Vad är typiskt för svensk grafisk form? Vad är skillnaden mellan att

54
CAP&DESIGN
№3 ⁄ 2 0 11
Inspiration
Fenomen
Vad är typiskt för svensk grafisk form? Vad är
skillnaden mellan att jobba i Sverige och i andra
länder? För att ta reda på det pratar vi med formgivare
som har invandrat till Sverige. Vi möter ukrainskan
Elena Semenova som bor i Hudiksvall, italienaren
Giuliano Garonzi som flyttat till Umeå och chilenaren Jorge Varas som slagit sig ner i Malmö.
Text: Karin Kämsby
55
GRAFISKA
FORMGIVARE I Sverige med en annan kulturell bakgrund och
en annan utbildning än den svenska kan tillföra extra krydda, andra kunskaper och nya infallsvinklar. Samtidigt är det
allmänt känt att den svenska arbetsmarknaden har svårt att
släppa in invandrare och det gäller förmodligen även i den här
branschen. Grafisk design speglar och uttrycker ett samhälles kultur och med en annan kulturell bakgrund kan det bli
svårt att utföra den där speglingen. Men det kan också vara
tvärtom – att den som kommer utifrån har möjlighet att se
mönstren i det svenska med ökad skärpa.
För att få veta mer pratar vi med några grafiska formgivare
från andra länder och världsdelar som har kommit till Sverige
vid helt olika tidpunkter. Har de varit tvungna att anpassa sin
form? Hur arbetar de och hur tänker de kring sitt arbete? Vad
är skillnaden mellan att jobba här och i hemlandet?
ELENA SEMENOVA är född 1963 och uppvuxen i Kiev i Ukraina,
en storstad med tre fyra miljoner invånare. Nu bor hon i Hudiksvall. Hon kom till Sverige 1991, ett halvår efter att hon
hade avslutat sin utbildning till industridesigner i Ukrainas
näst största stad Kharkov. Där hade hon också träffat sin man
som var kurd från Irak. När han flydde till Sverige följde Elena
efter. De kom till Umeå, men när hennes man fick jobb i Hudiksvall flyttade de dit.
– I dag kallas Ukraina för demokrati, men starka traditioner från Sovjettiden lever kvar. Det finns mycket korruption
och ojämn fördelning.
Hon gick en en tioårig grundskola i Kiev och efter det jobbade hon i två år, först i ett industriarkiv, sedan i en filmstudio som gjorde tekniska utbildningsfilmer.
Det var i början av 1980-talet. Hon fick rita och göra animationer för hand.
– Jag tyckte att det var jättekul. Jag var duktig på att rita,
men hade ingen utbildning. De som hade det fick intressanta uppdrag direkt. Jag fick animera regn och ritade streck på
hundratals blad.
– Ibland fick jag roliga jobb, men utbildning gav mer betalt
och roligare jobb, så jag blev motiverad att studera vidare.
Elena Semenova gick en tre år lång utbildning till industridesigner i Kiev. Sedan fortsatte hon i fem år på designhögskolan i Kharkov, som ligger vid gränsen mellan Ryssland
och Ukraina.
– Jag ville komma in på grafisk design, men det var ännu svårare att komma in på än industridesign och jag var feg.
Som diplomarbete gjorde hon träningsredskap som såg
ut som leksaker för barn med funktionshinder. Säljteknik,
företagande och marknadsföring fanns inte på schemat i det
socialistiska Sovjetunionen. Och det har satt sina spår. Hon
känner att det än i dag är något hon inte är bra på.
– Design sålde sig själv. Det fanns inga privata företag, vi
skulle jobba i statliga företag.
Mellan designutbildningarna hann hon jobba en månad i
Ukraina som industridesigner på en statlig institution. Uppdraget var att formge hushållssaker i plast: skedar, burkar och
en vitlökspress.
– Men sedan skickades vi till ett pionjärläger (ett slags
sovjetiskt scoutläger, reds anm) för att rita skyltar på kartong
med färgpennor.
ELENA FLYTTADE till Sverige och läste svenska. Hon insåg att
det skulle ta tre år att komplettera utbildningen på Designhögskolan i Umeå.
– Jag var mätt, tre år till med industridesign? Nej. Och
egentligen ville jag jobba som grafisk designer. Vi hade haft
grafisk design i vår skola, men gjort allt för hand. Det fanns
inga datorer.
– Jag sökte en kurs i tryckta medier på Arbetsförmedlingen
och kom in.
I den kursen ingick trycksaksproduktion, grafiska program
och praktik på reproanstalt och tryckeri.
– Den gav en väldigt bra grund.
I Hudiksvall var det svårt att få jobb. Ett år jobbade hon på
gymnasiet som bildlärare. Det blev en kulturkrock.
– Det var stor skillnad på svensk utbildningskultur och vår.
Folk var inte lika motiverade som hos oss, men det fanns duktiga elever som ville något. De var också de mest kreativa.
I SOVJETUNIONEN gick det inte att komma någonstans utan
högskoleutbildning. Och ska man försöka hitta vad som är
typiskt för grafisk form i Ukraina i dag, ett förhållandevis
stort land där det finns väldigt många olika inriktningar inom
design, så präglas den av av att formgivarna har gått långa
utbildningar.
– Generellt kan man säga att grafiska formgivare brukar ha
en gedigen klassisk utbildning inom teckning och måleri, vilket till exempel återspeglas i illustrationer, som ska vara genomarbetade, med
FAKTA
Fem tips från Elena
Gå en starta eget-kurs, för att lära dig regler, bokföring med mera.
Lär dig kulturen på orten, hur människorna fungerar och vilka
oskrivna lagar som gäller, även om du väljer att bryta mot dem ibland.
3 Gå marknadsföringskurser och läs böcker i ämnet. Du lär dig mycket
om hur man brukar marknadsföra sig här. Testa olika metoder och hitta
något som fungerar för just dig, men kör inte över din personlighet.
4 Jag hyrde ett rum på stan första året, men det gjorde inte någon större
skillnad mot att jobba hemifrån, vilket jag fortfarande gör och trivs med.
5 Undvik fasta kostnader så långt det går – förbered dig för ett långt
övervintrande tills du börjar komma i gång på riktigt. ¶
1
2
56
CAP&DESIGN
№3 ⁄ 2 0 11
Affisch, kommunala
musikskolan. Formgivning:
Elena Semenova
Elena Semenova
kl.
19
FAKTA
Namn: Elena
Semenova
Titel: Designer
Uppdragsgivare:
Hudiksvalls kommun, Fiber Optic
Valley, Acreo,
Iggesund Paperboard, Sunfab Hydraulics, Raybium,
Fibertronix
Inspiration: Kan
i princip vara
vad som helst.
Oftast konst, både
modern och från
början av 1900talet, konstruktivism. Arkitektur,
design, foto,
böcker
Webb: novadesign.se
28
april
2010
ENTRÉ 50 kr
MEDVERKAR:
Kulturskolans
Symfoniorkester
Gymnasiekören
Kulturskolans
Barockensemble
Let’s Play
BalalajkaSextetten
Sofie Jansson, harpa
Boken Älskade
Stockholm.
Formgivning:
Elena Semenova
VÅR
KONSERT
FOLKETS HUS HUDIKSVALL
Presentation för Inger
Drougge-Carlberg, konstnär som arbetar i papper.
Form: Elena Semenova
många detaljer, men inte nödvändigtvis fullt realistiska. Färgsättningen brukar
vara gladare. Medeltiden verkar ha blivit populär på senare år,
speciellt holländska målare, många hämtar inspiration där,
och även från konsten i övrigt. Minimalism står inte speciellt
högt i kurs, däremot konstruktivism med Bauhaus i spetsen.
Internationaliseringen har kommit även dit, men allting brukar tolkas om. Typografin är inte lika välutvecklad som här.
Jag har sett många vackert formgivna böcker där texten behandlas som ett nödvändigt ont, dock finns det undantag,
säger Elena Semenova.
Hon startade sitt företag Nova Design 1999.
– Nu går det rätt så bra, men det tog lång tid. 2003 kom ett
par större företag, året därpå kommunen, sedan Fiber Optic
Valley, Acreo och Iggesund Paperboard med flera.
Hon gör grafisk design, logotyper, vanliga och tekniska illustrationer, hemsidor, böcker samt fotograferar.
– Alla säger att man måste specialisera sig, men det skulle
vara tråkigt. Jag strävar efter att inte ha ett manér utan jag vill
i stället komma in och formulera något från noll.
HON VISAR EN komplicerad illustration, en kartongmaskin i
en manual för Iggesund Paperboard.
– Jag nästan svimmade när jag såg ritningen, och tänkte
att det kommer aldrig att gå.
I samma manual finns bilder av tillverkningsprocessen
med olika piktogram. När Elena Semenova ska göra bilderna
sätter hon sig in i processerna.
– Resultatet ska se enkelt ut. Det ska inte synas hur mycket
jobb som ligger bakom. Det handlar om design som inte ska
synas. Alla detaljer ska ha sin bestämda funktion och mening.
Jag vill inte ha dekorationer bara för att det ska se vackert ut.
– Jag skulle vilja göra någonting crazy, men när jag har fria
händer i själva designprocessen och hittar en riktning så följer jag den slaviskt. Det enda sättet för mig att flippa ur är att
planera kaos.
FRÅN 1997 till 2010 drev Giuliano Garonzi en av Italiens mest
framgångsrika designbyråer i Verona med kunder runt om
i världen. För ett år sedan lämnade han byrån och startade
en mindre firma tillsammans med sin svenska fru Stella
Karlsson. I januari i år flyttade de till Umeå och etablerade sitt
företag där. Giuliano Garonzi har bott i Sverige i tre månader
när jag träffar honom i slutet av mars.
Han började sin formgivarbana som 23-åring hemma i sin
fars vardagsrum i Verona. Företaget växte, trots att Verona
ansågs vara ett skämt i italienska designkretsar. Den största
kunden var och är Nike som han började arbeta med i Amsterdam 2006 tillsammans med reklambyrån Wieden+Kennedy.
– Vi lyckades, och det var jag som gjorde det. Men jag behövde en ny utmaning och tänkte att stora projekt kan vara
lättare att hantera i ett mindre företag. I det stora företaget kan
stressen över att klara ekonomin gå ut över kreativiteten.
Enligt Giuliano Garonzi fanns det tidigare en oskriven
regel om att stora varumärken skulle jobba med stora annonsbyråer, men det håller på att förändras och många stora
företag vill nu i stället hitta tillbaka till riktigt kreativa idéer
genom att anlita mindre byråer med få anställda.
– Tidigare ägnade jag 50 procent av tiden åt att sköta företaget, nu bara tre procent. Jag kan vara kreativ hela dagarna.
– Jag säljer idéer. De stora varumärkena behöver idéer, rena
idéer. Eller också har de en idé och ber mig att formge den. De
behöver folk som jag, som är kreativa.
57
Stella Karlsson kom till Italien 2001. Hon och Giuliano Garonzi möttes i Milano, blev ett par och flyttade till Verona 2002.
Där jobbade hon med pr, varumärkeskommunikation och
projektledning. Det dröjde till januari 2010 innan de började
arbeta tillsammans i sitt gemensamma företag. Han står för
det kreativa och hon sköter organisation och planering.
– När jag flyttade till Sverige kände jag att jag ville jobba
med svenska kunder, men jag ville också fortsätta att jobba
internationellt. Jag vill jobba med svenska kunder, men på
mitt sätt. Jag är 36 år och vill inte börja från noll och gå runt
med portfolio, säger Giuliano Garonzi.
– Vi går inte runt och letar jobb. Jag har satt mig i den positionen att de väljer mig. Vi tävlar inte, vi pitchar inte och vi ger
bara ett förslag till kunden. Vi gör verkligen vad vi vill göra.
– Naturligtvis kan de säga att de inte tycker om det. De ger
en återkoppling och vi fixar det, men vi lämnar aldrig två idéer
till kunden utan kommer i stället tillbaka med en ny idé som
vi tycker om. Vi föredrar att vara övertygande.
– Jag ringer Nike och pratar ansikte mot ansikte med dem.
Vi har inga mellanhänder. En byrå med 20 anställda är stressad av kostnader och har inte råd att förlora kunden. De är
rädda när de arbetar och kompromissar. Rädslan dödar nyfikenheten. De stora varumärkena känner av rädslan och går till
små företag som bara har pressen att göra ett bra jobb.
GIULIANO GARONZI STUDIO regisserar film och animation, gör
grafisk design och illustrationer samt fotograferar.
– Vi kan arbeta direkt för varumärken eller för byråer som
behöver film eller design.
– Jag går min egen väg. Därför heter företaget Giuliano
Garonzi Studio. Jag vill att du ska kunna känna igen mig i min
design. Jag försöker jobba enkelt och har en personlig stil.
Giuliano Garonzi fick sin grundläggande utbildning i grafisk formgivning i Verona, som är ett centrum för tryckteknik
i Italien. Både brodern och pappan är grafiska formgivare.
– Min skola var inte cool, men man behöver kunna de typografiska reglerna och det är bra att veta hur saker kan tryckas.
Giuliano Garonzi är perfektionist.
– Nike ringde och ville att jag skulle designa en t-tröja för
Juventus. Briefen var kort: gör en fin t-tröja. Jag hade kunnat
jobba en eller två dagar med den, men höll på i två veckor.
Och när han ska göra en t-tröja börjar han gärna med att
rita typsnittet.
– Resultatet blir bättre, mer tillfredställande och stilen
mer uttrycksfull, säger Giuliano Garonzi, som är förvånad
över att svenska formgivare inte i större utsträckning gör
egna typsnitt.
Han är fotbollsentusiasten som ville bli fotbollsspelare men
blev designer och nu gör grafisk design för fotboll via Nike.
– Inter är mitt fotbollslag och vi jobbar för dem. När Nike
Italy upptäckte att jag var från Italien började de jobba direkt
med mig i stället för att gå via agenturen i Amsterdam. Det är
ett mycket sammansatt och omfattande arbete, mer som om
vi vore en familj.
Italiensk fotboll i all ära, men italiensk grafisk formgivning är inte någon höjdare, tycker Giuliano Garonzi.
Den största skillnaden mellan grafisk formgivning i Sverige och i Italien handlar, enligt honom, om identitet.
– Grafisk design bör, liksom alla andra konstnärliga discipliner, spegla kulturen i det land den kommer från. Det är
som med en skola eller en konstnärlig strömning. Du ser
någonting och känner igen stilen. Det kan vara stilen hos en
person eller ett land. Det handlar mer om hur du gör saker,
hur du formger en logotype eller hur du sätter på dig en t-tröja
och kombinerar den med byxor och skor.
Giuliano Garonzi reagerar mot den i hans tycke utslätade och
internationellt påverkade italienska grafiska formgivningen
genom att i hög grad vara trogen mot sig själv och det han vill
uttrycka. Han gillar att det syns var en design är gjord.
– Grafisk design speglar kulturen. De stora namnen inom
italiensk grafisk design på 1900-talet, Bruno Munari och Armando Testa, speglade kulturen i sin design. Italien efter kriget var fattigt, industrin var nere. Människor ville vara stolta.
Konceptet Made in Italy föddes och Bruno och Armando förde
ut det. De gjorde vackra arbeten med enkla medel. Det har gått
förlorat i modern italiensk grafisk design i ansträngningarna
att vara trendig och cool. Bruno Munari och Armando Testa
var något av uppfinnare, inte enbart grafiska formgivare.
Det bästa i italiensk grafisk design tillhör det förgångna
och är redan gjort, enligt Giuliano Garonzi.
– Bruno Munari och Armando Testa har inte fått några efterföljare. Vi började titta utanför Italien och förlorade den
italienska stilen. I stället kopieras till exempel svensk och
engelsk design. Att hämta inspiration är en sak, att kopiera
en annan. Med internet är det lätt att se vad andra gör och du
kan göra i Italien vad de gör i Sverige.
Problemet är att väldigt få människor investerar tid i att
forska och experimentera
– Det handlar inte bara om grafisk formgivning. I stället för
att kopiera och följa trender borde människor dra streck som
aldrig har dragits tidigare. Giorgio Armani, en av de få kungar
som finns kvar från »Made in Italy«-eran, sa en gång att det är
bättre att följas än att följa efter.
VAD UTMÄRKER DÅ svensk design?
– Vi tror att sättet att använda luft i en layout är svenskt.
Sättet att använda färg som kontrast till frånvaron av ljus under många månader är svenskt. En känsla av glamorös lycka
är svensk. I Sverige ägnar ni mycket tid åt att hitta er väg,
hantverket syns i svensk grafisk formgivning. Hantverkskunnande är svenskt. Ni kombinerar material, skapar med händerna och är inte nöjda med datorn. »Less is more« är svenskt,
liksom RBG6, Acne och Ikea.
– I Sverige kan vi se att det här är svenskt, eller skandinaviskt. När du går
FAKTA
Fem tips från Giuliano
1 Försök inte att bli mer svensk. Fortsätt vara den du är och behåll din
bakgrund. Vi tror att människor kommer att välja att arbeta med dig på
grund av den du är, inte för att de vill att du ska bli vad du inte är.
2 Lär dig lite svenska även om det går att prata engelska med nästan alla.
3 Möt studenter från grafiska designskolor och universitet. Se deras utställningar. De har massor att lära dig även om de håller på att utbilda sig.
4 Det första folk gör när de hör ditt namn är att googla på det, så gör en
bra hemsida om vad du gör. Eller gör åtminstone en online-portfolio.
Det är det enklaste sättet att visa hur du arbetar och vem du är.
5 Lär dig några ishockeyregler så du kan prata om det utan att låta fånig. ¶
58
CAP&DESIGN
№3 ⁄ 2 0 11
Mona Lisa
i digital tappning.
Karikatyr av
Jorge Varas.
Jorge Varas Santibanez
FAKTA
Namn: Jorge Varas
Santibanez.
Pseudonym: Varilla
Titel: Grafisk designer, illustratör och
karikatyrtecknare
Uppdragsgivare:
Trelleborgskommun, Etableringslots Karin
och Huse, Lönn &
Sulic, Gemensam
välfärd, Skabersjö
Kulturakademi,
Trubaduren Tico
Naranjo.
Inspiration: Kamp
mot diskriminering och orättvisor, livet.
Webb: varilla.se
på en italiensk utställning kan du inte se att det är italienskt. Det du ser är en internationell stil.
Giuliano Garonzi tycker att formgivningen ska uttrycka
formgivarens personlighet eller någonting i hans eller hennes närhet.
– Den kan inte komma från Milano och se ut som om den
var gjord i Sverige. Jag försöker behålla min stil, det är därför
vi har varit framgångsrika.
– Jag tycker mycket om svensk design och svenska reklamfilmer. Jag tycker om sättet att tänka. Folk reser hit från utlandet för att köpa svensk kreativitet.
VAD ÄR DÅ egentligen italienskt?
– Vi är ett land med ett stort arv från klassisk tid. Vi har
en vacker konstnärlig historia. Den syns i nästan varje stad,
stor eller liten. Och vi har en vacker typografisk tradition med
stora mästare som Giovanbattista Bodoni.
– Så jag tror att man kan säga att det är italienskt när det du
ser refererar till någonting klassiskt. Det behöver inte betyda
att det är gammalt eller vintage. Det kan vara något modernt
även om gammal teknik och gamla metoder använts, eller att
man på något vis refererar till dem.
FAKTA
Fem tips från Jorge
1
2
3
4
5
Var dig själv och tro på dig själv.
Var öppen för den nya tekniken utan att glömma den gamla.
Jobba mycket.
Var inte rädd, våga visa det du kan.
Om du misslyckas en gång, försök igen. ¶
Jorden gråter.
Akvarell av
Jorge Varas.
Gammal kärlek.
Skämtteckning
av Jorge Varas.
Akvarell.
– Vi är till exempel bra på att skapa typsnitt. I Giuliano Garonzi
studio gör vi alltid typsnitt när vi formger.
– Vad är italienskt? Bruno Bozzettos animationer är italienska. Bruno Munaris vackra böcker är italienska. Armando Testas and Fortunato Deperos underbara affischer är italienska.
JORGE VARAS ÄR chilenare och har varit här längst av de tre.
Vid tiden för militärkuppen i Chile, 1973, var han chef för den
grafiska avdelningen på en tidning som stödde den störtade
president Allendes regering. 1974 arresterades Jorge Varas.
Han flydde, först till Argentina där det också blev militärkupp
och sedan till Rumänien. När situationen där blev ohållbar
1982 tog han sig som flykting till Sverige.
Här kom han in i branschen ganska snabbt och fick praktik
på ett tryckeri.
– Jag tjänade inte så mycket pengar som praktikant, trots
att jag gjorde allt från idé till tryckfärdigt original – layout,
illustrationer och form.
– Jag klagade och sa till chefen att jag ville ha bättre betalt.
Facket fick upp lönen med några 100 kronor, men jag var inte
nöjd. Sedan blev jag sjukskriven och efter det tog jag semester. Då skrev de ett brev där det stod att jag hade sagt upp mig.
Facket tog tag i det, men tryckeriet gick i konkurs.
– Jag startade eget företag 1986. Firman heter Varilla reklam. Jag gjorde originalarbeten och hade en kompis som
var tryckare. Vi gjorde skyltar och textiltryck.
Firman gick bra till början av 1990-talet då det kom en kris
i den grafiska branschen.
Under nergången fick han lärarjobb i Malmö, bland annat
i en medieverkstad för grundskola och komvux. Jorge Varas är
utbildad gravör. Han tecknar även satir, karikatyr och humor.
Gärna utan ord.
– Problemet med att ha texter i teckningarna är att känslan kanske inte blir densamma när texten översätts, även om
översättningen är riktig. Det som är roligt på ett språk behöver inte vara det på ett annat.
59
– Jag började teckna som barn. Min far jobbade på en fabrik
som gjorde lokomotiv och han ritade karikatyrer av jobbarkompisar. Jag imiterade honom och fortsatte att teckna i
Sverige.
I mitten av 1990-talet drev han satirtidningen Paparazzi.
Nyligen gjorde han karikatyrer åt Trelleborgs kommun som
handlar om förståelse mellan olika kulturer.
– Förra året gjorde jag en dokumentärfilm på samma tema.
De hade fått EU-pengar för att lära kommunalanställda att
möta människor från andra kulturer.
MÖJLIGHETERNA ATT jobba med grafisk formgivning är inte
lika stora i Chile som i Sverige.
– Det är ganska fattigt och det finns inte mycket jobb i
branschen. Det finns inte så många tidningar, görs inte så
många böcker och reklam köps ofta in från utlandet.
– De flesta unga jobbar med internet, det blir billigare. Min
generation har stannat upp och utvecklas inte, men de unga
gör mycket bra grejor i nya stilar. Tidningarna betalar dåligt
när de publicerar.
– Det är samma där som här, påverkan kommer från två
länder, USA och Japan. USA använder samma typsnitt, samma lösningar och samma grafiska form som för 20 år sedan.
Japan påverkar de unga genom mangan.
För några år sedan deltog han i ett projekt där fyra karikatyrtecknare från Chile visade sina bilder i Sverige. En av dem
bodde i Chile, en i Barcelona, en i Mexico och så han själv i
Sverige.
– Alla var vi påverkade av landet vi bodde i. Från Barcelona
kom bilder med svart humor, från Mexico mycket politisk satir och från Chile massor av färg, massor av detaljer.
– Det som hänt mig i Sverige är att jag blivit mer spontan,
och utvecklats mot större enkelhet. Jag rensar ut och gör kanske bara ett streck.
I Sverige tycker han att de stora tidningarna är lite för
traditionella, trots alla möjligheter. Däremot har han sett intressanta grupper av ungdomar som kanske står lite utanför
samhället och därför jobbar friare.
På grund av globaliseringen och kommersialismen är skillnaden mellan svensk grafisk design och grafisk design i Chile,
enligt Jorge Varas, inte längre så stor. Till exempel är temperaturen i Chile under december cirka 30 grader, men på julkort,
på skyltfönster, i annonser, i sagor, på cd- och dvd-omslag
finns det julgranar, tomtar och snö som i Sverige.
– I annonser i Sverige syns mer nakna män än kvinnor, i
Chile är det tvärtom. Problemet som H&M har i Sverige med
julkampanjen finns inte i Chile. Förpackningar för livsmedel,
frukt, grönsaker och elektronik är likadana som här. De bestäms av företag som Tetra Pak, Coca-Cola, McDonalds, Chiquita, Dole och Sony.
PÅ 1960- och 70-talen hade både Sverige och Chile, enligt
Jorge Varas, mer klar typisk grafisk form. Chile försökte vara
ett modernt och socialistiskt land, oberoende av de stora
makthavarna.
– Det kom nya sätt att leva och tänka på. Människor sökte
en kulturell identitet och rötter. Då blev den grafiska designen mer kreativ, fri och spontan. Sverige var då ett modernt,
neutralt, solidariskt land med en bra levnadsstandard. Den
grafiska designen speglade det och hade en stor roll i att det
var så. Ikea var för arbetarna och visades i rött och vitt. Nu säljs
det som ett internationellt svenskt företag i blått och gult.
– Tidigare användes fler handritade typsnitt i Chile i till
exempel affischer. Urvalet av typsnitt var större, nu är det mer
likriktat, säger Jorge Varas. ¶
Giuliano Garonzi
FAKTA
Namn: Giuliano
Garonzi
Titel: Ad, grafisk
formgivare, regissör
Uppdragsgivare:
Nike, Deloitte, Sky,
Wieden+Kennedy
Inspiration: Bruno Munaris and Armando
Testas briljanta arbeten. Futurismen.
Min fru och vårt barn.
Webb: giulianogaronzi.com
Logotype
för Nike och
fotbollslaget
Inter. Form:
Giuliano
Garonzi
Reklam för Nike.
Regi: Giuliano Garonzi, produktion:
Stella Karlsson
Cd-omslag för Nike
med typsnitt av
Giuliano Garonzi.