Kriminologiska institutionen
Dubbel avvikelse
- En studie om kvinnor som varit intagna på
fängelse ur ett genusteoretiskt perspektiv
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi, kandidatkurs (30 hp)
Höstterminen 2016
Alicia Karlsson
Sammanfattning
Den här studien avser att undersöka hur kvinnor som har varit intagna på fängelse gör
femininiteter. Studien kommer att handla om på vilket sätt kvinnorna förhåller sig till den
feminiteten som stämmer överens med rådande kulturella normer, samt vad som händer då de
inte kan göra en feminitet som stämmer överens med rådande kulturella normer. I studien
kommer det genusteoretiska begreppet normativ femininitet användas för att beteckna
samhällets förväntningar om hur kvinnor ”skall och bör” vara. Studien utgår från ett
socialkonstruktivistiskt perspektiv, vilket innebär att utgångspunkten för studien är att
verkligheten skapas genom interaktion mellan människorna i samhället och att verkligheten
beror på hur den subjektivt uppfattas. Det innebär att studiens utgångspunkt är att begrepp
såsom genus, kvinnor och avvikare är socialt konstruerade. I studien är det deltagarnas
upplevelser som är relevanta. Därmed är det inte möjligt att generalisera resultatet på alla
kvinnor med liknande erfarenheter och det har heller inte varit eftersträvansvärt. Materialet har
samlats in genom kvalitativa tematiska intervjuer med kvinnor som har intagna på fängelse och
under en längre period varit frigivna från fängelset. Anledningen till varför jag valde att inrikta
studien på hur kvinnor som intagna på fängelse upplever sin situation och tolka det utifrån ett
genusperspektiv är för att dessa kvinnor är en grupp i samhället som det varken finns mycket
studier om eller som det pratas mycket om. Av studien framgår att kvinnor som varit intagna på
fängelse hamnar i en problematisk situation eftersom det inte stämmer överens med rådande
kulturella normer att kvinnor begår brott. De blir sedda som avvikare i dubbel bemärkelse
eftersom de inte bara brutit mot lagen utan även mot hur kvinnor i enighet med rådande
kulturella normer bör bete sig. Samtidigt finns det en stark vilja hos kvinnorna att göra normativ
femininitet. Av studien framkommer även tendenser till att institutioner försöker hjälpa
kvinnorna ur sin kriminalitet genom att lära dem saker som är typiskt kvinnliga.
Nyckelord: Genus, femininiteter, normativ femininitet, kvinnor, omgivning, samhälle.
Innehållsförteckning
1. Inledning………………………………………………………………….1
1.1 Syfte och frågeställningar…………………………………………………………………...1
1.2 Begrepp……………………………………………………………………………………..2
2. Teori………………………………………………………………………2
2.1 Den sociala konstruktionen av genus………………………………………………………..2
2.2 Normativ femininitet och avvikelse från den normativa feminiteten………………………..3
2.3 Klass och etnicitet……………………………………………………………………………4
3. Tidigare forskning……………………………………………...………....5
3.1 En ofördelaktig situation för kvinnor………………………………………………………..5
3.2 Hur kvinnorna gör olika femininiteter och förhåller sig till den normativa femininiteten…..6
3.3 Samhällets syn på kvinnor har varit intagna på fängelse…………………………………….7
4. Metod……………………………………………………………………..8
4.1 Intervjudeltagarna……………………………………………………………………………8
4.2 Genomförandet av intervjuerna……………………………………………………………...9
4.3 Etiska övervägande…………………………………………………………………………10
4.4 Vetenskaplig kvalitet……………………………………………………………………….11
4.4.1 Validitet…………………………………………………………………………………………11
4.4.2 Reliabilitet……………………………………………………………………………………….12
4.5 Maktobalans och förförståelse…………………………………………………………….. 12
4.5.1 Maktobalans……………………………………………………………………………………..12
4.5.2 Förförståelse……………………………………………………………………………………..12
4.6 Studiens begränsningar……………………………………………………………………..13
4.7 Genomförandet av analysen………………………………………………………………...14
5. Resultat och analys……………………………………………………………...…14
5.1 Att göra normativ feminitet och strävan efter att göra normativ feminitet…………………15
5.1.1. Omvårdaren……………………………………………………………………………………15
5.1.2. Moderskapet……………………………………………………………………………………16
5.1.3 Oviljan att skada andra…………………………………………………………………………..19
5.2 Iscensättandet av andra femininiteter……………………………………………………….20
5.3 Stigmat att vara en kvinna som intagna på fängelse……………………………………….21
6. Diskussion……………………………………………………………….25
7. Litteraturförteckning…………………………………………………….27
8. Bilagor…………………………………………………………………..30
1. Inledning
Män har genom historien varit och är fortfarande överrepresenterade i brottsstatistiken. Det är
omkring 10 gånger vanligare att män döms till fängelse än kvinnor. 1
Andelen fängelsedömda
kvinnor har varierat mellan 1,5 och 2,6 av 10 000 mellan år 2000 och 2014 och är därmed en
förhållandevis liten grupp i jämförelse till samhället i stort (BRÅ, 2016, s. 15). Kvinnors
underrepresentation i brottsstatistiken har länge förklarats med att män och kvinnor besitter olika
egenskaper och beter sig olika. Kvinnor har bland annat ansetts vara mindre aggressiva, mer
omsorgsfulla och ansvarstagande än männen, medan männen har ansetts ha en högre benägenhet till
att ta risker (BRÅ, 2008, s. 373-374). Under de senaste 10-15 åren har flera forskare istället för att
förklara skillnaderna genom medfödda egenskaper utgått från att egenskaperna är socialt
konstruerade, vilket även är utgångspunkten för den här studien. Studien kommer att handla om
levnadssituationen för kvinnor som har varit intagna på fängelse. Anledningen till varför jag
intresserade mig för den gruppen är för att de avviker i två bemärkelser. För det första avviker de
från samhällets normer genom att de har brutit mot lagen. Sedan bryter de även mot normerna för
hur en kvinna ”skall och bör” vara genom att de har begått brott. Hon uppfattas alltså inte endast en
dålig medborgare, utan även en dålig kvinna, fru, mamma och dotter. Kvinnor som har intagna på
fängelse har porträtterats som maskulina och arga och har ansetts vara missanpassade i familjerollen
och på arbetsmarknaden (Carlen & Worrall, 2004, s. 2 samt Young & Reviere, 2006, s. 3). Studier
som fokuserar på kvinnors situation under och efter fängelsetiden har under senare tid blivit
vanligare, men är fortfarande sällsynta och området är i behov av mer uppmärksamhet (Nilsson,
2002, s. 116, Lindberg, 2005, s. 12 & Riksdagen, 2008, s. 11-12).
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur kvinnor som har varit intagna på fängelse förhåller sig till
den normativa feminiteten, samt hur kvinnor som har varit intagna på fängelse upplever att de blir
behandlade av samhället. Jag valde att inrikta studien på kvinnor som varit intagna på fängelse för
att det är en grupp i samhället som den kriminologiska forskningen sällan uppmärksammar, samt
för att det enligt min uppfattning är en grupp som sällan uppmärksammas i det vardagliga livet.
Anledningen till varför jag har valt att inte intervjua både män och kvinnor är för att jag anser att
kvinnors situation kan behandlas utan att deras situation behöver jämföras med mäns situation.
Studien kommer att ha ett genusperspektiv för att jag är intresserad av hur samhällets normer om
1
Siffrorna grundas från statistik mellan år 2000 och 2014 i Sverige.
1
hur kvinnor ”skall och bör vara” påverkar hur kvinnorna beter sig samt vilka reaktioner de upplever
att de får från samhället.
Frågeställningarna är:
Hur förhåller sig kvinnor som varit intagna på fängelse till normativ femininitet?
Hur upplever kvinnor som varit intagna på fängelse att samhället reagerar på deras
femininitet?
1.2 Begrepp
I det här avsnittet kommer ett flertal begrepp att definieras. Övriga centrala begrepp kommer att
definieras vid studiens teoretiska framställning.
Omgivningen/samhället
Jag har valt att använda begreppen omgivning och samhälle som samlingsnamn för samtliga
personer som intervjudeltagarna kommer i kontakt med. Därmed inkluderas exempelvis företrädare
för institutioner, arbetsgivare, familj och vänner.
Kvinnor
Jag har valt att använda mig av begreppet kvinna då jag syftar på individer med kvinnokropp. I
teoridelen kommer det framgå att det enligt min teoretiska utgångspunkt är problematiskt att
använda begreppet. Jag har dock ändå valt att använda det för att det är ett begrepp som
genomgående används i den tidigare forskningen på området samt för att jag inte vill skapa
förvirring hos läsaren genom att växla mellan begrepp.
2. Teori
I följande avsnitt kommer studiens teoretiska ramverk att presenteras. Studien utgår ifrån en
genusteoretisk ansats och utgångspunkten är att genus är en social konstruktion. Det genusteoretiska
ramverket kommer framförallt att bestå av Butlers (2007) genusteoretiska utgångspunkt samt
begreppet normativ femininitet. Det teoretiska ramverket lägger grunden för studiens
frågeställningar och används för att tolka det insamlade materialet. Under hela arbetet med studien
har det teoretiska ramverket funnits med i bakhuvudet, vilket resulterar i att det genomsyrar hela
studien.
2
2.1 Den sociala konstruktionen av genus
Enligt Butler uppstår genus genom återkommande handlingar som efter en tid ter sig som naturliga
(Butler, 2007, s. 88). Genus är alltså ingenting som en individ har, utan någonting som uppstår
genom en individs görande. Vilket genus en individ förväntas göra bestäms utifrån kroppen. En
individ som föds med vad vi uppfattar som en kvinnokropp tillskrivs specifika egenskaper,
handlingsmönster och värderingar (Lander, 2003, s. 13-14). Vad subjektet kvinna innebär är inte
stabilt och varaktigt och det finns ingen samstämmighet gällande vad begreppet kvinnor ska
innefatta, utan det beror på kontexten (Butler, 2007, s. 50-52).
Butler menar att det finns fler genus än män och kvinnor, men att de genus som går att begripa är de
där kön, genus, sexuellt beteende och begär samstämmer. Det resulterar i att de genus där kön,
genus, sexuellt beteende inte samstämmer blir obegripliga. Därmed uppfattas genusidentiteter som
inte stämmer överens med rådande kulturella normer som utvecklingsfel och logiskt omöjliga.
Butler menar även att de som inte godkänner genuskonstruktionerna blir straffade (Butler, 2007, s.
68-69 & 219).
En kvinna som inte gör feminiteten som är vedertagen i enighet med de rådande kulturella
normerna definieras som en avvikare. Normer och avvikelser är två nära sammankopplade begrepp
som är beroende av varandra, eftersom man genom att urskilja och definiera avvikelse kan
bestämma vad som tillhör normen. (Lander, 2003, s. 18-19). Eftersom avvikelse är en social
konstruktion ses ett fenomen som avvikande först när andra ser fenomenet som avvikande och när
den avvikande personen själv ser sig själv som avvikande. Exempelvis konstrueras den
”missbrukande kvinnan” genom avvikelse- och genuskonstruktioner (Lander, 2003, s. 5 & 18). För
att utveckla vilka egenskaper en kvinna förväntas besitta samt vad som händer när hon avviker från
dessa kommer jag att använda mig av begreppet normativ femininitet.
2.2 Normativ femininitet och avvikelse från den normativa feminiteten
I samhället finns det förväntningar på hur kvinnor ”skall och bör” vara, vilket Lander (2003)
definierar som normativ femininitet. Den normativa feminiteten innebär att det finns en mall för hur
en god kvinna ska vara, vilken är byggd på medelklassvärderingar. Förväntningarna på kvinnor är
socialt, historiskt och kulturellt bundna och reproduceras genom media och genom våra dagliga
handlingar (Lander, 2003, s. 12-14 & 23). Förväntningarna består både av inre och yttre attribut.
3
Det finns olika femininiteter som grundas på den specifika sociala positionen, men den vedertagna
femininiteten i samhället är den normativa feminiteten. En kvinna som gör normativ femininitet gör
ett genus som kan begripas, vilket innebär att hon definieras som normal. Förväntningarna kan
förändras beroende om individen befinner sig inom missbrukarkretsar, hos föräldrarna, med barnen
eller hos myndigheter och institutioner. Den normativa feminiteten påverkar de rådande
genusföreställningarna, vilket innebär att den normativa feminiteten även påverkar görandet av
andra femininiteter. Den normativa feminiteten genomsyrar hela samhället och tar sig uttryck
genom en kontroll från samhället samt en kontroll mellan kvinnor och en självkontroll (Lander,
2003, s.14-15).
…
Egenskaper som tillskrivs den kvinnliga konstruktionen är bland annat att hon är moralbärare, vilket
grundas i uppfattningen om den ”naturliga modersinstinkten”. Moderskapet är alltså en central roll i
föreställningarna om hur en kvinna ”ska” vara (Lander, 2003, s. 1 & 20). Det finns även
föreställningar om att kvinnor ska vara omvårdande, vilket blir tydligt i arbetsdelningen mellan män
och kvinnor. Att vara gift med en man och få barn är en betydande del av den normativa
femininiteten och kan ses som en form av symboliskt kapital (Lander, 2003, s. 22 & 26).
Egenskaper som går hand i hand med att vara maskulin är att vara våldsam och aggressiv, vilket
resulterar i att brottslighet kan vara ett sätt att ”bli mer maskulin” (Messerschmidt, 2001, s. 67-68).
Då en kvinna begår brott gör hon en handling som är maskulin. Det skulle även gå att säga att hon
gör en feminitet som inte är den vedertagna i samhället. Det innebär att hennes genusidentitet blir
omöjlig att förstå och att hon därmed ska bli straffad och att hon av samhället definieras som
avvikare (Butler, 2007, s. 68-69 & 219 & Lander, 2003, s. 18-19). En kvinna som gör maskulina
handlingar definieras inte som en manlig kvinna, utan som dålig, omoralisk och icke-moralisk
(Lander, 2003, s. 20-22).
2.3 Klass och etnicitet
Enligt Butler är det direkt felaktigt att utgå från kategorierna man och kvinna. Det beror på att det
finns fler kön än man och kvinna, samt för att individer inte bara gör ett genus, utan även påverkas
av andra faktorer såsom klass och etnicitet. Därmed är det problematiskt att endast urskilja vad som
är manligt och vad som är kvinnligt utan att ta hänsyn till övriga faktorer (Butler, 2007, s. 52-53).
Hur en kvinna ”skall och bör” vara utgår exempelvis från medelklassvärderingar (Lander, 2003, s.
23). Det är alltså problematiskt att undersöka hur kvinnor förhåller sig till femininiteter utan att
4
även förhålla sig till klass, etnicitet, sexualitet och andra maktfaktorer. Det är en påtaglig men
nödvändig brist som är viktig att ha i åtanke för att inte förringa betydelsen av klass, etnicitet,
sexualitet och andra faktorers betydelse inom området.
3. Tidigare forskning
Den svenska forskningen om kvinnors brottslighet är eftersatt och i behov av att uppmärksammas
mer (Lindberg, 2005 s. 12 & Riksdagen, 2008, s. 11-12). Därmed finns det kunskapsluckor inom
forskning på området, vilket är anledningen till varför jag har valt att även redogöra för forskning
som kommer från andra delar av västvärlden. Det kan ses som problematiskt eftersom
samhällssystemet växlar beroende på land. Även vad som uppfattas som kvinnligt skiljer sig åt
beroende på kontext (Butler, 2007, s. 50-52). Därmed krävs det försiktighet då resultat från studier
i andra delar av västvärlden tolkas. Därför har jag valt att fokusera på svensk forskning och att
kortfattat redogöra för forskning från andra länder i västvärlden. Eftersom samtliga kvinnor i
studien har brukat narkotika i olika stor utsträckning har kopplingar dragits till studier som handlar
om narkotikabrukande kvinnor.
3.1 En ofördelaktig situation för kvinnor
Nilsson och Estrada (2012) har utifrån en longitudinell data undersökt levnadsvillkoren för kvinnor
och män som har varit intagna på fängelse. Resultaten visar att det är mer ofördelaktigt att vara
kvinna och begå brott än att vara man och begå brott. Bland annat var det högre sannolikhet att en
kvinna bodde ensam och inte hade arbete än vad det var för en man som i samma åldersspann blivit
registrerad för brott. Huvudsakligen berodde skillnaden på att en större andel kvinnor är män
missbrukade droger samt för att kvinnor i högre utsträckning hade växt upp under sämre
förhållanden (Nilsson & Estrada, 2012 s. 207-209). Sammantaget har kvinnliga fångar mer problem
kopplade till levnadssituationen än vad manliga fångar har. 2 Bland annat har en större andel av
kvinnliga fångar missbruksproblem och ekonomiska svårigheter än vad manliga fångar har. Studien
visar att kvinnor som sitter i fängelse i högre utsträckning än män i motsvarande situation inte har
ordnad sysselsättning, har ekonomiska svårigheter, är bostadslösa och har missbruksproblem. Den
förhållandevis stora andelen kvinnor som har ett narkotikamissbruk är problematiskt eftersom det
leder till högre sannolikhet för marginalisering och stigmatisering (Nilsson, 2002, s. 124, 146 &
161). Kvinnor har alltså en större problemansamling än vad män i samma situation har.
2
För en redogörelse för vilka variabler som ingick i undersökningen se Nilsson (2002).
5
3.2 Hur kvinnorna gör olika femininiteter och förhåller sig till den normativa
femininiteten
I den tidigare forskningen på området framkommer att kvinnor gör olika femininiteter. Ett
framträdande tema är att kvinnorna i den tidigare forskningen på området som jag har tagit del av
eftersträvar att nå upp till att göra normativ femininitet. En central del av den normativa feminiteten
är att kvinnan bland annat ska rikta omsorg mot män, barn, hem, vänner och bekanta.
Föreställningen om att kvinnor ska vara omvårdande framkommer även vid arbetsdelningen mellan
män och kvinnor (Lander, 2003, s. 26). I en kanadensisk studie framkommer att många av
kvinnorna under fängelsetiden kämpade för att behålla sin mänsklighet genom att dela med sig av
sina talanger och vara snäll mot andra kvinnor, exempelvis genom att dela med sig av sina
matlagningstalanger eller vara behjälplig mot de andra kvinnorna på fängelset, vilket skulle kunna
kopplas till den normativa kvinnliga egenskapen att vara omhändertagande gentemot sin omgivning
(Pedlar & Arai & Yuen & Forune, 2008, s. 7-8 och 14). Det är även angeläget att kvinnan ska sköta
moderskapet för att vara en ”god kvinna” (Lander, 2003, s. 154-155 & Mattsson, 2005, s. 98).
Att kvinnor som har barn hamnar i en komplex situation då de hamnar i fängelse framkommer i
intervjuer med kvinnor som sitter i fängelse. Genom att prata i telefon med sina barn försökte de att
axla mammarollen som gick förlorad då de hamnade i fängelse. Av studien framgår även att
kvinnorna var oroliga för sina barn (Lindberg, 2005, s. 92 & 95). Även en kanadensisk studie visar
liknande resultat. Av studien framkommer att det var vanligt förekommande att kvinnorna som satt
i fängelse och hade barn oroade sig mycket över hur deras barn mådde. Av båda studierna
framkommer att kvinnorna upplevde att de förlorat sin modersroll, samt att kvinnorna upplevde att
modersrollen var svår att återfå. Det framkommer även att kvinnor som sitter i fängelse anklagar sig
själva för att de inte kunnat leva upp till rollen som mamma (Pedlar & Arai & Yuen & Forune,
2008, s. 8 & 54, Lindberg, 2005, s. 95). Att det är viktigt att utåt visa att man är en bra mamma
framkommer i en studie av narkotikabrukande kvinnor. Bland annat berättar en av kvinnorna att
hon sällan var hemma med sina barn för hon var så engagerad i barnens skolverksamhet, för att utåt
och för sig själv visa att hon dög som mor (Lander, 2003, s. 160).
Det förekommer även att kvinnor gör alternativt eftersträvar en annan feminitet än den normativa
feminiteten. Exempelvis framkommer det att ett flertal av kvinnorna berättade rövarhistorier som
utspelat sig då de var yngre. Det förekommer även ett görande av flera olika femininiteter på
samma gång, vilket visar den dubbla rollen som kvinnor som begår brott kan hamna i. I en av
6
studierna förklarar en kvinna situationen som att hon var som en ”husmor med pistolen i
förklädsfickan” (Lander, 2003, s. 228). Citatet visar tydligt att kvinnorna anpassar görandet av
feminitet efter vilken kontext de befinner sig i.
3.3 Samhällets syn på kvinnor som har varit intagna på fängelse
I det här avsnittet kommer forskning från fängelse, missbruksvård och tvångsvård att behandlas. I
en rapport om kvinnors brottslighet i Sverige framkommer att brottsliga handlingar snarare ses som
en manlig aktivitet än en kvinnlig aktivitet av samhället, vilket bland annat förklaras med att
kvinnor förväntas vara mer empatiska och ta mer ansvar än män. Kvinnor förväntas även vara
mindre aggressiva än män och anses inte heller ha lika stort maktbegär (BRÅ, 2008, s. 373-374).
Kvinnor som har begått brott har av samhället porträtterats arga och ansetts vara missanpassade i
familjerollen och på arbetsmarknaden (Carlen & Worrall, 2004, s. 2, Young & Reviere, 2006, s. 3).
På grund av att en kvinna som begår brott avviker från de kvinnliga normerna kan hon uppleva att
hon utsätts för en stigmatisering kopplat till avvikelsen (Heidensohn, 2002, s. 504). Enligt Mattsson
gör personalen inom tvångsvården kvinnorna som vårdas till avvikare genom att bland annat
beskriva dem som sexuella, hotfulla, traumatiserade och manipulerande och menar att det därmed
dras en skiljelinje mellan de normala kvinnorna som är vårdare på institutionen och de avvikande
kvinnorna som får vård (Mattsson, 2005, s. 92). Även vid intervjuer med kvinnor som sitter i
fängelse i Kanada är ett genomgående mönster att kvinnorna upplever att de blir stigmatiserade för
att de har begått brott (Pedlar & Arai & Yuen & Forune, 2008, s. 2). Inom den anglosaxiska
forskningen framkommer att brottslighet ses som okvinnligt.
Enligt personal inom missbruksvården var de kvinnor som blir vårdade okvinnliga. Enligt
personalen vore det fördelaktigt om de släppte fram sin femininitet. Feminiteten skulle släppas fram
genom att de skulle göra kvinnliga saker, såsom att pyssla och shoppa. Enligt personalen skulle de
även arbeta med sina feminina attribut för att blir mer kvinnliga (Mattsson, 2005, s. 173-179).
Tendenser av att försöka göra kvinnor mer ”kvinnliga” framkommer i en studie från Kanada. I
fängelset fokuserades på att införliva normativa kvinnliga ideal hos kvinnorna, med en
utgångspunkt i Europas medelklassvärderingar, vilket inte stämmer överens med kvinnornas liv.
Vad som menas med det normativa kvinnliga idealet framkommer inte i studien (Pedlar & Arai &
Yuen & Forune, 2008, s. 7-8). I flera studier framkommer att missbrukande kvinnor som behandlas
på institutioner uppmuntras till att delta i köksarbete, samt till att lära sig laga mat, sy och måla.
Köksarbetet kan ses som en aktivitet som ökar kvinnornas värde som kvinnor (Lander, 2003, s. 148,
7
Mattsson, 2005, s. 200-201). I en svensk studie har det framkommit en ytterliga aspekt av hur
kvinnor i fängelse behandlas. Bland annat förekommer det en infantilisering av kvinnor i fängelse,
genom att de behandlas som dagisbarn. Exempelvis händer det att personalen kallar dem för ”lilla
gumman” eller sätter ”lilla” framför deras namn när de pratar med de intagna (Lindberg, 2005, s.
61). En tolkning av att kvinnorna behandlas som barn är att de behöver bli omhändertagna. Att
kvinnor som begått brottsliga handlingar har ett behov att bli omhändertagna framkommer även
beträffande narkotikabrukande kvinnor. Enligt studien är det personal som är i kontakt med
kvinnorna som anser att de behöver tas om hand. Lander tror inte att samma uppfattning finns i
motsvarande situation då personen är en man. Flera av kvinnorna berättar även att det finns en bild
om att de behöver en man som tar hand om dem, eftersom de som ensamma kvinnor anses
oförmögna att ta hand om sig själva . De anses även vara olämpliga mödrar (Lander, 2003, s. 259,
273-274 & 289). Samtidigt som det finns en bild av att kvinnorna behöver tas om hand om finns det
även stöd för att kvinnor upplever att det ställs ett högre krav på dem än pappan till barnen gällande
att vara en god förälder (Lander, 2003, s. 275).
4. Metod
För att besvara studiens frågeställningar genomfördes kvalitativa intervjuer med kvinnor som har
varit intagna på fängelse. Metoden är starkt kopplad till den socialkonstruktivistiska
utgångspunkten och innebär att forskaren interagerar med människor för att förstå världen som de
lever i samt vad de tycker och känner (Aspers, 2013, s. 26 & 33). Därmed kommer intervjuerna ta
formen av ett samtal (Aspers, 2013, s. 29, Kvale & Brinkman, 2014, s. 72-73). Det resulterar i att
forskaren är medskapare till kunskapen som produceras i studien, vilket kommer att diskuteras
under rubriken studiens begränsningar.
4.1 Intervjudeltagarna
Intervjudeltagarna rekryterades genom stödorganisationerna KRIS 3 och Qvinnoqulan 4 . Samtliga
kvinnor som varit ute i samhället åtminstone några månader efter att de har varit intagna på fängelse
och som tackade ja till att medverka i studien intervjuades. Därav skulle urvalet närmast kunna
beskrivas som ett bekvämlighetsurval (Bryman, 2002, s. 114). Redan vid första kontakten med
organisationerna fick de information om studiens syfte och de etiska riktlinjerna, vilket kommer
beskrivas närmare under rubriken etiska överväganden. Informationen fördes sedan vidare till
3
KRIS står för Kriminellas revansch i samhället. En förening bestående av före detta kriminella och missbrukare som
hjälper människor som friges från fängelse att hålla sig borta från kriminalitet och droger.
4
Qvinnoqulan är en organisation som hjälper kvinnor ur missbruk och en kriminell livsstil.
8
personer som var i kontakt med organisationerna och intervjuer bokades in med de som var
intresserade av att delta. Samtliga kvinnor som intervjuandes hade varit frihetsberövade och
befunnit sig ute i samhället åtminstone några månader efter avtjänat fängelsestraff. Flera av
intervjudeltagarna hade avtjänat flertalet fängelsestraff och hade därmed under perioder i livet
upplevt hur det är att vara ute i samhället efter avtjänat fängelsestraff. Gemensamt för kvinnorna
som intervjuades var att de brukat narkotika. För flera av deltagarna var narkotikabruket samt annan
brottslighet som kunde kopplas till bruket anledningen till varför de intagna på fängelse. Samtliga
deltagare hade någon gång i livet brukat narkotika.
4.2 Genomförandet av intervjuerna
Totalt genomfördes fem intervjuer, samtliga i respektive stödorganisations lokal. Deltagarna
intervjuades var och en för sig, men under flertalet av intervjuerna kom det in andra personer i
rummet. Under två av intervjuerna deltog andra personer i samtalet under ett par minuter. I båda
fallen var individerna medvetna om att vi spelade in en intervju, men eftersom de inte tagit del av
information om studien samt aktivt godkänt att medverka kommer deras medverkan i intervjuerna
inte tas med i studien. Att andra personer än intervjudeltagarna satt med under några minuter
resulterade i att ett samtal inleddes mellan intervjudeltagaren och den andra personen som satt med
under en kort period. Under samtalen jämförde de sina erfarenheter. Det påverkade intervjun genom
att samtalet under dessa minuter blev mindre allvarsamt. När personerna som inte var
intervjudeltagare gått blev tonen mer seriös igen. Eftersom personerna endast satt med under några
minuter påverkade det inte intervjuerna i sin helhet.
Innan intervjun började fick deltagarna samma information om studien som delgivits i de inledande
mailen respektive telefonsamtalen till stödorganisationerna. Intervjuerna som genomfördes var
tematiskt öppna, vilket innebär att intervjuaren innan intervjun har bestämt vilka teman som
intervjun ska kretsa kring utifrån teori och frågeställning, samtidigt som hon är öppen för vart
samtalet leder (Aspers, 2013, s. 140-141 & 143-144). Teman för intervjuerna var familjesituation,
umgängeskrets, arbetssituation samt kontakten med myndigheter efter frigivning.
Eftersom jag hade för avsikt att låta intervjuerna utformas som ett samtal pratade vi inte om de olika
intervjutemana i en specifik ordning. De användes istället mer som en checklista för att se att vi
hade berört alla punkter. 5 Vid första intervjun började vi tidigt i intervjun att gå in på de olika
5
För intervjuguide se Bilaga 1.
9
intervjutemana, vilket resulterade i att ämnen som jag tror att deltagaren uppfattade som känsliga
kom upp innan vi hade byggt upp en kontakt. Som jag uppfattade det blev situationen obekväm för
deltagaren och hennes svar blev i flera fall korta och undvikande. Eftersom det varken var en
önskvärd situation för mig eller deltagarna inleddes de övriga intervjuerna med att vi samtalade om
annat som vi naturligt kom in på, som inte var relevant för studien. I de övriga fyra intervjuerna var
situationen sådan att det blev naturligt att prata om annat innan, eftersom vi väntade på att personen
skulle lämna rummet, att kaffet skulle bli färdigt och så vidare. Det resulterade i att en kontakt
byggdes upp och att situationen blev mer avslappnad. Intervjuerna var mellan 37 och 65 minuter
långa. Då intervjuerna gick från att vara inspelningar till skriftlig form förlorades information, då
exempelvis tonlägen, ironi och kroppsspråk försvinner.
För att transkriberingen skulle bli mer lättläst valde jag att inte skriva ut harklanden och hostningar,
samt ord såsom alltså, mm och liksom, förutom där de var väldigt tydliga. Eftersom det är själva
meningen bakom orden som är intressant för studien och inte språket ser jag det som ett acceptabelt
bortfall av information. Under transkriberingsprocessen har alltså informationen påverkats och
skulle antagligen se annorlunda ut om någon annan transkriberat (Kvale & Brinkman, 2004, s. 218
& 225). Eftersom studien utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där forskaren är en del av
kunskapsskapandet är det naturligt att även transkriberingen påverkas.
4.3 Etiska överväganden
När studier genomförs är det viktigt att individer som är inkluderade i forskningen inte utsätts för
psykisk eller fysisk skada (Vetenskapsrådet, 2002, s. 5-6). På grund av studiens känsliga karaktär
har de etiska övervägandena funnits med genom hela studien och flera gånger under processen har
en avvägning gjorts mellan det förväntade kunskapstillskottet och möjliga negativa konsekvenser
för de berörda undersökningsdeltagarna. När kontaktpersoner för organisationerna kontaktades samt
innan intervjuerna startade delgavs informationen att studien skulle handla om hur livet kan se ut
för en kvinna som har varit intagen på fängelse. Det var ett medvetet val att inte berätta att
materialet skulle analyseras utifrån en genusteoretisk synvinkel, då jag inte ville att den
informationen skulle påverka deltagarnas berättelser. En av deltagarna frågade innan intervjun om
mer information om syftet och jag valde då att berätta att materialet skulle analyseras från en
genusteoretisk synvinkel. En del av informationen som framkommit under intervjuerna har varit av
ytterst känslig karaktär. Exempelvis har deltagare berättat om brottslighet som de inte ställts till
svars för samt känsliga familje- och umgängessituationer.
10
För att deltagarna inte skulle hamna i en jobbig situation på grund av situationer de har berättad om,
har detaljer som personer i deltagarnas närhet skulle kunna koppla till deltagarna gjorts mer vag.
Det handlar exempelvis om vilka städer som deltagarna bott i, situationer som de tillsammans med
vänner och familj befunnit sig i, samt lögner mot omgivningen. En relevant situation har helt
utelämnats ur studien på grund av att en deltagares anonymitet kunnat äventyras. Deltagarnas
riktiga namn har inte nämnts i studien och inspelningarna har raderats efter att de transkriberats
(Vetenskapsrådet, 2002, 12). Både vid första kontakten med kontaktpersoner för organisationerna
samt innan intervjun delgavs informationen att intervjun skulle spelas in, att deltagarna kunde
avbryta intervjun, samt att det insamlade materialet endast skulle användas till studien. Flertalet av
deltagarna frågade efter intervjun om de kunde få en kopia av uppsatsen, vilket de självklart
kommer att få (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7-8 & 14).
4.4 Vetenskaplig kvalitet
I det här avsnittet kommer studiens validitet och reliabilitet att redogöras. Studiens
generaliserbarhet kommer inte att behandlas eftersom studiens syfte är att ge en bild av hur det kan
vara och inte att resultatet ska kunna generaliseras.
4.4.1 Validitet
I det här avsnittet kommer frågan om studiens validitet att behandlas, det vill säga huruvida studien
undersöker det som den påstås undersöka (Kvale & Brinkman 2014, s. 296). Studiens syfte var att
undersöka hur kvinnor som har varit intagna på fängelse förhåller sig till den normativa
femininiteten, samt hur kvinnor som har varit intagna på fängelse upplever att de blir behandlade av
samhället. Studien undersöker det som den hade som syfte att undersöka eftersom kvinnor som har
varit intagna på fängelse intervjuades och för att begreppet normativ femininitet användes för att
tolka intervjuerna. Studier där materialet samlats in genom intervjuer har kritiserats för att
intervjupersonernas redogörelser kan vara falska (Kvale & Brinkman, 2014, s. 301). Studiens
utgångspunkt är att kunskap skapas vid mötet mellan personer och att det därmed inte finns ”en
sanning”. I studien är det kvinnornas upplevelser som är relevanta och huruvida upplevelserna
stämmer överens med hur andra personer ser på deras situation är inte relevant i studien. Det är
möjligt att deltagarna i studien under intervjuerna inte berättat hur de upplevt en situation
exempelvis för att det har varit känsligt och de inte vill dela med sig av det. Huruvida deltagarna
11
uppgett att de upplevt en situation på ett annat sätt än hur de faktiskt upplevt situationen är inte
möjligt att osäkert. Därmed är det möjligt att studiens validitet påverkas.
4.4.2 Reliabilitet
I det här avsnittet kommer frågan huruvida studiens reliabilitet att behandlas, det vill säga huruvida
studiens resultat kan reproduceras vid andra tidpunkter och av andra forskare (Kvale & Brinkman,
2014, s. 295). Eftersom jag varit medskapare till kunskapen som producerats i studien skulle annan
kunskap producerats om en annan person utfört studien. Jag förhåller mig till reliabiliteten genom
att vara tydlig med att resultatet skulle bli annorlunda om en annan person genomförde studien,
samt genom att tydlig redogöra för hur studien genomfördes. Jag har även försökt undvika ledande
frågor, eftersom det kan påverka intervjudeltagarens svar (Kvale & Brinkman, 2014, s. 295).
4.5 Maktobalans och förförståelse
I det här avsnittet kommer maktobalansen mellan forskare och intervjudeltagare, samt
förförståelsens påverkan på studien att diskuteras.
4.5.1 Maktobalans
En faktor värd att diskutera är maktobalansen mellan forskare och intervjudeltagare. Eftersom
forskaren i situationen bland annat har den vetenskapliga kompetensen, bestämmer intervjuämne,
ställer frågorna och har tolkningsmonopol besitter forskaren makten i högre utsträckning än
intervjudeltagaren (Kvale & Brinkman, 2014, s. 52). Därmed är det jag som har mer makt än
deltagarna i studien. Under intervjuerna jämnades maktobalansen ut. Det berodde på att
intervjuerna handlade om världen de levt/lever i som jag endast varit i kontakt med genom att läsa
forskning på området. Det blev tydligt exempelvis då en av deltagarna förklarade för mig att det
verkligen inte var så det gick till då jag ställde en fråga. Under flera av intervjuerna förekom det att
deltagarna ändrade sitt ordval, vilket skulle kunna tolkas som att de antog att jag inte skulle förstå
om de använde ord som för dem var naturligt att använda.
4.5.2 Förförståelse
En av aspekterna som är viktig att vara medveten om och förhålla sig till under genomförandet av
studien är att intervjuer är att forskaren har en förförståelse om ämnet som studien handlar om.
Förförståelsen grundas i både privata erfarenheter såsom vad man läst om och vad man har hört
andra berätta samt när man som forskare mött ämnet genom teorier och tidigare forskning på
12
området. Förförståelsen är grundläggande för att få en förståelse, men kan samtidigt sätta käppar i
hjulen genom att forskaren är för personligt anknuten till området och för att forskaren på grund av
den tidigare forskningen och den valda teorin redan tror sig veta vad intervjupersonen kommer att
svara (Aspers, 2013, s. 38-39). Min förförståelse består av att jag satt mig in i det teoretiska
ramverket och läst tidigare forskning inom området. Förförståelsen har både medvetet och
omedvetet påverkat vilka frågor som ställts under intervjun. Förförståelsen har även påverkat
tolkningen av materialet och därmed även studiens resultat och slutsatser. Eftersom studien har en
socialkonstruktivistisk utgångspunkt där forskaren är medskapare till kunskapen som produceras
kommer förförståelsen att påverka studien. Jag har valt att förhålla mig till det genom att vara tydlig
med att förförståelsen påverkat studien. Om en annan person med en annan förförståelse genomfört
studien hade studiens resultat och slutsatser varit annorlunda.
4.6 Studiens begränsningar
Som tidigare framgått intervjuades samtliga kvinnor som tackade ja till att medverka i studien,
förutsatt att de uppfyllde de uppställda kriterierna. Det innebär att kvinnorna som intervjuades inte
kan representera samtliga kvinnor som har varit intagna på fängelse, vilket de heller antagligen inte
skulle kunna göra med tanke på att endast fem kvinnor intervjuades. Studien ger istället en inblick i
hur livet kan se ut för en kvinna som har varit intagen på fängelse, vilket kan åstadkommas med det
begränsade urvalet. Studien innefattar endast kvinnor, vilket beror på att studier som handlar om
kvinnor som begått brott är mer sällsynt än studier som handlar om män i samma situation. Valet att
inte inkludera män i studien grundades i att jag ville ha utrymme att fördjupa mig i kvinnors
situation, samtidigt som jag inte ser det som nödvändigt att jämföra kvinnors och mäns situation
med varandra för att förstå kvinnors situation. Kvinnornas situation är densamma oberoende av hur
motsvarande mäns situation ser ut.
Det finns en risk för att intervjupersonen uttrycker det som forskaren vill höra (Kvale & Brinkman,
2014, s. 53). Eftersom studien till stor del behandlar normativa förväntningar på kvinnor är det inte
omöjligt att det finns en benägenhet att inte berätta om handlingar som strider mot den normativa
feminiteten. Min upplevelse är dock att kvinnorna var uppriktiga i sina svar, bland annat grundat i
att de berättade om handlingar de utfört som inte är i enighet med den normativa feminiteten. Min
tolkning är att intervjudeltagarnas uppriktighet även kan bero på att de var att de utifrån hur jag
tolkade situationen var bekväma under intervjuerna, samt att intervjuerna utspelade sig på en plats
som var van för dem och främmande för mig.
13
4.7 Genomförandet av analysen
Studiens material består av de inspelade intervjuerna och transkriberingarna av det inspelade
materialet. Arbetet med analysen påbörjades under insamlingen av materialet och har sedan fortsatt
under hela processen (Aspers, 2011, s. 18 & 167). Analysarbetet under intervjuerna bestod av att
jag under intervjuerna hade den teoretiska utgångspunkten i bakhuvudet och utifrån den
formulerade vilka följdfrågor som jag skulle ställa i samtalet. Under transkriberingen och vid
genomläsningarna av transkriberingarna började de centrala teman i intervjuerna utifrån det
teoretiska ramverket att identifieras. De centrala teman som identifierades var strävan efter att göra
normativ feminitet, iscensättandet av andra femininiteter samt stigmat att vara en kvinna som har
varit intagen på fängelse.
För att analysera materialet användes en teoretisk tolkning, vilket innebär att materialet
analyserades utifrån det teoretiska ramverket (Kvale & Brinkman, 2014, s. 283). I analysen har
även kopplingar gjorts mellan det insamlade materialet och den tidigare forskningen. Eftersom
materialet analyserats genom en teoretisk tolkning finns det en risk för att läsaren endast lägger
märker till de aspekter av materialet som kan ses genom de teoretiska linserna. Genom
analysprocessen får materialet en ny innebörd, eftersom materialet vid en kvalitativ analys inte
endast ska återberättas utan sättas in i ett sammanhang. Det kan resultera i att personerna som
intervjuats upplever att tolkningarna som gjorts under analysprocessen inte stämmer överens med
hur de uppfattade situationen som de berättade om under intervjuerna (Kvale & Brinkman, 2014,
286 & Mattsson, 2005, s. 68-69). Jag har valt att hantera det genom att vara tydlig med att studiens
slutsatser varit annorlunda om materialet tolkats med hjälp av en annan teori och jämförts med
annan tidigare forskning.
5. Resultat och analys
Resultatet och analysen kommer att presenteras utifrån huvudteman som framkommit under
intervjuerna. Huvudtemana som har framkommit är strävan efter den normativa femininiteten och
medvetenheten om att inte passa in i den mallen, iscensättande av andra femininiteter, samt
stigmatiseringen av kvinnor som har varit intagna på fängelse. Resultatet har delats upp i teman för
att bli mer överskådligt, men gränsen för vilket resultat som passar in under vilket tema är inte alltid
glasklar, då temana till viss del går in i varandra. Under varje huvudtema kommer resultaten att
presenteras i analyseras i förhållande till det teoretiska ramverket samt den tidigare forskningen.
Eftersom kvinnorna i studien är anonyma är namnen fiktiva.
14
5.1 Att göra normativ feminitet och strävan efter att göra normativ feminitet.
I det här avsnittet kommer jag att presentera hur kvinnorna i studien förhåller sig till den normativa
feminiteten. Intervjudeltagarnas berättelser om sitt förhållande till moderskapet och omvårdandet av
omgivningen visar att ett genomgående tema är att kvinnorna eftersträvar att göra en normativ
femininitet.
5.1.1. Omvårdaren
Under intervjuerna blev det tydligt att omvårdnaden av andra individer var någonting självklart i
flera av kvinnornas liv, vilket stämmer överens med den centrala föreställningen att kvinnan ska
vara omvårdande för att vara ”god kvinna”. Både Alina och Irene har valt att jobba med att hjälpa
andra människor efter att de har varit intagna på fängelse.
Alina: Jag jobbar med att hjälpa andra att jobba med sig själva, att hitta jobb och motivera
individer. // Jag vet inte vad jag skulle vilja göra om jag inte jobbade med att hjälpa
människor.
När jag frågar Irene hur det kommer sig att hon jobbar med att hjälpa andra svarar hon:
Irene: Men det är ju detta jag kan och sen har jag en inneboende känsla att vilja hjälpa
människor, att stödja.
Av citaten framgår att både Alina och Irene efter fängelsevistelsen valt ett arbete som går ut på att
hjälpa andra individer, vilket går hand i hand med den normativa feminiteten (Lander, 2003, s. 22).
Irene förklarar att känslan hon har att hjälpa andra är en känsla hon har inom sig. Det kan tolkas
som att hon ser det som en egenskap som hon har och inte någonting som hon gör i en strävan efter
att göra normativ feminitet. Det skulle också kunna vara en egenskap som hon skulle besitta om
omvårdaren inte var en del av hur kvinnor ska handla i enighet med den normativa femininiteten.
Under intervjuerna berättar Alina, Irene och Maria att de har en omvårdande roll i familjen.
Alina: Idag är det min syster som ber om råd och ber mig om hjälp. // Nu är jag den som
familjen kan vända sig till är dom har problem, så det är jag som får stötta dem, så är det
verkligen.
15
Irene: Jag bodde hos min pappa då fram tills att han gick bort. Han behövde den hjälpen
under den tiden.
Maria: Nu har min mamma fått alzheimer, så då måste jag stötta det, men det är inte så att
jag är så himla duktigt, utan det är för att alla andra slipper då. De förväntar sig att det går
bra och att man är där varje dag. // Jag har fått ta hela det ansvaret. Min bror har också haft
problem. // Han har fått starka tabletter utskrivna och har inte förstått att han tillslut kommer
sitta fast. // Jag har hjälpt honom att sluta med tabletterna.
Av citaten framgår att flera av kvinnorna berättar att de fått en omvårdande roll i familjen efter att
de kommit ut från fängelset, vilket även det skulle kunna förklaras med att de har en vilja att ta igen
förlorat kapital gällande den normativa femininiteten (Lander, 2003, s. 26). Att flera av kvinnorna
åtar sig en mer omvårdande roll skulle även kunna förklaras av att de tidigare avvikit och nu
anstränger sig för att få en mer normativ roll. Av en kanadensisk studie framgår att kvinnor under
fängelsevistelsen kämpade för att behålla sin mänsklighet genom att exempelvis vara snäll och
behjälplig mot de andra intagna kvinnorna (Pedlar & Arai & Yuen & Forune, 2008, s. 7-8 & 14).
Studien handlade om kvinnor som var intagna på anstalt och handlar därmed om en annan period i
kvinnornas liv än den som jag valt att undersöka. En koppling kan ändå göras till den här studien
eftersom den visat att kvinnorna genom att vara snälla och behjälpliga försökte hålla kvar i den
normativa feminiteten under fängelsevistelsen, vilket talar för att tiden i fängelset påverkar att
kvinnorna tar en omvårdande roll även efter att de varit intagna på fängelse.
5.1.2 Moderskapet
Av de fem kvinnor som intervjuades hade tre stycken barn. Både kvinnorna som hade barn och som
inte hade barn reflekterade kring moderskapet. De kvinnor som hade barn berättade att barnen hade
en central roll i deras liv och att de ville att deras barn skulle ha det så bra som möjligt, vilket
framkom när vi under intervjuerna pratade mer öppet om familjen.
Alina: Hon är det bästa som har hänt mig. Hon har förändrat min värld på alla möjliga plan,
hon är det bästa som har hänt mig. Det har nog inte gått en enda dag sen hon föddes utan att
jag har gråtit av lycka liksom, det är verkligen helt fantastisk att vara mamma. Så det handlar
om att ta hand om sig själv så att man kan vara en trygg och lycklig mamma till ett litet barn.
16
Elma: Jag har alltid varit mån om att min dotter ska ha det näst bästa. Man gjorde det bästa
som man hade för ögonen då.
För kvinnorna som har barn har alltså moderskapet spelat en central roll i deras liv, vilket kan
förklaras med att det är angeläget att sköta moderskapet för att vara en ”god kvinna” (Lander, 2003,
s. 154-155 och Mattsson, 2005, s. 98). En av kvinnorna uttrycker att det är viktigt att ta hand om sig
själv så att man kan ta hand om sitt barn, vilket går hand i hand med att det är centralt att ta hand
om sina barn för att vara en ”god kvinna”. Av citatet av Alina framkommer att moderskapet är det
som är allra viktigast för henne, vilket skulle kunna tolkas som att hon efter att hon avvikit från
normerna för hur kvinnor ”skall och bör” nu anstränger sig för att få en mer normativ roll.
Elma berättar att hon alltid har varit noga med att ge sitt barn det näst bästa, vilket skulle kunna
betyda att hon inte har haft möjlighet att ge sitt barn det bästa, vilket resulterar i att det blir svårare
att nå upp till att vara den ”goda kvinnan” där det är angeläget att sköta moderskapet. Hon uttrycker
även att det hade varit bättre om hon hade haft en mamma som hade ”gått raka vägen”, men att
hennes barn antagligen inte lidit någonting. Elma visar en vilja att göra det allra bästa för sina barn
och därmed även en vilja att göra normativ feminitet (Lander, 2003, s. 1 & 20). Eftersom Elma har
begått brott, vilket står i strid med hur en kvinna ”skall och bör vara” har hon tidigare gjort en
genusidentitet som inte stämmer överens med den normativa femininiteten. De kvinnor som inte
gör normativ femininitet straffas (Butler, 2007, s. 68-69, 219 & Lander, 2003, s. 18-19). Enligt
Elma hade hennes barn haft det bättre om hon hade gått raka vägen, vilket skulle kunna tolkas som
att hon inte ser sig själv som en tillräckligt bra mamma. Samtidigt säger hon att hon har gjort allt för
att hennes barn ska få det ”näst bästa” och att de antagligen inte har lidit någonting. Att Elma inte
ser sig själv som en tillräckligt bra mamma för att hon inte gått raka vägen kan tolkas som att hon
fortfarande betraktar sig själv som avvikare även fast det har förflutit en tid sedan hon begått brott
och varit intagen på fängelse. Det skulle kunna tolkas som att kvinnor som avvikit från den
normativa feminiteten fortfarande betraktas som avvikare efter att de har upphört med det
avvikande beteendet. Elma har väldigt höga krav på sig själv gällande moderskapet. Det skulle
kunna bero på att moderskapet är centralt i hur kvinnor ”skall och bör vara”. Att det ställs högre
krav på kvinnor än män gällande att ta hand om sina barn framgår även av tidigare studier (Lander,
2003, 275). Det förekommer även att kvinnor som sitter i fängelse anklagar sig själva för att de inte
anser att det inte kan leva upp till rollen som mamma, precis som Elma anklagar sig själv för
(Lindberg, 2005, 95).
17
Både Isa och Elma berättar att det för dem varit viktigt att vara engagerad i barnens skolgång.
Isa: Jag har aldrig missat ett föräldramöte. // Jag har varit klassmamma och jag har varit
med på skolresor. Jag har varit aktiv och jag har varit med överallt.
Elma: Ja, det har jag alltid haft. Sen efter det (att hon fick dottern) har jag rökt, jag har rökt i
hela mitt liv. Men man kan ju inte vara fladdrig och dan, utan man måste ju ha den sociala
biten med hennes skolgång och man har varit tvungen att vara med på allting. Så det gick bra
gjorde det faktiskt.
Citatet kan tolkas som att det för Isa och Elma varit viktigt att utåt visa att de är ”goda mödrar”. Det
liknar situationen för en narkotikabrukande kvinna som berättade att hon aldrig var hemma med
sina barn för hon var så engagerad i barnens skolverksamhet för att utåt visa att hon dög som mor
(Lander, 2003, s. 160).
De kvinnor som inte hade barn förhöll sig även de till moderskapet, fast då istället till deras
hypotetiska moderskap.
Maria: Men jag har inga barn, så jag slapp den stora skammen i alla fall. Det är väldigt
svårt om man har misskött sina barn eller så. Och om man har förlorat relationen till dem.
Irene: Sen för en kvinna i det här livet är jag lyckligt lottad som inte har några barn. För har
du barn så är det en otrolig skamstämpel och stigmatiserande som blir utifrån det. Så det kan
jag väll säga att den biten slipper jag. Jag har mött flera kvinnor som slåss för att slippa
stigmatiseringen. En mamma som har valt bort sitt barn är inte vatten värd.
Båda kvinnorna i studien som inte har barn uttrycker att de det är problematiskt att vara en kvinna
som har misskött eller valt bort sina barn. En av kvinnorna säger att hon slipper den skammen i alla
fall och en annan av kvinnorna säger att hon är lycklig lottad för att hon inte har några barn. Även
fast de inte själva har barn förhåller de sig till ett presumtivt moderskap, vilket är ett område som
båda själva kommer in på, vilket visar att moderskapet är en central aspekt av kvinnornas liv. Min
tolkning av det är de visar upp en medvetenhet om att det är problematiskt att kombinera
moderskapet med en bakgrund som innefattar kriminalitet och fängelsestraff och att de på grund av
det upplever att de inte kan ge sina barn det allra bästa, vilket är väsentligt för att vara den ”goda
18
kvinnan”. I svensk fängelseforskning framgår att kvinnor som sitter i fängelse försöker axla
mammarollen från fängelset samt att de ständigt var oroliga för sina barn. I anglosaxisk forskning
framkommer att kvinnor som sitter i fängelse ses som avvikare och som dåliga mammor (Lindberg,
2005, 92 och 95, Young & Reviere, 2006, s. 3). Studien är inte direkt tillämpbar på studien eftersom
den behandlar hur kvinnor förhåller sig till mammarollen när de sitter inne i fängelse och inte efter
fängelsevistelsen, och för att en av studierna inte är svensk. Forskningen visar dock att det är
problematiskt att vara mamma och sitta i fängelse, samt att mammorna på grund av det ses som
dåliga mammor. Möjligtvis stannar bilden av dem som dåliga mammor kvar även efter
fängelsestraffet, på grund av att de under fängelsevistelsen inte haft möjlighet att finnas till för sina
barn fullt ut, vilket är en bild som kvinnorna i studien förmedlar då de uttrycker att de slipper
skammen att ha misskött sina barn och är lyckligt lottade över att över att inte ha några barn just på
grund av skamstämpeln och stigmatiseringen.
5.1.3. Oviljan att skada andra.
En intressant aspekt av intervjuerna som kan kopplas till ett görande av en normativ femininitet är
att ingen av kvinnorna nämnde att de begått brott som fysiskt skadar en annan person. Gemensamt
för deltagarna var att de begått narkotikabrott, stöldbrottslighet och/eller bedrägerier. Elma var den
enda intervjudeltagaren jag pratade med om att begå våldsbrott.
Intervjuaren: Men ni har aldrig gjort någonting mot någon?
Elma: Nej.
Intervjuaren: Har det varit gånger som du har haft den chansen?
Elma: Ja, men jag är ingen våldsmänniska, men jag har aldrig tillhört någon sån kategori
eller varit mobbare eller så.
Av citaten framgår att Elma berättar att hon inte är en person som skadar personer, varken fysiskt
eller genom mobbning. Även fast Elma är den enda personen som berättar att hon inte är en
”våldsmänniska” ser jag det som intressant att ingen av kvinnorna uppger att de har begått
våldsbrott. Brottslighet är en aktivitet som strider mot den normativa femininiteten (Messerschmidt,
2001, s. 67-68 & Lander, 2003, s. 18-19). Eftersom våld förknippas med manlighet är min tolkning
att kvinnornas obenägenhet att begå våldsbrott skulle kunna förklaras av att våldsbrott i högre mån
skulle strida mot den normativa femininiteten. Genom att begå narkotikabrott och
förmögenhetsbrott strider alltså kvinnorna mot den normativa femininiteten, men inte i samma
uträckning som om de skulle begå våldsbrott. Att en kvinna begår ett narkotikabrott innebär alltså
19
att hon i lägre utsträckning bryter mot den rollen som moralbärare som den normativa femininiteten
innebär, än om hon skulle utöva exempelvis våldsbrott (Lander, 2003, s. 1 & 20, Messerschmidt,
2001, s. 67-68).
5.2 Iscensättandet av andra femininiteter
Under intervjuerna blev det tydligt att de flesta kvinnorna i studien i vissa kontexter strävade efter
att passa in i mallen för den normativa feminiteten. Under intervjuerna framkom att flera av
kvinnorna i vissa sammanhang skapande en annan femininitet, vilket kommer att presenteras i det
här avsnittet.
I en av intervjuerna framgår att kvinnans barn i viss mån var delaktiga då de tog droger.
Isa: När vi frågade våra barn om de ville att vi skulle röka eller dricka, så sa de röka direkt
för de ville inte att vi skulle dricka för då vart det osämja och skrik och inte alls samma
stämning. Så de såg hellre att vi rökte. Så ett av barnen fick vara med när vi meckade men
inte när vi rökte. Om vi gick ut eller om de gick ut. Så körde vi öppet med det.
En central del av den normativa feminiteten är att kvinnan ska vara en moralbärare med en naturlig
modersinstinkt (Lander, 2003, 1 & 20). Att barnen är med då föräldrarna använder narkotika och
dricker alkohol går helt emot hur en kvinna ”skall och bör” vara. Tidigare i studien framgår att Isa
var en aktiv förälder på barnens skola, vilket kan tolkas som att hon vill visa att hon är en god
moder. Utåt sätt i samhället handlade hon i enighet med den normativa feminiteten genom att vara
en god moder. Även fast den vedertagna femininiteten i samhället är den normativa femininiteten
förändras förväntningarna på kvinnor beroende på social kontext (Lander, 2003, s. 14-15). Att Isa
valde att inkludera barnen i gräsrökande och alkoholdrickande kan ses som ett iscensättande av en
annan femininitet än den normativa femininiteten, vilket visar att andra femininiteter än den
normativa kan göras i situationer där samhällets ögon inte ser en. Även i Landers (2003) studie
framkom att flertalet av kvinnorna skapade flera olika femininiteter. En av kvinnorna förklarade att
hon var som en husmor med pistolen i förklädsfickan (Lander, 2003, s. 228). En annan feminiteten
än den normativa feminiteten skulle kunna göras även då andra personer ser. En anledning till
varför de valt att inte göra det skulle kunna vara att de då gör en genusidentitet som blir obegriplig,
vilket skulle resultera i att de blir straffade (Butler, 2007, s. 68-69, 219). Straffet skulle då kunna
bestå av samhället ser dem som dåliga mammor, eftersom de inte gör ett moderskap som stämmer
20
överens med moderskapet som görs i enlighet med den normativa feminiteten. Om de istället gör en
annan feminitet då ingen ser kan de inte bli straffade av samhället.
I intervjuerna framgår att flera av kvinnorna är öppna om sin bakgrund när de umgås med sina
vänner.
Isa: Vi vet allt om vi varandra, vi har ju alla lagt av (med brottslighet), mer eller mindre. //
Jag festar och grillar och har det döbra med dom som jag umgås med.
Irene: Alla som jag känner här uppe vet ju om min bakgrund, vilket framförallt är personalen
som jag mötte på kvinnojouren.
Två av kvinnorna berättar alltså att de i sin umgängeskrets är öppna om sin bakgrund. I en kontext
där de inte är föremål för de normativa förväntningarna om hur en kvinna ”skall och bör” vara kan
de öppet berätta om sin bakgrund, vilket innebär att de inte behöver göra normativ femininitet i det
sammanhanget. Eftersom olika femininiteter kan iscensättas beroende på kontext kan det vara så att
de två kvinnorna har iscensatt en annan femininitet i sitt umgänge (Lander, 2003, s. 149). Isa
berättar att hennes umgänge till stor del består av personer som precis som henne lagt av (med
brottslighet). Lander beskriver situationen där narkotikabrukande kvinnor finner en gemenskap med
varandra som utanförskapets gemenskap (Lander, 2003, s. 226). Isa kan i sammanhang med
personer som varit avvikare vara öppen med sin bakgrund utan att behöva visa upp en bild av sig
själv som den ”goda kvinnan”, precis som Irene kan vara bland personerna som hon träffade på
kvinnojouren. Isa och Irene kan alltså dessa situationer vara öppna med sin bakgrund utan att stötas
ut och bli obegripliga varelser (Butler, 2007, s. 19 & 68).
5.3 Stigmat att vara en kvinna som varit intagen på fängelse
Ett genomgående tema i intervjuerna är att kvinnorna upplever att de behandlas annorlunda på
grund av att de har varit intagna på fängelse, både av samhället såsom lärare, socialtjänst och
arbetsförmedlingen. Flera av kvinnorna berättar även att de i mer privata kontexter undvikt att
berätta om sin bakgrund. Anledningen till varför de behandlas annorlunda skulle kunna bero på att
de gör en feminitet som inte stämmer överens med den normativa femininiteten och att de därför
blir straffade (Butler, 2007, s. 68-69, 219). Då de inte berättar om sin bakgrund som avviker från
den normativa femininiteten har de möjlighet att göra normativ feminitet.
21
Irene berättar att hon när hon har berättat om sin bakgrund är att folk antar att hon måste ha hamnat
i fel sällskap och att det därför är synd om henne, samt att hon har en lägre intelligens på grund av
sin bakgrund.
Irene: // Återigen så blir det, om det inte blir tycka synd om, stackars lilla dig som har varit
så utsatt och det är ju så synd om dig, du måste ha hamnat i dåligt sällskap. // Eller så blir det
nedvärderande. Även om det inte blir direkt uttalat, så tittar de ändå på en från ett visst
ovanifrånperspektiv. // Man är inte riktigt med i matchen eller uppe bland vanligt folk.
Även socialtjänsten och en lärare har uppfattat Irene som mindre vetande.
Irene: Ibland kan man känna att socialtjänsten tror att man är en liten lotta från landet som
inte har någon aning om någonting. Exempelvis vad gäller socialtjänstlagen, alltså ibland
blir det precis som att man blir sedd som att man är intelligensbefriad, lite mindre vetande.
Folk blir chockade över att man kan uttrycka sig.
Irene: Jag hade lektion på folkhögskolan och går ut och tar en rökpaus. När jag kommer
tillbaka har jag helt tappat det, jag kommer inte ihåg hur jag gjorde. // Då säger min
klassföreståndare: Amen det klart att det blir så, man får ju räkna med att det blir
konsekvenser av livet som du har levt”.
Elma berättar att arbetsförmedlingen beskrev hennes bakgrund som ett handikapp.
Elma: Sista gången jag satt inne så märkte jag att samhället hade en plan för mig tack vare
att jag hade suttit inne, så jag fick ett jobb av kommunen och det fick jag tack vare att jag
hade ett handikapp enligt arbetsförmedlingen för att jag hade suttit på fängelse.
Enligt Svenska akademins ordbok är ett handikapp en omständighet som minskar någons utsikt att
reda sig mot medtävlande, en svårighet eller ett hinder. Elma anses alltså ha svårigheter och hinder
på grund av att hon tidigare begått brott. Samhället hade en plan för henne på grund av hennes
svårighet, vilket endast grundades på hennes kriminella förflutna. Att Elma på grund av sin
bakgrund inte ansågs förmögen att skaffa sig ett jobb på egen hand kan liknas vid infantiliseringen
av Irene. I intervjuer med kvinnliga patienter inom missbruksvården framkommer liknande
22
tendenser. Kvinnorna görs till avvikare genom att de bland annat ses som traumatiserade och
manipulerande och därmed dras en skiljelinje mellan kvinnorna som vårdas och ”normala” kvinnor.
Liknande tendenser framkommer i intervjuer med kvinnor som sitter i fängelse. Kvinnorna vittnar
om en infantilisering eftersom de blir behandlade som dagisbarn. Bland annat händer det att
personalen kallar dem för ”lilla gumman” och sätter ”lilla” framför deras namn när de pratar med de
intagna (Mattsson, 2005, s. 92 & Lindberg, 2005, s. 61). Irenes och Elmas historia visar att
infantiliseringen av kvinnor som varit intagna på fängelse kvarstår även efter frigivning från
fängelset. Det är synd om lilla henne för att hon hamnade i den situationen som hon var i. Det är
synd om henne för att hon hamnade i dåligt sällskap. Att narkotikabrukande kvinnor behöver bli
omhändertagna framgår även av intervjuer med narkotikabrukande kvinnor (Lander, 2003, s. 289).
Det kan liknas vid bilden av att narkotikabrukande kvinnor görs till avvikare genom att de beskrivs
som manipulerade och traumatiserade. Skillnaden är att det inte längre är personal inom
missbruksvården och fängelsepersonal som påpekar att de är avvikare, utan istället individer i
samhället utanför grindarna.
Att kvinnor som begått brott upplever ett stigma på grund av att de avviker från den normativa
bilden av en kvinna förekommer i flera undersökningar från andra delar av västvärlden
(Heidensohn, 2002, s. 504 & Pedlar & Arai & Yuen & Forune, 2008, s. 2). Stigmat skulle kunna
förklaras genom att brottslighet är en aktivitet som går emot den normativa bilden av hur en kvinna
”skall och bör ” bete sig. Enligt Butler ses genusidentiteter som inte stämmer överens med rådande
kulturella normer som utvecklingsfel och logiskt omöjliga (Butler, 2007, s. 68-69 & 219). Det
skulle kunna förklara varför individer i samhället har svårigheter med att se en kvinna som begått
brott som just en kvinna som begått brott. Istället ses kvinnan som avvikare eftersom könet kvinna
inte går ihop med den manliga aktiviteten brottslighet.
Flera av kvinnorna berättar att de valt att inte berätta om sin bakgrund för personer i sin omgivning.
Exempelvis berättade Irene och Maria att de till en början inte berättade för sina partners att de
tidigare begått brott och varit intagna på fängelse.
Maria: Ja, men jag målade inte upp fan på väggen med en gång, men lite grann såklart // och
det är ingenting man pratar om med hans familj direkt.
Irene: Ingen vet någonting, inga kompisar, inga vänner, ingenting. Han (hennes man) vill ju
inte gärna att någon runtomkring ska veta. Så, skulle det mot all förmodan komma fram på
23
något sätt, så säger han i alla fall backar upp det. Och det gör han väll också, men jag tror
att han skulle tycka att det var väldigt obekvämt, framförallt om hans barn skulle veta. // Jag
har alltid varit väldigt noga med att man inte ska se och att det inte ska synas. Det känns väll
lite någonstans, udda för mig att om jag får frågan inte kunna stå upp för det, för jag skäms
inte över mitt liv som jag har levt. Men jag kan heller inte se att det ska vara någon skam i
det, faktiskt. // Nu är det ju mycket mer skambelagt för en kvinna som har levt det livet än en
man.
Isa, som tagit droger under en stor del av livet berättar att det inte är någonting som hon pratar om
med sina föräldrar.
Isa: Jag skulle aldrig nämna ordet knark för mina föräldrar. Jag vet inte om min mamma vet
eller om hon misstänker någonting, men vi pratar helt enkelt inte om det.
Både Maria och Irene berättar att de har valt att vara i relation med en man som lever ett ”normalt”
liv. Irene beskriver sin man som Svensson så att det finns inte mer svensson och Maria berättar att
den nya killen som hon träffar ”//inte har några alkohol eller drogproblem, för det är jag färdig
med”. Att både Irene och Maria har en fast relation med en man går emot tidigare forskning där det
framgår att det är vanligare för kvinnor som begått brott att leva ensamma än vad det är för män
som har begått brott. Även fast det är mer vanligt att kvinnor som begått brott lever ensamma
framgår det av studien att det finns det kvinnor som begått brott som inte lever ensamma (Nilsson &
Estrada, 2012, s. 207-209). Det resulterar i att det inte går emot tidigare forskning att Maria och
Irene har fasta relationer. Att skaffa en man är en betydelsefull del av att bli ”god kvinna” vilket kan
tolkas som att kvinnorna genom att inleda en relation strävar efter att bli ”goda kvinnor”. (Lander,
2003, s. 26). Det som i situationen blir problematiskt är att det är stigmatiserat att vara en kvinna
som har begått brott och varit intagen på fängelse. Hon är inte bara en dålig medborgare, utan även
en dålig kvinna, fru, mamma och dotter. Kriminella kvinnor har av samhället porträtterats som arga
och ansetts vara missanpassade i familjerollen och på arbetsmarknaden (Carlen & Worrall, 2004, s.
2 & Young & Reviere, 2006, s. 3). Det skulle kunna vara en orsak till varför kvinnorna väljer att
hålla sin bakgrund hemlig för sin partners familj och en anledning till varför Isa väljer att inte prata
om sitt drogbruk med sina föräldrar. Enligt min uppfattning är det en situation där det är extra
viktigt att visa sina bästa sidor. Genom att inte berätta om sitt förflutna kan de skapa normativ
femininitet och vara ”goda kvinnor” utan stigmatiseringen som orsakas av att deras förflutna.
Eftersom hon inte berättar om sin bakgrund blir hon inte föremål för stigmatiseringen (Heidensohn,
24
2002, s. 504). Även vid intervjuer med kvinnor som sitter i fängelse i Kanada är ett genomgående
mönster att kvinnorna upplever ett stigma som beror på att de begått brott (Pedlar & Arai & Yuen &
Forune, 2008, s. 2).
Resultatet i studien samt den nämnda tidigare forskning visar att situationen för kvinnor som varit
intagna på fängelse är problematisk. När hennes förflutna framgår händer det att hon blir
infantiliserad och nedvärderad och i vissa sammanhang väljer hon att inte berätta om sitt förflutna.
Att kvinnor som begått brott och varit intagna på fängelse befinner sig i en mer problematisk
livssituation än män som begått brott och intagna på fängelse har framkommit då Nilsson & Estrada
(2012) samt Nilsson (2002) undersökte levnadsvillkoren för kvinnor som sitter -och har varit
intagna på fängelse. Skillnaden för män och kvinnor kan enligt studierna till stor del förklaras av
att kvinnor i större utsträckning har missbruksproblem (Nilsson & Estrada, 2012, s. 207-209,
Nilsson, 2002, s. 124, 146 & 161). Samtliga skillnader i levnadssituationen kan inte förklaras av
missbruksproblematiken, utan skulle istället kunna förklaras med stigmatiseringen som kvinnorna
drabbas av då de brutit mot de normativa förväntningarna på kvinnor. Stigmatiseringen skulle
kunna förklaras med att kvinnorna som varit intagna på fängelse gjort en annan feminitet än den
normativa feminiteten, vilket innebär att de gjort en annan genusidentitet än den som stämmer
överens med de rådande kulturella normerna. Det resulterar i att de blir straffade, vilket kommer till
uttryck genom stigmatisering (Butler, 2007, s. 68-69 & 219).
6. Diskussion
Studien har syftat till att undersöka hur kvinnor som varit intagna på fängelse förhåller sig till den
normativa feminiteten, samt hur kvinnor som varit intagna på fängelse upplever att de blir
behandlade av samhället. Ett genomgående tema i intervjuerna är att kvinnorna upplever att de
behandlas annorlunda på grund av att de har varit intagna på fängelse, bland annat av samhället
såsom lärare, socialtjänst och arbetsförmedlingen. Anledningen till varför de behandlas annorlunda
skulle kunna bero på att de gör en annan feminitet än den normativa feminiteten och att de därför
blir straffade (Butler, 2007, s. 68-69 & 219). Att kvinnor som begått brott upplever ett stigma på
grund av att de avviker från den normativa bilden av en kvinna framkom i flera andra studier
(Heidensohn, 2002, s. 504 & Pedlar & Arai & Yuen & Forune, 2008, s. 2) I studien framgår även
att kvinnor som avviker från hur kvinnor ”skall och bör” vara utsätts för en infantilisering. Även det
stämmer överens med tidigare forskning (Lander, 2003, s. 289, Lindberg, 2005, s. 61).
25
Flera av kvinnorna berättar även att de i mer privata kontexter undvikt att berätta om sin bakgrund,
vilket skulle kunna förklaras med att de då kan göra en feminitet än den normativa feminiteten och
då inte ses som avvikare och därmed undviker att bli straffade. Av studien framgår även att det är
ett genomgående tema att kvinnorna som intervjuats i studien strävar efter att göra normativ
femininitet, vilket kommer till uttryck genom att de är omvårdande och tar hand om sina barn på ett
så bra sätt som möjligt, (Lander, 2003, s. 1, 20, 22 & 26). Av tidigare studier framkommer att
kvinnor som sitter i fängelse alternativt är föremål för missbruksvården eftersträvar att göra
normativ feminitet (Lander, 2003, s. 22, 26 & 154-155, Pedlar & Arai & Yuen & Forune, 2008, s.
7-8, Mattsson, 2005, s. 98 & Lindberg, 2005, s. 92 & 95). Av studien framgår även att kvinnorna i
vissa sammanhang inte strävar efter att göra normativ feminitet. I situationer då endast barnen och
pojkvännen, alternativt vänner med liknande bakgrund är närvarande. Förväntningarna på kvinnor
förändras beroende på kontext. Exempelvis skiljer sig förväntningarna åt beroende på om kvinnorna
befinner sig i missbrukarkretsar eller hos myndigheter och institutioner, vilket även förekommer
bland kvinnor som brukar/brukat narkotika (Lander, 2003, s. 14-15 & 228).
Sammanfattningsvis kan konstateras att kvinnor som varit intagna på fängelse hamnar i en
problematisk situation eftersom det inte stämmer överens med den normativa feminiteten att
kvinnor begår brott. De blir sedda som avvikare i dubbel bemärkelse eftersom de inte bara brutit
mot lagen utan även mot den normativa femininiteten. Samtidigt finns det en stark vilja hos
kvinnorna att göra normativ femininitet. Av studien framgår att kvinnor som varit intagna på
fängelse infantiliseras, samt tendenser till att institutioner försöker hjälpa kvinnorna ur sin
kriminalitet genom att lära dem saker som är typiskt kvinnliga.
Genom den här studien har jag haft för avsikt att bidra till att uppmärksamma situationen för
kvinnor som begått brott och har varit intagna på fängelse. Av redogörelsen under rubriken tidigare
forskning framgår att det gjorts studier som handlar om kvinnors situation i fängelse, efter fängelse
samt kvinnors situation då de är föremål för missbruksvård. Även situationen för kvinnor som
missbrukar har undersökts. Sammantaget pekar studierna åt att kvinnorna har sämre levnadsvillkor
än männen i samma situation samt att de blir utsatta för stigmatisering och i viss mån strävar efter
att göra normativ femininitet. Enligt min mening är det av stor vikt att fler studier som handlar om
kvinnor som sitter och har varit intagna på fängelse, alternativt har brukat eller brukar narkotika
görs. Det beror på att fler studier förhoppningsvis skulle resultera i att gruppen uppmärksammas
mer. Det är viktigt att deras situation uppmärksammas mer eftersom det är en grupp som är
26
avvikare i dubbel bemärkelse och har hamnat i den situationen på grund av att samhället har
utvecklat normer för hur kvinnor ”skall och bör” vara. Om situationen skulle uppmärksammas mer
skulle samhället förhoppningsvis inse att kvinnor straffas hårdare för att de är kvinnor, vilket enligt
min mening är ohållbart (Lindberg, 2005, s. 12 & Riksdagen, 2008, s. 11-12 & Carlen & Worrall,
2004, s. 2 & Young & Reviere, 2006, s. 3).
Av studien samt av tidigare forskning framgår att kvinnor som sitter i fängelse och behandlas på
institutioner för missbrukare uppmuntras att utföra handlingar som stämmer överens med den
normativa feminiteten. Det är som att det inom kriminalvården och missbruksvården finns en
föreställning om att kvinnorna behöver lära sig göra normativ femininitet för att inte återfalla i
brottslighet och för att deras missbruksproblem kommer försvinna. Som jag ser det skulle det vara
positivt om framtida forskning inriktades på att undersöka vad kvinnor som sitter i fängelse behöver
hjälp med för att inte begå brott igen och vad kvinnor som har missbruksproblem behöver hjälp
med för att hantera missbruket.
Studien har inte behandlat hur etnicitet och klass påverkar hur kvinnor som varit intagna på fängelse
förhåller sig till den normativa femininiteten, samt hur kvinnor som varit intagna på fängelse
upplever att de blir behandlade av samhället. Eftersom individer inte endast gör genus utan även
påverkas av andra faktorer såsom klass och etnicitet vore det intressant med framtida forskning där
kvinnor som varit intagna på fängelse intervjuas och hänsyn även tas till klass och etnicitet (Butler,
2007, s. 52-53).
27
7. Litteraturförteckning
Trycka källor
Aspers, P. (2011) Etnografiska metoder. Malmö: Liber AB:
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Butler, J (2007) Genustrubbel. Feminism och identitetens subversion. Göteborg: Daidalos AB.
Carlen, P & Worrall, A (2004). Analysing Women’s imprisonment. Portland: Willan Publishing.
Estrada, F. & Nilsson, A. (2012) ”Does it cost more to be female offender? A lifecourse study of
childhood circumstances, crime, drug abuse, and living condition”. Feminist criminology, 2012,
7(3)., s. 196-219.
Heidensohn, F (2002) ”Gender and crime”. I: Maguire, M., Morgan, R. & Reiner, R (red.) The
Oxford handbook of criminology. Third edition., s. 491-530. Oxford: Oxford University press.
Kriminalvården (2013) Dömda kvinnors förutsättning på arbetsmarknaden. Norrköping:
Kriminalvården.
Kvale, S & Brinkmann, S (2014), Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB.
Lander, I (2003). ”Den flygande maran – en studie om åtta narkotikamissbrukande kvinnor i
Stockholm”. Stockholms Universitet: Kriminologiska Institutionen
Lindberg, O. (2005) ”Kvinnorna på Hinseberg. En studie av kvinnors villkor i fängelse”.
Norrköping: Kriminalvårdsstyrelsen.
Mattsson, T (2005) ”I viljan att göra det normala. En kritisk studie av genusperspektivet i
missbrukarvården”. Malmö: Égalité
Riksdagen (2009) ”Uppföljning av kvinnor intagna på anstalt”. Stockholm: Riksdagstryckeriet.
28
Sohlberg, S & Sohlberg, B-M (2014) Kunskapens former. Vetenskapsteori och forskningsmetod.
Stockholm: Liber AB.
Young, V.D & Reviere, R (2006) Women behind bars. Gender and race in US prisons. Boulder:
Lynne Rienner Publishers.
Övriga källor
Brottsförebyggande rådet (2008) ”Brottsutvecklingen fram till år 2007. Kapitel: Kvinnors
brottslighet.” (hämtad 160413).
https://www.bra.se/bra/publikationer/sok.html?query=brottsutveckling+fram+till+%C3%A5r+2007
Pedlar, A., Arai, S., Yuen, F., & Fortune, D. (2008). Uncertain Futures: Women Leaving Prison and
Re-Entering Community. Waterloo, ON: University of Waterloo. Department of Recreation and
Leisure Studies (hämtad 160413).
https://uwaterloo.ca/uncertain-futures/
29
8. Bilagor
Bilaga 1: Intervjuguide
De två huvudfrågorna i intervjuguiden har ställs i samtliga intervjuer. De övriga frågorna och
stödpunkterna består av ämnen som jag hade för avsikt att vi skulle beröra under intervjuerna. I hög
grad har vi under intervjuerna kommit in på ämnena under samtalet utan att jag har behövt använda
mig av frågorna eller stödpunkterna.
1) Kan du berätta om när du har intagna på fängelse och varför du hamnade i
fängelse?
Flera gånger?
Olika brott?
Längd på straff?
Hur länge var det sen du sist satt i fängelse?
2) Kan du berätta om hur livet har varit efter att du har intagna på fängelse?
Moderskapet
-
Ålder på barnet/barnen.
-
Förhållandet med barnet/barnen.
-
Att kombinera bakgrunden med mammarollen.
-
Kontakten med skolan.
Relationer
-
Hur de ser på bakgrunden.
-
Hur mycket deras familj och vänner vet.
Familj och släkt
-
Hur kontakten ser ut.
Umgängeskrets.
Sysselsättning
Myndigheter och institutioner
-
Socialtjänsten
-
Arbetsförmedlingen.
30
31
