Barnhushållens ekonomi

Socialförsäkringsrapport 2016:6
Social Insurance Report
Barnhushållens
ekonomi
Resultatindikatorer för den ekonomiska
familjepolitiken 2016
ISSN 1654-8574
Utgivare:
Försäkringskassan
Analys och prognos
Upplysningar:
Hanna Hultin
010-116 91 26
[email protected]
Carlos Arreyes
010-116 90 72
[email protected]
Webbplats:
www.forsakringskassan.se
Förord
Denna rapport redovisar utvecklingen av sex olika resultatindikatorer med
syfte att utvärdera den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse. Den
ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer, samt minska skillnaderna i de ekonomiska
villkoren mellan hushåll med och utan barn. Den ekonomiska familjepolitiken ska även bidra till ett jämställt föräldraskap.
Resultatindikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken förbättrar
barnfamiljernas ekonomi och har stor betydelse för barnhushållens
ekonomiska situation, i synnerhet för hushåll med låga inkomster och/eller
många barn. Även om mammorna fortfarande tar ut den absoluta
majoriteten av föräldrapenningen, visar resultaten att alltfler föräldrar delar
lika på föräldrapenningen.
Sedan 2010 har den disponibla inkomsten ökat i samtliga hushållstyper, men
den har ökat mindre för ensamstående än för sammanboende föräldrar.
Ökningen har även varit mindre för hushåll med relativt låga inkomster än
för hushåll med högre inkomster. Ensamstående föräldrar, framför allt
ensamstående kvinnor, har fortfarande en utsatt ekonomisk situation jämfört
med andra typer av hushåll. Särskilt utsatta är hushåll med en ensamstående
förälder som är född utanför Sverige.
Carlos Arreyes, Michael Wiberg och Hanna Hultin på avdelningen för
Analys och prognos har genomfört analysen och skrivit rapporten. Ett stort
tack riktas till Gabriella Sjögren Lindquist, Inspektionen för socialförsäkringen, och Marit Gisselmann, avdelningen för Analys och prognos
vid Försäkringskassans huvudkontor. I egenskap av granskare av rapporten
har de bidragit med värdefulla kommentarer.
Stockholm, juni 2016
Elisabeth Hopkins
Tillförordnad chef för Avdelningen för analys och prognos
Försäkringskassan
Innehåll
Sammanfattning ............................................................................. 5
Summary ........................................................................................ 7
Inledning ......................................................................................... 9
Kort om uppdraget och det statistiska underlaget ................................................ 10
Vad är ett barnhushåll och hur många finns det? ................................................. 11
Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken ....................................... 12
Vad är ekonomisk utsatthet?................................................................................. 13
Att mäta jämställt föräldraskap .............................................................................. 15
Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning ....... 18
Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse
för barnhushållens ekonomiska standard ................................. 21
Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens
omfördelande effekter ................................................................. 24
Indikator 4: Barnhushållens inkomst och
inkomstutveckling ....................................................................... 27
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll ............................ 34
Långvarigt låg ekonomisk standard ...................................................................... 44
Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att minska den ekonomiska
utsattheten............................................................................................................. 49
Indikator 6: Jämställt föräldraskap............................................. 54
Den ekonomiska familjepolitikens betydelse – avslutande
kommentarer ................................................................................ 59
Referenser .................................................................................... 62
Appendix A: Tabell- och diagrambilaga ..................................... 64
Appendix B: Teknisk bilaga ........................................................ 70
Data ....................................................................................................................... 70
Definitioner ............................................................................................................ 71
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Sammanfattning
Försäkringskassan fick i regleringsbrevet för 2016 ett uppdrag att presentera
och analysera utvecklingen av ett antal resultatindikatorer som syftar till att
mäta den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllnad. Den ekonomiska
familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla
barnfamiljer, samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan
hushåll med och utan barn. Den ekonomiska familjepolitiken ska även bidra
till ett jämställt föräldraskap. I rapporten analyseras enbart den del av den
ekonomiska familjepolitiken som utgörs av utbetalningar från Försäkringskassan.
Indikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken har stor betydelse
för barnhushållens ekonomi, i synnerhet för hushåll med låga inkomster
och/eller många barn. Totalt utgör förmåner från den ekonomiska familjepolitiken cirka 9 procent av barnhushållens disponibla inkomst, för ensamstående med två eller fler barn är denna andel mer än dubbelt så hög, 23
procent. Eftersom löneinkomsterna ökat mer än de belopp som betalas ut
inom den ekonomiska familjepolitiken har familjeförmånernas andel av den
disponibla inkomsten minskat över tid, framför allt bland ensamstående med
flera barn.
I rapporten visas även att hushåll med barn har en lägre disponibel inkomst
per konsumtionsenhet än hushåll utan barn, att ensamstående föräldrar har
en lägre inkomst än sammanboende föräldrar, och att kvinnor har en lägre
inkomst än män. Skillnaderna mellan grupperna har ökat över tid, den
disponibla inkomsten ökar bland samtliga hushållstyper, men ökningen är
större bland de med högre inkomster, och mindre bland hushåll med låg
ekonomisk standard. Denna trend har pågått under flera år, och var särskilt
stark fram till 2008. Därefter har en viss utplaning skett. Bland barnhushållen är den ekonomiska standarden lägst bland ensamstående föräldrar
med utländsk bakgrund. Det är även i denna grupp som andelen ekonomiskt
utsatta är högst, mellan 42 och 55 procent lever i ekonomisk utsatthet
beroende på vilket mått som används. Detta speglar troligtvis det faktum att
utrikes födda har en sämre position på arbetsmarknaden och lägre arbetsinkomster än personer födda i Sverige.
Ekonomisk utsatthet mäts både som andelen med en disponibel inkomst
under 60 procent av medianinkomsten under kalenderåret, och som en
disponibel inkomst under 60 procent av medianen under 2010, som används
som basår. Med båda dessa mått, som kallas låg ekonomisk standard och
fast låg ekonomisk standard, är ensamstående föräldrar mer utsatta än
sammanboende och hushåll med fler barn är mer utsatta än hushåll med
färre barn. Det första måttet visar att andelen ekonomiskt utsatta barnhushåll
varit relativt stabilt sedan 2010, medan det andra måttet visar på en svag
minskning under samma period. Skillnaden beror på att inkomstspridningen
5
Socialförsäkringsrapport 2016:6
ökat, samtidigt som inkomsterna ökat även för de hushåll som har lägst
inkomster.
Den ekonomiska familjepolitiken spelar stor roll för att minska den
ekonomiska utsattheten. Om dessa transfereringar räknas bort från
barnhushållens inkomster skulle andelen med låg ekonomisk standard vara 9
procentenheter högre (25 procent i stället för 16 procent). Störst roll spelar
den ekonomiska familjepolitiken för ensamstående föräldrar med två eller
flera barn. Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att minska den
ekonomiska utsattheten har dock minskat sedan början av 2000-talet, i takt
med att familjeförmånerna utgör en allt mindre andel av hushållens
disponibla inkomst.
Att ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående kvinnor, är mer
ekonomiskt utsatta än andra kan delvis bero på att de ofta har lägre
inkomster och i högre utsträckning arbetar deltid. Men en viktig
metodologisk reservation är att eftersom barn med separerade föräldrar
antas bo hos, och helt försörjas av, den förälder de är folkbokförda hos finns
en risk för att ensamstående föräldrars försörjningsbörda överskattas i dessa
analyser. Det är möjligt att skillnaderna mellan ensamstående och
sammanboende föräldrar, och skillnaderna för ensamstående över tid, skulle
framstå som mindre om det gick att ta hänsyn till att omkring 30 procent av
alla barn med separerade föräldrar har ett växelvist boende och därmed
försörjs av båda sina föräldrar, och att denna andel ökat under senare år. En
annan källa till osäkerhet består i att datamaterialet från och med 2014
baseras på det helt registerbaserade urvalet MSTAR, i stället för SCBs
intervjuundersökning Hushållens Ekonomi (HEK), vilken inte längre
genomförs. Denna övergång innebär ett tidsseriebrott mellan 2013 och 2014
som gör det svårt att jämföra resultaten före och efter dessa årtal. Den
generella bilden är dock att resultaten inte avviker från det som kan
förväntas utifrån de befintliga tidsserierna.
Resultaten pekar även på en ökande jämställdhet i föräldraskapet, mätt i
fördelningen av föräldrapenningdagarna. Andelen föräldrar som delar lika
på uttaget av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning är högre bland
par med barn födda 2011 än bland barn födda 2008, respektive 2005. Trots
de positiva förändringarna tar dock kvinnorna fortfarande ut majoriteten av
föräldrapenningdagarna. Fördelningen av uttagen föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning samvarierar med föräldrarnas utbildningsnivå.
Sammanfattningsvis har den ekonomiska familjepolitiken stor betydelse för
barnhushållens levnadsstandard och för att minska skillnaderna i de
ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. Mätt som andel av
den disponibla inkomsten har dock den ekonomiska familjepolitikens
betydelse minskat över tid.
6
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Summary
This report presents indicators for target fulfillment within the Swedish
economic family policy. The governmental goal to be measured is that the
economic family policies should contribute to a good standard of living
among all families with children, and decrease the economic differences
between households with and without children. Moreover, the economic
family policies should contribute to a gender equal parenthood. The
indicators show that the family benefits are of great importance for families
with children, especially for low income households and households with
many children. In total, benefits from family support benefits constitute
around 9 percent of the disposable income in families with children. Among
single parents with more than one child, the proportion is more than twice as
high, 23 percent.
This report shows that equalized disposable income is lower in households
with children than in households without children. The income is also lower
among single parents relative to cohabiting parents. The differences has
increased over time, average disposable income has increased in all household types, but the increase is larger among households with a relatively
high income. Among households with children, single-parent households
with a non-Swedish born parent have the lowest economic standard. This
group is also more likely to experience economic hardship; between 42 and
55 percent have a low standard of living depending on how the threshold is
defined. In this report, economic hardship is defined in two different ways.
Firstly, low economic standard is defined as having an equalized disposable
income less than 60 percent of the median disposable income in Sweden
during a given year. Secondly, fixed low economic standard is defined as
having an equalized disposable income less than 60 percent of the median in
Sweden in year 2010, adjusted to the price level in each year using the
consumer price index. Both these measures show that single parents are
more vulnerable than cohabiting parents, and that households with more
children are more vulnerable than households with fewer children. However, using the first measure, the results indicate that the percentage of
households with a low economic standard has been relatively stable since
2010, and the second measure indicates a small decrease during the same
time period. The difference is due to increasing incomes (also in households
in the lower end of the income range) and simultaneously increasing income
dispersion.
Family policy contributes substantially to reducing economic hardship
among families with children. Without the family benefits, the share of
households living in economic hardship would be around nine percentage
points higher than it is today. However, the family policy contributes less to
reducing the economic hardship than in the beginning of the 2000s. One
explanation to the fact that single parents (primarily women) are more
economically vulnerable than other groups is that they often have a lower
7
Socialförsäkringsrapport 2016:6
labor income and more frequently work part time. However, due to data
limitations, there is a risk that the equalized disposable income in singleparent households is underestimated. Children with separated parents can
only be registered as living with one parent, although they often share their
time between the mother and father. Since children with separated parents
are most often registered to live with their mother they will appear in the
data as being completely supported by their mothers, although around one
third of them are also partially living with their fathers. It is possible that the
differences between single and cohabiting parents would appear smaller if it
was possible to account for the fact that a large portion of all children whose
parents are separated alternate between living with their mothers and living
with their fathers. Moreover, another important limitation is that the data
material before and after 2014 have different sources. Before 2014, the data
is based on the interview survey Household finances conducted by Statistics
Sweden. Since 2014 the data source is the fully register-based sample
MSTAR, also provided through Statistics Sweden. This change implies that
yearly comparisons are difficult to interpret. However, the general
impression of the results is that they do not divert from what would be
expected based on the previous time series.
The results also indicate that the economic family policies contribute to a
gender equal parenthood to an increasing extent. More parents choose to
share the parental benefit days, as well as the temporary parental benefit
days, in 2011 than in 2008, and 2005. However, despite the positive
progress, mothers still use the majority of the days with parental benefit.
Equality in parental benefit use is associated with the parents’ levels of
education.
In summary, this report shows that family benefits are of great importance
for the living standards of households with children, and to decrease the
economic differences between households with and without children.
However, measured as the share of disposable income, the importance of
benefits has diminished over time.
8
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Inledning
Den ekonomiska familjepolitiken ska enligt regeringens budget för 2016
bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt
minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan
barn. Den ekonomiska familjepolitiken ska även bidra till ett jämställt
föräldraskap. Den ekonomiska familjepolitiken innefattar föräldraförsäkring, barnbidrag, vårdbidrag, underhållsstöd och bidrag till internationella
adoptioner, vilka utbetalas av Försäkringskassan. Utöver dessa finns även
pensionsrätt för barnår, barnpension, och efterlevandestöd till barn, som
Pensionsmyndigheten ansvarar för. De indikatorer som presenteras i denna
rapport är begränsade till förmåner som betalas ut av Försäkringskassan.
Den ekonomiska familjepolitikens förmåner kan delas in i tre olika grupper;
försäkringar, generella bidrag och behovsprövade bidrag. Försäkringsdelen
utgörs av föräldrapenningen, där även tillfällig föräldrapenning och graviditetspenning ingår. Dessa ersättningar ger ersättning för förlorad inkomst i
samband med frånvaro från arbetet på grund av till exempel vård av barn. I
de flesta fall baseras storleken på dessa ersättningar på tidigare inkomster.
De generella bidragen, som utgörs av barnbidrag och adoptionsbidrag,
karaktäriseras av att ett lika stort belopp betalas ut till alla familjer som
uppfyller vissa villkor. De generella bidragen är alltså inte inkomstrelaterade. 1 För de behovsprövade bidragen, där bostadsbidrag, vårdbidrag
och underhållsstöd ingår, bestäms rätten till stöd utifrån familjens behov
och/eller inkomst.
Under 2015 uppgick Försäkringskassans utbetalningar av förmåner riktade
till barnfamiljer till strax över 75 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär
en tredjedel av Försäkringskassans totala utbetalningar och omkring 2
procent av BNP.
Den ekonomiska familjepolitiken ska ses i ett större sammanhang, även
övriga utgiftsområden har stor inverkan på barnfamiljernas levnadsstandard.
Skatter, reallöneutveckling och arbetsmarknad är andra faktorer som har stor
betydelse för barnfamiljernas ekonomiska situation. Dessutom finns andra
familjepolitiska förmåner i form av subventionerade tjänster, såsom barnomsorg och sjukvård för barn och blivande föräldrar.
1
Barnbidraget betalades tidigare ut endast till en av föräldrarna, om föräldrarna inte
ansökte om delning. För barn födda efter första mars 2014 betalas hälften av bidraget till
respektive förälder givet att föräldrarna har delad vårdnad om barnet.
9
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Kort om uppdraget och det statistiska underlaget
Försäkringskassan ska enligt regleringsbrevet för 2016 presentera och
analysera utvecklingen av de indikatorer för den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse som tidigare tagits fram i samråd med Socialdepartementet.
Fram till och med 2013 tas fem av indikatorerna fram med hjälp av
Statistiska centralbyråns databaser Hushållens ekonomi och Integrationsdatabas för sjukskrivnings- och arbetsmarknasstudier (LISA). Sedan 2014
genomför inte längre HEK, utan resultaten baseras i stället på det helt
registerbaserade urvalet MSTAR tillsammans med LISA. Databaserna
innehåller uppgifter om hushållens sammansättning och inkomster, och
uppdateras en gång per år med ett års fördröjning. Data finns alltså
tillgängligt fram till 2014. För att beräkna utvecklingen även för 2015
används simuleringsverktyget FASIT. 2 De värden som presenteras för 2015
är alltså en framskrivning, och baseras inte på ett verkligt utfall. Eftersom
MSTAR är en urvalsundersökning finns en viss statistisk osäkerhet i de
resultat som presenteras. Därför kan det vara svårt att dra säkra slutsatser
om både förändringar över tid och skillnader mellan grupper utifrån ett
enskilt år, eftersom dessa kan uppstå på grund av slumpmässig variation.
Utöver detta innebär tidsseriebrottet mellan 2013 och 2014 att det är svårt
att tolka förändringar mellan dessa år.
Indikatorerna redovisas för hushåll med ensamstående och sammanboende
föräldrar. Vissa av resultaten delas även upp med avseende på om
föräldrarna är födda i Sverige eller utomlands. När det är möjligt och
relevant redovisas resultaten för ensamstående föräldrar även uppdelade på
kvinnor och män. De flesta indikatorer presenteras dels för 2015, dels som
en tidsserie från 1998. Tidsserier där ensamstående föräldrar delas upp med
avseende på kön startar 2008.
För en av indikatorerna, jämställt föräldraskap, baseras resultaten på uppgifter om utbetalningar av föräldrapenning i Försäkringskassans datalager
Store. Endast föräldrar som varit vårdnadshavare tills barnet fyllt två år, fått
maximalt ett barn under året och där en förälder är man och en är kvinna
finns med i datamaterialet. För föräldrapenning studeras utbetalningar av
föräldrapenning som har skett till dess att ett barn fyllt två år för barn födda
2005, 2008, och 2011. För tillfällig föräldrapenning används uppgifter om
utbetalningar när barnet är mellan 2 och 4 år, för barn födda 2008 och
2011. 3
2
3
Datakällorna och simuleringsverktyget beskrivs mer ingående i appendix B.
Barn födda 2005 finns inte med då Försäkringskassan bytte handläggningssystem under
denna period och uppgifter om tillfällig föräldrapenning finns i två olika registerkällor.
Kohorterna 2008 0ch 2011 registrerades i samma system varvid dessa används i
rapporten.
10
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Vad är ett barnhushåll och hur många finns det?
Vad är ett barnhushåll?
Hushållsdefinitionen är mycket viktig i denna rapport. I MSTAR används
definitionen bostadshushåll vilket utgår från Hushålls och Bostadsstatistikens (HoB) uppgifter från folkbokföringen på lägenhetsnivå.
Individer folkbokförda på samma fastighet och samma lägenhet (om
fastigheten innefattar mer än en lägenhet) räknas till ett hushåll. Hushåll
kategoriseras efter hushållstyp enligt följande:
1. Samboende:
a. Gift/registrerad partner
b. Sambo med gemensamma barn
c. Sambo utan gemensamma barn (skattas enligt följande definition: två
personer folkbokförda i samma lägenhet, som är minst 18 år, av olika kön,
där åldersskillnaden mellan personerna är mindre än 15 år, och är inte nära
släkt. Endast ett möjligt sambopar kan bildas inom hushållet)
2. Ensamstående är man om man är den enda personen över 19 år i hushållet
3. Övriga hushåll (hushåll med flera vuxna som inte kan klassas som samboende
eller utan folkbokförda vuxna)
Utöver detta identifieras huruvida hushållen är barnhushåll, dvs. innehåller
minst två folkbokförda personer med en förälder-barn-relation. En förälderbarn-relation skapas om en person är biologisk förälder, adoptivförälder,
vårdnadshavare eller ”Annan person” (t.ex. fosterförälder) till någon i
hushållet. Personer 0–19 år räknas som barn.
Antalet barnhushåll i Sverige
För att ge en bild av hur många personer som berörs av den ekonomiska
familjepolitiken visas i Figur 1 befolkningssammansättningen i Sverige
under 2015 med avseende på hushåll med och utan barn. Uppdelningen är
gjord utifrån föräldrarnas civilstånd och kön, men även deras barn är
inräknade i antalet personer som bor i respektive hushållstyp 4. Totalt fanns
strax över 9,5 miljoner personer i Sverige 2015. Av dessa bodde 3,9
miljoner i hushåll med sammanboende föräldrar och minst ett barn. Totalt
700 000 personer bodde i hushåll med en ensamstående förälder.
Majoriteten av de ensamstående föräldrarna var kvinnor, men i många av
dessa hushåll bor barnen alltså även delvis hos en annan förälder.
4
De antal som anges här är baserade på det registerbaserade urvalet MSTAR.
Fördelningen över olika hushållstyper skiljer sig något från tidigare år då intervjuundersökningen HEK användes. Detta beskrivs närmare i appendix B.
11
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Figur 1
Antal personer fördelade efter hushållstyp 2015
Alla
9 540 00
Ensamstående
2 819 00
Sammanboende
6 721 00
Varav kvinnor
1 597 000
Varav män
1 222 000
Utan barn
2 119 00 1,406,000
Med barn
700 00
Utan barn
2 864 00
Varav kvinnor
Varav kvinnor
1 087 0001,868,000 510 000
Varav män
1 032 000
Med barn
3 857 00
Varav män
190 000
Med 1 barn
1 147 00
Med 1 barn
313 000
Varav kvinnor
215 000
Med 2 barn
1 773 00
Varav män
98 000
Med 3+ barn
937 000
Med 2+ barn
387 000
Varav kvinnor
295 000
Varav män
92 000
Källa: MSTAR 2014, framskrivet med FASIT
Resultatindikatorer för den ekonomiska
familjepolitiken
De resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken som presenteras
i denna rapport belyser betydelsen av olika delar av den ekonomiska
familjepolitiken. Indikatorerna visar situationen under ett år och många visar
också utvecklingen över tid. Några av indikatorerna illustrerar särskilt
skillnaden mellan personer födda i Sverige och personer födda utomlands,
medan andra har fokus på barnens levnadsvillkor. För hushåll med ensamstående föräldrar beskrivs situationen för kvinnor och män var för sig när
det är möjligt och relevant.
12
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Indikatorerna är indelade i sex områden:
Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning, visar hur stor
andel av den ekonomiska familjepolitiken som tillfaller olika typer av
barnhushåll och hushåll i olika delar av inkomstfördelningen.
Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
ekonomiska standard, visar hur stor andel av den ekonomiska standarden
(mätt som hushållets disponibla inkomst) som kommer från den ekonomiska
familjepolitiken i olika typer av hushåll.
Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter, visar
hur den ekonomiska familjepolitiken omfördelar ekonomiska resurser
mellan olika typer av hushåll.
Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling, visar den
ekonomiska standarden ett givet år, och utvecklingen över tid, för olika
typer av hushåll.
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll, visar andelen ekonomiskt
utsatta barnhushåll och andelen långvarigt ekonomiskt utsatta barnhushåll.
Här visas även hur många barnhushåll som hamnar under gränsen för låg
ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån
hushållens disponibla inkomst. Hur ekonomisk utsatthet definieras förklaras
nedan.
Indikator 6: Jämställt föräldraskap, följer upp hur den ekonomiska familjepolitiken bidrar till ett jämställt föräldraskap. Här visas kvinnor och mäns
andel av föräldrapenninguttaget under barnets två första år och andelen par
som delar jämställt under de två första åren, för föräldrar till barn födda
2005, 2008 och 2011. Utöver detta redovisas motsvarande uppgifter för
uttag av tillfällig föräldrapenning när barnet är mellan 2 och 4 år för barn
födda 2008 och 2011. 5
Vad är ekonomisk utsatthet?
Hur ekonomisk utsatthet ska definieras och vad det betyder i dagens
samhälle är en omdebatterad fråga. Därför presenteras här mycket kortfattat
några av de metoder som vanligtvis används för att mäta ekonomisk
utsatthet, både i Sverige och internationellt.
Fattigdom började studeras inom samhällsvetenskapen i samband med den
industriella revolutionen. Trots begreppets långa historia finns det ingen
konsensus kring hur fattigdom ska definieras. Diskussionen handlar i första
hand om huruvida fattigdom ska ses som något absolut eller som något
relativt. I grunden handlar frågan om vad som menas med fattigdom, vilket
5
Barn födda 2005 finns inte med då Försäkringskassan bytte handläggningssystem under
denna period och uppgifter om tillfällig föräldrapenning finns i två olika registerkällor.
Kohorterna 2008 och 2011 registrerades i samma system varvid dessa används i
rapporten.
13
Socialförsäkringsrapport 2016:6
har betydelse för vilka åtgärder som bedöms lämpliga för att bekämpa
fattigdom (Alm med flera 2010).
Absolut fattigdom
Som absolut fattiga räknas personer som faller under en fattigdomsgräns
som utgörs av en lägsta godtagbar levnadsnivå. Vilken fattigdomsgräns som
används varierar. En vanlig definition är att sätta ihop en varukorg med
produkter som anses vara nödvändiga för en acceptabel levnadsstandard,
och hushåll som inte har råd att konsumera dessa varor betraktas som
fattiga. I Sverige används ofta normen för ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsens absoluta fattigdomsmått utgår från normen för ekonomiskt
bistånd 1985, uppräknat med inflationen. Detta mått bygger i sin tur på
skattningar av vilken konsumtion som krävs för att uppnå en skälig
levnadsstandard (Socialstyrelsen 2010). Även om detta fattigdomsmått
beror på hur man ser på vad som är en skälig levnadsnivå, och i den
bemärkelsen är relativt med avseende på det omgivande samhället, så är
måttet stabilt över tid.
Relativ fattigdom
Relativ fattigdom definieras utifrån levnadsnivån i det omgivande samhället.
Hushåll jämförs alltså med andra hushåll, och deras inkomster. Det är därför
möjligt att alla de fysiska behoven är uppfyllda men att familjen ändå lever i
(relativ) fattigdom i jämförelse med andra hushåll och att familjemedlemmarna på grund av detta kanske inte kan delta fullt ut i sociala relationer
och sammanhang. En vanlig illustration är att äga en bil, vilket kan anses
vara en lyx i vissa länder, men i ett samhälle där nästan alla familjer har en
bil (och där kollektivtrafiken är dåligt utbyggd) kan det vara en förutsättning
för att kunna konkurrera om arbetstillfällen och delta i sociala aktiviteter
(Iceland 2005). Beräkningen av relativ fattigdom kan göras på flera sätt,
men oftast används medianinkomsttagares inkomster som referenspunkt.
Inom EU sägs en person vara fattig i relativ mening (eller under risk för
fattigdom) om den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet understiger
60 procent av befolkningens medianinkomst. 6 Det relativa fattigdomsmåttet
är konstruerat så att en generell inkomstökning för alla i samhället inte
nödvändigtvis minskar antalet fattiga. För att fattigdomen ska minska krävs
att de med låga inkomster får en större inkomstökning än de som befinner
sig ovanför fattigdomsgränsen.
Mått på ekonomisk utsatthet i denna rapport
I denna rapport definieras ekonomisk utsatthet på två olika sätt. Det första
måttet (som vanligtvis används inom EU) definierar en person som
ekonomiskt utsatt om dennas disponibla inkomst understiger 60 procent av
medianinkomsten för samtliga personer under kalenderåret. Detta mått
benämns ”låg ekonomisk standard” (ibland förkortat LES). Det andra måttet
6
Vad som ingår i den disponibla inkomsten och hur disponibel inkomst per konsumtionsenhet beräknas beskrivs den tekniska bilagan i appendix B. Där beskrivs även begreppen
median, medeltal och kvintiler, som används i olika delar av rapporten.
14
Socialförsäkringsrapport 2016:6
som används är om en person har en disponibel inkomst under 60 procent av
medianen för samtliga personer under ett basår. Gränsvärdet under basåret
räknas för följande år upp med inflationen. Detta andra mått kallas för fast
låg ekonomisk standard och innebär att (den inflationsjusterade) gränsen för
vad som betraktas som fattigdom inte förändras under den tidsperiod som
studeras. Eftersom detta mått enbart tar hänsyn till förändringar i penningvärdet, och inte förändringar i reala inkomster eller inkomstfördelningen,
kan det vara problematiskt att använda måttet under en alltför lång tidsperiod. Atkinson med flera (2002) argumenterar för att en period på fem år
är det längsta tidsperspektiv som kan betraktas som acceptabelt. För längre
perioder finns risken att de förhållanden som gällde under basåret inte
längre gäller, och måttet representerar i så fall inte längre verkliga levnadsförhållanden. Därför används 2010 som basår i denna rapport.
Att mäta jämställt föräldraskap
I budgetpropositionen för 2016 anger regeringen att ett av målen med den
ekonomiska familjepolitiken är att den ska bidra till ett jämställt föräldraskap.
Jämställdhetspolitiken och dess mål
Regeringens mål för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha
samma makt att forma samhället och sina egna liv. Målet antogs av
riksdagen 2006 i enlighet med förslagen i propositionen Makt att forma
samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken (Proposition
2005/06:155). För att uppnå det övergripande målet fastställdes fyra delmål.
De fyra delmålen är:
1. En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha
samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma
villkoren för beslutsfattandet.
2. Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter
och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk
självständighet livet ut.
3. Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och
män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få
omsorg på lika villkor.
4. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och
pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.
Den jämställdhetspolitiska propositionen har tagit sin utgångspunkt i de
förslag som formulerats i Jämställdhetspolitiska utredningens betänkande
Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya
mål (SOU 2005:66). Därefter har ett antal skrivelser till riksdagen
formulerats för att göra övergripande prioriteringar för politiken (bland
annat Regeringens skrivelse 2011/12:3).
15
Socialförsäkringsrapport 2016:6
I Regeringskansliet samordnas jämställdhetspolitiken av Jämställdhetsenheten (för närvarande Socialdepartementet). Dåvarande Jämställdhetsombudsmannen (JämO) hade fram till 2009 i uppdrag att utöva tillsyn över
lagar om diskriminering på grund av kön. Den 1 januari 2009 trädde en ny
gemensam diskrimineringslag i kraft (SFS 2008:567). I samband med detta
slogs Jämställdhetsombudsmannen samman med de övriga tre tidigare
ombudsmännen mot diskriminering i en ny sammanslagen myndighet –
Diskrimineringsombudsmannen (DO). 7
Hur bidrar den ekonomiska familjepolitiken till de jämställdhetspolitiska målen?
Ett uttalat mål med familjepolitiken i allmänhet, och föräldraförsäkringen i
synnerhet, är att kvinnors deltagande i förvärvsarbete, respektive mäns
deltagande i omvårdnadsarbetet, ska öka (Expertgruppen för Studier i
Offentlig ekonomi 2015). I den mån detta lyckas, kan det bidra till ökad
måluppfyllelse för flera av de jämställdhetspolitiska målen.
De ekonomiska mekanismerna i föräldraförsäkringen är både kortsiktiga, då
den fyller ut en del av inkomstbortfallet under föräldraledigheten, och
långsiktiga, i form av att arbetsmarknadsanknytning och löneinkomster
upprätthålls efter att barnet har fötts (Expertgruppen för Studier i Offentlig
ekonomi 2015). En stark arbetsmarknadsanknytning bland kvinnor kan
också ses som en viktig förutsättning för att nå betydelsefulla positioner i
arbetslivet och därmed bidra till en jämnare fördelning av makt och
inflytande.
En tidigare studie från Försäkringskassan visar att det finns ett samband
mellan hur föräldraledighet och obetalt hem- och omsorgsarbete delas, så till
vida att par som delar på föräldraledigheten i högre grad delar på det
obetalda hem- och omsorgsarbetet (Försäkringskassan 2013a). Men
resultaten visar också att sambandet är olika starkt inom olika områden av
det obetalda arbetet. En jämnare fördelning av föräldraledigheten anses vara
en viktig pusselbit för att nå en mer jämställd fördelning av det totala
obetalda hem- och omsorgsarbetet (Försäkringskassan 2013a).
7
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).
16
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Hur bidrar den ekonomiska familjepolitiken till ett jämställt
föräldraskap?
Jämställt föräldraskap är ett omfattande begrepp, som kan innefatta formellt
omsorgsansvar, såväl som hushållsarbete, engagemang och delaktighet i
beslut rörande barnet. Försäkringskassans uppföljning kommer att fokusera
på hur föräldrar fördelar det formella ansvaret för de yngsta barnen mellan
sig. Mäns andel av föräldrapenninguttaget, samt andelen föräldrapar som
delar lika på föräldrapenninguttaget (mätt som att båda föräldrarna tar
mellan 40 och 60 procent av dagarna) är vanligt förekommande mått på
jämställdheten i föräldraskapet (Expertgruppen för Studier i Offentlig
ekonomi 2015, och Försäkringskassan 2015). Dessa mått används också i
denna rapport, både avseende uttaget av föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning:
1. Föräldrapenning: Kvinnor och mäns andel av föräldrapenninguttaget
under ett gemensamt barns två första år och andelen par som delar jämställt
under dessa två första år.
2. Tillfällig föräldrapenning: Motsvarande uppgifter för uttaget av tillfällig
föräldrapenning som för föräldrapenning (punkt 1) när barnet är mellan 2
och 4 år.
Dessa mått ska dock inte blandas samman med fördelningen av föräldraledigheten, då föräldraförsäkringen tillåter stor flexibilitet i förhållande till
hur föräldrarna tar ut betald respektive obetald föräldraledighet. Enligt en
studie från Försäkringskassan från 2013 tar både män och kvinnor ut
föräldraledighet för en betydligt längre period än de tar ut föräldrapenning
för (Försäkringskassan 2013a). Den obetalda andelen av föräldraledigheten
hade ökat för både män och kvinnor sedan 2003 då en liknande undersökning genomfördes. Resultaten visade också att mäns och kvinnors föräldraledighet i hög grad har olika form, där huvuddelen av mäns föräldraledighet
tas när barnet är äldre och som deltidsledighet.
Avgränsningar i definitionen av jämställdhet
Inom ramen för den här indikatorn studeras jämställdhet mellan män och
kvinnor med delad vårdnad om ett gemensamt barn, oavsett om föräldrarna
lever tillsammans eller inte. Det innebär en begränsning eftersom jämställdhet inom andra familjekonstellationer inte belyses.
17
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Indikator 1: Den ekonomiska
familjepolitikens fördelning
Indikator 1 illustrerar hur den ekonomiska familjepolitikens förmåner
fördelas mellan olika typer av barnhushåll, med avseende på både sammansättning och plats i inkomstfördelningen. Hushåll med sammanboende delas
upp i hushåll med ett, två, respektive tre eller fler barn. Hushåll med ensamstående föräldrar delas upp i hushåll med ett och två eller fler barn, eftersom
relativt få ensamstående föräldrar har fler än två barn.
Diagram 1.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens olika förmåner
fördelades mellan olika typer av hushåll under 2015. Sju procent av
utbetalningarna gjordes till ensamstående föräldrar med ett barn, medan 13
procent betalades till ensamstående med två eller fler barn. Sammanboende
med ett, två och tre eller fler barn fick 20, 37 respektive 22 procent av utbetalningarna. Att en så stor del av utbetalningarna gick till sammanboende
med två barn beror på att en stor del av barnhushållen (omkring 40 procent)
har den sammansättningen.
Försäkringsförmånerna betalas i stor utsträckning till sammanboende
föräldrar. Ensamstående föräldrar med ett eller flera barn erhöll under 2015
fyra procent vardera av utbetalningarna inom föräldraförsäkringen, medan
sammanboende med ett, två eller flera barn fick 29, 43 respektive 21 procent
av dessa utbetalningar. Skillnaden mellan ensamstående och sammanboende
föräldrar beror till stor del på att föräldrarna ofta bor tillsammans medan
barnen är små, och separationer är vanligare efter att föräldraledigheten är
över (Försäkringskassan 2011).
De generella bidragen betalas till stor del till sammanboende föräldrar med
två eller fler barn. Detta beror på att förhållandevis många barn bor i dessa
hushåll, och barnbidragets flerbarnstillägg ökar ju fler barn som bor i
hushållet.
Ensamstående erhåller däremot den största delen av de behovsprövade
bidragen. Ensamstående föräldrar med ett och två eller fler barn erhöll 19
respektive 37 procent av dessa transfereringar 2015.
I diagram 1.2 separeras ensamstående föräldrar med avseende på förälderns
kön. En mindre andel av den ekonomiska familjepolitiken betalas till
ensamstående fäder eftersom gruppen är liten (27 procent av alla ensamstående barnhushåll och 5 procent av alla barnhushåll). De behovsprövade
bidragen betalas i stor utsträckning ut till ensamstående kvinnor med barn.
18
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 1.1
Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till
olika typer av hushåll 2015
Källa: MSTAR 2014, framskrivet med FASIT
Diagram 1.2
Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till
hushåll med ensamstående föräldrar 2015
Källa: MSTAR 2014, framskrivet med FASIT
I diagram 1.3 delas personerna in i fem lika stora grupper baserat på
disponibel inkomst. I kvintil ett finns den femtedel som har lägst disponibel
inkomst, i kvintil två den femtedel som har näst lägst inkomst och så vidare
(en utförligare beskrivning finns i den tekniska bilagan i appendix B).
En stor del av den ekonomiska familjepolitiken betalas ut till personer med
låg disponibel inkomst. Totalt sett får den lägsta kvintilen 26 procent av det
utbetalade beloppet. Eftersom de försäkringsmässiga ersättningarna grundar
19
Socialförsäkringsrapport 2016:6
sig på den sjukpenninggrundade inkomsten är dessa utbetalningar relativt
låga till de hushåll som har lägst inkomster. I stället utbetalas större delen av
försäkringsförmånerna till personer i kvintil två, tre och fyra. Den femte
kvintilen består framför allt av hushåll med äldre barn, som inte längre har
rätt till föräldrapenning. Därför är deras del av försäkringsförmånerna
förhållandevis liten.
De generella bidragen tillfaller i något högre grad hushåll med låga
inkomster, men fördelningsprofilen är betydligt tydligare för behovsprövade
bidrag. Drygt hälften av dessa går till hushåll i den lägsta inkomstkvintilen.
Att hushåll med låg inkomst erhåller en så stor del av dessa förmåner beror
till stor del på att möjligheten att få bostadsbidrag är begränsad till hushåll
som har låga inkomster i förhållande till sin försörjningsbörda. Det är även
så att underhållsstödet i första hand betalas ut till ensamstående, som ofta
har lägre inkomster än sammanboende (underhållsstöd kan även betalas ut
till separerade föräldrar som är sammanboende med en ny partner). Att även
hushåll i de högsta kvintilerna får del av de behovsprövade bidragen beror
på att vårdbidraget ingår i dessa förmåner. Vårdbidraget är inte behovsprövat med avseende på hushållets ekonomi utan bestäms av barnets behov.
Diagram 1.3
Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till
barnhushåll efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet
2015
Källa: MSTAR 2014, framskrivet med FASIT
Sammanfattningsvis visar denna indikator att den ekonomiska familjepolitiken till stor del betalas ut till hushåll med många barn. De behovsprövade ersättningarna betalas i första hand ut till hushåll med ensamstående
föräldrar och hushåll med låga inkomster. Detta utfall är förväntat utifrån
regelverkets utformning.
20
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Indikator 2: Den ekonomiska
familjepolitikens betydelse
för barnhushållens ekonomiska
standard
Indikator 2 visar hur stor betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för
barnhushållens ekonomiska standard. Detta visas genom att redovisa hur
stor andel av barnhushållens disponibla inkomst som kommer från den
ekonomiska familjepolitikens förmåner. Måtten visas för 2015 och som en
tidsserie från 1998 till 2015.
Diagram 2.1 visar att drygt nio procent av barnhushållens disponibla
inkomst per konsumtionsenhet kommer från den ekonomiska familjepolitiken. Andelen är störst bland ensamstående med två eller fler barn,
knappt 23 procent. Andelen är lägst bland sammanboende med ett barn, med
drygt 5 procent. Hur stor andel av inkomsten de olika typerna av förmåner
utgör varierar mycket mellan hushållstyperna. För ensamstående med flera
barn utgör de behovsprövade bidragen drygt 11 procent av inkomsten. För
sammanboende utgör i stället försäkringsförmånerna en stor del, men de
generella bidragens betydelse ökar med antalet barn i hushållet.
Diagram 2.1
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av
hushåll 2015. Personer 0–64 år
Källa: MSTAR 2014, framskrivet med FASIT
21
Socialförsäkringsrapport 2016:6
I diagram 2.2 redovisas hur stor andel av den disponibla inkomsten som
består av förmåner från den ekonomiska familjepolitiken i hushåll med
ensamstående kvinnor och män med barn. Även där visas att den ekonomiska familjepolitikens andel är större för hushåll med flera barn, och även att
andelen är större för ensamstående kvinnor än för ensamstående män. För
ensamstående kvinnor med två eller fler barn utgör förmånerna i den
ekonomiska familjepolitiken 26,9 procent av hushållets disponibla inkomst
per konsumtionsenhet. Framför allt utgör de behovsprövade bidragen en stor
andel, 13,8 procent, för ensamstående kvinnor med fler än ett barn.
Diagram 2.2
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för hushåll med ensamstående föräldrar 2015. Personer 0–64 år
Källa: MSTAR 2014, framskrivet med FASIT
I diagram 2.3 visas hur de ekonomiska familjeförmånernas andel av den
disponibla inkomsten förändrats sedan 1998. Under hela perioden har
transfereringarna spelat störst roll för ensamstående föräldrar med två eller
fler barn. Över tid har den ekonomiska familjepolitikens haft en minskande
betydelse för hushållens disponibla inkomst, i synnerhet för ensamstående.
Detta kan till viss del bero på att bidragsbeloppen inte ökat i samma takt
som lönerna. Till exempel låg inkomstgränsen för när ett hushåll har rätt till
bostadsbidrag på samma nivå från 1997 till 2011, vilket innebär att allt fler
hamnat över gränsen när lönenivån stigit. Dessutom har barnbidraget varit
oförändrat sedan 2006. Även underhållsstödet var oförändrat mellan 2006
och 2015. Den höjning som genomfördes i oktober 2015 avpeglas inte i
resultaten nedan eftersom 2015 års siffror är baserade på en framskrivning
av 2014.
I diagram 2.4 visas utveckligen för ensamstående kvinnor och män med ett
eller flera barn. Familjepolitikens ersättningar har under hela perioden spelat
störst roll för ensamstående kvinnor med flera barn, och minst roll för
ensamstående män med ett barn.
22
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 2.3
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av
hushåll. Personer 0–64 år
40
35
30
25
20
15
10
5
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
Ensamstående med 1 barn
Sammanboende med 1 barn
Sammanboende med 3+ barn
Ensamstående med 2+ barn
Sammanboende med 2 barn
Källa: Hushållens ekonomi (HEK) för perioden 1998–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Diagram 2.4
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för olika typer av hushåll med
ensamstående föräldrar. Personer 0–64 år
35
30
25
20
15
10
5
0
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
Ensamstående med 1 barn, man
Ensamstående med 1 barn, kvinna
Ensamstående med 2 barn, man
Ensamstående med 2 barn, kvinna
Källa: Hushållens ekonomi för perioden 2010–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
23
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Indikator 3: Den ekonomiska
familjepolitikens omfördelande
effekter
Indikator 3 beskriver hur den ekonomiska familjepolitiken inverkar på
fördelningen av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet bland
samtliga personer, även de över 64 år. Detta illustreras genom att visa i
vilken utsträckning transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken
påverkar fördelningen av ekonomisk standard, mätt som Gini-koefficienten.
Gini-koefficienten är ett mått på inkomstspridningen inom ett land eller en
grupp. Koefficienten kan anta värden mellan 0 och 1, där ett lågt värde
indikerar mindre ekonomiska skillnader (0 betyder att inkomsten är helt
jämnt fördelad och 1 betyder att en person får alla inkomster i det samhälle
man studerar).
Resultaten visar att den ekonomiska familjepolitiken tillför ekonomiska
resurser till barnhushållen, som ofta har en lägre inkomst än hushåll utan
barn, och därför kan sägas vara omfördelande. Framför allt de behovsprövade bidragen bidrar till att höja inkomsten bland de hushåll som har
lägst ekonomisk standard, men även försäkringarna och de generella
bidragen bidrar till att jämna ut inkomstskillnaderna.
För att visa hur de olika förmånerna påverkar den totala inkomstspridningen
beräknas så kallade koncentrationskoefficienter för de olika inkomstslagen.
Koncentrationskoefficienterna visar hur de olika typerna av inkomst fördelar
sig över inkomstskalan när personerna rangordnas efter disponibel inkomst
per konsumtionsenhet. Koncentrationskoefficienten kan anta värden mellan
–1 och 1. Ju högre värde, desto starkare är inkomstkällan koncentrerad till
dem med hög inkomststandard. Ett negativt värde anger att inkomsttypen i
större utsträckning tillfaller dem med låg inkomststandard. Om koncentrationskoefficienten för ett visst inkomstslag är lägre än Gini-koefficienten
för disponibel inkomst per konsumtionsenhet betyder det att inkomstslaget
är mer jämnt fördelat än den disponibla inkomsten och därmed bidrar till att
minska inkomstskillnaderna.
I tabell 3.1 visas olika inkomstslags koncentrationskoefficienter och deras
bidrag till Gini-koefficienten. Gini-koefficienten för den totala disponibla
inkomsten är 0,30. Både faktorinkomsten (som framför allt består av
inkomst av arbete och kapital) och de negativa transfereringarna (främst
skatter) har en koncentrationskoefficient som är högre än Gini-koefficienten
(0,44 respektive 0,41). Det beror på att inkomsterna och skatteinbetalningarna är större högre upp i inkomstfördelningen. Koncentrationskoefficienten
för de familjepolitiska transfereringarna är negativ, vilket innebär att de till
största delen tillfaller hushåll med låga inkomster. Den ekonomiska familjepolitiken minskar Gini-koefficienten med 2,78 procent, vilket innebär att
24
Socialförsäkringsrapport 2016:6
dessa transfereringar bidrar till att minska inkomstojämlikheten. Störst
omfördelande effekt har de behovsprövade bidragen.
Tabell 3.1
Olika inkomstslags betydelse för de totala inkomstskillnaderna 2015. Samtliga personer
Faktorinkomst
Övriga transfereringar
Familjepolitiska transfereringar
varav försäkring
varav generella bidrag
varav behovsprövade bidrag
Negativa transfereringar
Gini-koefficient
Andel av
ekonomisk
standard
Koncentrations
koefficient
Bidrag till Ginikoefficienten
100,8
27,9
4,8
2,2
1,8
0,8
–33,4
0,44
0,02
–0,2
–0,1
–0,1
–0,5
0,4
0,3
146,1
1,6
–2,8
–0,7
–0,9
–1,3
–44,9
100,0
Källa: M-star, värden för 2015 är en framskrivning av M-star 2014 med hjälp av FASIT
Diagram 3.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens bidrag till Ginikoefficienten förändrats över tid sedan 1998. Ju mer negativt talet är, desto
mer bidrar förmånen till omfördelningen. Diagrammet visar att den
ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt minskat sedan 1998.
Störst är minskningen för de behovsprövade bidragen. Minskningen skedde
framför allt i början av 2000-talet, vilket kan bero på att bidragsnivåerna (i
synnerhet i de behovsprövade ersättningarna) inte ökade i samma takt som
lönerna. Sedan 2007 har den omfördelande effekten varit relativt stabil.
Diagram 3.1
Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt (bidrag
till Gini-koefficienten), 1998–2015
Källa: Hushållens ekonomi (HEK) för perioden 1998–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
25
Socialförsäkringsrapport 2016:6
I diagram A3.1 i appendix A redovisas den ekonomiska familjepolitikens
omfördelande effekt för barn mellan 0 och 19 år. Diagrammet visar att den
ekonomiska familjepolitiken bidrar mer till omfördelningen om man bara
ser till barn och ungdomar, men trenden är likartad.
26
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Indikator 4: Barnhushållens
inkomst och inkomstutveckling
Indikator 4 visar utvecklingen av barnhushållens ekonomiska standard, mätt
som disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Detta mått relaterar
hushållets disponibla inkomst till hushållets sammansättning, vilket gör att
det går att jämföra den ekonomiska situationen mellan personer som bor i
olika typer av hushåll. 8 I de följande diagrammen visas medianen 9 av den
disponibla inkomsten för olika hushållstyper och i olika delar av inkomstfördelningen. Vid tolkningen av diagrammen och tabellerna är det viktigt att
ha tidsseriebrottet mellan 2013 och 2014 i åtanke (se appendix B för mer
information om detta).
Diagram 4.1 visar hur medianen för den disponibla inkomsten per
konsumtionsenhet för olika hushåll har förändrats sedan 1998. För alla
studerade hushållstyper noteras en ökad medianinkomst under tidsperioden,
men skillnaden i medianinkomst mellan olika hushållstyper har också ökat
över tid. Lägst ekonomisk standard har hushåll med ensamstående föräldrar
och hushåll med många barn. Större försörjningsbörda är alltså förknippat
med lägre ekonomisk standard.
8
9
Mer om definitionerna av disponibel inkomst och konsumtionsenhet finns att läsa i
appendix B.
Medianen är det mittersta värdet om alla hushåll placeras i inkomstordning, från lägst till
högst inkomst.
27
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 4.1
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för
personer i olika typer av hushåll, 1998–2015. Personer 0–64 år.
Antal kronor per år, 2015 års penningvärde
350 000
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
Ensamstående utan barn
Sammanboende utan barn
Sammanboende 2+ barn
Ensamstående med barn
Sammanboende 1 barn
Källa: Hushållens ekonomi (HEK) för perioden 1998–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
I diagram 4.2 visas motsvarande utveckling som i diagram 4.1, men
ensamstående föräldrar har delats upp med avseende på kön. Diagrammet
visar att kvinnor har lägre ekonomisk standard än män, och att den
ekonomiska standarden är lägre i hushåll med många barn. Ensamstående
kvinnor med ett barn har lägre inkomster än ensamstående män med två
barn. Högst ekonomisk standard bland ensamstående har män utan barn.
28
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 4.2
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för
personer i olika typer av hushåll med ensamstående föräldrar,
2008–2015. Personer 0–64 år. Antal kronor per år, 2015 års
penningvärde
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
2008
2009
2010
2011
Ensamstående utan barn, man
Ensamstående, 1 barn, man
Ensamstående, 2+ barn, man
2012
2013
2014
2015
Ensamstående utan barn, kvinna
Ensamstående, 1 barn, kvinna
Ensamstående, 2+ barn, kvinna
Källa: Hushållens ekonomi för perioden 2009–2013 och MSTAR 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Tabell 4.1 sammanfattar utvecklingen av den disponibla inkomsten mellan
2010 och 2015. Procentuellt sett har den ekonomiska standarden ökat mest
för ensamstående utan barn och sammanboende med inga eller ett barn. Den
procentuella ökningen är nästan lika stor för ensamstående föräldrar som för
övriga hushållstyper, men sker där från en betydligt lägre mediannivå.
Tabell 4.1
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet 2015
och dess procentuella förändring 2010–2015. Personer 0–64 år
Ensamstående utan barn
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Medianen av ekonomisk
standard år 2015
Förändring (procent)
2010–2015
227 324
218 465
236 554
158 983
148 729
198 155
331 351
265 289
224 604
16,1
19,2
13,9
11,1
10,3
11,0
12,4
14,8
10,9
Källa: Hushållens ekonomi för perioden 2010–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
29
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 4.3 visar hur medianen av den disponibla inkomsten utvecklats i
hushåll med svensk och utländsk bakgrund mellan 1998 och 2015. Hushåll
med föräldrar födda i Sverige har under hela perioden högre ekonomisk
standard jämfört med hushåll med utlandsfödda föräldrar. Detta gäller både
för ensamstående och sammanboende föräldrar. I hushåll med två föräldrar
där den ena föräldern är född utanför Sverige är den ekonomiska standarden
något lägre än i hushåll med två svenskfödda föräldrar, men högre än i
hushåll med två utlandsfödda föräldrar. Skillnaden mellan samboende med
minst en svenskfödd förälder och övriga grupper ökar under tidsperioden.
Diagram 4.3
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för
personer i olika typer av hushåll med svensk eller utländsk
bakgrund, 1998–2015. Personer 0–64 år. Antal kronor per år,
2015 års penningvärde
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
Ensamstående med barn, svensk bakgrund
Ensamstående med barn, utländsk bakgrund
Sammanboende med barn, svensk bakgrund
Sammanboende med barn, svensk o utländsk bakgrund
Sammanboende med barn, utländsk bakgrund
Källa: Hushållens ekonomi (HEK) för perioden 1998–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
I diagram 4.4 visas utvecklingen av den disponibla inkomsten bland ensamstående kvinnor och män med svensk och utländsk bakgrund. Ensamstående
män med utländsk bakgrund är en så liten grupp att resultaten riskerar att bli
missvisande, därför utelämnas resultaten för den gruppen. Bland de ensamstående föräldrarna är inkomsten högst hos män födda i Sverige, och lägst
bland kvinnor med utländsk bakgrund.
30
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 4.4
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för
personer i olika typer av hushåll med ensamstående föräldrar
med svensk eller utländsk bakgrund, 1998–2015. Personer 0–
64 år. Antal kronor per år, 2015 års penningvärde
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
2008
2009
2010
2011
Ensamstående far, svensk bakgrund
2012
2013
2014
2015
Ensamstående mor, svensk bakgrund
Ensamstående mor, utländsk bakgrund
Källa: Hushållens ekonomi (HEK) för perioden 2008–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT. *Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en
mycket liten grupp och utelämnas därför i diagrammet.
I tabell 4.2 sammanfattas hur den disponibla inkomsten förändrats bland
hushåll med svensk och utländsk bakgrund sedan 2010. Inkomsterna har
ökat minst bland ensamstående kvinnor med utländsk bakgrund, som även
är den grupp där inkomsterna är lägst. Samboende vuxna med utländsk
bakgrund har den högsta procentuella ökningen av medianinkomsten under
tidsperioden, men medianen för den disponibla inkomsten för familjer med
två utlandsfödda föräldrar är något lägre än motsvarande för en
ensamstående svenskfödd förälder.
31
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Tabell 4.2
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet år
2015 och dess procentuella förändring 2010–2015 i barnhushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
Ensamstående med barn, svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn, utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män*
Sammanboende med barn, svensk bakgrund
Sammanboende med barn, svensk och utländsk
bakgrund
Sammanboende med barn, utländsk bakgrund
Medianen av
disponibel
inkomst år 2015
Förändring
(procent)
2010–2015
170 534
162 357
203 859
133 710
122 946
10,8
14,2
12,8
15,8
8,0
250 345
13,9
240 216
166 109
21,3
21,3
* Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i tabellen.
Källa: Hushållens ekonomi för perioden 2010. Värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014
med hjälp av FASIT.
Diagram 4.5 visar inkomstfördelningen för olika hushåll för år 2002, 2010
och 2015 genom att redovisa gränsvärden för den 10:e percentilen (tio
procent av hushållen har en inkomst som är lägre än detta värde), samt den
25:e, 50:e (medianen), 75:e och 90:e percentilen. Sedan 2010 har medianen
av den disponibla inkomsten höjts för alla hushållstyper. Samtidigt har
skillnaderna i disponibel inkomst ökat, både mellan olika hushållstyper och
mellan hushåll inom varje grupp. Diagrammet visar att nivån på den
disponibla inkomsten är lägre och spridningen (avståndet mellan den tionde
och 90 percentilen) är mindre bland hushåll med barn, jämfört med hushåll
utan barn. Vidare är nivån högre och spridningen större i hushåll med två
sammanboende föräldrar, jämfört med ensamstående föräldrar. Till viss del
kan skillnaderna bero på att ålderssammansättningen skiljer sig åt mellan
hushåll med och utan barn. Sedan 2002 har spridningen ökat inom alla
hushållstyper.
I appendix A, diagram A4.2 och tabell A4.2, visas utvecklingen av den
ekonomiska standarden i percentiler av inkomstfördelningen. Inkomsterna
har under hela tidsperioden ökat mest för dem med högst inkomster.
Inkomsterna i percentil 90, som alltså innefattar de tio procent med högst
disponibel inkomst, ökade med 16,4 procent mellan 2010 och 2015, jämfört
med 8,6 procent i percentil tio.
32
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 4.5
Disponibel inkomst per konsumtionsenhet och dess
fördelning i percentiler över personer i olika typer av hushåll
2002, 2010 och 2015. Personer 0–64 år. 2015 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi för åren 2002 och 2010 värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR
2014 med hjälp av FASIT
33
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta
barnhushåll
Indikator 5 visar andelen personer i barnhushåll som lever med knappa
ekonomiska resurser. Här används två olika mått på ekonomisk utsatthet
bland barnfamiljer:
• Andelen personer i hushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet för den disponibla
inkomsten i hela befolkningen. Detta mått kallas låg ekonomisk standard.
• Andelen personer i hushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet under basåret 2010. Det vill
säga, för det första året i tidsperioden mäts låg ekonomisk standard på
samma sätt som ovan, men för resterade tidsperioder justeras gränsvärdet
för 2010 med inflationen. Detta mått kallas för fast låg ekonomisk
standard.
I avsnittet presenteras även hur stor andel av alla personer i barnhushåll som
levt med låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard under
hela perioden 2010–2015, vilket innebär en långvarig ekonomisk utsatthet.
Därefter redovisas hur stor andel av personerna i barnhushåll som skulle
komma att leva i ekonomisk utsatthet om den ekonomiska familjepolitikens
förmåner dras bort från hushållets inkomster. Detta görs med en statisk
ansats, det vill säga, i analysen antas att personens beteende inte påverkas
när den ekonomiska familjepolitiken försvinner. Till exempel antas föräldrarna inte arbeta mer för att kompensera för de förlorade ersättningarna.
Detta ger en bild av den ekonomiska familjepolitikens förmåga att minska
den ekonomiska utsattheten bland barnfamiljer.
I diagram 5.1 visas var gränsen för ekonomisk utsatthet går med de två olika
måtten. Gränsen för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk
standard är densamma 2010, därefter är den reala (inflationsjusterade)
gränsen för fast låg ekonomisk standard konstant under hela tidsperioden.
Efter 2010 stiger gränsen för låg ekonomisk standard, vilket beror på att
medianen för den disponibla inkomsten ökat mer än inflationen mellan 2010
och 2015.
34
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.1
Gränsvärden för låg ekonomisk standard och fast låg
ekonomisk standard 2010–2015. 2015 års penningvärde
145 000
140 000
135 000
130 000
125 000
120 000
115 000
110 000
2010
2011
2012
Relativ
2013
2014
2015
Fast
Källa Hushållens ekonomi för perioden 2010–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Diagram 5.2 visar hur andelen med låg ekonomisk standard förändrats sedan
1998 för olika typer av hushåll. Totalt beräknas omkring 16 procent av alla
personer i barnhushåll leva med låg ekonomisk standard 2015. Bland
ensamstående är andelen högre, strax under 40 procent. För både ensamstående och sammanboende är andelen med låg ekonomisk standard högre
ju fler barn som finns i hushållet. Sedan 1998 har andelen med låg
ekonomisk standard ökat i alla familjetyper, särskilt bland ensamstående
föräldrar, men sedan 2008 har ökningen avtagit något.
Diagram 5.2
Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll. Personer 0–64 år
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
Ensamstående utan barn
Sammanboende utan barn
Sammanboende 2+ barn
Ensamstående med barn
Sammanboende 1 barn
Källa: Hushållens ekonomi (HEK) för perioden 1998–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
35
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.3 visar utvecklingen av andelen ekonomiskt utsatta uppdelat på
förälderns kön. Uppdelningen gör det tydligt att ekonomisk utsatthet är
vanligare bland kvinnor än bland män. Särskilt hög är risken för ekonomisk
utsatthet i hushåll med ensamstående mödrar.
Diagram 5.3
Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll
med ensamstående föräldrar. Personer 0–64 år
60
50
40
30
20
10
0
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
Ensamstående utan barn, man
Ensamstående utan barn, kvinna
Ensamståede med 1 barn, man
Ensamstående med 1 barn, kvinna
Ensamståede med 2+ barn, man
Ensamstående med 2+ barn, kvinna
Källa Hushållens ekonomi för perioden 2010–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Tabell 5.1 visar andelen med låg ekonomisk standard 2015, och
förändringen mellan 2010 och 2015. I de flesta grupper är förändringarna
relativt små. Andelen med låg ekonomisk standard har ökat mest för
ensamstående män med barn.
36
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Tabell 5.1
Andel (%) med låg ekonomisk standard efter hushållstyp 2015,
och förändring (procentenheter) mellan 2010 och 2015.
Personer 0–64 år
Ensamstående utan barn
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Samtliga i barnhushåll
Samtliga i hushåll utan barn
Andel (%) med låg
ekonomisk standard
2015
Förändring
(procentenheter)
2010–2015
22,9
23,4
22,6
38,8
44,7
22,8
5,2
8,5
13,4
16,1
13,1
–0,4
0,0
–0,7
4,1
4,9
6,3
0,4
–1,5
3,1
1,4
–1,7
Källa: Hushållens ekonomi för perioden 2010. Värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014
med hjälp av FASIT
I diagram 5.4 och 5.5 visas på motsvarande sätt som ovan andelen hushåll
med fast låg ekonomisk standard. Gränsen för fast låg ekonomisk standard
är här definierad som att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet är
lägre än 60 procent av medianen för basåret 2010, uppjusterat med
inflationen. 11,4 procent av alla barnhushåll beräknas leva med fast låg
ekonomisk standard 2015. Som diagram 5.4 visar så har andelen förändrats
mycket lite under tidsperioden. En viss minskning har skett för ensamstående. För sammanboende har andelen med fast låg ekonomisk standard i
stort sett varit densamma över hela tidsperioden. Samma övergripande
mönster gäller även när ensamstående separeras med avseende på kön.
Precis som när ekonomisk standard definieras relativt, visar diagram 5.5 att
ensamstående kvinnor, med och utan barn, i högre grad lever med fast låg
ekonomisk standard.
37
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.4
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll. Personer 0–64 år
40
35
30
25
20
15
10
5
0
2010
2011
2012
2013
2014
2015
Ensamstående utan barn
Ensamstående med barn
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Källa Hushållens ekonomi för perioden 2010–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Diagram 5.5
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll med ensamstående föräldrar. Personer 0–64 år
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
2010
2011
2012
2013
2014
2015
Ensamstående utan barn, man
Ensamstående utan barn, kvinna
Ensamståede med 1 barn, man
Ensamstående med 1 barn, kvinna
Ensamståede med 2+ barn, man
Ensamstående med 2+ barn, kvinna
Källa Hushållens ekonomi för perioden 2010–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
38
Socialförsäkringsrapport 2016:6
I tabell 5.2 sammanfattas utvecklingen mellan 2010 och 2015. Liksom i
figurerna ovan är förändringarna i huvudsak små. Risken för fast låg
ekonomisk standard har minskat i alla grupper, framför allt bland ensamstående utan barn och ensamstående kvinnor med barn.
Tabell 5.2
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard efter hushållstyp
2015, och förändring (procentenheter) mellan 2010 och 2015.
Personer 0–64 år
Ensamstående utan barn
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Samtliga i barnhushåll
Samtliga i hushåll utan barn
Andel (%) med fast låg
ekonomisk standard
2015
Förändring
(procentenheter)
2010–2015
15,0
14,6
15,3
27,6
32,0
15,9
3,6
5,8
9,5
11,4
8,7
–8,3
–8,8
–8,0
–7,1
–7,8
–0,7
–1,2
–4,2
–0,8
–3,3
–6,2
Källa: Hushållens ekonomi för perioden 2010. Värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014
med hjälp av FASIT
Dessa beräkningar visar att hur låg ekonomisk standard definieras har en
avgörande betydelse för resultatet, både för nivån och för förändringen över
tid. Oavsett mått är dock andelen med låg ekonomisk standard högre bland
ensamstående än bland sammanboende, och i hushåll med många barn.
Ensamstående kvinnor med barn är också oavsett mätmetod mer utsatta än
män. Skillnaderna mellan hur måtten utvecklats beror på att både inkomstnivån och skillnaderna mellan dem med lägst och dem med högst inkomst
ökat. Att inkomstspridningen ökar gör att fler faller under gränsen för låg
ekonomisk standard. Eftersom realinkomsterna samtidigt ökar i botten av
inkomstfördelningen, om än inte lika mycket som bland dem med högre
inkomster, så minskar andelen som har en inkomst som är lägre än gränsen
för fast låg ekonomisk standard.
Diagram 5.6 visar hur andelen ekonomiskt utsatta förändrats över tid för
olika typer av hushåll med svensk och utländsk bakgrund. Andelen med låg
ekonomisk standard är högst bland hushåll där föräldrarna är födda utanför
Sverige, allra högst bland ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund.
Bland sammanboende skiljer sig andelen med låg ekonomisk standard
mycket mellan par där båda är födda i Sverige och par med utländsk
bakgrund. Bland sammanboende föräldrar med svensk bakgrund är andelen
ekonomiskt utsatta 4,8 procent, jämfört med 39,1 bland sammanboende med
utländsk bakgrund. Att den ekonomiska utsattheten bland ensamstående
föräldrar födda i Sverige ökar mellan 2012 och 2013 beror antagligen på
slumpmässig variation i och med att urvalet i HEK-undersökningen är
relativt litet.
39
Socialförsäkringsrapport 2016:6
I diagram A5.1 i tabell- och diagrambilagan (appendix A) delas ensamstående föräldrar upp med avseende på både bakgrund och kön. Andelen
med låg ekonomisk standard är nästan dubbelt så hög bland ensamstående
mödrar med utländsk bakgrund, jämfört med ensamstående mödrar födda i
Sverige.
Diagram 5.6
Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll
med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
70
60
50
40
30
20
10
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
Ensamstående med barn, svensk bakgrund
Ensamstående med barn, utländsk bakgrund
Sambo med barn, svensk bakgrund
Sambo med barn, svensk o utländsk bakgrund
Sambo med barn, utländsk bakgrund
Källa: Hushållens ekonomi (HEK) för perioden 1998–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
I tabell 5.3 sammanfattas utvecklingen mellan 2010 och 2015 i hushåll med
föräldrar födda i och utanför Sverige. Andelen ekonomiskt utsatta har ökat
framför allt bland ensamstående män födda i Sverige.
40
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Tabell 5.3
Andel (%) med låg ekonomisk standard 2015, och förändring
(procentenheter) mellan 2010 och 2015 i olika typer av hushåll
med svensk och utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
Ensamstående utan barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående utan barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män*
Sammanboende utan barn,
svensk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk bakgrund
Sammanboende utan barn,
svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende utan barn,
utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
utländsk bakgrund
Andel (%) med låg
ekonomisk standard
2015
Förändring
(procentenheter)
2010–2015
20,7
21,1
20,3
–0,5
–0,6
–0,4
30,7
31,5
30,2
–3,9
–0,4
–6,4
30,6
35,2
19,1
3,6
2,8
8,0
55,2
62,6
–2,3
4,0
3,0
0,1
4,8
0,3
6,5
–3,2
10,0
–0,4
15,6
0,8
39,1
–2,3
* Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i tabellen.
Källa: Hushållens ekonomi för perioden 2010. Värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014
med hjälp av FASIT
I diagram 5.7 visas motsvarande utveckling för andelen som lever med fast
låg ekonomisk standard. Bland ensamstående föräldrar med utländsk
bakgrund har andelen med fast låg ekonomisk standard minskat något, i
övrigt har utvecklingen varit relativt stabil. I diagram A5.2 i tabell- och
diagrambilagan delas ensamstående föräldrar upp med avseende på kön och
svensk och utländsk bakgrund.
41
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.7
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
70
60
50
40
30
20
10
0
2010
2011
2012
2013
2014
2015
Ensamstående med barn, svensk bakgrund
Ensamstående med barn, utländsk bakgrund
Sambo med barn, svensk bakgrund
Sambo med barn, svensk o utländsk bakgrund
Sambo med barn, utländsk bakgrund
Källa Hushållens ekonomi för perioden 2010–2013 och MSTAR för 2014, värden för 2015 är en
framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Tabell 5.4 sammanfattar utvecklingen av andelen som lever med fast låg
ekonomisk standard för personer födda i och utanför Sverige mellan 2010
och 2015. Andelen har minskat i alla grupper, utom bland ensamstående
svenskfödda män med barn. Minskningen märks i synnerhet bland ensamstående födda utanför Sverige. Minskningen kan bero på att denna grupp
fått en förbättrad ekonomisk situation, till exempel genom att deras position
på arbetsmarknaden stärkts. Det kan även till viss del bero på att de personer
som besvarade SCB:s enkät 2010 var andra personer än de svarande 2015.
42
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Tabell 5.4
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2015, och förändring (procentenheter) mellan 2010 och 2015 i olika typer av
hushåll med svensk och utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
Andel (%) med låg
ekonomisk standard
2015
Ensamstående utan barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående utan barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män*
Sammanboende utan barn,
svensk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk bakgrund
Sammanboende utan barn,
svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende utan barn,
utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
utländsk bakgrund
Förändring
(procentenheter)
2010–2015
13,3
12,5
13,9
–7,9
–9,2
–6,9
20,9
21,9
20,2
–13,6
–10,0
–16,3
20,1
22,3
14,4
–7,0
–10,0
3,3
42,8
50,1
–14,8
–8,5
1,8
–1,0
2,9
–1,5
4,9
–4,8
6,1
–4,4
12,4
–2,4
31,0
–10,4
* Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i tabellen.
Källa: Hushållens ekonomi för perioden 2010. Värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014
med hjälp av FASIT
Diagram 5.8 visar en annan aspekt av hur den ekonomiska fördelningen
förändrats. Här visas hur stor andel av alla personer i barnhushåll vars
disponibla inkomst per konsumtionsenhet ligger i olika intervall i förhållande till medianen för samtliga personer. Gränserna definieras som att
inkomsten ligger under 50 procent av medianen, mellan 50 och 60 procent
av medianen, mellan 60 och 70 procent av medianen, mellan 70 och 130
procent av medianen och över 130 procent av medianen.
Mellan 2010 och 2015 har andelen vars disponibla inkomst ligger i
intervallet 70–130 procent av medianvärdet minskat från 58 till 49 procent.
Andelen med hög ekonomisk standard har ökat från 20 till 30 procent,
medan andelen med låg ekonomisk standard (under 60 procent av
medianen) legat i princip oförändrat. Tolv procent har en inkomst som
ligger nära gränsvärdet för låg ekonomisk standard (50 till 70 procent av
medianinkomsten), vilket innebär att små förändringar i den ekonomiska
43
Socialförsäkringsrapport 2016:6
standarden eller i hur gränsen sätts kan få stor betydelse för hur många som
beräknas leva med låg ekonomisk standard.
Diagram 5.8
Andel (%) i olika inkomstintervall. Inkomst i procent av
medianinkomsten 2010 och 2015. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi för perioden 2010. Värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014
med hjälp av FASIT
Långvarigt låg ekonomisk standard
I diagrammen ovan definierades låg ekonomisk standard som personer som
har en låg inkomst under ett kalenderår. Det finns dock mycket som tyder på
att hushåll som lever med låg ekonomisk standard under flera år i följd är
mer utsatta än hushåll som har låga inkomster under en kortare period
(Socialstyrelsen 2013).
I detta avsnitt beskrivs andelen personer som levt i ekonomisk utsatthet
under en längre period, mätt både som låg ekonomisk standard och fast låg
ekonomisk standard. Här används material från LISA-databasen, som bara
innehåller information om vuxna personer. Hushållsdefinitionen är något
annorlunda här jämfört med i HEK-databasen, vilket innebär att det inte går
att göra några direkta jämförelser med det föregående avsnittet. Data från
LISA-databasen kan inte användas i framskrivningsverktyget, därför
presenteras här utvecklingen mellan 2010 och 2014.
Diagram 5.9 visar hur stor andel personer i barnhushåll som levde med låg
ekonomisk standard under minst ett, två, tre, fyra eller fem år mellan 2010
och 2014. Eftersom hushåll kan byta hushållstyp under tidsperioden, till
exempel genom att separera eller få fler barn, utgår beräkningen från vilken
hushållstyp personerna tillhörde under 2010. Bland samtliga 20-64 åringar
levde knappt 25 procent med låg ekonomisk standard under något år mellan
2010 och 2014. Tolv procent levde med låg ekonomisk standard under
minst tre av åren. Diagrammet visar att andelen med låg ekonomisk standard
är högre bland ensamstående än bland sammanboende och att hushåll med
44
Socialförsäkringsrapport 2016:6
flera barn lever med låg ekonomisk standard under längre perioder än hushåll med färre barn. Bland ensamstående med två eller fler barn levde 49
procent med låg ekonomisk standard någon gång under perioden, och drygt
en fjärdedel, 28 procent, levde med låg ekonomisk standard under minst tre
år. Omkring 12 procent levde med låg ekonomisk standard under hela
perioden, vilket motsvarar 20 908 personer. Bland sammanboende utan
barn, där andelen med låg ekonomisk standard är lägst, var motsvarande
andelar 12 procent (någon gång under perioden) och fem procent (minst tre
år).
När ensamstående föräldrar delas upp utifrån kön (diagram 5.10) blir det
tydligt att andelen som lever med låg ekonomisk standard under längre
perioder är högre bland kvinnor än män. Bland ensamstående kvinnor med
2 eller fler barn levde 30,3 procent med låg ekonomisk standard under minst
tre år under perioden. Motsvarande siffra för ensamstående män med 2 eller
fler barn var 16,6 procent.
Diagram 5.9
Andel (%) personer 20–64 år med låg ekonomisk standard
under 1–5 år under perioden 2010–2014. Redovisat efter
hushållstyp år 2010
60
50
40
30
20
10
0
1
2
3
Ensamstående utan barn
Ensamstående 2+ barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 3+ barn
4
5
Ensamstående 1 barn
Sammanboende utan barn
Sammanboende 2 barn
Källa: LISA
45
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.10 Andel (%) ensamstående personer 20–64 år med låg
ekonomisk standard under 1–5 år under perioden 2010–2014.
Redovisat efter hushållstyp år 2010
60
50
40
30
20
10
0
1
2
Ensamstående utan barn, män
Ensamstående 1 barn, män
Ensamstående 2+ barn, män
3
4
5
Ensamstående utan barn, kvinnor
Ensamstående 1 barn, kvinnor
Ensamstående 2+ barn, kvinnor
Källa: LISA
I diagram 5.11 delas hushållen upp utifrån föräldrarnas bakgrund. Liksom
tidigare är det här tydligt att den ekonomiska utsattheten är större bland
utlandsfödda. I synnerhet ensamstående flerbarnsföräldrar med utländsk
bakgrund är utsatta, i denna grupp har 68 procent låg ekonomisk standard
någon gång under perioden, 46 procent har det under minst tre år och 24
procent under alla fem år. Diagram A5.3 i tabell- och diagrambilagan visar
att även om personerna delas upp utifrån svensk och utländsk bakgrund är
kvinnor mer ekonomiskt utsatta än män.
46
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.11 Andel (%) personer 20–64 år med svensk och utländsk
bakgrund med låg ekonomisk standard under 1–5 år under
perioden 2010–2014. Redovisat efter hushållstyp år 2010.
Föräldrar med svensk och utländsk bakgrund
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1
2
3
Ensamstående 1 barn, utländsk bakgrund
Ensamstående 2+ barn, utländsk bakgrund
Sammanboende 1 barn, utländsk bakgrund
Sammanboende 2+ barn, utländsk bakgrund
4
5
Ensamstående 1 barn, svensk bakgrund
Ensamstående 2+ barn, svensk bakgrund
Sammanboende 1 barn, svensk bakgrund
Sammanboende 2+ barn, svensk bakgrund
Källa: LISA
I diagram 5.12, 5.13 och 5.14 visas motsvarande beräkningar för andelen
hushåll med fast låg ekonomisk standard. Dessa diagram uppvisar samma
mönster som diagrammen för låg ekonomisk standard ovan. I diagram A5.4
i tabell- och diagrambilagan delas ensamstående upp med avseende på kön
och svensk och utländsk bakgrund.
47
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.12 Andel (%) personer 20–64 år med fast låg ekonomisk standard
under 1–5 år under perioden 2010–2014. Redovisat efter
hushållstyp år 2010
60
50
40
30
20
10
0
1
2
3
Ensamstående utan barn
Ensamstående 2+ barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 3+ barn
4
5
Ensamstående 1 barn
Sammanboende utan barn
Sammanboende 2 barn
Källa: LISA
Diagram 5.13 Andel (%) ensamstående personer 20–64 år med fast låg
ekonomisk standard under 1–5 år under perioden 2010–2014.
Redovisat efter hushållstyp år 2010
60
50
40
30
20
10
0
1
2
Ensamstående utan barn, män
Ensamstående 1 barn, män
Ensamstående 2+ barn, män
Källa: LISA
48
3
4
5
Ensamstående utan barn, kvinnor
Ensamstående 1 barn, kvinnor
Ensamstående 2+ barn, kvinnor
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.14 Andel (%) personer 20–64 år med svensk och utländsk
bakgrund med fast låg ekonomisk standard under 1–5 år
under perioden 2010–2014. Redovisat efter hushållstyp år
2010. Föräldrar med svensk och utländsk bakgrund
70
60
50
40
30
20
10
0
1
3
Ensamstående 1 barn, utländsk bakgrund
Ensamstående 2+ barn, utländsk bakgrund
Sammanboende 1 barn, utländsk bakgrund
Sammanboende 2+ barn, utländsk bakgrund
5
Ensamstående 1 barn, svensk bakgrund
Ensamstående 2+ barn, svensk bakgrund
Sammanboende 1 barn, svensk bakgrund
Sammanboende 2+ barn, svensk bakgrund
Källa: LISA
Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att
minska den ekonomiska utsattheten
I detta avsnitt redovisas vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken
har för att minska andelen hushåll med låg ekonomisk standard. Detta görs
genom att beräkna hur stor andel av barnhushållen som skulle leva i
ekonomisk utsatthet om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från
deras disponibla inkomst (givet ett oförändrat arbetsutbud, skattetryck
etcetera).
Diagram 5.15 visar hur stor andel av olika typer av hushåll som skulle ha en
låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitikens förmåner helt
eller delvis räknas bort. Bland alla barnhushåll hade 16 procent låg
ekonomisk standard 2015. Om de behovsprövade bidragen räknas bort
stiger andelen till 18 procent och om de generella bidragen eller föräldraförsäkringen räknas bort till 19 procent. Om hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort är andelen med låg ekonomisk standard 25 procent.
Resultaten skiljer sig mycket åt mellan olika typer av barnhushåll. Utan
transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken skulle den ekonomiska
utsattheten vara betydligt större bland ensamstående med två barn. I denna
grupp skulle 66 procent ha en låg ekonomisk standard utan familjeekonomiska förmåner, jämfört med 46 procent med förmåner. Minst roll
spelar förmånerna för sammanboende med ett barn. De behovsprövade
bidragen har störst betydelse för ensamstående, medan de generella bidragen
är mest betydelsefulla för familjer med flera barn. Diagram 5.16 visar att
49
Socialförsäkringsrapport 2016:6
bland ensamstående föräldrar spelar den ekonomiska familjepolitiken störst
roll för kvinnor. Bland ensamstående kvinnor med två eller fler barn skulle
73 procent leva i ekonomisk utsatthet om den ekonomiska familjepolitikens
förmåner inte fanns.
Diagram 5.15 Andel (%) med låg ekonomisk standard 2015 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år
Källa: M-star, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Diagram 5.16 Andel (%) med låg ekonomisk standard 2015 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år. Ensamstående föräldrar
Källa: M-star, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
50
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.17 visar andelen som skulle leva med fast låg ekonomisk
standard om hela eller delar av den ekonomiska familjepolitiken inte fanns.
Total levde 11 procent av alla barnfamiljer med fast låg ekonomisk standard
under 2015. Andelen stiger till 14 procent om antingen de behovsdprövade
bidragen, föräldraförsäkringen eller de generella bidragen räknas bort. Utan
hela den ekonomiska familjepolitiken skulle 19 procent av alla barnfamiljer
leva med fast låg ekonomisk standard. Även här har ersättningarna störst
betydelse för ensamstående föräldrar, främst ensamstående mödrar (diagram
5.18).
Diagram 5.17 Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2015 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år
Källa: M-star, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
51
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.18 Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2015 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år. Ensamstående föräldrar
Källa: M-star, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Diagram 5.19 visar hur den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att
minska andelen hushåll med låg ekonomisk standard förändrats över tid.
Här räknas de olika delarna av den ekonomiska familjepolitiken bort från
hushållens disponibla inkomster för varje år under perioden 1998 till 2015.
2015 lever 16 procent med låg ekonomisk standard. Om de behovsprövade
bidragen räknas bort stiger andelen med två procentenheter, om även de
generella bidragen räknas bort stiger andelen med ytterligare 3 procentenheter. Om hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort stiger
andelen ekonomiskt utsatta till totalt 25 procent. Andelen som har låg
ekonomisk standard har ökat, framför allt under början av 2000-talet.
52
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 5.19 Andel (%) med låg ekonomisk standard 1998–2015 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år i barnhushåll
Källa: M-star, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
I diagram 5.20 visas motsvarande utveckling för andelen som skulle leva
med fast låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken inte
fanns. Denna andel har minskat något sedan 2010.
Diagram 5.20 Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2010–2015 om
den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år i barnhushåll
Källa: M-star, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
53
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Indikator 6: Jämställt föräldraskap
Diagram 6.1 samt 6.2 visar andelen uttagna dagar med föräldrapenning för
respektive förälder, samt andelen föräldrapar som delar lika på föräldrapenninguttaget. Andelen uttagna föräldrapenningdagar för kvinnor ligger på
en relativt stabil nivå kring 80 procent. En svag minskning över tid av denna
andel och en motsvarande ökning av männens andel, från 16 till 19 procent,
går att utläsa från diagram 6.1.
Diagram 6.1
Genomsnittlig andel (%) av uttagna dagar med föräldrapenning för barn födda 2005, 2008 och 2011 under barnets två
första år
Källa: Försäkringskassan
Diagram 6.2 visar att andelen föräldrapar som delar lika på föräldrapenningen är relativt liten. Andelen ökar med tid, från 8 procent 2005 till
13 procent år 2011.
54
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 6.2
Andel (%) av föräldrapar till barn födda 2005, 2008 och 2011
som delar lika (båda föräldrar tar minst 40 %) på antalet uttagna dagar med föräldrapenning under barnets två första år
Källa: Försäkringskassan
Andelen par som delar lika är högre ju högre utbildningsnivå föräldrarna
har. Man kan också notera att i de par där kvinnan har forskarutbildning,
ligger andelen par som delar lika klart över övriga utbildningskategorier för
barn födda 2008 och 2011, vilket framgår av diagram 6.3.
Diagram 6.3
Andel (%) av föräldrapar till barn födda 2005, 2008 och 2011
som delar lika (båda föräldrar tar minst 40 %) på antalet
uttagna dagar med föräldrapenning under barnets två första
år. Uppdelat efter kvinnans utbildningsnivå vid barnets födsel
Källa: Försäkringskassan
55
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Att jämställdheten i föräldrapenninguttaget ökar med ökad utbildningsnivå
gäller oavsett om jämställdhet mäts som andelen som delar lika på föräldrapenninguttaget eller som mannens genomsnittliga andel av uttagna dagar
med föräldrapenning (se Appendix, diagram A6.1–A6.3). Mönstret är även
detsamma oavsett om man utgår från mannens eller kvinnans utbildningsnivå vid barnets födsel. Andelen par som delar lika är dock inte lika hög i
par där mannen har forskarutbildning som i par där kvinnan har forskarutbildning (se appendix A, diagram A6.1). Antalet föräldrapar där kvinnan
är forskarutbildad är dock litet i materialet och resultaten ska tolkas med
försiktighet.
En tidigare socialförsäkringsrapport från Försäkringskassan (2013b) visade
att hög utbildning starkt ökade sannolikheten för att föräldrapar delar
föräldrapenningdagarna jämställt. En vanlig tolkning av utbildningsgradienten i föräldrapenninguttaget är att högre utbildning kopplas större
ekonomiska marginaler och mer jämställda attityder (Expertgruppen för
Studier i Offentlig ekonomi, 2015). Enligt en studie av Duvander (2014)
hade inte utbildningsnivån någon påverkan på längden på en grupp svenska
kvinnor och mäns föräldraledighet, efter att man kontrollerat för inkomst
och attityder till jämställdhet.
Andelen av tillfällig föräldrapenning för vård av barn som tas ut av kvinnor
respektive män anges i diagram 6.4 10. De kohorter som används är barn
födda 2008 och 2011. För båda kohorterna tar kvinnorna en större andel av
den tillfälliga föräldrapenningen, ungefär 60 procent av de uttagna dagarna.
10
I diagrammet ingår enbart föräldrapar där båda föräldrarna förvärvsarbetar. Eftersom
tillfällig föräldrapenning helt är en ersättning för inkomstbortfall kan i vissa fall bara en
part i en familj ta ut ersättning om den andra är arbetslös eller studerande. Av denna
anledning går det inte att göra samma jämförelser för icke förvärvsarbetande som vid
föräldrapenning, där båda föräldrarna alltid har rätt att vara hemma.
56
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 6.4
Andel (%) av uttagna dagar av tillfällig föräldrapenning för
barn födda 2008 och 2011 när barnet är mellan två och fyra år,
för kvinnor respektive män
Källa: Försäkringskassan
Andelen av antalet uttagna dagar med tillfällig föräldrapenning för kvinnor
respektive män följer samma mönster som uttaget av föräldrapenningdagar
där en majoritet nyttjas av kvinnan i föräldraparet. Fördelningen av uttagna
dagar med tillfällig föräldrapenning förändras mycket lite mellan de två
kohorterna.
När utbildningsnivå beaktas är mönstret i uttag av tillfällig föräldrapenning
detsamma som för föräldrapenning, där andelen av dagarna fördelas jämnare
hos de föräldrapar där kvinnan har en högre utbildningsnivå. Även här är
fördelningen som mest jämn i föräldrapar där kvinnan har en forskarutbildning, se diagram 6.5.
57
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram 6.5
Andel (%) av uttagna dagar med tillfällig föräldrapenning för
barn födda 2008 och 2011 när barnet är mellan två och fyra år.
Uppdelat efter kvinnans utbildningsnivå vid barnets födsel
Källa: Försäkringskassan
58
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Den ekonomiska familjepolitikens
betydelse
– avslutande kommentarer
I denna rapport presenteras ett antal indikatorer som på olika sätt mäter
måluppfyllelsen för den ekonomiska familjepolitiken. Det vill säga, i vilken
mån bidrar den till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer,
till att minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med
och utan barn, samt till ett jämställt föräldraskap? Indikatorerna är indelade i
följande sex områden:
Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning
Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
ekonomiska standard
Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter
Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll
Indikator 6: Jämställt föräldraskap
Indikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken utgör en stor del av
många barnhushålls ekonomiska standard, framför allt för ensamstående
föräldrar och familjer med många barn. Den ekonomiska familjepolitiken
bidrar även till omfördelningen av resurser från hushåll med höga inkomster
till hushåll med låga inkomster. Trots att utbetalningarna i stor utsträckning
tillfaller hushåll med låga inkomster lever många barnhushåll, framför allt
med ensamstående föräldrar, i ekonomisk utsatthet. Bilden av hur andelen
ekonomiskt utsatta hushåll utvecklas över tid beror i hög grad på vilket mått
som används. Alla indikatorer visar dock att ensamstående föräldrar har en
sämre ekonomisk situation än sammanboende föräldrar. Jämfört med
sammanboende har ensamstående föräldrar lägre inkomster, en sämre
inkomstutveckling de senaste åren och högre risk att leva i ekonomisk
utsatthet. Samtidigt är det tydligt att betydligt fler hushåll, särskilt bland
ensamstående föräldrar, skulle leva med låg ekonomisk standard om den
ekonomiska familjepolitiken inte fanns.
Utsattheten är särskilt stor bland hushåll där föräldrarna är födda utanför
Sverige, vilket till stor del kan förklaras av att personer med utländsk
bakgrund ofta har en svagare position på arbetsmarknaden och därmed har
lägre inkomster. I synnerhet ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund
har lägre inkomster än andra hushåll, men även sammanboende med
utlandsfödda föräldrar har betydligt lägre inkomster än sammanboende
59
Socialförsäkringsrapport 2016:6
föräldrar där båda är födda i Sverige. Både bland personer födda i och
utanför Sverige har ensamstående kvinnor lägre inkomster och högre risk
för att leva i ekonomisk utsatthet än ensamstående män.
Resultaten från 2014 och 2015 baseras på ett nytt datamaterial (MSTAR),
med en viss mån annorlunda hushållsdefinition än den som används för
tidigare år. Detta är viktigt att ha i åtanke när man tolkar de olika
indikatorernas utveckling över tid, liksom när man jämför olika hushållstypers situation mellan olika år.
I datamaterialet som används för de första fem indikatorerna finns ingen
information om växelvis boende bland barn till separerade föräldrar, utan
alla barn registreras som boende hos den förälder där barnet är folkbokfört.
Detta gör att det finns en risk att ensamstående föräldrars ekonomi framstår
som sämre än den egentligen är, eftersom det i registret ser ut som att den
förälder barnet är folkbokfört hos har hela försörjningsansvaret för barnet. I
själva verket bor en stor del av alla barn vars föräldrar är separerade växelvis hos båda föräldrarna, vilket innebär att föräldrarna delar på försörjningsansvaret. I indikator 6, jämställt föräldraskap¸ utgår datamaterialet inte från
hushållet utan utifrån föräldrar med delad vårdnad om ett gemensamt barn,
oavsett hur föräldrarna och barnet bor.
Sammantaget visar denna rapport att den ekonomiska familjepolitiken i
många avseenden bidrar till barnhushållens välfärd och till att minska
skillnaderna mellan hushåll med och utan barn. Resultaten visar genomgående att förmånerna är mest betydelsefulla för hushåll med ensamstående
föräldrar, framför allt ensamstående kvinnor, med flera barn, samt för
hushåll med föräldrar födda utomlands. Andelen ekonomiskt utsatta är
också högst i dessa grupper. Resultaten pekar dock också på att de
ekonomiska familjeförmånernas betydelse för barnfamiljernas ekonomiska
välfärd har minskat över tid. De största förändringarna skedde mellan 1998
och mitten av 2000-talet. Utvecklingen har fortsatt även därefter, men i
långsammare takt. Detta kan förklaras av att ersättningsnivåerna i både de
behovsprövade och generella bidragen inte har ökat i samma takt som lönenivån 11. Arbetsinkomster blir därför allt viktigare, medan transfereringarna
minskar i betydelse. Dessutom har skatteavdraget på arbetsinkomster, det så
kallade jobbskatteavdraget, under senare år gjort att skatten på arbete är
lägre än på ersättningar från föräldraförsäkringen. Även detta kan ha
bidragit till att den ekonomiska familjepolitikens andel av hushållens
disponibla inkomst minskat. Även långsiktiga demografiska förändringar
kan ha betydelse för utvecklingen. Unga etablerar sig på arbetsmarknaden
allt senare, och förstagångsföräldrarnas genomsnittliga ålder stiger. Detta
bidrar till att färre barn föds, samtidigt som det i första hand är hushåll där
föräldrarna har förhållandevis höga inkomster som får fler än två barn. Detta
påverkar på lång sikt inkomstfördelningen bland barnfamiljer, och även
betydelsen av den ekonomiska familjepolitiken. Avslutningsvis visar
rapporten också att jämställdheten i föräldraskapet ökar, i bemärkelsen av
11
Eftersom de resultat som presenterats för 2015 är framskrivningar baserade på 2014 års
siffror framgår inte de förändringar som gjorts av underhållsstödet under 2015.
60
Socialförsäkringsrapport 2016:6
att alltfler föräldrapar delar lika föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Utvecklingen går dock långsamt och det är fortfarande mammorna
som tar ut majoriteten av dagarna.
61
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Referenser
Alm, Susanne, Olof Bäckman, Anna Gavanas, och Johanna Kumlin
(2010:13), Utsatthetens olika ansikten. Institutet för framtidsstudier,
arbetsrapport 2010:13.
Atkinson, Anthony, Bea Cantillon, Eric Marlier och Brian Nolan (2002),
Social Indicators: The EU and Social Inclusion, Oxford University Press:
Oxford.
Betänkande 2005/06: AU11. Nya mål i jämställdhetspolitiken.
Duvander, Ann-Zofie (2014), “How long should parental leave be?
Attitudes to gender equality, family, and work as determinants of women’s
and men’s parental leave in Sweden”, Journal of Family Issues 35 (7):909–
926.
Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (2015), Familjepolitik för
alla? En ESO-rapport om föräldrapenning och jämställdhet. Stockholm:
Rapport 2015:5.
Försäkringskassan (2010a), Jämställdhetsbonusen – en effektutvärdering.
Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2010:5.
Försäkringskassan (2011), Särlevande föräldrar och deras barns boende
och underhåll. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2011:5.
Försäkringskassan (2013a), Ojämställd arbetsbörda. Föräldraledighetens
betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete. Stockholm:
Socialförsäkringsrapport 2013:9.
Försäkringskassan (2013b), De jämställda föräldrarna. Vad ökar
sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag? Stockholm:
Socialförsäkringsrapport 2013:8.
Försäkringskassan (2014a), Barnhushållens ekonomi – utveckling,
omfördelning och valfrihet. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2014:11.
Försäkringskassan (2014b), Låg kunskap om jämställdhetsbonus.
Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2014:1.
Försäkringskassan (2015), Jämställdhet och sjukfrånvaro – Förstagångsföräldrar och risken för sjukfrånvaro vid olika jämställdhetssituationer och
effekter på sjukfrånvaron av reformer inom föräldraförsäkringen.
Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2015:3.
Iceland, John (2005),”Measuring Poverty: Theoretical and Empirical
Considerations”, Measurement: Interdisciplinary Research and
Perspectives. 3(4):199–235.
62
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Proposition 2005/06:155. Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya
mål i jämställdhetspolitiken.
Regeringskansliet (2011), Jämställdhetspolitikens inriktning 2011–2014
(Regeringens skrivelse 2011/12:3).
SCB (2014), Olika familjer lever på olika sätt – om barns boende och
försörjning efter en separation. Demografiska rapporter 2014:1.
SFS 2008:567. Diskrimineringslag.
Socialstyrelsen (2010), Social rapport 2010.
Socialstyrelsen (2013), Ekonomisk utsatthet och välfärd bland barn och
deras familjer 1968–2010: underlagsrapport till Barns och ungas hälsa,
vård och omsorg 2013.
SOU 2005:66. Jämställdhetspolitiska utredningen. Makt att forma samhället
och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål.
63
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Appendix A:
Tabell- och diagrambilaga
Diagram A3.1 Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter
(bidrag till Gini-koefficienten) 1998–2015. Barn 0–19 år
Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT
Diagram A4.1 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet bland
barn 0–19 år. Antal kronor per år, 2015 års penningvärde
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
1998
2000
Barn 0-19 år
2002
2004
2006
Barn 0-6 år
2008
2010
Barn 7-12 år
2012
Källa: MSTAR, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
64
2014
Barn 13-19 år
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Tabell A4.1
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet 2015
bland barn 0–19 år och dess procentuella förändring 2010–
2015
Barn 0–6 år
Barn 7–12 år
Barn 13–19 år
Flickor
Pojkar
Barn 0–19 år
Medianen av ekonomisk
standard år 2015
Förändring (procent)
2010–2015
203 505
218 029
231 505
217 024
215 618
216 387
9,35
14,87
14,23
12,43
12,72
12,57
Källa: MSTAR, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Diagram A4.2 Utvecklingen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet
(percentiler) bland barnhushåll. Personer 0–64 år. 2015 års
penningvärde
400 000
350 000
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
1998
2000
2002
2004
2006
Percentil 10
Percentil 30
Percentil 70
Percentil 90
2008
2010
2012
2014
Percentil 50 (Medianen)
Källa: MSTAR, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
Tabell A4.2
Ekonomisk standard (percentiler) bland personer i barnhushåll samt dess procentuella förändring 2010–2015
Percentil 10
Percentil 30
Percentil 50 (median)
Percentil 70
Percentil 90
Ekonomisk standard
2015
Förändring (procent)
2010–2015
116 944
179 980
224 358
273 184
370 709
8,60
11,07
12,79
14,56
16,44
Källa: MSTAR, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR 2014 med hjälp av FASIT
65
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram A5.1 Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll
med ensamstående föräldrar med svensk eller utländsk
bakgrund. Personer 0–64 år
70
60
50
40
30
20
10
0
2008
2009
2010
2011
Ensamstående far, svensk bakgrund
2012
2013
2014
2015
Ensamstående mor, svensk bakgrund
Ensamstående mor, utländsk bakgrund
Not: Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i
diagrammet.
Källa: Hushållens ekonomi 2008–2013, MSTAR 2014, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR
2014 med hjälp av FASIT
Diagram A5.2 Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll med ensamstående föräldrar med svensk eller
utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
70
60
50
40
30
20
10
0
2010
2011
2012
2013
2014
2015
Ensamstående far, svensk bakgrund
Ensamstående mor, svensk bakgrund
Ensamstående mor, utländsk bakgrund
Not: Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i
diagrammet.
Källa: Hushållens ekonomi 2010–2013, MSTAR 2014, värden för 2015 är en framskrivning av MSTAR
2014 med hjälp av FASIT
66
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram A5.3 Andel (%) personer 20–64 år med svensk och utländsk
bakgrund med låg ekonomisk standard under 1–5 år under
perioden 2010–2014. Redovisat efter hushållstyp år 2010.
Ensamstående föräldrar med svensk och utländsk bakgrund
70
60
50
40
30
20
10
0
1
2
3
4
5
Ensamstående far, utländsk bakgrund
Ensamstående mor, utländsk bakgrund
Ensamstående far, svensk bakgrund
Ensamstående mor, svensk bakgrund
Källa: LISA
Diagram A5.4 Andel (%) personer 20–64 år med svensk och utländsk bakgrund med fast låg ekonomisk standard under 1–5 år under
perioden 2010–2014. Redovisat efter hushållstyp år 2010.
Ensamstående föräldrar med svensk och utländsk bakgrund
70
60
50
40
30
20
10
0
1
2
3
4
5
Ensamstående far, utländsk bakgrund
Ensamstående mor, utländsk bakgrund
Ensamstående far, svensk bakgrund
Ensamstående mor, svensk bakgrund
Källa: LISA
67
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram A6.1 Andel (%) av föräldraparen som delar lika på föräldrapenninguttaget (båda tar minst 40 %), för barn födda 2005, 2008 och
2011. Uppdelat på mannens utbildningsnivå vid barnets födsel
Källa: Försäkringskassan
Diagram A6.2 Mannens genomsnittliga andel (%) av det totala antalet
uttagna dagar med föräldrapenning, för barn födda 2005, 2008
och 2011. Uppdelat på kvinnans utbildningsnivå vid barnets
födsel
Källa: Försäkringskassan
68
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Diagram A6.3 Mannens genomsnittliga andel (%) av det totala antalet
uttagna dagar med föräldrapenning, för barn födda 2005, 2008
och 2011. Uppdelat på mannens utbildningsnivå vid barnets
födsel
Källa: Försäkringskassan
69
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Appendix B: Teknisk bilaga
I detta avsnitt redovisas de metoder och definitioner som används i
rapporten.
Data
Beräkningarna i denna rapport bygger på flera olika datakällor från
Statistiska centralbyrån. För uppgifter fram till 2013 används urvalsundersökningen Hushållens ekonomi (HEK). HEK är en årlig intervjuundersökning av ett urval av den svenska befolkningen. Från 1980 har mellan 10 000
och 19 000 personer varje år tillfrågas om bland annat hushållets sammansättning, arbetstid, sysselsättning och utgifter för barnomsorg och boende.
Från 2014 används i stället det registerbaserade urvalet MSTAR. I båda
fallen kompletteras dessa med uppgifter från Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA). LISA
innehåller information om alla personer äldre än 14 år (före 2010 äldre än
15 år) som varit folkbokförda i Sverige den sista december under det
aktuella året. Eftersom registret täcker hela befolkningen går det där att följa
personer över tid och göra redovisningar på låg aggregationsnivå.
Denna rapport innehåller uppgifter för 2015 som tagits fram med hjälp
SCB:s simuleringsmodell Fördelningsanalytiskt statistiksystem för
inkomster och transfereringar (FASIT). Detta innebär att en framskrivning
av information, baserat på den senaste färdigställda versionen MSTAR, görs
för att få en prognos över situationen 2015. FASIT har utvecklats av SCB
för att mäta effekter av genomförda förändringar och simuleringar av tänkta
nya skatte-, transfererings- och avgiftssystem. Simuleringsmodellen gör det
möjligt att beskriva olika gruppers fördelningsprofil vad beträffar inkomster,
skatter och viktiga transfereringar.
För indikator 6, jämställt föräldraskap, baseras resultaten på uppgifter om
utbetalningar av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning i Försäkringskassans datalager Store. Dataunderlaget omfattar endast föräldrar som
varit vårdnadshavare tills barnet fyllt två år, fått max ett barn under året och
där en förälder är man och en är kvinna. För föräldrapenning studeras
utbetalningar av föräldrapenning som har skett till dess att ett barn fyllt två
år för barn födda 2005, 2008, och 2011. För tillfällig föräldrapenning
används uppgifter om utbetalningar när barnet är mellan 2 och 4 år, för barn
födda 2008 och 2011 12.
12
Barn födda 2005 finns inte med då Försäkringskassan bytte handläggningssystem under
denna period och uppgifter om tillfällig föräldrapenning finns i två olika registerkällor.
Kohorterna 2008 och 2011 registrerades i samma system varvid dessa används i
rapporten.
70
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Definitioner
Hushåll
Barn till separerade föräldrar är oftast folkbokförda hos mamman, även om
de bor växelvis hos båda sina föräldrar. I databaserna ser det därför ut som
att ensamstående föräldrar ensamma försörjer sina barn, även om många i
praktiken delar försörjningsansvaret med den andra föräldern. Ensamstående
föräldrars försörjningsbörda överskattas alltså, vilket kan leda till att till
exempel den ekonomiska utsattheten bland ensamstående föräldrar framstår
som större än den egentligen är. Omkring 30 procent av alla barn med
ensamstående föräldrar bor ungefär lika mycket hos båda sina föräldrar och
andelen har ökat över tid (Försäkringskassan 2011). I de flesta fall där
barnen bor växelvist delar föräldrarna lika på de kostnader som uppstår,
eller står för de kostnader som uppstår när man har barnet boende hos sig
(SCB 2014).
Hushållsdefinitionen är mycket viktig i denna rapport, eftersom hushållssituationen påverkar den disponibla inkomsten, inkomstfördelningen och
vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för den ekonomiska
standarden.
I HEK, som utgör underlaget för resultaten fram till och med 2013,
definieras ett kosthushåll som personer som bor i samma bostad och som
har gemensam ekonomi och kosthållning. Flera generationer kan ingå i
hushållet, liksom syskon eller vänner som bor tillsammans. Som barnhushåll
räknas ett hushåll där det bor minst en person mellan 0 och 19 år. I databasen registreras bara på vilken adress barnet är folkbokfört (det går inte att
vara folkbokförd på mer än en adress).
Hushålsdefinitionen i MSTAR, som används från och med 2014, utgår från
Hushålls och Bostadsstatistikens (HoB) uppgifter om folkbokföring på
lägenhetsnivå. Individer folkbokförda på samma fastighet och samma lägenhet (om fastigheten består av mer än en lägenhet) räknas till ett bostadshushåll. Bostadshushållen definieras efter hushållstyp enligt följande:
1. Samboende:
a. Gift/registrerad partner
b. Sambo med gemensamma barn
c. Sambo utan gemensamma barn (skattas enligt följande definition: två
personer folkbokförda i samma lägenhet, som är minst 18 år, av olika kön,
där åldersskillnaden mellan personerna är mindre än 15 år, och är inte nära
släkt. Endast ett möjligt sambopar kan bildas inom hushållet)
2. Ensamstående är man om man är den enda personen över 19 år i hushållet
3. Övriga hushåll (hushåll med flera vuxna som inte kan klassas som samboende
eller utan folkbokförda vuxna)
71
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Utöver detta definieras i MSTAR barnhushåll som hushåll med minst två
folkbokförda personer som har en förälder-barn-relation till varandra. En
förälder-barn-relation skapas om en person är biologisk förälder, adoptivförälder, vårdnadshavare eller ”Annan person” (t.ex. fosterförälder) till ett
barn hushållet. Personer 0–19 år räknas som barn under förutsättning att
personen själv saknar barn i samma hushåll, ej ingått äktenskap, registrerat
partnerskap eller är sammanboende, i vilka fall personen räknas som vuxen.
Personer som är 18 eller 19 år och som inte bor med föräldrar eller annan
vuxen person räknas som vuxna.
Övergången från HEK till MSTAR och därmed från kosthushåll till bostadshushåll medför förändringar i den beräknade fördelningen av olika hushållstyper. Antalet bostadshushåll är lägre än antalet kosthushåll. Detta beror
bland annat på att (olikkönade) samboende par utan gemensamma barn kan
kopplas ihop vilket tidigare enbart var möjligt att göra för de svarande i
HEK. Förändringarna innebär sammanfattningsvis att antalet ensamstående
är lägre i MSTAR och antalet sammanboende högre. Detta innebär att det är
svårt att uttala sig om huruvida förändringar som skett mellan 2013 och
2014 är reella eller en konsekvens av det förändrade statistiska underlaget.
För indikator 6, jämställt föräldraskap, är utgångspunkten för data
vårdnadshavarskap i stället för hushåll. Inga uppgifter finns om hur barnet
eller föräldrarna bor.
Inkomster och konsumtionsenheter
Den disponibla inkomsten är den inkomst ett hushåll kan använda till
konsumtion och sparande. För de flesta hushåll utgör inkomster från arbete
den största delen av den disponibla inkomsten. Tillsammans med inkomster
från kapital utgör arbetsinkomsten den så kallade faktorinkomsten. För att
räkna ut den disponibla inkomsten lägger man till transfereringar från till
exempel socialförsäkringarna och räknar bort den skatt som ska betalas.
Schematisk kan den disponibla inkomsten sammanfattas som:
Löneinkomst (+)
Företagarinkomst (+)
Kapitalinkomst (+ eller –)
= Faktorinkomst
Positiva transfereringar, ej ekonomisk familjepolitik (+)
Positiva transfereringar, ekonomisk familjepolitik (+)
varav generella bidrag
varav försäkring
varav behovsprövade bidrag
Negativa transfereringar, skatter (–)
= Disponibel inkomst
Informationen om inkomster bygger på årliga uppgifter från inkomsttaxeringen. Därför studeras de ekonomiska förhållandena under ett
kalenderår.
72
Socialförsäkringsrapport 2016:6
I rapporten användes genomgående disponibel inkomst per konsumtionsenhet, som även kallas ekonomisk standard. Denna tas fram genom att
relatera hushållets disponibla inkomst till hushållets sammansättning och
justera för försörjningsbörda. Detta gör att det går att jämföra den
ekonomiska situationen mellan personer som bor i olika typer av hushåll.
För att justera inkomsten används en konsumtionsenhetsskala vars
parametrar varierar beroende på hushållstyp. I denna rapport används en
konsumtionsenhetsskala som konstruerats av SCB som även tar hänsyn till
att utgifter för bostad, barnomsorg och lokala resor varierar. Personerna i ett
hushåll tilldelas vikter enligt följande skala:
Person i hushållet
Vikt
Ensamboende eller första vuxen i ett samboförhållande
Andra vuxen i samboförhållande
Ytterligare vuxen
Första barnet 0–19 år
Andra och påföljande barn 0–19 år
1,00
0,51
0,60
0,52
0,42
Median, medeltal, kvintiler och percentiler
För att på ett enkelt sätt beskriva den ekonomiska situationen för en typisk
person används ofta medelinkomst eller medianinkomst. Medelinkomsten
räknas ut genom att den totala inkomstsumman delas med antalet personer
i befolkningen. Medianen fås fram genom att rangordna alla personer efter
stigande inkomst och ta det mittersta värdet i fördelningen, om det finns nio
personer i befolkningen utgör den person med den femte största inkomsten
medianinkomsttagaren. Skillnaden mellan median och medelvärde består
bland annat av att medianinkomsten inte påverkas av att det kan finnas
personer med extremt höga inkomster, vilket driver upp medelinkomsten.
I rapporten redovisas medelinkomst när disponibel inkomst delas upp i olika
inkomstslag, medan medianinkomst används i beskrivningen av hushåll med
låg ekonomisk standard.
Inkomstkvintiler tas fram genom att befolkningen delas upp i fem lika stora
grupper rangordnade efter stigande inkomst. De 20 procent av befolkningen
med lägst inkomst hamnar i den lägsta kvintilen, de nästkommande 20
procenten hamnar i kvintilgrupp 2, och så vidare. De 20 procent av befolkningen med högst inkomst hamnar alltså i den femte kvintilen. På ett
liknande sätt kan man välja att presentera vissa percentiler av inkomstfördelningen, där till exempel den 10e percentilen omfattar de 10 procent av
befolkningen som har de lägsta inkomsterna och 90e percentilen de 10
procent som har de högsta inkomsterna i befolkningen.
73
Socialförsäkringsrapport 2016:6
Gini-koefficient och koncentrationskoefficient
Gini-koefficienten är ett ekonomiskt mått på ojämlikheten i ett land eller
inom en grupp. Gini-koefficienten har ett värde mellan 0 och 1 där 0 innebär
total jämlikhet (det vill säga att alla har exakt lika stora tillgångar) och 1
innebär att alla tillgångar ägs av en enda person. Ju lägre Gini-koefficienten
för inkomster är desto mer jämlikt är löner, vinster, bidrag och andra
ersättningar fördelade inom ett land.
Koncentrationskoefficienten är ett index som anger fördelningsprofilen hos
en inkomstkälla. Den kan anta värden mellan –1 och +1. Ju högre värde,
desto starkare är inkomstkällan koncentrerad till personer eller hushåll med
hög inkomst. Ett negativt värde anger att inkomstkällan är koncentrerad till
dem med låg inkomst.
74
Socialförsäkringsrapport 2016:6
I serien Socialförsäkringsrapport har följande skrifter
publicerats under år 2016:
2016:1
Effektutvärdering av Den nya sjukförsäkringsprocessen
2016:2
Nöjd eller missnöjd med Försäkringskassan? Problem, styrkor
och de viktigaste förbättringsområdena
2016:3
Barns relativa ålder och funktionsnedsättning. Betydelsen av att
vara född i slutet av året för vårdbidrag, aktivitetsersättning och
assistansersättning
2016:4
Samordningsförbunden och unga med aktivitetsersättning. En
uppföljning av insatser finansierade av samordningsförbunden
för unga med aktivitetsersättning
2016:5
Assistansersättningens utveckling. Förändringsprocesser
2005–2015
2016:6
Barnhushållens ekonomi. Resultatindikatorer för den
ekonomiska familjepolitiken 2016
75