Ädelsten

Ädelsten
1
Ädelsten
Ädelsten är en sten av ett speciellt vackert, ofta
färgstarkt och genomskinligt mineral. Många ädelstenar
har en hårdhet som är något till mycket hårdare än de i
naturen mest vanligt förekommande mineralen.
Läran om ädelstenar kallas gemmologi.
Vissa ädelstenar är vanliga, medan andra mer sällsynta.
De mest uppskattade har starka, rena vackra färger, är
ofta genomskinliga. Tack vare sin skönhet används de
som smycken och prydnadsföremål. Förutom
ädelstenar från mineraler kallar man även vissa material
med ursprung från växt- och djurriket som bärnsten och
pärlor för ädelsten. Slipade ädelstenar som används i
smycken kallas för juveler.
Oslipad diamant.
Slipning
Ädelstenar begagnas inte till smycken i sin naturliga form. En smyckestens färg och genomskinlighet framträder bäst
när den råa stenen genom slipning får en ny begränsningsform, och dess glans förhöjts genom polering. Alltefter
ädelstenens art, färg, genomskinlighet och hårdhet bedömer man det sätt på vilket den bör slipas. En färgad sten
utvecklar sin färgprakt bäst från en rundslipad yta, en cabochon (på cabochonvis), varemot en sten, vars
ljusbrytningsförmåga och prismatiska färgspel man vill framhålla, visar sig bäst till sin fördel om den begränsas av
plana ytor, fasetter. Före slipningen ger man stenen dess i det närmaste slutliga form genom att klyva eller att såga
itu den med ledning av bland annat kristallernas klyvbarhet och deras större eller mindre hårdhet och sprödhet.
Historia
Förr i tiden kallades endast de hårdaste stenarna, som diamant, korund (safir, rubin) och grön beryll (smaragd) för
ädelstenar; andra kallades oriktigt för “halvädelstenar,” en sedan länge övergiven term. Sedan andra världskriget har
kunskapen om ädelstenar ökat betydligt bland experter och även bland allmänheten. Detta har gjort att även mindre
sällsynta ädelstenar numera uppskattas. Vissa av dem värderas nu lika högt som ovanstående.
Många mineral och ädelstenar kan förekomma i en mängd färger, ofta med egna färgspecifika namn. Färgen beror på
små mängder av olika metaller i mineralets struktur eller på grund av strukturella defekter. Den röda färgen hos rubin
(en röd färgvariant av mineralet korund) orsakas av krom, den gröna färgen hos smaragd (en kraftigt grön färgvariant
av mineralet beryll) orsakas av krom och vanadin, den gula färgen hos heliodor (en kraftigt gyllene gul till gröngul
till orange färgvariant av mineralet beryll) och den blåa till gröna färgen hos akvamarin (färgvariant av mineralet
beryll) orsakas av järn. Enligt äldre praxis var det endast den blå varianten, som var safir, men numera anser man att
alla andra färger av mineralet korund än röd (rubin) är safirer. Exempel är blå, gul, rosa, grön, färglös, svart safir.
Under de senaste hundra åren har man upptäckt nya fyndigheter med nya färgvarianter av tidigare kända mineral,
som numera är både dyrare och mer sällsynta än såväl diamant, smaragd och rubin/safir.
Ett exempel är mineralgruppen turmalin, som består av en mängd olika mineral. De har samma struktur och mycket
lika egenskaper, men skiljer sig sinsemellan i kemisk sammansättning. Det gör att en turmalinkristall i ena änden
(eller i centrum) kan klassificeras som schörl, en bit därifrån som elbait. I Paraíba i nordöstra Brasilien finns
kopparhaltig turmalin, som då kan ha en mycket kraftig blå, blågrön och grön mycket eftertraktad färg. Klara bitar
kan betinga ett högre pris än en högkvalitativ diamant. En svart, ogenomskinlig turmalin som schörl har i princip
Ädelsten
endast ett vetenskapligt värde, och endast i vissa fall ett industriellt värde för dess speciella egenskaper.
En stor mängd mineral kan uppträda i ädel form, men alla är för den sakens skull inte dyra. Det kan bero på att de
just på grund av sin sällsynthet ännu ej ingått i någon större marknadsföringskampanj, såsom till exempel gjorts för
diamanter (som inte är något speciellt sällsynt mineral eller ädelsten), men som på grund av sin höga
ljusbrytningförmåga och allmänna förekomst blivit välkänd.
Många av de mest sällsynta ädelstenarna är för den stora allmänheten okända och betingar endast ett marginellt
penningvärde och då endast inom specialistkretsar. Dessa används ytterst sällan i smycken. Hur många känner till
kornblå Hayn från Eifelområdet i Tyskland? Gul stibiotantalit från Moçambique?
En kristall av ett mineral kan vara helt ogenomskinlig i ena änden (t ex svart) för att mot mitten övergå i mörkgrönt,
sedan ljusgrönt, därefter följt av blått och kanske med en röd terminering (ändyta av kristallen). Även om en kristall
är av homogen färg kan dess genomskinlighet variera från ringa till, klart genomlysande till genomskinlig, det vill
säga olika grad av ädelhet.
De flesta ädelstenar har inneslutningar, slöjor eller sprickor synliga för ögat. Ju fler desto billigare sten, men inte
desto mindre intressant. inneslutningar av andra mineral, gas och vätskebubblor kan tala om under vilka betingelser
en kristall formats (kristalliserat), såsom tryck, temperatur, för hur länge sedan, tillsammans med vilka andra mineral
och hur och var lösningarna ursprungligen genererats och kristalliserats.
Ädelstenar och halvädelstenar
(Hårdhet efter Mohs hårdhetsskala samt
huvudsakliga färger)
• Diamant, kristalliserat kol, är det hårdaste
material som finns. Hårdhet 10.
Syntetiska diamanter kan numera
framställas industriellt. De är små och
inte av ädelstenkvalitet, men har stor
industriell betydelse som material för
olika slipverktyg.
• Korundgruppen. Hårdhet 9. Korund av
icke ädelstenkvalitet används industriellt
i slipskivor
• Rubin, röd.
• Stjärnrubin, mestadels mjölkig med
rörlig ljusstjärna.
• Safir, blå.
• Stjärnsafir, mestadels mjölkig med
rörlig ljusstjärna.
• Beryllgruppen. Hårdhet 7,5—8.
• Smaragd, grön i olika nyanser.
• Akvamarin, från tämligen kraftigt ljusblå till ljusare nästan vita nyanser.
• Beryll, guldgul (heliodor), rosafärgad eller ljusgrön.
• Krysoberyllgruppen. Hårdhet 8,5.
• Krysoberyll, grönaktig, gul, genomskinlig.
• Alexandrit, mörkgön i dagsljus, röd i eldsljus, klar och genomskinlig.
• Krysoberyll-kattöga, gröngul med ljus strimma.
2
Ädelsten
• Kvartsgruppen. Hårdhet 7. P g a sina piezoelektriska egenskaper har goda kristaller mycket stor teknisk
användning vid generering av frekvensstabila växelspänningar.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Bergkristall, färglös, genomskinlig. Används i billiga smycken..
Ametist, violett från mörk till ljus, genomskinlig.
Citrin, guldgul (guldcitrin), grågul/rökfärgad (rökkvarts), madeirafärgad (madeiracitrin), genomskinlig.
Kalcedon, blågråaktig, genomskinlig
Agat, rödbrun till brun (karneol), svartfärgad (onyx), ej genomskinlig. Lämplig till konstföremål. .
Krysopras, grönaktig, mjölkig, ej genomskinlig.
Heliotrop, grön ofta med röda fläckar, ej genomskinlig. Används som sigillsten.
Rosenkvarts, rosafärgad, tämligen genomskinlig. Bearbetas ofta till genomborrade kulor för collier.
Kvarts-kattöga, grön eller gulaktig med ljus strimma, ej genomskinlig a.
Tigeröga, guldgul eller blåaktig med ljus strimma, ej genomskinlig.
Avanturin, grönaktig, ej genomskinlig. Lämpar sig ej till smycken utan användes till konstföremål.
Opal, vit, gulvit i grundfärg med färgspel i alla regnbågens färger, med svart bakgrund kallas den svart opal,
mer eller mindre genomskilig. Hårdhet 5—5,5.
• Granatgruppen. Hårdhet 6,5—7,5.
• Almandin, mörkröd.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
• Pyrop, rödbrun, rödsvart.
• Spessartin, från orange till rödbrun.
• Demantoid, grön..
Topas (ädeltopas), gul med lätt skiftning i rött, blåaktig (blåtopas), vit (vit ädeltopas). Hårdhet 8.
Turmaliner, röd eller grön. Hårdhet 7—7,5.
Zirkon, rödbrun, vit och blå.Hårdhet 6,5—7,5.
Peridot (krysolit, olivin), grön, genomskinlig. Hårdhet 6,5—7.
Turkos, himmelsblå ofta genomdragen av mörka ådror, ogenomskinlig. Hårdhet 6.
Markasit, stålaktigt utseende. Används till billigare smycken. Hårdhet 6,5.
Blodsten (hematit). Slipas till sigillstenar. Hårdhet 5,5.
Kunzit, violettrosa. Hårdhet 6—7.
Fältspatgruppen. Hårdhet 6—6,5.
•
•
•
•
•
•
• Månsten, blå eller gråaktig, genomskinlig, något dimmig med rörlig ljusreflex på översidan.
• Amazonit, ljusgrön med vita fläckor och ådror, ej genomskinlig.
• Labrador, gråsvart med blåaktigt, gult eller grönt metalliskt skimmer, ej genomskinlig.
Jadeit, en sorts jade, grön och vitgrön, ogenomskinlig. Används även för konstföremål. Hårdhet 5—7.
Nefrit, en sorts jade, mera mörkgrön, fettaktig glans. Hårdhet 6,5.
Spinell (rubinspinell), rubinfärgad. Hårdhet 8.
Lapis lazuli, mörkblå, ej genomskinlig. Lämplig även för konstföremål. Hårdhet 5,5.
Bärnsten, fossil kåda, gul och andra färger. Hårdhet 2,5—3.
Pärla från pärlmussla
Se även
• Wikimedia Commons har media som rör [/wiki/Commons:Category:Gemstones?uselang=sv ]
3
Artikelkällor och författare
Artikelkällor och författare
Ädelsten Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12207378 Bidragsgivare: Adelsö-Sven, Alexmcfire, Arkaisk, Asfarer, Cirkus, Elinnea, Essin, Gegik, Habj, Humulus, Jeremejev,
Laxskinn, Lelle1987, Lummer, MaxLove, NERIUM, ShineB, Wvs, Wysinwygaa, Xenus, 9 anonyma redigeringar
Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare
Fil:Rough diamond.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Rough_diamond.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Unknown USGS employee
Fil:Gem.pebbles.800pix.label.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Gem.pebbles.800pix.label.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: FxJ, Jonkerz, Jurema Oliveira,
Ra'ike
Licens
Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported
http:/ / creativecommons. org/ licenses/ by-sa/ 3. 0/
4