Lagstiftning som rör fritidsfisket En sammanfattning av fritidsfiskets regelverk. Var, hur, när och vad man får fiska följer av fiskerilagstiftningen. Fritidsfisket regleras i fiskelagen (1993:787), förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskenäringen (fiskeförordningen) samt i föreskrifter i Fiskeriverkets författningssamling (FIFS). De senare omfattar i huvudsak havet och de fem stora sjöarna samt i dessa vattenområden mynnande vattendrag upp till första vandringshindret. Vissa bestämmelser om artskydd och förbjudna fiskemetoder gäller dock i hela landet. Dessutom tillkommer speciell reglering av fisket ovanför odlingsgränsen (renbeteslandet). Rätten att fiska Fiskelagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om rätten att fiska. När det gäller var man får fiska skiljer man på allmänt vatten, enskilt vatten och s.k. enskilt frivatten. Allmänt är sådant vatten som inte ingår i fastighet och finns utmed kusterna och i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön. Mälaren intar en särställning i och med att staten där betalt fiskerättsägarna för det intrång det innebär att allmänheten får fiska med rörliga redskap - enskilt frivatten. Vilka vatten Enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde är allmänt vatten i princip allt kustvatten och vatten i de stora sjöarna, som finns 300 meter utanför fastlandet eller ö av minst 100 meters längd. Understiger vattendjupet tre meter vid 300-metersgränsen sträcker sig det enskilda vattnet i stället ut till tre meters djupkurva. Dessutom gäller på vissa platser de s.k. enklav- och kilometerreglerna. Enklavregeln innebär att allt vatten som har förbindelse med öppna havet endast över enskilt vatten räknas som enskilt. Enligt kilometerregeln är, på syd- och ostkusten, allt vatten enskilt som inte har en mer än en kilometer bred förbindelse med öppet hav. Redskapsanvändning Regeringen har i fiskeförordningen begränsat redskapsanvändningen för fritidsfisket till vissa uppräknade redskap och redskapsmängder. Begränsningen gäller dock inte dem som fiskar med stöd av enskild rätt. Föreskrifter Fiskeriverkets författningssamling (FIFS) innehåller föreskrifter som tillkommit av fiskevårdsskäl. Dessa föreskrifter ändras ibland på grund av den rådande beståndssituationen. Sådana bestämmelser avser bl.a. fredningsområden, fredningstider, minimimått, redskapsbegränsningar. Vilda fiskbestånd skyddas också genom regler för odling, utplantering och flyttning av fisk. Tillstånd av länsstyrelsen krävs alltid för utplantering av fisk. Sådant får inte ges för arter eller stammar som är olämpliga med hänsyn till vattnets särart eller om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar. Fiskevårdsområden I inlandsvatten bestäms merparten av de restriktioner som behövs för fiskevården av fiskerättsägarna själva. Ofta sker förvaltningen genom en fiskevårdsområdesförening enligt lagen (1981:533) om fiskevårdsområden (LOFO). Regler Närmare information om vilka regler som gäller på avsedd fiskeplats bör i första hand sökas hos kommun eller länsstyrelse. För fiske med handredskap gäller samma regler för utländska som svenska medborgare. För övrigt fritidsfiske utan stöd av enskild fiskerätt krävs stadigvarande bosättning här i landet eller särskilt tillstånd av länsstyrelsen. De bestämmelser som i huvudsak reglerar fiskevården med avseende på det fria fritidsfisket längs kusterna och i de stora sjöarna finns i två författningar, Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön samt Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:37) om fiske i sötvattensområdena. Regler för märkning och utmärkning av fiskeredskap återfinns i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 1994:14) om märkning och utmärkning av fiskeredskap och vattenbruksanläggningar. Kontakt Vid frågor kontakta Martin Rydgren. Tel: 031-743 04 32 E-post