Moralfilosofi
Föreläsning 12
Kants etik
Immanuel Kant (1724- 1804) är en av mest
betydelsefulla moderna filosoferna
Kant utvecklade inte bara en teori om moralen
utan också teorier i metafysik, epistemologi,
religionsfilosofi, estetik, politisk filosofi, m.m.
3
För att förstå Kants etiska teori så måste man göra
en distinktion mellan hypotetiska och kategoriska
imperativ – två olika sorters ”bör”
Ett hypotetiskt imperativ har följande form:
Om du vill uppnå ett visst mål så bör du göra
X
Ett sådant ”bör” är hypotetiskt i den meningen att
det är beroende av att man har en viss önskan el.
målsättning
4
Exempel:
- Om du vill klara tentan så bör du läsa
kurslitteraturen
- Om du vill bli bra på att spela piano så bör du öva
Dessa ”bör” har en bindande kraft som är
beroende på din önskan eller målsättning
Du kan undgå dessa bör genom att ge upp
målsättningen ifråga
5
Det kategoriska imperativet
Ett kategoriskt imperativ har istället följande form:
Du bör göra X (punkt slut)
Ett sådant bör är oberoende av önskningar eller
målsättningar
Du kan inte undgå ett sådant bör genom att ge upp
någon önskan eller målsättning
6
Kants tanke är att moraliska skyldigheter är av det
kategoriska slaget
Den bindande kraften hos moraliska bör är inte
beroende på att man har vissa önskningar eller
målsättningar
Man kan inte undgå moraliska bör genom att ge
upp någon önskan eller målsättning. Du är
förpliktigad att handla på vissa vis oavsett vad du har
för önskningar
7
Hypotetiska imperativ är inte så svåra att förstå
men hur kan ett kategoriskt imperativ vara
möjligt?
Hur kan man vara förpliktigad att handla på ett
visst sätt oberoende av vad man har för mål?
Kants svar är att precis som hypotetiska bör är
möjliga för att vi har önskningar så är kategoriska
bör möjliga eftersom vi har förnuft
8
Alla bör av det kategoriska slaget (moraliska bör)
härstammar från en enda princip som vi kan inse
enbart genom förnuftet och som varje rationell
person måste acceptera: ”Det kategoriska
imperativet”
Det finns alltså bara ett kategoriskt imperativ, men
det har flera olika formuleringar
Andra moraliska plikter kan sedan härledas från
detta enda kategoriska imperativ
9
En formulering av det kategoriska imperativet
lyder:
Handla endast efter den maxim som du kan
vilja upphöja till allmän lag
’Maxim’ = handlingsbeskrivning (R: ”regel”)
Du skall alltså endast handla efter de ”regler” som
du kan vilja att alla skulle följa i alla lägen
10
När du skall avgöra om en viss handling är
moraliskt acceptabel så skall du alltså fråga:
Är denna handlingens ”maxim” sådan att jag kan
vilja att den blev ”allmän lag”? Dvs. kan jag vilja
att alla följde denna regel under alla
omständigheter?
Om ja, så är handlingen moraliskt ok
Om nej, så är den moraliskt förbjuden
11
Konkret exempel:
Anta att du behöver låna pengar. Du vet att ingen
kommer att ge dig ett lån om du inte lovar att
betala tillbaka. Men du vet också att du inte
kommer att kunna betala tillbaka. Skulle det vara
ok att avge ett falskt löfte?
Maximen för denna handling är:
Närhelst man behöver ett lån så skall man lova att
betala tillbaka även om man vet att man inte kan
12
Nu skall du fråga: Kan jag vilja att denna maxim
skulle bli allmän lag?
Dvs. kan jag vilja att alla som behöver ett lån och
som vet att de inte kommer att kunna betala
tillbaka skall avge ett falskt löfte?
Nej. Man kan inte rationellt vilja detta eftersom
det skulle motverka sitt eget syfte. Om denna
maxim blev allmän lag så skulle ingen tro på
sådana löften och ingen skulle låna ut några
pengar
13
Att avge ett sådant falskt löfte skulle vara att
handla enligt en maxim som man inte rationellt
kan vilja att den skulle bli allmän lag
Att (närhelst man behöver låna pengar och vet att
man inte kan betala tillbaka) avge ett falskt löfte är
alltså inte moraliskt acceptabelt. Det är moraliskt
förbjudet, du bör inte göra det
Kant ansåg att detta gäller utan undantag
14
På samma sätt skall vi resonera om att ljuga. Att
ljuga skulle vara att handla efter maximen: det är
ok att ljuga
Kan man vilja att denna maxim skulle bli allmän
lag? Kan jag vilja att alla skall ljuga?
Nej. Detta skulle motverka sitt eget syfte. Om
denna maxim blev allmän lag så skulle ingen tro
på någon annan längre. Och det skulle bli
meningslöst (och på sätt och vis omöjligt) att
ljuga för att ingen skulle bry sig om vad man sa
15
Kant ansåg att vara en moralisk person innebär att
man låter sina handlingar styras av ”allmänna
lagar” – moralregler som gäller utan undantag
under alla omständigheter
Regeln mot att ljuga ansåg han alltså vara absolut.
Man får inte ljuga under några som helst
omständigheter
Man kan dock ifrågasätta detta på Kants egna
premisser
16
Maximen ”det är ok att ljuga” skulle man inte
kunna vilja att det blev en allmän lag, men
maximen ”det är ok att ljuga när jag därigenom
skulle kunna rädda någons liv” kan man mycket väl
vilja upphöja till allmän lag!
Detta skulle inte motverka sitt eget syfte
Det kategoriska imperativet verkar alltså inte (i
motsats till vad Kant själv trodde) förbjuda att
man ljuger om man därigenom skulle kunna
rädda någons liv
17
Detta leder dock till ett allmänt problem för
Kant: Hur vet man vilken den relevanta maximen
för ens handling är?
Ex:
Det är ok att ljuga
Det är ok att ljuga om det skulle få goda konsekvenser
Det är ok att ljuga om det är måndag eftermiddag
Det är ok att ljuga om man har röda strumpor
Etc.
18
Om du alltid skulle kunna hitta på en maxim som
din handling faller under (dvs. om du kan hitta en
beskrivning av din handling) som skulle kunna
upphöjas till allmän lag så blir det kategoriska
imperativet tandlöst
För att rädda Kants teori så måste man hitta på
några bra anvisningar för hur man kan formulera
maximer för handlingar på ett korrekt sätt
19
En annan formulering av det kategoriska
imperativet (som Kant menade betyder samma
sak som den förra) lyder:
Du skall aldrig behandla någon person
bara som ett medel utan alltid också som ett
mål i sig
Tolkning: Du får aldrig använda en person bara
som medel för ett mål utan du måste också alltid
se henne som en person med sina egna mål
20
Ett exempel på att behandla andra enbart som
medel skulle vara att man manipulerar dem för att
uppnå sina egna syften
Detta får man alltså inte göra enligt Kants etik
oavsett hur goda dessa syften än må vara (oavsett om
det skulle leda till bättre konsekvenser)
Kom ihåg exemplet med det falska löftet. Att lova
att betala tillbaka även om man vet att man inte
kan skulle vara att manipulera andra för dina
syften
21
Det kategoriska imperativet förbjuder dock inte
att man använder andra människor som medel
(som t.ex. en arbetsgivare ”använder” en anställd)
så länge man inte använder dem enbart som
medel
Man får alltså använda andra som medel så länge
man också samtidigt respekterar dem som personer
med sina egna mål
Man måste behandla dem med en sorts respekt;
”människovärde”
22
Kant ansåg att man inte heller får använda sig själv
enbart som ett medel utan man måste alltid också
se sig själv som ett ”mål i sig”
Av det skälet ansåg han att självmord är moraliskt
förbjudet och att man har en plikt att ”odla sina
talanger”
Det är dock inte så lätt att förstå vad det innebär i
praktiken att behandla personer (inklusive sig
själv) som ”mål i sig”
23
Dygdetik
De normativa teorier som vi hitintills pratat om
fokuserar på vad man bör (och inte bör) göra, på
vad som gör handlingar rätt (eller fel)
Dygdetiken fokuserar istället på frågan om hur
man bör vara som person, på personers karaktär
En ”dygd” är ett personligt karaktärsdrag som är bra
eller berömvärt. Motsatsen till en dygd är en ”last”
– ett dåligt karaktärsdrag
25
Det finns dygder (och laster) som är knutna till
vissa roller
Ex:
En bra bilmekaniker är skicklig, noggrann och ärlig
En god lärare är kunnig, välartikulerad och tålmodig
En god student är …, En bra mamma är …, En
bra chef är …, osv.
De dygder (och laster) som förknippas med
bilreparationer är inte de samma som förknippas
med undervisning, mödraskap, etc.
26
Men de dygder som främst är moraliskt relevanta
är mycket mer allmänna; det är inte de dygder
som kännetecknar bra bilmekaniker eller lärare,
etc. utan de som kännetecknar bra personer som
sådana
En bra person är [lista på moraliska dygder]
En dålig person är [lista på moraliska laster]
En moralisk dygd är alltså ett karaktärsdrag som
varje moraliskt god person skulle ha
27
Men vilka är de moraliska dygderna (och
lasterna)?
En tillfredställande dygdetisk teori måste ge en
förteckning över dygderna
Ett sätt att närma sig denna fråga är att tänka på
vilka karaktärsdrag man uppskattar hos personer man
tycker om (och vilka karaktärsdrag man ogillar hos
personer man inte tycker om)
28
Några kandidater:
Dygder:
Ärlighet, generositet, mod, arbetsamhet,
pålitlighet, lojalitet, vänlighet, vishet,
självförtroende, medkänsla, hövlighet, rättvisa,
tålamod, …
Laster:
Oärlighet, snålhet, feghet, lathet, opålitlighet,
illojalitet, ovänlighet, dumhet, bristande
självförtroende, okänslighet, ohövlighet, orättvisa,
otålighet, …
29
Antika tänkare som Sokrates, Platon och
Aristoteles var dygdetiker
Det dygdetiska tänkandet föll dock i glömska och
det är först på senare tid som vissa nutida filosofer
har försökt väcka liv i dygdetiken igen
Detta började med en inflytelserik artikel från
1958 av Elisabeth Anscombe som innehåller en
skarp kritik av den ”Moderna moralfilosofin”
30
Anscombe (som visserligen var djupt religiös)
menade att den moderna (sekulära) moralfilosofin
är felaktig eftersom den bygger på föreställningen
om en ”lag” (”morallagen”) utan en ”lagstiftare”
(Gud)
Begrepp som skyldighet,
plikt, det rätta, etc. är ”rester”
från en föråldrad religiös etik
Vi bör därför ge upp dessa
begrepp
Alternativet enligt Anscombe är att återvända till
Aristoteles synsätt och låta dygderna återigen inta
den centrala platsen i etiken
Vi skall alltså sluta att prata om rätt och fel, tillåtet
och förbjudet, plikt, etc. och istället använda
begrepp som ärlig, feg, tålmodig, generös, etc.
Ex: Ta det här med att ljuga. Vi skall inte säga att
det är fel, eller moraliskt förbjudet, utan att det helt
enkelt är oärligt. En ärlig person ljuger inte och
ärlighet är en dygd
32
”Den gyllene medelvägen”
Enligt Aristoteles är dygderna medelvägar mellan
två laster som kännetecknas av överskott och brist
Ex:
Dygden generositet är medelvägen mellan lasten
snålhet och lasten slöseri
Dygden mod är medelvägen mellan lasten feghet
och lasten dumdristighet (övermod)
33
En fördel med dygdetiken:
De moralteorier (mest tydligt utilitarismen) som
kräver att man skall vara opartisk i alla lägen, och
bry sig lika mycket om alla, hotar våra personliga
relationer
Dygdetiken undviker detta problem. En dygdig
person är inte alltid opartisk. Tvärtom, en dygdig
person är lojal mot sin familj och sina vänner, etc.
34
En annan fördel med dygdetiken:
Teorier som fokuserar på skyldigheter, plikter,
etc., ger oss fel bild av de motiv som en moralisk
person handlar på basis av
Även om någon handlar rätt så är det något fel
med detta om motivet var ren pliktkänsla
Dygdetiken ger en bättre bild av våra motiv, en
dygdig person handlar inte utifrån plikt utan för
att hon är en god person
35
Varför är dygderna bra?
Tänk på en klassiskt dygd, ärlighet. Varför skall
man vara ärlig?
Det räcker inte med att säga att ärlighet är en
dygd. Vi vill veta varför ärlighet är en dygd (och
varför oärlighet är en last)
Ett svar: Dygderna är bra eftersom den som är
dygdig kommer att få ett bättre liv
36
Aristoteles hade denna syn och han hade också en
teori om ”det goda livet”
Att vara dygdig är enligt Aristoteles inte bara ett
medel till ett gott liv utan ett gott liv består i att
vara dygdig
Det goda livet är det liv som består i aktiviteter som
är i enlighet med dygden
37
Aristoteles tänkte sig vidare att det mänskligt goda
livet är ett liv som är i enlighet med vår ”natur”,
med människans naturliga syfte
Detta hänger samman med den teleologiska
världsbilden, att allting i universum har ett syfte
och strävar mot ett visst mål, sin ”naturliga plats”
Precis som syftet med en sax är att den skall
klippa bra, och syftet med en bilmekaniker är att
laga bilar effektivt, så har människan också ett
syfte, en funktion
38
Dygden är alltså aktivitet i enlighet med vårt
naturliga syfte
Eftersom människan är en förnuftig och social
varelse så är det bra för oss att ha de dygder som
utmärker ett rationellt och socialt liv
Det är dock väldigt få som skulle acceptera denna
världsbild idag
39
Andra svar på varför dygden är bra:
1.
Genom att vara dygdig så gynnar man sina
egna intressen (och det bör man göra)
2.
Genom att vara dygdig så främjar man den
allmänna lyckan i universum (och det bör man
göra)
3.
Vissa dygder är nödvändiga för att vi skall
kunna leva tillsammans i fred och samarbeta
med varandra
40
”Ofullständighetsproblemet”:
Dessa svar går bortom dygdetiken och hänvisar till
någon annan etisk teori (etisk egoism, utilitarism,
eller kontraktsteorin)
Enligt Rachels visar detta att dygdetiken inte kan
vara en fullständig etisk teori som står på sina egna
ben
Den kan bara vara en komponent i en mer
omfattande teori
41
En annan del av ofullständighetsproblemet:
”Var snäll, var ärlig, var tålmodig, var generös,
etc.” ger inte tillräcklig vägledning för att besluta
hur man skall handla i enskilda situationer
Speciellt problematisk blir det i dilemma situationer:
vad en ärlig person och vad en snäll person skulle
göra kanske hamnar i konflikt, vad skall man då
göra?
42
