodcn (1973) har kommit fram till analoga resultat ocksa betraffande
Uands Hav . Den norra gransen for sandstensomradet foljer djupgraven i elands
f-lav fran I .agskar mot Market, och har utmarkts med grovstreckad linje pa kartan
(Fig . 1) .
Efter den jotniska sedimentationen trangde de postjotniska olivindiabaserna tram
1300 1250 m ilj . h r ) och dessa bildar den fjarde bergartscnheten . Eftcr diabasintrusic~nen hat vi en lucka i kronologin om ca 600--700 milj hr .
x
/
ENKLINGE
0
n
i
KUMLINGE
O ,
Oi/
O
0 O 0 "
LUMPARLAND'
0
10
1
20
30
_ ._
.4
k
+
40 krn
1
SEGLINGE
\ MOSSHAGA
4.
N
PALEOZOIKUM --- PALEOZOOINEN PALEOZOICUM
ORDOVICIUM ORDOVIKI -- ORDOVICIAN
KAMBRIUM KAMBRINEN-CAMBRIAN
5
Kalksten - Kalkkikivea - Limestone
Sandsten
I-Iiekkakivea --- Sandstone
PREKAMIBRIUMI - PREKAMIBRINEN PRECAMBRIAN
4
D
D
POST/OTNISK POSTJOTUNINEN---POST/OINIAN
Olivindiabas -- Oliviinidiabaasia - Olivine diabase
SVEKOKARELIDISKA OROGENIN - SVI KOKARELIDINEN
OROGENL\ --SVEKOKARELIDIC OROGENY
POSY OROGEN- POSTOROGEENINEN POSTOROGENIC
Rapakivivarianter -- Rapakivimuunnoksia
Rapakivi varieties
3
2
I
++
TIDIGT POSTOROGEN I "ARKAIS-POSJOROGEENINEN EARL)' POSTOROGENIC
Postorogen monzonit och granit --- Postorogeenista monzoniittia ja graniittia
Postorogenic monzonite and granite
ALDRF BILDNINGAR - I'ANIIEMPIA MUODOSTUMIA
OLDER FORMATIONS
Granodiorit Granodioriittia -- Granodiorite
Suprakrustalbcrgartcr -- Pintasyntvisia kivilajeja - Supracrustal rocks
Fig . 1 . Geologisk oversiktskarta over Aland, med berggrunden indelad i fern huvudenheter . De tre karthladen samt djupgraven i Alands
Hav (>200 m) har aven utmarkts, med den sannolika nordgransen for den jotniska sandstenen grovstreckad . Tabcllen anger huvudenheternas aldersforhallanden och motsvarande bergarter .
Kuva 1 . Ahvenamnaan kalliopera ja sen viisi paayksikkoa . Karttaan on merkitty taman selityksen kolme kartta-aluetta ja syvanne Ahvcnanmerella (>200 m) seka paksulla katkoviivalla jotunihick kakiven todennakoinen pohjoisraja . Taulukossa on esitetty paayksikoiden
ikasuhteet seka niiden aikana muodostuneet kivilajit .
Fig. 1 . General bedrock geology of the Aland Islands . On the map are further the three areas included in this description and the deep portion of the
Aland Sea (> 200 m) as well as, with a broken line, the probable northern boundary of the Jotnian sandstone . In the table are represented the age relation
of the main units and corresponding rocks .
10
Den femte och yngsta bergartsenheten bestar av kambriska och ordoviciska grundhavssediment med aldern 600-435 milj . dr . Rester av de sandstenslager som troligtvis tackte hela Aland firms kvar som sprickfyllnader och underlag till den kalksten,
som avlagrades under ordovicisk tid . Kalksten tacker formodligen stora delar av
Lumparns botten . Att Lumparnkalkstenen bevarats beror pa att den ligger i en gravsanka och pa sa satt har skyddats mot erosion och mot den senare denudationen under
istiden . Losblock av kambrisk sandsten och ordovicisk kalksten patreffas sporadiskt
overallt inom kartblads omradena . Blocken har antingen transporterats fran Bottenviken, dar ocksa kambriska--ordoviciska sediment forutom de jotniska forekommer
i fast klyft, eller fran hittills ouppteckta forekomser pa Aland . Man har utfort borrningar genom de paleozoiska lagren vid Finngrunden ca 100 km nordvast om Geta
(Thorslund & Axberg 1979) .
Efter ordovicium hojdes Aland troligen over havsnivan och sedimenten eroderades . De jotniska och paleozoiska sedimenten visar att erosionsnivan varit ungefar
densamma under de senaste 1400 milj . At, med endast sma forskjutningar over och
under havsnivan .
SUPRAKRUSTALBERGARTER
Omradet har endast tva suprakrustal- eller ytbergartsstrak . Det ena gar fran
Statbadarna (1012 02) och Hogskar over Hammarudda (1012 05), det andra svanger i
en bage fran Kakan mot Skivgrunden och Hammarudda . Det dr sannolikt fraga om en
horisont, vilken blivit uppspjalkt av kvartsporfyren . I ovrigt forekommer suprakrustalbergarterna som restpartier, band och sliror i granodioriten .
Kvarts fdltspatski fer
Kvarts-feltspatskiffrarna dr finkorniga bandade bergarter med mellanlager och
linser av amfibolit, kristallin kalksten och skarn . De ljusa bandens ferg varierar fran
blekrod till gra . Bredden pa banden dr fran nagra cm till 5 m, och de tunnas vanligen
langsamt ut (Fig . 2) . Mineralogiskt bestar kvarts faltspatskiffrarna huvudsakligen av
kvarts och Na rik plagioklas samt av nagot kalifaltspat, klorit, epidot, hornblende och
biotit . Biotiten dr undcrordnad eller saknas belt . Accessoriskt forekommer titanit,
zirkon, kalcit och opaka malmmineral . Pyroxen- och granatforande lager har patraffats pa Statbadarna (1012 02) och Lilla Skivgrund (1012 05) . Forutom ovannamnda
stallen bar granat observerats endast i skarnomvandlingar pa Hammarudda (1012 05)
och Vidskaren (x = 6664,10, y = 432,85) . Texturen dr oftast granoblastisk, men
t .ex. pa Hammarudda ar kvartskornen rundade i en grundmassa av pigmenterad
plagioklas . Kvarts och faltspat bildar grovre anhopningar i ljusa strimmor . Mineralsammansattningcn hos en kvarts-faltspatskiffer visas i tabell 1 .
11
Fig . 2 . Kvarts-£altspatskiffer med amfibolitband .
Kuva 2 . Kvartsi--maasalpaliuske, jossa amfiboliittiraitoja .
Fig . 2 . Quartz feldspar schist with amphibolite hands .
Lilla Skivgrund (1012 05, x - 6663,10, v -- 434,04)
ser av Hammarudda omradets suprakrustalbergarter .
Tabell 1 . Point counter analyser
Taulukko 1 . Hammarudda-alueen pintasyntyisten kivilajien mineraalikoostumuksia, maaritetty
pistelaskimclla .
Table 1 . Point counter analyses of the modal composition of supracrustal rocks in the Hammarudda area .
Plagioklas - Plagioklaasi -- Plagioclase
Kvarts - Kvartsi -Quartq
Kalifaltspat - Kalimaasalpa - K -feldspar
Amphibole
Amfibol - Amfiboli
Biotiitti - Biotite
Biotic
Klorit - Kloriitti - Chlorite Epidot - Epidootti - Epidote
Titanit - Titaniitti - Titanite
Apatit
Apatiitti -Apatite
Opaka - O paakki - Opaque
Pyroxen - Pyrokseeni - Pyroxene
1
2
60,6
36,8
33,1
6,8
1,3
0,4
49,2
2,4
1,4
2,8
52,0
8,2
10,9
11,8
2,2
8,2
5,4
0,9
1,1
3,2
0,4
0,9
100,0
1
100,0
3
I
1
100,0
4
I
41,7
1,4
2,5
40,9
4,8
2,3
1,1
0,5
4,8
1
100,0
Kvartsi-maasalpaliuske -Quart ..Z feldspar schist . Hammarudda, Jomala .
1 . Kvarts-faItspats kiffer
x = 6665,90, y = 432,17 .
2 . Amfibolit - Amfiboliitti -Amphibolite. Hammarudda, Jomala . x = 6666,68, y -= 430,75 .
3 . Hornblandegncjs - Sarvivalkegneissi- Hornblende gneiss . Vidskaren, jomala. x = 6664,15,
y = 432,81 .
4 . Amhbolit
Amfiholiitti -Amphibolite . Vidskaren, Jomala . x -- 6664,07, v - 432,85 .
12
Vid rapakivikontakten pa Hammarudda (1012 05) ar kvarts--faltspatskiffern en
mycket finkorning, narmast halleflintartad bergart . Faltspatkornen ar helt sericitiserade och de morka mineralen kloritiserade . Ca 50 m fran rapakivikontakten, vid en
annan hall, ar bergarten annu halleflintartad men faltspaten ar mindre sericitiserad .
Kvartskornen ar rundade och endast svagt tryckpaverkade . Fluorit, som ar ett typmineral for rapakivibergarterna, har har patraffats accessoriskt i kvarts-faltspatskiffern
och i pyroxendiabasen, samt t .o .m . i granodioriten ca 1300 m fran rapakivikontakten .
Kalksten och skarn
Kristallin kalksten forekommer som mellanlager i kvarts faltspatskiffcr pa Bakenskar (1012 02), Hogskar, Hammarudda (1012 05) och Lilla Skivgrund samt i
amfibolit pa Statbadarna (1012 02) . Kalkstcnslagren ar mera utvittrade an omgivningen och har en gropig vittringsyta . Kalkstenen ar ofta oren och uppblandad med
skarnmineral och tunna mellanlager av kvarts faltspatskiffer . Lagren ar linsformiga
och varierar i tjocklek fran nagra cm till 3 m . Kalkstenen pa Hogskar (1012 02) bildar
tunna, nastan belt skarnomvandlade linscr .
Fig . 3 . Flackigt epidot-granatskarn i amfibolit .
Kuva 3 . Taplikas epidootti-granaattikarsi amfiboliitissa .
Fig . 3 . Speckled epidote garnet skarn rack in amphibolite .
Vidskaren (1012 05, x - 6664,08, y - 432,85)
13
Pa sodra Bakensker (1012 02) har hittats tre horisonter av kalksten och skarn . 1 den
nordligaste av dem upptrader mineraliserade partier med magnetit och kovellin samt
nagot hamatit, kopparkis och pyrit . Den sodra kalkhorisonten dr uppspjelkt i tre
mindre linser . I den vastligaste forekommer en ca 3 m lang slira med zinkblande och
blyglans, upp till 10-15 cm bred .
Skarnomvandlingar upptrader, forutom tillsammans med kalksten, allmant inom
suprakrustalbergarterna som linser eller kortlar, t .ex . pa Trutklobben (0034 1012 15),
Hogskar (1012 02), Vidskaren (x -= 6664,10, y = 342,85) och sodra Skivgrund . De
vanligaste skarnmineralen dr epidot, diopsid, tremolit och klorit . Pa Vidskaren dr
skarnet sereget och bildar ett flackigt lager med utdragna linser av epidot, granat,
klorit och kalcit (Fig . 3) . 1 granodioriten patraffas skarnlinser oftast tillsammans med
amfibolitsliror som pa Utbadan (1012 02) och Vasterklapp (1012 05) .
Arnfibolit och hornbldndegnejs
Inom suprakrustalstraket upptrader amfiboliter eller hornblandegnejser pa Statbadarna (1012 02), Hammarudda (1012 05) och Vidskaren, sydost om Hammarudda .
Amfiboliter patraffas ocksa som lager och sliror i kvarts-faltspats kiffrarna och granodioriterna . Amfibolitiska fragment dr vanliga i Lemlandsmassivets bergarter och
patraffas sporadiskt i rapakivivarianterna, framst i kvartsporfyrerna och de kvartsporfyrartade graniterna .
Amfiboliterna ar medel- till finkorniga morkgra bergarter med mellanlager och
adror av kvarts--faltspatskiffer och granodiorit . Det fines ocksa overgangar fran
finkorniga amfiboliter till medelkorniga hornblandegnejser . Amfibolitlagren i kvarts-faltspatskiffrarna dr oftast parallella med bandningen (Fig . 2) .
Primera vulkaniska strukturcr bar iakttagits pa sodra delen av ostra Vidskaren
(x -- 6664,2, y
432,9) . Det dr dels agglomeratartade lager av amfibolit och kvarts-faltspatskiffer, dels finkorniga avkylningskontakter med svagt laminerade strukturer,
som kan tolkas antigen som flytstrukturer eller skiktning . Skarn finns i samma horisont, och mot norr overgar amfiboliten i en hornblandegnejs .
Amfiboliternas och hornblandegnejsernas mineralogiska sammansattning varicrar
(Tabell 1, nr 2-4), men de bestar huvudsakligen av plagioklas och hornblende samt
kalifaltspat, kvarts, biotit, klorit, pyroxen och epidot . Biotit finns i varierande mangder
och dr i nagra fall det dominerande morka mineralet Accessoriskt forekommer titanit,
apatit och opaka malmmineral . Kornstorleken dr vanligen jamn men even hornblende- och plagioklasporfyritiska varianter forekommer, t .ex . pa Vidskaren, svdost
om Hammarudda och Stora Skivgrund (1012 05) .
En fran de ovriga avvikande amfibolit patraffas vid Skeppsvik (Fig . 10), dar
bergarten nermast bor klassificeras som en medelkornig metagabbro, dvs . doss suprakrustala ursprung kan ifragasattas . Zonen med metagabbro ar ca 200 m bred och gar
fran Notklobb i riktning ostsydost mot rapakivikontakten . Metagabbron dr stallvis
1 4
Fig . 4 . Rodgra granodiorit brcccierandc mcta - ibbro och hornblandit .
Kuva 4 . Punaharmaan granodioriitin breksioira metagabro ja hornblendiitti .
/ 1g. 4. Reddish, graygranediorite brecciating rttetagabbro and bornblendite .
Notklohb
(0034-- 1012 15, x
6674,60, c
417,20)
bandad ellcr sling och innehaller ctt natverk av tunna, klorit- och epidotfyllda,
greiscnliknande sprickor . I gabbron forekommer ytterligare ett strak med hornblenditfragment pa norra Notklobb och Tistronklobb . Bada breccieras i sin tur av
granodiorit pa sodra Notklobb (Fig . 4) .
Glininzerskijfer ocb glimmergnejs
Glimmerskiffer och glimmergnejs forekommer som band, sliror och fragment i
granodioriterna . De patreffas huvudsakligen Tangs ett balte fran ostra Skogso (1012 05)
till Mellangadden (1012 04) saint pa Sandgrunden (1012 02) . Glimmergnejserna dr
medelkorniga, gra, skiffriga bergarter huvudsakligen bestaende av plagioklas, kvarts
och biotit . Acccssoriskt forekommer apatit och opaka malmmineral . I'd ostra Skogso
gnejsen morkgra, nagot grovre och innehaller even hornblende och klorit .
Egentliga adergnejser saknas i omradet, men i granodioritregionen, omgardad av
rapakivi, vid Vasterenga (1012 07 och 10) forekommer adergnejsaktiga bergarter .
Adrorna bestar av gra och rod granodiorit, gnejsslirorna av amfibolit .
15
INFR,AKRUSTALBERGARTER
De tre kartbladen uppbyggs nastan helt av infrakrustal- eller djup- och gangbergarter, som varierar i alder, fran orogena granodioriter till postjotniska olivindiabaser . Som tidigare namnts bestar huvudparten av omradet av olika varianter av
rapakivi, medan de orogena granodioriterna och det tidigt postorogena Lemlandsmassivet ligger som en bard mot Alands Hav .
De postorogena graniterna kan man indela i tva grupper ; den aldre s .k . Lemlandsgraniten (Hausen 1964), vilken har monzonitiska partier, och den yngre rapakivin
bestaende av atta huvudvarianter . Radiometriska alderbestamningar pa Lemlandsgranit fran Ytterklubb, den sydostligaste delen av Bjorko (1012 07), och pyterlitisk
rapakivi fran Eckero (1012 03) gay resultatet 1836 resp 1659 m ilj . a r (Vaasjoki 1977,
s . 26--27) .
De ovriga svckokarelidiska infrakrustalbildningarna, framst gangbergarter av
olika aldrar, behandlas i den foljd eller alder som faltiakttagelscrna anger .
Orogena infrakrustalbergarter
Granodiorit (gnejsgranit)
:Vied granodiorit betecknas har medel- till grovkorniga bergarter av granodioritisk
granitisk sammansattning . De varierar till bade utseende och mineralsammansattning . De upptrader utanfor den sodra rapakivikontakten fran Skeppsvik (0034-1012 15) till Klobbaklintar (1012 04) samt innanfor rapakiviomradet som restparticr .
Det storsta av dessa, ca 7 X 3 km, ligger i sodra Lemland, fran Bergskaren (1012 07) till
Apalholm (1012 10), med tva mindre omraden vid Kopnas (1012 07) och Morko .
\ndra restparticr finns i vastra Eckero, vid Hoggrunden (0043 10) och Inre Borgen .
Utanfor den ostra rapakivikontakten, som toper fram i Ledfjarden (1012 10), patraffas de yttersta hallarna av ett storre granodioritomrade, belaget i vastra Foglo .
Karakteristiskt for granodioriterna ar den utpraglade skiffrigheten samt forekomsten av band, sliror och rester av aldre suprakrustalbergarter, framst amfibolit .
Texturen ar oftast porfyroblastisk . Granodioriterna kan indelas i tva huvudgrupper :
1 . en gra till brungra variant, som innehaller rikligt med sma amfibolitiska fragment,
utdragna i skiffrighetens riktning och 2 . en rod gnejsgranitisk variant, i vilken fragment nastan helt saknas . Mineralsammansattningen hos dessa tva huvudvarianter
framgar av tabell 2 . Den roda gnejsgraniten innchaller huvudsakligen kvarts, kalifaltspat och plagioklas saint nagot klorit, biotit och opaka . Granodioritcn ar plagioklasrik och har 20-40 °i, morka mineral, framst biotit men ocksa hornblende,
pyroxenen, klorit och opaka mineral . Fluorit bar patraffats accessoriskt i gnejsgraniten
pa Hammarudda .
Rod homogen gnejsgranit upptrader fran Rankgarden (1012 05) till Karingklubb
samt pa Hammarudda, Stengrunden (1012 02), Ostersten och nordligaste delarna av
Skeppsvik (Fig. 10) . Pa Hammarudda (1012 05) ar gnejsgraniten ofta skjuvad och
16
Tabell 2 . Point counter analyser av tre orogena infrakrustalbergarter .
Taulukko 2 . Kolmen orogeenisen syvakivilajin mineraalikoostumus, maaritetty pistelaskimella .
Table 2. Point counter analyses of the modal composition of three orogenic infracrusial rocks .
I
1
Plagioklas - Plagioklaasi
Plagioclase
Kvarts - Kvartsi - .Quart,
Kalifaltspat -- Kalimaasalpa - K-feldspar
Biotit - Biotiitti - Biotite
Klorit -- Kloriitti - Chlorite
Pyroxen - Pyroksceni - Pyroxene
Opaka - Opaakki - Opaque
20,7
46,4
32,3
3
15,8
40,7
42,1
0,3
0,6
0,4
0,2
100,0
2
34,3
19,6
8,9
21,7
3,1
9,9
2,5
0,5
1
100,0
1
100,0
1 . Gnejsgranit - Gneissigraniitti - - Gneusose granite . Hammarudda, Jomala, x =- 6665,25, v
431,20 .
2 . Gnejsgranit - Gneissigraniitti - Gneioose granite . Lilla Bcrgskar, Lemland, x - 6656,52, y
447,95 .
3 . Granodiorit - Granodioriitti ---- Granodiorite . Lilla Bergskar, Lemland, x
6656,47, v -- 447,90 .
mylonitiscrad, stallvis paminnande om kvarts faltspatskiffer . Rodgra, grov och
stanglig gnejsgranit ar dominerande pa norra Hogskar eller Malskar (1012 02) .
Granodioriten overgar ofta gradvis i gnejsgranit utan skarpa kontakter, t .ex . pa
Tvegskar (1012 07) dar norm delen av holmen bestar av gra granodiorit, som mot
soder overgar i gnejsgranit . I samma otnrade patraffas ocksa do tva varianterna
vaxellagrande . Lagrens maktighet varierar fran nagra cm till 30--40 m . Dar lagren ar
tunna far bergarten ett gnejsartat utseende . Typlokaler ar Lilla Bergskar och Malskar .
Pa Malskar varierar lagrens maktighet fran 0,5 m till 20 m och mot holmens sodra
delar blir gncjsgranitlagren finkornigare, paminnande om kvarts - faltspatskiffer . Det
enda stallet dar en tvdlig intrusiv kontakt har iakttagits mellan de tva varianterna ar
norra Skeppsvik (Fig . 10) . Brecciebildningar saknas, vilket i allmanhet ar fallet aven
dar granodioriten eller gnejsgraniten ar i kontakt med aldre bergarter . Till undantagen
hor sodra stranden av Notklobb (0034+1012 15), dar rodgra granodiorit breccierar
metagabbro och hornblandit (Fig . 4) .
Den kcmiska sammansattningen hos gnejsgraniten fran Skeppsvik har publicerats
av Sederholm (1934, s . 21) .
Gangbergarter
Alla ovannamnda bergartcr skars av olika slags gangar, av bade granitisk och
amfibolitisk sammansattning . De granitiska gangarna ar mestadels finkorniga apliter
eller grovkorniga pegmatiter .
Apliter och pegmatiter . Dessa ar antingen vindlande, slirartade adror eller raka
gangar, som skar de aldre bcrgarternas strukturer . Bredden varierar fran ett tiotal cm
upp till nagra meter . Till fargen ar apliterna blekroda roda, medan pegmatiterna ar
rod vitsprackliga .
17
Apliter forekommer rikligare i granodioriterna i Lemland, medan pegmatiterna
dominerar i vaster mot Eckero . Pa Sandgrundens (1012 02) tva sydligaste holmar
bildar pegmatiten storre partier . I denna pegmatit finns radioaktiva mineral, vilka
dock inte narmare undersokts .
En del av apliterna och pegmatiterna tillhor de postorogena bildningarna, och
t .ex . pa Skogso (1012 05) finns pegmatiter i tva generationer . Den aldre genomskars
av Lemlandsgranitgangar, medan en gang av Lemlandsgranir i sin tur korsas av
den yngre pegmatitgenerationen .
Fig . 5 . Sammansatt amfibolitgang i granodiorit .
Kuva 5 . Amfiboliittiseosjuoni granodioriitissa .
Fig . 5 . Composite amphibolite dyke in granodiorite .
Notklobb (0034+1012 15, x = 6674,58, y == 417,23)
3
128101111w
18
Amfibolitiska gangar . I granodioriten pa holmarna vid Mellangadden (1012 04)
och i Skeppsviksomradet (0034-1012 15) finns saval band och sliror parallella med
skiffrigheten som skarande gangar av amfibolitisk karaktar, vilka visar att de uppkommit vid olika tider i den geologiska utvecklingen . Fig . 5 visar en sammansatt
gang i granodiorit fran sodra stranden av Notklobb, Skeppsvik (0034+1012 15),
med tva amfiboliter av olika alder . Den aldre gangen bestir av amfibolitiska fragment
i en granodioritisk mellanmassa, med fragmentens langsaxlar snett mot gangens
strykning . Langs den sodra kontakten har sedan en ny gang trangt in . Likartadc
gangar, bade sammansatta och enkla, beskrivs ingaende av Sederholm (1934, s . 17-24) .
Suominen (1978) har inom kartblad 1011 Lagskar utfort en detaljerad undersokning
av de olika amfibolitiska gangarna och indelat dem i lamprofyrer och metadiabaser .
Den kemiska sammansattningen av en amfibolitisk lamprofyrgang fran Trutklobben (00341012 15) ges av Sederholm (1934, s . 21) .
Postorogena infrakrustalbergarter
1 .ernlandsmassit;et
Lemlandsmassivet bestar av en serie intrusivbergarter : monzonit, porfyrisk granit
och jamnkornig granit samt aplit- och pegmatitgangar . 1-luvuddclen av massivet
Fig . 6 . Rundadc monzonitfragment i porfvrisk granit .
Kuva 6. Pvoristvncita monzoniittifragmentteja porfyyrisessa grani
1 ig . 6 . Rounded mongotite fragments in porphyritic granite .
Jarso, Langnas (1012 07, x = 6656,03, y -- 443,70)
19
Fic . 7 . Fragment av porfyrisk granit och J, iiejs i jamnkornig I .emlandsgranit .
Kuva 7 . Porfvvrisen graniitin ja gneissin muodostama fragmentti tasarakeiscssa Lemlandin
graniitissa
,granite .
if .
Fragment composed of porp/aritic
and gneiss in even ,grained Lemland granite .
Getskarsgrundct (1012 07, x -- 6658,74, v - 446,68)
stracker sig i nord svd fran Svin6 (1012 08) till Lilla Batskar (1012 07), med en ca
4 km lang sidogren fran Bj6rk6 till Kuggholm . De 6stra delarna av massivet at upp-
spjalkta av rapakivigraniterna och bildar mindre restpartier i dessa pa Granholm
(1012 08), Rabbskar (1012 07) och Rodo saint vid Kopnas och nagra sma holmar slider
oni ,Jarso .
Kontakten mot de aldre bergarterna ar blottad endast pa ctt fatal stallcn, t .ex .
Skogs6 grund (1012 04) och Kuggholm (1012 07) . Den ar alitid skarp och genomskarande och ingen plastisk deformation av sidoberget har observerats, i motsats till
vad fallet ar for granitmassiven vid Ava och Seglinge (Kaitaro 1953, Bergman 1973 a,
Bjork 1976) och eventuellt ocksa vid MM'Iosshaga (Sjoblom 1978) . Skarpkantade fragment ar stallvis vanliga i Lemlandsmassivet .
Kontakterna mellan Lemlandsmassivets olika bergarter ar skarpa och entydiga,
vilket gor att deras inbordes aldersfdrhallande kan bestammas . Intrusionen b6rjade
med monzoniter, som breccieradcs och trasades sunder av den porfyriska graniten .
Monzonitfragmentcn ar dels skarpa, dcls rundade klumpar (Fig . 6) vilket antyder att
monzoniten annu var plastisk nar den porfyriska graniten trangde in . IHarefter intruderade den jamnkorniga graniten, som skarpt genomskar de bada aldre derivaten
(Fig . 7) . Bilden visar ett fragment av gnejs och porfyrisk granit i jamnkornig granit,
20
dar den porfyriska graniten forst trangt igenom gnejsen, nastan vinkelratt mot bandningen . Sedan har den jamnkorniga graniten intruderat och fragmenterat den aldre
kontakten . De yngsta bergarterna tillhorande Lemlandsintrusionen ar apliter och
pegmatiter, vilka upptrader som gangar .
Pa de flygmagnetiska kartorna framtrader lava-, Seglinge- ovh Mosshagamassiven
som tydliga anomalier, medan Lemlandsmassivet inte gor det . Fyra susceptibilitetsmatningar av porfyrisk granit fran Lemlandsmassivet gav vardena (K s `, 10 --,) 12, 280,
704 och 773 mot 3041, 5389 och 5315 av Ava-, Seglinge- resp . Mosshagagraniterna .
Motsvarande varden av tva monzoniter fran Lemland var 8096 och 10774, medan en
monzonit fran Ava gav vardet 17297 . Dessa susceptibilitetsmatningar av de olika
massiven visar att Lemlandsmassivet har betydligt Iagre varden an de ovriga massiven,
vilket forklarar avsaknaden av ett magnetiskt anomalimonster .
Mon,onit
Monzoniten ar en medelkornig brun till morkt brun eller brungra bergart, som
stallvis innehaller spridda stora korn av kalifaltspat . Den ligger i en relativt homogen
7 X 2 km Lang horisont fran Svino (1012 08) till Jarso (1012 07), men genomtrangs
och breccieras av den porfyriska graniten . I omradena av porfyrisk granit pa ovannamnda holmar ar monzonitfragment mvcket vanliga . I ovrigt forekommer monzoniten som mindre omraden longs massivets kontakter .
Till sin mineralsammansattning varierar monzoniterna, som tabell 3 visar . Den
kemiska sammansattningen framgar av analvs l, tabell 4 . Enligt den internationella
rekommendationen for klassificering av magmabergarter (TUGS, 1973) horde Lemlandsmassivets monzoniter kallas granodioriter, kvartsmonzodioriter eller kvartsmonzoniter . Benamningen monzonit infordes av Kaitaro (1953) i hans undersokning
av Avamassivet, som ett allmant namn for de tidigt postorogena massivens basiska
derivat, och anvands oven i denna beskrivning . Huvudmineralen ar plagioklas, kalifaltspat, kvarts, hornblende och biotit . Titanit, apatit och opaka forekommer rikligt .
Pvroxen har Oven patraffats . De morka mineralen utgor vanligen 20-40 °, , av
bergarten . Texturen ar smaporfvrisk, stallvis ofitisk .
I monzoniten, t .ex . pa Botesholm, 500 m sydvast orn Rabbskar, finns rundade korn
av kvarts, ofta omgivna av en hornblandemantel . Kvartskornen ar upp till 5 mm stora
och hornblandemanteln 1-2 mm tjock . Samma textur har ocksa iakttagits i Mosshagamassivets monzoniter . Den or ovanlig och har i ovrigt endast observerats i den
kvartsporfyrartade rapakivin .
Stora kalifaltspatkorn (inns rikligt i de breccierade och fragmenterade partierna,
speciellt longs sprickor . Ocksa monzonitfragmentens kanter ar ibland korroderade av
faltspatkornen . Hydrida varianter av monzonit och porfyrgranit forekommer t.ex . pa
Inre Pungo (1012 07), dar hybriden breccierar monzoniten . Dessa breccieras i sin tur
av normal porfyrgranit . Detta visar att intrusionen skett i flera pulser .
21
Tabell 3 . Point counter analyser av Lemlandsmassivets hergarter .
Taulukko 3 . Lemlandin massiivin kivilajien mineraalikoostumuksia maaritetty pistelaskimella .
Table 3 . Point counter analyses of the modal composition of rocks of the Lemland massif.
Kalifaltspat - Kalimaasalpa --Kfeldspar
Kvarts - Kvartsi -Quartz . . . .
Plagioklas - Plagioklaasi ---Plagioclase
Hornblende -- Sarvivalke -Hornblende
Biotit -- Biotiitti - Biotite
Klorit - Kloriitti -- Chlorite
Titanit - Titaniitti - Titanite
Apatit-Apatiitti-Apatite . . .
Opaka - Opaakki - Opaque
Ovrigt - Muut - Others
2
3
22,9
20,4
20,1
22,2
17,3
17,5
12,3
10,2
39,1
15,6
39,9
34,0
44,1
38,8
4,7
6,8
0,4
1,9
0,9
2,1
12,3
4,2
0,6
2,3
1,3
3,0
6,6
8,1
0,2
3,2
0,3
2,7
--
11,7
16,7
1,1
2,6
2,3
40
0,3
1100,0 1100,0 1100,0
1
7
8
65,4
16,2
46,9
21,3
35,1
35,0
35,3
30,7
36,7
15,0
23,9
26,1
31,4
3,3
0,8
1,6
0,8
1,6
0,5
1,0
0,8
0,8
0,1
0,7
0,5
3,7
2,3
0,5
0,9
0,7
2,7
0,4
-
0,1
1,3
0,8
0,4
100,0 100,0 100,0 1100,0 1100,0 100,0
1
1
1
1 . Monzonit
Monzoniitti - - Mon.ponite. Jarso, Lemland . x >- 6655,00, y - = 443,69 .
2. Monzonit - Monzoniitti - _17onZonite. Gulskar, Lcmland, x _ 6657,30, v - 446,73 .
3 . Monzonit- Monzoniitti---Mon7onite. jarsii, l .emland . x - 6657,00, y
444,28 .
4 . Monzonit - Monzoniitti - MonZonite . Nato, Lemland . x = 6659,22, y - 442,67 .
5 . Porfyrisk granit - Porfyyrinen graniitti - Porpbyritic granite . Bergo, Lemland. x = 6658,20,
y = 442,96 .
6 . Porfyrisk granit - Porfyyrinen graniitti - - Porphyiiticgranite . Fspholm, Mariehamn . x - 6661,90,
y -= 441,88 .
7 . Porfyrisk granit - Porfyyrinen graniitti - Porphyritic granite . Bergo, l .emland . x = 6658,10,
v -- 442,73 .
8 . lamnkornig granit -'fasarakeinen graniitti-Even-grained granite . Skedholm, Lemland . x
6657,54, y = 443,88 .
9 . lamnkornig granit--Tasarakeinen graniitti
Even-grained granite . Skedholm, Lemland . x 6657,52, v -- 443,90 .
Porfyrisk granit
Huvuddelen av Lemlandsmassivet uppbyggs av en grovkornig, brunrod till
rodgra granit med story korn av kalifaltspat . Dcssa At- vanligen rektangulara, 0,5--1 cm
breda och 1,5-3 cm langa, men even rundade korn med en diameter pa upp till 4 cm
forekommer . I de aldre bcskrivningarna kallas den porfyriska graniten faltspatporfvr
(Frosterus 1892, Sederholm 1924) .
lloplakta skjuvsprickor och -zoner ar vanliga i synnerhet i kontaktomradena och
morka sliror upptrader sporadiskt . Faltspatkornen At parallellorientcrade och fragment av aldre bergarter ar stallvis vanliga . Pa kartan har parallcllorienteringen utmarkts med skiffrighctstecken . Parallellstrukturen ar oftast konform med kontakterna
och fragmentens langsriktningar (Fig . 8) .
Utanfor massivet forekommer den porfy riska graniten sour skarpt genomskarande
gangar pa Kobbaklintar (1012 04), Marbadan, Skogso (1012 05) norra Bergskaren
(1012 07) och Kuggholm . Aven i dessa gangar ar faltspatkornen orienterade parallellt
med kontakterna .
22
Tabell 4 . Kemiska analyser av Lemlandmassivets bergarter .
Taulukko 4 . Lemlandin massiivin kivilajien kemiallisia koostumuksia .
Table 4. Chemical analyses of rocks of the Lemland massif :
SiO,
T10 2
\1,0 3
Fe2 0 3
FeO
MnO
MgO
CaO
Na .,O
K .,O
P,O
CO
H 2 O -
H 2 O-
S
Ba
Rb
Sr
Zr
U>'eigbt norm
Q
or
ab
an
C
cn
fs
fcn
difs
I NX, ()
mt
il
hm
ap
z
cc
py
fern
Qul
Or ' 100
\bj
Qu)
AOr
b 100 _ .
.\nj
1
2
51,80
1,80
15,41
5,79
4,70
0,16
4,91
6,43
2,81
2,95
1,14
0,00
1,51
0,27
0,04
99,72
67,45
0,63
14,89
3,19
1,03
0,06
1,42
1,54
2,82
5,15
0,18
0,05
0,91
0,30
0,01
99,63
0,29
0,007
0,163
0,044
0,24
0,016
0,065
0,039
6,31
17,45
23,78
20,71
26,21
30,48
23,86
6,84
2,16
10,58
0,95
1 64
0,15
2,02
8,39
3,42
1,20
2,05
0,43
0,08
0,11
0,02
2,70
0,09
0,07
29,93
13,28
36,71
50,01
9,26
25,57
34,83
30,34
4
1
f
68,60
0,62
13,50
2,00
1,20
0,04
1,20
1,70
2,90
5,20
0,13
70,80
0,96
13,53
0,89
1,60
0,02
1,02
1,46
2,88
5,70
0,22
1,06
0,63
0,22
-99,93
98,15
0,15
71,57
0,25
14,27
2,03
0,63
0,04
0,59
0,60
2,74
5,79
0,06
0,02
0,63
0,28
0,00
99,50
0,14
0,023
0,025
0,021
0,10
-27,91
33,68
24,37
5,81
0,49
3,54
26,50
30,73
24,54
8,21
0,09
2,99
1,65
-2,20
-.
1,29
1,18
0,48
0,31
-
1,82
0,52
2,54
0,66
---
31,31
34,29
23,18
2,82
2,49
1,47
1,44
0,47
1,04
0,14
0,04
0,04
9,00
7,16
6,83
4,60
32,53
37,84
19,62
32,41
37,58
3001
32,47
39 .18
28,35
35,27
38,62
26,11
29,99
34,88
27,30
7,83
29,45
34,15
27,28
9,12
30,41
36,70
26,56
6,33
34,18
37,43
25,31
3,08
1 . Monzonit - Monzoniitti - Mon7onite . Natd, Lemland . x - 6659,22, v = 442,67 . Anal . C . Ahlsved, och C. Backman .
2 . Porfyrisk granit - Porfyyrinen graniitti - Porphyritic granite . Bergd, Lemland . x - 6658,20,
y -- 442,96. Anal . C . Ahlsved, och C . Backman.
3 . Porfyrisk granit - Porfvyrincn graniitti - Porphyritic granite . Ytterklobb, Lemland . x - 6655,50,
y = 446,80. Anal . OY Partek AB, R. Ikonen .
4 . Porfyrisk granit - Porfvvrinen graniitti - Porphyritic granite . Nyhamn (1012 07), Lemland .
(Sederholm 1934, s . 51) .
5 . Jamnkornig granit - Tasarakeinen graniitti -Even grained granite . Skedholm, Lemland .
x -- 6657,52, y - 443,90 . Anal. C . Ahlsved, och C . Backman .
23
Fig . 8 . Parallel lstruktur i porfyrisk granit kring ett fragment .
Kuva 8 . Suunnittumista porfyyrisessa graniitissa tumman fragmcntin vmparilla .
l o. 8 . Parallel orientation around dark fragment in porphyritic granite .
Idskir (1012 07, x - 6656,30, v = 441,44)
Den kemiska sammansattningen framgar av analyserna 2-4, tabell 4 . Mineralogiskt bestar den porfyriska graniten huvudsakligen av kalifeltspat, plagioklas och
kvarts (Tabell 3) . Som tabellen visar, varierar halterna av kalifaltspat och plagioklas
mycket . Det beror framst pa att bergarten stallvis ar mycket grovkornig, mcd slumpfel vid bestamningen som resultat . Kalifeltspaten kan mojligen vara ortoklas, for den
saknar mikroklincts typiska gallerstruktur, vilken daremot patraffas i lava-, Seglingeoch Mosshagagranitcrna . Halten av morka mineral ar under 10 °~ , mcd biotit och
klorit som de vanligaste . Hornblende forekommer, och dominerar i vissa fall over
biotiten . Titanit, apatit och opaka mineral forekommer stallvis rikligt, och ovriga
accessoriska mineral ar fluorit, zirkon, epidot, kalcit samt mojligen metamikt allanit .
Titanit ar ctt karakteristiskt mineral i de tidigt postorogena graniterna, men saknas
nastan helt i de alandska rapakivigraniterna .
Jarnnkornig granil
Den jamnkorniga graniten ar en smakornig blekrod bergart, som i felt kan skiljas
flan den jamnkorniga rapakivin genom forekomsten av tunna, ljusgra grona hoplakta skjuvsprickor . Graniten patraffas endast nara massivets ostra kontakt vid Nato
(1012 07), Bergo och Jarso samt som ett restparti i rapakivi vid Kopnas .
24
Den jamnkorniga graniten bestar till over 95 % av kalifaltspat, kvarts och plagioklas (Tabell 3), med nagot biotit och klorit . Hornblende forekommer vid kontakten
mot den porfyriska graniten pa Sengrund (1012 08) . Accessoriska mineral ar apatit,
opaka, titanit, zirkon, fluorit och troligtvis metamikt allanit . Mikroskopiskt skiljer sig
denna bergart fran den jamnkorniga rapakivin genom att kvartsen ar tryckpaverkad
och att granofyrisk textur saknas .
Tabell 4 visar den kemiska sammansattningen hos nagra av Lemlandsmassivets
bergarter . Huvudelementen som anrikas mot slutet av intrusionen, dvs . i den jamnkorniga graniten, ar kisel och kalium . Natriumhalterna ar oforandrade medan halten
av de ovriga elementen minskar . Bland sparelementen finner vi pa liknande satt en
okning av rubidium och en minskning av barium, strontium och zirkon .
Pegmatit och aplit
Lemlandsmassivet innehaller gangar av aplit och grovkornig pegmatit . I synnerhet vid massivets nordvastra rand forekommer i/2 -2 m breda pegmatiter rikligt .
1 de fiesta av dem patraffas ett radioaktivt mineral, som sannolikt ar allanit . Allanit ar
ett epidotmineral, som innehaller sallsynta jordartsmetaller samt uran och thorium .
Det radioaktiva sonderfallet okar mineralets volym, och radiella sprickor uppstar runt
Fib; . 9 . Radiellt spriekmonster runt allanitkorn .
Kuva 9 . Sateittaista rakoilua allaniittikiteiden ymparilla .
Fig . 9 . Radial figuring around allanite crystals .
Skogso grund (1012 05, x -- 6666,0, y -- 438,15)
25
mineralkornen . Fig . 9 visar en allanitrik pegmatit fran Skogso grund (1012 04, 05),
med det karakteristiska radiella sprickmonstret runt allanitkornen .
Pegmatiterna genomskars pa manga stallen av apliter, vilka utgor en yngre intrusionsfas . De ar vanligen ca 10 cm breda och har ofta nagot grovkornigare pegmatitiska
zoner . Apliterna upptrader i flere generationer och t .ex . pa nordostra Botesholm, ca
500 m sydvast om Rabbskar (1012 07) forekommer yngre apliter som genomskar
aldre . De yngre apliterna heir troligen till rapakivigraniterna .
Basiska gangbergarter
Langs rapakivikontakten fran Kungso (1012 05) till Skeppsvik, samt i granodioritresterna norr om Signilskar forekommer diabaser allmant, antingen som gangar
eller sma massiv . I falt kan man skilja mellan tre types efter farg, kornstorlek och
faltspaternas upptradande ; 1 . svarta finkorniga, 2 . svartsprackliga med listformiga
plagioklaser eller ofitisk textur samt 3 . svarta-grongra porfvritiska med stora anortositiska klumpar bestaende av enbart plagioklas .
Pa kartan bar de finkorniga och svartsprackliga diabaserna utmarkts med D, och
behandlas under rubriken diabas i den nedanstaende beskrivningen . De porfyritiska
varianterna, vilka ar pyroxenhaltiga, bar utmarkts med pD och de anortositiska med
An . Dessa behandlas i kapitlet pyroxendiabas och anortosit . Namnet pyroxendiabas
liar valts med tanke pa de likartade diabaserna inom kartbladet 1014 Foglo . I tidigare
beskrivningar har flere olika namn anvants for pyroxendiabasen, namligen : diabasporfvr (Frosterus 1892), ossipitdiabas (Sederholm 1934) och labradorporfyrit (Hausen
1964) . Bade Sederholm (1934, s . 55-63) och Hausen (1964, s . 60-66) beskriver dessa
diabaser utforligt och i Sederholms arbete firms dartill tre geologiska skisser over
1loggrund (0034 10), Notklobb (0034- 1012 10) och Blaklobb .
Diabas
finkorniga diabaser bar iakttagits endast pa ett fatal stallen . De ar upp till 2 m
breda och stupar brant . Texturen ar mikro-ofitisk och det domincrande morka mineralet ar hornblande . Pa I lammarudda (1012 05) ar diabasen mycket finkornig och
genomtvaras av tunna cpidot- och kalcitfyllda sprickor . Vid Sandgrunden (1012 02)
skars diabasgangcn av kvartsporfyr, som trangt in Langs samma spricka .
Till sitt upptradande paminner de finkorniga diabaserna om de sk . trappdiabaserna,
vilka anses vara aldre an rapakivigraniterna (Ehlers & Ehlers 1977) . Sma fragment av
finkorniga diabasliknande bergartcr ar relativt allmanna i bade kvartsporfyr och
kvartsporfyrartad rapakivigranit . Pa Kungsholm (1012 08) och norra T angviksbadarna
(0034+1012 05) finns daremot finkorniga diabaser, vilka skar en kvartsporfyrartad rapakivigranit resp . en kvartsporfyr . Det firms saledes finkorniga diabaser av flere aldrar .
Svartsprackliga, ofitiska diabaser, 50-60 m breda, forekommer vid Kungso
(1012 05) och Trutklobben (Fig . 10) . I de grovkornigaste partierna upptrader plagioklasen som 1-2 cm langa lister . De huvudsakliga morka mineralen ar hornblande,
4
12 8ii 1 1iy
26
Tabell 5 . Kemiska analyser av olika diabastyper i Eckero, Jomala och Lemland omradet .
Taulukko 5 . Eckeron, Jomalan ja Lemlandin alueen diabaasien kemiallisia koostumuksia .
Table 5. Chemical analyses of the different diabases in the Eckero, Jomala and Lemland areas .
1
Si0 ., .
Ti02
A 1 2 0 3
Fe203
FeO
MnO
M g O
CaO
Na .,O
K 2 0
P 2O 5
CO 2
H 2 0-r-
H 2O-
S
2
I
3
50,37
1,40
22,92
3,95
4,72
0,12
3,16
9,00
2,55
0,59
0,22
0,00
0,88
0,20
0,01
47,55
1,22
16,25
3,85
8,81
0,20
7,96
8,37
2,18
0,98
0,16
1,71
0,10
-
50,94
2,50
19,66
2,58
6,14
0,07
2,13
10,20
3,02
0,90
0,28
1,40
0,06
-
100,09
99,34
99,88
49,14
0,40
27,98
1,19
1,66
0,01
1,96
13,18
2,46
0,66
0,15
0,85
0,14
99,78
6
50,97
2,95
13,63
6,52
8,91
0,21
3,42
5,86
3,09
2,33
0,66
0,00
1,65
0,34
0,00
46 ;33
2,16
11,67
5,53
15,13
0,45
4,03
6,69
3;90
1,94
0,77
1,61
0,19
-
100,54
100,40
0,09
0008
0,022
0,028
-
-
-
-
8,31
3,49
21,58
43,38
2,19
5,79
18,45
31,66
-
5,79
5,32
25,55
37,43
-
1,14
3,90
20,82
63 .35
-
7,04
13,79
26,15
16,43
-
fo
fa
en
fs
(en
dilfs . .
two
7,87
3,31
-
2,44
1,54
14,12
8,10
2,21
1,27
3,68
2,95
2,86
2,35
2,29
4,74
4,57
1,34
0 31
0,09
0,44
6,56
5,00
1,96
1,49
3,59
5,10
11,46
-2,76
5,64
8,16
mt
ii
hm
a p
z
5,73
2,66
0,52
0,02
5,58
2,32
0,38
-
3,74
4,75
0,66
-
1,73
0,76
0,35
-
9,45
5,60
1,56
0,06
8,02
4,10
1,82
-
fem
20,09
41,64
24,34
9,58
35,21
47,06
Qul
24,90
10,45
64,65
23,89
76,11
15,80
14,51
69,69
4,42
15,08
80,50
14,98
29,36
55,66
-27,83
72,17
Qul
10,83
4,54
28,11
56,52
10,36
33,00
56,64
7,82
7,18
34,49
50,51
1,28
4,37
23,33
71,02
11,10
21,76
41,24
25,90
23,02
56,70
17,28
Ba
Rb
Sr
Zr
Weight norm
Q
or
ab
an
C
Or 100 . .
AbJ
Or
}100
Ab
An
0,02
0,00
0,042
0,012
5
4
11,46
29,73
8,61
1 . Diabas, ofitisk - Diabaasi, ofiittinen -Diabase, oftic . Kungso, Jomala . x = 6665,88, y = 434,16,
Anal . C . Ahlsved, och C. Backman .
2 . Pyroxendiabas - Pyrokseenidiabaasi - Pyroxene diabase . Blaklobb (0034+1012 15), Eckero . Anal .
H-B . \w iik .
3 . Pyroxendiabas - Pyrokseenidiabaasi - Pyroxene diabase . Oster Hoggrund (0043 10), Eckero .
(Sederholm 1934, s . 58 .)
4. Anortosit-Anortosiitti-Anorthosite . Oster Hoggrund (0043 10), Eckero . (Sederholm 1934, s . 58) .
5 . Diabas, finkornig - Diabaasi, hienorakeinen -Diabase, fine-grained. Kungsholm, Lemland.
x = 6666,50, y = 447,28 . Anal. C . Ahlsved, och C. Backman.
6. Olivindiabas - Oliviinidiabaasi - Olivine diabase . Market (0043 07), Eckero . Anal. H-B . Wiik .
27
Fig . 10 . Rapakivikontakten i Skeppsviksomradet, Eckero . 1 . Suprakrustalbergarter ; 2 . Metagabbro ;
3 . Hornblanditfragment; 4 . Fragmentforande granodiorit ; 5 . Rod gnejsgranit ; 6 . Ofitisk diabas;
7 . Pyroxendiabas ; 8 . Kvartsporfyr ; 9 . Pyterlit .
Kuva 10 . Rapakivcn kontaktialue, Ecker6n Skeppsvikiss i . 1 . Suprakrustisia kivilajeja ; 2 . Metagabroa ; 3 . Hornblendiittifragmentteja ; 4. Fragmentteja sisaltava granodioriitti ; 5 . Punainen gneissigraniitti ; 6 . Ofiittinen diabaasi ; 7 . Pyrokseenidiabaasi ; 8. Kvartsiporfyyri ; 9 . Pyterliitti .
Fig. 10 . Rapakivi contact area . Skeppsvik, Eckero. 1 . Supracrustal rocks : 2 . Metagabbro : 3 . Hornblendite
fragments : 4. Granodiorite containing fragments: 5 . Red gneissose granite : 6 . Opbitic diabase : 7 . Pjroxene
diabase : 8 . Quartz porphyry : 9. Pyterlite .
28
pyroxen, klorit och opaka mineral . Diabascn vid Kungso ar belagcn i jamnkornig
rapakivigranit . Den ar grovkornig i mitten och blir finkornigare mot rapakivin,
karakteristiskt for en skarande gang . lnga kontakter som klarlagger bergarternas
inbordes alder firms blottade, men liknande diabas breccieras av rapakivi pa ostra
stranden av Storskar, vaster om Kungso sund . Breccian Jigger som ett ca 30 m langt
parti, utdraget i nord--svdlig riktning vid vattenbrvnet . Det firms saval finkorniga
som ofitiska fragment .
Pproxeiidiabas orb anortosit
Pvroxendiabas ar den vanligaste diabastypen langs rapakivikontakten vid Alands
Hav . Den upptrader bade som gangar och sma massiv bredare an 200 m, t .ex . pa
Hoggrund (0043 07) och Storbroskar, oster om Bogskar (1012 05) . Texturen ar
porfvritisk och plagioklas upptrader som story kristaller, vanligen 1-5 cm, eller
anortositiska klumpar i en fin- till medelkornig grundmassa . Klorit, amfibol, pyroxen och malmmincral ar de vanligaste morka mineralen, men aven biotit forekommer .
Diabaserna ar finkorniga i narheten av kontakterna, ofta med flytstrukturer, och
smala utlfipare fran dc bredare gangarna ar vanliga . I Skeppsviksomradet finns utloparc som ar endast nagra mm breda, vilket visar att magman m$ste ha varit mycket latt-
Fig . 11 . Grovkornig anortosit .
Kuva 11 . Karkearakeista anortosiittia .
Fig. 11 . Coarse-grained anerthosite .
Vasterstcn (1012 02, x -- 6668,8, v - 427,85)
29
flytande . Fig . 10 ar en detaljkarta over Skeppsviksomradet tried pyroxcrtcliabascrtias
lagen utmarkta . Diabaserna karakteriscras hdr av att de ar vindlande och vanligen
ligger flackt . De smala gangarna ,it finkorniga . Den nordligaste av diabasgangarnsi
hoppar fran en spricka till en annan mcd tunna fOrbindelsekanaler mcllan dem . I den
breda gang, som gar over Notklobb, har ctt fragment av ofitisk diabas iakttagits .
Diabaserna mcllan Hammarudda (1012 05) och Nl6skatan skiljer sig nagot fran
de Ovriga . De ,it- finkorniga mccl sma plagioklaskorn och innehaller stallvis ocksa sma
kvartsmandlar . Fn av diabascrna patraffas i jamnkornig rapakivi, fran I,illborskar till
Storskars svdvastligaste spets . Dess forhallandc till den jamnkorniga granites sir
osakert, men den gcnomskars skarpt av rapakiviapliter . Pa den lilla holmen mcllan
I,illbroskar och Storskar finns cn gra finkornig kvartsporfvrartad hvbridbergart .
I do bredare massiven dominerar plagioklaskristaller och -klumpar over mcllanmassan och diabasen blir anortositisk (Fig . 11) . Pa I loggrund (0043 07) ar bergarrcn
sa plaginklasrik att beteckningcn anortosit aven kunnat utmarkas pa kartan . A'id
Ostersten (1012 02), Vastersten och Danten har vi ett homogcnt anortositiskt massiv
av ca 2 3 km :s langd .
1'vroxendiabaserna och anortositerna skdrs av rapakiviapliter, breccieras av kvartsportyr vid Blaklobb (Scderholm 1934, Fig . 41) och finns som fragment bade i kvartsporfvr och i kvartsporfvrartad rapakivicranit (Fig . 12) . Dct .it- mojligt att det finns
Fig . 12 . Fragment av pvroxcndiabas i kvartsporfvrartad rapakivi .
Kuva 12 . Pvroksccnidiabaasifragmentti kvartsiporfvvrimaiscssa rapakivcs
Fro . 12 .
Pyroa- ene diahase fiagment in guar ' por-pigy like rapakivi.
(0034 12, x - 6678, 7 , v
,AIidfjardsgrund
30
pyroxendiabaser och anortositer av olika alder analogt med de ovriga diabaserna .
Deras narhet till rapakiviomradet antyder att de har ett genetiskt samband med detta,
pa samma satt som i de ovriga omraden i Finland, dar rapakivin ar associerad med
anortositer .
Rapakiviomradet
Det alandska rapakiviomradet ar ca 5000 km2 stort, och bast blottat mom de tre
kartbladen (Fig . 1) . Rapakivikomplexet uppbyggs av ett flertal granitvarianter som
v axlar i fraga om kornstorlek, textur och mineralogisk sammansattning . Varianterna
har vid karteringen indelats i foljande atta huvudtyper : 1 . viborgit, 2 . pyterlit, 3 .
pyterlit (biotitrik, stallvis porfvrisk), 4 . jamnkornig rapakivigranit, 5 . kvartsporfyrartad rapakivigranit, 6 . kvartsporfvr, 7 . aplitgranit och 8 . porfyraplit . Indelningen
gar fran viborgit eller s .k . normal rapakivi, med plagioklasmantlade ovoider, over
pyterlit, dar omantlade ovoider dominerar, till granitvarianter utan ovoider och
vidare till porfvrer och apliter .
Radiometriska aldersbestamningar ger vid handen att uppbyggnaden av hela
rapakivikomplexet har tagit atminstone 50 m ilj . a r i ansprak . Trots det bildar rapakiviomradet en val avgransad enhet, dar man ser att de olika granitvarianterna bar ett
genetiskt samband . Graniterna ar massformiga och saknar parallellstrukturer . Monzonitiska varianter firms ej och pegmatiter ar sallsynta, i motsats till forhallandena i Lemlandsmassivet . Rapakivigraniterna ar monotona till fargen i nvanser av rott-rodbrunt .
Kontakt forhallanden
Rapakiviomradets norra och vastra kontakter mot den aldre berggrunden doljs av
havet . Den sodra kontaktlinjen pa kartblad 1012 Mariehamn daremot ar valblottad och
kontaktlinjen ar vindlande, och i Lemlandsomradet forekommer storre och mindre
restornraden av aldre bergarter inne i rapakivigraniterna . Dessutorn fines det sma
jamnkorniga granitkupoler inne i Lemlandsmassivet, t .ex . pa Kalvskaren (1012 07) och
Kummelpiken . Det kan namnas att fortsattningen av den flacka takhorisonten i kupolen pa Kummelpiken patraffas i gruvschaktet pa Lilla Batskar vid ca 100 m :s djup
(Nils Edelman, muntligt meddclandc) .
Kontakterna mot sidoberget ar skarpa, och antingen branta eller flacka . Kontaktbreccior ar sallsynta . En breccia fines pa holmen sydvast om Risholm (1012 10), dar
en kupol av jamnkornig rapakivi tranger igenom granodioriten . Avkvlningskontakter
ar vanliga, dvs . rapakivigraniternas kornstorlek avtar mot sidoberget . Kornstorleken
i den omgivande bcrggrunden har inte paverkats markbart av rapakivismaltan .
Exempel pa avkylningskontakter kan ses pa sodra Rankgarden (1012 05) och pa norra
Bogskar . Pa bada stallena ar kvartsporfyrerna mycket finkorniga och saknar storre
strokorn inom en ca 1 m bred kontaktzon .
31
illineralogiskoversikt
Rapakivivarianterna bestar i de fiesta fall till over 90 0o av kalifaltspat, kvarts och
natriumrik plagioklas . Forhallandet mellan de tre mineralen varierar bade mellan
varianterna och inom dem . De ovriga mineralen spelar kvantitativt en underordnad
roll, men ocksa de ger vissa karakteristiska drag at de olika graniterna .
Fordelningen av de vanligaste mineralen i rapakivivarianterna framgar av tabell 6 .
Point counter-analyserna representerar huvudtyperna fran de olika omradena inom
kartbladen . StOrsta delen av den biotitrika pyterliten ligger inom kartblad 1014 Foglo,
varfor en av analyserna kr darifran (Nr . 28) . I en av kvartsporfvrerna (Nr . 1) at mellanmassan mycket finkornig, och endast fordelningen av porfyrkornen har bestamts .
Fig . 13 illustrerar grafiskt den procentuella mineralfordelningen enligt de 40 point
counter-analyserna i tabell 6 . I den nedre delen av diagrammet har vi de tre huvudmineralen kalifaltspat, kvarts och plagioklas adderade till varandra . Av diagrammet
framgar att kalifaltspat- och kvartshalterna i genomsnitt okar mot hoger i diagrammet,
medan plagioklasen minskar . Variationerna ar dock stora speciellt i kvartsporfyrer och
kv artsporfyrartade rapakivigraniter . Den ovre delen av diagrammet visar fordelningen
Tabell 6 . Point counter analyser av kartbladens rapakivivarianter .
Taulukko 6 . Karttalchtien rapakivimuunnosten mineraalikoostumuksia, maaritettyna pistelaskimella .
Table 6. Point counter analyses of the modal composition of the rapakivi varieties in the neap area .
Kalifaltspat - Kalimaasalpa - -
2
3
7
8
K-feldspar
21,3
51,9
39,6
43,8
46,2
23,6
27,3
41,9
25,2
40,4
39,4
28,2
46,8
36,8
39,1
48,6
45,1
40,0
Plagioclase
26,8
9,7
22,0
23,6
25,2
24,7
13,1
9,8
11,5
1,7
0,5
1,4
4,1
0,4
3,0
0,7
2,0
3,9
---
3,8
4,0
0,1
1,4
0 .1
0,1
0,4
0,9
0,7
1,0
Kvarts-Kvartsi-- Qaart7
Plagioklas - Plagioklaasi -Hornblende - Sarvivalke -
Hornblende
Biotit-Biotiitti-l3iotile
Klorit- Kloriitti - Chlorite
Fluorit - Fluoriitti - fluorite . . . .
Opaka - Opaakki - Opaque
Ovrigt - l'luut Others
-
2,4
3,0
2,1
2,3
1,5
0,6
0,4
1,3
0,1
0,1
0,6
1 .3
0,2
0,5
0,5
0,6
0,7
1100,0 1100,0 1100,0 100,0 100,0 1100,0 100,0 1100,0 100,0
1 . Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -,Quart,-, porphyry . Blaklobb, Eckero . x - 6672,92, y -- 418,46
2 . Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -,Quartz porphyry . N Skcppsvik, Eckero . x = 6675,50,
v = 417,97 .
3 . Kvartsporfyr -- Kvartsiporfyyri - Quartz_ porphyry . Manskar, Jomala . x := 6664,30, y - 434,60 .
4 . Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -- Quart% porphyry . Odanbolc, Jomala . x -= 6670,40, y = 434,
95 .
5 . Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -- Ouarty porphyry
N Langviksb ., Eckero . x -= 6676,80,
y = 417,50 .
6 . Kvartsporfyr
Kvartsiporfyyri -Quartz porphyry .
Tollingarna, Eckero.
x == 6675,80,
v = 579,40 .
Kvartspofyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi - Ouart7 popbry like rapakivi . Golby, Jomala . x = 6676,52, y = 441,31 .
8 . Kvartsporfyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi - Quart y porphyry like rapakivi . Golby, Jornala . x = 6677,50, y = 440,10 .
9 . Kvartsporfyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi -,Quart,-, porphyry like rapakivi . Bjorsbv, Jomala . x
6675,34, y - 442,59 .
32
Tabell 6 . forts . -- Taulukko 6 . jatk . - Table 6. coat .
io
Kalifaltspat -- Kalimaasalpa
-
12
14
t5
14
16
K-feldspar
Kvarts
Kvartsi - uarl7, .
37,8
23,8
43,6
25,2
53,2
12,7
43,4
36,0
47,0
23,4
49,2
18,3
55,6
23,2
34,8 42,9
36,8 26,8
42,0
21,1
PlaPiocla .,e
22,6
17,2
22,7
15,1
24,7
23 1
15,7
16,0
23,7
34,1
11,5
-,5
0,3
1,2
7,8
2,8
0,2
3,3
0,4
5,9
0,8
2,3
3,7
0,6
4,6
4,0
1,0
2,6
0,2
2,-
2,0
Plagioklas - Plagioklaasi -
Hornblende - Sarviviilke
llorublende
Biotit - - Biotiitti -- l3iolite . . . .
klorit -- kloriitti --- C4lorile .
Opaka - Opaakki - - Opaque .
Fluorit - - Fluoriitti -- Fluorite . . .
Ovrigt -- M1uut --Others
2,1
0,3
0,2
2,2
0,6 0,2
1,0
2,3
0, 7,
0,8
0,2
0,4
0,3
0,5
0,4
1,1
0,2
0,5
1100,0 1100,0 1100,0 1100,0 100,0 1100,0 1100,0 1100,01100,01100 0
1,6
0,6
1,3
1,1
Juarh porphyry like 'akvartsiportyyrimainen rapakivi
10 . Kvarrsporfvrartad rapakivtgranit
pakiri . Stockmyran, lomtlt . x - 6669,80, y - 444,60 .
guerre, porphrrry likr r,r11 . Kvartsporfvrartad rapakivigranit - Kvartsiporfvyrimainen rapakivi
6675,15, y - 428,60 .
pakivi . Sandhagen, Hammarland . x
12 Kvartsporfvrartad rapakivigranit -- Kvartsiporfyyrimainen rapakivi -- fuarlti pophrrI /ik,=
6672 ,0, y
572,39 .
pakiri . Gisslan, Ecker(i . x
13 . Viborgtt --- Viborgiitti -- ll'ahor4ttr Hogor, I .umparland, x -6664,20, r . 456 .90 .
442,00 .
14 . Viborgit
Vihorgitttt - - II rbor„ we . Amnas, Finstrom . x 6678,42, v
6692,00,
427,60 .
15 . Viborgit - - Viborgiitti -- I1"hoyrte . Torsholma, Iammarland . x
6698,55, e
439,27 .
16 . Viborgit- -Vihorgitttt-- IErborr,te . S Signilskrubba, Geta . x
6683,44, v
459,20 .
17 . Viborgit- Viborgiitti
11 rb,nrgile . Hultaholm, Sund . x
6702,20, v -- 569,10 .
Viborgiitti- ll'rbogyite . Storbrotten, Bottenhavet . x
18 . Viborgtt
6 .00,15, v - 579,20 .
ll"rhor,~lrte . Vasrra Malen, Fekero . x
19 . Viborgit--Viborgiitti
y1
22
l\.alifaltspat - Kalimaasalpa -
K-/eldoper'
kvarts - Kvartsi - Ouarh . .
Plagioclase
Plagioklas
Plagioklaasi
I lornblaadc-
Sarvisalkc -
hornblende
.
.
.
.
Biotit -- Biotiitti - - l3iotite . . .
kiorir
kloriitti - Clrlorilc .
Fluoru -- Fluoriirti - - / Inorite
Opaka - - Opaakki - - Opaque .
Orrigt
\'Iuut--Other . . . .
27
24
46,6
29,1
42,6
30,3
41,9
34,2
46,7
3-,3
49,9
28,1
3-,4
28,8
40,8
31,2
37,6
40,2
39"
42,8
19,8
19,0
14, 7
12,1
14,3
23,6
18,0
18,0
1 5 .8
1,6
3,1
3,9
3,-
6,7
0,8
3,2
1,0
2,3
1,2
0,2
1,0
1,0
(),1
0,3
1,9
2,2
0,6
0,1
1,6
1,0
3,6
0,2
0,2
0,2
1, ,1
3,0
0,7
1,0
0,8
4,0
0,3
1,4
0,4
0,7
100,0 1100,0 1100,0 1100,0 1 100,0
1
0,
01
100,0 1100,0 1100,0 1100 .0
420,28 .
Pyrcrluttt- -Prterlilc . S Storbt- , Fckcro . x - 66,8,08,
20 . Pytcrlit
21 . Pvterlir- Pytcrliitri - Pyterlile . Frnkarby, Finstrom . x - 6679,08, a - 438,82 .
431,28 .
22 . Pvterlir - Pvterliitti - - P77er/rte . Korsangen, Hammarland . x - 66, 8,26, a
472,45 .
Prterlrte . S Bistorp, I .emland . x - 6661,70, v
23 . Pytcrlit-- Pvterliitti
453,90 .
24. Pyterl it --- Pytcrl iitti -- Prler/Pe . Bvbcrgct, Sund . x -- 6676,70, y
439,14 .
25 . Pytcrlit- - Pytcrliittt - - Ptter-/rte . S Signilskrubba, Geta . x - 6698,86, c
26 . Pvterlir- - Pvterluttt- Pyterlite . Vitklobb, Geta . x - 6701,50, v -- 449,50 .
PJder/uo
27 . Pyterlit (biotitrik, stallvis porfyrisk) --- Pvterliitti (biotiittirikas, osittain porfyyrinen)
(biotite rich, partly porphyritic) . I-laddnas, Lemland . x = 6661,75, y - . 456,83 .
Pvterliitti (biotiittirikas, osittain porfvyrinen) -- Pyterlit,
28. Pyterlit (biotitrik, stallvis porfyrisk)
6660,60, v
460,78 (kbl .
(biolite ri(h, part/, porpb~'rltic) . Stora Tistronholm, Lumparland . x
101402) .
33
Tahcll 6 . forts .
Taulukko 6 . jatk .
29
30
K-feldspar
48,5
34,7
34,3
35,2
50,2
39,1
42,7
34,2
Plagioclase
11,9
20,0
7,6
17,3
(),9
0,9
5,9
2,6
0,3
1,0
0,7
0,7
1,0
100,0
100,0
Kalifaltspat-- KalintaasllpaKvarts -- Kvartsi -Quart. . .
Plagioklas -- Plagiok]aasi
I-Iornblande -- Sarvivalkc-
Hornblende
Biotit - Biotiitti --- Biolile
Klorit - Kloriitti - C3lori/e . .
Fluorit
Fluoriitti - l /noritc
Opaka - Opaakki -- Opaque . . .
Ovrigt - Alust
Otters
0,2
1,6
1,3
100,0 I
29 .
30 .
31 .
32 .
Y able 6 . Cow .
(1mnkornig granit
80, ', == 434,10 .
/amnkorni4
'I'asarakcinen graniitti
granit
x =- 6665,73, y
32
Tasarakeinen
433,39 .
gr
ti
34
35
36
55,8
36,1
47,4
31,0
57,0
34,1
51,8
35,4
5,2
19,0
6,6
8,2
0,6
0,1
0,9
0,1
0,4
1,7
0,1
0,2
0,5
0,2
0,3
0,3
100,0 I 100,0
100,0
100,0
100,0
L.ruen-era/ned granite . Kungso, Jomala . x
6666,
1,2
0,2
1,0
0,3
0,1
0,1
0,2
0,4
0,3
I .illbroskar,
E'ren-grained gran
lomala .
lamnkornig granit -- Tasarakeinen graniitti - Even-grained granite . Stora Berg skar, .
l emland .
x
6656,00, v -- 447,86 .
J (mnkornig granit - - Tasarakeinen graniitti
x - 6665,10, v
Been-grained granite . Vastra hamnen, Mariehamn .
440,60 .
33 . Jamnkorrug granit - Tasarakeinen graniitti -- 12 ten-vrained grmritc . RIttgrundct, Eckerii .
x -- 6686,74, c - 421,63 .
34 . /amnkornig granit - Tasarakeinen graniitti -- fsven-orainedgranite . Kvrkbyu, Geta . x - 6696,70,
v
437,03 .
35 . jamnkornig granit -- Tasarakeinen graniitti - Erert-grained granite . Pettbiile, Saltvik . x
6692,
18, v
442,87 .
Eren-grained grartite . yas, Saltvik . x
6690,85,
36 . lamnkornig granit - - Tasarakeinen graniitti
v
446,00 .
Kalifaltspat - Kalimaasalpa -K-feldspar
Kvarts
Kvartsi -- Ouariti . .
Plagioklas - Plagioklaasi --
Plagioclase
Hornhlande - Sarviv^lkc -
Hornblende
Biotit -- Biotiitti -- Biotite . .
Klorit - Kloriitti - Cb/°rite . . .
Fluorit - Fluoriitti - fluorite . .
Opaka -- Opaakki - Opaque
Ovrigt - ;,,lout - Otbers
37
38
54,1
35,6
54,0
28,1
53,4
37,2
51,7
33,3
6,5
13,9
6,6
8,0
3,1
0,3
2,8
0,2
0_7
2,0
5,1
0, 7
0,2
0,2
100,0
37 . Aplitgranit - Apliittigraniitti
60 .
38 . Aplitgranit Apliittigraniitti
39 . Aplitgranit - Apliittigraniitti
40 . Aplitgranit - Apliittigraniitti
5
i28intiiny
I
30
40
0,3
0,1
1,1
0,5
0,3
100,0
100,0
100,0
-- Ap/ile granite . Skarpnatii, Hanttnarland . x
6690,75, v
431,
-Aplile granite . Brannbollstad, Sund . X -- 6683,94, 1- - 453,30 .
- .4p/ite granite . Havisherget, Geta . N -- 6695,30, v - 436,40 .
-- -1 p/ite granite . Hogholm . 1,cmland . x
6653,56, v - 452,15 .
34
0
7
/0
IKlorit-Kloriittia-Chlorite
I
5
0
I
I
I
I
I
~
Biotit -Biotiittia-Biotite
I
Hornblende-Sarvivalkette - HorHornblende
Ovrigt - Muu
I
Other
I Plagioklas - Plagiokl . e sia -
I
I
Kvarts - Kvartsia -Quartz
I
I
I
I
I
Plagioclase
I
I
I
I
I
I
I Kalifeltspat- Kolimaasalpad-K-feldspar
-
I
Nr.
I
1234
I
I
I
I
I
I
I
I
I
I
I
I
I
I
1
I
I
I
1
I
I
I
I
I
I
I
. . .3940
Fig . 13 . Fordelningen av huvudmineralen samt hornblende, biotit och klorit i rapakivivarianterna
fran tahell 6. 1 . Kvartsporfyrer ; 2 . Kvartsporfyrartade rapakivigraniter ; 3 . Viborgiter ; 4 . Pyterliter ;
5 . Pyterliter (biotitrika) ; 6 . jamnkorniga rapakivigraniter ; 7 . Aplitgraniter .
Kuva 13 . Paamineraalien scka sarvivalkkeen, biotiitin ja kloriitin maara taulukon 6 rapakivimuunnoksissa . 1 . Kvartsiporfyyrit ; 2 . Kvartsiporfyyrimaiset rapakivigraniiti ; 3 . Viborgiitit ; 4 . Pyterliitit;
5 . Biotiittirikkaat pyterliitit ; 6 . Tasarakeiset rapakivigraniitit ; 7 . Apliittigraniitit .
fig. 13 . Distribution of principal minerals as hell as the hornblende, biotite and chlorite in the rapakivi varieties
of Table 6 . 1 . Quarts porpbyries : 2. Quart,- porpb~ , r), like rapakivi granites : 3 . IFiborgites: 4 . P~ , terlites : S . Biotite-rich ppterlites : 6 . Even-grained rapakivi granites : 7. Aplite granites.
av de vanligaste morka mineralen, hornblende, biotit och klorit . Hornblende er det
dominerande mineralet i kvartsporfyr, kvartsporfyrartad rapakivigranit, viborgit och
pyterlit, medan det nastan helt saknas i de ovriga varianterna . Kloriten hat samma
trend som hornblandet . Pa basen av hornblandets och biotitens forekomst kan rapakivivarianterna indelas i tva huvudgrupper : hornblende- och biotitgraniter .
Fasten mineralsammansettningen varierar hat rapakivigraniterna manga gemcnsamma drag . Faltspaterna ar pigmenterade av jernoxider, vilket ger rapakivigraniterna
deras karakteristiska roda farg . Kvartsen ar sallan tryckpaverkad och har ofta egenform gentemot faltspaterna . Dessutom ar kvarts och kalifaltspat ofta skriftgranitiskt
sammanvuxna till s .k . granofyrisk textur i de fiesta rapakivivarianterna . Fluorit ar det
mest karakteristiska accessoriska mineralet . Det forekommer i nastan ally mikroskop-
35
slip som undersokts, med hogre halter i biotitgraniterna . /1v ovriga accessoriska mineral kan namnas zirkon och apatit . Titanit daremot, som ar ett vanligt accessoriskt
mineral i de tidigt postorogena graniterna, saknas nastan helt i rapakivigraniterna .
Rapakiriuarianter
Kartbladen 1021 Geta och 0034-0043 Signilskar domineras av viborgit och
pyterlit genomskurna av mindre massiv av jamnkornig cller aplitisk rapakivigranit .
Pd kartbladet 1012 Mariehamn forekommer viborgiten endast i de nordostra och
ostra delarna . Pyterlit och langstrackta massiv av kvartsporfyrartad och jamnkornig
rapakivigranit bygger upp kartbladets rapakividel, med nagra kvartsporfyromraden
Tangs kontakten mot Alands I lav . 1 sodra delen av Signilskarsbladet finner vi kvartsporfyr och kvartsporfvrartad rapakivigranit med pyterlit Iangst i vaster . Det bor papekas att pyterlitmassivet mot Glands Hav utritats pa basen av tva observationer, den
ena en undervattensundersokning vid Solovjeva (Winterhalter 1967), den andra vid
sOdra Sankan .
I det foljande beskrivs forst horn blandegraniterna, vilka visat sig tillhora de aldrc
rapakivivarianterna, och sedan de vngrc biotitgraniterna .
Kvartsporfyr . Kvartsporfvrcrna ar rodbruna till morkbruna, finkorniga bergarter
med strokorn av kvarts, kalifaltspat och plagioklas . Man kan sarskilja tre undertyper
som skiljer sig fran varandra genom farg och porfyrkornens storlek .
Den forsta typen ar chokladbrun med mycket finkornig mellanmassa (Fig . 14,
nr 1) . Porfyrkornen ar vanligen mindre an 1 cm . Mineralsammansattninen framgdr av
tabell 6 . nr 1-2 . Den granofyriska texturen ar svagt utbildad . Varianten forekommer
vid norra Skeppsvik och Blaklobb (Fig . 10) samt som en gang i diabasen pa Sandgrund (1012 02) .
Den andra typen ar rodbrun till brun med nagot grovre mellanmassa . Porfyrkornen kr ocksd storre med nagot varierande koncentrationer, som fig . 14, nr 2 och 3
visar . Ocksa ovoidbildning forekommer samt sporadiskt gronaktiga plagiokiaskorn,
1-3 cm i diameter . Mineralsammansattningen framgar av tabell 6, nr 3-5 . Ett
karakteristiskt drag ar att derma typ ibland innehaller rikligt med fragment, huvudsakligen av diabaser (Fig . 15) . 1 dessa firms ofta storre korn av kalifaltspat, vilka ocksa
vdxer over kontakten mellan porfyr och fragment . En sedan kvartsporfyr firms vid
Hammaruddaomradet och pa norra Langviksbadarna (0034+1012 15) samt som ett
mindre restparti inne i jamnkornig rapakivigranit vid EckerO landsvag, norr om
Gottby (1012 05) .
Kontakter mellan ovannamnda kvartsporfyrer och pyterlit kan iakttagas t .ex . vid
norm Skeppsvik (Fig . 10), Pepparn (1012 05) och Rankgarden . Vid Skeppsvik fragmenterar pyterliten kvartsporfyrcn och tranger sorn gangar in i den . Fig . 15 visar
ocksa en kontakt mellan kvartsporfyr och pyterlit . Pvterliten blir mera finkornig mot
kontakten, mcdan kvartsporfyrens kornstorlek ar oforandrad . Dessutom avskars dct
Ijusa fraginentet av pyterliten .
36
1 . likild(O)hcii (0034
Fi , - . 14 . Poleradc viprov av kvartsporfyi -cr .
Kuva 14 . Kiillotettuja
/ i,, . 14 . Polished qilarl~; j)ojph)r) .rumples .
1012 13) ; 2 . HammarU111lq (1012 05) ; 3 . Pcpparn (1012 05) och 4 . Tollin area
(0034 12)
37
Fil . 15 . Fragment i kvartsporfvr vid en kontakt mellan kvartsporfyr och pytcrlit . Observera strokornen av kalifaltspat i det
morka diabasfragmcntet och att pyterliten avskar dct Ijusa fragfragmcntct i kvartsporfyren .
liuva 15 . Fragmentteja kvartsiporfyyrissa seka kvartsiporfvvrin
ja pyterliitin vilinen kontakti . I-Iuomaa suuret kalimaasalpakiteet
tummassa diahaasifragmentissa seka pptcrliitin kontakti kvartsiporfyyrissa olevaa vaalcaa fragmenttia vasten .
15 . Fragments in quart,, porphyry and a contact betnreen quart:?
porphyry and pyterlite . Note the large potash feldspar crystals in the
dark diahase,fragment and the pale fragment pierced by pyterlite .
Rankgardcn (1012 05, x - 6663,62,
437,16) .
38
Fig. 16 . Mork k~ attspuri% r breccierande jamnkornig granit .
Kuva 16 . Tumma kvartsiporft vri brcksioi tasarakcista graniittia
Fig. 16. Even-grained granite precciated by dark gaari7 porphyry .
Tollingarna
(0034 12, x - 6675,8, v
.
579,5) .
Den tredje kvartsporfyrvarianten ar morkbrun med finkornig mellanmassa (Fig .
14, nr 4), och forekommer i ctt bake vid Alands Flav fran Tollingbadarna (0034 12)
mot sydvast . Porfvrkornen ar mindre an 1 cm . Pa holmarna svdost om Sodra Degerskar overgar den stallvis i roda fargtoner och paminner om den kvartsporfy rartade
rapakivigraniten, som finns pa holmarna norrover . Tvh andra sardrag upptrader i
kvartsporfyren pa Tollingarna, dels brecciebildning och dels alternerande morka och
ljusa sliror (Fig . 16 och 17) . Breccian finns tangs sodra stranden och de rundade fragmenten bestar av enbart ljusrod jamnkornig rapakivigranit . Fragmentens kantcr ar
nagot diffusa . I motsats till de ovriga kvartsporfyrerna er denna saledes yngre ar
en av de jamnkorniga rapakivigraniterna . Det sliriga partict forekommer pa norra
stranden och uppbyggs av svagt vindlande, omvaxlande Ijusa och morka band .
Mineralsammansattningen hos en murk kvartsporfyr fran Tollingarna framgar av
tabell 6, nr 6 .
Kvartrporfyrartade rapakir'igraniter .
De kvartsporfyrartade rapakivigraniterna
ar roda eller ljust brunroda med storre korn (< 1 cm) av kvarts och faltspater utstrodda i en finkornig mellanmassa . Vi har tva undergrupper sum tydligt skiljer sig
fran varandra : 1 . rod, med tatt liggande porfyrkorn (Fig . 18, nr 1) nastan enbart
bestaende av kvarts och faltspater och 2 . Ijust brunrod, hornblende- eller kloritrik,
dar porfyrkornen ar glest strodda (Fig . 18, nr 2) . Mellanmassan i den scnare ar grano-
39
Fig . 17 . Morka och Ijusa sliror i kvartsporfyr .
Kuva 17 . Tummia ja v, ticita juovia kvartsiporfyyrissa .
Pig . 17. Dark and light bands in grtarIZ porphyry .
Tollingarna (0034 12, x - 6676,93, y = 579,64) .
Fig . 18 . Polerade ytprov av n a kvartsporfyrartade rapakivigraniter .
Kuva 18 . Kiillotetut naytteet kahdcsta kvartsiporfyyrimaisesta rapakivigraniitista .
18 . Polished samples of too guariZ porphyry like rapakivi granites .
1 . Kulla (1012 06) ; 2 . Langbadan (0043 10) .
40
fyrisk, och kvartskornen ar ofta omgivna av en hornblandemantel, ca 1- 2 mm bred .
Diabasfragment dr ocksa allmdnna i donna variant (Fig . 12) . Skillnaden i mineralsammansdttning mellan de tva varianterna framgar ur tabell 6, nr 7--9 respektive
10-12 .
Den forra, roda varianten bildar ett homogent ovalt omrade mellan Go1by
(1012 09) och Osundct (1012 06), samt forckommer ocksa pa sodra Kungsholm . For
ovrigt bestar de kvartsporfyrartade rapakivigranitomradena av den hornbldnderika
typen . Kontakter som klarlagger deras inbordes alder har into observerats . Ddremot
hat bade den jamnkorniga rapakivigraniten och pyterliten tydliga avkvlningskontakter
mot den kvartsporfyrartade graniten, dvs . den dr dldre . Pa tva stdllen, Sandviken
(0034+1012 15) och Kasberget (1012 08, x = 6668,60, y = 440,36), dr kontakten sa
knivskarp att t .o .m . porfyrkorn av kvarts avskurits .
Viborgiter . Viborgitisk rapakivi dr model- till grovkorniga bergarter som karakteriseras av stora runda korn av kalifaltspat eller s .k . ovoider, ofta omgivna av en
mantel av plagioklas . Ovoidtathcten varierar, liksom forhallandet mantlade/omantlade . I allmanhet dominerar dock de mantlade ovoiderna . Fargerna vaxlar mellan ljusa
och morka toner av rodbrunt . Mellanmassan ar granofyrisk och morka sliror och
fragment av aldre bergarter forckommer sporadiskt .
Den vanligaste viborgitvarianten ar medelkornig, och den utgor huvudparten
av viborgitomradena . Ovoiderna dr 0 .5--2 cm i diameter, men upp till 5 cm stora har
patraffats . De storre ovoiderna saknar vanligen plagioklasmantel . Grovkorniga viborgiter finns huvudsakligen i de norra och nordvastra delarna av kartbladet 1021 Geta .
Medel- och grovkorniga viborgiter overgar successivt i varandra . Pa sodra delen av
Klubbskdr (1012 02) phtraffas dock tva olika viborgiter skarpt gransande mot varandra . Kontakten gar over holmen i ungefdr ost vastlig riktning . Den nordliga
viborgiten ar mork och doss ovoider dr 0,5-1 cm i diameter . Den sydliga ar ljus och
ovoiderna dr upp till 2 cm i diameter . Den morka viborgiten uppvisar pa ostra sidan av
holmen en avkylningskontakt mot den Ijusa varianten . Liknande morka viborgiter,
fastan grovkornigare, forekommcr pa grynnorna och de sma holmarna vid Bottenviken, t .ex . Storbrotten (0043 09), Mdrkkallarna (0043 12) och Vastra Malen .
En speciell smhovoidisk viborgit patraffas i ett liter massiv vid Lumparsund
(1012 11) . Ovoiderna ar mindre an 0,5 cm och mestadels mantlade . Mineralsammansattningen hos viborgitvarianterna framgar av tabell 6, nr 13-19, och Fig . 19 visar
grov- respektive medelkornig viborgit .
Pyterliter . Dessa it medelkorniga, roda till rodbruna bergarter och skiljer sig
fran viborgiterna genom att mantlade ovoider saknas ndstan belt . De storre fdltspatkornen ar vanligen 0 .5--2 cm, och har mera rektanguldr from . Granofyrisk textur ar
vanlig och kvartskornen framtrdder tydligare an i viborgiterna . Miarolitiska halrum
upptrdder allmdnt och ger bergarten ett sprdckligt utseende .
Pyterliterna i Gcta och norra Saltvik ar grovkornigare do de langstrackta massiven
inom Mariehamns kartblad . Faltspaternas porfyriska textur dr inte heller lika tydlig,
och pyterliterna paminncr ibland om medelkorniga jamnkorniga graniter . Fig . 20
41
Fig . 19 . Polerade vrprov av viborgiter .
Kuva 19 . Kiillotcttuja viborgiirtinavttcita .
Fry. 19 . Polished rviborgile sampler.
1 . Rvssii (1021 08) ; 2. Stortraskct (1012 10) .
Fig . 20 . Polerade ytprov av pyterliter .
Kuva 20 . Kiillotettuja pvrerliittinavtreita .
20 . Polished pylerlile samples.
1 . Skarpnatii (1021 05) ; 2 . Posta (1012 06) .
6
1281U1111vy
42
Fig . 21 . Polerade ytprov av jamnkorniga rapakivigraniter .
Kuva 21 . Kiillotettuja naytteita tasarakcisista rapakivigraniitcista .
Pig. 21 . Polished samples of even-grained rapakivi granite .
1 . Norrholmen (1021 07) ; 2 . Mora trask (1021 10) ; 3 . Langsjo (1021 08) .
43
visar en pyterlit fran de norra delarna i jamforelse med en mera spracklig variant fran
sodra gland .
Mineralsammansattningen for pyterliter fran olika delar av kartbladsomradena
ges i tabell 6, nr 20-26 .
Biotitrik pyterlit forekommer room ett ca 5 X4 km stort omrade vid Foglofjarden
(1012 10), som fortsattning pa ett storre massiv pa kartbladet 1014 Foglo . Den skiljer
sig fran de ovriga pyterliterna genom att den saknar granofyrisk textur och att kvarten
upptrader som tydliga rokgra korn eller aggregat i en ljusrod mellanmassa av faltspat .
Ovriga mineral forekommer i underordnad mangd, vilket framgar av tabell 6, nr
27-28 . Beteckningen biotitrik kan forefalla missvisande, men biotiten ar en mycket
karakteristisk bestandsdel i mikroskoppreparaten .
Jknrnkorniga rapakivigraniter . Dessa ar medel- till smakorniga biotitgraniter
vilka saknar stora strokorn . Tva olika huvudtyper kan urskiljas : 1 . model- till smakorniga, dar den granofyriska texturen inte at namnviirt framtradande (Fig . 21, nr 1)
och 2 . medel- till smakorniga, starkt granofyriska (Fig . 21, nr 3) . De granofyriska
varianterna karakteriseras ocksa av att miarolitiska halrum ar vanliga . Mellanformer
mellan dessa forekommer (Fig . 21, nr 2) .
De jamnkorniga graniterna upptrader pa samma satt som pyterliterna, dvs . som
mindre, begransade omraden room Geta kartblad och mera utdragna massiv room
Marichamns kartblad . Som typiska foretradare fox den forsta variantcn kan namnas
massiven vid Geta kyrkby (1021 05) och Odkarby (1021 07) . Graniten vid Odkarby
paminner till texturen om en jamnkornig variant av biotitrik pyterlit, och den kallas
i de aldre beskrivningarna for Hagagranit (Frosterus och Sederholm 1892, s . 17) .
De mest karakteristiska granofyriska graniterna forekommer i de langstrackta massiven vid rapakivikontaktcn i soder samt vid Pcttbole (1012 08) och Kasberget .
Mineralsammansattningen for atta jamnkorniga graniter ges i tabell 6, nr
29--36 .
Apliter och porfyrapliter . Apliter at smakorniga ljus- till tegelroda biotitgraniter,
vilka upptrader bade som sma massiv och gangar . De uppvisar val utbildad granofvrtextur, medan miarolitiska halrum saknas .
llindre aplitmassiv patraffas over hcla rapakiviomradet utom pa Signilskarsbladet .
blest forekommer apliterna som gangar och ca 2000 sadana har observerats . Bredden
pa gangarna varierar fran nagra cm upp till tiotals meter, men vanligen ar de smalare
an 1 m . De finns i alla rapakivivariantcr . Tre generationer apliter bar iakttagits skara
varandra pa samma hall . De olika apliterna skiljer sig i viss man fran varandra och
upptrader antingen som vindlande eller raka gangar . De vindlande gangarna bar
diffusa kontakter och omges ofta av morka sliror, medan de raka gangarna har skarpa
kontakter och skar de vindlande . De raka gangarna skar i sin tur varandra . Emedan
aplitgangar forekommer sa rikligt i alla rapakivigraniter ar det troligt att varje rapakivivariant har sin egcn aplitfas .
Mineralsammansattningen for tre aplitgraniter fran olika delar av omradet framgar av tabell 6, nr 37 39, och Fig . 22 visar en typisk representant for aplitgraniterna .
44
Fig . 22 . Polcrat otprov av aplitgranit .
Kuva 22 . Kiilloitcttu apliittigraniittinavtc.
I ll . 22 . Polished up/ile pram/e sample .
\2fshv (1012 06) .
Portvrapliterna skiljer sig fran apliterna gcnorn att do har spridda mantladc ovoider, vanligen 1 --2 cm stora . Till sitt upptradandc paminncr dc om apliterna . Dc fbrckommcr dock sporadiskt och cndast pa Prasto (1012 12) finns ett smalt baltc av
homogcn porfvraplit .'\lineralsammansattningcn framgar av tabell 6, nr 40 .
keimsk JamKll/aii a//nin"g
Dc olika rapakivivariantcrnas kcmiska sammansattning visas i tabell 7 . .Aderton
av analvserna ar gjorda for Hans Hausens rakning pa 1950-talet, men har into tidigare
publicerats, medan tea ingar i Sederholms (1934) beskrivning over Aland . I tabellen
ar de ursprungliga bergirtsbeteckningarna andrade sa att de motsvarar den klassitice-
ring som anvants i foreliggande beskrivning . Pvra av I-lausens analyser ligger mom de
angransandc kartbladcn, men for att kunna jamfora dc olika rapakivivariantcrna mcd
varandra liar de tagits med i denna kartbladsbeskrivning .
Pig . 23 visar ett s .k . l larkcrs variationsdiagram av analvserna i tabell 7, dkr huvudelementens oxidhalter i procent jamfors med SiO z -halten . Nled stigande SiO,-halt
miskar alla ovriga element i storre eller mindre grad, forutom kalium, som okar nagot .
Det vasentligaste som framgar ur diagrammet ar hur de olika bergarterna gruppcrar
45
Tabell 7 . Kemiska analyser av olika rapakivigranitcr fran Alands rapakivi omradc .
Taulukko 7 . Ahvenanmaan rapakivialueen rapakivimuunnosten kemiallisia koostumuksia .
Table 7. Chemical analyses of rapakivi granites in the Aland area .
4
SiO, . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Ti0 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
A12 0 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Fe2 Os . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
FeO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
MnO
MgO
CaO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Na 2 0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
K 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
P2 0 ; . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
C0 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
H 2O -
H 2 O--BaO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Rb 2 O . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Zr02
F. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. . . .
. . . .
. . . .
. . . .
. . . .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. .
. .
. .
. .
. .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
78,25
0,16
10,58
1,59
0,64
0,03
0,26
0,18
2,12
5,40
0,02
99,99
99,83
69,33
0,60
12,68
1,75
3,94
0,10
1,20
1,00
2,49
4,90
0,16
0,24
0,91
0,21
0,12
0,00
0,06
0,10
99,79
39,18
32,03
24,03
1,35
0,05
24,72
34,27
25,38
4,19
30,26
27,89
22,51
7,51
0,59
31,15
28,95
21,0 7
1,99
2,55
0,65
0,55
-
1,67
4,79
0,32
0,93
1,20
1,89
4,10
2,92
4,98
1,70
0,30
0,42
0,05
--
1,19
0,36
0,46
0,21
-
0,45
0,84
--0,42
1,99
1,14
2,54
1,14
0,35
0,10
0,32
--0,08
0,38
0,09
0,55
0,18
055
0,00
0,27
77,35
0,19
11,08
1,28
0,50
0,04
0,22
0,39
2,84
5,42
0,09
0,37
0,09
--100,05
99,86
Q
or . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
ab
an . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
C
44,32
31,91
17,94
1,25
0,79
en
FS
(en . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
1i fs
IWO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . .
il
hm . . . . . . . . . . . . . . . . . .
ap . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . .
-c . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
IKeight norm
. . . . . . . . . . . . . . . .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. . . .
. . . .
. . . .
. . . .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. . .
. . .
. . .
. . .
.
.
.
.
.
.
.
.
--
70,60
0,44
12,75
0,31
3,57
0,08
0,80
1,66
3,00
5,80
0,18
0,73
0,07
-
70,08
0,60
12,83
1,37
3,32
0,07
0,76
1,89
2,66
4,72
0,15
0,14
0,75
0,22
0,15
0,00
0,07
0,05
---
-
=em . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3,12
2,77
10,62
9,87
12,76
u
Jr 100
16
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
47,07
33,88
19,05
41,14
33,63
25,23
29,30
40,62
30,08
37,52
34,58
27,90
38,335,6,
25,96
~u
Jr
100 . . .
b
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
sn)
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
46,45
33,44
18,80
1,31
40,56
33,16
24,89
1,39
27,91
38,69
28,66
4,74
34,32
31,63
25,53
8,52
37,45
34,82
25,34
2,39
1 . Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -Quartz porphyry . Storbroskar (1012 05), Jomala . Anal . H-B .
Wiik.
2 . Kvartsporfyr-Kvartsiporfyyri
Quartz porplj yg . Blaklobben (0034+101215), Eckero .
(Sederholm 1934 s . 67) .
3 . Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -Quartz porphyry . S Tollingarna (0034 12), Eckero . Anal .
H-B . Wiik .
4 . Kvartsporfyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi -Quartz porphyry like rapakivi. W Enskar (0034 12), Eckero . Anal . S . Siitonen.
5 . Kvartsporfyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi - uartZ porphyry like rapakivi. Kalmsta (1012 08), Jomala . x = 6668, y = 443 . Anal . S . Siitonen .
46
Tabell 7 . forts . - Taulukko 7 . jatk . - Table 7. conl .
6
Si0 2
Ti0 2
A12 0 3
Fe 2 0 3
FeO
MnO
MgO
CaO
Na 2 O
K 2 0
P 20 5
CO 2
H 2 0
H 2O-
BaO
Rb 2 0
Zr0 2
F ., .
7
70,56
0,44
12,27
2,74
2,93
0,14
0,65
1,87
3,20
4,92
0,13
8
68,60
0,60
12,90
0,51
4,39
0,09
0,90
2,02
3,15
5,17
0,15
I
9
10
71,01
0,35
13,66
1,90
2,41
0,11
0,41
0,75
2,97
5,08
0,09
0,19
0,84
0,10
0,11
0,00
0,04
0,11
69,58
0,44
13,39
1,41
3,07
0,07
0,53
1,63
3,17
5,27
0,12
0,32
0,49
0,12
0,17
0,00
0,03
0,02
71,87
0,41
13,09
0,34
2,85
0,05
0,78
1,05
2,69
5,30
0,11
0,14
0,47
0,14
0,11
0,00
0,16
0,09
-
0,70
0,18
0,23
-
--
100,45
99,59
100,13
99 ;83
99,65
28,13
29,07
27,08
4,58
-
22,75
30,55
26,65
5,79
-
31,93
30,02
25,13
1,38
2,77
26,02
31,14
26,82
5,52
0,45
31,32
31,32
22,76
3,22
1,75
en
fs
(en
di fs
wo
1,00
1,64
0,62
1,01
1,60
1,84
5,60
0,40
1,21
1,53
1,02
2,48
-
1,32
3,88
1,94
4,37
-
-
mt
il
hm
a p
z
cc
fr
3,97
0,84
0,31
-
0,74
1,14
0,35
-
2,76
0,67
0,21
0,06
0,43
0,21
2,04
0,84
0,28
0,04
0,73
0,02
40,49
0,78
0,26
0,24
0,32
0,16
fem
10,99
12,82
7,78
9,11
8,32
Qu
Or 100
Ab
33,38
34,49
32,13
28,46
38,21
33,33
36,67
34,47
28,86
30,98
37 08
32,94
36,67
36,67
26,66
Qu
, , , , ,
Or
100
Ab
An
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
31,66
32,71
30,47
5,16
26,54
35,63
31,08
6,75
36,10
33,93
28,41
1,56
29,07
34,79
29,97
6,17
35,34
35,34
25,69
3,63
[Weight norm
Q
or
ab
an
C
t
}
0 ,60
6 . Viborgit - Viborgiitti - llViborgite . Haraldsby (1021 07), Saltvik . (Sederholm 1934 s . 67) .
7 . Viborgit - Viborgiitti - 1Fiborgite . Ledsora (1023 04), Vardo . Anal. H-B . Wiik .
8 . Viborgit - Viborgiitti - W iborgite. Bossviken (1021 08), Finstrom . x = 6696, y = 444 . Anal .
S . Siitonen .
9 . Mork Viborgit - Tumma viborgiitti -Dark uiborgite. Kummelskar (1011 09), Foglo . Anal .
S . Siitonen.
10 . Viborgit - Viborgiitti - k'iborgite . Ollas, Palsbole (1021 04), Finstrom . x = 6685, y = 441,5 .
Anal. S . Siitonen.
47
Tabell 7 . forts . - Taulukko 7 . jatk . - Table 7. cons.
11
Si0 2
TiO 2
Al2O3
Fe 2 0 3
FeO
MnO
MgO
CaO
Na 2O
K 2 0
P 2 0-
CO 2
H 2 O
H 2 O-
BaO
Rb 2 0
Zr0 2
F 2
12
13
72,79
0,43
13,12
1,22
1,72
0,06
0,50
0,96
2,64
5,35
0,10
0,10
0,65
0,22
0,09
0,00
0,04
0,06
71,27
0,43
12,73
0,88
3,64
0,07
0,91
0,49
2,63
5,33
0,13
0,18
0,64
0,27
0,08
0,00
0,04
0,05
100,05
99,77
100,30
34,08
31,61
22 .34
3,27
1,79
31,62
31,50
22,25
0,31
2,52
en
fs
(en
cliffs
lwo
1,24
1,55
-
2,27
5,38
-
mt
il
hm
ap
z
cc
fr
1,77
0,82
1,28
0,82
0,24
0,06
0,23
0,10
fem
15
72,73
0,26
12,95
2,42
0,57
0,05
0,37
0,49
3,16
5,68
0,03
0,08
0,60
0,11
0,08
0,04
0,07
0,08
74,52
0,32
12,34
1,61
1,45
0,05
0,28
0,75
2,61
5,40
0,04
0,12
0,37
0,07
0,12
0,00
0,02
0,08
99,77
100,15
37,42
33,33
23,18
2,01
-
31,38
33,68
26,74
1,31
1,10
36,82
31,91
22,08
2,36
1,34
0,04
0,69
0,04
0,76
0,71
0,92
-
0,70
0,90
-
-
1,25
0,49
1,56
0,07
0,10
0,18
0,16
2,33
0,61
0,31
0,06
0,40
0,08
1,22
0,30
--
5,95
10,55
3,76
4,63
5,09
Qu
Or 100
Ab
38,71
35,91
25,38
37,04
36,89
26 .07
39,84
35,48
24,68
34,18
36,69
29,13
40,54
35,14
24,32
Qul
Or I
.
. . . .
100 ' '
Ab
. .
An
37,32
34,63
24,47
3,58
36,90
36,76
25,97
0,36
39,00
34,74
24,16
2,10
33,70
36,17
28,72
1,41
39,52
34,25
23,70
2,53
1Veight norm
Q
or
ab
an
C
-
76,88
0,16
11,35
0,84
1,28
0,03
0,03
0,75
2,74
5,64
0,00
-0,50
0,10
--
14
0,09
0,03
0,27
0,16
11 . Viborgit - Viborgiitti - 1Viborgite . Orrdals klint (1021 11), Saltvik . x = 6690,5, y = 452 . Anal .
S . Siitonen.
12. Viborgit - Viborgiitti - lViborgite . W Bergo (1021 04), Finstrom . Anal . S . Siitoncn .
13 . Pyterlit - Pyterliitti - Pyterlite . Svartmara (1021 04), Finstrom . x = 6682,5, y = 438,5 . Anal .
H-B . Wiik .
14 . Pyterlit - Pyterliitti - Pyterlite . Sandviken, Storby (0034 .1012 15), Ecker6 ., x = 6679,5,
y = 419,2 . Anal . S . Siitonen .
15 . Pyterlit - Pyterliitti - Pyterlite . Hogbolstad (1012 12), Sund . x = 6677, y = 448,5 . Anal .
S . Siitonen.
48
Tabell 7 . forts . - Taulukko 7 . jatk . -- I able 7. con! .
16
17
SiO,
TiO., .
Al,O
Fc,0 3
FeO
MnO
MgO
CaO
Na,0
K,0
P,O-,
CO,
H,0
H,O---
BaO
Rb .,O
Z_rO .. .
F,_
74,35
0,23
11,77
1,77
0,81
0,04
0,24
0,44
2,88
6,01
0,03
0,12
0,51
0,27
0,07
0,13
0,02
0,06
U eight norn!
Q
Or
ah
an
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
I
18
19
211
75,42
0,20
12,18
0,50
1,65
0,01
0,20
0,63
2,66
5,62
0,02
0,13
0,37
0,06
0,09
0,23
0,02
0,02
76,57
0,22
11,02
0,67
1,61
0,04
0,16
0,60
2,15
6,57
0,00
_
--
74,74
0,20
12,47
0,08
1,85
0,03
0,27
0,85
2,74
5,58
0,02
0,22
0,52
0,13
0,14
0,04
0,03
0,03
76,40
0,03
12,60
0,22
0,97
0,02
0,02
1,33
2,67
4,79
0,02
0,09
0,26
0,07
0,11
0,00
0,05
0,02
99,75
100,67
100,08
99,94
99,67
33,58
35,90
24,37
0,94
0,11
35,69
33,89
22,51
2,20
0,79
36,86
38,82
18,19
1,01
---
34,38
33,09
23,18
2,74
0,90
39,18
28,30
22,59
-0,84
en
fs
ten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
di fs
0,60
--
0,50
2,30
--
0,26
1,37
0,14
0,75
0,67
3,06
0,05
1,59
tilt
0,72
0,38
0,97
0,42
0,05
0,03
0,30
0,04
--
0,12
0,38
-0,05
0,04
0,50
0,06
0,32
0,06
cc
fr
2,07
0,44
0,34
0,07
0,03
0,27
0,12
fern
3,91
4,29
4,72
4,84
2,31
Qul
Or 100
,\b)
35,78
38,25
25,97
38,75
36,81
24,44
39,26
41,36
19,38
37,92
36,50
25,58
43,50
31,42
25,08
Qu
Or l
100
A bl
A ni
35,42
37,88
25,71
0,99
37,85
35,95
23,87
2,33
38,84
40,92
19,17
1,07
36,81
35,43
24,82
2,94
40,80
29,423,52
6,21
il
h n)
ap
7
-
0,08
0,39
0,05
0,07
0,20
0,04
16 . Pyterlit - Pyterliit - Pyterlite . Bastvik (1012 11), l,emland, x - 6664,5, y
452 . Anal . S .
Siitoncn .
17 . Pvterlit (biotrik, stallvis porfyrisk) - Pyterliitti (biotiittirikas, osittain porfyyrinen) - - Ppterlite
(biotde rich, partly porphyyritic) . Palskar, Simskala (1023 02) Vardh . Anal
. S . Siitonen .
18 . Jarnnkornig rapakivigranit - Tasarakeinen rapakivi -Even-grained rapakivi granite . Marbv
(1012 03), Eckerd. x - 6679, y = 425 . Anal . I-I-B . Wiik.
19 . Jamnkornig rapakivigranit - Tasarakeinen rapakivi - Even grained rapakivi granite . Kungsd
(1012 05), Jomala . x = 6666,5, y = 435,5 . Anal . S . Siitonen .
20 . Aplitgranit, gang -- Apliittigraniitti, juoni -Apiite 4ranite, d_yke . Langd (1023 02), Vardh .
Anal. S . Siitonen .
49
A1203
14
0 0
0 0 01 0 0
0
12 _
~ OO
V
O
+• 1
Fe 0 tot .
6
0
4
V
0 0
00
Quartz porphyry like
rapakivi
161
O ,
•
2
7
C7
K20
+
6
Na 2 0
0
2
0
0 ~j0
00 0
0 0
0
.
+Q
•
•1 V
O •1
+
2
O
0
O ~~
qD
0
O
O~
A1
n
J 19 V
t+ O'
d• 1
•
0
0
O D
0,5
0
-
MnO
0
O 'L
O A *00 0
00
Oo1 0 0
70
65
•
0
Pyterliittia
1
Jdmnkornig
rapakivigranit
Tasarakeista
rapakivigraniittia
Even-grained
rapakivi granite
A plit (gang)
000100 0 O
Ti0 2
1
Pyterlit
Pyterlit (biotitrik,
stallvis porfyrisk)
Pyterliittid (biotiittirieasta,
osittain porfyyrlsta~
Pytertite (biotite
partly porphyric)
MgO
2
Wiborgit
Viborgiittia
Wiborgite
Pyterlite
Coo
4
0,1
+"
1 O
4
Kvartsporfyrartod
rapakivigranit
Kvartsiporfyyrimaistc
rapak ved
0
10
Kvartsporfyr
Kvartsiporfyyria
Quartz porphyry
0
75
V
71
Apliittla (juoni)
Aplite (dike)
jot
SiO2
V
1
--
80
Fig . 23 . Fordelningen av huvudelcmentens oxider i relation till SiO,-halter i rapakivigraniterna frail
tabell 7 .
Kuva 23 . Pakalkuaineiden oksidien mkkrk verrattuna SiO 0 -pitoisuuteen taulukon 7 apakivigraniiteissa .
I-ig . 23 . Silica variation diagram for major elements of the rapakivi granites in J able T .
7
128101111W
50
sig i forhallande till varandra . Graniter som harstammar fran samma magma visar ofta
en differentiationstrend, dar de yngsta varianterna har hogre SiO .;-halt an de aldre .
Variationsdiagrammet visar salunda ratt tvdligt graniternas aldersfoljd ocksa enligt
deras kemiska sammansattning .
Faltobservationer visar att de kvartsporfyrartade rapakivigraniterna och viborTiterna tillhor de aldsta rapakivivarianterna, vilket ocksa analyserna antyder . Nagra
undantag fran regeln finner vi i kvartsporfyrerna . Tva av kvartsporfyrerna (typ 1
och 2, sid . 35) har de hogsta Si0 2 -halterna och borde foljaktligen tillhora de yngsta
granitvarianterna . Faltiakttagelserna daremot visar att dessa kvartsporfyrer ar aldre
an pvterliterna, d vs . d e borde raknas till de aldsta rapakivivarianterna .
Greiseu
Greisenbildning ar en omvandling av rapakivigranit till Ijusgrona, gra resp . grasvarta (Tang ar, gangsvstem eller kortlar . Sadana firms sporadiskt i alla rapakivivarianter
och ar 2-50 cm breda, ofta med en kvartssom i mitten . Greisengangarna har bildats
av losningar som trangt upp genom sprickor och omvandlat graniterna metasomatiskt
cfter deras kristallisation . I de medel- till grovkorniga rapakivivarianterna ar greisenkontakterna ofta diffusa, kornstorleken ar oforandrad och de omvandlade ovoiderna
suns tvdligare i greisengangen an de opaverkade ovoidcrna i granitcn . Greisengangarnas kontakter i de finkorniga aplitgraniterna ar daremot ofta skarpa .
Fargforandringen i greisengangarna beror framst pa att faltspaterna omvandlats
till sericit och klorit . Fvra exempel pa mineralsamniansattningen hos greisen visas i
tabell 8 . Som av tabellen framgar har faltspaterna praktiskt taget helt forsvunnit, och
greisengangarna bestar nastan enbart av kvarts, scricit och klorit .
Tabell 8 . Point counter analyser av greisenbildningar i rapakivi .
Taulukko 8 . Rapakivien greisenmuodostumien mineraalikoostumuksia maaritetty pistelaskimella .
Table 8 . Point counter analyses of the modal composition of greisens in the rapakivi area .
Kalifaltspat - Kalimaasalpa - K feldspar
Kvarts - Kvartsi - Ouart :7,
Plagioclase
Plagiokias
Plagioklaasi
Sericit - Scrisiitti - Sericite
Kalcit -- Kalsiitti - Calcite
Chlorite
Klorit - Kloriitti
Epidot - Epidootti - Epidote
Opaka - Opaakit
Opaque
Ovrigt -- Muut - Others
1.
.
3.
4.
Greisen . Kulla, Sund . x == 6681,52, y - 448,52 .
Greise . M , Saltvi . x == 669 6 , y == 44 2 .
Greisen . Langskar, Eckero . x == 6674,44, y = 424,43 .
Greisen . N Brando, lomala . x -- 6667,76, y
437,73 .
0,5
49,9
2,6
43,4
0,2
1,6
88,6
0,3
7,4
1,9
10,8
0,7
1,1
100,0
87, 7
1
0,7
0,5
100,0
50,0
0,2
49,1
0,-
0,3
1,6
0,2
1
100,0
1
100,0
51
Greisenomvandligarna ar svagt mineraliserade, vilket vanligen inte kan ses med
blotta ogat . Kemiska analyser visar nagot okade halter av tenn, zink, mangan, blv
och jdrn .
Strykningsriktningen hos greisengangarna varierar omradesvis, t .ex . i Lemland
och Lumparland ar den vanligaste riktningen 60° resp . 90° . Gangarna star vertikalt,
med nxgra undantag nar .
Inom kartbladsomrxdena forekommer relativt allmant utom greisenomvandlingar
ocksa rodfargade sprickor eller kortlar och smala kvartsgangar . I motsats till greisengangarnas omradesvisa riktningsvariationer har de rodfargade sprickorna en dominerande ost-vastlig riktning mom hela rapakiviomradet .
Greisenomvandling kan observeras t .ex . pa vastra stranden av Langnas udde, vid
Lumparns ostra strand (x =_= 6669,6, v
456,2), dar vi har ett gangsvstem av ett
tiotal grasvarta grcisengangar i viborgit . Gangarna har en vit kvartssom i mitten och
bredden varierar 2 --35 cm . Gangsystemets huvudriktning ar ost vast .
Postjotniska infrakrustalbergarter
Oliz'indiabas
Olivindiabaserna ar morkt brungra, mcdcl- till grovkorniga bergarter med tvdlig
c>fitisk textur . Plagioklaslisterna ar 0,5--2 cm langa i de mera grovkorniga partierna
och 0,3 0,5 cm i de medelkorniga . lluvudmineralen ar plagioklas, pyroxen, olivin
och magnetit (Neuvonen & Grundstrom 1969, s . 59) . Klorit och serpentin forekommer i underordnad mangd och olivindiabaserna ar mindre omvandlade an de tidigare
namnda diabaserna . Olivindiabaser upptrader endast pa tre stallen : Market Sankan
(0043 07), sodra Langviksbadarna (0034--1012 15) och Torp sund (1012 03) . Inga
kontakter mot rapakivigraniterna har observerats . Det kan dock papekas att den
finkorniga diabasgangen pa norra Langviksbadarna Jigger endast ca 200 m fran
olivindiabasen, och att den sannolikt ar en finkornig utlopare av denna, aven om den
saknar olivin .
Olivindiabasen vid Market bildar ett storre flackt massiv, som fortsatter in pa den
svenska sidan av Alands Hav . Floden (1973) har med seismiska metoder konstaterat
art diabasen troligcn underlagras av jotnisk sandsten . Vid Norra Sankan kunde genom
en dykning (R . Salminen) fastslas att diabasen ar minst 50 m maktig . Den kemiska
sammansattningen av en olivindiabas fran Market framgar av tabell 5, nr 6 .
SEDIMENTARA BERGARTER
Sandsten
Sprickfyllnader av sandsten har varit kanda pa Aland sedan 1880-talet, och ca 150
nya sadana har hittats mom kartbladsomrxdena . Pa basen av ett fossil, Acrotreta
Tanneri, som hittades i en sandstensgang vid Langbcrgodaojen (1021 11) bestamdes
52
aldern pa sandstenarna forst till tidig kambrisk (Tanner 1911) . 1 en nyare undersokning av samma sandstensgang anser Martinsson (1968) art fossilet, numera kallat
Ceratreta Tanneri, bor raknas till den senkambriska faunan . Senare mikrofossilundersokningar av ett 50-tal sandstensgangar visar dock att sprickfyllnaderna ar av bade
tidig-kambrisk och senkambrisk-tidig ordovicisk alder (Tynni 1978, s . 57-58, Tynni
1980, muntligt meddelande) .
Sandstenen ar ljusbrun, gra till grongra och gangarna ar vanligen 1-5 cm breda .
Enstaka bredare sprickfyllnader forekommer t .ex . pa Torskar (1021 12) och Langbergsoda (1021 11) . Sandstenen bestar huvudsakligen av valrundade kvartskorn
hopcementerade av kiseldioxid, men ocksa kalcit och jarnhydroxider forekommer
som cementmaterial . Ibland finner man skarpkantade rapakivifragment och lerinneslutningar .
Blyglans har patraffats i samband med nagra av sandstensgangarna pa Silverskar
(1021 11) och Langholm . Narmare undersokningar har visat art blyglansen ar yngre
an sandstenen (Bergman & Lindberg 1979) .
Kalksten
Ca 300 m soder om Tranvik udde pa Lumparn forekommer fossilforande ordovicisk kalksten i fast klyft pa en grynna, som vid normalvattenstand ligger nagra cm
under vattenytan . Kalkstenen ar gravit med rodfargade sprickor . En borrning som utforts pa pa grynnan visar art kalkstenen at ca 31 m maktig (Sauramo 1942) . Under
kalkstenen ligger fortt gra och sedan mjuk rod lera till minst 58 m :s djup . Kalkstenens
utbredning ar inte kand, men enligt Metzger (1960, s . 13) kan man folja kalkstensformationen ca 2 km soderut, dar dess maktighet ar ca 120 m, och den underlagras av
sandstcn .
Vittringsbreccior och sprickfy ,llnader are kalcit
Pa ostra sidan av Roda kon (1012 09) och stallvis Tangs Lumparns sodra och ostra
strand forekommer vid krosszoncr och sankor soderkrossat rapakivigrus, som ar
relativt lost hopcementerat av rod jarnhydroxid eller rodvit kalcit . Fragmenten
ar skarpkantade men ibland ocksa rundade, fran nagra cm ned till 0,1 mm i diameter .
Pa ett stalle, ca 10 m soder om greisengangarna pa Langnas udde (se sid . 43), upptrader kalcitcementerat grus i ctt halrum i rapakivin .
Dessa bildningar kan tolkas antingen som vittrings- eller forkastningsbreccior eller
badadera . Enligt Asklund, Kulling (1926) och Hausen (1964) kunde brecciorna
tankas vara rester av vittringsgrus fran jotnisk tid (1400-- 1300 m ilj . a r ) . Deras alder
har dock inte med sakerhet kunnat bestammas .
Kalcit finns ocksa som sprickfyllnader och bredden pa dem At fran nagra mm till
5 cm . Ett tiotal gangar har observerats, Runt Lumparn forekommer de t .ex . pa sodra
Stora Blixtoren (1012 09), nordvastra Kungsholm (1012 08) och Langnas udde
53
(1012 11) . Vid Langnas udde upptrader sprickfyllnader av kalcit ocksa i greisengangar, dar dessa har spruckit upp Tangs kvartssommarna . Bland andra lokaliteter kan
namnas nordvastra Signilskar (0034 12), sodra spetsen av Sodra Degerskar och nordostra Gamlan (1021 06) .
TEKTONIK
Bandning och skiffrighet i omradets suprakrustalbergarter och granodioriter vid
den sodra rapakivikontakten och inne i restpartierna i Lemland stryker i riktning
ost vast - 30" . Vid Skogso (1012 05) svunger dock skiffrigheten mot nordost---sydvast, och vid Karingkobb-Rankgarden stryker den i svdsydost-nordnordvast .
Stupningen ar i hela omradet huvudsakligen brant (60---90°) . Bandningen i suprakrustalbergarterna, vilken troligtvis ar primar lagring, har pa kartan betecknats
som lagring. Vid den vastra rapakivikontakten (0034 -101215) har strykningsriktningen vant till ungefar nord-syd, for att i granodioritresterna pa Signilskarsbladet igen svanga tillbaka till ost-vast . Riktningarna hos lineationerna och veckaxlarna ar varierande, men deras stupningar ar vanligen 40 ° -60 ° .
Spricktektonik
Det mest framtradande draget pa kartbladsomradena ar spricktektoniken, med
sprickor och forkastningar av olika alder, fran de primara uppsprickningarna fvllda
av pegmatiter och apliter till sprickor med sandstensfvllning och stora markanta
brottzoner i topografin .
Som tidigare namnts forekommer i rapakiviomradet ett stort antal aplitgangar av
olika alder . De stryker i varierande riktning och stupar oftast brant, men det finns
regionalt en majoritet av gangar i riktning 90130 ° . Sma forkastningar, vanligen
nagra cm, kan ofta observeras i gangarna, och ibland set man aldre apliter som blivit
forkastade av en yngre aplitgeneration .
Strykningsriktningen hos greisengangarna varierar omradesvis, medan deras
stupning huvudsakligen At vertikal . Sma forkastningar i greisengangarna hat ocksa
iakttagits . De rodfargade sprickorna daremot stryker allmant i ost-vastlig riktning .
Sprickfyllnaderna av kambrisk sandsten stryker vanligen nara nordlig riktning .
Kartbladsomradena genomdras av markanta brottlinjer och sprickdalar samt
mindre sprickzoner . Fig . 24 visar huvuddragen av denna spricktektonik, sammanstalld
fran flygbilder, sjokort och topografiska kartor . Tva tydliga riktningar framtrader
hos de storre brottlinjerna, namligen nord-sydliga och ostsydostliga . Bland de
mindre sprickzonerna finner vi dessutom ost vastliga och nordostliga riktningar .
Lungs dem har det troligen skett forkastningar under en lung tidsperiod . Den spricktektoniska utvecklingen behandlas utforligt av Hausen (1910, 1948 och 1964, s . 105-127) .
54
Fig . 24 . Spricktektonisk karta over kartbladen 0034+0043 Signilskar, 1012 Mariehamn och 1021
Geta . De grovstreckade linjerna ar markanta topografiska brottzoner och de tunna strecken mindre
sprickzoner, tolkade fran flygbilder, sjokort och topografiska kartor .
Kuva 24 . Rakotektoninen kartta kartta-alueelta 0034+0043 Signilskar, 1012 Maarianhamina ja 1021
Geta . Huomattavat murrosvyohykkeet on merkitty paksulla katkoviivalla ja pienemmat rakovyohykkeet ohuella . Tulkinta on tehty apuna kayttaen ilmakuvia, merikarttoja ja topografisia karttoja .
Fig . 24. Fissure-tectonic map including areas 0034+0043 Signislkar, 1012 Mariehamn (Maarianhamina)
and 1021 Geta . Significant fracture Zones are marked with thick broken lines and smaller fissure Zones with thin
lines. The interpretation is based on aerial photographs, sea charts and topographic maps.
Emedan bara sma forkastningar kan iakttas i falt har endast tva stora forkastningar
indikerats pa berggrundskartorna vid Kappalo (1012 03) och Karingklubb (1012 05),
dar bergartskontakterna ar forskjutna ett par hundra meter .
55
METAMORFOS
Regionalmetamorfosen under den orogena perioden har pa manga stallen utplanat
suprakrustalbergarternas primara strukturer . Primara vulkaniska strukturer som
observerats ar de agglomeratartade lagren och avkylningskontakterna pa Vidskaren
(x = 6664,2, v = 432,9) . Bandningen, som ar kannetecknande for kvarts- faltspatskiffrarna, representerar troligtvis den primara lagringen, medan de rundade
kvartskornen i kvarts--faltspatskiffern pa Hammarudda (1012 05) sannolikt ar primar
klastisk textur . Ocksa vaxellagringen mellan rod gnejsgranit och gra granodiorit i
Bergskarsomradet (1012 07) torde vara rester av gammal lagring . Bergarterna kan
ursprungligen vara suprakrustala, men har genom metamorfos och granitisering
omvandlats till granodioritiska-granitiska bergarter .
Metamorfosgraden hat inte narmare undersokts, men suprakrustalbergarternas
mineralsammansattningar tyder pa art de till storsta delen omvandlats i amfibolitfacies .
Variationer kan iakttas, t .ex . forekommer dels epidot, som indikerar laga temperaturer, dels pyroxen, vilket igen antyder hogt tryck och hog temperatur .
De tre kartbladen domineras av postorogena bergarter, som inte har forandrats
efter intrangandet och kristallisationen . De mindrc omvandlingar som skett i dern ar
omkristallisering i rorelse- cller skjuvzoner och metasoinatisk greisenbildning i rapakivigraniterna . 1 de postorogena graniterna finner man endast xenoliter eller fragment,
som delvis omvandlats, och i vilka storre korn av kalifaltspat senare vuxit (Fig . 15) .
Kullman (1975, s . 14) beskriver ocksa ovoider i ett morkt fragment i viborgit, vilket
tyder pa att ovoiderna atminstone delvis bildats metasomatiskt .
\IALMUPPSLAG
Mineraliseringar i rapakivi
Greisenomvandling forekommer sporadiskt inom kartbladsomradena, men ar
mera koncentrerad till de ostra resp . nordostra delarna av Geta och Mariehamns
kartblad . Tillsammans med greisen patraffas hojda halter av tenn, bly, zink, jarn och
mangan . Metallinnehallet ar mvcket ojamnt f6rdelat i greisengangarna, t .ex . fern
analyser fran samma grcisengang gav tennhalter pa 0,01-0,5 °O . Link- och blvhalterna ar vanligen under 0,1
med nagon enstaka blyhalt p5 over 1 °' i Saltvikomradet .
Sma blymineraliseringar har lange varit kanda pa Aland, och forekomstcrna i
Grelsby (1021 08) och Silverskar (1021 11) brots redan pa 1610-talet . I Grelsby
hittades ingen blyglans i fast klvft . Prov fran gamla varphogar visar dock att blyglansen ar associerad med greisenomvandlingar. Pa norra Silverskar finns tva 0,51 cm breda blyglansgangar som vindlar fram i riktning 160 °-180 ° . Den ena av gangarna ligger alldeles vid vattenbrynet och fortsatter mot det gamla dagbrottet . Den
forekommer tillsammans med kambrisk sandsten och ar yngre an denna .
56
Skarnmineraliseringar
Som tidigare namnts (se sid . 12) forekommer i kvarts--faltspatskiffern pa Bakenskar tre horisonter av kalksten, av vilka tva ar mineraliserade . Den ena av kalkhorisonterna innehaller magnetit och kovellin (CuS) samt nagot kopparkis, hamatit och
pyrit . Den andra mineraliseringen bestar huvudsakligen av zinkblande och blyglans .
Linkblandet ar mycket jarnfattigt, vilket tyder pa lag mineraliseringstemperatur .
Jarnmalm
Soder om Lcmlandsmassivet undersokte Oy Vuoksenniska Ab i slutet av 1950talet ett jarnmalmsuppslag . Jarnmalmen ar leptit-skarnrandig . Iluvudmineralet ar
magnetit medan hamatit forekommer endast i obetydliga mangder, nastan uteslutande
som martit . Malmen ligger ca 2 km fran Lilla Batskar (1012 07) under havsbottnen
inne pa kartblad 1011 Lagskar . Den har inte befunnits vara ekonomiskt hrytvard .
SIGNILSKARIN, MAARIANHAMINAN JA GETAN
KALLIOI'ERA
KARTTA-ALUEEN
JOHDANTO
Kartta-alueet 0034-1-0043 Signilskar, 1012 Maarianhamina ja 1021 Geta kasittavat
suurimman osan Ahvenanmaan paasaaresta seka Ahvenanmeren saarista . Ne on
kartoitettu aikaisemmin, 1800-luvun loppupuolella, mittakaavaan 1 : 200 000 seka
kaksi kertaa 1900-luvulla mittakaavaan 1 : 400 000 . 1 : 200 000-kaavaisten karttalehtien kalliopera on kuvattu neljassa karttalehtiselostuksessa : n :o 16 Kumlingc,
K . Ad . Moberg (1890), n :o 17 Finstrom, Benj . Frosterus ja J . J . Sederholm (1890),
n :o 21 Mariehamn ja n :o 25 Foglo, Benj . Frosterus (1892, 1894) . Koko Ahvenanmaan
kasittavia 1 : 400 000 -kaavaisia vleiskarttoja ovat julkaisseet Sederholm (1934),
Edelman, Ehlers ja Suominen (1975) .
Ahvenanmaalla suoritettiin vuosina 1952-61 gcologisia tutkimuksia prof . Hans
Hausenin johdolla . Tutkimukset, joiden tulokset Hausen julkaisi vuonna 1964, rahoitti Ahvenanmaan maakunta . Julkaisun I : 200 000 -kaavainen yleiskartta Ahvenanmaan paasaarcn kalliopcrasta on C . A . Wessmanin tckema .
Sederholm (1890, 1924) on tutkinut postorogeenisia graniitteja seka niiden kontaktisuhteita, Bergman (1973 b) tinamineralisaatioita ja Kullman (1975) Simskalan
aluetta .
Grundstrom ja Neuvonen (1969) ja Pesonen (1979) ovat tutkinect paleomagneettisilla menetelmilla mm . Eckeron ja Hammarlandin diabaaseja . Vaasjoki (1977) on
julkaissut radiometrisia ianmaarityksia postorogeenisista graniiteista seka lyijyhohteesta . Bergman ja Lindberg (1979) ovat tutkineet lyijyhohteen esiintymista ja ikaa
rapakivialueella .
Nuorinta, kambri ordovikikauden kallioperaa fossiilisine sedimcntteineen on
tutkinut moni geologi . Kambrihiekkakivijuonia ovat kuvanneet ensimmaisina Frosterus ja Sederholm (1890) ja heidan jalkeensa Tanner (1911), Metzger (1922) Sederholm (1934), 1 - iausen (1946), Kaitaro (1949), Simonen ja Kouvo (1955), Martinsson
(1956, 1968), Mattson (1960), Edelman (1964) ja Bergman (1976) . Ordovikikalkkikivea, jonka Asklund ja Kulling (1926) loysivat Lumparnista, ovat tutkineet Metzger
(1927, 1965, 1960), Sederholm (1934), Sauramo (1942), Hausen (1946, 1964), ja Martinsson (1956) .
8
128101111V
58
Tutkimusryhma Abo Akademista aloitti vuonna 1972 prof . Edelmanin johdolla
malminetsinnan Ahvenanmaan rapakivialueella tarkoituksenaan selvittaa mahdollisten tinamalmien esiintyminen seka rapakivigraniittien intrudoituminen . Vuonna 1978
paattyneen projektin rahoittivat K . H . Renlunds Stiftelse for Finlands praktisk geologiska undersokning ja Suomen Akatemia . Taman tutkimuksen yhteydessa
kartoitettiin Ahvenanmaan rapakivialue seka sen Ahvenanmereen rajoittuva kontaktivvdhvke uudelleen .
I'aikantamisen hclpottamiseksi on tekstissa ilmoitettu scn paikannimen peruskarttalehdcn numero, jolla se sijaitsee . Jos on useita perattaisia, samalla karttalehdella
olevia paikannimia, numero on ilmoitettu ensimmaisen vhtevdessa .
GEOLOGINEN YLEISKATSAUS JA KEHITYS
Signilskarin (0034 I-0043) ja Maarianhaminan (1012) karttalchtien kalliopera
koostuu paaasiassa crilaisista rapakivigraniittimuunnoksista . Getan (1021) karttalehden alue koostuu pelkastaan rapakivigraniiteista . Ahvenanmaan saariston kivilajit
ovat syntvneet ajanjaksona, joka kasittaa vii miljardi vuotta . Gcologinen vmparistd
on tuona aikana muuttunut, mika kuvastuu alueen kallioperassa . Nlaarianhaminan
kartta-alueen kivilajit edustavat etelaisen Suomen koko geologista kehitvsta ajanjaksona 2300-450 milj . vuotta sitten .
Kalliopera nailla kolmella karttalehdella voidaan vksinkertaistaen jakaa viiteen
vksikkoon . Kolme vanhinta vksikkoa kuuluvat svekokarelidisen orogenian eli vuorijonomuodostuksen eri vaiheisiin : 1 . preorogeeniset ja orogecniset kivilajit, 2 . varhaispostorogeeniset kivilajit, 3 . postorogeeniset kivilajit, 4 . postjotunisct diahaasit ja
5 . paleotsooiset, fossiilipitoiset sedimentit . Kuvassa 1 on esitetty kallioperkyksikoiden
sijainti kartta-alueella ja vksikoidcn suhdc geologisiin ajanjaksoihin seka niiden aikana
muodostuncet kivilajit .
Vanhin yksikko koostuu suprakrustisista kivilajeista (> 1900 milj . vuotta), jotka
kerrostuivat ennen svekokarelidista vuorijonomuodostusta, seka orogeenisista infrakrustisista kivilajeista, jotka purkautuivat orogenian aikana vuorijonojen juuriosissa .
Tam vksikko on paljastuneena kapcana vyohykkeena rapakiven etelapuolclla Ahve-
nanmerella . Rapakivialueella se esiintvv jaanteina Lemlandissa ja lantisessa Eckcrdssa .
Suonigneissit ja migmatiitteja muodostavat mikrokliinigraniitit, jotka ovat vicisia
muualla saaristossa, puuttuvat lahes taysin . Taman vaihccn kivilajcina on tavattu
ainoastaan pegmatiittijuonia ja -suonia .
Seuraavan yksikdn muodostaa nun sanottu Lemlandin massiivi Nlaarianhaminan
etelapuolclla . Se koostuu varhaispostorogeenisesta, porfyyrisesta graniitista, johon
liittvv myos monzoniittisia kivia ja tasarakeista graniittia . Samankaltaisia postorogeenisia graniittimassiiveja on Mosshagassa, Seglingessa ja Avassa (kuva 1) . Naiden
kivilajien ika on noin 1840-1800 milj . vuotta (Vaasjoki 1977, s . 26--27) .
59
Ahvenanmaan rapakivialuc muodostaa kolmannen yksikon, johon kuuluu myos
anortosiitteja ja pyrokseenidiabaaseja . Rapakivialue rajoittuu idassa EnklingeFoglo-linjaan ja etelassa Lemland
Maarianhamina
Eckero-linjaan . Koska massiivin
lantiset ja pohjoiset kontaktit eivat ole paljastuneet, massiivin kokonaisulottuvuutta
on vaikea maarittaa . Postorogeenisten rapakivigraniittien ika on 1670-1620 milj .
vuotta (Vaasjoki 1977, s . 26-27) .
Orogeenisten kivilajien esiintvminen seka metamorfinen luonne osoittavat niiden
muuttuneen syvalla maankuoressa . Tietyt rapakivimuunnokset, kuten kvartsiporfyyrit, ovat sita vastoin kiteytyneet suhteellisen lahella maanpintaa .
Svekokarelidisen vuorijonon rapautumistuotteet kerrostuivat punaisena hiekkana
croosiotasangoille jotunikaudella eli 1400-1300 milj . vuotta sitten . Asklundin ja
Kullingin (1926) mukaan Roda kon -saarella (1012 09) on rapautumisbreksia, joka
on todennakoisesti jaanne edella mainitulta ajalta . Jotunihickkakivea on Ahvenanmaalla runsaasti jaan kuljcttamina irtolohkareina . Veltheim (1962) ja Winterhalter
(1972) ovat todenneet hiekkakivca esiintvvan kallioperassa Pohjanlahden ja Winterhalter (1969) ja Floden (1973) Ahvenanmeren pohjalla . Hiekkakivialueen pohjoinen
raja kulkee Ahvenanmerella olevassa svvdnteessa Lagskarista 't\ldrketin suuntaan .
Kuvassa 1 raja on merkitty paksulla katkoviivalla .
Jotunikauden sedimentaatiovaihecn jalkeen lohkoliikunnot avasivat maankuoreen
rakoja, joita pitkin basalttinen magma tunkeutui
ylos muodostaen postjotuniset
oliviinidiabaasit . Ne muodostavat neljannen kivilajiyksikon . Diabaasien purkautumisen jalkeen geokronologiassa on n . 600---700 milj . vuoden aukko .
Viides ja nuorin kivilajiyksikko koostuu kambri- ja ordovikikauden 600---435
rnilj . vuotta vanhoista merisedimenteista . Jaanteitd hiekkakivikerroksesta, joka todennakoisesti peitti koko Ahvenanmaan, on raon tdvttcina ja ordovikikalkkikiven alla .
Kalkkikivi peittanee suuren osan Lumparnin pohjasta . Lumparn on hautavajoama,
jossa kalkkikivi on sailynyt suojassa jaakauden kulutukselta . Kambrihiekkakivea ja
ordovikikalkkikiven tavataan satunnaisesti irtolohkareina kaikkialla karttalehtien
alueella . Ne ovat kulkeutuneet joko Pohjanlahdelta, missa jotunisten lisaksi kallioperassa on myos kambriordovikisia sedimentteja tai tahan saakka tuntemattomista
esiintymista Ahvenanmaalta . Paleotsooisia kerrostumaa on loydetty kairaamalla
Finngrundenista, Getasta 100 km luotcescen (Thorslund & Axberg 1979) .
Ordovikikauden jalkeen Ahvenanmaa oletettavasti nousi merenpinnan ylapuolelle
ja sedimentit rapautuivat pois . Alueen jotuniset ja paleotsooisct sedimentit osoittavat,
etta eroosiotaso ci ole muuttunut kovin suuresti 1400 miljoonan viimeisen vuoden
aikana .
PINTASYNTYISET KIVILAJIT
Alucella on ainoastaan kaksi pintasyntyisten kivilajien muodostamaa vyohykctta .
Toinen kulkee Statbadarnasta (1012 02) ja Hogskarista Hammaruddan (1012 05) yli,
toinen kaartuu Kakanista kohti Skivgrundenia ja Ilammaruddaa . Todenndkoisesti
60
kyseessa on yksi vyohyke, jonka kvartsiporfyyri on jakanut kahtia . Muualla suprakrustisia kivilajeja on ainoastaan jaanteina : raitoina ja luiroina granodioriitissa .
Kvartsi-maasalpaliuskeet ovat hienorakeisia, raitaisia kivilajeja, joissa on valikerroksina ja linsseina amfiboliittia, kiteista kalkkikivea ja karsikivea . Vaaleiden,
usein juovaisten raitojen vari vaihtelee vaalean punaisesta harmaaseen . Leveydeltaan
raidat ovat muutamasta senttimetrista viiteen metriin (kuva 2), eraan kvartsi-maasalpaliuskeen mineraalikoostumus on esitetty taulukossa 1 .
Kiteinen kalkkikivi esiintyy valikerroksina kvartsi-maasalpaliuskeisessa Bakenskarissa (1012 02), Hogskarissa, Hammaruddassa (1012 05) ja Lilla Skivgrundilla
seka amfiboliitissa Statbadarnassa (1012 02) . Kerrokset ovat linssimuotoisia ja niiden
leveys vaihtelee muutamasta senttimetrista kolmeen metriin . Kalkkikivi on usein
epapuhdasta ja sisaltaa seka karsimineraaleja etta kapeita kvartsi--maasalpaliuskevalikerroksia .
Karsiutumista tavataan
paitsi kalkkikiven yhteydessa -- ylcisesti pintasyntyi-
sissa kivilajeissa muutaman senttimetrin levyisina linsseina tai kidekasaumina, esimerkiksi Trutklobbenilla (0034+ 1012 15) Hogskarilla (1012 02), Vidskarilla (x =
6664, 10, y - 432,35, 1012 05) ja etelaisella Skivgrundilla . Vidskarilla karsi on hyvin
erikoista : se koostuu laikukkaasta kerroksesta, missy esiintyy venyneita epidootti-,
kloriitti- ja kalsiittilinsseja (kuva 3) .
Amfiboliitit ovat keski- tai hienorakeisia, tummanharmaita kivilajeja, joissa on
valikerroksina kvartsi-maasalpaliusketta ja suonina granodioriittia . Paikoitcllen amfi-
boliitit vaihettuvat hienorakeisista keskirakeisiin sarvivalkegneisseihin . Amfiboliittikerroksct ovat kvartsi-maasalpaliuskeisessa useimmiten samansuuntaisia raitaisuuden
kanssa, mutta sita lievasti leikkaaviakin raitoja tavataan . Amfiboliittien ja sarvivalke-
gneissien mineralogisia koostumuksia ovat taulukossa 1, n :o 2-4 .
Edellisesta hiukan poikkeava muodostuma on Skeppsvikissa (kuva 10) . Sen kivilaji on luokiteltu keskirakeiseksi metagabroksi . Metagabro on paikoitellen raitainen
tai juovainen . Siina on myos tummien, ohuiden raitojen muodostamaa verkostoa .
Notklobbin pohjoisosassa ja Tistronklobbilla metagabrossa on lisaksi hornblendiittifragmenttien muodostama vyohyke . Notklobbin etelaosassa molemmat edella mainitut kivilajit ovat granodioriitin breksioimia (kuva 4) .
Kiilleliuskeet ja -gneissit eivat muodosta yhtenaisia vyohykkeita, vaan esiintyvat
raitoina, juovina ja sulkeumina granodioriiteissa .
INFRAKRUSTISET KIVILAJIT
Signilskarin, Maarianhaminan ja Getan kartta-alueet koostuvat lahes vksinornaan
eri-ikaisista infrakrustisista kivilajeista : orogeenisista granodioriiteista postjotunisiin
oliviinidiabaaseihin . Kuten aikaisemmin on todettu, kattavat rapakiven eri muunnok-
set suurimman osan alueesta . Orogccniset granodioriitit ja varhaispostorogeeninen
Lemlandin massiivi muodostavat Ahvenanmereen rajoittuvan reunavyohvkkeen .
61
Postorogeeniset graniitit voidaan jakaa kahteen ryhmaan : vanhempi niin sanottu
Lemlandin graniitti, johon liittyy monzoniittisia kivilajeja, ja nuorempi rapakivigraniitti, joka koostuu kahdeksasta paamuunnoksesta .
Orogeeniset kivilajit
Granodioriitti on yhteisnimitys keski- ja karkearakeisille kivilajeille, joiden koostumus vaihtelee granodioriitista graniittiin . Granodioriiteille luonteenomaisia piirteita ovat hyvin kehittynyt liuskeisuus seka vanhempien suprakrustisten kivilajien
esiintyminen raitoina, juovina ja jaanteina . Granodioriitit voidaan jakaa kahteen
paaryhmaan : 1 . ruskeanharmaa-harmaa muunnos, joka sisaltaa runsaasti pienia,
liuskeisuuden suuntaisesti venyneita, amfiboliittisia fragmentteja ja 2 . punainen
gneissigraniittinen muunnos, josta edellamainitut fragmentit puuttuvat lahcs kokonaan . Naiden kahden paamuunnoksen mineraalikoostumukset on esitetty taulukossa 2 .
Edella kuvatut kivilajit ovat erilaisten seka graniittisten etta amfiboliittisten juonien leikkaamia . Yleisimpia ovat graniittiset juonet . Ne ovat paaasiassa hienorakeisia
apliitteja tai karkearakeisia pegmatiitteja . Mellangaddenin (1012 04) ja Skeppsvikin
alueen (0034--1012 15) granodioriitcissa on amfiboliittia seka liuskeisuuden suuntai-
sina raitoina ja juovina etta leikkaavina juonina, mika osoittaa amfiboliittia svntyneen
geologisen kehityksen eri aikoina . Kuvassa 5 on kahden eri-ikaisen amfiboliitin
muodostama seosjuoni Notklobbin (0034
1012 15) etclarannalta .
Postorogeeniset kivilajit
Lemlandin tnassiivi
Lemlandin massiivi koostuu sarjasta intrusiivikivilajeja . Ne ovat monzoniittia
seka porfyyrista ja tasarakeista graniittia, joihin Iiittyy apliittisia ja pegmatiittisia
juonikivilajeja . Massiivin paaosa on n . 13 X 6 km pohjois-etelasuuntaisena Svinosta (1012 08) Lilla Batskariin (1012 07), missy siita erkanee n . 4 km :n pituinen
haara Bjorkosta Kuggholmeniin .
Massiivin kontaktit vanhempiin kivilajeihin ovat paljastuneina ainoastaan muutamassa paikassa, csimerkiksi Skogso grundilla (1012 04) ja Kuggholmilla (1012 07) .
Ne ovat aina teravia ja sivukivien suuntautumista leikkaavia, eika plastista deformaatiota sivukivessa ole havaittu . Myos Lemlandin massiivin kivilajien kontaktit ovat
teravia ja niin yksiselitteisia, etta niiden kcskinaiset ikasuhteet ovat maaritettkvissa .
Intruusio alkoi monzoniiteilla, joita porfyyrinen graniitti myohemmin breksioi .
Monzoniittifragmentit ovat osin kulmikkaita, osin pyoristyneita (kuva 6) . Porfyyrisen
graniitin jalkeen intrudoi tasarakeinen graniitti, joka leikkaa teravksti sarjan vanhempia
kivilajeja (kuva 7) . Nuorimmat, tahan intruusioon kuuluvat kivilajit ovat apliitti- ja
pegmatiittijuonia .
62
Monzoniitti on keskirakeinen, ruskea tai tumman ruskea--harmaa kivilaji, joka
sisaltaa paikoin suuriakin kalimaasalpakiteita .
Porfyyrinen graniitti muodostaa paaosan Lemlandin massiivissa . Variltaan graniitti on ruskeanpunaista--punaharmaata . Siina on suuria kalimaasalpakiteita, tavallisesti kulmikkaita, 0,5-1 cm :n levyisia ja 1,5-3 cm :n pituisia, mutta moos pyoristyneita, halkaisijaltaan jopa 4 cm :n kokoisia on tavattu . Maasalpakiteet ovat graniitissa
samansuuntaisesti . Kartalle samansuuntaisuus on merkitty liuskeisuutena . Kiteiden
suunta on konformi kontaktien ja fragmenttien pituussuunnan kanssa (kuva 8) .
Vanhempien kivilajien fragmentit ovat yleisia tassa graniitissa .
Tasarakeinen graniitti on pienirakeinen, vaalean punainen kivilaji, joka eroaa
tasarakeisesta rapakivesta siten, etta siina esiintyy ohuita, vaalean harmaita-vihreita,
umpeen kasvaneita hiertorakoja .
Lemlandin massiivissa on runsaasti apliittia ja erittain karkearakeista pegmatiittia
juonina . Pegmatiiteissa tavataan yleisesti radioaktiivista mineraalia, joka on todennakoisesti allaniittia . Kemiallisesti sita ei ole maaritetty . Kuva 9 on tasta pegmatiitista . Siina nakyvat allaniittikiteiden ymparilla niille luonteenomaiset, sateittaiset
rakoilukuviot, jotka svntvivat mineraalin tilavuuden kasvaessa radioaktiivisen hajoamisen myota .
Lemlandin massiivin kivilajien mineralogisia ja kemiallisia koostumuksia on
esitetty taulukoissa 3 ja 4 .
Emaksiset juonikivilajit
Diabaasit ovat yleisia rapakiven kontaktialueella Kungsosta (1012 05) Skeppsvikiin
(0034±-101215), samoin granodioriittijaanteissa Signilskarin pohjoispuolella . Diabaasit esiintyvat seka juonina etta massiiveina . Hienorakeiset ja mustataplaiset diabaasit on merkitty kartalle D :Ila, porfyyriset, pyrokseenipitoiset pD :lla ja karkearakeiset, anortosiittiset muunnokset An :lla .
Hienorakeisia diabaaseja on ainoastaan muutamassa paikassa . Ne ovat jopa 2 m :n
levyisia ja kaateeltaan jyrkkia . Sand (rrundenissa (1012 02) kvartsiporfvvri on tunkeutunut diabaasijuoneen .
Mustataplaisia, ofiittisia diabaaseja on 50-60 m :n levyisina Kungsossa (1012 05)
ja Trutklobbilla (kuva 10) . Karkeimmillaan niiden plagioklaasi esiintvy 1-2 cm :n
pituisina liistakkeina . Kungson diabaasi on tasarakeisessa rapakivigraniitissa . Diabaasi
on keskelta karkearakeinen ja muuttuu hienompirakeiseksi kohti rapakiven kontaktia . Tama rakenne on tyypillinen leikkaavalle juonelle . Storskarin ttisella rannalla,
Kungson lahden toisella puolella, rapakivi breksioi vastaavanlaista diabaasia .
Pyrokseenidiabaasi on tavallisin diabaasityyppi rapakiven kontaktialueella Ahvenanmerella . Sita on seka juonina etta pienina, yli 200 m :n levyisina massiiveina esimerkiksi Hoggrundilla (0043 07) . Rakenne on porfyriittinen . Plagioklaasi muodostaa
joko suuria kiteita (tavallisesti 1-5 cm) tai anortosiittisia kidekasaumia hieno- tai
keskirakeisessa perusmassassa . Kapeimmat juonet ovat hienorakeisia .
63
Kuva 10 on detaljikartta pyrokseenidiabaasien sijainnista Skeppsvikin alueella .
Nama diabaasit ovat mutkittelevia ja tavallisesti loiva-asentoisia . Leveissa ja massiivisissa diabaaseissa on niin runsaasti plagioklaasikiteita ja -kasaumia, etta niiden
koostumus on anortosiittinen (kuva 11) . Osterstenin (1012 02), Vasterstenin ja Dante-
nin alueella anortosiittinen kivilaji muodostaa todennakoisesti n . 2-3 km :n pituisen
homogeenisen massiivin . Rapakiviapliitit leikkaavat pyrokseenidiabaaseja ja anorto-
siitteja, ja kvartsiporfyyri breksioi niita Blaklobbilla (Sederholm 1934, kuva 41) .
pyrokseenidiabaasit esiintyvat myos fragmentteina kvartsiporfyyrissa ja kvartsiporfyyrimaisessa rapakivigraniitiisa (kuva 12) . Diabaasien kemiallisia analy_ yseja on
esitetty taulukossa 5 .
Rapakivialue
Ahvenanmaan rapakivialue on
5000 km 2 :n laajuinen . Rapakivikompleksi koostuu useasta raekooltaan, rakenteeltaan ja mineralogiselta koostumukseltaan erilaisesta
11 .
rapakivigraniittimuunnoksesta .
Kontaktisuhteet
Rapakivialueen pohjoiset ja lantiset
kontaktit vanhempaan kallioperaan ovat
meren peitossa, mutta etelainen kontaktilinja it1aarianhaminan karttalehdella (1012)
on suhteellisen hyvin paljastunut . Kontaktit sivukiveen ovat teravia, joko loivia tai
jyrkkia . Breksiat ovat harvinaisia, jaahtymiskontaktit sita vastoin vleisia, jolloin
rapakivigraniittien raekoko pienenee kohti sivukivea .
Mineraloginen yleiskatsaus
Useimpien rapakivigraniittien mineraaleista yli 90 °o on kalimaasalpaa, kvartsia ja
plagioklaasia . Muut mineraalit ovat kvantitatiivisesti vahempimerkityksisia . Tavallisimpien rapakivigraniittien mineraalikoostumuksia on taulukossa 6 . Kuvassa 13 on
esitetty graafisesti mineraalien prosentuaalinen jakauma taulukon 6 kivilajeissa . Diagrammin alaosassa on verrattu kolmen paamineraalin maaraa muihin mineraaleihin ja
diagrammin ylaosassa nahdaan tavallisimpien tummien mineraalien
biotiitin ja kloriitin maara missy kivilajeissa .
sarvivalkkeen,
Vaikka min eraalikoostumukset vaihtelevatkin jossain maarin, on rapakivigraniiteilla myos monia yhteisia piirteita . Maasalvat ovat usein voimakkaasti rautaoksidien
pigmentoimia, misty johtuu rapakivien tyypillinen punainen vari . Kvartsi on usein
omamuotoinen, ja se muodostaa kalimaasalvan kanssa yhteenkasvaneena kirjograniittisen eli granofyyrisen rakenteen . Aksessoreista on fluoriitti rapakiville luonteenomaisin .
,64
Rapakivimuunnokcet
Kartoituksen yhtevdessa rapakivimuunnokset on jaettu kahdeksaan eri paatyppiin .
Seuraavassa kuvataan ensiksi sarvivalkepitoiset rapakivigraniitit, joiden on todettu
kuuluvan vanhempiin muunnoksiin, ja sitten nuoremmat, biotiittirapakivigraniitit .
Kvartsiporfyyrit ovat hienorakeisia kivilajeja, joissa kvartsi, kalimaasalpa ja plagioklaasi muodostavat hajarakeita . Kvartsiporfyyreja on kolme alatyyppia, jotka
croavat toisistaan varin ja porfyyristen rakeiden puolesta .
Ensimmainen tyyppi on suklaanruskea . Perusmassa on erittain hienorakeinen
(kuva 14, n :o 1), hajarakeet hiukan suurempia . Toisessa tyypissa hajarakeiden konsentraatiot vaihtelevat jossain maarin (kuva 14, mot 2, 3) . Talle tyypille luonteenomaisia ovat fragmentit, joita esiintyy paikoitellen runsaasti . Fragmentit ovat paaasiallisesti diabaascja (kuva 15) . Kuvassa 15 nahdaan myos kvartsiporfyyrin ja pyterliitin valinen kontakti . Pyterliitissa on jaahtymisreunus, kvartsiporfvyrin raekoko on
sita vastoin muuttumaton . Pyterliitti leikkaa myos kvartsiporfyvrissa olevan vaalean
sulkeuman .
Kolmas kvartsiporfyyrimuunnos on tumman ruskea . Perusmassa on hienorakeinen (kuva 14, n :o 4) ja hajarakeet pienempia kuin 1 cm . Tollingarnassa siina on havaittavissa kaksi crikoispiirretta, breksiamuodostus seka tummien ja vaaleiden raitojen
vaihtelu (kuvat 16 ja 17) . Breksiakappaleina on ainoastaan tasarakeista rapakivigraniittia, joten tama kvartsiporfyyri on ainakin yhta rapakivimuunnosta nuorempi .
Kvartsiporfyyrien mineraalikoostumukset on esitetty taulukossa 6, n :o 1--6 .
Kvartsiporfyy rimaiset rapakivigraniitit muodostavat kaksi toisistaan selvasti
crottuvaa ryhmaa : 1 . punainen, hyvin tiheaporfvvrinen (kuva 18, n :o 1), joka koostuu
lakes vksinomaan kvartsista ja maasalvdsta ja 2 . vaalea, ruskeanpunainen, sarvivalke- tai kloriittirikas, missy porfyyriset kiteet ovat harvemmassa kuin edellisessa
(kuva 18, n :o 2) . Jalkimmaisen perusmassa on granofyyrinen ja kvartsikitect ovat
uscin 1-2 mm :n vahvuisen sarvivalkemanttelin ymparoimat . Tummat sulkeumat
ovat suhteellisen yleisia tassa tyypissa (kuva 12) . Naiden muunnosten mineraalikoostumuserot on esitettv taulukossa 6, n :o 7--9 ja 10--12 . Punainen muunnos muodostaa homogeenisen, ovaalinmuotoisen alueen Golbv_ n (1012 09) ja Osundetin
(1012 09) valillc .
I 'borgiitti on keski- tai karkearakeista sarvivalkegraniittia, jolle ovat luonteen-
omaisia suuret pyoristyneet kalimaasalpakiteet eli ovoidit, jotka ovat useimmiten
plagioklaasimanttelin ymparoimia . Tavallisimmin ovoidit ovat halkaisijaltaan 0,52 cm, mutta 5 cm :n kokoisiakin on tavattu . Karkearakeisia viborgiittisia rapakivia on
paaasiassa Getan karttalehden (1021) pohjois- ja luoteisosissa . Erikoisen pieniovoidinen viborgiitti muodostaa pienen massiivin Lumparsundissa . Sen ovoidit ovat pienempia kuin 0,5 cm . Eri viborgiittien mineraalikoostumukset on esitetty taulukossa
6, n :o 13-19 . Kuvassa 19 on karkeaa ja keskikarkeaa viborgiittia .
Pyterliitit ovat keskirakeisia, sarvivalkepitoisia graniitteja, joista puuttuvat viborgiiteille luonteenomaiset mantteliset ovoidit lahes kokonaan . Suuret maasalpakiteet
65
ovat kooltaan tavallisesti 0,5-2 cm ja usein kulmikkaita . Getassa ja Saltvikin pohjoisosassa pyterliitit ovat karkearakeisempia kuin Maarianhaminan kartta-alueen pitkulaisissa massiiveissa . Kuvassa 20 on esimerkkipyterliitti pohjoiselta seka laikullisempi muunnos etelaiselta Ahvenanmaalta . Pyterliittien mineraalikoostumuksia on
taulukossa 6, n :o 20-26 .
Biotiittirikas pyterliitti esiintyy n . 5 x4 km suuruisella alueella Foglofjardenilla
(1012 10) . Se muodostaa jatkeen suuremmalle massiiville Foglon kartta-alueella (1014)
ja eroaa muista pyterliiteista siten, ctta se ci ole rakenteeltaan granofyyrinen ja sell
kvartsi esiintyy selvasti erottuvina kiteina tai kidekasaumina maasalpien muodosta-
massa vaalean punaisessa perusmassassa . Muita mineraaleja on hvvin vahln, kuten
28 kay ilmi .
taulukosta 6, n :o 27
Tasarakeiset rapakivigraniitit ovat keski-, pienirakeisia biotiittigraniitteja . Ne
voidaan jakaa kahteen alaryhmaan : 1 . keski- tai pienirakeiset, joissa ei sanottavammin
esiinny granofyyrista rakennetta (kuva 21, n :o 1) ja 2 . keski- tai pienirakeiset, selvasti
granofyyriset muunnokset (kuva 21, n :o 3), joille miaroliittiset kolot ja onkalot ovat
luonteenomaisia . Nailla kahdella on valimuotojakin (kuva 21, n :o 2) . Kahdeksan
tasarakeisen graniitin mineraalikoostumukset ovat taulukossa 6, n :o 29-36 .
Aplutit ovat pienirakeisia biotiittigraniitteja, jotka esiintyvat pienina massiiveina
ja juonina . Juonet ovat tavallisesti alle metrin levyisia . Granofvyrinen rakenne on
hvvin kehittynyt, mutta miaroliittiset kolot puuttuvat . Kolmen apliittigraniitin mineraalikoostumukset on esitetty taulukossa 6, n :o 37-39 . Kuva 22 on apliittigraniitista .
Por[yyriapliitezssa on siella taalla manttelin ymparoimia, tavallisesti 1-2 cm :n
kokoisia ovoideja . Porfyyriapliitti esiintyy satunnaisesti ja ainoastaan Prastossa
(1012 12) se muodostaa kapean, homogeenisen vvahykkeen . Mineraalikoostumus on
taulukossa 6, n :o 40 .
Kemiallinen koostumus
Eri rapakivimuunnosten kemiallisia koostumuksia on taulukossa 7 . Kuvassa 23 on
Harkerin variaatiodiagrammi taulukon 7 analyyscista . Diagrammissa on verrattu
paaalkuaineiden oksidipitoisuuksia prosentteina SiO z -pitoisuutcen . Jalkimmaisen
noustessa vahenevat muut alkuaineet paitsi kalium, jonka maara lisaantyy hieman .
Greisen
Greisen on muuttunutta rapakivea, joka esiintyy
vaalean vihreina, harmaina,
harmaan mustina juonina, juonisysteemeina ja enemman tai vahemman linssimaisina
muodostumina, joissa on usein kvartsisauma keskella . Leveydeltaan greisenit ovat
2-50 cm . Niita on kaikissa rapakivimuunnoksissa . Varimuutokset greisenjuonissa
johtuvat ensisijaisesti maasalpien serisiitti- ja kloriittipitoisuudesta . Taulukossa 8 on
esitetty neljan greisenin mineraalikoostumukset .
9
128101111
66
Postjotuninen oliviinidiabaasi
Oliviinidiabaasit ovat tummanruskean harmaita keskikarkearakcisia kivilajeja,
joilla on selva ofiittinen rakenne . I'lagioklaasiliistakkeet ovat karkearakcisissa osissa
tavallisesti 0,5--2 cm :n ja kcskirakeisissa 0,3-0,5 cm :n pituisia . Mlneralogisesti ne
koostuvat paaasiassa plagioklaasista, pyrokseenista, oliviinista ja magnetiitista (Neuvoncn & Grundstrom 1969, s . 69) . Mkrketin diabaasin kcmiallinen koostumus on
taulukossa 5, n :o 6 .
SI?D111F;NTTIKIVIl .A J1T
I liekkakivijuonet oval variltaan vaalcan ruskeita, harmaita tai vihreanharmaita ja
tavallisesti 1 --5 cm levcita . Nc koostuvat paaasiassa suhtccllisen hvvin pvtiristyncista
kvartsikitcista tavallisimmin piidioksidi-iskoksessa . MMyos kalsiittia ja rautahvdroksideja tavataan iskoksena . I-liekkakivien ika on fossiilien perustcella voitu maarittaa
kambriscksi (Tanncr 1911, Martinsson 1968) . Mlikrofossiilitutkimuksct osoittavat
kuitenkin, etta hiekkakivijuonet ovat keskenaan eri-ikaisiakin, varhaispalcotsooisia
muodostumia (Tynni 1978, s . 57--58) .
F:raista Silverskarin (1021 11) ja Langholmin hiekkakivijuonista on tavattu lyijyhohdetta, joka on hiekkakivijuonia nuorcmpaa (Bergman & Lindberg 1979) .
( )rdovikista kalkkikivea on Lumparnin (1012 12) sclalla olevalla karilla, n . 300 m
Tranvikuddcsta etelaan . karilla suoritetun kairauksen perusteella kalkkikivi on
n . 31 m :n vahvuinen (Sauramo 1942) . Kalkkikiven ally on ensin harmaita sitten pchmeaa, punaista savea aina 58 m :n svvvyteen saakka . Kalkkikiviesiintvman laajuutta ci
tunneta . Metzgerin (1960, s . 13) mukaan kalkkikivikerrosta voidaan seurata 2 km
etelaan, missy scn vahvuudeksi on arvioitu 120 m . Kalkkikivi sijainnee siella hiekkakiven paalla .
KALLIOI'ERAN R .AKENNFI'IlRTLET JA NIFT,A11ORFOOSI
Tavallisimmat raitaisuus- ja liuskeisuussuunnat ovat suprakrustisissa ja granodioriittissa kivilajcissa ita lantishi -30 rapakiven etcliisella kontaktialueclla ja
Lemlandissa . Kaateet ovat paaasiassa jyrkkia (60`--90") . Suprakrustisten kivilajien
raitaisuus on merkitty kartalle kerroksellisuutena . Lincaatio- ja poimuakselisuunnat
60 .
vaihtelevat, mutta kaateet ovat tavallisesti 40
\lueen rakennegeologisesti chka merkittavin piirrc on rakotektoniikka . Siihen
kuuluu eri-ikaisia rakoja ja siirroksia pcgmatiitti- ja apliittitavtteisesta rakoilusta
hiekkakivijuoniin ja suuriin, topogra6asta hvvin erottuviin murrosvvohvkkcisiin .
Rakotcktoniikan paapiirtect nakvvat kuvassa 24 . Tulkinta on tehty ilmakuvia, merikortteja ja topografisia karttoja apuna kayttacn .
Rapakivialueella on tavattu tuhatkunta apliittijuonta . Niidcn kulkusuunnat vaihtclcvar . Kaateet ovat tavallisesti jvrkkia . Juonissa on usein havaittavissa pienia siirroksia .
67
Greisenjuonien suunnat vaihtelcvat alueelliscsti, mutta kaateet oval vleensa
pystvja . Naissdkin juonissa voidaan havaita paikoitellen pienia siirroksia .
Kambrihiekkakiven tavttamat rant ovat tavallisimmin suunnassa 0'- 20 .
Orogenian aikaincn metamorfoosi on uscin tuhonnut suprakrustisten kivilajien
pr maarirakenteet . Navaitut vulkaaniset rakenteet ovat ag4lomeraattia muistuttavat
kerrokset ja jaahtvrniskontaktit Vidskarenilla (x
6664,2,h V - 432,9) . Kvartsimaasalpaliuskeiden raitaisuus on todennakoisesti primaaria kcrrokscllisuutta . i\letamorfoosiaste alueella vastaa amfiboliittifasiesta .
Postorogeeniset kivilajit eivat ole muuttuneet sanottavasti kiteytymisensa jalkeen .
Ainoat havaitut muutokset ovat uudclleenkitevtvmisia liikunto- ja hiertovv_ ohvkkeiss i
ja metasomaattisia ,, rcisenmuodostuinia rapakivigraniiteissa .
TALOUDFLLISIA A11IFITA
Greisenia tavataan satunnaisesti melkein kaikkialta rapakivialueclta . Alueet, missy
sita on runsaammin, keskittvvat Getan ja Nlaarianhaminan kartta-alueiden iti- ja
koillisosiin . Greisencissa on paikoitellcn korkeahkoja tiny-, lvijy-, sinkki-, rauta- ja
mangaanipitoisuuksia .
Pienet lyijymincraalisaatiot ovat ollect Ahvenanmaalla kauan tunnettuja . Grelsban (1021 08) ja Silverskarin (1021 11) esiintvmia on louhittu jo 1600-luvulla . Grelsbysta ci ole lovdetty kartoituksen aikana Ivijvhohdetta kiinteasta kallioperasta . Vanhoista raakkukasoista otcttujen navttciden perusteella sen on kuitenkin todettu liittyvan greisentvyppisccn mineralisaatioon .
Silverskarin pohjoisosassa on kaksi, 0,5--1 cm :n lcvvista lvijvhohdejuonta, jotka
mutkittclevat suunnassa 160
180 Toinen juonista on aivan vedcnrajassa ja muodostaa jatkeen 1600-luvun avolouhokselle . Lvijvhohde esiintyy kambrisen hickkakiven vhtevdessa . Ialtaan se on kuitenkin hickkakivea nuorempi (Bergman & Lindberg 1979) .
Bakenskarin (1012 02) kvartsi maasalpaliuskeessa on kolme kalkkikivivvohvketta, joista kaksi on mineralisoitunutta . Toisessa niista on magnetiittia ja kovelliinia
seka hieman kuparikiisua, hcmatiittia ja rikkikiisua . Toinen koostuu paaasiassa sinkkivalkkecsta ja lvijvhohteesta .
Oy Vuoksenniska Ab tutki 1950-luvun loppupuolella Lemlandin massiivin etelapuolclla olevaa rautarnalmiaihetta . 1\lalmi on leptiitti- karsiraitainen . PSamineraali on
magnetiitti . itilalmi sijaitsee Lagskarin (1011) kartta-alueella, 2 km Lilla BatskSrista
(1012 07) etelaan . Kuilun- ja peranajovaiheiden jalkcen tutkimuksct lopetcttiin kannattamattomina .
Summary :
PRE-QUATERNARY ROCKS OF THE SIGNILSKAR, MARIEI-IAMN AND
GETA MAP-SHEET AREAS
Introduction
The area covered by the three map sheets is located in the western part of the
Aland archipelago . The bedrock of the areas of map sheets 0034+0043 Signilskar
and 1012 Mariehamn is dominated by different rapakivi granites . Within the area of
map sheet 1021 Geta, only rapakivi occurs . The bedrock of the gland Islands formed
within the time interval of about 2300 to 450 Ma .
The rocks of the area can be divided into five units : 1 . preorogenic supracrustal
and Svecokarelidic orogenic infracrustal rocks, 2 . early postorogenic granites, 3 .
postorogenic rapakivi granites, 4 . post-)otnian diabases and 5 . Paleozoic sediments .
Fig . 1 shows the distribution of the units on the maps and the table gives the age
relations of the units .
Supracrustal rocks
Metamorphosed supracrustal rocks, mainly quartz-feldspar schists and amphibolites, form a zone south of the rapakivi contact on map sheet 1012 Mariehamn .
This zone is divided into two parts by the quartz porphyry on Hammarudda (1012 05) .
The quartz -feldspar schists are fine-grained with intercalations of amphibolites,
crystalline limestone and skarns . The amphibolites and associated hornblende gneisses
are fine- to medium-grained, and they are intercalated with quartz feldspar schists
and dykes of granodiorite . Mica schists and mica gneisses occur as bands and fragments in the neighboring granodiorites .
Infracrustal rocks
The oldest infracrustal rocks are the orogenic granodiorites . These are mediumto coarse-grained schistose rocks with a granodioritic-granitic composition . The
granodiorites can be divided into two groups : 1) brownish-grey to grey granodiorite
69
containing numerous small amphibolitic fragments, elongated parallel to the schistosity, and 2) red gneissose granite without dark fragments .
The early postorogenic Lemland massif consists of a succession of intrusive rocks :
monzonite, porphyritic and even-grained granite with aplite and pegmatite as dyke
rocks . The contact with the country rocks is always sharp and no plastic deformation
of the country rock has been observed . The intrusion started with monzonite, which is
brecciated by the porphyritic granite . After that, an even-grained granite intruded,
cutting the older derivatives . The youngest rocks associated with the Lemland massif
are aplites and pegmatites .
The monzonites are medium-grained rocks, some of which contain megacrysts of
K-feldspar . The porphyritic granite, which dominates the massif, is coarse and
brownish-red to reddish-grey and contains K-feldspar megacrysts, usually 1-3 cm
long and with parallel orientation . The even-grained granite is pale red and is distinguished in the field from even-grained rapakivi granite by thin, pale grey to green
shear fractures, A radioactive mineral, probably allanite, is frequently seen to occur in
the pegmatites .
Along the southern rapakivi contact, diabases occur commonly, either as dykes or
small massifs . On the maps, the fine-grained and black-speckled diabases arc marked
D, the porphyritic, pyroxene-bearing varieties pD and the very coarse, anorthositic
ones An .
In the postorogenic rapakivi area, there are several texturally and mineralogically
different granite varieties . On the maps, the rapakivi granites are divided into eight
types, ranging from coarse-grained wiborgites, with a typical rapakivi texture, to
small-grained aplitic and quartz porphyritic granites . The rapakivi granites consist,
most cases up to more than 90 %, of quartz, K-feldspar and plagioclase . Fig . 13
illustrates the contents of the most common minerals . The rapakivi granites have
many common features in spite of variations in their mineralogical composition . The
feldspar are iron-pigmented, giving a typical red color to the granites . The quartz is
in many instances idiomorphic but also a granophyric texture is exhibited by most of
the rapakivi varieties . Fluorite is a ubiquitous accessory . The principal mafic mineral
is hornblende in the older granites and biotite in the younger ones . The rapakivi types
are here described beginning with the oldest ones .
The quartz porphyries are fine-grained, brown to red rocks with megacrysts of
quartz and feldpars . They are divisible into three varieties, differing from one another
in the color and size of the megacrysts . The quartz porphyritic rapakivi granites are
combined to form two main groups : 1) red ones, consisting almost completely of
quartz and feldspars with closely lying megacrysts and 2) pale brownish-red ones,
rich in hornblende and chlorite, often with hornblende-mantled quartz megacrysts .
The wiborgites are medium- to coarse-grained, ovoid-bearing granites . Many of
the ovoids are mantled with a plagioclase rim . The pyterlites are medium- to coarsegrained hornblende granites, in which mantled ovoids are scare . A biotite-rich variety
is totally lacking in hornblende . The even-grained rapakivi granites are medium- to
70
small-grained biotite granites . Two subgroups can be discerned : 1) a variety without
any conspicuous granophyric texture and 2) another one dominated by the granophvric texture .
The aplite granites are small-grained biotite granites, which form small massifs or
dykes . The porphyry aplites, again, have scattered mantled ovoids .
Greiscns are met with in all the rapakivi varieties . The greisens are metasomatically altered granite occurring along joints, and they form pale green, grey or greyishblack bands, often in swarms, or lens-shaped bodies . The width of the greisens varies
from 2 to 50 cm .
Post-Jotnian olivine diabases occur in only three different places, Market Sankan (0043 07), Langviksbadarna (0034 ~ 1012 15) and Torp (1012 03) . They arc dark
brownish-grey, medium- to coarse-grained rocks with an ophitic texture .
Sedimentary rocks
The youngest rocks in the region arc Cambrian sandstones and Ordovician limestones . Remnants of the sandstone, which probably covered the whole of eland, occur
as clastic dyhes, which are pale brown, grey or greenish grey and usually 1--- 5 cm
in width . They consist of rather well-rounded quartz grains, mostly cemented by
silica, but sometimes by calcite and iron hydroxides . The Cambrian age of the sandstone is based on a fossil found in one of the dykes (Tanner 1911, Jlartinsson 1968) .
\licrofossil determinations,
however, show that the dykcs arc of different early
Paleozoic ages (Tynni 1978, pp . 57
58) .
Some of the clastic dvkes
kes arc associated with galena, vv Inch is younger than the
sandstone (Bergman & Lindberg 1979) . Ordovician limestone crops out in one
place, on a skerrv in the Bay of Lumparn . I-low far the limestone extends is not known .
According to 'Metzger (1960, p . 13), the limestone can be traced from the skerry about
2 km to the south, where it is 120 m thick and underlain by sandstone .
Structure and metamorphism
In the supracrustal and granodioritic rocks, the banding and the schistosity are
appr . east -west . The dips are mostly steep (60' 90`) . The trends of the lineation
and fold axis vary, but the dips are usually 40
60' .
Metamorphism has in many cases destroyed the original structural features of the
supracrustal rocks . The observed volcanic structures are agglomerate layers and
chilled borders on Vidskaren (x =- 6664,2, y 437,9) . The banding in the quartz-feldspar schists is probably original stratification . The metamorphism took place
mostly under temperature and pressure conditions of the amphibolite facies .
The most significant structural features in the postorogenic part of the area are the
joints, dykes and fractures of different ages ranging from aplites and pegmatite dykes
to clastic dykes and topographically distinct fracture zones .
REI ERENSNR ---- VIITTEET --- RI ;F1 :RENCI ;S
Askiund, B. & Kulling, O . 1926 . Xca data till ;Lands gcolosri . Geol . F6ren . i Stockholm Forh . 48 .
498--511 .
Bergman, L ., 1973a . Tea granitplutoners inverkan pa den omgis ande herggrundens tckumik .
Opubl . avh . Abo Akademi, 69 s .
1973 b . Tennprospektering pa Aland . Aordenskiold samtundets tidskrift XXXIII, 71-76 .
1976 . Xett fran Aland . Kambriska sandstensgangar och diahas i rapakivi . Gcologi 28 (3), 43 44 .
Bergman, L . & Lindberg, B ., 1979 . Phanerozoic veins of galena in the Aland rapakivi urea, southva-cstcrn Finland . Bull . Geol . Soc . Finland 51, 55 62 .
Bjork, L ., 1976 . En set) ring
Edelman, N ., 1964 . Sandstensgangar . Geologi 16 (8), 107 .
Edelman, N ., Ehlers, C . & Suominen, V ., 1975 . Kivilajikarrui
Bergartskarta - Prc-Quaternary
rocks . Lchti
Blad -- Sheet, ;A 1, Thcenanman - ;Aland . Suomen gcologinen ylciskartta Gcologisk oversiktskarta mer Finland - General geological map of Finland, 1 : 400 000 .
Ehlers, C . & Ehlers, M ., 1977 . Shearing and multiple intrusion in the diabases of \land archipelago,
SW- Finland . Geol . Sun- . Finland, Bull . 289 . 31 s .
Ehlers, C . & Ehlers, M ., 1981 . Bcrgrundcn room Kumlinge kartblad -- Kumlingen kartta-alueen
kalliopcra . Summary : Pre-Quaternary rocks of the Kurnlingc map-sheet area . Suomcn geologincn
kartta I : 100 000 . Kalliopcrakarttojen selitvkset, lisplanatiou to the maps of Pre-Quaternary
rocks, I.ehti--Sheet, 1023 . 60 s .
Floden, T ., 1973 . Dc jotniska sedimenthergarternas utbrcdning i Ostersjiin . Ymer 93, Ostersjbn,
47---58 .
Frosterus, B ., 1892. Beskrifning till kartbladet n :o 21, Marichamn . Finlands geologiska unders6kning . 65 s .
1894 . Beskrifning till karthladet n :o 25, Foglii . Finlands geologiska undcrsokning . 43 s .
Frosterus, B . & Sederholm, J . J ., 1890. Beskrifning till karthladet '\ :o 17, Finstrgm . Finlands geologiska undcrsokning . 52 s .
Hausen, H ., 1910 . Orografiska studier pa ;Land, mcd sarskild h nsvn till rapakiv i-herggrunden och
doss fbrklvvftningsfiirhallanden . Fennia 28, n :o 4, 37 s .
1946. Alands natur . Forlaget Bro, :Abo . 241 s .
1948 . Ytgestaltningen i Abolands -.Alands skiirgard och dess orsaker . Skargardshoken, 30 - 3 .
\ordcnskiold-samfundet i Finland .
1964. Geologisk beskrisning over landskapet ;Land . Skrifter utgivna ay ;Alands kulturstiftelsc
IV . Nlariehamn . 196 s .
Kaitaro, S ., 1949 . Lisaa kambrisia hickkakivijuonia . Geologi 1 (3--4), 13 .
1953 . Geologic structure of the late pre-Cambrian intrusis es in the Ava area
. .\land Islands . Bull .
Comm . Geol . Finlands 162 . 71 s .
Kullman, F ., 1975 . Granittcktonik, greisengAngar och krosszoncr i Simskala-omrader, Land .
Opubl_ ash . Aho Akademi . 73 s .
72
Martinsson, A ., 1956 . Neue Funde kambrischer Gange and ordovizischer Geschiebe im sudwestlichen Finnland . Bull . Geol . Inst . Univ . Uppsala 36, 79-105 .
1968 . Cambrian palaeontology of Fennoscandian basement fissures . Lethaia 1, 137---155 .
Mattson, A ., 1960 . Sprickfyllnader och hallskulptur . Svenska Geogr . Arsbok 36, 85--- 105 .
Metzger, A . Th., 1922 . Bcitrage zur Palaontologie des nordbaltischen Silurs im Alandsgebiet . Bull .
Comm . Geol . Finlande 56 . 8 s .
1927 . Zur Kenntnis des nordbaltischen Kambrosilurs auf Aland and ma sudwestlichen Kustengebiet Finnlands . Vorlaufige Mitteilung . Fennia 47, no . 12 . 20 s.
1960 . Geology of the archipelago of southwestern F inland . Int . Geol . Congr . 21 . Session . Norde n
1960. Guide to excursion no . C 30, 1-20 .
1965 . De kambriska lagren under Lumparn pa Aland . Norsk Geol . Tidskrifr 45, 151-152 .
Moberg, K. Ad ., 1890. Beskrifning till kartbladet n :o 16, Kumlinge . Finlands geologiska undersokning. 40 s .
Neuvonen, K . J . & Grundstrom, L ., 1969. Paleomagnetism of the dike systems in Finland . IV .
Remanent magnetization of the dolerite and related dikes in the Aland archipelago . Bull . Geol .
Soc . Finland 41, 57-63 .
Pesonen, L . J ., 1979 . Mannerlaattojen hike prekambrisena aikana - paleomagneettisia esimerkkeja
Kanadan ja Baltian kilvista . Geologi 31 (8), 117-122 .
Sauramo, M., 1942. En djupborrning genom silurkalksten i Lumparfjarden, Aland . Soc . Sci . Fennica .
Commentat . Physico-Math . XI . 12, 1-4 .
Sederholm, J . J., 1890 . Fran Alandsrapakivins vastra grans . Geol. Foren . Stockh ., Forh . 12, 460-
470 .
1924 . Granit-gneisproblemen belysta genom iakttagelser i Abo-Alands skargard . Geol . Foren .
Stockh ., Forh . 46, 129-153 .
1934 . On migmatites and associated pre-Cambrian rocks of southwestern Finland . Part Ill . The
Aland Islands . Bull . Comm . Geol . Finlande 107 . 68 s .
Simonen, A . & Kouvo, 0 ., 1955 . Sandstones in Finland . Bull . Comm . Geol . Finlande 168, 57-87 .
Sjoblom, B ., 1978. Mosshaga, en postorogen granitintrusion pa Aland, S\X Finland. Opubl . avh .
Helsingfors Universitet . 69 s .
Suominen, V ., 1978 . Kallioperakartta - Berggrundskarta - Pre-Quaternary rocks . Lehti -- Blad
Sheet, 1011, Lagskar. Suomen geologinen kartta -- Geologisk karta over Finland - Geological
map of Finland, 1 : 100 000.
Tanner, V ., 1911 . t`ber eine Gangformation von fossilienfuhrendem Sandstein auf der Halbinsel
Geol Finlande 25 . 13 s .
Langbergsoda-Ojen im Kirschspiel Saltvik, Aland-Inseln . Bull . Comm . .
.
Geology
of
the
southern
Bothnian
Sea
.
Part 1 . Bull . Geol . Inst .
Thorslund, P. & Axberg, S ., 1979
Uppsala, New Series 8, 35-62 .
Tynni, R ., 1978 . Lower Cambrian fossils and acritarchs in the sedimentary rocks of Soderfjarden,
western Finland . Geol . Surv . Finland, Bull. 297, 39-81 .
Vaasjoki, M ., 1977. Rapakivi granites and other postorogenic rocks in Finland : their age and the lead
isotopic composition of certain associated galena mineralizations . Geol . Surv . Finland, Bull, 294 .
64 s .
Veltheim, V ., 1962 . On the pre-Quaternary geology of the Bottom of the Bothnian Sea . Bull . Comm .
Geol . Finlande 200. 166 s .
Winterhalter, B ., 1967 . The Sylen and Solovjeva Shoals as observed by a diving geologist . Geol .
Foren . Stockh., Forh . 89, 205-217 .
1969. Akustinen reflektioluotain merigcologisessa tutkimuksessa . Geologi 21 (5), 57 -62 .
1972 . On the geology of the Bothnian Sea, an epeiric sea that has undergone Pleistocene glaciation .
Geol . Surv . Finland, Bull . 258 . 66 s .
Julkaistut kallioperakartat (1 : 100 000) ja selitykset (*)
Published maps of pre-Quaternary rocks (1 :100000) and explanations (*)
15. 10 . 1981
*0034+0043 Signilskar . 1978 .
1011 Lagskar . 1978 .
*1012
Maarianhamina . 1979 .
1013 K6kar 1981 .
1014 Foglo . 1980.
*1021 Geta. 1978 .
*1023 Kumlinge. 1978 .
*1033 N6t6. 1954 .
1034 Nagu . 1973 .
*1242 Korsnas . 1960 .
1343 Vexala 1981 .
2011 Hanko . 1970 .
2012 Perni6 . 1955 .
2013 Jussar6 . 1973 .
*2021 Salo . 1955.
*2022 Marttila. 1957 .
*2023 Suomusjarvi . 1955 .
*2024 Somero . 1955 .
*2032 Siuntio . 1960 .
2034 Helsinki. 1967 .
*2042 Karkkila . 1953 .
Kerava . 1969 .
*2043
*2044 Riihimaki . 1956 .
*2111 Loimaa . 1953 .
*2112 Huittinen . 1976 .
*2113 Forssa. 1954 .
*2114 Toijala. 1973 .
*2121 Vammala . 1967 .
*2122 Ikaalinen . 1952 .
*2123 Tampere . 1961 .
*2124 Viljakkala-Teisko. 1953 .
*2131 Hameenlinna . 1949 .
*2132 Valkeakoski . 1970 .
*2133 Kark6la . 1961 .
*2134 Lammi. 1964.
*2141 Kangasala . 1964 .
2143 Padasjoki . 1971 .
2144 Kaipola . 1973 .
*2213 Kuru. 1960.
*2214 Virrat . 1965 .
2222 Seinajoki . 1961 .
2223 Alavus . 1970 .
2224 Kuortane . 1971 .
2231 Mantta . 1976 .
*2232 Keuruu . 1963 .
2241 Ahtari . 1970 .
2313 Alajarvi . 1979 .
2321 Pietarsaari 1981 .
2322 Kokkola. 1980 .
2323 Kaustinen . 1971 .
*2324 Kannus. 1961 .
2332 Perho . 1976 .
*2334 Kinnula . 1962 .
*2341 Lestijarvi. 1964 .
*2342 Sievi. 1962 .
*2343 Reisjarvi . 1963 .
*2344 Nivala. 1962 .
*2413 Kalajoki. 1955 .
*2431 Ylivieska . 1955 .
*2432 Pyhajoki . 1957 .
*2433 Haapavesi . 1958 .
*2434 Vihanti . 1958 .
*2441 Raahe . 1959 .
*2443 Paavola . 1959 .
2541 Kemi . 1972 .
2542+2524 Karunki . 1972.
2543 Simo . 1975 .
2544 Runkaus . 1971 .
2714 Kihlanki 1981 .
2723 Muonio . 1980 .
3012 Pellinki. 1965 .
3021 Porvoo . 1964 .
*3022 Lapinjarvi . 1962 .
3023+3014 Kotka . 1970 .
3024 Karhula . 1965 .
3041 Haapasaari . 1972 .
3042 Hamina . 1973 .
3044 Vaalimaa . 1979 .
*3111 Lahti . 1964 .
*3112 Heinola . 1970 .
3113 Kouvola. 1963 .
3114 Vuohijarvi . 1969.
*3121 Sysma. 1977 .
3123 Mantyharju . 1978 .
3131 Luumaki . 1975 .
*3132 Savitaipale . 1965 .
3133 Ylamaa. 1979.
*3134 Lappeenranta . 1964 .
3142 Mikkeli . 1980 .
*3144 Sulkava . 1966 .
3232 Pieksamaki . 1971 .
3233 Rantasalmi . 1973 .
3234 Varkaus . 1980 .
*3311 Viitasaari . 1966 .
*3312 Pihtipudas . 1969 .
3314 Pielavesi . 1977 .
*3323 Kiuruvesi . 1977 .
3334 Nilsia 1981 .
3433 Sotkamo 1981 .
3531 Jonku . 1977 .
3541 Rytinki. 1979 .
3543 Loukusa . 1980 .
3642 Pelkosenniemi . 1979 .
3643 Kursu . 1967 .
3713 Sodankyla. 1979 .
3714 Sattanen . 1980 .
4112+4111 Imatra . 1966.
4124 Punkaharju . 1980.
*4213 Kerimaki. 1975 .
*4222 Outokumpu . 1971 .
*4224 Kontiolahti . 1971 .
*4231 Kitee . 1973 .
*4232+4234 Tohmajarvi . 1967 .
*4241 Kiihtelysvaara . 1971 .
4243 Oskajarvi . 1975 .
4244 Ilomantsi. 1973 .
*4311 Sivakkavaara . 1971 .
4411 Ontojoki. 1976 .
4412 Hiisijarvi . 1973.
4413 Kuhmo . 1978 .
4524+4542 Kuusamo . 1973 .
4621+4623 Salla . 1967 .
Julkaisuja myy / Publications may be purchased at :
Maanmittaushallituksen kartanmyynti,
Etelaesplanadi 10, SF-00130 Helsinki 13
3941
m
39
1842
3822
r
823
`_
1
184 78 3
24'
832 1834-28 2
2814
3 -2811
28
3931 39334911 4913
3841 3,343 . 482
38 2 3814
831 38334811
I
37 2
6
743 372
73
3
26 4
2632 26 4-3612
2613
263
71
71
1=
EM
3642 36 4
2642 '64-3622 36
2643-3621
47
3734 - 4712
3732
3731 3733-
264
72
4-4722
3741 3743 472
3723
3712 37
3623
3614
3632 3634
26 3-36111 3613
36
a
26 4
612
3832 38 4-
2833 3811 3813
283
822
842 8
3832
2843-3821 3823
2832 28
T
14914
3932 3934-4912
3 914
1 333
622 624
"1121
612 46
4613
61
66 "
6
2541
4512
25
4513
5
2531
G
422 42
i 2442
2
421
24 1
4411
43 2
24
44311
2
6
4
4323
3,3
In m
®MM®®
f ®®®®
®®®®®
3
21
1332
3222
1. 32241 3242
®® ®
31
®®r
212 '2 4
~.
®®®®
31121 3114
211
2 1?
60 °
003
®
101
032
03
!!,
2042M44
M®
202
®
41
2
23
70
-
2022 2424
0043
3132
N
2023
3022
/41L!
3024 3042
3
r
3012
30
30
6D
2
Karttalehtijako 1 : 100 000
Map division 1 : 100 000
ISBN 951-690-147-6
