Eskadersegling till Tyskland, sommaren 2014
Ett gäng seglare från Karlstad- Hammarö har, i 10 år, seglat tillsammans till bl.a. S:t Petersburg,
Shetland, Norge, Finland, Amsterdam. Några har varit med på samtliga seglatser, andra på
någon/några av dem. Samtliga under ledning av Torbjörn Olsson i KSS.
I år var målet att gå genom Stora Bält ner till de gamla ”Svensk-städerna” i forna Östtyskland.
Jag och min fru Nina deltog år 2010 i en eskadersegling genom Limfjorden och upp till norska
Sörlandet. Detta gav definitivt mersmak varför vi anmälde oss till årets äventyr.
Under vintern hade vi två eskaderträffar där vi lade fast delmålen.
Tiden var beräknad till 37 dagar och vi skulle då färdas c:a 640 dM enkel resa.
Den planerade rutten var:
Laesö, Saeby, Samsö, ner genom Stora Bält till Langeland, Heiligenhafen, Lübeck, Wismar, Rostock,
Stralsund
Eskadern skulle sedan upplösas i Vitte strax ovanför Stralsund och hemseglingen göras individuellt.
Denna gång var vi tio båtar, flest hittills.
Som så många gånger tidigare var Donsö den hamn varifrån eskadern startade.
Den 4 juni samlades vi där, bunkrade mat och bränsle och var klara för avgång mot Laesö.
Kl 17.45 kastade vi loss för en till en början, fin segling i juninatten.
Tyvärr dog vinden ut och ”gjutjärnsgenuan” fick hjälpa oss fram till Österby hamn där vi lätt fick
platser då det ju var tidigt på säsongen.
Efter en dag i Österby bar det så vidare, i tilltagande vind, till Saeby där vi tacksamt slank in mellan
pirarna. Vindstyrkan var då c:a 14 sek.m.
Under dagarna som följde gick seglatsen vidare till Hou, Bönnerup, Grenå och så småningom kom vi
till Samsö, denna omtalade ö.
En cykeltur förde oss till världsarvsstaden Nordby, en slumrande idyll med varsamt renoverade hus.
Färden fortsatte och den 12 juni kom vi till Rudköbing på Langeland där vi sedan låg inblåsta ett par
dagar vilket passade utmärkt då högen av smutskläder växte och måste åtgärdas.
Staden var mycket trevlig att strosa runt i och tiden gick fort.
Den 15 juni kom vi så till Heiligenhafen. Det var en stor segelbåtshamn med c:a 3.000 båtar.
Det var den första tyska hamnen, Här var det planerat att vi skulle bunkra.
Och då menar jag inte mat eller diesel!
Butiken, ”Calles”, låg utanför staden. Hur skulle vi komma dit???
Jo, vi hyrde sightseeingtåget och åkte, glatt
tutande, dit. Tågets ägare följde efter med
en skåpbil och efter två timmars shopping
lastade vi våra varor i denna, äntrade tåget
och for tillbaka till hamnen. Roligt att testa
om man har något barnasinne kvar. Och det
hade vi. Alla 19!
Vi hade planerat att stanna en natt i
Travemünde men då dagarna varit blåsiga,
var hamnarna fulla av båtar och vi tuffade
uppför floden Trave till Lübeck där vi skulle
fira midsommar.
Hansehamnen, en gammal, trång hamn inne i
staden var föraviserad och sade sig ha plats för oss.
Jo, efter nära två timmars trixande låg vi där!
Midsommaraftonens morgon hissade vi ”flagg över
topp”, ofta felaktigt kallat flaggspel, som fladdrade
friskt i vinden och talade om för tyskarna att i
Sverige så firar vi midsommar denna dag.
Eftersom vinden var frisk och regnbyar kom så avnjöts sillunchen i resp. sittbrunn medan vi på
kvällen åt gemensam middag i det gamla ärevördiga ”Haus der Schiffergesellschaft” en byggnad
från 1200-talet där då kaptener och besättningar åt. Vid kaptenernas bord, som var upphöjt över de
andra där besättningsmännen åt, fick vi våra platser och åt en utsökt middag till ett mycket
moderat pris.
För övrigt konstaterade vi snabbt att det var mycket billigare i både Danmark och Tyskland att äta
på restaurang.
Efter midsommarfirandet gick vi så tillbaka utför Trave och bort mot Wismar. Mitt för ligger en ö vid
namn Poel också det en plats där Gustaf II Adolf höll till och där det finns rester av fästningsverk.
Staden, som heter Kirchdorf är numera Hammarö kommuns vänort. Eftersom vi hade några
hammaröbor med i gänget blev vi plötsligt det allesammans och bjöds på öl av ägaren till en pub
strax ovanför hamnen.
På kvällen firade Nina och jag vår bröllopsdag med en utsökt god gösfile i en liten fiskrestaurang nere vid hamnen.
Så var det dags att lämna Poel och gå in till Wismar, åter en gammal stad, i tidigare Östtyskland,
med många minnen av kriget, men också med många fint renoverade gamla byggnader.
Rostock var nästa mål med en natts mellanlandning i Külungsborn, en förhållandevis dyr lyxhamn.
Även Rostock ligger en bit upp i en flod med Warnemünde nere vid flodmynningen.
Vi fick där plats i Stadthafen och tog sedan en promenad i den gamla staden.
Gemensam middag intogs på restaurangen Zum Alten Fritz med mycken god mat!
På vägen nerför floden stannade vi en natt i en anläggning vid namn Hohe Dühne vid Warnemünde.
Detta var en stor, lyxig hotellanläggning med gästhamn och vi kunde ta färjan över floden in till
Warnemünde som visade sig vara en ”turistfälla”, ett tiofalt Smögen.
Onsdagen den 2 juli satte vi så kurs mot Barhöft som ligger på Hiddensee i Rügendeltat.
En lång segling som startade med åskregn och slutade med en fin slör.
Vi var nu inne i kanten av Rügendeltat, detta märkliga område där man går i muddrade, väl
utprickade rännor där sjöfåglarna står med vatten till knäna på båda sidor om båten.
Här skildes vi åt för några dagar då några gick till Ralsvik för att se ett bygdespel medan vi och en
båt till valde den muddrade rännan till Stralsund, där vi inte varit förut.
Där hyrde vi bil och åkte ut på Rügen, en mycket vacker ö med många sevärdheter.
Bl.a. var vi vid Prora, det ”semesterparadis”som byggdes strax före det andra världskriget i det
projekt som gick under namnet ”Kraft durch Freude”
I denna byggnad, som var 4,5 kilometer lång och låg vid en lika lång sandstrand, skulle 20.000
medborgare åt gången få bada och vila ut!
Huset togs aldrig i bruk och gick dessutom inte att spränga bort p.g.a. att det var gjutet i betong.
Tillbaka mot Hiddensee och Vitte där vi hade grillkväll med allsång denna sista kväll på vår eskader.
Det kändes lite vemodigt att vi nu skulle gå åt olika håll mot Sverige och Vänern.
Samtidigt som det är en stor trygghet att tillhöra en eskader så känner man sig givetvis mindre
bunden när man, som vi, endast var två båtar som gick mot Mön och därefter upp till Köpenhamn.
Där gick vi in i kanalsystemet i full konkurrens med alla sightseeingbåtarna och lade oss mitt för
Nyhavn och med promenadavstånd till Tivoli där vi tillbringade en härlig sommarkväll.
Dagen därpå fortsatte vi till Ven, lade till i Kyrkviken och gjorde en cykelutflykt på den vackra ön.
På kvällen klättrade vi upp till S:t Ibbs kapell medförande gitarr och sjöng ”Flicka från Backafall”.
Dagen därpå bar det av till Hälsingborg, därefter till Höganäs, Halmstad, Träslövsläge, Göteborg
o.s.v hem till vårt Vänern som nu kändes härligare än någonsin.
Tänk bara på våra fina naturhamnar, vårt härliga vatten, stillheten o.s.v.
Efter nio veckor var vi där och kunde se tillbaka på ett fantastiskt äventyr!
Göran Hellborg KSS
