Promemoria
2010-05-10
Khartoum
Landfakta - Sudan
1. BASFAKTA
Land:
Huvudstad:
Landets yta:
Befolkning:
Medellivslängd:
Valuta:
Statskick:
Statschef:
Regeringschef:
Utrikesminister:
Större pol partier:
Republiken Sudan/Al-Jumhuriya al-Sudan
Khartoum (ca 9 250 000 invånare)
2 505 813 km
39 154 000 (census 2009) / (40 400 000, UNDP 2007)
58 år (män och kvinnor, 2009)
Sudanesiskt Pund (SDG): 1SDG = 3 SEK
Republik, förbundsstat
President Omar Hassan Ahmad al-Bashir
President Omar Hassan Ahmad al-Bashir
Deng Alor Kuol
I o m fredsavtalet mellan Norra och Södra Sudan från
2005 bildades en enhetsregering (GoNU) bestående av
president Bashirs NCP och Södra Sudans SPLM/A.
Viktigaste oppositionspartier är Ummapartiet,
Democratic Union Party (DUP) och Hassan al-Turabis
Popular Congress Party (PCP).
Nästa allmänna val: President-, parlaments- och regionalval ägde rum i
april 2010. En folkomröstning om Södra Sudans
självständighet ska enligt fredsavtalet ska äga rum i
januari 2011.
BNP/capita:
1 930 USD (2008)
BNP tillväxt:
3,8 % (2009)
Inflation:
12,9 % (2009)
Budgetunderskott
i andel av BNP:
-0,9 % (2003)
Utlandsskuld:
19 126 miljoner USD (2007)
Promemoria
Sveriges Ambassad
Khartoum
2010-05-10
Sysselsättning:
7,415 miljoner (1996): 80% i jordbrukssektorn,
13% i tjänstesektorn och 7% inom industrin (1998)
18,7% (2002)
Arbetslöshet:
Mottaget officiellt
bistånd:
2 104 miljoner USD (2007)
Viktigaste näringar: Olja - står för 65% av landets inkomster.
Jordbrukssektorn sysselsätter ca. 80% av befolkningen
och bidrar till en tredjedel av BNP. Därefter textilier,
cement, tvål, destillering, skor.
Valutareserv:
1 626 miljoner USD (2004)
2. HISTORISK BAKGRUND
Sudans förkoloniala historia är knuten till Egypten och sträcker sig från
kungariket Kush i norr och de kristna staterna i söder till de självständiga
Funj- och Fursultanaten i öster och väster. Turkiet invaderade landet 1821,
men tvingades tillbaka av Mahdist-revolutionen (1881-98). Efter mahdismens
fall sökte Egypten öka sitt inflytande i Sudan vid sidan av Storbritannien. Från
1899 fram till självständigheten lydde Sudan under gemensam brittisk-egyptisk
förvaltning. Efter första världskriget växte den sudanesiska befolkningens
nationalism och Sudan blev självständigt 1956.
Militärkupper har dominerat Sudans inrikespolitik sedan dess. Efter de första
trevande åren av självständighet grep militären makten i en kupp i november
1958. Den militära regimen varade i sex år. Efter parlamentsvalen 1959
tillträdde en demokratisk regering under ledning av Ummapartiet. Men
samhällskrisen och kriget i Södra Sudan (se nedan) föranledde ytterligare en
militärkupp under ledning av överste Jaafar Nimeiri, som grep makten 1969.
Nimeiris år vid makten präglades av storskaliga projekt i socialistisk anda.
Nimeiri löste även (om än tillfälligt) konflikten med Södra Sudan.
Differentieringen mellan Norra Sudans arabdominerande delar och Södra
Sudans företrädelsevis afrikanska befolkning inleddes redan under den
koloniala perioden. I och med självständigheten 1956 accentuerades
2(10)
Sveriges Ambassad
Khartoum
Promemoria
2010-05-10
problemen. Den s k ’sudaniseringen’ av befolkningen skapade oro i landets
södra delar och utgjorde en grogrund för uppror. År 1958 började Abbouds
pro-arabiska regim uppmuntra till konvertering till islam samt ersatte engelska
med arabiska i skolundervisningen. Förändringarna, som också bidrog till
ökade trakasserier och diskriminering av oliktänkande, ökade missnöjet i
Söder. Våldsamheterna spred sig och 1962 bröt inbördeskriget ut.
Stridigheterna varade fram till februari 1972, då Nimeiris regim ingick ett
fredsavtal i Addis Abeba med den sydsudanesiska separatiströrelsen Anyanya.
Freden blev dock kortvarig och 1983 bröt konflikten mellan Norr och Söder
ut på nytt. I ledningen för upproret stod den karismatiske ledaren John
Garang med det nygrundade Sudan People’s Liberation Movement/Army
(SPLM/A).
Landets fördjupade kris ledde till ett växande missnöje bland befolkningen
och i april 1985 störtades Nimeiri av en ny militärjunta. Val hölls 1986 och en
parlamentarisk regering ledd av Ummapartiets Sadiq al-Mahdi styrde landet i
knappt fyra år.
Den 30 juni 1989 störtades Sadiq al-Mahdis regering av en militärjunta under
ledning av generalen Omar Hassan Ahmad al-Bashir. Den radikalt islamistiska
regimen förbjöd alla politiska partier förutom det egna National Islamic
Front, NIF (omdöpt till National Congress Party, NCP 1998). År 1996 valdes
Bashir till president. Bashir återvaldes år 2000 i val som bojkottades av
oppositionen.
Från maktövertagandet 1989 och fram till slutet av nittiotalet var islamisten
Hassan al-Turabi Bashirs närmaste man, politiskt och religiöst. Paret gick
skilda vägar i en bitter maktkamp år 1999-2000. Turabi är sedan dess
partiledare för ett av landets främsta oppositionspartier, PCP.
3(10)
Sveriges Ambassad
Khartoum
Promemoria
2010-05-10
2001 intensifierades fredsförhandlingarna mellan regeringen i Norr och Södra
Sudans gerillarörelse SPLM/A som inletts 1994 under IGAD:s ledning.
Fredsförhandlingarna resulterade 2005 i ett allomfattande fredavtal
(Comprehensive Peace Agreement – CPA) och slutet på Afrikas längsta
inbördeskrig. Endast några månader efter det att fredsavtalet trätt i kraft
omkom SPLA/M:s ledare John Garang i en helikopterolycka.
Parallellt med fredsprocessen i Söder eskalerade dock våldet i Darfur, där
etnisk afrikanska rebeller i början av 2003 tog till vapen mot den
arabiskdominerade regeringen. Konflikten har lett till avfolkning i stor skala,
samt anklagelser om etnisk rensning och folkmord. Enligt FN har minst
300.000 personer dött och 2,9 miljoner har fördrivits från sina hem.
Konflikten beskrivs ofta i förenklade termer som en en etnisk konflikt mellan
afrikaner och araber, men är betydligt mer komplex och handlar bl a om
marginalisering och utnyttjande av knappa naturresurser.
Sudan hade goda relationer till västvärlden fram till sexdagarskriget i
Mellanöstern 1967, då landet närmade sig sovjetblocket. Efter 1971 vände sig
Sudan åter västerut, men när Gafaar Nimeiri 1983 införde muslimsk lag i hela
landet fördömdes detta i väst. Landet isolerades ytterligare när Sudan vägrade
fördöma Iraks invasion av Kuwait 1990. Efter att under 1990-talet ha varit en
sträng islamistisk stat med band till internationell terrorism öppnade sig Sudan
efter millennieskiftet åter mot omvärlden och en bilateral överenskommelse
mot terrorism mellan USA och Sudan trädde i kraft.
3. POLITISKA LÄGET
Sedan juli 2005 lyder Sudan under en övergångsförfattning. Den bygger på
fredsavtalet CPA som ingicks år 2005 och består av en federal
samlingsregering med deltagande från både NCP och SPLM/A och ett
provisoriskt federalt parlament.
4(10)
Sveriges Ambassad
Khartoum
Promemoria
2010-05-10
Av fredsavtalet och övergångsförfattningen framgår att Sudan fram till
folkomröstningen år 2011 – då Södra Sudan ska rösta om självständighet - är
en federation bestående av två delstater (Norra- och Södra Sudan) som
administrerar sina egna sakärenden, samtidigt som den tidigare federationen
finns kvar med 25 delstater. Av dem hör 10 till Södra Sudan.
Nationella val skulle enligt föreskrifterna i CPA ha ägt rum före 9 juli 2009. På
grund av brister i föreberedelserna ägde valet istället rum 11-15 april 2010.
Omar al-Bashir vann presidentvalet för hela Sudan, medan Salva Kiir, som
efterträdde John Garang som ledare för SPLM/A vann presidentvalet i Södra
Sudan vilket tillika gör honom till vice-president i hela Sudan.
Norra- respektive Södra Sudan har enligt CPA separata författningar,
regeringar, arméer, lagstiftningar och huvudstäder vid sidan av
övergångsförfattningen, med en gemensam federal försvarsstyrka (Joint
Integrated Units, JIUs). Oljeintäkterna delas mellan Norr och Söder. Ett stort
antal frågor som bör lösas innan det att övergångsförfattningen slutar gälla i
juli 2011 förblir dock olösta, bl a gränsdragningen mellan Norr och Söder,
fördelningen av statsskulden, medborgarskap och resursfördelning.
År 2005 beslutade FN:s säkerhetsråd att hänskjuta situationen i Darfur till den
internationella brottsmålsdomstolen i Haag (ICC). I februari 2008 utfärdade
ICC arresteringsorder för ministern för humanitära frågor Ahmad Haroun
och milisledaren Ali Kushayb. Den 14 juli 2008 begärde chefsåklagaren vid
ICC att en arresteringsorder också skulle utfärdas mot president Bashir för
folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten i Darfur. Den 4 mars 2009
utfärdade Förundersökningskammaren en arresteringsorder för president
Bashir vilken dock inte omfattade folkmordsbrottet. Den sudanesiska
reaktionen lät inte vänta på sig och i mars 2009 utvisades 13 internationella
frivilligorganisationer och ytterligare tre nationella organisationer tvingades
avbryta sin verksamhet i landet. Förundersökningskammaren ska, efter det att
kammarens första beslut överklagats, på nytt ta ställning till om
5(10)
Sveriges Ambassad
Khartoum
Promemoria
2010-05-10
häktningsorden ska omfatta anklagelserna om folkmord. Frågan om president
Bashir kommer att åtalas för folkmord är således fortfarande utestående.
Vid sidan av konflikterna i Söder och Darfur pågår en långvarig konflikt
mellan regeringen och folkgruppen Beja i Östra Sudan. Området är strategiskt
viktigt på grund av kusten mot Röda havet och oljehamnen Port Sudan.
Samtidigt är Östra Sudan den fattigaste och kanske mest underutvecklade
landsdelen. Under eritreansk ledning undertecknades ett fredsvtal under 2006,
Eastern Sudan Peace Agreement (ESPA). Genomförandet av detta går dock
långsamt.
4. EKONOMISKA LÄGET
Sudan var länge ett av Afrikas allra fattigaste länder. Sedan exploateringen av
olja inleddes i slutet av 1990-talet har dock ekonomin växt kraftigt med en
BNP-tillväxt på mer än 10% under 2006 och 20071. Sedan 1997 har landet
tillsammans med IMF arbetat för att genomföra makroekonomiska reformer,
inklusive en rörlig växelkurs, ökad skatteindrivning, avregleringar och
privatiseringar. Jordbruksindustrin förblir viktig och anställer 80% av
arbetskraften i landet, trots att endast en tredjedel av Sudans yta är odlingsbar.
Konstbevattning saknas i stora delar av landet, och beroendet av regn gör
risken för torka och missväxt överhängande. Matbrist råder mer eller mindre
ständigt i vissa regioner sedan 1980-talet, bland annat i Darfur. Före
millennieskiftet drabbades Sudan vid flera tillfällen av svältkatastrofer. På
många håll föder man upp boskap: kameler, getter, får och kor.
Från självständigheten fram till millennieskiftet hade Sudan underskott i
handelsbalansen med utlandet. De ständiga underskotten täcktes med lån och
bistånd. En vändpunkt kom år 2000 då oljeexporten vände underskotten till
överskott. Sudans viktigaste handelspartner är i dag Kina, som våren 2007
1
Sudan producerade troligen omkring 500 000 fat råolja per dag 2007. Landet var därmed
det året Afrikas till storleken sjätte största oljeproducent (efter Nigeria, Algeriet, Libyen,
Angola och Egypten).
6(10)
Sveriges Ambassad
Khartoum
Promemoria
2010-05-10
köpte två tredjedelar av Sudans olja. Sudan är ett av få länder som har ett
handelsöverskott i förhållande till Kina. Trots att oljan under de senaste åren
bidragit mest till landets ekonomiska tillväxt, utgör intäkterna från
jordbrukssektorn mer än en tredjedel av BNP. Vidare bör noteras den alltmer
växande omsättningen inom servicesektorn. Tillförlitliga siffror över den
ekonomiska situationen är svårtillgängliga, bland annt på grund av att Sudan
använder 1982 som bas-/utgångsår för BNP-tillväxt och att siffrorna inte
återspeglar omsättningen vilken genereras av den omfattande informella
ekonomin.
I oktober 1997 införde USA omfattande handels- och finansiella sanktioner
mot Sudan. I maj 2007 utökade George Bush de ekonomiska sanktionerna till
följd av den sudanesiska regeringens fortsatta delaktighet i konflikten i Darfur.
Den ekonomiska planeringen i Sudan domineras av kortsiktighet, då den till
stor del formas efter och är beroende av NCP:s kortsiktiga politiska
strävanden. Motkrafter som verkar för långsiktig ekonomisk planering i landet
utgörs av bestämmelser i CPA om den ekonomiska politiken, IMF:s
verksamhet i Sudan samt långivare och utländska investerare.
Efterverkningarna av den globala ekonomiska recessionen fortsätter att
märkas av i Sudan. Framförallt går detta att konstatera i ett minskat intresse
för utländska investeringar i landet, en generellt sett minskad kreditvillighet
samt ett lägre världsmarknadspris på olja.
För närvarande ser regeringen i Khartoum, tillsammans med IMF, över
möjligheten att utöka skattbasen samt inskränka omfattningen av sådana
verksamheter som fram till dags dato varit undantagna skattskyldighet.
Ytterligare delar av det IMF-program som håller på att implementeras går ut
på att diversifiera den sudanesiska ekonomin, framförallt som ett led i att
minska beroendet av oljan som förväntas utgöra 59 procent av de statliga
inkomsterna under 2010-11 (exklusive utländskt bistånd). I Södra Sudan
7(10)
Sveriges Ambassad
Khartoum
Promemoria
2010-05-10
bekräftas detta beroendet av förhållandet att intäkterna från oljan under
motsvarande period uppgår till hela 98 procent av de statliga inkomsterna.
Vidare går IMF:s reformprogram ut på att återuppbygga den internationella
valutareserven (som fär närvarande motsvarar mindre än två månaders
importutgifter), förbättra flexibiliteten av den rörliga växelkursen, förstärka de
finansiella institutionerna samt det långsiktiga målet att upprätta allmänhetens
förtroende för det offentliga finansiella systemet.
Sudan ligger efter vad gäller återbetalningen av lån till både multi- och
bilaterala kreditgivare. Landet kommer förmodligen inte att komma i fråga för
någon skuldavskrivning vilket främst anses bero på det politiska klimatet,
framförallt den fortsatt allvarliga situationen i Darfur.
Regeringen planerar att kompensera det nuvarande skattemässiga underskottet
samt utgifter förknippade med infrastrukturprojekt med utökade lån från
länder i Mellanöstern, Kina och Indien. Prognosen för denna typen av lån ser
dock mörk ut i dagsläget, främst på grund av den allmänna försiktigheten som
drabbat kreditgivare i och med den globala recessionen. Regeringen har
dessutom förbundit sig i förhållande till IMF att begränsa denna typen av lån.
Vid sidan av de ekonomiska reformprogram som IMF driver i samarbete med
regeringen bör även nämnas de omfattande ekonomiska medel från
internationella givare som huvudsakligen fördelas i olika (utvecklings)program
runt om i landet av närvarande FN-organ och internationella/nationella
organisationer.
5. SVERIGES FÖRBINDELSER
Sveriges permanenta officiella närvaro i Sudan har varit sporadisk sedan slutet
av sextiotalet då en svensk chargé d’affaires (Bengt Rösiö) verkade i
Khartoum. Därefter sköttes kontakterna länge via sidoackerditering från
Kairo resp. Addis Abeba. Sveriges ambassad i Khartoum öppnade våren
2008. Ambassadör Jan Sadek överlämnade sina kreditivbrev till president
8(10)
Sveriges Ambassad
Khartoum
Promemoria
2010-05-10
Bashir den 14 oktober 2008. Under sommaren 2010 förväntas den nya
kanslibyggnaden stå klar för inflyttning. Ambassaden har för närvarande sju
utsända från Sverige. Ett konsulat, vars huvudsakliga versamhet består i
utredningar kring familjeanknytningsärenden, är beläget i Khartoum.
Honorärkonsul är Ahmed Elneferdi.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Sudan inleddes för mer än 25 år
sedan. I juni 2008 antogs en strategi för samarbetet år 2008-2011 av den
svenska regeringen. De övergripande målen för det svenska stödet är fredlig
utveckling, respekt för mänskliga rättigheter, ett demokratiskt samhällsstyre,
varaktig försoning och nationell enighet. Det svenska biståndet under de
kommande åren är ämnat att stödja genomförandet av fredsavtalet CPA, dels
genom stöd till de två gemensamma givarfonder som upprättats specifikt för
detta syfte (Multi-Donor Trust Funds), dels genom stöd till
demokratiseringsprocessen, fredsbyggande och tillhandahållandet av sociala
tjänster med ett fokus på hälsa. Det humanitära stödet till Sudan ska snabbt
och flexibelt kunna justeras uppåt och nedåt i förhållande till behov.
Sveriges import från Sudan uppgick 2009 till 18 miljoner SEK och exporten
till 674 miljoner SEK. Mosvarande siffror under 2008 var för importen 7,1
miljoner SEK och exporten 1 382 miljoner SEK. Den dramatiska
minskningen av exporten tycks främst vara en följd av sjunkande oljepriser
och Sudans minskade köpkraft. Den svenska exporten består framförallt av
produkter från trä-, papper- och kartongindustrin samt produkter för
telekommunikation. Ericsson bedriver en relativt omfattande verksamhet i
Sudan, vilken främst ägnar sig åt utbyggnaden av nätverk för mobil
kommunikation.
Svenska missionsorganisationer verksamma i Sudan är Pingstmissionen och
Svenska Kyrkans mission genom Lutherhjälpen. Svenska enskilda
organisationer som bedriver verksamhet i Sudan är bland andra Rädda Barnen
9(10)
Sveriges Ambassad
Khartoum
Promemoria
2010-05-10
och Svenska Röda Korset genom Internationella Röda Korset (IFRC). Det
finns även en svensk-sudanesisk vänskapsförening med lokaler i Khartoum.
Dåvarande biståndsminister Carin Jämtin besökte Sudan år 2005. Nuvarande
biståndsminister Gunilla Carlsson besökte Sudan i april 2007 samt i mars
2010. Statssekreterare Joakim Stymne besökte Sudan i januari 2008. Sidas
generaldirektör Anders Nordström besökte Sudan i februari 2010.
10(10)
