Skolningsväg och
personligt mästerskap
Föredrag och seminarium
med
Roland van Vliet
3-6 september Stockholm och Järna
Skolningsväg och personligt mästerskap: De sju själsorganen
Rolan van Vliet är sedan 1970-talet djupt engagerad i
antroposofin. Han studerade filosofi och har sedan doktorerat
och skrivit böcker (endast på tyska och engelska så här långt)
om Mani ( 3oo-talet e. Kr.) och om de tidiga kristna lärorna, som
R. Steiner talade om. Han har forskat i ämnet och nytt okänt
material, som inte var känt på Steiners tid har hittats.
Kristendomen får här en helt ny sida som varit tystad, förträngd
och okänd för hela den kristna världen! Det stämmer väl
överens med R. Steiners forskning. Roland beskriver jordens
utveckling och den personliga utvecklingen helt i samklang
med R. Steiners.
Vi vill denna helg bjuda in till temat:
”Personligt mästerskap”, andlig utveckling i vardagen, ur
antroposofisk och manikeistisk synvinkel.
Läs mer på: antroposofi.nu/kalender
Roland van Vliet
Stockholm 3 september
föredrag kl. 18.00
Hagag. 14
08-34 87 41
Järna 4-6 september
4/9 föredrag kl 19.00
5/9 seminarium kl 9.30-20.30
6/9 seminarium kl 9.30-12.30
Kulturhuset i Ytterjärna
Varmt välkomna!
Tyska eller engelska med översättning
Inträde: Föredrag 100kr, seminarium 500kr.
Antroposofiska
Sällskapet
Skolningsväg och personligt mästerskap: De sju själsorganen
Hösten 2015 i Stockholm och Järna
Rolan van Vliet är sedan 1970-talet djupt engagerad i antroposofin. Han studerade filosofi
och har sedan doktorerat och skrivit böcker (endast på tyska och engelska så här långt)
om Mani ( 3oo-talet e. Kr.) och om de tidiga kristna lärorna, som R. Steiner talade om. Han
har forskat i ämnet och nytt okänt material, som inte var känt på Steiners tid har hittats.
Kristendomen får här en helt ny sida som varit tystad, förträngd och okänd för hela den
kristna världen! Det stämmer väl överens med R. Steiners forskning. Roland beskriver
jordens utveckling och den personliga utvecklingen helt i samklang med R. Steiners.
Vi vill denna helg bjuda in till temat: ”Personligt mästerskap”, andlig utveckling i vardagen,
ur antroposofisk och manikeistisk synvinkel.
Roland van Vliets arbete med Mani har visat sig vara av livsduglig kvalitet i vardagen.
R. Steiners forskning hänvisar oss på urkristendomens ursprungliga anlag, uttryckta i
Manis (300 e.k.) förkunnelser. Nya arkeologiska fynd bevisar idag att han hade rätt.
En väg till självhjälp är ju förr eller senare nödvändig när vi stöter på svårigheter i livet där
den gemensama nämnaren är jag själv!
I oss slumrar förmågor som gör en förbättring av oss själva fullt möjlig. I Österns vishet så
kallas dessa Chakras (se bilaga).
Dessa finns dolda som potential i alla människors kroppar.
Vi kan tillsammans med Roland i en workshop genom samtal bearbeta vardagens
mångfaldiga upplevelser, relationer i arbetslivet och med en livskamrat, ty det är ju där
som vi prövas som mest och därför behöver tips och idéer om hur vi kan ta oss vidare.
Varmt välkomna!
Gine Larasse, förberedelsegruppen
Mer information om Roland van Vliets arbete:
AKADEMIN
för personligt mästarskap och social konst
Manisola,
Filosofiskt institut av Dr. Roland van Vliet
www.manisola.de
Etisk kommunikation som social konst
I Akademin försöker vi att förbinda den personliga utvecklingen i form av personligt
mästerskap med den andra människan och världen. Denna ”etiska kommunikation”
handlar inte bara om social kompetens utan fram för allt om en etisk hållning gentemot
medmänniksan. Kan man lyckas att även under ett kort möte vända sig till den andra
människans väsen? Vilka förutsättningar behövs för ett verkligt möte, ett äkta samtal och
ett fruktbart samarbete, och hur hanterar man hinder och konflikter? När man utvecklar ett
socialt väsen gäller det att utvecklas från beroende till oberoende, som slutligen leder till
insikten om det ”ömsesidiga beroendet”. På det viset uppstår ”social konst” (Joseph
Beuys), det vill säga att man i varje situation handlar intuitivt och kreativt i förbindelse med
sig själv och de andra människorna i omgivningen.
Odelad uppmärksamhet som förbindelselänk
För att samtidigt kunna upprätthålla förbindelsen till sig själv och till den andra människan,
behöver man sinnesnärvarons kvalitet: det rätta handlandet i det rätta ögonblicket
gentemot den rätta personen. Människor brukar ofta hitta sinnesnärvaron i krissituationer
för att kunna göra det rätta, men man kan också tillägna sig sinnesnärvaron som en
permanent inre hållning. Är det möjligt att under hela dagen upprätthålla en sådan andlig
vakenhet? I denna inre hållning blir det personliga mästerskapet förbundet med den etiska
kommunikationen. Det är Akademins främsta mål att kunna handla intuitivt utur
sinnesnärvarons hållning. I modulen Meditationens filosofi står sinnesnärvaron som aktiv
meditativ hållning i centrum, utifrån vilket man kan handla mitt i det aktiva livet. Att vara
närvarande förutsätter full uppmärksamhet eller en ”permanent medvetenhet om
medvetandet”. Den grundläggande färdigheten som övas i Akademin och som slutligen blir
till ens andra natur, är den ODELADE UPPMÄRKSAMHETEN eller den vakna, levande
stillheten i ”Nuet”. I detta tillstånd av rent varseblivande verkar hjärtats intelligens och här
kan ofriheten direkt bli insedd och omvandlad. De olika modulerna handlar om en
utarbetning av denna självvarseblivning och denna intensiva omfattande varseblivning av
omgivningen.
AKADEMI FÖR PRAKTISK FILOSOFI
Akademin för personligt mästarskap och social konst är en arbetsvägledande,
personlighetsbildande utbildning för (andlig) ledarkraft och kommunikation vilken praktisk
filosofi och inre utveckling ligger till grund.
I akademin blir en praxis genomarbetad In der Akademie wird mit einer auf die Praxis
abgestimmten Philosophie gearbeitet. In der Ausbildung wird mit einer auf die Praxis
abgestimmten Philosophie gearbeitet. Den levande filosofiska bildar utgångspunkten, vid
vilken man ur en förundrande hållning tänker över vad man gör och besinnar sig på vilket
sätt, hur den mänskliga anden verkar samt hur människan tänker. Genom detta blir man
sin egen lärare och elev och genomtränger ett handlande med tänkandet.
PERSONLIGT MÄSTARSKAP
Det är såväl en klassisk som också en modern idé, där det ledande byggs på personligt
ledarskap. Eget entreprenörskap innehåller självständighet och egen utveckling. Detta är,
för att använda ett alkemistiskt uttryck, en 'konungslig konst', genom vilken man över
personlig handlingskraft utvecklar ett personligt mästarskap.
Filosofin ser man som den egna uppgiften, genom vilken man besinnar sig på människans
frihet. Kan människan verkligen bli en fri ande, som handlar på grund av självvald moralisk
intuition eller livsvärden? Är hon istånd att omsätta sina ofria krafter som karaktär, vanor,
emotioner och auktoritetstro till fria krafter? Den som vill komma till frihet behöver lära sig
att iaktta sina 'skuggsidor' förutsättningslöst omvandla dessa till goda, värdefulla
egenskaper. I akademin eller i seminarier söker man på ett praktiskt sätt efter möjligheter
att förverkliga den 'manikeisk' kärlekens princip, för att genom kärlek omgestalta
människans och kulturens 'skuggbilder” till kärlekskrafter.
Roland van Vliet skrev boken Manichäismus als Christentum von Freiheit und Liebe
(Manikeismen som frihetens och kärlekens kristendom Urachhaus, 2007, 2. Utg. inklusive
Dissertation - se artikeln av Roland van Vliet kring manikeismen nedan) och vill omsätta
sina forskningsresultat i det praktiska. Behärskandet och skolningen av kännandet,
tänkandet och handlandet är av essentiell betydelse i det personliga mästarskapet. Är en
objektiv, fördomsfri, neutral varseblivning möjlig? Kan förnimmandet bli stärkt på ett sådant
sätt så att en ren inlevelseförmåga och 'skänkande dygd' utvecklas till just empati och
medlidande? Är det mjöligt att tänkandet skolas så vi tillägnar oss en filosofiskt forskande
ande och vår vårt tänkande blir rörligt och öppen för en inspiration? Kan vi förmå oss att
stärka vilja på ett sätt att den blir skapande och för till ett positivt handlande som är
oavhängig och självbestämande? Det personliga mästarksapet behöver bli belivande och
stimulerande på det inre mänskliga så att människan på ett inordnat och fritt sätt blir
förbundet med det andliga självt och når till ett 'Jag-är-erfarande'. Hur utvecklar människan
Intuition, Imagination och Inspiration? Målet är att söka en förbindelse mellan den fria
individualiteten och andesjälv (vishet), livsande (kärlek) och andemänniska (det godas
handlingskraft). Akademin är ett initiativ från Manisola-Institutet. Under tidig medeltid firade
Mikaelfesten den 29 september av de Katarer betydelsen av vad 'Manisola' betecknar
som 'Andens och den heliga graals kalk'. Den centrala frågan lyder: Kan människan i det
vardagliga livet bli en 'Graalens människa' i modern mening.
Akademin innehåller:
Meditations och fenomenologisk filosofi inom andliga rörelser utgör akademins grund, för
att uppnå personligt mästerskap, något som sker unikt för varje människa, kan man hitta
inspiration hos de mänsklighetens lärare, som finns inom rörelserna. Då man inom det
personliga mästerskapet skolar perception känsla, tanke och vilja, behandlas filosofier hos
följande tänkare:
VARSEBLIVNING: Buddha (560-480 f.Kr.), ren, perfekt uppfattning och medvetenhet,
medvetanddefenomenologi, kommunikation, poesi
KÄNSLA: Mani (216-276 e.Kr.), Inlevande, skänkande känsla, känslofilosofi,
konflikthantering, drama och talekonst.
TANKE: Kristian Rosenkreutz (1378-1484), fantasifullt (imaginativt), inspirerat och intuitivt
tänkande (fyra tankeformer), 12 sanningsperspektiv, ledarskap, målning
WILJA: Rudolf Steiner (1861-1925), viljans andliga initiativkraft, praktisk tillämpning av
"Frihetens filosofi" i nutidens anda, management av din tid och vitalitet, social konst (vår
tids "fragmenterade vilja" undersöks och hur man, ur en odelad uppmärksamhet når en
odelad vilja som fritt och självständigt utvecklar sina krafter.
I akademin kommer dessa vägar mot inre utveckling inte bara förbindas filosofiskt, utan
även organiskt med hjälp av meditation i odelad uppmärksamhet. De olika vägarna har det
gemensamt att de är speciella tillämpningar av en grundläggande hållning i odelad
uppmärksamhet. I Buddhas lära kallas denna attityd aktsamhet ("mindfulness" något som i
vår tid innebär starkare och intensivare vakenhet hos sinnena). I Manikéismen finner man
en liknande odelad uppmärksamhet i den kärleks-kvalitet, som förvandlar det onda, och tar
emot Kristus i ditt eget inre, en Graal-symbol, som du låter strömma ut i omgivningen,
under vaken uppmärksamhet.
Den manikéiska invigningen ledde till att initianden blev "mästare i att bemöta" - en hjärtats
mästare. Hos Kristian Rosenkreutz uttrycktes denna odelade uppmärksamhet i det att han
såg det väsentliga hos det varseblivna med hjälp av en fullkomnad inlevelseförmåga. Hos
Steiners består den odelade uppmärksamheten av jagets medvetna tomhet under det
intuitiva handlande (vilket sker i medvetenhetssjälen). Odelad uppmärksamhet är själva
kärn- eller hjärt-punkten i min Akademi. En del av denna modul består av den speciellt för
Akademin skapade "manikeiska kristuseditationen", som genom aktiv imagination låter
Kristi kärlek strömma ut till den 'lidande världssjälen'. Vi arbetar också med att meditativt
möta vårt öde (dvs vårt karma) och söker efter ideal som kan ge ett värdefullt bidrag till
vårt samhälle.
Genom konstnärlig verksamhet blir den spontana uttrycksförmågan och improvisations-
andan stimulerade till att bli naturliga egenskaper hos ditt intuitiva handlande.
Konsten=människan = kreativitet = frihet "(Beuys). Denna utbildnings karaktär kan liknas
med ett äktenskap mellan filosofin och konsten.
Roland van Vliet har skrivit följande om Manikaeismen:
I min doktorsavhandling (dissertationen skedde vid Freie Universität 27/11-2013)
försvarade jag tesen att Manikéismen är en andra huvudströmning av den tidiga
kristendomen och samtidigt vederlade jag med sexton argument den rådande
uppfattningen om radikal dualism: Man kan säga att om det finns en (monoteistisk) Gud,
så finns det enda Onda, för att Han har godkänt det, för människans utveckling, och detta
onda kan omvandlas i kärlek. Huvudtesen som jag har framställt, är negationen av
docetism [dvs att Jesu mänskighet var illusorisk ö.a.] som Augustinus anklagade
manikéismen för. Och jag fann istället samma kristologi som Rudolf Steiner har, nämligen
den att Kristus först vid dopet i Jordan blev människa. Mani har också genom parakleten
(Hjälparen/tröstaren/frälsaren ö.a.) skådat sju Kosmoi i det kosmiska dramat av ljus och
mörker, och detta stämmer även överens med Rudolf Steiners i klarseende upprättade
kosmologi, som beskrivs i hans bok Vetenskapen om det fördolda. Steiners kosmologi och
kristologi, har redan redan framställts av Mani, som Rudolf Steiner även kallar ett
högtstående sändebud från Kristus, under den tidiga kristendomens period. Denna
manikeiska kristologi (som är en form av kosmisk kristendom), där det anges att det
högsta väsendet först vid dopet i Jordan kunde inkarnera till en full människa, har han
funnit stämma överens med med evangelistens åsikt. Ty Johannes och Markus börjar inte
sina evangelium med Jesu födelse, utan med dopet i Jordan, då Guds Ande steg ned i
människan Jesus. I det ursprungliga Lukasevangeliet - skrivet på grekiska står det på tal
om dopet i Jordan: ". Detta är min älskade Son, som jag i dag har fött" (Luk 03:22) och i
Matteusevangeliet Jesus svarar på fariséernas fråga, om han är Davids son till, att han
inte kunde vara denne Sonen, eftersom han är sin herre. Även förvandlingen som
skeddepå berget Tabor, då lärjungarna såg en gyllene sol över Jesus, förutsätter en
dualitet mellan Jesus och Kristus. Detta innebär att den manikéiska kristologin med stor
sannolikhet är den ursprungliga kristendomens kristologi! Man kan även se den
manikéiska kosmologin som en genom klarsynthet mer genomarbetad Johannesprolog!
Hade den manikéiska kristologin inte gått förlorad, vid dopet i Jordan, genom
inkarnationen av det övernaturliga i Jesus Kristus, skulle i dag aldrig idén om Jesus som
en man som endast är välsignad av Gud kunnat uppstå. Ty därigenom har vi förlorat det
verkliga innehållet i kristendomen, som enligt Schelling, är Kristus själv.
Det Onda som en förutsättning för den fria viljan
I Manikéeismen lever den idén att mänskligheten har en viktig uppgift i universum,
nämligen att i kärlek omvandla det Onda i kropp, själ och ande till något gott. Det är just
därför det onda är tillåtet av Gud.
En annan viktig orsak bör ges till varför det Onda inom manikéismen är tillåtet i kosmos
och inom människan. Nämligen det faktum att människan skapats både av Arkonterna,
vilkas existens tillåts, ur urmänniskan och av Kristus. Detta betyder att människan både
bestäms ur roten till det onda och ur roten till det goda. Denna dubbelhet i begynnelsen,
bär inom sig förutsättningen för människans fria vilja inom henne själv. Det faktum att
människan har möjlighet att välja mellan ondske-tendenser och det intuititivt insedda goda,
genom det faktum att människan har verkliga handlingsalternativ, föds den fria viljan! Den
fria viljan har möjlighet att ondskan som en förutsättning. Därför måste det Onda uppstå i
kosmos, i form av fallna änglar. Den centrala filosofiska tanken inom manikéismen är
faktiskt följande: Genom att ondskan tilläts, uppstod den fria viljan hos människan; när en
människan i frihet vill det Goda, uppstår kärleken och kärleken har i sin tur förmågan att
förbinda sig med det onda, så att det omvandla till det Goda.
Detta är en helt annan tankegång än den Augustinus hade. Han sade att människan hade
missbrukat sin fria vilja i paradiset, så att hon nu bara hade kvar en (skenbar) frihet att
synda. Anledningen till detta är, enligt Augustinus, att hänvisa till arvssynden. Han förnekar
verkligheten hos onda genom att hävda att det onda bara är frånvaron av det Goda
(privatio boni), beror på det onda i världen inte kan tänkas överensstämma med den
fullkomliga gudomens allsmäktighet. Det faktum till trots att han hade varit manikéismens
spridare, kunde han inte se, att det onda är absolut nödvändigt i kosmos för utformandet
av den fria viljan. Han ville Rättfärdiga Guds allsmäktighet, men offrade därför den fria
viljan - och detta fick ödesdigra konsekvenser för Kristendomen. Ty både katolicismen och
protestantismen följde Augustinus. De medeltida kättarna, katarerna, brändes på bål,
eftersom de proklamerade tanke- och viljefrihet (t.ex. Johannes de Lugio). Enligt
Augustinus har människan sedan Adam missbrukat sin fria vilja, och hon kan därför endast
räddas från arvsynden med hjälp av kyrkans. Men under min forskning har jag funnit att
Augustinus hämtade sitt specifika begrepp för arvssynd ur sitt manikéiska förgångna,
nämligen ordet: "concupicentia" (som betyder ont begär). Men denna term hade inom
manikeismen betydelsen av Karma, i den betydelse som Buddha använt. Det som ännu
inte övervunnits i en tidigare inkarnation, tar vi vid födelsen med oss till denna. Då
Augustinus inte längre tog hänsyn till idén om själens reinkarnation, som manikéerna
gjorde, satte han kristenhetens fria vilja ur spel. Eftersom karma är resultatet av fri vilja i ett
tidigare liv på jorden, kan man i detta liv åter igen handla i förhållande till följderna, med fri
vilja. För Augustinus, dock är den frie olydig som Adam, och han delar med honom en
kollektivt utmätt skuld, som sedan honom dödat den mänskliga friheten.
År 396 förkunnade Augustinus att Guds nåd hade segrat över människans frihet
(Quaestiones ad Simplicianum 1.2). Just där kom dramat om fördömandet av det kätterska
och av den fria tanken i alla de efterföljande århundraden att börja! I kristendomens
historiska utvecklingen efter Augustinus kom idén om arvsynden att ersätta idén om
karma, som hade lärts ut i den andra huvudströmningen!
Om chakras
Rudolf Steiner om man får tro Andreas Neider som är ansvarig för "Die Chakren - sinnesorganen der
Seele" (Die Rudolf Steiner "Begleiter" från Rudolf Steiner verlag) att Rudolf Steiner har ett eget eller
nytt chakra system än det vi vanligen hör talas om. Det påpekades först av Florin Lowndes i Die
Belebung des Herzchahra (1996/2000). Rudolf Steiner talar om dessa chakras eller lotusblommor i
kap. "Några av invigningens verkningar" i Hur uppnår man kunskap om högre världar?. Där nämner
Rudolf Steiner dem i förhållande till den fysiska kroppen, men han beskriver dessa i en annan
ordningsföljd än i den traditionella yoga-läran. Rudolf Steiner talar även om en mittpunkt:
"I mycket nära förbindelse med nämnda mittpunkt står den tolvbladiga lostusblomman. ... genom den
går på ena sidan strömningar till den 16-bladiga och den 2-bladiga och på den andra (under) sidan till
de 8-, 6- och 4-bladiga lotusblomorna. På grund av denna anordning måste vid ockult skolning en
alldeles särskild omsorg nedläggas på att utbilda den 12-bladiga lotusbloman." Hur uppnår man
kunskap om högre världar? (överst sid 128 i utg. 1977/1984)
Det är därför Rudolf Steiner lägger så stor vikt vid de grundläggande övningarna! De behöver övas
först. Men först behöver man tillägna sig dem. Det görs bäst om man inte gör det via den mer "ockult"
avancerade beskrivningen i "Det rosa" häftet (Kosoms Förlag), som är bättre lämpad för de som går i
"Högskolan", utan beskrivningen i Hur uppnår man kunskap om högre världar? eller i Vetenskapen
om det fördolda, vilken Rudolf Steiner själv rekomenderade sina elever i samband med meditationer
(se Seelenübungen GA 267, Rudolf Steiner).
Något annat som blir uppenbart är hur intimt förbunden utbildningen av framför allt den 16-bladiga
lotusblomman är förknippad med skolningsvägen i Frihetens filosofi! Man läser Hur uppnår man
kunskap om högre världar? på ett helt nytt sätt efter att ha arbetat med innehållet i Frihetens filosofi.
Man ser plötsligt helt oväntade saker. De befruktar nämligen varandra på ett viktigt och avgörande
sätt.
När vi iakttar något och vi kommer till en varseblivning och en förundran eller förvåning uppstår, gör
det att vi har möjlighet att skapa nya föreställningar istället för de, där vi vanligen bara "raffsar" ihop
några gamla invanda begrepp eller omdömen. Det är det vi gör i det vanliga livet. Det är det vi hittills
fortfarande fram tills nu bara är. Det är egot med dess begränsning vi alltid bär med oss. Vi blir nu
istället liksom "tagna på sängen" och en förundran kan uppstå. Här övervinner vi det hittillsvarande
egots begränsning. Det kan göra ont, det biter i oss.
"För detta ändamål måste hon ge akt på sina föreställningar. Varje föreställning måste få betydelse för
henne. I föreställningen bör hon se ett budskap, en [helt ny] underättelse om den yttre världens
ting. ... Hon bör leda hela sitt begreppsliv så, att det blir en trogen spegel av den yttre världen."
Hur uppnår man kunskap om högre världar? sid 108 (utg. 1977/1984)
Gör människan inte det på detta sätt kan de nya åtta bladen, de andra åtta har vi redan fått i gamla
tider, bli förhårdnade mm. och det skadar just utvecklingen av denna 16-bladiga lotusblomma vilket
sedan ger förvrängningar i det vi skådar i det andliga. Hur övar jag detta redan i det vardagliga livet?:
"Antag att jag får en underrättelse som jag strax bildar mig ett omdöme om [egots vana]. Om samma
sak får jag kort därefter en annan underrättelse som inte stämmer överens med den första. Jag måste
då ändra på det omdöme jag redan bildat mig. Följden härav är ett ogynnsamt inflytande på min 16bladiga lotusblomma. Det vore annorlunda om jag först hållit inne med mitt omdöme och om jag men
tankar och ord hade "tegat" med hela saken, tills jag fått ett fullt och säkert underlag för mitt omdöme."
Hur uppnår man kunskap om högre världar? sid 114 (utg. 1977/1984)
Hur skapas då ett omdöme? Att skapa ett omdöme är den sista delen av fyra steg i denna
kunskapsprocess, man finner beskriven av Rudolf Steiner i första kap. i Den högre kunskapens
grader. Vägen til högre insikt i andliga världar (GA 12). Först behöver jag komma till en iakttagelse
och invänta varseblivningsögonblicket. Förvåning eller förundran är kvaliteer jag behöver innan jag
kan skapa nya och levande föreställningar, vilka jag kan finna i varseblivningsögonblicket. Ju rikare
denna föreställning blir, ju mer kan jag sedan skapa levande och livsdugliga begrepp om jag utvecklar
vördnad i tänkandet så att jag inte utbreder mitt ego (det jag redan är) på allt och alla. Först därefter är
jag mogen att skapa mig ett omdöme med hängivenhet och ödmjukhet som grund! Underlaget för
denna process är således "Devotionens väg" (Hur uppnår man kunskap om högre världar? första
kap.).
Jag behöver bli medveten om hela denna process och inte bara det, den behöver bli en ny och
medveten vana innan jag sedan ur denna klangbotten (underlaget för mitt omdöme) kan börja arbeta
med den 16-bladiga lotusblomman, om man ser till vad Rudolf Steiner exakt har skrivit.
Hur vi erfar denna process är olika för varje enskild människa, men dock är portarna desamma, vilka
vi kan lära oss att känna igen! (Skulle det inte vara så kunde inte heller boken Hur uppnår man
kunskap om högre världar? ha kommit till.) Det är genom denna insikt vi kan avgöra hur vi träder in i
denna process, dock bara om vi har sett processen i sin helhet, till exempel beskriven i Frihetens
filosofi med stöd av första kap. i Den högre kunskapens grader och "Devotionens väg". Det
underlättar att läsa Frihetens filosofi med följande ord som grund "Själsliga iakttagelser enligt
naturvetenskapligt metod", således genom det imaginativa, genom ett vetenskapligt "matematiskt
imaginerande" (Rudolf Steiner, GA 324).
"Ju mer det som en människa t. ex. tänker eller talar överensstämmer med tilldragelserna i den yttre
världen, desto fortare utvecklar sig nämnda gåva [den 16-bladiga lotusblomman]."
Hur uppnår man kunskap om högre världar? sid 111 (utg. 1977/1984)
Sergeij Almstedt
augusti 2015
