Elevdagbok
Torsdagen den 24 april 2003
En stillsam dag på Atlanten, en dag för eftertanke, en dag lik många andra, men ändå så
speciell. Känslan av att vara på väg åt fel håll går hand i hand med känslan av spänning.
Spänning över att komma till ett nytt resmål. Uppleva nya saker, men framför allt att kunna
vila upp sig för att få nya krafter. För det behövs. Många nätter utan sömn och många inte allt
för roliga nyheter har satt sina spår. Fjorton dagar till sjöss som inte alla varit de bästa.
Ett tråkigt besked nådde oss även denna dag, beskedet att ytterligare två elever kommer att
åka hem. Så nu har den tappra skaran plötsligt krympt till 32 och det märks. Inte bara bland
tomma kojer utan även på stämningen. Att sakna en person märks, att sakna flera märks ännu
mer.
Självklart har det funnits många ljusa och underbara stunder under dessa två veckor,
väldigt många fler än de mörka. Men de är de mörka, inte allt för roliga, som sätter sin spår
och etsar sig fast långt in i huvudet.
Men nu tänker i varje fall jag ta nya tag och det tror jag alla andra ombord också försöker.
För har vi klarat oss så här långt, klarar vi oss också hela vägen. Snart är vi redo igen och den
här gången ska det gå! Imorgon är en helt ny dag med många nya möjligheter!
Maria Nordström, babords vakt, T/S Gunilla
