rna
a gä FO
r
e
i
Kop NDSIN
BU
FÖR
FÖRBUNDSINFO
Nr 16 – september 2007
Skötsel och administration av förbehålls­
gravplatser
Det finns testamentshandläggare knutna till olika frivilligorganisationer som
återkommande mött problem när de vid bouppteckningen, enligt organisationens eller testators vilja, vill betala skötsel av den avlidnes gravplats. Vanligt
är att huvudmannen inte är villig att åta sig sådant uppdrag då gravplatsen
blivit så kallad förbehållsgravplats.
Förbehållsgravplatser uppstår när en gravplats upplåtits utan att det finns
någon som kan bli gravrättsinnehavare. De kan också uppstå när gravrättsinnehavaren avlidit och det inte finns någon efter denne som kan bli det.
Huvudmannen skall bevara dessa gravplatser och skydda de gravsatta stoften
i minst 25 år. För att gravanordningar ska få sättas upp krävs att de anhöriga
eller annan som ordnat med begravningen betalar för gravplatsens skötsel.
Det är endast Allmänna arvsfonden som juridisk person som får bli gravrättsinnehavare och som då också brukar betala för gravplatsens skötsel. I
detta FörbundsInfo visar vi att det är fullt möjligt även för andra juridiska
personer, ideella organisationer eller liknande, att betala för gravskötsel även
om de inte får bli gravrättsinnehavare. Med så kallade avräkningskonton är
det enkelt att teckna skötselavtal för kortare eller längre tid utan att huvudmannen tar någon ekonomisk risk.
Handläggare:
Kyrkogårdskonsulent Göran Jacobsson, tel. 08-737 71 22
[email protected]
Förbundsjurist Karin de Fine Licht, tel.08-737 72 10
[email protected]
SVENSKA KYRKANS FÖRSAMLINGSFÖRBUND
Box 4312, 102 67 STOCKHOLM
Tel 08-737 70 00 Fax 08-737 71 45
E-post [email protected]
Webbplats www.forsamlingsforbundet.se
Redaktör Lars Lidström
Skötsel och administration av förbehållsgravplatser
Skötsel och administration av
förbehållsgravplatser
Ett antal testamentshandläggare från olika insamlingsorganisationer träffas återkommande för att avhandla gemensamma frågor. Ett återkommande
ärende på deras dagordning brukar vara: Varför går det inte att betala skötsel
av gravplatsen för en avliden som gravsätts i en grav till vilken det inte finns
någon som kan bli gravrättsinnehavare. Den gravplatsen kallas förbehållsgrav
och frågor om hanteringen av dessa är komplicerad.
De går inte att besvara kortfattat. Man finner att det både handlar om att
det inte alls finns någon som vill svara för skötseln, men också att det ibland
finns flera som vill svara för skötseln men att huvudmannen inte vill åta sig
skötseluppdraget då det inte finns någon gravrättsinnehavare. Vi vill därför
beskriva de olika situationerna där förbehållsgravplatser uppstår och hur man
kan ordna med skötsel av dem.
Vad betyder förbehållsgravplats
Uttrycket är inget i lagen definierat begrepp för någon speciell typ av gravplats utan det kommer från det ansvar som huvudmannen för begravningsverksamheten i vissa lägen har för gravplatser. Ansvaret består i att huvudmannen ska vidmakthålla en gravrätt till förmån för en avliden om det inte
finns någon som kan eller vill bli gravrättsinnehavare.
Vid ny upplåtelse av gravplats
Det är bara i två situationer som förbehållsskyddet uppstår. Den första
beskrivs i 8 kap 1 §: ”Om någon gravsätts inom en gravplats på en allmän
begravningsplats och gravplatsen inte kan upplåtas till någon med gravrätt,
skall gravplatsen förbehållas den avlidne under minst 25 år”. Det här inträffar
då den avlidne inte hade någon anhörig som kunde eller ville bli gravrättsinnehavare. Det är inte alls ovanligt. Frågan uppstår nu vad detta innebär för
huvudmannen och vem som kommer att ha skötselansvaret.
Skyddet för det gravsatta stoftet
Huvudmannen måste behålla den här graven intakt för att skydda det gravsatta
stoftet, men inte bara skydda stoftet utan gravplatsen måste faktiskt finnas kvar.
Den får inte upplåtas på nytt till någon annan för till exempel gravsättning av
askurnor på grundare djup i tron att man ändå skyddar det gravsatta stoftet.
Gravplatsen skall finnas kvar i minst 25 år.
Gravanordning på förbehållsgravplatser
Sista stycket i samma paragraf anger följande om gravplatsen: ”Som villkor
för att förse gravplatsen med en gravanordning får den som förvaltar begravningsplatsen bestämma att gravplatsens skötsel betalas”. Det betyder att upplåtaren/förvaltaren kan avslå en ansökan om att sätta upp en gravanordning
om inte gravplatsens skötsel betalas. Andra stycket i paragrafen reder ut vad
den som ordnar med begravningen har att rätta sig efter om en gravanordning ska sättas upp. Det är precist samma regler om ansökan och prövning
FÖRBUNDSINFO NR 16 – 2007 (6)
Skötsel och administration av förbehållsgravplatser
som i vanliga fall. I sammanhanget bör 7 kap 1 § läsas där det anges att i det
fall det inte finns någon gravrättsinnehavare får den som ordnar med begravningen utöva de befogenheter som normalt tillkommer en gravrättsinnehavare. Regeln är skriven för de fall gravrättsinnehavaren har avlidit, men kan
tillämpas även i det här läget. Av andra stycket 7 kap 20 § följer således att
betalning för gravskötsel blir ett krav för att få sätta upp gravanordningen.
När gravplatsen anses återlämnad
Den andra möjligheten att en förbehållsgravplats uppstår inträffar när en
gravplats anses återlämnad enligt 7 kap 19 §. Den paragrafen kan sägas vara
slutstationen för den administrativa process som huvudmannen skall initiera
i syfte att utreda vem som ska bli ny gravrättsinnehavare när gravrättsinne­
havaren har avlidit. I 7 kap 14, 18 §§ anges vem eller vilka som får bli gravrättsinnehavare, där anges dödsboets skyldighet att anmäla vem som skall bli ny
innehavare men där anges också att ingen kan bli gravrättsinnehavare mot sin
vilja. Där beskrivs också de administrativa åtgärder som huvudmannen ska
vidta. I denna process kan det förekomma inslag av myndighetsbeslut med
rättsverkningar på gravrätten. Slutresultatet av detta kan bara bli något av tre
följande alternativ:
1. Besked från dödsboet vem eller vilka som blir ny gravrättsinne­
havare.
2. Besked från dödsboet att det inte finns någon som kan bli gravrätts­
innehavare.
3. Besked om att gravplatsen återlämnas.
Både alternativ 2 och 3 ovan leder till att rättsförhållandet till förutvarande
gravrättsinnehavare upphör. I alternativ 2 följer det av 19 § ”Om det inte
finns någon som gravrätten kan gå över till enligt 14 §, skall gravrätten anses
återlämnad till upplåtaren” Huvudmannen måste nu beakta skyddet av det
gravsatta stoftet. Båda alternativen leder till att det uppstår en förbehållsgravplats. För gravanordningen gäller enligt 20 §: ”Gravanordningen behöver
behållas bara om kostnaden för skötseln betalas”. Betalning för gravskötsel
blir ett krav för att få behålla gravanordningen på platsen. Observera att det
är formuleringen ”betalas” som indikerar att det skall vara möjligt att betala
för gravskötsel även i detta fall.
Gravskötselaspekten
I båda fallen ovan har det uppstått förbehållsgravplatser och det är huvudmannens uppgift att svara för det gravsatta stoftets skydd. I båda fallen får anhöriga eller annan som ordnar med begravningen ett incitament för att betala
för gravplatsens skötsel. Det följer av att rätten att sätta upp eller behålla en
gravanordning på gravplatsen, kan villkoras med att skötsel för gravplatsen
betalas. Det är starkt men otvetydigt.
Vid nyupplåtelsesituationen är det inte alls ovanligt att det finns närstående eller andra som önskar ordna med gravskötsel trots att det inte finns
någon som vill vara gravrättsinnehavare. Det kan inträffa när den avlidne tillhört någon organisation av ideellt eller annat slag och denna uttryckt vilja
FÖRBUNDSINFO NR 16 – 2007
(6)
Skötsel och administration av förbehållsgravplatser
att hedra den avlidnes minne genom att bland annat ordna med gravplatsens
skötsel. Samma läge uppstår när någon som levt ensam utan anhöriga i sitt
testamente har sökt försäkra sig om att ”det ska resas en rejäl gravsten och det
skall planteras rosor på graven”. Boutredaren önskar naturligtvis ordna allt
efter testators vilja men vill och får kanske inte bli gravrättsinnehavare.
Det är inte ovanligt att ansökan om gravanordning godkänns utan att
huvudmannen kräver att gravplatsens skötsel skall betalas. Frågan är då varför
inte huvudmannen utnyttjar lagens möjlighet att få betalt för gravens skötsel
alldenstund det finns starka önskemål om att värna den avlidnes minne, eller
om att uppfylla testators vilja.
Huvudmannens gravskötselpolicy
Det är alltså fråga om gravskötselpolicy. Men inte bara en policyfråga. Det
måste också finnas säkra administrativa system för att hantera åtaganden att
sköta gravplatser över lång tid. Det kan handla om relativt stora belopp på
20 000 till 40 000 kronor beroende på uppdragets omfattning. Osäkerhet har
också funnits om en juridisk person som inte kan vara gravrättsinnehavare,
ändå ska kunna teckna avtal om gravskötsel. Vi menar nu att det finns lösningar som överbryggar dessa osäkerheter.
• Gravskötselpolicyn måste huvudmannen själv bestämma om. Någon
osäkerhet om vem som har ansvaret för gravarnas skötsel finns inte
utan det är gravrättsinnehavarnas. Huvudmannen bör fastställa en
konsekvent avgiftspolicy som i den enklaste varianten kan beskrivas
så här:
o Inget uppdrag – inget skötselarbete på gravplatserna,
o Grundskötseluppdrag – rensning av grusgrav, gräsklippning
inklusive puts kring gravanordning/gravrabatt, justering av
gravanordning samt skötsel av gravrabatt i den mån sådan
finns.
o Fullserviceavtal – grundskötsel samt tillkommande plantering
och andra tjänster, allt enligt beställarens önskemål.
Om inte huvudmannen har antagit någon gravskötselpolicy skulle det förfalla
märkligt om huvudmannen just för det här sammanhanget konstruerar en
särskild överenskommelse om gravskötsel.
• Administrativa system för hantering av gravskötseluppdrag ingår i
de flesta moderna dataprogram för begravningsadministrationen.
De kan hantera både korta och långa åtaganden. Tidigare har vi med
skärpa avrått från åtaganden som sträcker sig över lång tid med fasta
tidsangivelser 10, 15 eller 25 år. Anledningen till det har funnits i den
ekonomiska risk som finns med att ingå i långa åtaganden. Det är
inte så att vi nu inbillar oss att det är lättare att bedöma risken i ett
långt åtagande. Vi menar helt enkelt att standardavtalet med av­
räkningskonto även kan användas för förbehållsgravplatser. Det ger
tillfredsställande säkerhet för beställaren och minimerar risken för
församlingen. De administrativa systemen kan hantera avräknings­
FÖRBUNDSINFO NR 16 – 2007
(6)
Skötsel och administration av förbehållsgravplatser
konton på förväntat sätt. Den ekonomiska risken blir liten när man
använder de begränsningsfaktorer som vi rekommenderar. Avtalet
finns beskrivet i annan information och vi menar att det är i sin
ordning att teckna avräkningsavtal för förbehållsgravplatser.
• Ingen är gravrättsinnehavare till en förbehållsgravplats.
Huvudmannen är dock antecknad som sådan. Huvudmannen skall
skydda det gravsatta stoftet och måste naturligtvis kunna hålla
reda på dessa gravplatser. När en juridisk person önskar ordna med
gravskötsel för en förbehållsgravplats kan det ordnas genom att
använda avräkningsavtalet. Den juridiska personen blir motpart i
avtalet och kan hävda avtalsenliga villkor mot huvudmannen utan
att vara gravrättsinnehavare. Är det här förenligt med vad vi hävdat i annat sammanhang,
nämligen att församlingarna inte ska ingå skötselavtal med någon
annan än gravrättsinnehavare? Denna ståndpunkt har utvecklats
mot bakgrund av att det ibland kan finnas flera gravrättsinnehavare
som sinsemellan är oense om gravplatsens skötsel, eller som det
ibland händer, att personer som inte är gravrättsinnehavare hävdar
att den avlidne hade velat ha det si eller så, trots att det finns en
gravrättsinnehavare som svarar för skötseln. Så grundregeln är
fortfarande att inte teckna avtal med någon annan än den/dem
som är gravrätts­innehavare. När vi med bestämdhet vet att det inte
finns någon som kan bli gravrättsinnehavare, kan vi göra avsteg från
grundregeln och teckna avtal med någon annan.
Vilka juridiska personer kan man teckna avtal med?
Vi har kommit fram till att det kan gå bra att teckna avtal med de juridiska
personer som har ordnat med begravningen under förutsättning att det inte
finns någon fysisk person som kan bli gravrättsinnehavare. Frågan uppstår
om det endast är de som på ett eller annat sätt ordnat begravningen som
ska kunna teckna skötselavtal. Något skäl att göra den begränsningen finner vi inte utan man bör nog kunna låta även annan juridisk person som av
ett eller annat skäl på detta sätt vill hedra den avlidnes minne. Det kan inte
vara så mycket annorlunda än när Allmänna arvsfonden bekostar skötseln
av en gravplats ur medel som den fått på grund av att det inte funnits några
arvingar till den avlidne. Skillnaden ligger i att det enligt 7 kap 14 § endast är
allmänna arvsfonden som juridisk person som får bli gravrättsinnehavare och
det inträffar bara när de pengar som tillfallit allmänna arvsfonden räcker till
skötsel av gravplatsen. Av 7 kap 4 § framgår det att en juridisk person skulle
kunna bli gravrättsinnehavare om det finns särskilda skäl för det. Det är idag
ytterst ovanligt att det finns sådana och paragrafen får främst ses som ett
legalt utrymme för de upplåtelser som redan hade skett före 1991.
Skötselaspekter när huvudmannen är gravrättsinnehavare
Det finns även lägen där huvudmannen har blivit gravrättsinnehavare och där
denne tillika är motpart till sig själv i skötselfrågan. Det kanske låter som en
FÖRBUNDSINFO NR 16 – 2007
(6)
Skötsel och administration av förbehållsgravplatser
helt orimlig situation, men det kan inträffa när en gravplats har till­fallit upplåtaren på grund av att det inte funnits någon som kan bli gravrätts­innehavare
– se tidigare redogörelse. Undantagsvis kan man finna att det finns pengar
kvar på ett konto knutet till en specifik gravplats. För gamla åtaganden från
tiden före 2000 var det dock mycket ovanligt att det fanns så utförlig redovisning av kontots utveckling att kvarvarande medel kunde verifieras. För senare
ingångna avtal som hanteras med moderna administrativa system händer
detta då och då. Det vill säga; huvudmannen har blivit eller kommer att bli
gravrättsinnehavare till en gravplats till vilken det hör ett avräkningskonto
som inte är förbrukat.
I det läget har huvudmannen blivit part med sig själv och enligt vår åsikt
ska då avtalet fullföljas på sätt som framgår av avtalet. Huvudmannen har en
moralisk förpliktelse att göra detta så länge det finns pengar kvar. Eftersom
det är ett avräkningsavtal upphör avtalet när pengarna är förbrukade.
Förteckning över utgivna FÖRBUNDSINFO 2007
Nr 1 Tillämpning av vissa bestämmelser i arbetstidslagen, 17 januari
Nr 2 Kollektiv Avtalad Pension (KAP-KL Svenska kyrkan), 17 januari
Nr 3 Energideklaration av byggnader ska upprättas, 16 mars
Nr 4 Nya säkerhetsföreskrifter om hissar, 16 mars
Nr 5 Målkapital – ändrade bestämmelser om balanskrav, 16 mars
Nr 6 Policy – Svenska kyrkans gemensamma Internet och e-postsystem, 20 april
Nr 7 Budgetförutsättningar, 20 april
Nr 8 Revidering av avgiftsunderlagets utvecklingstakt, 16 maj
Nr 9 Riksdagen har beslutat om ändring i LAS och semesterlagen, 21 juni
Nr 10 Riksdagsbeslut avskaffar lagens krav på rehabiliteringsutredning, 21 juni
Nr 11 Redogörelse för överenskommelsen om KAP-KL, 21 juni
Nr 12 Skyldigheten att anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen upphör, 21 juni
Nr 13 Arbetstidsregler beträffande lägerverksamhet, 21 juni
Nr 14 Förverkande av gravrätt till följd av uppenbar vanvård, 21 juni
Nr 15 Rutiner vid förvarande och utlämnande av aska/urna, 25 september
Nr 16 Skötsel och administration av förbehållsgravplatser, 25 september
FÖRBUNDSINFO NR 16 – 2007 (6)
