-1-
Sjöar och vattendrag i
Mullsjö kommun
av
Magnus Thorell
-2-
Sjöar och vattendrag i Mullsjö kommun
Av Magnus Thorell
Kartor och fotografier (där ej annat anges) av Lars Wärn
Innehåll
Inledning………………………………. 3
Tidans vattensystem.……………….….. 12
Vallsjön…………………………….….. 14
Hästgölen……………………………… 16
Nässjön…………………………………20
Gölen, Bjurbäck……………………….. 23
Andsjön………………………………... 25
Tidan (uppströms Stråken)……………. 27
Stråken………………………………… 31
Mullsjön…………………………….…. 36
Trollsjön………………………………. 41
Mullsjöån……………………………… 43
Knipesjön……………………………… 45
Gravsjön………………………………. 48
Gölen, Utvängstorp………………….… 51
Tolsjön………………………………… 53
Tidan Nedströms Stråken……………... 55
Hammarsjön…………………………... 58
Svartåns delavrinningsområde………… 61
Sjöbackasjön………………………….. 63
Saxarpasjön……………………………. 66
Brännerisjön (Sjögaslättsjön)………….. 68
Sandhemssjön…………………………. 71
Grimstorpasjön…………………………75
Släpesjön………………………………. 77
Lugnåsasjön…………………………… 80
Svartån………………………………… 82
Kvarndammen…………………………. 85
Parkdammen…………………………... 87
Vattendelare m m, karta ………………. 88
Litteratur………………………………. 89
Bilaga: Förekommande fiskarter i några
sjöar och åar inom Mullsjö kommun
Tryck: Mullsjö kommun Jan 2003
-3-
Mullsjön - en tidig morgon sommaren 2001.
Sjöar och vattendrag i Mullsjö kommun
Inledning
I Mullsjö kommun finns 25 sjöar som är registrerade med namn och sjönummer i SMHI
Svenskt vattenarkiv. Så man kan säga att Mullsjö är en ganska sjörik kommun. Sex av
dessa sjöar delas med andra kommuner. De största vattendragen i kommunen är Tidan,
Svartån och Mullsjöån och det är i deras avrinningsområden som nästan alla sjöarna
ligger.
De flesta sjöar bildades eller fick sin nuvarande form under den senaste istiden för
omkring 10000 år sedan. Många har uppstått längs sprickzoner i berggrunden som har
sitt ursprung i äldre geologiska skeden. Men former på bottnar och strandlinjer har de
fått under istiden. Stråken är ett fint exempel på en sprickdalssjö, men även Brängen och
Nässjön har uppstått på detta sätt.
I dalarna har vid landisens avsmältning stora mängder sand och grus avsatts. Det har
hänt att små isberg har lossnat från landisen och legat isolerade. När sedan sedimenten
har avsatts runt ett sådant isberg har en sänka uppstått i terrängen. I sådana dödisgropar
har t ex Mullsjön och flera av Sandhemssjöarna bildats.
Mossarnas myrgölar kan vara vad som återstår av forntida sjöar som fått sina stränder
försumpade och invaderade av vitmosstorv. Sådana gölar är Hästgölen, som ingår i
Torpmossen och Tolsjön i Tolsjömossen.
-4-
Några av sjöarna är konstgjorda fördämningar som Parkdammen och Kvarndammen
vid Tunarp. Längs Tidan ligger också flera fördämningar vilka alla har till uppgift att
jämna ut vattenflödet och bättre utnyttja vattenkraften. Vattendragen utnyttjades i högre
grad förr. Flera dammar har rivits och nästan alla spår är borta. Den som besöker
Grimstorp i Sandhem kan knappast se några spår av Kvarnsjön, som på 1800-talet låg
norr om gården och måste ha betytt en hel del för bygden.
På 1800-talet gick en våg av sjösänkningsföretagsamhet genom landet. För Mullsjös
del drabbades Knipesjön med förändrade strandlinjer och nytt utlopp mot Furusjön som
följd. Även Andsjön har sänkts något.
Utdrag ur historisk karta över Sandhem som upprättades under åren 1877-1882. Den numer torrlagda
Qvarnsjön syns norr om Grimstorp. Av kartan framgår att nuvarande Brännerisjön skyltade med ett
betydligt mer poetiskt namn på den tiden - Sjögaslättsjön.
-5-
Karta över sjöarna i Mullsjö kommun och dess omnejd.
-6-
Miljöpåverkan
Försurning
Också de till synes orörda sjöarna är påverkade av människan. Nedfallet av försurande
svavel- och kväveföreningar är ett allvarligt miljöproblem och har lett till låga pHvärden i några av kommunens sjöar. De flesta har dessbättre genom egen motståndskraft
- buffertkapacitet - klarat sig bra. Vattnets surhet är av betydelse för de vattenlevande
organismerna. Vid för lågt pH kan fortplantningen störas hos fiskar, groddjur och lägre
djurgrupper. Olika arter är olika känsliga. Indirekt har surheten betydelse för
vattenorganismerna också genom att den reglerar i vilken kemisk form metaller
uppträder. Exempelvis kan giftig aluminium lösas ut vid lågt pH. För att motverka de
negativa effekterna av försurningen kalkas några av sjöarna, nämligen Sjöbackasjön,
Gravsjön, Knipesjön, Trollsjön, Andsjön och Vallsjön.
Vid bedömning av pH-värden och surhet, liksom andra mätvärden, används
Naturvårdsverkets publikation Bedömningsgrunder för Miljökvalitet. Sjöar och
vattendrag (1999). Där föreslås nedanstående benämningar på olika pH-intervall:
Nära neutralt
Svagt surt
Måttligt surt
Surt
Mycket surt
pH-värde
> 6,8
6,5-6,8
6,2-6,5
5,6-6,2
≤ 5,6
För att få ett mått på vattnets buffertkapacitet mäts alkaliniteten i mekv/l.
Mycket god buffertkapacitet
God buffertkapacitet
Svag buffertkapacitet
Mycket svag buffertkapacitet
Ingen eller obetydlig buffertkapacitet
Alkalinitet (mekv/l)
>0,20
0,10-0,20
0,05-0,10
0,02-0,05
≤ 0,02
Eutrofiering
Ett annat miljöproblem är övergödning - eutrofiering - av sjöar och vattendrag orsakat
av för mycket kväve och fosfor, som alltså är näringsämnen för växterna. Nästan alla
kommunens sjöar var i sitt naturstadium näringsfattiga skogssjöar. Endast i Sandhem,
som ligger nära Falbygdens rika jordar, kan man tänka sig att ett par sjöar är naturligt
näringsrika. Gödsling av åkrar, avlopp från hushåll och utsläpp från trafiken bidrar till
övergödningen. De kommunala avloppsreningsverken släpper ut vatten i Svartån och
Mullsjöån. Även skogsgödsling, avverkningar och dikningar inverkar. Eutrofiering
leder till ökad produktion av växter och djur, algblomning, ökad vattengrumling, ökad
syrgasförbrukning vid nedbrytning av organiskt material och ändrad artsammansättning
i sjöarna.
-7-
För bedömning av tillstånd i sjöar och vattendrag utnyttjas totalfosfor och totalkväve
enligt nedanstående mall ur Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket
1999):
Totalfosforhalt (µg/l)
Låga halter
Måttligt höga halter
Höga halter
Mycket höga halter
Extremt höga halter
≤ 12,5
12,5-25
25-50
50-100
> 100
Totalkvävehalt (µg/l)
Låga halter
Måttligt höga halter
Höga halter
Mycket höga halter
Extremt höga halter
≤ 300
300-625
625-1250
1250-5000
> 5000
Färgtal
Färgtal mäts genom att vattnets färg jämförs med en färgskala. Färgtalet är främst ett
mått på vattnets innehåll av humus och järn. Enligt Bedömningsgrunder för
miljökvalitet görs klassindelning med avseende på färgtal enligt nedan:
Ej eller obetydligt färgat vatten
Svagt färgat vatten
Måttligt färgat vatten
Betydligt färgat vatten
Starkt färgat vatten
Färgtal (mg Pt/l)
≤ 10
10-25
25-60
60-100
> 100
Organiskt material, syretärande ämnen
TOC, totalt organiskt kol, mätt i mg/l, ger information om halten av organiska ämnen. I
näringsfattiga sjöar är TOC-halten låg. En näringsrik sjö har hög TOC-halt och ett högt
värde innebär att syret i vattnet kan förbrukas när de organiska ämnena bryts ner. Enligt
Bedömningsgrunder för miljökvalitet, görs nedanstående klassindelning:
Halt organiskt material, TOC (mg/l)
Mycket låg halt
Låg halt
Måttligt hög halt
Hög halt
Mycket hög halt
≤4
4-8
8-12
12-16
> 16
-8-
Metaller och miljögifter
Metaller förekommer naturligt i låga halter i sjö- och åvatten. Människan har kommit att
öka halterna av metaller i miljön. Genom utsläpp till luft och spridning vida omkring
och genom utsläpp direkt till vatten har halterna av vissa metaller ökat i svenska sjöar
och vattendrag. Förhöjda metallhalter kan leda till biologiska störningar.
Tungmetallerna bly, kadmium och kvicksilver orsakar redan i små mängder skador då
de tillförs djur och växter. Tungmetallerna utsöndras mycket långsamt och blir
miljögifter när de förekommer i för stor koncentration.
Kvicksilverhalterna i fisk är idag i allmänhet förhöjda. Medelhalterna i enkilosgädda
från sjöar i olika regioner i södra Sverige varierar mellan 0,5 och 1,0 mg kvicksilver/kg.
Det är förbjudet att sälja eller ge bort fisk med kvicksilverhalt högre än 1 mg/kg
fiskkött. Kvicksilverhalten i gädda har tidigare undersökts i Vallsjön, Andsjön, Nässjön,
Stråken, Mullsjön, Knipesjön, Gravsjön och Sandhemssjön. I Knipesjön och Vallsjön är
halterna mycket höga, 1,45 mg Hg/kg i Knipesjön (1985) och 1,38 mg Hg/kg i Vallsjön
(1987).
Utsläpp av renat processvatten från galvanisk industri sker i Mullsjöbäcken. Prov tas
kontinuerligt på utgående processvatten.
Flera arter av groddjur trivs i Hammarsjöns närhet.
Biologisk mångfald
Speciella och för trakten unika naturtyper är knutna till sjöarna och vattendragen. I
vattnet och på bottnarna lever sällsynta och hotade arter som öring, flodpärlmussla och
vissa sländearter. Även en del strandsträckor har stora naturvärden i skyddsvärda arter
och naturtyper. I strandnära skogar har Skogsvårdsstyrelsen hittat nyckelbiotoper och
naturvärden där hotade arter har påträffats eller kan finnas.
-9-
Bäcksländan, Isoperia diffiformis, trivs i
de klara skogsbäckarnas strömmande
vatten
Friluftsliv
Sjöarnas och vattendragens värde för friluftsliv och rekreation kan knappast överskattas.
Både de kommunala badplatserna och de många övriga badvikarna lockar.
Kanotverksamheten på Stråken och i Tidan är mycket omfattande. Fritidsfisket är av
största betydelse och har stort rekreationsvärde. Fiskevård bedrivs av ett antal
fiskevårdsområdesföreningar, vilka säljer fiskekort till allmänheten.
Nässjön erbjuder fina badmöjligheter, inte minst för småbarnsfamiljer.
- 10 -
Tidigare undersökningar
pH och alkalinitet har i kommunens viktigare sjöar mätts i stort sett årligen av Miljöoch hälsoskyddsförvaltningen sedan mitten av 1970-talet. Vad gäller övriga parametrar;
totalfosfor, totalkväve, TOC, färg, ledningsförmåga m m har mätningar skett vid en
riksinventering 1990 och en länsinventering 1995. Mullsjön har ägnats stor
uppmärksamhet och genomgick en limnologisk undersökning 1983.
Tidans vattenförbund är en sammanslutning av intressenter och användare av vattnet i
Tidans avrinningsområde. Vattenförbundet (och dess föregångare Tidans
vattenvårdsförbund) har genomfört miljökontroll i Tidans avrinningsområde sedan
1956. Detta har för Mullsjös del inneburit att vattenkvalitén flera gånger årligen har
undersökts i Tidan vid Kyrkekvarn, i Svartån vid Olofstorp, i Mullsjöån och i Stråken,
södra delen och norra delen. Sedan 1998 tas vattenprover även i Tidan vid Ryfors och i
Mullsjön. Bottenfaunaprov har tagits vid tre tillfällen vid Kyrkekvarn.
Provfiske har av Fiskerinämnden i Skaraborgs län genomförts i Stråken och Mullsjön
1985, i Gravsjön 1987 och i Knipesjön 1992. De sjöar som varit föremål för kalkning
har övervakats av Länsstyrelserna i Skaraborgs och Jönköpings län.
Dagsländor, bottenfaunaarter med olika försurningskänslighet.
- 11 -
Undersökningen 1999
Inför denna faktasammanställning har besök gjorts vid samtliga sjöar och större
vattendrag. Olika strandsträckor har inventerats vad gäller växtlighet och naturvärden
under sensommaren och hösten 1999. Uppgifter om floran har dessutom erhållits av
Anders Bertilsson, Västergötlands botaniska förening.
På miljökontoret fanns sedan tidigare uppgifter om fiskfaunan i de olika sjöarna. Med
hjälp av Michael Bergström och Curt Welander har dessa artlistor gjorts aktuella.
Vad gäller fåglar finns sedan tidigare en inventering av Södra Vätterbygdens
fågelklubb av sjöfåglar i Jönköpings kommun (1991), som delvis berör Mullsjö. En
liknande undersökning av Knipesjön, Habo kommun, har ställts till förfogande av
Anders Åhlund. En databas över fågelfynd i Mullsjö kommun har ställts till förfogande
av Södra Vätterbygdens fågelklubb genom Eric Öhman och uppgifter har dessutom
erhållits av Lars Moberg, Gunnar Hurtig och Sven V Johansson.
I november 1999 togs ett antal vattenprover i flertalet sjöar, vilka analyserades av
Svelab med avseende på pH, alkalinitet, konduktivitet, färg, TOC, fosfor och kväve. I
maj 2000 togs även några kompletterande vattenprover.
Mullsjön.
- 12 -
Tidan vid Näs.
Foto: Magnus Thorell
Tidans vattensystem
Tidans källor ligger i Strängsered i Ulricehamns kommun. Från Strängseredssjön och
till mynningen i Vänern rinner ån en sträcka på 185 km. Hela avrinningsområdets yta är
2228 km2. Nästan hela Mullsjö kommun ligger inom Tidans avrinningsområde. På sin
väg till Stråken sänker sig ån 86 m och på den sträckan bildar den, förutom
Strängseredssjön, sjöarna Jogen, Vållern, Brängen och Nässjön.
Nederbörden är i trakten runt Tidans övre lopp 850 mm per år. Området ingår i en
naturgeografisk region som fått namnet ”Götalands nederbördsrika västsida”. Barrskog
är den dominerande naturtypen och andelen lövskog är ganska liten. Myrområden av
olika slag är vanliga. Små jordbruk ligger spridda över området, större åkermarker finns
vid Liared och Kölingared längs Tidans dalgång.
Berg och jord
Övre delen av Tidans avrinningsområde är i geologiskt hänseende ett övergångsområde
och domineras av bergarter tillhörande den sydvästsvenska gnejsregionen, medan
området runt Stråken och österut domineras av granitbergarter. Dessa gnejser och
graniter är grå till
- 13 -
Tidan vid Näs i Bjurbäck.
rödaktiga vad gäller färgen. De har det gemensamt, att de mestadels ger en mer eller
mindre sur markreaktion och lämnar endast ifrån sig sparsamt med växtnäringsämnen.
Detta övergångsområde kännetecknas av rikligt med uppskjutande små massiv med
basiska bergarter som betyder en del för markreaktion och näringstillgång lokalt.
Jordarten inom Tidans övre avrinningsområde är till största delen morän. En del av
moräntäcket har berikats med istransporterat material från Falbygdens kalk- och
skifferbergarter. Detta kan förbättra jordarten avsevärt och bidrar till vattendragens
förmåga att motstå försurning. I Liared och i Nässjöns och framför allt Stråkens
dalgångar förekommer isälvsavlagringar i form av sand och grus. En betydande del av
jordarna täcks av torvmarker.
Årsmedelhalter för färg i Tidan vid
Kyrkekvarn 1995-1999.
Årsmedelhalter för fosfor i Tidan vid
Kyrkekvarn 1990-1999.
- 14 -
Vallsjön
Sjönummer enl. SMHI: 641547-137649
Tillrinningsområdets areal: 3.3 km2
Sjöareal: 30 ha
H ö h: 303 m
Medeldjup: 4.5 m
Max. djup: 9.1 m
Omsättningstid: 0.8 år
Det översta vattnet i den del av Tidans avrinningsområde som tillhör Mullsjö kommun
är Vallsjön, som delas med Jönköpings och Ulricehamns kommuner. Endast en mindre
del ligger i Mullsjö. Sjön är belägen på Hattåsen i västra Bjurbäck, omgiven av barrskog
och talrika mindre myrområden. Stora avverkningar har på senare år skett inom
tillrinningsområdet. I Ulricehamns kommun ligger ett lantbruk med åkermark som
gränsar till sjön. I övrigt förekommer ingen bebyggelse.
Vallsjöns främsta tillflöden är två bäckar som kommer från myrarna i omgivningen.
Utflödet är Tälningarudsån som leder till Lindhultasjön i väster.
Växt- och djurliv
Längs Vallsjöns stränder växer björk och klibbal. Bland framträdande arter i markfloran
kan nämnas gräset blåtåtel, starrarter som trådstarr och småstarr och anspråkslösa
blomväxter som topplösa och kråkklöver. Stränderna har steniga, grusiga bottnar, där
det växer sjösäv, notblomster, strandpryl och andra karaktärsväxter för den
- 15 -
näringsfattiga sjötypen. Ute i vattnet finns såväl gul, som vit näckros, rostnate och de
meterlånga, flytande bladen av plattbladig igelknopp.
Notblomster.
Av fiskar förekommer mört, gädda, lake och abborre. Storlom, fiskmås, fisktärna,
drillsnäppa, skogssnäppa och grågås uppges häcka vid Vallsjön.
Vattenkvalitet
Vallsjöns vatten är starkt brunfärgat och näringsfattigt. Sjön var skadad av försurning
innan kalkning påbörjades 1986. Ulricehamns kommun låter årligen kalka sjön. Det har
konstaterats att gäddor från Vallsjön har mycket höga kvicksilverhalter.
Naturvärden
Häckande storlom. Skog med naturvärden gränsar till stranden (Skogsvårdsstyrelsens
inventering). Området präglas av tystnad. Generellt strandskydd intill 100 m gäller för
Vallsjön.
Vallsjöns läge i gränsen mellan Mullsjö, Ulricehamn
och Jönköpings kommun.
Vallsjöns och Hästgölens avrinningsområden.
- 16 -
Hästgölen. Beträffande avrinningsområde, se sid 21.
Hästgölen
Sjönummer enl. SMHI: 641681-137745
Avrinningsområdets areal:
Sjöareal: 2.4 ha
H ö h: 312 m
Hästgölen ligger på Hattåsenområdet invid länsgränsen 1 km sydväst om Knaggebo.
Sjön är en myrgöl omgiven av ett myrkomplex bestående av mossar, kärrdråg, myrgölar
och fastmarksholmar. Hela våtmarksområdet avvattnas mot Brängen.
Växt- och djurliv
Hästgölens stränder är uppbyggda av torv. Här växer, förutom vitmossor, tuvull, vitag,
sileshår, klockljung, kärrlilja och andra utpräglade myrväxter.
Smålom häckar vid Hästgölen. Kricka och trana kan ibland ses här.
Vattnet i Hästgölen är starkt brunfärgat och mycket surt, pH-värde 4,6. Fosfathalten är
låg, kvävehalten måttligt hög. (Uppgifterna från 1995).
Naturvärden
Hästgölen med omgivningar har mycket höga naturvärden. Området är ostört, har
vildmarkskaraktär och är nästan orört. Häckande smålom. Värdeklass 1, objekt med
särskilt högt naturvärde (Våtmarker i Skaraborgs län 1991).
- 17 -
Brängens utlopp i Tidan.
Brängen
Sjönummer enl. SMHI: 641863-137912
Tillrinningsområdets areal: 128,8 km2
H ö h: 239 m
Sjöareal: 2.63 km2
Max. djup: 15,7 m
Större delen av Brängen ligger i Ulricehamns kommun. Tidan har sitt inlopp i
nordvästra delen. Sjön mottar vatten även av fyra bäckflöden. Utloppet ligger i
sydspetsen. Omgivningarna är höglänta, dominerade av barrskog och är påverkade av
avverkningar och dikningar. Närmast sjön finns en del lövskog och i södra delen åkeroch betesmark.
Växt- och djurliv
Stränderna består mestadels av sand, grus, sten och block, men dyiga strandpartier
förekommer även. Vegetationen består av den näringsfattiga skogssjöns karaktärsarter,
av vilka här kan nämnas pors, flaskstarr, kråkklöver och sjöfräken. På de sandiga,
grusiga bottnarna växer notblomster, löktåg och strandpryl i mängd. Längre ut i vattnet
ses gäddnate, gräsnate, hårslinga och plattbladig igelknopp. Vid utloppet finns täta
bestånd av bladvass och sjösäv.
- 18 -
Brängens läge på gränsen mot Ulricehamns kommun.
Brängens avrinningsområde.
Fiskfaunan är artrik med braxen, benlöja, mört, sutare, gädda, öring, siklöja, lake,
bergsimpa, abborre och gärs. Kräftpest har drabbat sjön. Både flodkräfta och
signalkräfta har inplanterats. Endast signalkräfta förekommer i dag. I Tidan, såväl
uppströms som nedströms, förekommer flodpärlmussla. Enligt Länsstyrelsen i
Älvsborgs län (1985) finns vid utloppet även mindre dammussla och ärtmussla.
Flodpärlmussla.
(Bild från Borås stad)
Som häckfåglar förekommer i Brängen storlom, fiskgjuse, gräsand, knipa, kanadagås,
fiskmås, storskrake och drillsnäppa. Andra arter som ibland ses invid sjön är kricka och
trana.
Vattenkvalitet
Brängens vatten är måttligt till betydligt brunfärgat. Mätningar av pH har under senare
år visat fördelaktiga värden nära 7. Alkaliniteten har gett besked om mycket god
förmåga att motstå försurning.
Tidans vattenförbund genomför sedan 1956 recipientundersökningar i Tidans
avrinningsområde. Vid Hjälmen, 1 km uppströms Tidans inflöde i Brängen, ligger en
mätstation med årlig vattenkontroll. Mätningar av Tidans näringsinnehåll vid Hjälmen
visar på ett vatten med måttligt höga kväve- och fosforhalter. Vattnet i Brängen hade
- 19 -
vid mätningar 1990 och 2000 låga fosforhalter och sjön kan klassas som oligotrof –
näringsfattig.
Ärtmussla (Pisidium sp.) är en av flera musselarter i
Brängen.
Vattenkemi (2000-05-30)
nära neutralt vatten (pH 7,3)
mycket god buffertförmåga
måttligt färgat vatten
måttligt hög halt av organiska ämnen
låg fosforhalt
måttligt hög kvävehalt
Naturvärden
Höga naturvärden, klass II enl. Länsstyrelsen i Älvsborgs län (1985).
Naturbetesmark klass 2 gränsar till stranden vid Norkebo (Ängs- och
hagmarksinventeringen, Mullsjö kommun). Gott om orörda stränder. Liten
fritidsbebyggelse. Utökat strandskydd till 200 m.
Friluftsliv
Brängen har stor betydelse för friluftsliv och fritidsfiske.
En vacker promenadväg utefter Brängen.
- 20 -
Nässjön
Sjönummer enl. SMHI: 641737-138012
Tillrinningsområdets areal: 198,4 km2
H ö h: 230 m
Sjöareal: 1,90 km2
Max. djup: 11.2 m
Medeldjup: 4.1 m
Sjövolym: 8.00 miljoner m3
Södra delen av Nässjön hör till Jönköpings kommun. Sjön ligger intill en sprickzon i
berget, som i väster löper norrut längs Tidans dal och längs Brängens västra sida.
Frånsett Tidan, får Nässjön vatten från Svansjön i söder och Andsjön i sydväst. Sjön
avvattnas genom Tidan i norra delen.
Nässjöns västra strand gränsar mot en långsträckt löv- och blandskogsklädd sluttning. I
övrigt dominerar barrskog omgivningarna. I norra delen, vid Näs och Bjurbäck, men
även i söder, ligger jordbruksmarker som gränsar till sjön. Små jordbruk ligger även på
höjdområdena runt sjön. Våtmarker har uppstått i anslutning till Tidans in- och utlopp.
Fritidshusbebyggelse finns i liten omfattning på östra sidan intill kommungränsen.
- 21 -
Nässjön.
Nässjöns avrinningsområde.
Växt- och djurliv
Stränderna är i regel blockrika med grus- eller sandbotten. En fin sandstrand finns i
norra delen. Strandvegetationen är mestadels ganska artfattig, men karakteristisk för den
näringsfattiga sjötypen. Klibbal, pors och gräset blåtåtel är framträdande växter längs
strandkanterna. Bestånd av sjösäv och bladvass förekommer sparsamt, utom vid Tidans
in- och utlopp, där större vassbestånd finns. På bottnarna växer notblomster talrikt. Från
de sandiga stränderna kan noteras strandpryl, löktåg, gåsört, nålsäv, knappsäv m m. På
djupare vatten förekommer s k långskottsväxter som gräsnate, hårslinga och vattenpest
tillsammans med flytbladsväxterna vit näckros och
Vattenpest.
Nässjöns fiskfauna är artrik: braxen, benlöja, mört, sutare, gädda, öring, siklöja, lake
och abborre finns här. Signalkräfta förekommer även.
Även vad gäller fåglar är artantalet högt. Som häckfåglar kan räknas storlom,
storskrake, fiskgjuse, grågås, kanadagås, kricka, gräsand, knipa, drillsnäppa,
skogssnäppa och fiskmås.
- 22 -
Vattenkvalitet
Nässjöns vatten är betydligt brunfärgat och har haft ett pH-värde omkring 7 de senaste
åren. Måttligt sura värden har uppmätts om man ser tillbaka en 20-årsperiod.
Alkaliniteten visade i nov. 1999 på mycket god buffertkapacitet.
Vad gäller näringsämnen är vattnets kvävehalt måttligt hög och fosforhalten låg till
måttligt hög. Med utgångspunkt från de mätningar som gjorts under 1990-talet bör
Nässjön räknas som oligotrof till mesotrof.
Vattenkemi (nov. 1999)
neutralt vatten (pH 7,1)
mycket god buffertkapacitet
betydligt färgat vatten
måttligt hög halt av organiska ämnen
måttligt hög fosforhalt
måttligt hög kvävehalt
Friluftsliv
Nässjön är av stort intresse för friluftslivet. En kommunal badplats finns vid Näs.
Fiskevårdsområdesförening finns för Jönköpings kommun. Ett utökat strandskydd till
200 m gäller för Nässjön.
Naturvärden: Höga naturvärden, klass II enligt vattenvårdsprogram utarbetat av
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Artrik fiskfauna. Artrik fågelfauna där bl a häckande
storlom och fiskgjuse ingår. Långa sträckor av stränderna och deras närmsta
omgivningar är oexploaterade. Skog med naturvärden gränsar till två strandsträckor
(Skogsvårdsstyrelsens inventering). Våtmarker med högt naturvärde finns vid Tidans
in- och utlopp (klass 2, Våtmarker i Skaraborgs län 1991).
Nässjön.
- 23 -
Gölen, Bjurbäck.
Foto: Magnus Thorell
Gölen
Sjönummer enl. SMHI: 641486-138278
H ö h: 293 m
Sjöareal: 2,7 ha
Nästan på högsta delen av åsen mellan Nässjön och Stråken ligger Gölen.
Omgivningarna utgörs av gran- och tallskogsnatur. I väster ligger ett våtmarksområde
med skogstäckt mosse, störd genom dikning. Gölen har ett utlopp i sydvästra delen.
Växt- och djurliv
Strandvegetationen består av vitmossmattor, sjöfräken, tuvull, trådstarr och flaskstarr m
fl starrarter.
Enligt uppgift förekommer abborre, gädda, lake och mört i Gölen.
Vattenkvalitet
Vattnet är starkt brunfärgat. I nov. 1999 uppmättes pH-värdet 5.1, mycket surt och
buffertkapaciteten var obefintlig. Kvävehalten var måttligt hög, liksom fosforhalten. I
nov. 1995 uppmättes liknande värden, frånsett fosforhalten, som då var låg.
- 24 -
Flaskstarr.
Naturvärden
Gölens närmsta omgivningar har genom sin orördhet karaktär av vildmark.
Friluftsliv
Området runt Gölen används troligen i ganska liten utsträckning av det rörliga
friluftslivet.
Gölen med det för många skogstjärnar karaktäristiska gungflyet.
- 25 -
Andsjön
Sjönummer enl. SMHI: 641350-138085
Tillrinningsområdets areal: 7,4 km2
H ö h: 242 m
Sjöareal: 39 ha
Max. djup: 6,3 m
Medeldjup:2,1 m
Sjövolym: 1,12 miljoner m3
Omsättningstid: 0,42 år
Andsjön ligger 3 km söder om Bjurbäcks kyrka. Större delen ligger i Jönköpings
kommun.
Tillrinningsområdet domineras av barrskog. Myr ingår även, bl a en mosse norr om
sjön. Jordbruksmark förekommer i liten utsträckning. Två bäckar mynnar i Andsjön,
den ena från Gölen. Sjön avvattnas via Andsjöån till Nässjön. Andsjön sänktes med 25
cm vid mitten av 1800-talet.
Växt- och djurliv
Stränderna är sandiga, grusiga eller dyiga. Vegetationen består av anspråkslösa arter,
som alla hör till den näringsfattiga sjöns flora. Den norra stranden har ett visst botaniskt
intresse, genom en ganska rik förekomst av dysäv, en art med sydvästlig utbredning i
landet och inte känd från något annat ställe i Mullsjö kommun.
- 26 -
Fiskfaunan består av abborre, gädda, mört. Fisket handhas av en
fiskevårdsområdesförening.
Storlom häckar i sjön.
Andsjöån har sitt utlopp i sjöns norra del och faller 12 m under den 800 m långa
sträckan till Nässjön. Strömstare och forsärla har häckningsplatser längs ån. Åns
bottenfauna är artrik och skyddsvärd genom förekomst av en rödlistad nattsländeart,
Hydropsyche saxonica.
Vattenkvalitet
Vattnet i Andsjön är betydligt brunfärgat och är fattigt på näringsämnen. Sjön är
påverkad av försurning och regelbunden kalkning har pågått sedan 1985. Under senare
år har pH varierat mellan 5,9 och 7.0. Gäddor från Andsjön har konstaterats innehålla
förhöjda halter av kvicksilver.
Naturvärden
Dysäv och häckande storlom. Forsärla, strömstare och skyddsvärd bottenfauna i
Andsjöån.
(Faktauppgifter till stor del från Jönköpings kommun, Miljöförvaltningen).
Andsjöån vid Korphultskvarn.
- 27 -
Tidan vid Näs.
Foto:Magnus Thorell
Tidan
Uppströms Stråken
Under sitt 2,5 km lopp mellan Brängen och Nässjön faller Tidan 10 m. Vattenkraften
utnyttjades förr vid två forsar, nämligen vid Nytorp, nära utloppet från Brängen och
Näs, Kvarndammen. Av dessa anläggningar finns idag endast kvar små rester och ån
forsar fritt.
På den 6 km långa sträckan Nässjön - Stråken faller Tidan 22 m. En del av fallhöjden
utnyttjas för el. produktion vid Ryfors, där det finns tre fördämningar, som samtidigt
utgör vandringshinder för öring. Omgivningarna längs denna del av Tidan utgörs till
största delen av barrskogsbevuxen mark. Några myrområden finns. Jordbruksmark finns
spridd över området, men ligger i första hand i närheten av ån.
Tidan är viktigt för turismen (Kyrkekvarns kanotcenter).
Bruket med kraftverk vid Ryfors.
- 28 -
Tidan vid Broholm.
Naturvärden
Från utloppet ur Brängen bildar Tidan forsar, strömsträckor och mer lugnflytande
partier genom barrskog och sumpskog av såväl barr som löv. En del av beteslandskapet
vid Näs når fram till Tidan. På västra sidan ligger mellan Brängen och Nässjön
sumpskogspartier med särskilt höga naturvärden (klass I, Våtmarker i Skaraborgs län,
1991). Nära åns inlopp i Nässjön finns lövsumpskog och öppet kärr med högt
naturvärde (klass II).
Stora delar av sträckan karakteriseras av den värdefulla biotopen strömmande vatten i
skogslandskap. Vid Nässjön finns den skyddsvärda biotopen orört sjöinlopp. I ån finns
ett bestånd av flodpärlmussla, samt öring och elritsa. Strömstare och forsärla häckar vid
övre delen. Gnagspår visar att bäver uppehållit sig på senare år vid inloppet i Nässjön.
Tidan ändrar karaktär från långsamt rinnande vid utloppet från Nässjön, till strömmande
och korta sträckor forsande längre ner. Sträckan från utloppet och en km nedströms
består av de särskilt värdefulla biotoperna stilla flytande å genom vassområde och
meandrande å med korvsjö. Längre nedströms finns de skyddsvärda biotoperna
strömmande vatten i jordbrukslandskap och vattendragssträckor med anslutande
hävdade mader och kulturmiljöer. Maderna som gränsar till ån hävdas genom slåtter vid
Strömsdal och bete vid gården Maderna (Ängs- och hagmarksinventeringen).Vid Ryfors
finns i åns närmiljö nyckelbiotop och annan skog med naturvärden (Skogsvårdsstyrelsens inventering), sluttningskärr med högt naturvärde (våtmarksinventeringen) och
naturreservatet Ryfors gammelskog.
- 29 -
Utöver de ovannämnda öring och elritsa, finns i åsträckan bäcknejonöga, braxen, mört,
gädda och lake. Strömstare och forsärla häckar även vid Åbo och Ryfors. Vid Åbo har
kungsfiskare observerats några år.
Tidan i närheten av Näs.
Foto:Magnus Thorell
Vattenkvalitet
Genom Tidans vattenförbunds försorg har vattenkemiska mätningar gjorts vid Ryfors
1998 och 1999 (ny mätpunkt). Nedanstående medelvärden uppmättes 1999:
neutralt vatten (pH 7,2)
måttligt hög fosforhalt
hög kvävehalt
måttligt hög halt av organiska ämnen
betydligt färgat vatten
svagt grumligt vatten
syrerikt tillstånd
Näringstillgången i Tidan vid Ryfors kan sammanfattas: stark påverkan av fosfor,
tydlig påverkan av kväve (Tidan 1998).
Kulturvärden
Ryds kvarn vid Ryfors översta damm, Ryfors övre och nedre kraftverk,
manufaktursmedja och stångjärnshammare m m (Översiktlig kulturhistorisk inventering
1977, Kulturhistoriska industrimiljöer i Jönköpings län 1998).
- 30 -
Friluftsliv
Ryforsområdet med park, promenadstigar, golfbana, kulturhistoriskt intressanta miljöer
och lockande natur, är ett viktigt centrum för kommunens frilufts- och turistverksamhet.
Stråken töms under hösten för att ge plats åt vatten från höstregn och vårflod. Observera pegelns läge
högt upp på stranden.
- 31 -
Stråken från Stråkenstrand.
Stråken
Sjönummer enl. SMHI: 642933-138293
Tillrinningsområdets areal: 406, 7 km2
H ö h: 208 m
Sjöareal: 9.3 km2
Max. djup: 37,5 m
Sjövolym: 111,6 miljoner m3
Omsättningstid: 0,74 år
Stråken ligger till största delen i Mullsjö kommun. Södra delen och en del av den östra
ligger i Jönköpings och Habo kommuner. Stråkens vatten fyller ut en sprickdal, som
sträcker sig från Bottnaryd till trakten av Broholm, en sträcka av drygt 2 mil. Dalen har
uppstått längs en förkastningszon, som löper längs Nissans dalgång ända från trakten av
Anderstorp. Vid Broholm delar dalen sig i Svartåns dalgång åt nordväst och Tidans
dalgång åt nordöst. Längs Stråkendalens västsida löper en markerad bergås, avbruten av
övre Tidans dal och nedanför åsen ligger en relativt smal och oregelbunden terrass av
sediment. Terrassen, som är belägen mellan några och ett tiotal meter över Stråkens yta,
är genomskuren av talrika bäckraviner. På östra sidan av Stråkendalen är landskapet
tämligen flackt, utom i norr och i Tidans dal, där Hökensås skapar stora nivåskillnader.
Vid inlandsisens avsmältning har antagligen en istunga legat kvar i Stråkendalen och
mängder av isälvsmaterial, mo, sand och grus, har avsatts intill isen och över
omgivande terräng. Stråken har på detta sätt fått sin form med karakteristiska uddar och
trånga sund. Bredden överstiger sällan 500 m. Det är inte klarlagt hur isavsmältningen
inom området tillgått. För att göra detta krävs geovetenskapliga insatser i framtiden.
- 32 -
Detta är ett viktigt skäl till att Stråkendalen har bedömts vara av riksintresse för
vetenskaplig naturvård i den fysiska riksplaneringen.
Stråken.
Stråkens och Tidans avrinningsområde.
Landskapet i Stråkens omgivningar domineras av barrskog. Åkermark förekommer i
hög grad på platån på den västra sidan. I sluttningarna på denna sida förekommer en del
lövskog, men lövinslaget är i övrigt litet. Stora slutavverkningar i skogsbruket har skett
runt Stråkendalen på senare år.
Inom några områden förekommer koncentrerad fritidsbebyggelse i anslutning till
Stråkens stränder, för Mullsjös del främst vid Västerkärr och sträckan Stråkensstrand Broholm. I övrigt förekommer gles fritidsbebyggelse i mindre omfattning. I Västerkärr
har en del fritidshus med tiden blivit helårsbebodda.
Stråken regleras genom kraftverket vid Kyrkekvarn, ca 2,5 km nedströms utloppet.
Amplituden mellan normal dämningsgräns och sänkningsgräns är 1,09 m tiden 1/5 till
15/8 och 1,5 m övrig tid på året.
Växt- och djurliv
Stråkens stränder består mestadels av sand eller grus. Dystränder finns i mindre
omfattning. Större strandnära våtmarker och vassområden finns vid Mullsjöåns, Tidans
och Svartåns inlopp (Tunarpsmaden) och vid Fiskarön nära Margreteholm.
Strandfloran utgörs av oligotrofsjöns karaktärsväxter. Artsammansättningen är enhetlig
längs stränderna. Bladvass och sjösäv förekommer mestadels i glesa bestånd. Andra s k
överståndare är de mycket vanliga arterna flaskstarr, knappsäv och sjöfräken. Kraftiga
tuvor av bunkestarr förekommer ofta, vasstarr är ovanlig, vilket också gäller blåsstarr.
- 33 -
På sand- och grusstränderna växer strandranunkel, strandpryl och nålsäv i myckenhet
och på bottnarna notblomster och två arter braxengräs. I övrigt har noterats av
långskottsväxter: hårslinga, vattenpest, gräsnate, ålnate, vilka förekommer allmänt och
långnate, vilken är sällsynt. Av flytbladsväxter finns gäddnate, gul och vit näckros och
vattenpilört.
Fiskfaunan är artrik: björkna, braxen, benlöja, mört, sutare, gädda, lax (inplanterad),
öring, eventuellt bäckröding (inplanterad), siklöja, lake, abborre, gärs. Dessutom finns
signalkräfta.
Ål fanns förr, men har inte fångats de senaste 50 åren.
Braxengräs, här Isoëtes lacustris. De två arter som förekommer i landet återfinns i Stråken.
Följande fågelarter häckar i anslutning till Stråken: storlom, småskrake, storskrake,
fiskgjuse, skäggdopping, fisktärna, knölsvan, grågås, kanadagås, kricka, gräsand, knipa,
häger, skogssnäppa, fiskmås. Sjön är dessutom viktig som rastlokal för sångsvan och
andra flyttfåglar. Fågelskyddsområden finns vid, Bockön, Fiskarön och Tunarpsmaden.
- 34 -
Vattenkvalitet
Tidans vattenförbund gör årlig miljökontroll av Stråkens vatten. Den långsträckta sjön
undersöks på två punkter, dels i djupdelen i sjöns södra del och dels i norra delen
nedströms Mullsjöåns inflöde. Mullsjöån är recipient för reningsverket i Mullsjö.
Stråkens vatten är svagt till måttligt färgat. Det genomsnittliga siktdjupet under
sommarhalvåret 1998 var 5,4 m (Tidans vattenförbund). De senaste åren har pH-värdet
legat vid 7, vanligen något över. Buffertkapaciteten är mycket god. När det gäller
näringstillgång visar den södra mätpunkten under 1990-talet på låga fosforhalter, utom
1998, då halten var måttligt hög. Fosforhalterna vid den norra mätpunkten har
genomgående varit måttligt höga.
Årsmedelhalter för fosfor i Stråkens djupdel
resp nedströms Mullsjöån år 1993-1997.
Årsmedelhalter för kväve i Stråken.
Kvävehalterna var motsvarande period måttligt höga. Även vad gäller kväve visade
1998 högre halter än genomsnittet för perioden Motsvarande resultat för den norra
mätpunkten visade måttligt höga till höga halter.
Sammanfattning av näringstillgång. Djupdelen i söder:
obetydlig påverkan av fosfor
obetydlig påverkan av kväve
näringsfattigt (låg klorofyllhalt)
Norra delen:
tydlig påverkan av fosfor
stark påverkan av kväve
Naturvärden
Stråkendalen är av riksintresse för naturvården vad gäller landskapsbild och
geovetenskap. Unik form och mångformig strandlinje. Sjön har en artrik fiskfauna med
bl a öring och en artrik fågelfauna med flera par häckande storlom och fiskgjuse. Floran
är synnerligen representativ med väl utbildade växtsamhällen. Inom Mullsjö kommun
berörs strandkorridoren (0-30 m från stranden) av hela 16 objekt i Skogsvårdsstyrelsens
nyckelbiotopsinventering. Stråken har naturvärdesklass II, högt naturvärde, i
länsstyrelsens i Jönköpings län vattenvårdsprogram (1990). Ett
strandskyddsförordnande på 200 m gäller för Stråken.
- 35 -
Friluftsliv
Stråken är av mycket stort värde för friluftslivet. Fritidsfisket är av stor betydelse och
administreras av Stråkens fiskevårdsområdesförening. Fiskproduktionen är god och har
stort rekreationsvärde. Sjön bedömdes vara av länsintresse för fritidsfisket
(Fiskenämnden i Skaraborgs län 1989). Kanotpaddlingen är omfattande, liksom annan
båttrafik. Hastighetsbegränsning till 5 knop gäller för delar av sjön och
vattenskidåkning är endast tillåten inom vissa områden. Småbåtshamn finns. Kommunal
badplats är belägen vid Mullsjö campingplats, andra badplatser ligger vid
Stråkensstrand, Broholm och Margreteholm. Det finns campingplats och flera
iordningställda övernattningsplatser för kanotister. Vid vintrar med lämplig sjöis är
skridskoåkning ett omtyckt nöje.
Ett gäng kanotister tar sig upp i Mullsjöån (1979).
Stråkensstrand.
Knölsvan i sitt bo på Stråken.
- 36 -
Mullsjön
Sjönummer enl. SMHI: 642253-138558
Tillrinningsområdets areal: 10,6 km2
H ö h: 226 m
Sjöareal: 0,71 km2
Medeldjup: 7,4 m
Max. djup: 19,3 m
Sjövolym: 5,4 miljoner m3
Omsättningstid: 1,5 år
Mullsjön ligger vid Gyljerydsmon. När denna bildades i samband med inlandsisens
avsmältning låg en s k dödis kvar runt vilken sediment avsattes. På så sätt uppstod en
sänka i terrängen.
Mullsjöns tillrinningsområde består av Mullsjö tätort, barrskogsområden i öster och
söder och en mindre del myrmark. Den odlade arealen uppgår till 12-15 % av
tillrinningsområdet. De viktigaste tillflödena är två bäckar i nordöstra delen. Fem
dagvattenutsläpp mynnar i sjön.
Mullsjön lämnar sitt vatten till Stråken via Mullsjöbäcken som har sitt utflöde i
nordväst.
Mullsjö tätort sätter helt sin prägel på sjön med tätbebyggelse i norr, öster och söder.
Endast den västra, en del av den södra, samt en kort sträcka av den östra stranden är
- 37 -
opåverkad. Tre små holmar ligger i nordöstra delen. De har tillkommit genom utfyllnad.
I norr ersätter utfyllnader helt den ursprungliga stranden.
Mullsjön.
Mullsjöns avrinningsområde.
Växt- och djurliv
Stränderna består mestadels av sand och grus. På östra sidan ligger ett
sumpskogsområde med organogen strand. Strandvegetationen bär prägel av den
oligotrofa sjön, utom i norr där ganska tät vegetation av bladvass förekommer. Här
växer också den införda arten knäckepil. I övrigt förekommer bladvass i sparsamma
eller måttligt rika bestånd.
Flaskstarr, sjöfräken, knappsäv, topplösa m fl är allmänt förekommande i strandzonen
tillsammans med notblomster, sylört, strandpryl och kransalgen vattenslinke Nitella sp.
På bottnarna en bit ut från stranden växer braxengräs. Här finns också hårslinga, ålnate,
gräsnate, gäddnate, gul och vit näckros.
I sydvästra viken förekommer på 1-2 m djup en kolonibildande blågrön alg, kallad
sjöhjortron Nostoc Zetterstedtii, som är mycket sällsynt. Algen har stora krav på klart
och rent vatten.
Det finns flera indikationer bland växtligheten på näringsrika förhållanden i Mullsjön:
större bestånd av bladvass, rika förekomster av bredkaveldun och svärdslilja, täta
bestånd av vattenpest och förekomst av trubbnate och stor igelknopp. Samtidigt finns
mycket av den näringsfattiga sjöns karaktär kvar, särskilt i västra och sydvästra delen.
Enligt uppgift förekommer följande fiskarter i Mullsjön: mört, sutare, gädda, regnbåge,
lake och abborre. Dessutom har signalkräfta planterats in.
Enligt Fiskenämnden i Skaraborgs län (1986) utsattes rödingyngel och öringrom vid
förra sekelskiftet. Även gös har inplanterats och på senare tid dessutom regnbåge och
bäckröding. Enligt äldre uppgifter (1939) förekom såväl sik som ål.
- 38 -
Ålnate, Potamogeton perfoliatus, växer i flera av kommunens sjöar, bl a i Mullsjön.
Som häckande fåglar i Mullsjön brukar sothöna, skrattmås, skäggdopping och storlom
förekomma. En period häckade skrattmås synnerligen talrikt på de små holmarna. Även
rörhöna har häckat.
Vattenkvalitet
Eftersom Mullsjön är av vital betydelse för Mullsjös närmiljö har intresset för sjön från
kommunal sida alltid varit stort. I början av 1980-talet radade flera problem upp sig:
vattennivån hade sänkts, sjön hade börjat växa igen, badande drabbades av hudklåda
och skrattmåskolonin hade vuxit till betydande mått. 1883 anlitades en limnolog för
utredning av sjöns status.
Vid denna undersökning (Sandell 1983) framkom bl a att Mullsjön från början varit en
näringsfattig, oligotrof sjö, som genom utsläpp från jordbruk och bebyggelse blivit
näringsberikad, svagt mesotrof. Sjön är synnerligen känslig vad gäller utsläpp, eftersom
genomströmningen är dålig och omsättningstiden lång, främst i de södra och mellersta
delarna.
Undersökningen visade även att Mullsjöns vatten är av god kvalitet, mjukt, men ändå
motståndskraftigt mot försurning. Man konstaterade lättare typ av förorening, sannolikt
- 39 -
Sothöna och Rörhöna, två sjöfågelarter som häckat i Mullsjön.
orsakade av dagvattenutsläpp. Det finns risk för algblomning vid höga
sommartemperaturer p g a den dåliga vattenomsättningen. Tillflödena visade sig vara
lätt förorenade och något näringsrika, utom det flöde som ligger längst åt nordost.
Föroreningar och närsalter antogs härröra från jordbruk och bebyggelse.
Den enda alarmerande anmärkningen i rapporten gällde Mullsjöbäcken, sjöns utflöde,
som var synnerligen allvarligt förorenad av utsläpp från galvanisk industri. Som följd av
detta var bäcken helt död och den självrening, som levande organismer åstadkommer,
hade helt upphört.
Årliga mätningar av pH och alkalinitet i Mullsjön under 1990-talet har visat på bra
pH-värden och mycket god förmåga att motstå försurning. Mätningar 1990, 1995, 1998
och 1999 har visat på ett svagt färgat vatten med låga till måttligt höga fosforhalter och
måttligt höga kvävehalter. Siktdjupet var i aug. 1998 5,1 m och i aug. 1999 3,3 m.
Syreprofiler i Mullsjön vid tre mättillfällen år 1999.
- 40 -
Med utgångspunkt från klorofyllhalt och total fosforhalt i aug. 1988 kunde Tidans
vattenförbund bedöma Mullsjön som måttligt näringsrik. Man konstaterade även att
syret i bottenvattnet förbrukades under sommaren. I augusti var bottenvattnet i det
närmaste syrefritt. Även 1999 kunde ett syrefritt bottentillstånd konstateras i augusti.
Dessutom visade en mätning vintertid på syrebrist i sjöns djupaste delar.
Utslaget på senaste 10-årsperioden kan vattnet anses vara näringsfattigt till måttligt
näringsrikt. Samma omdöme gavs efter undersökningen 1983.
Vattenkemi (nov. 1999)
nära neutralt vatten (pH 7,1)
mycket god buffertkapacitet
måttligt färgat vatten
låg halt av organiska ämnen
låg fosforhalt
måttligt hög kvävehalt
Naturvärden
Sjön utgör en viktig del av samhällsmiljön och bör bedömas ur denna synpunkt. Ganska
stor artrikedom med ett par sällsynta inslag; sjöhjortron och storlom.
Friluftsliv
Mullsjön har mycket stor betydelse för fritidsfisket vilket administreras av Mullsjö
sportfiskeklubb. Kommunala badplatser finns vid friluftshotellet och Barnbadet. Sjön
används i undervisningen av grundskolan och gymnasieskolan. Ett strandskydd på 100
m gäller för Mullsjön.
- 41 -
Foto: Magnus Thorell
Trollsjön
Sjönummer enl. SMHI: 642241-138423
Avrinningsområdets areal:
H ö h: 215 m
Sjöareal: 1,8 ha
Medeldjup: 4,6 m
Max. djup: 10 m
Sjövolym: 82800 m3
I en vackert formad dödisgrop på Gyljerydsmon, mellan Mullsjön och Stråken, ligger
Trollsjön, en källsjö utan synligt tillopp eller avlopp. Omgivningarna i det begränsade
tillrinningsområdet präglas helt av tallskog.
Växt- och djurliv
Som naturtyp betraktad är Trollsjön en göl med gungflyartade vitmossmattor längs
större delen av strandlinjen. Vegetationen vid stranden utgörs av fattigkärrets flora med
tuvull, tranbär, trådstarr, flaskstarr, trådtåg, brunven m m. Av vattenväxter förekommer
braxengräs, vit näckros och gäddnate.
Fiskbeståndet består av öring, bäckröding, regnbåge och gräskarp. Sjön
rotenonbehandlades 1966. Dessförinnan fanns abborre och gädda. Fiskevården i
Trollsjön handhas av Mullsjö sportfiskeklubb, som även kalkar sjön ungefär vart 3:e år.
Första kalkningen skedde 1985.
- 42 -
Vattenkvalitet
Trollsjöns vatten är obetydligt till svagt färgat. Vattnet är försurningskänsligt, men
genom kalkningarna upprätthålls ett svagt surt till neutralt pH-värde. De värden som har
uppmätts under 1990-talet har växlat mellan 6 och 7,5. Fosforhalterna och
kvävehalterna var 1995 måttligt höga.
Naturvärden
De biologiska värdena begränsas av det faktum att sjön är rotenonbehandlad, gödslad
och att främmande fiskarter har satts ut.
Friluftsliv
Trollsjön med omgivningar har en mycket stor betydelse för det rörliga friluftslivet och
som fiskesjö (”put and take”).
Trollsjön. Sjön sägs figurera i John Bauers berömda målning med prinsessan Tuvstarr.
Foto: M. Thorell
- 43 -
Mullsjöån, fiskdammsområdet.
Foto: Sven-Olof Ludvigsson
Mullsjöån
Mullsjöån uppstår där Kvarnöbäcken (Vasabäcken) rinner samman med Mullsjöbäcken.
Dess lopp till Stråken är 1 km. Ån har eroderat Gyljerydsmon och bildat en trång dal
med ganska branta sidor. I dalen ligger ett system med gamla igenvuxna fiskdammar,
vilka länge varit ur bruk.
Växt- och djurliv
Vegetationen längs ån domineras av kraftiga granar i sluttningarna och klibbal i
dalbottnen, där det även växer stora bestånd av den ståtliga ormbunken strutbräken.
Skogsmiljön längs Mullsjöån är klassad som nyckelbiotop av Skogsvårdsstyrelsen.
I mynningen mot Stråken har bildats ett kärr dominerat av flaskstarr, sjöfräken, pors,
bredkaveldun och gråvide. Här växer även missne, kärrstjärnblomma och vattenblink bl
a. Den sistnämnda ganska ovanlig i trakten. Kärret vidgas mot Stråken och övergår i ett
bladvassbälte.
I ån förekommer bäcknejonöga, gädda, öring och bäckröding.
Vattenkvalitet
Mullsjöån används som recipient av Mullsjös kommunala avloppsreningsverk och är
mycket hårt belastad med mycket höga halter av fosfor och kväve. Syretillståndet har
dock varit gott såväl 1998 som 1999 enligt Vattenförbundets mätningar.
- 44 -
Vattenkemi i Mullsjöån (Tidan 1999)
mycket hög fosforhalt
mycket hög kvävehalt
måttligt hög halt av organiska ämnen
betydligt färgat vatten
betydligt grumligt vatten
syrerikt tillstånd
Årsmedelhalter för kväve 1994-1998
Årsmedelhalter för fosfor i Mullsjöån 1995-1999
Friluftsliv
Mullsjöåns dalgång har stora värden för friluftslivet som promenadstråk.
Al förekommer rikligt vid Mullsjöåns utlopp i Stråken (1979).
- 45 -
Foto: Magnus Thorell
Knipesjön
Sjönummer enl. SMHI: 642528-138795
Avrinningsområdets areal: 19.1 km2
H ö h: 252 m
Sjöareal: 0,89 km2
Medeldjup:1,4 m
Max. djup: 4,2 m
Sjövolym: 1,78 miljoner m3
Omsättningstid: 0,3 år
Knipesjön ligger nordost om Mullsjö tätort och delas med Habo kommun. Detta är den
enda av sjöarna i Mullsjö kommun som inte avvattnas mot Tidan. Utloppet, Knipån,
rinner nämligen mot Furusjön och vidare mot Vättern. Så har det dock inte alltid varit.
Vid mitten av 1800-talet sänktes sjön och fick sitt nuvarande utlopp och sin nuvarande
strandlinje. Innan sänkningen avvattnades sjön genom Kvarnöbäcken och vidare till
Stråken. Den gamla strandlinjen framträder här och där runt sjön. Skälet till sänkning av
sjön var inte i första hand
att utöka jordbruks- och betesmarker, utan att skapa kraftigare vattenflöde i Knipån.
Huvuddelen av Knipsjöns tillrinningsområde ligger i norr och består till större delen av
barrskog. Lövskog, mest björk, förekommer nära sjön. En del myrmark ingår, bl a delar
av våtmarkskomplexet Bare mosse. Åkermark finns runt Knipesjön och i Gravsjö.
- 46 -
I närnaturen runt Knipesjön dominerar åkrar och betesmarker i söder och sydväst,
barrskog, delvis sumpig, finns i nordvästra och norra delen. Längs den flacka östra
stranden förekommer på gammal sjöbotten vidsträckta kärrmarker och björkskog av
sumpig karaktär.
Bebyggelse finns i anslutning till odlingsmarken vid Sjöbo och Knipan.
Fritidsbebyggelse saknas.
Knipesjön.
Knipesjöns avrinningsområde. Rinner till
Östersjön. I övrikt rinner kommunens vatten
västerut.
Växt- och djurliv
Vegetationen längs stränderna består av bladvass, sjösäv och starrarter i sparsamma till
rika förekomster. I södra och sydvästra delen är vassvegetationen kraftigt utvecklad och
innanför vassarna finns starrängar. På östra sidan berörs strandkorridoren av omfattande
fuktängs- och sumpkärrspartier med vegetation av pors, trådstarr, bunkestarr, flaskstarr,
sjöfräken, grenrör m m. Vid stranden växer här de sällsynta arterna agnsäv och dvärglin
på sina enda växtplatser i kommunen. Våtmarksområdet betecknas klass 1 (särskilt högt
naturvärde) i Våtmarker i Skaraborgs län.
Knipesjöns stränder växlar mellan dyig och sandig till grusig botten. På sistnämnda
underlaget kan notblomster bilda mattor med sina bladrosetter. Andra förekommande
arter är braxengräs, även den ovanligare släktingen vekt braxengräs, strandpryl och
löktåg. Ålnate, gräsnate och gropnate växer i sjön, liksom gäddnate, gul och vit näckros,
samt det sällsynta flotagräset - en igelknoppsart med 2-3 m långa, endast några mm
breda, flytande blad.
Fiskfaunan i Knipesjön utgörs av ruda, mört, sutare, gädda, lake och abborre. Sjön hade
intill nyligen ett bestånd flodkräfta, med några flodkräftor har inte synts till på de
senaste fem åren. Det är osäkert om arten finns kvar.
Följande fågelarter häckar vid sjön: skäggdopping, kanadagås, gräsand, knipa,
skogssnäppa, fiskmås, skrattmås och storlom. Fiskgjuse använder sjön för födosök.
- 47 -
Vattenkvalitet
Knipesjöns vatten har dålig naturlig buffertkapacitet och sjön har därför drabbats av
försurning. Genom ett kalkningsprojekt i Länsstyrelsens regi strävar man efter att pH
skall ligga över 6 och alkaliniteten skall vara över 0,05 mekv/l. Kalkningen började
1991 och har sedan dess skett årligen. Efter 1991 har ingen kraftig surstöt uppmätts vid
vattenprovtagningen.
Som en följd av försurningen uppmättes höga halter av kvicksilver i gäddor fångade i
Knipesjön, vilket ledde till att sjön blev svartlistad 1987. Trots att fiskfaunan genom
kalkningsprojektet ej längre bedöms vara påverkad av försurningen, består de höga
kvicksilverhalterna. Detta gäller även Furusjön nedströms i Habo kommun. Det finns
ingen lokal källa i avrinningsområdet som förklarar de höga kvicksilverhalterna i
Knipesjön och Furusjön (Länsstyrelsen i Jönköpings län 1999).
Knipesjöns vatten är betydligt färgat. Halten fosfor är låg och kvävehalten är hög. Sjön
bedöms vara näringsfattig.
Vattenkemi (nov. 1999)
nära neutralt (pH 7,2)
mycket god buffertkapacitet
betydligt färgat vatten
hög halt av organiska ämnen
låg fosforhalt
hög kvävehalt
Naturvärden
Strandmaden på östra sidan med värdefull flora och fågelfauna, förekomst av flotagräs
och eventuellt flodkräfta ger Knipesjön stora naturvärden. Sjön måste dock anses vara
kraftigt påverkad, dels genom sjösänkningen på 1800-talet och försurningen under slutet
av 1900-talet. 200 m strandskydd gäller för Knipesjön.
Friluftsliv
Sjön är viktig för fritidsfisket, vilket administreras av Knipesjöns
fiskevårdsområdesförening.
Flodkräfta (Potamobius astacus)
- 48 -
Gravsjöns badplats.
Gravsjön
Sjönummer enl. SMHI: 642881-138626
Avrinningsområdets areal: 0,8 km2
H ö h: 285 m
Sjöareal: 17 ha
Max.djup: 7,7 m
Sjövolym: 0,4 miljoner m3
Omsättningstid: 1,4 år
Gravsjön. Beträffande avrinningsområde, se Stråken.
Foto: Magnus Thorell
- 49 -
Gravsjön ligger på Hökensås södra utlöpare, 5 km norr om Mullsjö tätort, på
vattendelaren mellan Västerhavet och Östersjön. Avrinningsområdet är mycket litet.
Några större tillflöden finns inte. Sjön lämnar sitt vatten till Stråken via Vasabäcken,
som har sitt utflöde i sydost. Sjön omges av uppvuxen barrskog, skogsplanteringar,
åker- och betesmark.
Gravsjö by ligger nära sjöns nordöstra del. Ett jordbruk och ett fritidshus utgör den
övriga sjönära bebyggelsen.
Växt- och djurliv
Stränderna är av mineraljordskaraktär, utom i söder, där torvmark förekommer.
Vegetationen är representativ för den näringsfattiga sjötypen med sjösäv, flaskstarr,
notblomster, strandpryl, braxengräs, hårslinga, ålnate och gäddnate.
Hårslinga.
I sjön lever mört, gädda, abborre och signalkräfta. Förr, 1930-talet och tidigare,
betecknades sjön som en rik kräftsjö. Öring och bäckröding inplanterades enligt uppgift
under 1960-talet. Något resultat av inplanteringen finns inte redovisat. Fiskproduktionen
ansågs vara god 1989, trots dåliga resultat vid provfiske 1987. Fisket i Gravsjön har
stort rekreationsvärde och sjön bedömdes vara av länsintresse för fritidsfisket av
Fiskenämnden i Skaraborgs län (1989).
Vattenkvalitet
Gravsjön är försurningskänslig, vilket lett till att pH och alkalinitet har visat låga värden
en del vårar i samband med snösmältningen under den tid som mätningar gjorts (från
1977 och framåt). Kalkningar har skett 1985 och 1987 per båt och dessa har gett goda
resultat. På senare år har pH pendlat mellan svagt surt och neutralt. Buffertkapaciteten
har varit god, trots att ingen kalkning skett under 1990-talet.
Gravsjöns vatten är måttligt färgat. Kvävehalten har vid mätningarna varit måttligt
hög och fosforhalten låg. Sjön kan räknas som oligotrof, näringsfattig.
- 50 -
Vattenkemi (nov. 1999)
nära neutralt vatten (pH 6,9)
god buffertkapacitet
måttligt färgat vatten
måttligt hög halt av organiska ämnen
låg fosforhalt
måttligt hög kvävehalt
Naturvärden
Sjön är vackert belägen i ett intressant odlingslandskap, som skiljer sig starkt från
omgivande barrskogsnejder. Sjön med omgivningar har ansetts ha högt naturvärde,
klass 3, enligt Länsstyrelsens naturvårdsplan (1984). Ett utökat strandskydd till 200 m
gäller för Gravsjön.
Friluftsliv
I sjöns norra ände ligger en välfrekventerad badplats. Fritidsfisket har stor betydelse och
administreras av Gravsjö fiskevårdsområdesförening. Omgivningarna utgör ett
värdefullt rekreationsområde.
Gravsjöns badplats.
- 51 -
Gölen, Utvängstorp.
Gölen
Sjönummer enl. SMHI: 643142-138642
H ö h: 305 m
Sjöareal:1,2 ha
På höjderna norr om Gravsjö ligger Mullsjös två högst belägna sjöar, Gölen och
Tolsjön. Gölen är som naturtyp tjärn eller göl. Omgivningarna utgörs av barrskog, mest
gran. Gölens vatten kommer huvudsakligen från sumpskogsområden i norr.
Avvattningen sker söderut via Gölabäcken och vidare mot Vasabäcken. Stora
avverkningar har på senare år skett i omgivningarna.
- 52 -
Bäcken som avvattnar Gölen och så småningom förenar sig med Vasabäcken från Gravsjön.
Växt- och djurliv
Vitmossmattor bildar Gölens stränder. Här växer trådstarr, flaskstarr m fl starrarter,
bladvass, sjöfräken och vit näckros.
Enligt uppgift finns abborre och mört i Gölen och åtminstone tidigare, ett bestånd
flodkräfta.
Vattenkemi (1995)
mycket surt vatten (pH 5,1)
ingen buffertkapacitet
starkt färgat vatten
höga kvävehalter
måttligt höga fosforhalter
Naturvärden
Skogen närmast Gölen är ej berörd av avverkningar, varför området har viss prägel av
vildmark.
- 53 -
En flock grågäss lyfter från Tolssjön.
Tolsjön
Sjönummer enl. SMHI: 643377-138777
H ö h: 311 m
Sjöareal: 1.5 ha
Drygt 4 km norr om Gravsjön ligger Tolsjön, en göl som ingår i Tolsjömossens
myrkomplex. Myren avvattnas norrut mot Tidan.
Växt- och djurliv
Vegetationen närmast sjön utgörs av öppna fattigkärr. Förutom vitmossor, lägger man
märke till tuvull, hjortron, tranbär, klockljung, trådstarr och andra starrarter.
Enligt gammal uppgift finns även i Tolsjön abborre och mört.
Vattenkemi (1995)
mycket surt (pH 4,6)
ingen buffertkapacitet
starkt färgat vatten
höga kvävehalter
måttligt höga fosforhalter
Trots höga mätvärden vad gäller kväve och fosfor, är både Gölen och Tolsjön att
betrakta som mycket näringsfattiga ekosystem.
- 54 -
Naturvärden
Tolsjömossen och dess tjärn Tolsjön är ett fint naturområde med vildmarkskaraktär. Det
har värdeklass 3, visst naturvärde, i våtmarker i Skaraborgs län. En del dikning har
skett, men med ringa inverkan totalt sett.
Kremla i Tolsjömossen. Även hjortron och lingon trivs härute.
- 55 -
Tidan i närheten av Kyrkekvarn.
Tidan
Nedströms Stråken
Från utloppet vid Broholm till kommungränsen vid Brokvarn rinner Tidan en sträcka på
9 km och faller ca 11 m. Fallhöjden utnyttjas vid Kyrkekvarn, Öjaforsen och
Hallaströmmen för elkraftsproduktion. Vid Bengtsvad finns ytterligare ett dämme. På
några ställen utvidgar sig ån till naturliga dammar, de största är Björsjön och
Svaleslättssjön.
Tidadalens landskap är uppbyggt av isälvssediment bestående av sand och grus. På
båda sidor har sedimenten formats till terrasser, åsar och erosionsdalar. Dödisgropar
finns på några ställen. Mest markerade är formerna på östra sidan. Genom dessa
avlagringar har Tidan efter hand grävt sig ner och bildat ett särpräglat landskap, på sina
ställen med höga, branta slänter mot ån.
På lugnflytande sträckor förekommer våtmarksområden med vassar och
sumpskogsbestånd med klibbal och videsnår. Nere i dalgången och längs sluttningarna
dominerar barrskog. Små lövinslag finns på östra sidan och längs denna sida även en
jordbruksbygd med små åkrar i ett utdraget stråk nedanför Hökensås sluttning. Vid
Björsjön och Mon ligger ett par områden med fritidsbebyggelse, varav några hus gjorts
om till vinterboende. I övrigt förekommer nästan ingen fritidsbebyggelse nedströms
längs Tidan.
De flesta år häckar strömstare och forsärla vid Kyrkekvarn och Öjaforsen, forsärla
dessutom vid Hallaströmmen och Bengtsvad. Kungsfiskare har troligen häckat vid
Kyrkekvarn.
- 56 -
Denna del av Tidan uppges ha samma fiskfauna som Tidan uppströms Stråken.
Som ett led i Tidans vattenförbunds recipientkontroll tas vattenprover vid Kyrkekvarn.
Fyra gånger har bottenfaunan undersökts, senast 1999. Bottenfaunan bedöms ha höga
naturvärden. Lokalen hyser två ovanliga arter, nattsländan Psychomyia pusilla och
skinnbaggen Aphelocheirus aestivalis. Lokalen har tidigare undersökts 1988, 1989 och
1996. Vid jämförelse fann man bl a att det vid de två första tillfällena fanns fler arter
bäcksländor. Förändringar av artantal och artsammansättning skulle kunna tyda på att
näringsämnesbelastningen ökat i vattendraget. De vattenkemiska undersökningarna
visar dock att näringstillgången varit relativt oförändrad under perioden. För denna del
av Tidan bedöms därför bottenfaunan vara opåverkad eller obetydligt påverkad av
näringsämnen och organiskt material (Tidan 1999).
Artantal, Tidan.
Vattenkemi, Kyrkekvarns damm 1999
måttligt hög fosforhalt
hög kvävehalt
hög halt av organiska ämnen
betydligt färgat vatten
måttligt grumligt vatten
syrerikt tillstånd
tydlig påverkan av fosfor
stark påverkan av kväve
Naturvärden
Tidadalen berörs av Stråkendalens riksintresseområde med dess geovetenskapliga
värden. Våtmarksområdet mellan Öjaforsen och Svaleslättssjön bedöms ha högt
naturvärde, klass 2 och våtmarksområdet mellan Bengtsvad och Skarpemon bedöms ha
- 57 -
visst naturvärde, klass 3, enligt Våtmarker i Skaraborgs län. Tidans strandzon berörs av
såväl nyckelbiotop som skog med naturvärden vid Bengtsvad, Utvängstorp
(Skogsvårdsstyrelsen). Strömstare och forsärla häckar på flera ställen. Den undersökta
strömsträckan nedströms Kyrkekvarn har bottenfauna med sällsynta inslag. Ett bestånd
storvuxen stationär öring finns i Tidan.
Kulturvärden
Gammal industriplats med förutom kvarnverksamhet, även mekanisk industri vid slutet
av 1800-talet och sulfitmassafabrik. Nästan inga rester av denna industri har bevarats.
Öjaforsens kraftverk, en gammal kvarnplats (Översiktlig kulturhistorisk inventering
1977).
Friluftsliv
Denna del av Tidan är av största intresse för turism och det rörliga friluftslivet. En
omfattande kanotuthyrning sker vid Kyrkekvarn. Här finns även campingplats och
stuguthyrning. Promenader längs Tidan, ridning och fiske lockar även många besökare.
Ett annat centrum för friluftsverksamhet är scoutgården vid Svaleslättsjön.
Fiskproduktionen uppges vara bra. Fritidsfisket har stort rekreationsvärde med goda
strömfiskeförhållanden och är av länsintresse (Fiskenämnden i Skaraborgs län 1989).
Fiskevårdsområdesförening för denna del av Tidan administrerar fisket.
Tidan vid Bengtsvad. En kilometer längre norrut lämnar Tidan Mullsjö kommun.
- 58 -
Hammarsjön. Den naturliga växtligheten har bättrats på med pelargoner vid Slättängshammar.
Hammarsjön
Sjönummer enl. SMHI: 643693-138392
Avrinningsområdets areal:
H ö h: 215 m
Sjöareal: 2 ha
Hammarsjön ligger djupt nerskuren i mäktiga isälvsavlagringar 1 km norr om Slättäng
nära kommunens nordgräns. Sjön är en delvis konstgjord fördämning av
Hammarbäcken, som har sina källor i trakten norr om Dintestorp och mynnar i Tidan
vid Skarpemon. Avrinningsområdet utgörs huvudsakligen av barrskogsbevuxen mark.
En mindre del är myrmark och åker. Stora skogsavverkningar har på senare år skett i
sjöns omgivningar.
Namnet Hammarsjön kommer av den hammarsmedja som stod här förr och som fick
sin kraft från vattendraget. Sjösänkan omges av branta tallskogsklädda sluttningar.
Söder om sjön ligger ett våtmarksområde med källor, sumpskog och kärr. I norr finns en
liten nedlagd åker.
Växt- och djurliv
Den södra stranden består av torv och omfattande gungflyn. I strandkanten växer pors,
trådstarr, flaskstarr och andra fattigkärrsarter. Några växtarter som indikerar rikare
näringsförhållanden är trindstarr, sprängört och den sällsynta dvärgmåran. Ute i vattnet
ses sjösäv, vit näckros, gäddnate och andra fördragsamma växter tillsammans med
näringskrävande, som vattenblink, vattenpest och den egendomliga vattenaloen, som
man inte väntar att sig finna här.
- 59 -
Förklaringen till den varierande vegetationen i Hammarsjön finner man i det
kärrområde som når sjön från sydväst. Här mynnar ett antal källor med mycket ymniga
vattenflöden, som leder vidare till en mosaik av sumpskog och såväl fattiga som rika
kärrpartier med stora botaniska värden. Här förekommer för trakten unika växtarter som
ängsnycklar, nordgröe, blekvide och mossan Bryum weigelii.
Hammarsjöns fiskbestånd inskränker sig enligt tillgängliga uppgifter till abborre och
gädda.
Kräfta skall ha slagits ut på grund av timmerlagring i sjön på 1970-talet.
Hammarsjön.
Hammarsjöns avrinningsområde.
Vattenkvalitet
Vattnet är betydligt färgat. Buffertkapaciteten var i nov. 1999 mycket god och pHvärdet låg över neutralt (7,3). Sjöns innehåll av kväve är högt och halten fosfor låg till
måttligt hög. Vid sammanvägning av mätresultat från 1995 och 1999 kan sjön
klassificeras som måttligt näringsrik - mesotrof.
Rester av hammarsmedjan.
- 60 -
Vattenkemi (nov. 1999)
nära neutralt vatten (pH 7,3)
mycket god buffertkapacitet
betydligt färgat vatten
måttligt hög halt av organiska ämnen
hög halt kväve
låg halt fosfor
Naturvärden
Det angränsande våtmarkskomplexet i söder har på grund av intressant hydrografi och
stora botaniska värden fått värdeklass 1 (Våtmarker i Skaraborgs län). Sumpskogen är
nyckelbiotop (Skogsvårdsstyrelsen). Hammarsjön med angränsande våtmarker har
bedömts vara av riksintresse för naturvården.
Hammarsjön.
- 61 -
Svartån vid Sandhems kyrkby.
Svartåns delavrinningsområde
Avrinningsområdet är km2. Större delen av Sandhems socken ingår och området
sträcker sig även utanför kommunens gränser. Svartåns dal utgår från Stråkendalen och
leder norrut. Den viker sedan av mot nordost. I detta nordöstliga stråk ligger
Sjöbackasjön, Saxarpasjön, Brännerisjön, Sandhemssjön, Grimstorpasjön och
Släpesjön. Södra delen ligger i anslutning till Sydsvenska höglandets nederbördsrika
västsida, medan den norra tangerar Falbygdens slättområde.
Dominerande naturtyp är barrskog. En stor del är myr, t ex Kåre mosse i söder och
Ryttarens mosse i norr. Inom området ligger också en ansenlig del av kommunens
åkermark. Tätortsbebyggelse finns i Sandhems samhälle där ca 1000 personer bor.
Sandhemsdalen berörs av ett område som är av riksintresse för kulturvården, genom att
ett omfattande system av hålvägar leder fram där.
Berg och jord
Detta område är endast i södra delen redovisat i senaste berg- och jordartskarteringar,
varför det är svårt att få en enkel bild av områdets geologi. I Svartåns avrinningsområde
dominerar, liksom i Tidans övre källområde, bergarter tillhörande den sydvästsvenska
gnejsregionen. Området når i norr nästan fram till Falbygdens sedimentära bergarter.
Här förekommer bandade och ådrade gnejser av grå till röd färg och gråröda till röda
graniter. Dessa har en dålig till måttligt god inverkan på markens bastillgång. Flera
inslag av basiska bergarter i form av s k metabasiter förekommer också.
- 62 -
Svartåns dal och Sandhemsdalen uppfylls av sand- och grus. Avlagringarna har bildats
genom att en isälv har runnit från norr och avlastat material. En rad dödisgropar, som
bildats i sand- och grusavlagringarna, har gett upphov till sjöarna i dalen. På sluttningar
och höjder förekommer moränjord, som här kan ha ett påtagligt inslag av Falbygdens
kalk. Detta gäller för övrigt även grusavlagringar, t ex vid Ljunghem. Organogena
jordar finns spridda över området och har särskilt stor utbredning i norr och väster.
Av mycket stor betydelse för vattenkvaliteten i sjöarna är förekomsten av kalk i
jordlagren, de vidsträckta torvmarkerna, liksom åker- och betesmarkernas omfattning.
Svartån söder om Tunarp.
- 63 -
Sjöbackasjön
Sjönummer enl. SMHI: 643532-138207
Avrinningsområdets areal: 0,24 km2
H ö h: 233 m
Sjöareal: 4 ha
Medeldjup: 5,0-5,5 m
Max. djup: 13 m
Sjövolym: 0,19 miljoner m3
Omsättningstid: 2,1 år
Sjöbackasjön är den nordligaste sjön i Svartåns vattensystem och ligger 4,5 km norr om
Sandhem. Sjön är en källsjö och saknar större tillflöden. Något synligt utlopp finns inte.
Det dike som grävts söder om sjön har inte någon förbindelse med själva sjön.
Tillrinningsområdet domineras av skogs- och myrmarker med små inslag av öppen
mark. I öster gränsar sjön till en tallskogsbevuxen sandplatå. I norr ligger en åker och
några fritidshus. I väster ligger Kättelamossen som når ända fram till sjön. Myren är
dikad och fungerade som torvtäckt från slutet av 1980-talet till våren 1992.
Växt- och djurliv
Större delen av Sjöbackasjön kantas av en skogsbård av klibbal. Stränderna består av
torv och gyttja. Växtligheten längs stränderna domineras av anspråkslösa arter.
- 64 -
Anmärkningsvärt är kraftiga bestånd av jättegröe, en näringskrävande, mycket
storvuxen gräsart. Ute på sjöns vatten ses blad av näckrosor och plattbladig igelknopp.
Sjöbackasjön. Beträffande avrinningsområde, se Sandhemssjön.
Av fiskarter finns endast abborre och gädda. Dessutom finns signalkräfta. Mört har
tidigare förekommit, men har slagits ut av försurning.
Vattenkvalitet
Sjöbackasjön är påverkad av försurning och av dikningsvatten från den intilliggande
torvtäkten.
- 65 -
Stora mängder humuspartiklar har spolats ut i sjön och sedimenterat där. Vattnet är
näringsrikt och starkt brunfärgat. På grund av att Sjöbackasjöns vatten var starkt
försurat inleddes 1988 ett kalkningsprojekt. Sjön kalkas numera vart 3:e år i
länsstyrelsens regi och provtagning sker 2 gånger årligen sedan 1988.
Kalkningsåtgärderna har lett till att pH-värdet ligger stadigt över 6 och att värdena på
alkalinit är godtagbara.
Fiskfaunan i Sjöbackasjön anses nu vara opåverkad av försurningen. Trots utsättning av
mört 1992 och 1994 har inte någon mört fångats vid senare provfiske. Detta kan bero på
att fiskarna påverkas negativt av den tidigare utspolningen av humusämnen från
torvtäkten.
Vattenkemi 2000-05-30
nära neutralt vatten (pH 7,2)
mycket god buffertförmåga
starkt färgat vatten
hög halt av organiska ämnen
hög fosforhalt
måttligt hög kvävehalt
Naturvärden
Inga anmärkningsvärda naturvärden har noterats.
Friluftsliv
Sjöbackasjön har betydelse för fritidsfisket. Vid sjön finns en badplats.
Sjöbackasjön.
Foto: Magnus Thorell
- 66 -
Foto: Magnus Thorell
Saxarpasjön
Sjönummer enl. SMHI: 643453-138180
Sjöareal: 3 ha
Saxarpasjön ligger drygt 300 m sydost om Sjöbackasjön. Omgivningarna utgörs till stor
del av mer eller mindre sumpig tallskog. Gården Saxarp ligger intill nordändan, men
dess åkrar och betesmarker når ingenstans fram till sjön. Dintestorps åkermark når
däremot fram till sjöns sydända. Huvuddelen av sjöns vatten kommer norrifrån via två
diken och vattnet lämnas genom ett dike i söder.
Växt- och djurliv
Sjön har närmast karaktär av göl och en stor del av strandzonen utgörs av gungflyartat
kärr. Strandvegetationen domineras av anspråkslösa arter, av vilka kan nämnas
sjöfräken, vattenklöver och topplösa. I sjön förekommer en del näringskrävande växter:
bredkaveldun, jättegröe, sprängört, vattenbläddra, trubbnate och vattenaloe. På västra
stranden förekommer en varierad kärrflora med trindstarr, kärrspira, kärrstjärnblomma
m m.
Av fiskarter finns uppgift om abborre, gädda och mört. Sutare är inplanterad.
- 67 -
Vattenkvalitet
Saxarpasjöns vatten är starkt brunfärgat. Sjöns pH-värde ligger högt (svagt basiskt
1995). Buffertkapaciteten är mycket god. Fosforhalterna var höga såväl 1995 som 2000
och sjön kan med hänsyn till detta räknas som eutrof - näringsrik.
Vattenkemi 2000-05-30
svagt basiskt vatten (pH 8,1)
mycket god buffertförmåga
betydligt färgat vatten
måttligt hög halt av organiska ämnen
hög fosforhalt
måttligt hög kvävehalt
Vattenaloe.
Naturvärden
Floran har ett visst intresse med relativt stor artrikedom och förekomst av vattenaloe.
Saxarpasjön har värdeklass 3, visst naturvärde, i Våtmarksinventeringen. Generellt
strandskydd på 100 m gäller.
Friluftsliv
Mycket liten betydelse för det rörliga friluftslivet.
Saxarpasjön. Beträffande avrinningsområde, se Sandhemssjön.
- 68 -
Brännerisjön (eller Sjögaslättsjön om man föredrar ett mer poetiskt namn).
Brännerisjön (Sjögaslättsjön)
Sjönummer enl. SMHI: 643389-138132
H ö h: 224 m
Sjöareal: 5 ha
Brännerisjön ligger i en markerad sänka 500 m sydväst om Saxarpasjön. Sjön har sitt
tillopp i nordöstra delen och utloppet i sydväst. Omgivningarna består av åkermark i
öster och barrskog i norr och väster. I slänterna runt sjön finns en del lövskog av björk. I
nordost ligger rester av ett gammalt bränneri i form av igenvuxna bassänger för drank,
nu mer ett klibbalbevuxet sumpområde och på fastmarken ligger ruinen av det gamla
potatislagret.
Växt- och djurliv
Runt hela sjön löper en frodig bård av vass, säv, bredkaveldun och jättegröe.
Strandfloran är i övrigt ganska artrik och där ingår exempelvis madrör, trindstarr,
svärdslilja och sprängört. Vattenvegetationen är unik för trakten med gul och vit
näckros, gäddnate, grovnate, långnate, trubbnate och den mycket sällsynta bandnaten.
Vidare förekommer vattenpest, kransslinga och vattenaloe. De flesta arterna finns
medtagna i Sandhems flora av O. Nordstedt (Botaniska Notiser 1900). Sjöns flora
förefaller inte ha ändrats särskilt mycket under de hundra åren.
Av fiskarter uppges för Brännerisjön mört, sutare, gädda och abborre. Förr fångades
även ål. Signalkräfta finns i sjön. En flock kanadagäss brukar uppehålla sig här och beta
- 69 -
av vattenväxterna till men för bl a beståndet av bandnate som decimerats kraftigt på
senare år.
Bandnate, Potamogeton compressus, en
sällsynt växt som förekommer i
Brännerisjön.
Vattenkvalitet
Brännerisjöns vatten har liten genomskinlighet, men har inte den bruna färg som andra
sjöar i trakten har. Sjöns pH ligger över 7 och buffertförmågan är mycket god.
Elektrolythalten är hög. Vad gäller vattnets innehåll av kalcium och magnesium avviker
Brännerisjön tillsammans med Saxarpasjön från kommunens övriga sjöar genom höga
halter. Vattnets kvävehalt var hög såväl 1995 som 1999 och fosforhalten var måttligt
hög 1995 och hög 1999. På grundval av såväl mätvärden som vegetation kan
Brännerisjön sägas vara eutrof - näringsrik.
Brännerisjön. Beträffande avrinningsområde, se Sandhemssjön.
- 70 -
Vattenkemi (nov. 1999)
basiskt vatten, pH 7,7
mycket god buffertkapacitet
starkt färgat vatten
måttligt hög halt av organiska ämnen
hög halt av fosfor
hög halt av kväve
Naturvärden
Stora botaniska värden genom förekomsten av bandnate och vattenaloe. Brännerisjön
har placerats i klass 2 högt naturvärde i Våtmarksinventeringen. Sjö och stränder är i
stort sett orörda. Generellt strandskydd på 100 m gäller.
Friluftsliv
I omgivningarna finns promenadvägar och Eriksgatuledens hålvägssystem. Sjön har stor
betydelse för fritidsfisket.
Brännerisjön.
Foto: Magnus Thorell
- 71 -
Sandhemssjön, nordspetsen.
Foto: Magnus Thorell
Sandhemssjön
Sjönummer enl. SMHI: 643143-138037
Avrinningsområdets areal: 64 km2
H ö h: 223 m
Sjöareal: 0,84 km2
Max. djup 10,7 m
Sjövolym: 4,2 miljoner m3
Sandhemssjön och Grimstorpasjön brukar betraktas som skilda sjöar trots att endast ett
mycket smalt näs med ett endast några meter brett sund skiljer dem åt. Sandhemssjön
har en ganska flikig och varierad strandlinje med flera utskjutande uddar. Mest
intressant av dessa är Skatenabben i sydost, som utgörs av en mäktig rullstensås. Längs
vissa strandavsnitt förekommer en brant strandbrink. Sjön har, förutom förbindelsen
med Grimstorpasjön, ett huvudtillflöde i norr, där Brännerisjön lämnar sitt vatten och ett
i söder, där Släpesjöns utflöde mynnar. Utloppet, Svartån, ligger i sydost.
Längs Sandhemssjöns västra sida ligger gården Grimstorps marker med skog av olika
karaktär, betesmark, åker och Grimstorpasjöns sjöyta. I söder ligger Sandhems tätort.
Vimla industriområde gränsar till stranden. Där pågår träbearbetning i mindre
omfattning. På platsen låg förr Sandhems sågverk. Den östra stranden domineras dels av
odlingslandskapet kring kyrkan, men framför allt av tallskog norrut.
- 72 -
Pilblad.
Växt- och djurliv
Stränderna är på de flesta ställen av dyig beskaffenhet. Mineraljordsstränder är mindre
vanligt. Strandvegetationen domineras av sjösäv, bladvass, sjöfräken och knappsäv.
Innanför stranden växer en bård av klibbal med inslag av bl a jolster och gråvide. Bland
växtarter i övrigt kan nämnas jättegröe, bunkestarr, vasstarr, sprängört och pilblad. Ute i
sjöns vatten förekommer gul och vit näckros, vattenpilört, hårslinga, gräsnate, ålnate,
långnate, trubbnate och gropnate. Flera av dessa växter indikerar genom sin förekomst
god näringstillgång.
Sandhemssjön har en artrik fiskfauna: bäcknejonöga, braxen, id, mört, sutare, gädda,
lake, abborre och gärs. Dessutom förekommer signalkräfta.
Fiskgjuse och skäggdopping häckar vid sjön. Mindre strandpipare häckar vissa år.
Lärkfalk kan ses i anslutning till sjön. I övrigt är det brist på uppgifter om fågellivet i
och kring Sandhemssjön.
Vattenkvalitet
Sandhemsjöns vatten är starkt färgat av humusämnen och siktdjupet var i sept. 1999
endast ca 1 m. Orsaken till sjöns starkt humösa vatten är den stora andelen myrmarker i
avrinningsområdet. Såväl 1998 som 1999 var nederbördsrika år, vilket förde med sig att
- 73 -
fler humuspartiklar än vanligt sköljdes ut i vattensystemet med kraftigare brunfärgning
som följd. Detta kan avläsas i de mätningar som Tidans vattenförbund gjort i Svartån.
Stora delar av Ryttaremossen och andra mossar avvattnas mot Grimstorpasjön,
Släpesjön och Sandhemssjön. Sjöns pH-värde har genom åren pendlat mellan svagt surt
och neutralt. De senaste fem åren har det legat strax över neutralt. Alkaliniteten visar
vid alla mätningar på mycket god buffertförmåga.
Sandhemssjön.
Sandhemssjöns avrinningsområde.
Dagvatten från gator och vägar i tätorten rinner ut i Sandhemssjön. Utsläppet från det
kommunala avloppsreningsverket leds till Svartån och belastar således inte sjön.
Kvävehalten
i Sandhemssjöns vatten är hög och fosforhalten är måttligt hög. Sjön får anses vara
mesotrof - måttligt näringsrik.
Vattenkemi (nov. 1999 och maj 2000)
nära neutralt vatten (pH 7,3 resp. 7,5)
mycket god buffertförmåga
starkt färgat vatten
mycket hög halt av organiska ämnen. (Hög halt i maj 2000)
måttligt hög fosforhalt
hög kvävehalt
1980 undersöktes Sandhemssjöns vattenkvalitet eftersom man misstänkte att
sågindustrins timmerhantering hade förorenat med syretärande ämnen. Man fann låga
syrehalter i Sjöns djuphåla, men om orsaken var sågverksavfall kunde inte konstateras.
- 74 -
1992 gjorde Miljö- och hälsoskyddsnämnden en undersökning om förekomsten av
kvicksilver i gädda. Man fick fram halten 0,83 mg kvicksilver per kg, som medelvärde
för gäddor i Sandhemssjön. Denna kvicksilverhalt räknas som hög.
Naturvärden
Artrik fiskfauna. Häckande fiskgjuse. Artrik flora. Sparsam fritidsbebyggelse och långa
orörda strandsträckor. På en drygt kilometerlång sträcka längs västra sidan kantas sjön
av strandnära skog med naturvärden och skog av nyckelbiotopsklass enligt
Skogsvårdsstyrelsens inventering. Sjön har stor betydelse för landskapsbilden. Ett
utökat strandskydd till 200 m gäller för Sandhemssjön.
Friluftsliv
Sandhemssjön har mycket stor betydelse för traktens friluftsliv som badsjö och fiskesjö.
Avkastningen för fritidsfiskarna anses vara god och rekreationsvärdet stort. Sjön ansågs
vara av länsintresse för fritidsfisket (Fiskenämnden i Skaraborgs län, 1989). Fisket i
sjön administreras av Sandhemssjöns fiskevårdsområdesförening Kommunal badplats
finns vid Sandhems tätort. Där ligger även en småbåtshamn. Runt sjön finns
promenadstigar och nära östra stranden ligger Eriksgatuledens hålvägssystem.
Sandhems kyrka utgör ett blickfång från Sandhemssjön. Vy från sjösidan.
- 75 -
Grimstorpasjön vid Grimstorps gård.
Grimstorpasjön
Sjönummer enl. SMHI: 643212-138007
Tillrinningsområdets areal:
H ö h: 223 m
Sjöareal: 0,28 km2
Att betrakta Grimstorpasjön som egen sjö, skild från Sandhemssjön är ingen
självklarhet. Som tidigare nämnts, skiljs de båda sjöarna åt endast av ett mycket smalt
näs och vattenförbindelsen är endast några meter bred. Sjön mottar sitt vatten från fyra
bäckflöden. Omgivningarna domineras av gården Grimstorp i norr och i övriga
väderstreck gårdens åkrar och betesmarker. I hela tillrinningsområdet är barrskog
vanligaste naturtyp. Andelen myr och åkermark är även betydelsefull.
Växt- och djurliv
Stränderna är dyiga utom i väster, där stranden är av mineraljordskaraktär. Här når
betesmarken ner till vattnet. Stora bestånd av sjösäv och bladvass växer längs
stränderna. Strand- och vattenflora är ganska artrik med i stort sett samma arter som i
Sandhemssjön. Den betade stranden är särskilt värdefull med växtlighet av bl a
nickskära, igelknopp, pilblad och nålsäv. I söder och sydväst har ett kärrområde bildats i
anslutning till stranden.
Fisk- och fågelfaunan förutsättes vara gemensam för de båda sjöarna.
- 76 -
Vattenkvalitet
Grimstorpasjöns vatten har ungefär samma egenskaper som Sandhemssjöns.
Fosforhalten är högre, varför Grimstorpasjön får räknas som den mer näringsrika av de
båda sjöarna. Mätvärden visade 1995 på hög och 2000 på mycket hög fosforhalt
Grimstorpasjön. Beträffande avrinningsområde, se Sandhemssjön.
Vattenkemi (2000-05-30)
nära neutralt vatten (pH 7,4)
mycket god buffertförmåga
starkt färgat vatten
hög halt av organiska ämnen
mycket hög fosforhalt
hög kvävehalt
Naturvärden
Ganska artrik flora. Artrik fiskfauna. Betesmark som når fram till stranden. Sjön har
stor betydelse för landskapsbilden. Utökat strandskydd till 200 m.
Friluftsliv
Fritidsfiske bedrivs.
Grimstorpasjön.
- 77 -
Foto: Magnus Thorell
Släpesjön
Sjönummer enl. SMHI: 643116-137947
Tillrinningsområdets areal:
H ö h: 224 m
Sjöareal: 4 ha
Släpesjön ligger i Sandhems tätort. Sjön får sitt vatten främst genom ett tillflöde i
sydvästra delen och avvattnas mot Sandhemssjön via en grävd kanal i norr.
Tillrinningsområdet är vidsträckt i förhållande till sjöns yta och når in i Västra
Götalands län i väster och söder. Det omfattar huvudsakligen barrskog, en del myrmark,
åkermark och större delen av Sandhems tätort.
Sjön gränsar till ett utfyllt område med parkmark i nordost, industrimark i öster och
villabebyggelse i norr. I sydväst breder ett sumpområde ut sig med igenväxningsmarker.
Växt- och djurliv
Släpesjön ligger likt en slättsjö omgiven av höga, täta vassar av bladvass, sjösäv och
bredkaveldun. Lättillgänglig strand finns endast inom det utfyllda området i norr. Där
inte vassen breder ut sig domineras omgivningen av starrkärr med flaskstarr, trådstarr,
sjöfräken m fl arter. Andra delar av kärrområdet som kantar sjön domineras av gräset
grenrör. Det sällsynta ängsmyskgräset växer i kärren och i strandkanten kan man bl a
finna kransmynta.
- 78 -
Släpesjöns omgivningar utgjordes i gången tid av vidsträckta slåttermader. Namnet
”Maderna” lever kvar i området. Maderna söder om Släpesjön växer igen till sumpskog
av framför allt björk.
Släpesjön. Beträffande avrinningsområde, se Sandhemssjön.
I sjöns vatten påträffas vit och gul näckros, gäddnate, gräsnate, långnate, rostnate,
vattenbläddra, igelknopp och släktingen plattbladig igelknopp.
Följande fiskarter förekommer i Släpesjön: braxen, mört, sutare, gädda och abborre. Ett
rikt fågelliv har noterats runt sjön, som verkar ha stor betydelse som rastlokal. Här
brukar observeras sångsvan, knölsvan, gräsand, sothöna, häger, knipa, fiskmås, grågås,
kanadagås, kricka, storskrake, skäggdopping, sävsparv, brun kärrhök, rörsångare m.m.
Denna bäck vid Rullesås utgör ett av Släpesjöns tillflöden.
- 79 -
Vattenkvalitet
Vattnet är starkt brunfärgat. Färgtalet har ökat under den senaste 10-årsperioden. Vid de
senaste mätningarna har pH-värdet legat nära neutralt. Buffertkapaciteten är mycket
god. Låga pH-värden har uppmätts flera gånger under 1980-talet. Vid dessa tillfällen har
buffertkapaciteten varit dålig. Sjön uppvisade vid mätningar 1995 och 1999 höga
kvävehalter och måttligt höga fosforhalter. Släpesjön bedöms vara mesotrof - måttligt
näringsrik.
Vattenkemi (nov. 1999)
nära neutralt vatten, pH 7,3
mycket god buffertkapacitet
starkt färgat vatten
mycket hög halt av organiska ämnen
måttligt hög fosforhalt
hög kvävehalt
Under 1970-talet befarade Sandhems samhällsförening att Släpesjön höll på att växa
igen och uppvaktade kommunen angående undersökning och restaurering. Vid en
senare utredning konstaterades att Släpesjön var påverkad av gödsel från näraliggande
åkrar, avloppsvatten och tidigare av näringsrikt utsläpp från ett svinstall och ett mejeri.
1986 muddrades delar av sjön och norra stranden fylldes ut till nuvarande utseende.
Naturvärden
Ganska artrik flora. Rikt fågelliv.
Friluftsliv
Stort värde för fritidsfisket.
Parkområde vid Släpesjön.
- 80 -
Lugnåsasjön
Sjönummer enl. SMHI: 642877-137657
H ö h: 247 m
Sjöareal: 3 ha
Lugnåsasjön är som naturtyp betraktat en göl och ligger 4 km sydväst om Sandhems
tätort. Tillrinningsområdet domineras av barrskog och myr. I skogarna har stora
slutavverkningar skett på senare år. Sjön gränsar i söder till Lugnåsamossen. I övrigt
utgörs de närmsta omgivningarna av sumpig tallskog. En fiskestuga finns vid östra
stranden.
Växt- och djurliv
I tallskogen som gränsar till stranden utgörs markfloran av odon, kråkbär och hjortron.
På strändernas vitmossmattor växer fattigkärrets flora med flaskstarr, trådstarr och
tranbär. I söder når mossens växttäcke sjöstranden med arter som vitag, rosling och
klockljung. Mer näringskrävande vegetation finns vid utloppet i norr, där ett kärr av
rikare karaktär har bildats. Här växer bl a snip och kärrull.
Av fiskarter uppges för Lugnåsasjön mört, gädda och abborre.
- 81 -
Vattenkvalitet
Vattnet är starkt brunfärgat. Vid mätningar 1990 och 1995 låg pH-värdet strax under
neutralt. Buffertkapaciteten var vid dessa tillfällen mycket god. Kvävehalten var hög
och fosforhalten måttligt hög.
Såväl Lugnåsasjön som övriga gölar i kommunen har enligt Naturvårdsverkets
bedömningsgrunder ett måttligt näringsrikt vatten. Om man ser till växt- och djurlivet är
de en fattig naturtyp och man väntar sig näringsfattigt vatten. Det kväve och den fosfor
som finns i vattnet är tydligen inte tillgängligt för växterna. Någon åkermark som läcker
näringsämnen finns i regel inte på dessa ställen, där omgivningarna utgörs av myr och
skog. Skogsmark och myrmark lämnar dock kväveföreningar genom urlakning. Större
avverkningar och skogsdikningar ökar kväveläckaget. Med nederbörden tillförs 10-15
kg kväve per hektar och år.
Naturvärden
Lugnåsamossen inklusive sjön har bedömts ha högt naturvärde (klass 2) enligt
våtmarksinventeringen. Viss påverkan i form av torvtäkt och dikning har skett. Stora
avverkningar har skett i omgivningarna, men skogen närmast sjön har sparats.
Friluftsliv
Lugnåsasjön har betydelse för fritidsfisket.
Lugnåsasjön. Beträffande avrinningsområde, se Sandhemssjön
- 82 -
Svartån
Från Sandhemssjön rinner Svartån söderut mot Stråken. Fallhöjden på denna ca 4 km
långa sträcka är 16 m. Ån rinner i en sidodal till Stråken som leder i nordvästlig
riktning. Dalgången har fyllts ut av isälvsmaterial som bildat ett s k dödislandskap med
kullar, åsar och gropar, vilket framträder särskilt väl vid Tunarp.
Förutom vatten från Sandhemssjön mottar ån renat avloppsvatten från det kommunala
reningsverket och från dalgångens sluttningar. Dessa är till stor del bevuxna med
barrskog. Vid Sibbarp och Tunarp ligger åker- och betesmark inom åns
tillrinningsområde och vid Tunarp dessutom lövskog. Svartån mottar även vatten från
myrområdet Fåglamossen på höjderna i väster. Vid Tunarp ligger Kvarndammen, en
fördämning av Svartån och Parkdammen, ett uppdämt bäckflöde. Vid Kvarndammen
finns ett vattenkraftverk.
Längs sitt lopp passerar Svartån flera naturtyper. Störningarna är många på ån och den
näraliggande naturen i det övre loppet, med två vägpassager, reningsverk, uträtade
sträckor, skogsvägar, grustäkt, avverkningar m m. Utloppet ur Sandhemssjön är i stort
sett opåverkat och omges av lövskog. Ca 1 km nedströms utloppet återfår ån sitt
naturliga lopp. Här finns lugnflytande sträcka längs åkermark och våtmark, strömmande
sträcka genom granskog och lugnflytande sträcka genom lövsumpskog vid inloppet i
Kvarndammen.
Nedanför Kvarndammen visar spåren i naturen att det funnits ytterligare en damm,
men här har Svartån återfått sin naturliga fåra och strömmar fram i en lövskogsklädd dal
med angränsande beteslandskap. Den omgivande skogen ändrar karaktär till
- 83 -
lövsumpskog den sista kilometern. Vid inflödet till Stråken har ett omfattande
kärrområde uppstått, Tunarpa mader. Området är ett våtmarkskomplex runt den
meandrande ån, med klibbalskog, björkkärr, videsnår och vassar av bladvass och
sjöfräken.
Strömstare.
I Svartån förekommer bäcknejonöga, gädda, öring, lake, bergsimpa och abborre. Vid
Tunarp häckar forsärla och strömstare. Häger brukar häcka vid Tunarpsmaden, som för
övrigt uppges vara ett rikt fågelområde. Om bottenfaunans eventuella naturvärden finns
inga uppgifter.
Vattenkvalitet
Svartån är mottagare av renat avloppsvatten från Sandhems tätort. Som ett led i Tidans
vattenförbunds recipientkontrollprogram sker mätningar 6 gånger årligen av Svartåns
vatten vid Olofstorp. De senaste åren har mätningarna visat på stark påverkan av fosfor
och mycket stark påverkan av kväve. Påverkan från avloppsverket i Sandhem bedöms
dock vara relativt liten. Slutomdömet för Svartåns vatten är måttligt god vattenkvalitet
(Tidan 1998).
Årsmedelhalter av organiskt material (TOC) i
Svartån 1990-1999. Den streckade linjen markerar
övergången mellan måttlig och hög halt. Över den
heldragna linjen är halten mycket hög.
- 84 -
Vattenkemi (medelvärden 1999).
nära neutralt vatten, pH 7,3
måttligt hög fosforhalt
hög kvävehalt
mycket hög halt organiska ämnen
starkt färgat vatten
måttligt grumligt vatten
måttligt syrerikt vatten
Naturvärden
En kort strömmande sträcka genom granskog uppströms Kvarndammen. Här ligger
döda träd över ån, men omgivningarna är störda genom grustäkt och avverkning.
Strömmande sträcka genom lövskog nedanför Kvarndammen. Lugnflytande sträcka
genom sumpskog (skog med naturvärden, Skogsvårdsstyrelsen). Tunarpa mader är
fågelskyddsområde. Svartåns meandrande lopp från Stråken och 1 km uppströms
bedöms ha mycket höga naturvärden (klass 1) i våtmarksinventeringen.
Friluftsliv
Omfattande ridverksamhet förekommer vid Tunarp. Det mycket vackra parklandskapet
kring gården är dock svårtillgängligt för fotvandrare.
Svartån vintern 2002-2003. P g a sträng kyla fryser ån till även där strömmen är stark.
- 85 -
Kvarndammen
Sjönummer enl. SMHI: 642929-138161
H ö h: 221 m
Sjöareal: 5 ha
Kvarndammen.
Kvarndammens avrinningsområde.
- 86 -
Kvarndammen är en ca 800 m lång och 50-75 m bred fördämning av Svartån vid
Tunarp. Omgivningarna utgörs av naturbetesmark och lite åkermark. Längs de dyiga
stränderna växer klibbal, bunkestarr, vasstarr, blåsstarr, sjöfräken m m. Av vattenväxter
kan nämnas näckros och vattenpilört. Artrik lundflora finns nära stranden på åsen väster
om dammen.
En del av Tunarps bebyggelse har vackert läge vid Kvarndammen.
- 87 -
Parkdammen. Beträffande läge och avrinningsområde, se Kvarndammen.
Parkdammen
Sjönummer enligt SMHI: 642879-138161
H ö h: 210 m
Sjöareal: 3 ha
Parkdammen är en uppdämd bäck och ingår i Tunarps trädgård och park. Dammen har
en rik växtlighet med flera näringskrävande arter. Om god näringstillgång vittnar de täta
och omfattande bestånden av bladvass och kaveldun. Av den artrika floran kan i övrigt
nämnas igelknopp, stor igelknopp, hästsvans, sprängört, blåsstarr, tiggarranunkel, vanlig
andmat, korsandmat, trubbnate, vattenpest, vattenaloe m m.
Parkdammen och Kvarndammen uppges ha ett intressant fågelliv. Här har observerats bl
a grågås, kanadagås, kricka, rörhöna, knipa, gräsand, skogssnäppa.
Naturvärden.
Den artrika floran vid Parkdammen med korsandmat och vattenaloe. Det rika fågellivet
vid båda dammarna.
Kulturvärden
Tunarps kvarn. Av Tunarps två vattenfall drev det övre kvarn och såg, medan det nedre
var platsen för en manufaktursmedja (Översiktlig kulturhistorisk inventering 1977).
- 88 -
- 89 -
Litteratur
Fiskenämnden Skaraborgs län 1989: Fisket och vattenbruket i kommunens översiktliga
planering.
Hilldén, A. 1992: Beskrivning till jordartskartan Ulricehamn SO. Uppsala.
Jönköping, Habo och Mullsjö kommuner 1981: Utredning Stråken 1980.
Jönköpings kommun, Miljökontoret 1999: Vattenöversikt för Jönköpings kommun sjöar och vattendrag.
Lid, J. 1996: Norsk flora. Oslo.
Länsstyrelsen i Jönköpings län 1990: Vattenvårdsprogram Jönköpings kommun.
Meddelande 1990:4.
Länsstyrelsen i Jönköpings län 1996: Nyckelbiotoper i rinnande vatten.
Meddelande 1996:34.
Länsstyrelsen i Jönköpings län 1997:Biotopkartering - vattendrag.
Meddelande 1997:25.
Länsstyrelsen i Jönköpings län 1998: Bottenfaunan i Jönköpings län 1997.
Meddelande 1998:27.
Länsstyrelsen i Jönköpings län 1998: Kalkplan 1999. Meddelande 1998:28.
Länsstyrelsen i Jönköpings län 1998: Kulturhistoriska industrimiljöer i Jönköpings län.
Meddelande 1998:36.
Länsstyrelsen i Jönköpings län 1999: Utvärderingar av kalkningar i Habo och Mullsjö
kommuner 1995-1997. Meddelande 1999:4.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län 1979: Inventering av geovetenskapliga värden i
Stråkendalen. John Norrman. Meddelande 10/79.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län 1982: Grusinventering i Skaraborgs län.
Meddelande 6/82.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län 1990: Resultat av riksinventering av sjöar 1990.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län 1991: Våtmarker i Skaraborgs län. Meddelande 2/91.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län 1991: Ängs- och hagmarker i Mullsjö kommun.
Meddelande 9/91.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län 1995: Länsinventering av sjöar och vattendrag 1995.
- 90 -
Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1985: Naturvärdesbedömning av Brängen, Ulricehamns
kommun. Anders Berntell.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1997: Naturvärden enligt System Aqua i 23 sjöar i västra
Götaland. Meddelande 1997:10.
Miljφministeriet, Miljφstyrelsen 1990: Danske vandplanter. Miljφnyt nr. 2.
Mullsjö kommun 1995: Undersökning av kvicksilver i gädda 1992-93.
Mullsjö kommun 1996: Lokal agenda 21.
Naturvårdsverket 1986: Monitor 1986. Sura och försurade vatten.
Naturvårdsverket 1996: System Aqua. Underlag för karakterisering av sjöar och
vattendrag. Rapport 4553.
Naturvårdsverket 1999: Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag.
Rapport 4913.
Sandell, B. 1983: Begränsad limnologisk undersökning av Mullsjön, inom Mullsjö
kommun sommaren - förhösten 1983.
Skaraborgs länsmuseum 1977: Mullsjö kommun. Översiktlig kulturhistorisk inventering.
Sveriges geologiska undersökning: Jordartskartan. Ulricehamn SO.
Sveriges geologiska undersökning: Berggrundskartan 7 D Ulricehamn SO.
SGU Ser. Af nr 178.
Sveriges geologiska undersökning: Jordartskartan Ulricehamn. SGU Ser. Ac.
Sveriges geologiska undersökning: Provisoriska översiktliga berggrundskartan Borås
SGU Ser. Ba nr 41.
Södra Vätterbygdens fågelklubb 1992: Inventering av sjöfåglar i Jönköpings kommun
1992.
Södra Vätterbygdens fågelklubb 1994: Forsärla och strömstare i Södra Vätterbygden.
Tidans vattenförbund: Tidan 1995, 1996, 1997, 1998, 1999.
