Predikan, Korskyrkan Borås den 1 oktober 2006, av Micael Nilsson
När det är svårt att stå för sin tro
Predikotext: Dan 3:15-18
BERÄTTELSEN
Babylon är en supermakt, och kung Nebukadnessar har bjudit de mäktigaste männen i sitt rike
till fest. Alla som betyder någonting är där. Detta är ett fantastiskt tillfället att få frottera sig
med makteliten, knyta kontakter och bana väg för karriären. Det är dessutom en
maktdemonstration. Kungen har låtit göra en 30 meter hög staty. På ett givet tecken förväntas
alla församlade falla på sina knän och tillbe Nebukadnessars staty. All vägran kommer att
bedömas som högförräderi. För den upproriske väntar en uppvärmd ugn.
Platsen vi befinner oss på heter Duraslätten. Där finns en stor orkester. Den spelar
marschmusik. Vi kunde lika gärna ha varit i Berlin i slutet av 30 talet eller på Röda Torget i
Moskva en första maj under kommunismens glansdagar. Diktatorer har en förkärlek till stora
torg och marschmusik. De skapar ett effektivt tryck på den lilla människan. Man känner sig så
obetydlig på ett stort torg. Pressen tystar all opposition. Tekniken är urgammal.
Nebukadnessar behärskade den till fulländning.
Men Nebukadnessar begär inte något annat än vad man kan förvänta sig. Han är världens
mäktigaste man och världens mäktigaste man brukar begära lojalitet.
Detta är egentligen heller inga problem, för de flesta. De flesta hade böjt sig för
Nebukadnessar för länge sedan. Men det är ett problem för tre unga män: Shadrak, Meshak
och Aved-Nego. Tre unga män som lärt sig dessa ord med modersmjölken, 2 Mos 20:3: ”Du
skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” Dessa tre står nu inför det yttersta testet på vad
tron egentligen betyder för dem.
Så tystnar musiken. Alla faller ner på knä. Alla mäktiga i Babylon tillber en staty. Alla…
utom tre. Där står de nu, Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Vilken bild de är av trohet och
mod! Alla kan se dem. De syntes så tydligt att vi ser dem än, fast vi idag måste blicka över
2500 års historia.
De som böjde sig ser vi inte längre. Vi har glömt dem. Men vi kan inte glömma Shadrak,
Meshak och Aved-Nego. Troheten och modet skapar en förunderlig klarhet över människors
liv.
Det tar inte lång tid innan några konkurrenter står inför kungen och berättar, ynkligt och
insmickrande: - Det finns några judiska män som inte gör som du säger. Kungen blir rasande
och låter hämta dem. Deras trots kan bli farlig. Om kungen inte statuerar ett exempel på dem
kan ju andra få för sig att göra som de. Nu läser vi innantill. De tre unga männen ska tydligen
få en andra chans, Dan 3:15-18: ”Alltså, är ni beredda att i samma stund som ni hör ljudet av
horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument falla ner och tillbe den staty
som jag har låtit göra? Om ni vägrar att tillbe kommer ni genast att kastas i en brinnande ugn.
Vilken gud kan då rädda er ur mitt våld?" Shadrak, Meshak och Aved-Nego sade till kung
Nebukadnessar: "Vi behöver inte ge dig något svar. Om den Gud som vi dyrkar kan rädda oss
ur den brinnande ugnen och ur ditt våld, konung, så räddar han oss. Om inte, skall du veta att
vi ändå aldrig kommer att dyrka dina gudar eller tillbe den gyllene staty som du har rest."
Detta svar gör förstås Nebukadnessar ännu mer rasande. Han kastar de upproriska i ugnen.
Det borde ha varit slutet på historien. Men det är det inte. Vi läser vidare, 3:24-28: ”Plötsligt
reste sig kung Nebukadnessar alldeles bestört och frågade sina rådgivare: "Var det inte tre
män vi kastade bundna i elden?" - "Jovisst, konung", fick han till svar. "Men nu", sade han,
"ser jag fyra män fritt gå omkring mitt i elden, helt oskadda, och den fjärde liknar ett
gudaväsen." Så gick Nebukadnessar fram till öppningen på den brinnande ugnen och sade:
"Shadrak, Meshak och Aved-Nego, ni som tjänar den högste Guden, kom ut!" Då steg
Shadrak, Meshak och Aved-Nego ut ur elden. Och satraperna, guvernörerna, ståthållarna och
kungens rådgivare flockades kring männen och fick se att elden inte hade haft någon makt
över deras kroppar: deras hår hade inte blivit avsvett, deras mantlar hade inte tagit skada och
ingen brandlukt kunde kännas. Då utbrast Nebukadnessar: "Välsignad är Shadraks, Meshaks
och Aved-Negos Gud, han som har sänt sin ängel och räddat sina tjänare! De satte sin lit till
honom, trotsade kungens befallning och vågade sina liv hellre än att dyrka eller tillbe någon
annan gud än sin egen.”
SLUTSATSER
1. Varför är det ibland svårt att stå för sin tro?
Låt oss fundera över vad det är för slags press som ligger över de tre männen.
a. Karriärens press
Shadrak, Meshak och Aved-Nego är framgångsrika klättrare. De vet hur man för sig, har rätt
frisyrer, kostymer från Italien och en ny Lexus i garaget.. Här erbjuds nu en unik möjlighet till
ytterligare avancemang. Det enda de behöver göra är att tumma lite på sina principer.
b. Likformandets press
Du kanske har varit med om en värderingsövning. Ni står en grupp, mitt i rummet. En ledare
ger ett påstående, kanske ett moraliskt dilemma. Ni ska nu ta ställning. Om man tycker en sak
går man till ena hörnet. Tycker man något annat går man till det andra. Vad skulle du känna
om att stå ensam i ditt hörn när alla andra går åt andra hållet?
c. Avund
Varför kom de där männen och skvallrade för kungen? Vad driver människor till sådant?
Avundssjuka är en skevhet i människosjälen. Att bli utsatt är pressande.
d. Religiös intolerans
Det finns mycket religiös intolerans i vårt land. Kanske har du känt av den pressen.
e. Fruktan
Så klart fanns också för Shadrak, Meshak och Aved-Nego en stor och pressande rädsla.
All denna press föll nu över dem. Och ändå står de där. Vid det givna tecknet, när alla andra
faller, trots att det betyder att karriären är slut, trots hotet från en brinnande ugn och trots all
rädsla som varje liten människa måste känna vid sådana tillfällen, står de faktiskt där.
Låt oss lyssna till Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Vad är det de svarar Nebukadnessar?
Och vad säger det de säger om vad en rakryggad tro är? Fyra bibel verser, fyra upptäckter:
V.16: Shadrak, Meshak och Aved-Nego sade till kung Nebukadnessar: "Vi behöver inte
ge dig något svar.
Upptäckt 1: Den tro som står upp svarar bara inför Gud
Paulus stod upp för sin tro i många liknande situationer. Så här skriver han, 1 Kor 4:3-4:
”…mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig… Inte heller dömer
jag mig själv. Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer
mig är Herren. ”
Här står nu tre unga män inför världens mäktigaste man. Han tror att han äger dem. Han vet
att han kan döda dem. Men de säger: - Vi behöver inte ge dig något svar.
Nebukadnessar äger dem inte för de har inte sålt sig till honom. Nu står de inför
Nebukadnessar, men de är fortfarande inte till salu. Varför? För att de vet att de en dag ska stå
inför Gud. ”Den som dömer mig är Herren.”
Ingen människa äger dig. Du måste inte svara alla som tråkar dig. Bibeln säger att du ska vara
beredd att svara var och en som kräver besked om ditt hopp. Men Nebukadnessar vill inte ha
besked om något hopp. Nebukadnessar talar maktspråk. Men du behöver inte ge honom svar.
Du svarar med ditt liv inför Gud. Din chef äger inte dig. Klassens innegäng äger inte dig. Gud
äger dig. Det var den insikten rätar på människor.
V. 17: Om den Gud som vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur ditt
våld, konung, så räddar han oss.
Upptäckt 2: Den tro som står upp tror Gud om det omöjliga.
Vår Gud kan! Guds makt är större än din makt, Nebukadnessar. Du kan bygga en staty av sten
och guld. Vår Gud skapade stenen och guldet. Vår Gud är mäktig. Sann tro vilar på Guds
makt.
V. 18: Om inte, skall du veta att vi ändå aldrig kommer att dyrka dina gudar eller tillbe
den gyllene staty som du har rest.
Upptäckt 3: Den tro som står upp litar på att Gud vet bäst även när han gör något annat än vi
önskar.
Viss tro verkar mer vara förhandling. Gud om du… så ska jag tro på dig, tjäna dig, älska dig.
Shadraks, Meshaks och Aved-Negos tro var utan förbehåll. De säger: - Vår Gud är mäktig.
Vår Gud förmår göra under. Men om han väljer att inte göra det, av någon orsak vi inte förstår
så är han ändå vår Gud - och vi väljer att tillbe honom.
V.25: "Men nu", sade han, "ser jag fyra män fritt gå omkring mitt i elden, helt oskadda,
och den fjärde liknar ett gudaväsen."
Upptäckt 4: Det finns ett särskilt möte med Gud där Gud stämmer möte med oss mitt i den
brinnande ugnen. Bibeln säger att Gud för oss till vatten där vi finner ro och till gröna ängar
där vi får vila. Det låter som en semesterresa. Men att följa Jesus är inte en semesterresa. Det
finns också ett särskilt möte med Gud, mitt i den brinnande ugnen, eller om du vill i tider av
prövning.
Jag förstår inte alltid varför, men jag vet att det ibland behövs en ugn för att saker och ting ska
fullbordas. Ska en deg bli bröd behövs en ugn. Ska lera bli porslin behövs en ugn. Ska guld
renas behövs en ugn. Och ska en kristen bli lik Jesus behövs ibland också en ugn. Lyssna, 1
Pet 1:6-7, NLB: ”Var därför glada och jubla över er räddning, även om ni nu för en kort tid
måste gå igenom olika slags prövningar. Genom dessa prövningar förädlas er tro, så att bara
det som är äkta blir kvar, på samma sätt som guld förädlas genom att man hettar upp det över
eld. Denna äkta tro är oändligt mycket mer värd än guldet, som till slut bara ska försvinna…”
Jag är övertygad om att Shadrak, Meshak och Aved-Nego gärna hade tagit den enkla vägen,
d.v.s. önskat sig en ängel från himlen som stoppat Nebukadnessar. Men jag är också
övertygad om att de efteråt aldrig, inte för något i världen, hade bytt ut erfarenheten av att få
möta Gud mitt inne i den brinnande ugnen, mot den enklare utvägen.
Låt mig sist av allt få visa vad som hände i och vid den där ugnen. Det kan hjälpa oss att
förstå varför ugnen behövs, och varför prövning ibland behövs.
a. I ugnen lärde männen känna Guds närvaro på ett nytt sätt. Jag har mött många människor
som gått igenom stora svårigheter, men som också kunnat berätta om hur de, mitt i detta,
upplevt Guds närvaro på ett nytt, verkligare och mer intensivt sätt.
b. I ugnen försvann det som band. De tre männen kastades bundna in i ugnen, men I ugnen
går de omkring som fria män. Det tycks som om det enda som brann upp i ugnen var repet
som band dem. Ibland behöver vi mötet med Gud mitt i en prövning för att frigöras på ett
djupare plan.
Jag vet en man. Han var en ljum kristen, mer intresserad av sin karriär än sin tro. Så föll allt
samman. Företaget vacklade, familjen höll på att falla sönder, hälsan svek. Mannen kastades
in i ett djupt mörker. Men där mötte han Gud. Där började han förstå sin kallelse. Där fick han
omorientera. Han kom ut ur ugnen som en mer frigjord och lyckligare människa.
c. Vid ugnen öppnade Nebukadnessars ögon.
Ibland blir ditt möte med Gud mitt i en prövning, kanske mitt i ditt livs svåraste stund, en
ögonöppnare för någon annan om vad tron kan betyda i en människas liv.
Tänk efter: Om du skulle ”kräva besked” om någons hopp, vem skulle du då vilja veta mer
av. Av någon som levt privilegierat, utan större svårigheter, som varit frisk och lyckad, eller
av någon som gått igenom helvetet med en bevarad lovsång i hjärtat?
Vem av dem vill du höra berätta om vad hopp är?
AVSLUTNING
Idag har vi mött en dramatisk berättelse. Tre män står när tusen faller. Hur ser den tro ut som
står upp? Lyssna en gång till till detta: ”Men om han inte vill det, så må du veta, o kung, att vi
ändå inte dyrkar dina gudar.”
Jag behövde dessa ord idag. Så länge jag varit pastor har jag bett om väckelse. Jag har längtat
efter att få se detta stolta, kalla land vända sig till Gud. Jag har längtat efter omvändelsens
tårar och efter förvandlade liv. Jag ber fortfarande om en sådan väckelse. Jag tror att Gud är
mäktig att ge den. Men om han inte gör det… så tänker jag fortsätta att tjäna honom dag för
dag till dess han kommer.
Jag behövde dessa ord idag. Tiden i Borås har för oss varit både glädje och kamp. På många
sätt har det också varit min brinnande ugn. För några år sedan fick jag en hjärtsjukdom och
blev beroende av medicin. Jag har överlevt, men varje dag bär jag ett kors, min ständiga
trötthet med alla dess biverkningar. Jag vet att min Gud kan! Jag tror på en mäktig Gud. Jag
tror på under och jag ber om ett under. Men om han inte gör det… så vet jag inget bättre än att
ändå fortsätta att tillbe och tjäna honom.
Jag önskar kunna arbeta som pastor i många år till. Jag önskar inget hellre. Jag ber Gud om
kraft att kunna tjäna på det sättet. Men om han inte gör det… får jag hitta ett annat sätt att
tjäna honom på, för jag vet inget bättre att göra med det enda liv jag fått.
