1(7)
SVENSKA KENNELKLUBBENS GRUNDREGLER
Dessa grundregler gäller för medlemmar i Svenska Kennelklubben (SKK) och dess
medlemsorganisationer (fr.o.m. 2009-01-01)
1.
Allmänt
Det åligger varje medlem i SKK-organisationen:
1:1
att behandla och vårda hundar och andra djur väl i enlighet med såväl beprövad
erfarenhet som gällande djurskyddslagstiftning och regler utfärdade med stöd
av lagstiftningen. Detta innebär att någon befogad anmärkning mot
djurhållningen inte ska kunna göras av myndighet eller av SKK auktoriserad
kennelkonsulent.
1:2
att medverka till att av SKK auktoriserad kennelkonsulent kan genomföra
kennelbesök.
1:3
att handla och uppträda på sådant sätt att det inte skadar eller motverkar SKK
eller dess medlemsorganisationer och att inte uttala sig nedsättande om enskild
medlem.
1:4
att i anslutning till prov, utställning eller tävling inte agera på sådant sätt att det
påverkar andra hundars chanser till rättvis bedömning och att inte heller uttala
sig nedsättande om andra hundar, funktionärer eller deltagare.
1:5
att aldrig anlita bulvan eller själv agera som sådan genom att registrera valpar i
annans eller eget namn/kennelnamn då den egentliga uppfödaren är annan
person samt att inte anlita återförsäljare eller själv agera som sådan vid
försäljning eller köp av hund.
1:6
att följa SKKs stadgar och regelverk samt att även i övrigt på bästa sätt uppfylla
de förpliktelser som kan följa av hundverksamheten samt att på intet sätt
kringgå SKKs regelverk eller beslut.
2.
Avelsetik
Hundavel ska bedrivas på ett sådant sätt att det befrämjar avkommans hälsa och
välbefinnande. Varje medlem som upplåter sin hund till avel ska vara väl
förtrogen med SKKs avelspolicy samt med rasens standard, provbestämmelser,
registreringsbestämmelser och rasspecifika avelsstrategi. Det åligger varje
medlem i SKK-organisationen:
2:1
att till avel endast använda hundar av samma ras.
2:2
att till avel endast använda hund som är inregistrerad i SKK eller i av SKK
erkänd utländsk kennelorganisation.
2(7)
2:3
att till avel endast använda hundar som inte har allvarlig
sjukdom/funktionshinder och som har ett gott och för rasen typiskt temperament.
Hund som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller
aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer ska
inte användas i avel.
att i avelsarbetet undvika parningskombination som utifrån tillgänglig
information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman.
2:4
att som ägare av avelshund följa SKKs hälsoprogram. För raser med krav på
veterinärmedicinskt/genetiskt undersökningsresultat och/eller genomförd
mentaltest/mentalbeskrivning/prov ska giltigt intyg om detta finnas för
avelshundarna före parningstillfället.
2:5
att inte använda hund i avel som vid DNA-test visat sig vara bärare av dubbla
anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning. Hund som visat sig vara
bärare av enkelt anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning får
användas i avel, men endast i kombination med genetiskt/hereditärt friförklarad
hund och under förutsättning att detta inte står i strid med gällande
hälsoprogram.
2:6
att till avel endast använda hund som kan fortplanta sig på ett naturligt sätt.
Används artificiell insemination (AI) trots avsaknad av dokumenterad
avelsförmåga ska respektive ansvarig AI-veterinär intyga att hanhunden och
tiken inte bedöms ha nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning.
AI ska ske enligt de föreskrifter som gäller i landet där insemineringen görs
men får aldrig utföras av annan än legitimerad veterinär. I Sverige krävs att
veterinären har Jordbruksverkets tillstånd att utföra insemineringar.
2:7
att inte para far med dotter, mor med son eller helsyskon med varandra.
3.
Uppfödaretik
Uppfödare ska i sitt avelsarbete iaktta god uppfödaretik samt god kynologisk
sed:
Det åligger varje uppfödare i SKK-organisationen:
3:1
att hantera sin uppfödningsverksamhet kvalitetsmedvetet, seriöst och med stort
ansvar.
3:2
att alltid lämna sanningsenliga och fullständiga uppgifter om sina hundar och
sin uppfödningsverksamhet.
3:3
att inte i avel använda hanhund/tik förrän vid den ålder då hunden uppvisar en
vuxen individs fysiska mognad och beteende.
att inte para en tik vid för hög ålder. Här bör rasspecifika hänsyn tas.
3(7)
3:4
att inte låta tik föda fler än fem valpkullar. Om en tik får två valpkullar inom 12
månader ska tiken sedan ges minst 12 månaders vila före nästa valpning. Tik
över sju år ska vila minst 12 månader mellan sina kullar.
3:5
att alltid veterinärbesiktiga tik över 7 år före parning och bifoga intyget till
registreringsansökan. Av intyget ska framgå att tiken är i sådan kondition att
hon utan risk för sin hälsa kan få en valpkull. Tik över 7 år får inte användas i
avel om den inte tidigare haft en valpkull.
3:6
att se till att valp före försäljning har en miljö som gynnar den fysiska och
mentala utvecklingen samt en god socialisering med såväl människa som hund.
3:7
att samtidigt registrera samtliga valpar i SKK och se till att de är ID-märkta vid
leverans.
4.
Försäljning, leverans och överlåtelse
Det åligger varje uppfödare i SKK-organisationen:
4:1
att vid överlåtelse av hund mot ersättning alltid upprätta överlåtelsehandling
med av SKK fastställt innehåll.
4:2
att till överlåtelsehandling bifoga registreringsbevis eller skriftligt intyg om att
hunden är anmäld för registrering. Registreringsbeviset ska, i det senare fallet,
översändas till köparen så snart det erhållits från SKK. Veterinärbesiktningsintyg som inte är äldre än en vecka ska bifogas vid leverans av hund.
4:3
att leverera valpar tidigast vid 8 veckors ålder.
4:4
att i överlåtelsehandlingen införa om hunden vid tiden för överlåtelsen är
behäftad med sjukdom, fel, defekt eller känd genetisk belastning.
4:5
att vid överlåtelse av tik eller hanhund med bibehållen avelsrätt alltid upprätta
avtal med avtalsvillkor som är fastställda av SKK, innebärande bl.a. att längsta
giltighetstid för fodervärdsavtal för tik är till dess tiken lämnat högst två
valpkullar. Giltighetstiden begränsas till dess tiken uppnått fem års ålder.
Fodervärdsavtal får inte tecknas för tik som fyllt fem år.
Giltighetstiden för fodervärdsavtal för hanhund är längst till dess hanen uppnått
sju års ålder.
Äganderätt samt övriga rättigheter, övergår, utan ersättning, till fodervärden så
snart villkoren enligt denna punkt är uppfyllda.
4:6
att aldrig hålla fler än tio hundar hos fodervärd. Med fodervärd jämställs person
som köpt eller på annat sätt förvärvat en hund med förbehåll från säljaren att
använda hunden i avel.
4(7)
4:7
att efter bästa förmåga uppfylla de förpliktelser mot valpköpare och fodervärdar
som följer av de avtal som anvisas av SKK.
SKK/CS äger rätt att, i särskilda fall och då synnerliga skäl finns, bevilja dispens
från dessa grundregler.
FÖRÄNDRINGAR I GRUNDREGLERNA 2009-01-01
Den första januari 2009 träder SKK:s nya grundregler i kraft. Under 2008 har reglerna
varit föremål för granskning och till viss del omarbetning i framför allt Uppfödar-och
Kennelkonsulentkommittén och Avelskommittén och i slutet av året fastställdes de av
Centralstyrelsen.
Vi ska här nedan göra en genomgång av de förändringar som skett i respektive avsnitt.
Ändringarna är i fet stil.
1.ALLMÄNT
Det åligger varje medlem i SKK-organisationen
1:1 att behandla och vårda hundar och andra djur väl i enlighet med såväl beprövad
erfarenhet som gällande djurskyddslagstiftning och regler utfärdade med stöd av
lagstiftningen. Detta innebär att någon befogad anmärkning mot djurhållningen inte
ska kunna göras av myndighet eller av SKK auktoriserad kennelkonsulent.
Paragrafen inskränker sig inte längre till enbart hundar. En person som är medlem i
SKK ska ta hand om sina samtliga djur på ett bra sätt. Hästar, lantbrukets övriga djur,
katter, smådjur – det gäller dem alla. Vanvård av andra djurslag än hund har av bl a
SKK:s Disciplinnämnd (DN) bedömts vara ett brott mot SKK:s mål och syften.
1:3 att handla och uppträda på sådant sätt att det inte skadar eller motverkar SKK eller
dess medlemsorganisationer och att inte uttala sig nedsättande om enskild medlem.
Behovet av ovanstående skrivning har tilltagit under senare år i samband med det ökade
antalet hemsidor, chatsidor och diverse forum på Internet, men texten gäller generellt.
Från SKK:s sida är man dock medveten om att den svåra balansgången mellan det fria
ordet och förtalet, och att det emellanåt kan vara svårt att dra en klar gräns var det ena
slutar och det andra tar vid.
1:4 att i anslutning till prov, utställning eller tävling inte agera på sådant sätt att det
påverkar andra hundars chanser till rättvis bedömning och att inte heller uttala sig
nedsättande om andra hundar, funktionärer eller deltagare.
Tidigare har DN tolkat regeln som att förseelsen måste ha skett på själva tävlingsdagen.
Det innebär att det har varit svårt att få rätsida på de ärenden där medlemmar t ex på ett
oacceptabelt sätt kritiserat funktionärer i förberedelsearbetet inför prov. Nu vidgas
5(7)
innebörden och omfattar en längre tidsperiod. Med formuleringen ” i anslutning till”
avses dagar, eventuellt någon eller några veckor.
1:5 att aldrig anlita bulvan eller själv agera som sådan genom att registrera valpar i
annans eller eget namn/kennelnamn då den egentliga uppfödaren är annan person
samt att inte anlita återförsäljare eller själv agera som sådan vid försäljning eller köp
av hund.
Paragrafen är en sammansmältning av de tidigare reglernas 3:8 och 3:9. Skrivningen har
bytt plats i reglementet och omfattar nu ”varje medlem” istället för som tidigare ”varje
uppfödare”.
2.AVELSETIK
Avelsetik utgör grundreglernas andra avsnitt. Under denna rubrik återfinnes de några av
reglernas mest omfattande förändringar. Avelsetiken har därtill fått en delvis ny
introduktion. Från Avelskommitténs sida upplevde man ett behov av en inledande,
generell formulering som innefattar den övergripande målsättningen för avelsarbetet
inom organisationen.
Hundavel ska bedrivas på ett sådant sätt att det befrämjar avkommans hälsa och
välbefinnande. Varje medlem som upplåter sin hund till avel ska vara väl förtrogen
med SKK:s avelspolicy samt med rasens standard, provbestämmelser,
registreringsbestämmelser och rasspecifika avelsstrategi. Det åligger varje medlem i
SKK-organisationen:
2:3 att till avel endast använda hundar som inte har allvarlig
sjukdom/funktionshinder och som har ett gott och för rasen typiskt temperament.
Hund som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller
aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer ska inte
användas i avel.
att i avelsarbetet undvika parningskombination som utifrån tillgänglig information
ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman.
Texten har kortats och disponerats om och delar av det tidigare innehållet har
formulerats som egna paragrafer. Omskrivningen är en konsekvens av den alltmer
omfattande användningen av DNA-tester och inför utvecklingen av index för beräkning
av avelsvärde ifråga om exempelvis höftleders status.
2:4 att som ägare av avelshund följa SKK:s hälsoprogram. För raser med krav på
veterinärmedicinskt/genetiskt undersökningsresultat och/eller genomförd
mentaltest/mentalbeskrivning/prov ska giltigt intyg om detta finnas för avelshundarna
före parningstillfället.
Denna paragraf har utökats till innehållet och texten inkluderar numera DNA-tester. I
sin helhet är den mer precis än den tidigare skrivningen. Vikten av att erforderliga intyg
ska finnas före parning kan inte nog understrykas. Under 2007 saknade en eller båda
6(7)
föräldrarna till 227 kullar obligatoriska intyg. Detta innebär att de aktuella uppfödarna
riskerar att bli föremål för disciplinär prövning.
2.5 att inte använda hund i avel som vid DNA-test visat sig vara bärare av dubbla
anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning. Hund som visat sig vara bärare
av enkelt anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning får användas i avel
men endast i kombination med genetiskt/hereditärt friförklarad hund och under
förutsättning att detta inte står i strid med gällande hälsoprogram.
En helt ny paragraf som tillkommit utifrån de senaste årens explosiva utveckling av
DNA-tester. Flera hälsoprogram har omarbetats utifrån möjligheten att
molekylärgenetiskt testa om hundar är anlagsbärare av ett specifikt defektanlag.
Paragrafen gör det i vissa fall möjligt att använda anlagsbärare i aveln, vilket teoretiskt
innebär att avelsbasen inom en population inte onödigtvis behöver inskränkas.
2:6 att till avel endast använda hund som kan fortplanta sig på ett naturligt sätt.
Används artificiell insemination (AI) trots avsaknad av dokumenterad avelsförmåga ska
respektive ansvarig AI-veterinär intyga att hanhunden och tiken inte bedöms ha nedsatt
könsdrift eller oförmåga till normal parning.
AI ska ske enligt de föreskrifter som gäller i landet där insemineringen görs men får
aldrig utföras av annan än legitimerad veterinär. I Sverige krävs att veterinären har
Jordbruksverkets tillstånd att utföra insemineringar.
Svensk lagstiftning för artificiell insemination slår fast att endast veterinärer med
särskild behörighet får utföra insemineringen. För att få denna behörighet genomgår
veterinären ifråga en särskild utbildning. En lista på s k AI-veterinärer finns på SKK:s
hemsida.
3.UPPFÖDARETIK
Det åligger varje uppfödare i SKK-organisationen:
3:3 att inte i avel använda hanhund/tik förrän vid den ålder då hunden uppvisar en
vuxens individs fysiska mognad och beteende.
att inte para en tid vid för hög ålder. Här bör rasspecifika hänsyn tas.
Den tidigare skrivningen löd ”att inte låta para tik vid för låg eller för hög ålder” och
uppfattades av många som alltför otydlig. Uppfödar- och kennelkonsulentkommittén,
UKK, har fått ett flertal frågor genom åren om hur paragrafen skulle tolkas. Med tanke
på hur olika våra hundraser utvecklas och mognar, och deras varierande livslängd, är det
svårt att formulera en paragraf med allmän giltighet. Fortfarande kommer det finnas
anledning att hänvisa till respektive specialklubbs rekommendationer. Dessutom ska
gällande lagstiftning beaktas som säger att en tik inte får paras förrän tidigast vid 18
månaders ålder.
3:4 att inte låta tik föda fler än fem valpkullar. Om en tik får två valpkullar inom 12
månader ska tiken sedan ges minst 12 månaders vila före nästa valpning. Tik över sju
år ska vila minst 12 månader mellan sina kullar.
7(7)
Tidigare formulering lämnade utrymme för att låta också en äldre tik få valpar två
gånger under en tolvmånadersperiod. UKK anser att det är oetiskt, och har därför valt
att tillföra en mening till paragrafen i avsikt att skydda tikar över sju år från alltför hårt
utnyttjande i aveln.
3:6 att se till att valp före försäljning har en miljö som gynnar den fysiska och mentala
utvecklingen samt en god socialisering med såväl människa som hund.
Paragrafen har skrivits om och man har valt att betona vikten av att små valpar har
möjlighet att socialiseras på ett bra sätt under tiden hos uppfödaren. Den tidigare
skrivningen om att ”Valpar ska ha möjlighet att umgås med tiken tills de är minst 8
veckor gamla” har utgått i och med att syftet, en god social utveckling, täcks in också av
den nya formuleringen. Dessutom understryks vikten av att uppfödaren umgås med sina
valpar och ger dem en god start i livet i kontakten med människor. Paragrafen torde
göra det omöjligt för uppfödare att hålla valpkullar på annan plats än i hemmet, eller i
mycket nära anslutning därtill.
Paragraferna 3:8, 3:9 utgår och ersätts av 1:5.
4. FÖRSÄLJNING, LEVERANS OCH ÖVERLÅTELSE
Från att tidigare ha omfattat ”varje medlem” är detta avsnitt numera riktat mot
uppfödarkåren. Man har gjort bedömningen att eftersom hela avsnittet avser reglering
av uppfödarsituationen blir konsekvenserna orimliga om de ska omfatta en enskild
medlem som, utan att vara uppfödare, säljer en hund. Lydelsen är nu:
Det åligger varje uppfödare i SKK-organisationen:
4:1 att vid överlåtelse av hund mot ersättning alltid upprätta överlåtelsehandling med
av SKK fastställt innehåll.
Utifrån den tidigare skrivningen kunde det tolkas som att det förelåg krav på att upprätta
skriftliga avtal även för den som skänkte eller på annat sätt överlät en hund utan
ersättning. UKK och CS har efter diskussion kommit fram till att det inte är skäligt att
man i en sådan situation riskerar att handla i strid mot grundreglerna om man inte
upprättar ett skriftligt dokument. Paragrafen har därför fått ovanstående förtydligande.
Från SKK:s sida är man medveten om att grundreglerna, som all regeltext, kommer att
ge upphov till frågor och behov av uttolkning. En arbetsgrupp är tillsatt som
kontinuerligt kommer att behandla de frågeställningar som uppstår och på så vis
omsätta grundreglernas skrivningar i praktiken. Arbetsgruppens uttolkningar kommer
att granskas av Kennelklubbens kommittéer (då olika delar av grundreglerna hanteras av
olika kommittéer), Centralstyrelsen och Disciplinnämnden innan de fastställs.
