Pliktetik:
Kant
Kant försöker påvisa att den ”Moraliska
Lagen” är den samma som det rena
(praktiska) förnuftet. M.a.o. den
grundläggande, mest fundamentala,
moraliska principen – d.v.s. det
kategoriska imperativet – är en princip hos
det rena förnuftet. Moralens grunder är
samma sak som det praktiska förnuftets
grunder.
Grundläggning av Sedernas Metafysik:
(i) Det enda som är gott utan kvalifikation
är den goda viljan.
(ii) En god vilja är en vilja som agerar
utfrån och enligt plikten.
(iii) En handling har moraliskt värde om
och endast om den utförs p.g.a.
pliktkänsla.
Exempel:
(a) En affärsidkare som inte tar för mycket betalt
av ett lättlurat barn p.g.a. att han inte vill få dåligt
rykte och därigenom förlora kunder.
Affärsidkaren är inte motiverad av rätt och fel
här. Hans handling har inte något moraliskt
värde.
(b) En person som hjälper andra p.g.a. att
hon tycker synd om de sämre lottade.
Denna handling har, enligt Kant, inte heller
något morlaliskt värde.
Om ens handling är motiverad enbart av
sympati skulle den kunna leda till
moraliska handlingar.
Det är endast när vi handlar i enlighet med
vad som är rätt och p.g.a. (att vi inser att)
det är rätt som våra handlingar har
moraliskt värde enligt Kant.
Är Kants påståenden rimliga?
Jämför:
En person som hälsar på sin sjuke vän på
sjukhuset för att hon tycker synd om honom, och
En person som hälsar på sin sjuke vän på
sjukhuset eftersom det är hennes plikt att göra
så.
F: Hur vet vi att en handling är moraliskt
rätt?
S: En handling är moraliskt rätt om och
endast om dess
Kant skiljer på ändamålet hos en handling
och dess maxim.
Det är möjligt att uföra samma handling för
samma ändamål men av olika skäl.
1. Rädda personen som håller på att
drunkna för att få sin bild i tidningen.
2. Rädda personen som håller på att
drunkna därför att det är ens plikt som
medmänniska.
En maxim är en “viljandets subjektiva
princip” – d.v.s. en (korrekt) beskrivning av
en handlingsplan som agenten tänker sig
utföra. (När vi agerar avsiktligt –
intentionalt – så gör vi alltid så enligt
någon princip.)
Den grundläggande formen hos en maxim
är: “I situation S utför jag handling H för
att uppnå ändamål Ä”.
Ex: Bosse håller på att drunkna (S), jag
hoppar i och drar upp honom (H) för att (i
slutändan) få min bild i tidningen (Ä).
Handlingar individueras genom deras
maximer.
F: Vilka handlingar är moraliskt rätta?
S: De handlingar vars maximer kan
upphöjas till allmän lag.
Kant’s berömda princip – Det Kategoriska
Imperativet:
Handla bara enligt en maxim som är
sådan att du samtidigt kan vilja att den blir
allmän (universiell) lag.
(Vi kan kalla den här formuleringen
Universal-lagsformuleringen UL.)
F: Varför kallar Kant detta ett kategoriskt
imperativ?
S: Ett imperativ är en uppmaning: Stå still!
Stanna! Manöver! Denna uppmaning är
även kategorisk i den bemärkelsen att den
gäller för alla rationella varelser.
Precis som det finns naturlagar (N) och
logiska/mattematiska ‘lagar’ (L/M) (eller
principer), så finns det ‘förnuftslagar’ eller
‘rationalitetslagar’ (R). Dessa R-lagar,
eller principer, är precis som N och L/M
lagarna universiella.
Om någon princip är en N-lag måste den
hålla för alla naturliga föremål.
Om någon princip är en L-lag måste den
hålla för alla propositioner.
Om någon maxim är förenlig med R-lagen
måste det vara möjligt för alla rationella
varelser att handla enligt den maximen.
Det kategoriska imperativ-testet:
(i) Formulera din maxim.
I situation S utför jag H i syfte att uppnå Ä.
(ii) Formulera en unversiell motsvaringhet
till denna maxim:
Närhälst någon befinner sig i situation S,
gör hon H i syfte att uppnå Ä.
(iii) Se om du kan utan motsägelse vilja att
A: Den universiella motsvarigheten till din maxim
upphöjs till ällmän lag, och
B: Din subjektiva maxim tillåter dig att uppnå Ä
genom att göra H i situation S.
