Strandvägen - Motala

Strandvägen – Motala, 2010
Innehåll
Strandvägen – Motala, 2010....................................................................................................... 1
Uppdragets bakgrund ................................................................................................................. 2
Undersökningens förutsättningar.............................................................................................. 2
Strandvägen 2000-2003............................................................................................................. 2
Verkstadsvägen och Kanaljorden.............................................................................................. 3
Lämningar efter senare tidsperioder.......................................................................................... 4
Resultat av förundersökningen.................................................................................................. 4
Syfte, inriktning och ambitionsnivå........................................................................................... 6
Undersökningens genomförande ............................................................................................... 7
Frågeställningar och vetenskaplig metod .................................................................................. 7
Boplatsen läge och relationen till lämningarna vid Verkstadsvägen och Kanaljorden ......... 7
Miljö och vegetationsutveckling ........................................................................................... 8
Bosättningens funktion, kronologi och rumsliga struktur ................................................... 10
Ekonomi och näringsfång.................................................................................................... 11
Hantverk och redskap.......................................................................................................... 12
Begravning, ritual och deponi ................................................................................................. 13
Social struktur ......................................................................................................................... 14
Boplatsen i ett jämförande nationellt perspektiv..................................................................... 15
Yngre lämningars funktion, datering och utbredning ............................................................. 16
Referenser .................................................................................................................................. 17
Uppdragets bakgrund
Banverket planerar för byggstart i Motala inom Projektet Godsstråket i Bergslagen,
dubbelspårsutbyggnad Motala-Mjölby, under juni 2010. Projektet innebär ombyggnad av
järnvägsspår samt ny bro över Motala ström och Göta kanal.
Banverket har i ett sent skede fått erforderliga arbetsområden projekterade och nu inkommit till
Länsstyrelsen med en ansökan enligt Kulturminneslagen (KML) om att få en arkeologisk
slutundersökning utförd enligt de nya bygghandlingarna. Undersökningsområdet ligger i direkt
anslutning till ytan för en tidigare utförd arkeologisk undersökning i anslutning av Motala ström
vid Strandvägen mellan åren 2000-2003 (Lst Dnr: 220-2176-97). Banverket anger i sin ansökan
skyndsamhet att den aktuella undersökningen bör utföras tidigt under 2010 för att inte
byggstarten av järnväg och broar ska försenas med ökade kostnader som följd.
Undersökningen berör RAÄ 173, Motala medeltida by, samt RAÄ 290 som är en omfattande
mesolitisk boplats. Även andra lämningstyper förekommer inom fornlämningsområdet.
En arkeologisk förundersökning påbörjades under december månad 2009 inom den aktuella
ytan (Lst Dnr: 431-30338-09). Undersökningen konstaterade att omfattande och välbevarade
delar av fornlämningen kvarligger och direkt ansluter till den tidigare undersökningsytan.
Undersökningens förutsättningar
Undersökningen berör området mellan Rv 50 och Strandvägen, i anslutning till befintlig
järnväg, söder om och längs med kanten av Motala ström (RAÄ 173 och 290). Här låg
fastigheten Strandvägen 1 vilken idag är riven.
•
Fornlämningsområdet är omfattande och fornlämningens totala utbredning är inte känd.
Den tidigare undersökningen utgjorde enbart ett tvärsnitt genom ett större
fornlämningsområde.
•
Hela ytan som ska tas i anspråk för exploatering omfattar totalt ca 3500 m2.
Strandvägen 2000-2003
Mellan åren 2000-2003 utfördes en större undersökning vid Strandvägen inom RAÄ 173 och
290 vilken även omfattade marinarkeologiska insatser med dykare (Carlsson 2004a, 2004b).
Denna undersökningsyta ansluter direkt till det nu aktuella området. Platsen karaktäriseras av
tjocka kulturlager utmed södra strandkanten av Motala ström.
Vid tillfället dokumenterades omfattande boplatslämningar från framförallt mesolitikum och det
var möjligt att tidsmässigt skikta dessa lämningar i tre faser:
I ett första skede förefaller området ha nyttjats mer tillfälligt. Kunskapen om denna fas är ännu
bristfällig men en 14C-datering till drygt 8000 f Kr och en lansettmikrolit i flinta visar att
människor besökt platsen. Detta är kronologiskt sett före den tidpunkt man antagit att Motala
ström bildats, omkring 7000 f Kr.
Nästa fas omfattar senmesolitikum, ca 5500-5000 f Kr, och karaktäriseras av en intensiv
bosättning med bl a två stolpburna hus samt flera härdar och kokgropar. På platsen bildas nu
tjocka kulturlager med goda bevaringsförhållanden för organiskt material. Drygt 183 000
2
stenföremål tillvaratogs vid undersökningen liksom ett stort ben/hornmaterial, bl a drygt 50
ljusterspetsar, ett skalltak av människa och dekorerade hornföremål. Därmed utgör boplatsen en
del av Östergötlands mest kända och omfattande fornlämningskomplex från mesolitisk tid.
Lämningarna står utan motsvarighet i Mellansverige och kan ur skandinavisk synpunkt endast
jämföras med ett fåtal större boplatsområden i Syd- och Västsverige samt Danmark (Carlsson
2007, 2008; Gruber 2005).
Det sista skedet är grovt räknat tusenårsperioden mellan 5000-4000 f Kr då bosättningen
återigen verkar ha förändrats. Inga tydliga strukturer som hus utan bara enstaka anläggningar
tillhör denna period. Däremot dateras flera ljusterspetsar, en tryckstock i horn samt ytterliggare
några ben/hornföremål till detta skede.
Utöver de mesolitiska lämningarna dokumenterades lämningar från neolitikum t o m 1600-tal.
Enstaka neolitiska flintföremål med delvis slipad yta påträffades tillsammans med härdar och
gropar samt ett fåtal fynd från brons- och äldre järnålder. Under yngre järnålder etablerades
återigen verksamhet av mer permanent karaktär på platsen. Ett tunt kulturlager innehöll fynd av
metallhantverk, järnsmide och bronsgjutning i form av slagger, halvfabrikat, samt även en
gjutform och bronsspännen. Fynd av båtnitar och metallbrickor har föranlett tolkningen att även
reparationer av båtar utförts på platsen. Smidesverksamheten kan mycket väl ha kontinuitet in i
äldre medeltid och möjligen indikerar detta platsen för en tomt vilken omnämns i brev under
1300-talet. Under senmedeltid anlades en odlingslott i området genom att stora mängder
matjord fördes till platsen. Detta lager är upp till 0,6 m tjockt och utgör ett homogent
odlingslager. I matjordslagret påträffades kritpipor, kalkbruk och yngre rödgods som illustrerar
att det i området, nu kallat Täppan, företogs allehanda aktiviteter även under 1600-talet t o m
1900-talet.
Vid de marinarkeologiska undersökningarna i Motala ström upptäcktes förutom mesolitiska
fynd och fiskeplatser för ljusterfiske även ett stort antal pålar, 250 stycken, anlagda mitt i
strömmen, men framförallt nära den norra stranden. Dateringarna av pålarna har ett tidsspann
från mesolitikum t o m 1600-talet. Här har också en stenkista från 1600-talet dokumenterats.
Sannolikt utgör pålarna rester efter olika aktiviteter såsom fasta fisken, bryggor och pålspärr.
Verkstadsvägen och Kanaljorden
Just nu pågår arkeologiska undersökningar inom ytterligare två områden med
stenålderslämningar längs med den planerade järnvägssträckningen i Motala. Undersökningarna
på norra sidan av Motala ström, vid Verkstadsvägen och Kanaljorden är betydelsefulla för att
förstå hur människorna utnyttjat platsen genom årtusendena. För att kunna diskutera relationen
mellan boplatsen vid Strandvägen och dessa områden presenteras undersökningarna kortfattat:
RAÄ 188, längs med Verkstadsvägen på motsatta sidan av Motala ström, utgörs av en
mesolitisk boplats. Likt vid Strandvägen finns här tjocka kulturlager från mesolitisk tid vilka är
avsatta längs med kanten av strömmen. Lagren innehåller stora mängder stenföremål, främst
kvarts, kvartsit och flinta, men även bevarat trä och benmaterial. En första 14C-datering visar att
platsen nyttjades under senmesolitikum, mellan 4300-4000 f Kr.
Även brandgravar från förromersk järnålder, 390-50 f Kr, har påträffats i den topografiskt
högsta delen av undersökningsområdet. Fynden utgörs av brända ben och keramik. Med stor
sannolikhet finns fler brandgravar i det absoluta närområdet. På platsen finns även
stenpackningar och yngre lämningar, bl a en vägpackning med avtryck efter vagnsspår. Delar av
vägen har kunnat dateras till senmedeltid, 1400-1600-tal. Flera fynd, bl a av glaspärlor och fynd
efter fasta fiskeanläggningar härrör från vikingatid-tidig medeltid. 14C-dateringar anger
intervallet till mellan 970-1220 e Kr. Sedan tidigare finns ett lösfynd från platsen i form av en
vikingatida spjutspets av järn.
3
Sedan 2009 bedriver Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen (KM) en större slutundersökning på
den norra sidan av Motala ström och norr om Göta kanal (RAÄ 187), inom ett område kallat
Kanaljorden (Molin 2009a). Även detta område uppvisar mesolitiska lämningar längs en
höjdrygg och i kanten av en torvmark, vilken tidigare utgjorde ett grundare våtmarksområde.
Lämningarna är fullt jämförbara med de från Strandvägen och Verkstadsvägen, med fynd av
framförallt kvarts och flinta. Ett par dateringar anger ett tidsintervall till mellan 7000-6500 f Kr.
Det mest uppseendeväckande fyndet är bevarade människoben tillsammans med bearbetade
föremål av trä som påträffats i botten av torvmarken. Dessa har preliminärt daterats till runt
6000 f Kr.
•
Allt talar därmed för att de sammantagna fornlämningarna på ömse sidor om Motala
ström utgör delar av ett större sammanhängande fornlämningskomplex där strömmen
har sitt inlopp från sjön Vättern. Sannolikt speglar de mesolitiska lämningarna ett större
boplatsområde, med boende på såväl den norra som den södra sidan av Motala ström.
Lämningar efter senare tidsperioder
Utöver de lämningar som framkommit vid undersökningarna inför dubbelspåret, är övriga
fornlämningar i Motala ytterst fåtaliga och begränsade till historisk tid. Undersökningsområdet
ligger ett stenkast från dagens Strömbron, en stenvalvsbro från 1700-talet. En bro, ”Store bro”,
omnämns redan under medeltiden och det finns uppgifter om tomter vid bron från slutet av
1300-talet. Här anses även ett kapell, helgat åt heliga Birgitta ha legat. På platsen för dagens
kyrka i Motala, på den norra sidan av Strömbron, låg tidigare en medeltida kyrka med absid. I
det äldsta kartmaterialet från 1600-talet fanns Kungshuset vid brons södra fäste, sannolikt
identiskt med det s k hertig Johans jaktslott, som idag finns kvar som en källarruin (RAÄ 105).
Detta är också läget för den avelsgård som Gustav Vasa inrättar i Motala på 1500-talet. Från
1700-talet omnämns platsen som Motala Gästgivaregård eller Motala krog (Lindeblad 2008:86).
Något nedströms från Strandvägen ligger Hårstorp, vilket under senmedeltiden var ett stenhus.
Denna fornlämning ligger numera under vatten.
•
Lämningarna från järnålder och medeltid antyder att en central huvudgård legat i
området närmast bron. Ytterligare lämningar till detta gårdsläge kan förväntas i området
för den planerade järnvägsbron.
Resultat av förundersökningen
Förundersökningen 2009 har identifierat två områden med sammanhängande kulturlager inom
undersökningsområdet (bilaga 1). Allt tyder på att båda kulturlagren är mesolitiska, med stora
mängder fynd och goda bevaringsförhållanden för organiska material. De mesolitiska
lämningarna överlagras delvis av tidigare odling, sannolikt från senmedeltid och fram i modern
tid.
•
Två områden med kulturlager är aktuella för slutundersökning.
Område A. Ett område i söder med bevarade kulturlager uppskattas till ca 260 m2. Nästan hela
den södra delen av undersökningsområdet har varit bebyggt med hus längs den tidigare
sträckningen av Strandvägen, innan denna byggdes om tillsammans med korsningen av RV 50.
Större delen av denna yta visade sig vara störd och urschaktad. Det bevarade kulturlagret är ca
0,15 m tjockt och uppvisar fynd av ben, kvarts och flinta. Lagret sträcker sig längs
sydsluttningen mot RV 50. Fynden är av mesolitisk karaktär.
Område B. Ett större sammanhängande område med kulturlager omfattar ca 990 m2 och sträcker
sig längs med nordvästsluttningen utmed strandkanten av Motala ström. Detta område ansluter
till området som undersöktes åren 2000-2003 och kulturlagren i område B motsvarar helt dessa
4
lager och deras stratigrafi. Allt tyder på att utbredningen av den senmesolitiska boplatsen följer
stranden och att lämningar från yngre tidsperioder även förekommer i området.
•
Ytorna med kulturlager omfattar totalt ca 1250 m2.
Kulturlagren ligger såväl på land, i torr miljö, samt i strandkanten av Motala ström, i våt miljö:
Kulturlager i torr miljö
De lager som ligger på land, i torr miljö, innehåller stora mängder bearbetat stenmaterial, främst
kvarts, ultramylonitisk kvarts och flinta, men även rikligt med bränt och obränt benmaterial.
Lagren på land varierar mellan ca 0,15-0,70 m i tjocklek, i regel är de tjockare ju närmare
strandkanten de ligger. I dessa lager dokumenterades bevarade makrofossil i form av fröer och
nötskal i de djupaste lagerskikten. Längs med strandkanten tillvaratogs även flera
slipstensfragment och brynen samt två stycken stenyxor.
Kulturlager i våt miljö
Trots landhöjningar och anläggandet av vattenkraftverk har vattennivån i området inte påverkats
nämnvärt utan förefaller ha varit relativt konstant sedan mesolitisk tid. Den syrefattiga miljön i
bottensedimenten av Motala ström innebär att bevaringsförhållandena på botten och längs med
strandkanten är exceptionellt goda. Strandzonen som nu förundersökts har under historisk tid
fyllts ut med sten och jord i syfte att vinna mer land. Under mesolitikum var detta område ett
stilla vatten helt nära stranden. De förhistoriska kulturlager som ligger längs med dagens
strandkant innehåller något mindre mängder stenmaterial än på torra land. Däremot finns allt
fler välbevarade fynd av ben och horn, däribland tillvaratogs 7 stycken mesolitiska ljusterspetsar
samt sannolikt avfall från tillverkning av sådana spetsar. Dateringen på dessa är omkring 5000 f
Kr, alltså mer än 7000 år gamla! Den tidigare marinarkeologiska undersökningen konstaterade
iordningsställda fiskeplatser i form av stenfundament för ljusterfiske. De aktuella fynden visar
dels att fisket sträckt sig längs med hela strömkanten samt att spetsarna sannolikt tillverkats
inom det aktuella undersökningsområdet.
De fyndförande lagren under vattnet är sammanlagt 0,60-0,70 m tjocka i tre geologiska ler- och
gyttjeskikt och motsvarar den tidigare marinarkeologiskt undersökta stratigrafin. Lagren
innehåller gott om bevarat makrofossil. Dessa geologiska skikt motsvarar sannolikt olika
skeenden och händelser i strömmens förlopp och vattenstånd.
Föremålen i vattnet är betydelsefulla för tolkningen av platsen. Till stor del utgör de välbevarat
utkastat avfall från boplatsen men även rituella deponier i form av yxor, handtagskärnor och
människoben förekommer. Fiskrikedomen i Motala ström, förekomsten av anlagda fiskeplatser
och det stora antalet ljusterspetsar illustrerar därtill fiskets betydelse för den senmesolitiska
bosättningen. De stora mängderna välbevarade makrofossil har likaså stort värde för att
ytterliggare kunna belysa vegetationen i boplatsens närhet. Av särskilt intresse är människornas
medvetna förändring av sin närmiljö samt om spår efter insamling av ätbara växter kan
dokumenteras inom området.
I strandzonen närmast Motala ström påträffades även anlagda stenfundament, stenkista och
lager med trä/flis, vilka kan vara medeltida eller t o m från yngre järnålder. Möjligen indikerar
detta att även lämningar efter hantverksaktiviteter finns längs den direkta strandkanten. Dock
kunde inget sådant fyndmaterial tillvaratas. Längs med dagens strandkant ligger även mycket
skräp och avfall från sen historisk tid, från ca 1850 och framåt. Sannolikt är detta lämningar
efter den tidigare fastigheten vid Strandvägen 1.
5
Sammantaget visar resultatet av förundersökningen att bosättningen på den senmesolitiska
boplatsen breder ut sig inom undersökningsområdet. Genom förekomsten av kulturlager med
samma lagerföljder som den tidigare undersökningen, likartade anläggningstyper och fynd
omfattas fornlämningen kronologiskt av samma långa tidsspann som tidigare har konstaterats.
Resultaten har därmed gett underlag till flera nya frågeställningar om framförallt den
senmesolitiska boplatsens nyttjande och rumsliga struktur. Den nu aktuella undersökningen
kommer att belysa och ytterliggare problematisera flera viktiga områden inom aktuell mesolitisk
forskning; den senmesolitiska bofastheten, förekomsten och innebörden av centralboplatser i
landskapet, boplatserna ekonomi, rituella aktiviteter o s v.
När undersökningen av Strandvägen är avslutad innebär det, tillsammans med resultaten från
Verkstadsvägen och Kanaljorden, att vi i Motala har dokumenterat ett av Sveriges mest
omfattande boplatskomplex från mesolitisk tid. De sammantagna undersökningarna är helt utan
motsvarighet i Mellansverige.
Syfte, inriktning och ambitionsnivå
Enligt förfrågningsunderlaget bedömer Länsstyrelsen att den arkeologiska slutundersökningen
kommer att kunna ge mycket viktig vetenskaplig kunskap om vilken funktion den påträffade
boplatsen har haft samt klargöra relationen till, och jämföras med, de övriga lämningarna i
närområdet, d v s de tidigare undersökta och pågående boplatsområdena vid Strandvägen och
Verkstadsvägen samt med de samtida lämningar som undersöks norr om Göta kanal vid
Kanaljorden.
Länsstyrelsen slår fast att hela det i söder bevarade kulturlagret, ca 260 m2, samt hela ytan norr
om den ursprungliga Strandvägen, totalt ca 1500 m2 ska maskinavbanas, för att säkerställa att
inte spridda anläggningar finns utanför det sammanhängande kulturlagret. Samtliga mesolitiska
lager i kanten av Motala ström, såväl i torr som i våt miljö, ska undersökas och dokumenteras,
likaså stenfundament och yngre lämningar längs stranden.
Länsstyrelsen har också krav på att allt fyndmaterial som är relevant för den arkeologiska
undersökningens resultat ska tas tillvara och förvaras på lämpligt sätt, samt att detta sker i
samråd med konservator.
Enligt Länsstyrelsens förfrågningsunderlag ska undersökningen ha en hög ambitionsnivå och
därmed kunna ge meningsfull kunskap som kan ha relevans för fortsatta undersökningar såväl i
länet som i övriga landet.
Länsstyrelsen betonar att en kontinuerlig pedagogisk verksamhet, såsom visningar, kontakt med
media, samt presentation på hemsidor är viktigt i detta sammanhang.
Följande punkter utifrån förfrågningsunderlaget sammanfattar Länsstyrelsens syfte med
undersökningen:
1. Boplatsen läge och relationen till lämningarna vid Verkstadsvägen och
Kanaljorden
2. Miljö och vegetationsutveckling
3. Bosättningens funktion, kronologi och rumsliga struktur
4. Ekonomi och näringsfång
6
5. Hantverk och redskap
6. Begravning, ritual och deponi
7. Social struktur
8. Boplatsen i ett jämförande nationellt perspektiv
9. Yngre lämningars funktion, datering och utbredning
Undersökningens genomförande
Frågeställningar och vetenskaplig metod
Boplatslämningarna vid Motala ström hör samman med ett skede av likartade omdaningar som
sker av de mesolitiska samhällena i södra Skandinavien under det sjätte årtusendet. Bakgrunden
till detta är en längre trend av minskad mobilitet hos jägare/samlare, vilken är skönjbar i hela
Europa redan från omkring 7000 f Kr. I södra Skandinavien märks detta omkring 6000 f Kr
genom bl a anläggandet av gravfält och komplexa boplatser.
I södra Skandinavien uppstår Ertebøllekulturen, i Västsverige Lihultkultur och i östra
Mellansverige senmesolitikum omkring 5800-5500 f Kr. Gemensamt är en förändrad materiell
kultur, en förändring i ekonomin till en bredspektraekonomi (med fokus på fiske) och ett
bosättningsmönster som inkluderar stora boplatser. Även om förutsättningarna skiljer sig mellan
de olika geografiska regionerna så finns flera likartade uttryck. Förändringarna inom
mesolitikum är viktiga att känna till om man vill förstå lämningarna runt Motala ström. Genom
sociala relationer och kontakter med grannar och långväga besök mottogs kulturella idéer och
strömningar. Samhällena stod i en ständig förändringsprocess.
Boplatsen läge och relationen till lämningarna vid Verkstadsvägen och Kanaljorden
Det mesolitiska komplexet vid Motala ströms inlopp ligger strategiskt ekonomiskt och
kommunikativt beläget. Stora boplatskomplex i södra Skandinavien har alla likartade strategiska
lägen i landskapet och en sammansatt bosättningsstruktur. Beroende på boplatsernas
bevarandegrad förekommer spår efter bebyggelse och tydligt avgränsade aktivitetsytor, för t ex
redskapstillverkning, matberedning etc. Kulturlager är ofta ett signum liksom stor
variationsrikedom av lämningar och fynd. Komplexiteten på boplatser av denna typ har lett
forskningen att vidare betrakta dem som samlings- och/eller basboplatser. Senmesolitiska
boplatser av detta slag i Sydskandinavien tolkas idag genomgående som stationära med en
permanent befolkning.
Dessa samlings- och mötesplatser, kan förutsättas ha haft en betydande roll för det lokala och
regionala samhällets identitet, vilket innefattar allt från ekonomi, ritualer, kosmologi och
teknologi, till viljan att kommunicera idéer och innovationer inom samhället.
Boplatsen vid Strandvägen uppvisar under 5500-5000 f Kr samtliga dessa attribut och kan
därmed förutsättas varit av central betydelse för bygden (Carlsson 2007). Platsen bör ha
fungerat som en mötes- och samlingsplats för sin omgivning under mycket lång tid, inte minst
under återkommande säsongsvisa fiskeperioder. De stora Vätterlaxarnas (Salmo trutta lacustris)
enda lekplats var i Motala ströms inlopp fram tills dess att kraftverket byggdes, då de dog ut.
Lekperioden inföll under hösten. Det var vid sådana sammankomster och möten som kunskap,
berättelser och nyheter utbyttes.
7
En jämförelse med andra boplatser, t ex Tågerup och Bökeberg i Skåne och flera andra lokaler i
Danmark, visar stora likheter i boplatsernas storlek och omfattning.
En problematik som diskuteras i Carlssons (2007) avhandlingsarbete ”Mesolitiska Möten” är
den rumsliga utbredningen av den bofasta boplatsfasen (5500-5000 f Kr). Mycket tyder på att
lämningarna vid Verkstadsvägen ingår i samma senmesolitiska boplatskomplex som
Strandvägen och att Motala ström förenat de två platserna.
•
En aktuell fråga är emellertid huruvida boplatsens utbredning såg annorlunda ut såväl
före 5500 f Kr som efter 5000 f Kr, då lämningarna på Strandvägen inte är lika
intensiva. Förekom det en äldre boplats på platsen och ändras boendemönstret återigen
efter 5000 f Kr?
En annan aktuell fråga rör också människornas rörelser i landskapet. I avhandlingen föreslogs
hemmet, grannskapet, bygden och världen som rumsindelning. Närvaron i dessa ”rum” var
beroende på/av avstånd och syften. I skenet av bosättningsytorna närmast Motala ström blir de
samtida lämningarna vid Kanaljorden begripliga eftersom växter och djur i våtmarken kan ha
fungerat som en ekonomisk resurs. Flera etnografiska studier visar hur grupper av jägaresamlare har olika former av nyttjanden av områden inom och närmast boplatsen, för såväl
rituella som ekonomiska ändamål (t ex Grøn & Kuznetsov 2003). Kanaljorden uppvisar även
fynd och lämningar äldre än 5500 f Kr (se även kap. 4.1.6).
• Att förstå dessa äldre skeden och hur området runt Motala ströms inlopp nyttjandes
under olika tider är därför en viktig fråga.
Miljö och vegetationsutveckling
Genom att göra en landskapshistorisk miljörekonstruktion kan man diskutera en rad
problemområden som på ett intressant sätt också belyser människornas förhållande till naturen,
hur man ändrat, påverkat och omformat omgivningen för sitt eget syfte. Dessa relationer är
tillika kulturspecifika och man kan se ändrade förhållningssätt till naturen även inom
mesolitikum.
• Hur såg landskapet och miljön ut, avseende geologi-topografi-hydrologi, klimat och
vegetationsutveckling?
Metodiskt kommer detta att ske genom att kombinera flera analyser; platsens geologiska
förutsättningar med en historisk kartanalys, med särskild fokus på topografi och
markutnyttjande, samt att utföra paleoekologiska och arkeobotaniska analyser. Vi känner
relativt väl till vegetationsutvecklingen från istiden och framåt och att genomföra en generell
miljöanalys skulle sannolikt endast verifiera denna bild. De analyser som nedan föreslås syftar
till att specifikt förstå området runt Motala ström och hur människorna förhållit sig till sin
omgivning, en detaljerad bild med en stark koppling till det övriga arkeologiska materialet.
Analyserna kommer på ett viktigt sätt att nyansera och komplettera den tidigare utförda studien
av makrofossiler och vedarter som utförts på platsen på flera viktiga punkter. Den tidigare
studien fastställdes exempelvis inte kronologiskt med hjälp av dateringar utan enbart efter
stratigrafiska iakttagelser.
Makrofossilanalyser
Förundersökningen visade att makrofossil bevarats bra i lagren på land och att
bevaringsförhållandena för organiskt material i vattnet är exceptionellt goda. Fröer kan avspegla
insamling i ekonomiskt syfte, t ex hasselnötter, hallon och apel men är även en nyckel till
studier av hur människor formade platsen för sina bosättningar. Tidigare
8
vegetationsundersökningar, både på Strandvägen och från Sydskandinavien, illustrerar att
senmesolitiska bosättningar vanligen legat i skuggan av stora träd som tillåtits växa kvar. Endast
undervegetationen röjdes bort för att ge plats åt hus, härdar och andra aktiviteter. Många växter
är också människors följeslagare genom att de gynnas av kväve och fosfor i
avskrädeshögar/kulturlager, t ex nässlor, mållor och hallon. När växter som trampört, åkerbinda
och ängssyra förekommer indikeras torra och sandiga marker. De antyder också markslitage och
en viss mån av öppenhet för solljus. Mats Regnell beskriver (2001, 2004; Regnell & Ekblom
2001) hur makrofossiler ger en utmärkt bild av vegetationen i boplatsers omedelbara närmiljö.
• Växtsammansättning kan så sett ge tillhanda ännu en viktig pusselbit i nyttjandet och
brukandet av platsen och inte minst till frågor angående säsongsnärvaro.
Paleobotaniker Per Lagerås tillsammans med arkeobotaniker Håkan Ranheden, båda från UV,
utför utökade pollen- och makrofossilanalyser utifrån boplatslagren, såväl från kulturlager på
land som av lager i våt miljö.
Vedartsanalyser
• Även resultatet av utförda vedartsanalyser kommer att tillföras miljöstudien.
Vedartsanalysen avspeglar människornas tillgång till och urval av träslag som nyttjades
för byggnation och för bränsle.
De tidigare analyserna identifierade exempelvis rikligt med makrofossil från al (Alnus sp.) men
däremot inte som vedartsbestämt kol vilket kan betyda att al inte använts som bränsle eller
byggnadsmaterial utan tilläts växa i strandkanten. Det finns därtill goda förutsättningar att
vedartsbestämma bearbetat/hugget trä som upphittas i den våta miljön.
Arkeolog och vedartsanalytiker Ulf Strucke, UV, utför analyser av vedart från lager och
anläggningar på platsen.
Pollenanalys
För att länka bilden av vegetationsutvecklingen och marknyttjandet på platsen med en
övergripande regional miljöutveckling avses även att utföra pollenstudier av en provkärna som
kommer att tas ur en representativ torvmarkslokal i närområdet av Motala. En sådan studie
prioriterar lagerföljder från stenålder. Även pollenstudien fokuserar på människans utnyttjande
och förändringar i landskapet. Hans Göransson visar (1989:392) genom studier av Dags mosse i
Östergötland att ”bränderna i skogarna i omgivningarna tycks ha blivit särskilt intensiva strax
efter ca 6 400 BP” (ca 5350 f Kr). Stig Welinder påvisar tillika i en studie (1989) ett samband
mellan kol/sotlager och eldröjda ytor och mesolitiska boplatser, i framförallt Skåne, omkring
5000 f Kr.
• Där makrofossilanalyserna nästan uteslutande analyserar boplatsens närmiljö visar
pollen ett betydligt större område.
Pollenstudien är tänkt att berika och komplettera de paleoekologiska analyser som utförs av
Stockholms universitet (Jan Risberg) för Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalens räkning, i
samband med undersökningarna av Kanaljorden norr om Göta kanal.
Hydrologiska- geologiska analyser
Geolog Hans G Johansson tillsammans med professor John O Norrman, Uppsala universitet,
kommer att sammanfatta den kvartärgeologiska bakgrunden med särskilt fokus på frågan om
Motala ströms vattenstånd och utveckling.
9
• En avgörande problematik är tidpunkten för Motala ströms bildande.
Motsvarar lagerstratigrafin under strömmens vattenyta olika kronologiska mesolitiska skeden
och aktiviteter? Den äldsta dateringen på platsen är från omkring 8000 f Kr. Fanns det ett
mindre vattendrag under den tiden, innan dess att Motala ström bildas?
Kartanalys
Det finns ett omfattande historiskt kartmaterial från Motala. Detta är sedan tidigare
sammanställt av Elisabet Essen, UV. Agrarhistoriker Alf Ericsson, UV, gör en förnyad och
fördjupad studie av karteringen och markanvändningen i historisk tid genom en historisk
kartanalys. Studien avser att klarlägga områdets nyttjande och förutsättningar under 1600-1700talen. Utifrån detta kan även slutsatser dras om förhållanden under förhistoriska och medeltida
perioder.
Sammantaget kommer analysresultaten att bli fundamentala för att kunna besvara flera av de
frågeställningar som finns med i förfrågningsunderlaget, i synnerhet de punkter som rör
boplatsens läge, kronologi, ekonomi och vegetationsutveckling.
Bosättningens funktion, kronologi och rumsliga struktur
Lämningarnas karaktär med kulturlager samt anläggningar ger goda utsikter till frågor om
kulturlagrens kronologiska bildningssätt, rumslig disposition i form av aktivitetsområden och
bostäder. Vilket är sambandet mellan kulturlager, fynd och anläggningar inom
undersökningsområdet?
Undersökningen 2000-2003 visade att den mest intensiva boplatsfasen ska dateras till mellan
5500-5000 f Kr. De delar som undersöktes visade på flera tydligt avgränsade aktivitetsytor och
en medveten rumslig organisation, bl a ett mesolitiskt långhus, plats för yxbearbetning, en
mindre hydda/plats för stenredskapstillverkning, plats för matberedning och fiskeplatser.
Dessutom fanns lämningar efter rituella händelser.
Den aktuella undersökningen berör ytor direkt angränsande till vad som tolkats som medvetet
anlagda fiskeplatser (stenfundament med ljusterspetsar runt om) i kanten av Motala ström, ett
köks- och yxhanteringsområde i anslutning av ett långhus samt den geografiska zon som
innehöll fynd med rituella förtecken.
Följande konkreta frågor kan därmed ställas inför en kommande undersökning:
•
Går det att identifiera ytterligare bostäder, i form av hus eller hyddor på platsen?
•
Finns det ytterligare identifierbara aktivitetsytor, för t ex stenbearbetning, matlagning
etc. inom området?
•
Finns det fler anlagda platser för ljusterfiske längs med strandkanten?
•
Är det möjligt att belägga ytterligare deponerade föremål, och/eller regelrätta
begravningar i kanten av strömmen, eller inom andra ytor av boplatsen?
Dessa frågor kan besvaras genom en kombination av fältarkeologiska resultat samt analyser av
anläggningar och fyndens spridningsbilder och sammansättning. Ett urval fynd kommer att
genomgå specialanalyser, t ex analys av ben-/horn, litisk analys eller slitspårsanalys (se även
frågor under kap. 4.1.5.1). Här beaktas även den osteologiska analysen.
10
En övergripande målsättning med undersökningen är att kronologiskt placera lämningarna.
Dateringsunderlaget består av tidstypiska fynd, daterat makrofossil samt 14C-analyser från
prover tagna i kulturlager och anläggningar. Här kommer även hänsyn att tas till eventuella
yngre tidsperioder. Samtliga 14C-analyser kommer att utföras av Ångströmlaboratoriet, Uppsala
universitet.
•
Går det via fynd, analyserade 14C-prov och arkeobotaniska analyser att ytterligare skikta
den mesolitiska kronologin inom kulturlagret?
Ekonomi och näringsfång
Frågan om ekonomi och näringsfång är av fundamental betydelse inom mesolitisk forskning. De
mesolitiska samhällena t o m definieras efter sin ekonomi: jägare och samlare i
motsatsförhållande till de neolitiska odlarna, bönderna. Ur dessa ”ekonomiska samhällen” följer
sedermera synsättet att de mesolitiska grupperna hade ett rörligt levnadssätt. Beroende på
säsong besöktes ekonomiska resursområden i ett cykliskt mönster. Bofasthet sågs som en
omöjlighet. Denna modell understöddes också av etnografiska studier, framförallt i Afrika.
Denna modell har i danska och skånska studier kraftigt ifrågasatts under de senaste decennierna.
Framförallt har man visat att Ertebøllekulturens stora boplatser låg inom starka ekonomiska
nischer med tillgång till många resurser och att man ekonomiskt utnyttjat en mångfald av
resurser såsom samling, jakt och fiske. Särskilt fisket ökade i betydelse och omfång under
senmesolitikum. Etnografiskt kan Nordamerikas indianer åberopas vilka fiskade stora mängder
lax som också lagrades för försörjningen under vintern. Bofasthet blev därmed ekonomiskt
möjligt.
Bosättningens ekonomi och näringsfång var även en viktig fråga vid undersökningen 20002003. Då hittades ca 28,5 kg djurben i mesolitiska lager. Till största del låg benen på land men
ben och horn hittades även i vattnet. I den våta miljön påträffades framförallt medvetet
deponerade ben och ben/hornföremål. Den osteologiska analysen (Sigvallius 2004) visade att
man jagat ”allt som rörde sig i skogen” samt att hela djurkroppar tagits hem till boplatsen.
Kronhjort följt av vildsvin dominerar jaktviltet.
Lika viktigt var insamling av växter. I de vattenavsatta lagren påträffades kärnor av apel och
hallon men framförallt är det fynden av hasselnötsskal som visar att man ätit vegetabilier. Nötter
är feta och näringsrika och när de rostas ökar deras hållbarhet vilket gör dem utmärkta för
lagring.
Analyser av makrofossil är därmed viktiga för förståelsen av ekonomi och näringsfång på
platsen (se även frågor under kap. 4.1.2.1).
•
Finns det fler spår av ätbara växter i kulturlagren på land än vad som tidigare kunnat
påvisas från kulturlager avsatta i vatten?
Fisket i Motala ström är sannolikt ändå den viktigaste ekonomiska komponenten och kanske
den viktigaste orsaken till bosättningens lokalisering. Före utbyggnaden av vattenkraften var
Motala ström en av Sveriges fiskrikaste vattendrag! Vätterlaxens lekplats fanns här på hösten
(augusti-november) och på våren lekte sannolikt gäddor i det grunda vattnet utanför själva
boplatsen. Enligt uppgifter fångades i medeltal drygt 3 400 lax kg/år i början av 1900-talet
(Arvidsson 1923). Märkligt nog är spåren efter fisk fåtaliga i det arkeologiska materialet.
Laxens feta ben (brosk) bryts snabbt ned, dock påvisar fynden av ljusterspetsar och
stenfundament i vattnet att ett aktivt fiske bedrivits. I ett område på land dokumenterades även
en rad med stolphål som tolkas ha utgjort en torkställning för fisk. Den största ansamlingen
fiskkotor och fiskben hittades just här.
11
•
Ett brett utnyttjande av resurser och lagring av kött, fisk och hasselnötter kan sålunda
konstateras vara den ekonomiska strategin på platsen.
I och med de fortsatta undersökningarna av boplatsen finns flera problemområden att arbeta
vidare med. Frågorna kring ekonomi och näringsfång besvaras genom studier av fyndmaterial
med särskilt fokus på platsens bevarade benmaterial och makrofossiler. Det bör påpekas att det
tidigare inte varit möjligt att 14C-datera ben från land då kollagenet i benen urlakats. Nya
dateringsförsök kommer därför att göras.
Osteologisk analys
Osteologiska analyser kommer att utföras av osteoarkeolog Jan Storå, Stockholms universitet,
som är expert på djurben från stenålder. Det övergripande syftet med de osteologiska analyserna
är att vidare belysa försörjningen på platsen och undersöka om det finns olikheter i
benmaterialets sammansättning i olika kontexter och kronologier. Viktigt är att utröna
bevarandeförhållanden och omständigheter kring deponeringen av ben inom lokalen.
•
Vilka djurarter, eller klass av arter samt olika benslag finns i de olika mesolitiska
kontexterna?
•
Går det att bedöma under vilka årstider som djuren jagats, för att ge ytterliggare
underlag till diskussionen om säsongs- eller året runt bofasthet?
•
Går det att bedöma ålder, kön och storlek på djuren samt om det finns spår av slakt eller
annan bearbetning i benmaterialet?
•
Är det bättre bevaringsförhållanden för fiskben, kotor etc. inom det nu aktuella området,
än mot för ytorna vid den tidigare undersökningen?
Fiskbenen kommer därmed att utgöra ett prioriterat område.
Ett naturligt led i efterarbetet är att resultaten jämförs med de tidigare osteologiska analyserna
från undersökningen vid Strandvägen och de kommande resultaten från Verkstadsvägen och
Kanaljorden.
Hantverk och redskap
Frågor kring hantverk och redskap utgår från studier av det tillvaratagna fyndmaterialet. Här
spelar rumsliga aspekter (fyndspridning) samt identifierandet av slagplatser respektive avfallsoch dumpområden en viktig roll.
•
Finns spår (restprodukter) efter ben- och hornhantverk och vilka redskap i sten har man
tillverkat och använt inom undersökningsområdet?
Genom benmaterialet och den osteologiska analysen når man svar på frågor om här finns
restprodukter efter hantverk i ben och horn eller spår efter annan bearbetning. Till hjälp tar
projektet två internationella forskare; Witold Guminski, Polen och Eva David, Frankrike.
Guminski har stor erfarenhet av benmaterial avsatta i våta miljöer och David är expert på
tillverkningsprocesser för benspetsar. Lämpliga jämförelseobjekt står främst att finna i
Baltikum, Danmark och från norra Centraleuropa.
•
Finns särskilda föremål, eller teknologier, inom lokalen, t ex sammansatta benspetsar,
ljusterspetsar m m, vilka har tydliga kulturella och kronologiska markörer i jämförelse
12
med kulturgrupper i Väst- eller Sydsverige samt i övriga norra Europa (t ex Ertebølle-,
Kongemose-, Maglemosekultur etc.)?
•
Går det att skapa en finkronologi över ljusterspetsarna från lokalen, och skiljer sig
tillverkningsprocessen av spetsarna åt över tid?
Övriga fynd utgörs i huvudsak av slaget stenmaterial, kvarts, kvartsit och flinta. Här kommer
flera frågor att ställas med utgångspunkt i kronologi, råmaterial, teknologi och funktion.
•
Vilka råmaterial har man nyttjat på platsen och vilken redskapsproduktion kan knytas
till respektive råmaterial?
•
Vilken är råmaterialens proveniens, är de lokala eller ”importerade”, och vad säger det
om lokalens utbyten och kommunikationer?
•
Vilken teknologi (metod) har man använt under bearbetningen av respektive råmaterial?
•
Har alla råmaterial och teknologiska traditioner (för framställningen av redskap)
använts under samma tid, eller skiftar material och tillverkningen av redskap under
tiden bosättningen nyttjas?
•
Vilken är funktionen av de redskap man har tillverkat och nyttjat?
Stenteknologisk analys
Ett urval fynd kommer att bli föremål för en särskild litisk analys (stenteknologisk analys) med
utgångspunkt i dessa frågor. Den litiska analysen utförs bl a av Peter Zetterlund och Fredrik
Molin, UV, i samarbete med Kjel och Helena Knutsson, Stoneslab, vilka även utför en särskild
slitspårsanalys. En slitspårsanalys visar vilka föremål som verkligen använts på boplatsen, t ex
som skrap- eller skärverktyg. I många fall kan en slitspårsanalys vara det enda sättet att belysa
näringsfång på en boplats där det organiska materialet är litet eller helt saknas. Slitspårsanalysen
är dessutom en omistlig del vid identifiering av informella redskap och för belysning av specifik
bearbetning av organiska materialgrupper som för länge sedan brutits ned.
•
Ytterligare en aktuell fråga, som kan besvaras genom detaljerade registreringar av
stenmaterialet, är i vilken utsträckning boplatsen nyttjats under yngre stenålder,
neolitikum?
Vid den tidigare undersökningen iakttogs tendenser till ett fyndförande yngre neolitiskt skikt i
kulturlagrens stratigrafi. Den aktuella undersökningen avser att inom en begränsad yta utföra en
finmaskig stickgrävning av kulturlagren, och att utifrån dessa stick specialregistrera
stenmaterialet för att utröna om detta neolitiska skikt är möjligt att se. Registreringen kommer
därmed att ta fasta på särskilda morfologiska attribut i avfallsmaterialet, kopplade till en
neolitisk stenteknologi (se även frågor under kap. 4.1.1).
En noggrann materialanalys kan även belysa frågor kring olika stensmeders erfarenheter, grad
av specialisering samt lärlingsprocesser.
Begravning, ritual och deponi
Inom den tidigare undersökningsytan vid Strandvägen påträffades flera särskilda fynd vilka
tolkades som spår efter rituella händelser. Bland dessa finns skelettdelar av människa samt
föremål med dekor, stenyxor och deponerade kronhjortshorn. Denna typ av offerritualer har
13
flera direkta paralleller med Sydskandinaviens mesolitikum vilket bl a visar på kontakter, utbyte
och kulturell samhörighet inom religion och kosmologi.
Det föreföll som att olika ritualer avsatte föremål i såväl torra som våta miljöer inom
boplatsområdena. Vid andra platser har även rituellt deponerade föremål uppmärksammats inne
i, eller i nära anslutning till, mesolitiska hyddlämningar (se Molin under arbete). Flertalet fynd
återfanns emellertid i den våta miljön längs kanten av Motala ström.
•
Finns rituellt deponerade föremål i eller i anslutning till eventuella hus- eller
hyddlämningar?
•
Finns fler speciella föremål i kanten av Motala ström, d v s deponerade i våt miljö inom
undersökningsområdet?
•
Går det att skönja förändringar i bruket av rituella deponeringar och föremål, sett över
boplatsens sammantagna brukningstid?
Dessa frågor kan enbart besvaras genom fältarkeologiska insatser inom dessa miljöer samt
genom studier av fyndmaterial. Det är även viktigt att söka lämpliga jämförande fynd och
fyndmiljöer inom Sverige och övriga Europa.
Än så länge är lämningar efter begravningar inom undersökta boplatsområden från mesolitikum
i Östergötland mycket ovanliga. Här intar lämningarna i botten av torvmarken vid Kanaljorden,
på norra sidan av Motala ström och Göta kanal, en särställning. Fynden innefattar skelettdelar
av människa samt bearbetade träföremål, däribland en sannolik pilbåge av trä. Dessa är
preliminärt daterade till omkring 6000 f Kr, d v s delvis samtida med boplatsen vid
Strandvägen. Mycket talar för att lämningarna härrör från en begravning i våt miljö, anlagd i
kanten av en grund våtmark. Tidigare påträffades sannolikt även delar av en flinteggad spets i
kanten av samma våtmark, vilken mycket väl kan ses som deponerad i kanten av denna och så
sett utgöra spår efter en rituell handling. Från våtmarken finns även fynd av en stenyxa.
Sammantaget indikerar således fynden förekomsten av en rituell våtmark, i kanten av ett större
boplatsområde på ömse sidor av Motala ström.
•
Vilken är relationen mellan det centrala boplatsområdet vid Strandvägen och den
rituella våtmarken vid Kanaljorden?
Isotopmätningar och dna-analys
I den mån välbevarade obrända ben från människa (eller djur) påträffas finns möjligheter att
utföra analyser av olika isotopmätningar och dna-analys. Studier av 13C och kväve-isotoper ger
insikt om diet, studiet av ämnet strontium kan påvisa eventuella geografiska förflyttningar och
dna-analys kan ge information om härkomst.
•
Eventuella isotopmätningar och dna-analyser kommer att utföras av Arkeologiska
forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Social struktur
•
Hur var boplatsen organiserad och vad kan man dra för slutsatser angående
bosättningen som del av det mesolitiska samhället?
Boplatsens struktur är av stor betydelse för tolkningen av samhället. Samhällskomplexitet och
utveckling har länge varit ett omdiskuterat ämne inom den mesolitiska forskningen och många
menar att de första tecknen på sociala hierarkier och icke egalitära samhällen syns först
14
århundradena efter 6000 f Kr (t ex Price 1985, 1995; Taffinder 1998; Zvelebil & RowleyConwy 1986). Den danske forskaren Ole Grøn (2001, 2003) har föreslagit att
boplatsorganisationen - strukturen - är nyckeln till förståelsen av samhället och dess
komplexitet. Hemmen, bosättningarna, är ett planerat, välordnat och organiserat rum och inte ett
oplanerat kaos, vilket även Pierre Bourdieu påpekat i sina etnografiska studier (1970).
Bofastheten ansågs länge vara den avgörande frågan. Man menade att det i ett rörligt samhälle
inte fanns möjligheter till hierarkier; mesolitikum likställdes med småskaliga rörliga, egalitära
och jämställda samhällen, men som redan nämnts finns det flera tecken på social skiktning
redan omkring 6000 f Kr.
Man bör förutsätta att bosättningarna var uppbyggda av olika former av sociala grupper, t ex
gendergrupper. Dessa stod i sin tur i relation till andra samhällsgrupper både i bygden och
längre bort. Inom dessa grupper, och mellan dem, fanns säkert också en inbördes rangordning.
Fyndmaterialet från den tidigare undersökningen vid Strandvägen påvisade flinta från
Västergötland, Kristianstad och västkusten och Sydskåne, sälben från Östersjökusten, slipstenar
från Lemunda eller från Tenhult. Religiösa offerritualer länkar dessutom platsen till
Sydskandinaviska traditioner. Sammantaget framträder en plats där människorna hade vida
kontakter och upprepade möten. Detta formade samhällsstrukturen.
De exceptionellt rika fiskevattnen i Motala ström innebar möjligheterna till att skapa ett
ackumulerat överflöd. Genom lagring hade man mat hela vintern.
För Strandvägens del går det att koppla samman rikedomen på fisk och förekomsten av föremål
från stora geografiska områden. Boplatsens kommunikativt gynnsamma läge, möjligheterna till
att åtminstone hypotetiskt kontrollera de bästa fiskeplatserna, investeringarna i stabila
huskonstruktioner o s v avspeglar en ur många aspekter betydelsefull plats, vilket öppnar
möjligheterna till ett hierarkiskt förhållande mellan olika platser. Till denna plats kan grupper
från flera områden i trakten tillfälligtvis ha samlats, exempelvis under laxens lekperiod, för att
hålla gemensamma fester. Platsens lokalitet för dess betydelse i ett samhällssystem ska inte
underskattas, tvärtom kan den möjliggöra förståelsen av lämningen.
De ovanstående problemområdena aktualiserar flera övergripande frågor om samhällsstruktur,
dels utifrån de aktuella lämningarna inom lokalen, samt i synen av det samlade mesolitiska
komplexet i Motala som helhet.
•
Hur kan ytterligare material som fynd och tolkningar av boplatsstruktur medverka i
diskussionen om samlings- eller basboplatser under mesolitikum? Finns det tidsmässiga
skillnader i nyttjandet?
•
Kan man utifrån fynd och strukturer, t ex slagplatser, hyddor etc. urskilja olika sociala
strukturer (t ex gender, hantverksgrupper m m)?
•
Går det att spåra utbyten och kommunikationer med andra kulturgrupper och regioner
utifrån det analyserade fyndmaterialet?
Frågeställningarna kommer att diskuteras genom jämförande analogier av andra boplatser, såväl
lokalt, regionalt som interregionalt samt genom vidare bearbetningar av undersökningens
resultat. Frågorna måste integreras med resultat från de pågående undersökningarna vid
Verkstadsvägen och Kanaljorden.
Boplatsen i ett jämförande nationellt perspektiv
Ekonomi, samhälle, ritualer, boplatsens placering i landskapet och rumsliga strukturer etc. bär
alla på ett bakomliggande mönster som går att jämföra med andra platser.
15
Det är av stor betydelse att boplatsen sätts i ett historiskt jämförande nationellt och
internationellt perspektiv. Med historiskt menas här att även de mesolitiska samhällena har en
historia. Olika skeenden länkades till varandra i en ständigt pågående process. För bosättningen
under 5500-5000 f Kr är vetskapen om den mellaneuropeiska Linjebandkulturens uppträdande
av yttersta betydelse. Linjebandkulturen var bofasta bönder med boskap, de bodde i plankbygda
långhus och begravde sina döda på gravfält. I ett senare skede byggdes även
pallisadanläggningar. Oavsett om Linjebandkulturen omkring 5600 f Kr invandrade från
Ungerska områden, eller uppstod som en omvandling av redan existerade mesolitiska grupper
runt Donau, påverkade de sin omgivning. Linjebandkulturens yxor har hittats i Danmark och
Skåne och långt upp i Polen. Även om yxornas spridning stannar i sydligaste Skandinavien får
man förutsätta att berättelser och idéer transporterades betydligt längre. Som tidigare nämnts
uppstod Ertebølle-, Lihultkulturen och de senmesolitiska samhällena i Östra Mellansverige
ungefär samtidigt som Linjebandkulturen uppträder i Centraleuropa.
•
Frågan om vad som händer med bosättningen i Motala efter 4000 f Kr, under
övergången till neolitikum när jordbruket introduceras, är mycket relevant.
Hur och varför jordbruket spred sig är en av de större forskningsfrågorna svensk
stenåldersarkeologi arbetar med. Nyare tiders forskning har fokuserat på jordbruk som ideologi
snarare än ekonomi. Idén att arbeta med jorden, att så, skörda och omhänderta djur, menas
signalera att ett nytt förhållningssätt till världen kommit att etableras. Istället för att på
säsongsmässig basis flytta med resurserna bor jordbrukaren kvar på samma plats under hela
året. Introduktionen av jordbruk innebär i detta fall att nya sätt att relatera till plats, rum och tid
kan ha börjat ta form.
Med utgångspunkt i resultaten från Motalas mesolitiska bosättningar och regionens redan
tillgängliga tidigneolitiska källmaterial finns stora möjligheter att generera ny kunskap om
spridningen av jordbruket till Östergötland, vid övergången mesolitikum-tidigneolitikum.
•
På vilka sätt förändrades tillvaron längs Motala ström vid tidpunkten för jordbrukets
etablering i regionen?
•
Kan jordbrukets introduktion till regionen karaktäriseras som en ”neolitisk revolution”
och storskalig förändring eller kan vi tala om kontinuitet och likhet vid övergången
mesolitikum-neolitikum?
Alex Gill, Arkeologikonsult, kommer att problematisera ovanstående frågor inom ramen för
undersökningens vetenskapliga rapport. Gill (2003) har tidigare väckt frågorna i sitt
avhandlingsarbete ”Stenålder i Mälardalen”.
En viktig del är därmed att fortsatt diskutera bosättningen i Motala i ett nationellt och
internationellt perspektiv, för att finna gemensamma nämnare med andra kulturer och likvärdiga
bosättningar från samma tidsperiod, samt att nyansera en ekonomisk och ideell övergång från
skedet som jägare och samlare till neolitikums jordbrukare.
Yngre lämningars funktion, datering och utbredning
Den tidigare undersökningen konstaterade att området sannolikt nyttjats som hantverksområde
under yngre järnålder och medeltid. Under senmedeltid nyttjas området för åkerbruk och ett
tjockt odlingslager av gödselblandad jord tillförs ytorna. Kanten närmast strömmen förstärks då
med större stenar. Från 1600-1800 tal finns inga hus, utan platsen kallas Täppan och var
sannolikt en odlingslott. Under 1900-talet byggs huset på Strandvägen 1.
16
I samband med förundersökningen uppmärksammades även yngre lämningar längs med
strandkanten av Motala ström, vilka ställvis överlagrar de mesolitiska lagren. Lämningarna
utgjordes av anlagda stenfundament, stenkista och lager med trä/flis, vilka kan vara medeltida
eller med ursprung i yngre järnålder. En huvudmålsättning är att säkert datera och tolka dessa
lämningar. Mycket tyder på att de utgör rester efter bryggfundament eller grunder till äldre
byggnader som stått längs med stranden. Tre huvudfrågeställningar kan ställas upp inför
undersökningen:
•
Finns det lämningar efter medeltida eller äldre bebyggelse inom
undersökningsområdet?
•
Finns det rester efter fasta fiskeanläggningar eller kvarnlämningar längs med den södra
stranden av Motala ström?
•
Finns det fortsatta lämningar efter smidesverksamhet, eller andra hantverksaktiviteter på
platsen?
I det här sammanhanget blir fördjupade studier av den historiska markanvändningen, i form av
medeltida skrifter och brev intressanta, tillsammans med en särskild kartanalys av områdets
äldsta historiska kartmaterial (se kap. 4.1.2.5). Som stöd för projektet finns Karin Lindeblad,
UV, som tidigare arbetat med resultaten från Strandvägen, vilket även utgör en del i hennes
licentiatavhandling ”Landskap och urbanisering” (Lindeblad 2008).
Referenser
Arvidsson, G. 1923. Några ord om Motala ströms fiske. I: Motala ström från Vättern till Boren.
Ett minnesalbum utgivet av Motala Museiförening. Motala.
Bourdieu, P. 1970. The Berbers house in the world reversed. Social science information 9.
Carlsson, T. 2004a. Arkeologisk slutundersökning. Mesolitikum och yngre järnålder på
Strandvägen 1. Riksantikvarieämbetet. UV Öst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2004:2.
Carlsson, T (red). 2004b. Mötesplats Motala – de första 8 000 åren. Riksantikvarieämbetet.
Linköping.
Carlsson, T. 2007. Mesolitiska möten. Strandvägen, en senmesolitisk boplats vid Motala ström.
Acta Archaeologica Lundensia. Series Altera in 8o, No 54. Uppsala.
Carlsson, T. 2008. Where the River bends. Under the Boughs of Trees. Strandvägen – A late
Mesolithic settlement in Eastern Middle Sweden. Riksantikvarieämbetet. Acta Archaeologica
Lundensia. Series Altera in 8o, No 55. Linköping.
Gill, A. 2003. Stenålder i Mälardalen. Stockholm studies in Achaeology 26. Stockholm.
Gruber, G (red). 2005. Identities in Transition – Mesolithic Strategies in the Swedish Province
of Östergötland. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter 64. Linköping.
Grøn, O. 2003. Introduction to Spatial Organization of Sites. I: Larsson, L., Kindgren, H.,
Knutsson, K., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (red). Mesolithic on the Move: Papers Presented at
the Sixth International Conference on the Mesolithic in Europe, Stockholm 2000. Oxford,
Oxbow.
17
Grøn, O. & Kuznetsov, O. 2003. Ethno-archaeology among Evenkian forest hunters.
Preliminary results and a different approach to reality! I: Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson,
K., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (red). Mesolithic on the Move: Papers Presented at the Sixth
International Conference on the Mesolithic in Europe, Stockholm 2000. Oxford, Oxbow.
Göransson, H. 1989. Dags mosse - Östergötlands förhistoriska kalender. I: Svensk Botanisk
Tidskrift volym 83.
Johansson, G. 1999. ”Knatten” – en senmesolitisk boplats med hyddor. Arkeologisk visavi
naturvetenskaplig tolkning. I: IN SITU 1999. Göteborg.
Kaliff, A., Carlsson, T., Molin, F. & Sundberg, K. 1997. Mörby. Östergötlands äldsta boplats.
Riksantikvarieämbetet. Rapport UV Linköping 1997:38.
Karsten, P & Knarrström, B. 2003. The Tågerup Excavation. Skånska spår – arkeologi längs
västkustbanan. Riksantikvarieämbetet, UV Syd. Trelleborg.
Knarrström, B (red). 2007. Stenåldersjägarna. Riksantikvarieämbetet. Lund.
Larsson, M. 1996. Högby: Arkeologisk slutundersökning 1. Mesolitiska och senneolitiska
boplatser vid Högby i Östergötland: Bosättningsmönster och materiell kultur.
Riksantikvarieämbetet. Rapport UV Linköping 1996:35.
Lindeblad, K. 2008. Landskap och urbanisering. Östergötland ur ett centralortsperspektiv 700
– 1550. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter nr 74. Lund Studies in
Historical Archaeology 10. Linköping.
Lindgren, C. 2004. Människor och Kvarts. Stockholm Studies in Archaeology 29.
Riksantikvarieämbetets Arkeologiska Undersökningar, Skrifter no. 54. Coast to coast books
no.11. Stockholm.
Molin, F. 2006. Trädgårdstorp. Boplatslämningar från senneolitikum och bronsålder.
Arkeologiska undersökningar inför återvinningscentral samt nytt skyttecentrum. UV Öst
Rapport 2006:53.
Molin, F. 2007a. Mesolitisk hyddlämning vid Kv Intellektet. Riksantikvarieämbetet.UV Öst
Rapport 2007:56.
Molin, F. 2007b. Stenåldersboplatsen vid Fredriksdal. Riksantikvarieämbetet. UV Öst Rapport
2007:32.
Molin, F. 2009a. Arkeologisk förundersökning. Kanaljorden – mesolitisk boplats norr om Göta
kanal. Arkeologisk förundersökning inför nytt järnvägsspår mellan Göta kanal och Motala
bangård. RAÄ 187. Järnvägssträckan Göta kanal-Motala bangård. Innerstaden 1:79, 2:1 samt
Kanaljorden 3:1. Motala stad och kommun. Östergötland. Riksantikvarieämbetet. UV Öst,
Rapport 2009:11.
Molin, F. 2009b. Along the shores of the Ancylus Lake. Trädgårdstorp and other coastal
Mesolithic settlement sites during the Late Ancylus period in Western Östergötland. I: (red.)
Sinéad McCartan., Rick Schulting., Graeme Warren, and Peter Woodman. Mesolithic Horizons.
Papers presented at the 7th International Conference on the Mesolithic in Europe, Belfast 2005.
Oxbow books.
Molin, F. under arbete. Sunken dwellings from the Mesolithic in Eastern Middle Sweden.
18
Molin, F. under arbete. Stenåldersboplatsen vid Kränge. Lämningar från mesolitikum och
trattbägarkultur. Rapport UV Öst under utarbetande.
Molin, F. & Larsson, M. 1999. Mesolitikum vid Storlyckan – hyddlämning och fyndmaterial:
Arkeologisk slutundersökning, RAÄ 275, Storlyckan. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV
Linköping 1999:1.
Nordqvist, B. 1998. Västsvensk senmesolitikum i centrum. Riksantikvarieämbetet UV väst,
Rapport. 1988:5.
Nordqvist, B. 2000. Coastal Adaption in the Mesolithic. A study of coastal sites with organic
remains from the Boreal and Antlantic periods in Western Sweden. GOTARC Series B.
Gothenburg Archeological Thesis. No 13. Göteborg.
Price, T. D. 1985. Affluent foragers of Mesolithic Southern Scandinavia. I: Prehistoric HunterGatherers. The emergence of Cultural Complexity. Red. Price, T. D. & Brown J. A. San Diego.
Price, T. D. 1995. Some perspectives on prehistoric coastal adaptations and those who study
them. I: Man and Sea In the Mesolithic. Coastal settlements above and below present sea level.
Proceeding of the International Symposium, Karulund, Denmark 1993. Red. Fischer, A.
Oxford.
Regnell, M. 2001. Grönt. I: Dansarna från Bökeberg. Om jakt, ritualer och inlandsbosättning
vid jägarstenålderns slut. Red. Karsten, P. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska
undersökningar. Skrifter 37. Lund.
Regnell, M. 2004. Rapport över sedimentstratigrafiska undersökningar på Strandvägen 1. RAÄ
173. Motala socken Motala kommun. Arkeobotaniska laboratoriet Göteborg. Göteborg.
Regnell, M. & Ekblom, A. 2001. Strandmiljö och växtutnyttjande. I: Tågerup specialstudier.
Skånska spår – arkeologi längs västkustbanan. Red. Karsten, P. & Knarrström, B.
Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar. UV Syd. Trelleborg.
Sigvallius, B. 2004. Osteologisk undersökning av benmaterialet från den mesolitiska boplatsen
vid Motalaån. 2002 och 2003 års undersökningar. Motala, Motala socken, Östergötland. I:
Mesolitikum och yngre järnåldern på strandvägen 1. Arkeologisk slutundersökning. Motala stad
och kommun. RAÄ 173. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar. Red. Carlsson, T.
2004. DAFF, UV Öst 2004:2. Linköping.
Taffinder, J. 1998. The Allure of the Exotic. The use of non-local raw materials during the Stone
Age in Sweden. AUN 25. Uppsala.
Welinder, S. 1989. Mesolithic Forest Clearance in Scandinavia. I: The Mesolithic in Europe
(1985) Papers presented at the third international symposium. Red. Bonsall, C. Edinburgh.
Zvelebil, M. & Rowley-Conwy, P. 1986. Foragers and farmers in Atlantic Europe. I: Hunters in
Transition – Mesolithic Societies of Temperate Eurasia and their Transition to Farming. Red.
Zvelebil, M. New directions in Archaeology. Cambridge.
19