IP/01/1068
Bryssel den 25 juli 2001
Kommissionen bötfäller Deutsche Post AG för att ha
beslagtagit, övertaxerat och fördröjt internationell
post
Europeiska kommissionen antog i dag ett formellt beslut, i vilket fastslås att
Deutsche Post har missbrukat sin dominerande ställning på den tyska
marknaden för distribution av försändelser genom att beslagta, övertaxera
och fördröja inkommande internationell post, som företaget felaktigt har
klassificerat som förtäckt inrikespost (s.k. A-B-A remail). Deutsche Posts
missbruk motiverar böter, men på grund av den osäkerhet som rådde om
rättsläget vid tiden för överträdelsen har kommissionen beslutat att endast
döma Deutsche Post till "symboliska" böter på 1 000 euro.
Konkurrenskommissionär Mario Monti: "Kommissionens beslut i dag är ett uttryck för
betydelsen av snabba och effektiva posttjänster inom Europeiska unionen. Vi gör det
mycket klart att dominerande postföretag som Deutsche Post inte får hindra det fria
flödet av post mellan medlemsstaterna. Företag som har beviljats långtgående
monopolrättigheter har ett särskilt ansvar för att inte missbruka sina dominerande
marknadspositioner genom konkurrenshindrande beteende. Genom att endast
utdöma symboliska böter tar vi hänsyn till att Deutsche Posts beteende tidigare har
tillåtits av de tyska domstolarna. De symboliska böterna skall dock också ses som en
tydlig signal om att - nu när rättsläget har förtydligats - missbruk av liknande slag
hädanefter kommer att leda till stränga sanktioner."
1998 överlämnade det offentliga brittiska postföretaget - British Post Office, som
nyligen ändrat namn till Consignia plc - ett klagomål till kommissionen i vilket man
hävdade att Deutsche Post vid ett flertal tillfällen hade beslagtagit, övertaxerat och
fördröjt internationell post från Storbritannien när den anlände till Tyskland.
Tvisten mellan British Post Office och Deutsche Post har sitt ursprung i en grundläggande oenighet om hur avsändaren av internationella utskick skall identifieras.
Deutsche Post hävdade för sin del att all inkommande internationell post som
innehåller en hänvisning till Tyskland - vanligen i form av en tysk svarsadress - skulle
anses ha tysk avsändare, oavsett var den producerats eller avsänts. Med hänvisning
till att utskick av detta slag enligt Deutsche Post i realiteten var förtäckt inrikespost
(s.k. A-B-A remail) beslagtog man försändelserna och vägrade att leverera dem till
adressaterna om inte fullständigt tyskt inrikesporto betalades. Deutsche Posts
leveransvägran ledde till långa förseningar, som högst på flera veckor. Consignia å
sin sida hävdade att all utgående post som producerats och avsänts i Storbritannien
skulle behandlas som internationell post, oavsett innehållet i försändelserna.
Kommissionens undersökningar har visat att de omtvistade försändelserna inte hade
tyska avsändare. De hade producerats och postats i Storbritannien eller alternativt
producerats i Sverige eller Nederländerna och sänts till Tyskland via Storbritannien.
Utskicken var inte förtäckt inrikespost - som Deutsche Post hade hävdat - och borde
därför ha behandlats som normal internationell post när de nådde Tyskland från sin
avsändningsort i Storbritannien. Kommissionen kom till slutsatsen att Deutsche
Posts sätt att behandla internationell post av detta slag som förtäckt inrikespost inte
var förenligt med EG-rätten.
Kommissionen fann att Deutsche Post hade missbrukat sin dominerande ställning på
den tyska marknaden för distribution av internationell post - och därmed brutit mot
artikel 82 i EG-fördraget - på fyra sätt: Deutsche Post behandlade olika kunder på ett
diskriminerande sätt och vägrade att tillhandahålla sina distributionstjänster om inte
en omotiverad överskjutande avgift betalades. Priset för tjänsten var oskäligt och
Deutsche Posts beteende hindrade utvecklingen av den tyska marknaden för
distribution av inkommande internationell post.
Under förfarandet har Deutsche Post förbundit sig att inte längre beslagta,
övertaxera eller fördröja internationell post av det slag som detta ärende gäller.
Deutsche Post åtar sig att distribuera alla försändelser utan försening, och det också
i fall där det råder tvivel om huruvida försändelserna verkligen är förtäckt inrikespost
(dvs. "ren" A-B-A remail). Krav på ytterligare avgifter skall - om de är berättigade ställas först efter det att försändelserna levererats till mottagarna.
I dag antog kommissionen ett formellt beslut om förbud, genom vilket Deutsche Post
åläggs att omedelbart upphöra med den redovisade överträdelsen.
De tyska domstolarna har i flera år konsekvent översett med Deutsche Posts
beteende, men har dock i senare domslut riktat kritik mot företagets behandling av
inkommande internationell post. Det fanns dessutom inte några prejudicerande
domar från EG-domstolen avseende internationella posttjänster vid den tid då de
flesta beslagen ägde rum. Rättsläget var därför oklart. Deutsche Posts åtagande
kommer att förhindra ytterligare förseningar av försändelser och underlätta upptäckt
av eventuella ytterligare överträdelser. Med hänsyn till detta har kommissionen
beslutat att endast utdöma "symboliska" böter när det gäller Deutsche Post.
FÖRKLARINGAR:
CENTRALISERAD POSTDISTRIBUTION:
Det blir allt vanligare att multinationella företag centraliserar sin postdistribution.
Massutskick distribueras ofta till adressater i flera länder från ett enda
avsändningsställe. Erfarenheterna har visat att svarsfrekvensen blir mycket
högre om kunderna kan skicka sina svar till en adress i det egna landet. Det är
därför av största vikt att ha en "lokal" svarsadress i varje land som
försändelserna distribueras till. Deutsche Posts beteende hindrar utvecklingen
av centraliserade distributionslösningar inom Europeiska unionen.
2
MISSBRUK AV DOMINERANDE STÄLLNING:
Deutsche Post har missbrukat sin dominerande ställning på följande fyra sätt:
- Diskriminering: Deutsche Post behandlade inkommande internationell post
olika beroende på om man ansåg den vara "äkta" eller - felaktigt - fann den
vara förtäckt inrikespost. I båda dessa fall utförde Deutsche Post exakt
samma distributionstjänster men tog olika höga priser av kunderna.
- Leveransvägran: För att få sina försändelser distribuerade hade Deutsche
Posts kunder inget annat val än att betala de extra avgifter som begärdes.
Deutsche Posts vägran att distribuera försändelserna på villkor som var
godtagbara för avsändaren och den avsändande postoperatören skall ses
som en förtäckt vägran att tillhandahålla sina distributionstjänster. Den
konkurrensbegränsande effekten av Deutsche Posts vägran förstärktes när
långa förseningar uppstod.
- Överprissättning: För inkommande internationell post som Deutsche Post
felaktigt betecknade som förtäckt inrikespost debiterade företaget full
inrikestaxa. Med hänsyn till att Deutsche Post nära nog har en monopolställning samt till de särskilda förhållandena inom postbranschen kom
kommissionen till slutsatsen att det pris Deutsche Post begärde för att
distribuera de omtvistade försändelserna inte stod i någon rimlig proportion
till de faktiska kostnaderna eller till det faktiska värdet av de tjänster som
tillhandahölls. Det debiterade priset måste därför betecknas som oskäligt.
- Marknadsbegränsning: På kort sikt begränsade beslagen, övertaxeringarna
och förseningarna direkt volymerna på den tyska marknaden för distribution
av internationell post. De extra avgifter som Deutsche Post krävde ledde till
omotiverade kostnadsökningar. Deutsche Posts beteende fick negativa
effekter för avsändarna, de avsändande postoperatörerna och, i sista hand,
konsumenterna. På längre sikt avskräcktes de missnöjda kunderna från att
utnyttja brittiska postoperatörer för post med slutlig adress i Tyskland.
Följden blev en produktionsminskning på den brittiska marknaden för
utgående internationell post till Tyskland.
POSTMONOPOLET I TYSKLAND
Deutsche Posts monopol på postområdet omfattar bl.a. vidarebefordran och
leverans av inkommande internationella försändelser på under 200 gram om
portot inte är mer än fem gånger högre än portot för den lägsta viktklassen.
Monopolet omfattar inte massutskick där minst 50 försändelser har identiskt
innehåll om varje försändelse väger över 50 gram. I realiteten behandlas, trots
att en viss liberalisering skett, praktiskt taget alla inkommande brevförsändelser
av Deutsche Post.
3
