Skogsbruket utvecklas positivt
En historisk miljöskuld
De svenska skogarna har historiskt sett brukats mycket intensivt. Produktionen har under
stora delar av 1900-talet dominerat över miljöhänsynen - med stora ingrepp i naturen som
följd. Från 1950 och fram till slutet av 1980-taletgjordes avverkningar i form av helt kala
hyggen. I princip inga naturhänsyn togs. Inriktningen var att hugga bort de dåligt växande
skogarna som var hårt exploaterade genom generationers brukande med
dimensionsavverkningar. De kala hyggena var lätta att anlägga ny växtlig skog på, men
ärren i naturen blev fula.
De medelålders skogar som vi ser dominera landskapet idag är resultatet av det skogsbruk
som bedrevs på 1950 – 80-talet. Då skapade skogsbruket stora hyggen utan att lämna
naturvärdesträd, trädgrupper, kantzoner med mera. Denna typ av skogsbruk – som alltså är
en historisk rest – resulterade i ensartade skogar eftersom inga naturvärdesträd, trädgrupper
eller kantzoner lämnades.
Dåtidens skogsbruk var inte hållbart med de kunskaper vi har om biologisk mångfald idag.
Det finns en logik i hur dåtidens skogsbruk bedrevs; miljömålen var inte lika självklara i
samhället som de är idag. Sverige som skogsnation tog vara på sina resurser med ekonomi
och tillväxt i fokus.
Men en ökad miljömedvetenhet ledde fram till att skogsbruket utvecklades. Diskussionen om
vad ett hållbart skogsbruk innebär gjorde avtryck i lagstiftning och myndighetskontroll. Den
moderna skogsvårdslagen växte fram. Resan fram till vad vi idag kallar den svenska
modellen – där hänsyn och produktion är två lika viktiga mål – var anträdd.
Dagens skogsbruk ger ökad mångfald
Sedan 20-30 år tillbaka har svensk skogsnäring helt andra metoder och lagar. Och – vilket är
viktigt – vi har nya ambitioner. Vi väger in miljömålen i själva kärnan av vår verksamhet som
skogsägare. Fortfarande ser vi skogen som en värdefull resurs att bruka. Vi vill skörda
skogen och förse samhället med en förnybar råvara för byggande, möbler, förpackningar,
energi med mera. Men miljömålen väger lika tungt.
Det faktum att vi sedan 20-30 år tillbaka balanserar produktions- och miljömål i skogsbruket,
kommer att bidra till mer varierade skogar med ökad artrikedom . De skogar vi skapar idag
kommer att bli mer olikartade och få en större biologisk mångfald än dagens medelålders
produktionsskogar. Vi ser tecken på det redan idag, men framtiden kommer att kunna utvisa
det ännu tydligare.
Sveaskog avsätter 20 procent av vår produktiva skogsmark för naturvård. Vi kombinerar
naturvård i olika skalor – från ekoparker i stora landskap till mindre naturvårdsskogar som
lämnas orörda, skogar som sköts för att utveckla naturvärden samt generell hänsyn vid
avverkningar. Vårt naturvårdsåtagande är en viktig del i vårt sätt att bedriva ett aktivt och
hållbart skogsbruk.
Generell hänsyn vid avverkningar innebär att Sveaskog lämnar enskilda träd, trädgrupper
och kantzoner. Vi lämnar i snitt 36 träd per hektar. Några av de träden kommer att dö och bli
en värdefull hemvist för många insekter. Och en stor andel, kanske hälften, kommer att bli
naturvärdesträd. Det innebär att i nästa generation avverkning kommer betydande delar av
den brukade produktionsskogen att innehålla lika stora naturvärden knuta till gamla träd som
finns i dagens skogar med höga naturvärden.
En självklar del i vårt skogsbruk är också den så kallade naturvårdande skötseln. Denna
syftar till att öka naturvärdena i skogen. Genom till exempel skogsbränningar,
översvämningar och skogsbeten bevarar och utvecklar vi den biologiska mångfalden.
Andra former av naturvårdande skötsel sker genom att vi hugger bort gran för att frigöra
lövskog. Även detta gynnar en mångfald av arter.
Effekterna redan synliga av dagens miljöhänsyn
Vad vi ser växa fram i morgondagens produktionsskogar är alltså en skog som innehåller
betydligt högre naturvärden än dagens. Detta sker inte över en natt, det är vi medvetna om,
men det ser ljust ut för den svenska skogen. När vi påstår detta så är det ingen gissning,
utan bygger på iakttagelser bland annat i form av en systematisk så kallad monitorering.
Sveaskog har under de senaste åren inventerat stora arealer naturvårdsskogar och
produktionsskogar. Inventeringarna omfattar 280 000 hektar skogsmark från norr till söder.
Från varje skog har vi inhämtat data över hur vanligt det är med mångfaldsbärare (en
mångfaldsbärare är gamla träd - naturvärdesträd - samt stående och liggande döda träd: det
är träd som leder till en ökad artrikedom).
Resultaten från inventeringen är glädjande: mångfaldsbärarna ökar i våra produktionsskogar
på samma sätt som de gjort i våra ekoparker, nyckelbiotoper och naturvärdslokaler. Detta är
goda nyheter för de rödlistade arterna på Sveaskogs marker.
Utvecklingen på nationell nivå har på senare år varit positiv för flera däggdjur, fåglar och
groddjur, Stora rovfåglar som havsörn och kungsörn ökar i antal och de är beroende av
gamla träd som boträd. Likaså utvecklas tjädern positivt – en art som brukar ses som
beroende av äldre skog.. Tretåig hackspett och gråspett har en gynnsam utveckling och är
beroende av olika barkborrar, som lever i döende och döda träd.
Fortfarande är situationen allvarlig för många arter kopplade till skogsbruket. Men
utvecklingen går i rätt riktning. På många av Sveaskogs marker handlar det bara om tid och
mognad innan ytterligare många hotade arter kommer att få bättre livsmiljöer.
Fokusera på framtiden
Vi anser att det är viktigt att lära av historien. Men vi ser gärna att debatten om skogsbruket i
större utsträckning utgår från hur skogsbruket bedrivs idag och att man dessutom väger in
den framtida utvecklingen.
Då upptäcker vi att vi talar förbi varandra i debatten om dagens produktionsskogar som
”virkesåkrar”. Vi ser att det finns 50-60 år gamla produktionsskogar som är ”virkesåkrar” men
vi ser samtidigt att de skogar vi nu anlägger, det vill säga morgondagens skogar, inte
påminner om de produktionsskogar som vi ser omkring oss idag.
