MÄLARDALENS HÖGSKOLA
DATORN OCH FOTO
QUY VAN LUU
[email protected]
JOHN BÄCKSTRAND
[email protected]
Institutionen för datateknik (IDt)
CT 3620 Vetenskapsmetodik för teknikområdet, 5p
09 november 2003, VÄSTERÅS
SAMMANFATTNING
Vår rapport är en återgivning av hur datorn kan underlätta arbetet med bildbehandling. Vi har
först och främst lagt vår fokus på fotografering. Begrepp som punktgrafik, vektorgrafik,
bildupplösning och färgdjup har vi tagit upp eftersom de är viktiga i sammanhanget.
Dessutom har vi gett en rad exempel på olika typer av bildkorrigeringar, till exempel
färgnyans, färgmättnad och färgintensitet, och ett exempel på hur man kan manipulera en bild.
Vi har använt ett bildbehandlingsprogram som heter Adobe Photoshop för att ta fram
ovannämnda exempel.
Astronomisk bildbehandling är ännu mer anknuten till datorn. Därför har vår ambition också
varit att berätta om dess problem, lösning och fördelar.
Både att korrigera och manipulera bilder är något som är enkelt, och som är givande, speciellt
med tanke på att kanske just det där speciella fotografiet kunde räddas, trots att det var taget
under dåliga förhållanden.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
SAMMANFATTNING .............................................................................................................. 2
INLEDNING .............................................................................................................................. 4
Bakgrund ................................................................................................................................ 4
Problemformulering ............................................................................................................... 4
Mål ......................................................................................................................................... 4
Syfte........................................................................................................................................ 4
Metod ..................................................................................................................................... 4
Avgränsning ........................................................................................................................... 4
BILDBEHANDLING ................................................................................................................. 4
Fotografiska begrepp .............................................................................................................. 5
Exponering ......................................................................................................................... 5
Tonomfång ......................................................................................................................... 5
Vad är en digital bild? ............................................................................................................ 5
Punktgrafik och vektorgrafik .............................................................................................. 5
Bildupplösning ................................................................................................................... 6
Färgdjup.............................................................................................................................. 6
Bitar per bildpunkt.............................................................................................................. 6
VERKTYG OCH TEKNIKER................................................................................................... 7
Justering av en bilds tonomfång ............................................................................................. 7
Nivåer ................................................................................................................................. 7
Kurvor ................................................................................................................................ 7
Öka bildens totala tonomfång............................................................................................. 7
Justering av en bilds färger ..................................................................................................... 8
Justering av färgstick .......................................................................................................... 8
Nyans/mättnad/ljushet ........................................................................................................ 8
Bildmanipulering .................................................................................................................... 8
Kloning ............................................................................................................................... 8
Övriga verktyg ........................................................................................................................ 9
Skärpa/oskärpa ................................................................................................................... 9
Beskärning .......................................................................................................................... 9
Rotation ............................................................................................................................ 10
ASTRONOMISK BILDBEHANDLING ................................................................................ 10
Problem ................................................................................................................................ 10
Lösningar .............................................................................................................................. 10
Andra fördelar ...................................................................................................................... 11
SLUTSATS ............................................................................................................................. 11
REFERENSER....................................................................................................................... 12
3
INLEDNING
Bakgrund
Den digitala bilden är på stark frammarsch, speciellt för amatörer som inte vill betala pengar
för varje film och bild som framkallas. Digitalkamerans snabba utveckling och prisfall gör att
den ur ett långsiktigt perspektiv kanske både är billigare och bättre än traditionella
filmkameror. Bildbehandling är dock något som kanske ofta förbises av nybörjare, och som
samtidigt är mycket viktigt för att få så bra bilder som möjligt från sin kamera.
Problemformulering
Vilka sorters fotografiska misstag kan rättas till i datorn, på vilket vis och med vilket
resultat?
Hur enkelt är det att luras med manipulerade bilder, och vad krävs?
Mål
Vi strävar efter att ge en generell beskrivning av digital bildbehandling utan att knyta det till
något speciellt datorprogram. Vi vill förmedla principerna bakom de specifika operationer
man kan göra på en bild, och i vilket syfte man oftast använder specifika verktyg. Det kan ses
som en rad grundläggande tips om bildbehandling, eller som en liten referens över vad som
kan göras med dagens mjukvara.
Syfte
Bildbehandling omfattar många olika saker. Det kan handla om att förstå den digitala bilden,
till exempel vad den består av och hur datorn hanterar dess data. Begrepp som pixlar, färger
och upplösning kan då förekomma.
Vi kommer därför att visa exempel på de tekniker man behöver vara bekant med för att kunna
bearbeta bilder både på ett kreativt sätt och för att korrigera större eller mindre fel.
Metod
Vi kommer att skapa de ovannämnda exemplen genom att använda ett
bildbehandlingsprogram som heter Adobe Photoshop.
Nivåer, korrigering av färgstick, färgnyans, färgmättnad, färgljushet, kloning, skärpa, oskärpa,
beskärning och rotation är de verktyg som bland annat finns med i programmet och som vi
kommer att syssla med i detta projekt.
Dessutom kommer vi att förklara begrepp som vektorgrafik, punktgrafik, bildupplösning och
färgdjup.
Avgränsning
Vi kommer att förklara vad som är skillnad mellan vektorgrafik och punktgrafik, men
koncentrerar oss bara på den senare då den är det som produceras av kameror.
BILDBEHANDLING
Vi börjar med att dela in bildbehandling i två stora områden:
4
1. Korrigering
2. Manipulation.
Man kan till exempel korrigera ljushet, mörkhet och färg och man kan också manipulera en
bild för att luras, roa eller tjäna pengar.
Man kan lära sig hur man förbättrar en bild i datorn, men man kan också råka ut för att
försämra dess kvalitet genom att använda fel teknik. Därför är det en fördel om man först
förstår vissa begrepp och behärskar vissa tekniker innan man ger sig på det roliga.
Fotografiska begrepp
Exponering
Med exponering menas traditionellt hur mycket ljus en ljuskänslig film i en kamera har tagit
emot. En bild som kommer ut för ljus kallas överexponerad, medan en bild som är för mörk
kallas underexponerad. Exponeringen styrs av bländare och exponeringstid. Bländaren i en
kamera är i princip ett hål vars storlek kan förändras. Ju större hålet är, desto mer ljus träffar
filmen. Exponeringstiden är den tid som bländaren är öppen för och släpper igenom ljus. Ju
längre exponeringstid, desto mer ljus träffar filmen.
Tonomfång
Människan kan se klart i så dåligt ljus som det från stjärnor, och i så klart ljus som solbelyst
snö. Dessa två extrema scenarion skiljer sig mer än en miljard gånger i absolut fysikalisk
ljusstyrka. I en och samma uppfattad ”bild” kan människan urskilja ljusskillnader på 10000
gånger mellan ljust och mörkt. En datorskärm kan å andra sidan bara visa en skillnad på cirka
250 gånger mellan ljust och mörkt [Reinhard02]. Digitalkameror är ett annat system som har
problem med tonomfång, då de inte alltid kan få med allting, från ljust till mörkt, i en bild
utan att delar av bilden blir över- eller underexponerad.
Ett annat ord för tonomfång är dynamiskt omfång, där tonomfång är en term från fotografin
medan dynamiskt omfång används mer generellt inom fysik och matematik.
Vad är en digital bild?
Det är en bild som lagras som siffror, det vill säga ”ettor” och ”nollor”. Digitala bilder skiljer
sig från analoga på det sätt att digitala bilder både kan manipuleras och lagras utan förlust av
information.
Punktgrafik och vektorgrafik
Punktgrafik och vektorgrafik är två tekniker som används för att lagra en bild digitalt.
Vektorgrafik betyder att en bild byggs upp av matematiska formler och har därmed den
fördelen att förstora bilden hur mycket som helst utan att filstorleken ökar. Vektorgrafik är
dessutom inte taggig.
Punktgrafik (rastergrafik) betyder att en bild byggs upp av ett antal bildpunkter (pixlar) i höjdoch sidled. Man kan likna att skapa en bild i punktgrafik med att ha ett rutat papper och måla
bilden genom att fylla de olika rutorna med färger. Filstorleken på punktgrafik bestäms bland
annat av hur många pixlar punktgrafiken består av. Om man förstorar en rasterbild tillräckligt
mycket ser den antingen taggig eller suddig ut, beroende på vilken metod man använder sig av
att beräkna de nya pixlarna.
5
Sammanfattningsvis lagras fotografier i datorn som punktgrafik medan tredimensionella
bilder bygger på båda teknikerna.
Bildupplösning
Bildupplösning är tätheten av pixlar (bildpunkter) i en bild och mäts i pixlar per tum. Om en
bild har 72 pixlar per tum, innebär det att en 1 x 1 tum stor bild består 5184 pixlar. (72 pixlar
bred x 72 pixlar hög = 5184). Ju högre upplösning desto fler pixlar finns det i bilden. En 3 x 3
tum stor bild med en upplösning av 72 pixlar per tum består av 46 656 pixlar med färger.
Samma bild med en upplösning på 300 pixlar per tum skulle ha 810 000 pixlar med färger.
Högre upplösning gör att detaljer i bilden syns bättre och att färgövergångar blir mjukare.
En bild med en bredd på 355 pixlar och en höjd på 290 skrivs ut med 106 pixlar per tum,
vilket motsvarar att den i utskrift blir 355/106 = 3,35 tum bredd. Multiplicerat med 2,54 (1tum
= 2,54 cm) ger det en bredd på 8,5 cm. Höjden blir (290/106)*2,54=6,95 cm.
En annan tolkning av upplösning är det totala antalet pixlar i en bild, eller hur många pixlar
bred och hög en bild är. En vanlig upplösning hos digitalkameror idag är till exempel 3
megapixels, alltså tre miljoner pixlar. Detta motsvarar alltså en bild med cirka 2000 pixlar på
bredden och 1500 pixlar på höjden. Denna bild kan man skriva ut i 6,6x5 tum i upplösningen
300 pixlar per tum, vilket ungefärligt motsvarar en vanlig pappersbild som man får från en
35mm kamera i fysisk storlek. Den engelska förkortningen för pixlar per tum är dpi (dots per
inch), och det är ett vanligt begrepp när det gäller skrivare av alla de slag: nästan alla skrivares
upplösning beskrivs med detta mått. Även inom tryck används punkter per tum flitigt. Man
ska dock tänka på att man inte alltid kan jämföra dpi hos en skrivare mot en annan: deras
grundläggande tekniker kan skilja avsevärt. Man kan inte heller jämföra dpi hos en tidning
med dpi på en reklampelare, där betraktningsavståndet istället skiljer sig avsevärt vilket gör att
helt olika dpi krävs. I tidningar kan 300-1200 dpi användas, medan en reklampelare klarar sig
bra med 100 dpi.
Färgdjup
En bit är den minsta beståndsdelen i något som lagras på en dator. Det går åt antingen 7 eller 8
bitar för att lagra ett tecken. Det finns plats för 128 olika tecken om man använder 7 bitar,
vilket bara räcker till för att rymma de engelska bokstäverna och några specialtecken medan
det finns plats för 256 olika tecken om man använder 8 bitar.
Bitar per bildpunkt
Som bekant finns det två möjliga lägen för varje bit, noll eller ett. Om en bild lagras med 1 bit
per bildpunkt kan man välja mellan två färger, oftast svart och vitt. Bilden tar då litet utrymme
på hårddisken och i minnet och kan snabbt bearbetas i datorn.
Om en bild däremot lagras med 4 bitar per bildpunkt kan man välja mellan 16
kombinationsmöjligheter, det vill säga 16 olika färger eller gråtoner.
För att återge en bild fotorealistiskt krävs det hela 24 bitar per bildpunkt. De 24 bitarna är
uppdelade i 3 färgkanaler, röd, grön och blå, där varje kanal upptar 8 bitar och alltså kan anta
256 olika värden. Detta ger varje bildpunkt möjlighet att anta en av drygt 16 miljoner olika
färger, vilket är ungefär så många som ett mänskligt öga kan uppfatta. En skillnad är dock att
ögat kan uppfatta mycket större skillnader mellan ljus och mörker än vad en datorskärm kan
visa. Vi ska återkomma till vilka problem detta kan leda till senare.
6
VERKTYG OCH TEKNIKER
Justering av en bilds tonomfång
Nivåer
Nivåer (se figur 1) är ett verktyg för kontrasts- och ljushetskorrigering hos bilder. Verktyget
visar ett stapeldiagram över en bilds alla pixlar och hur färgerna i dessa fördelar sig med tanke
på ljushet och mängd pixlar. Antalet staplar speglar hur många åtskilda värden varje pixel kan
ha, till exempel 256 för en bild med 8 bitar per färgkanal. Varje stapel visar i sin tur hur
många pixlar i bilden som har just den ljusintensiteten, där helt svart är längst till vänster och
helt vitt är längst till höger. Ett sådant diagram kallas histogram. Ett histogram visar med
andra ord vilken fördelning bilden har av ljusa, mörka och mellangrå pixlar. Pilarna under
histogrammet är det man använder för att förändra bilden: den resulterande bildens histogram
kommer att expanderas ifrån området mellan den svarta och den vita pilen.
Figur 1.
Exempel på hur ett histogram kan se ut
Bild 1 & 2: Bilden till vänster
kommer oredigerad från en
digitalkamera. Bilden till höger
visar resultatet efter att nivåerna i
bilden har justerats.
Kurvor
Kurvor är ett annat verktyg än nivåer, men med samma syfte: att justera kontrast och ljushet
hos bilden. Skillnaden mot nivå-verktyget är att med ”kurvor” har man möjlighet att göra en
mer specificerad omformning av de olika ljusnivåerna än med nivå-verktyget [Sulonen02]. I
bild 1 och 2 användes kurvor, eftersom nivå-verktyget inte gav ett tillräckligt bra resultat.
Öka bildens totala tonomfång
När man tar kort ute i naturen så klarar kameran ofta inte av att representera de ljusaste
partierna i bilden samtidigt som de mörka partierna, utan man får områden som antingen är
helt svarta eller helt vita, då det egentligen finns detaljer. Det faktum att det mänskliga ögat
inte har något problem att se alla detaljer gör detta problem ännu värre, eftersom fotografen
upplever att kamerna inte visar bilden som han såg den när han fotograferade. Bilder med
ljuskällor är de främsta orsakerna till att man överskrider kamerans tonomfång, speciellt där
solen är med. Även inomhus kan det ske om solen lyser in genom ett fönster. En teknik som
fungerar vid stillastående motiv är att ta flera exponeringar för samma bild, både under- och
överexponerade bilder behövs [Debevec97]. Sedan använder man speciellt programvara för
att konvertera dessa bilder till en enda bild, där detaljer finns både där det är ljust och där det
7
är mörkt. Speciella tekniker krävs för att behålla både ljusa och mörka partier samtidigt som
man behåller kontrasten [Reinhard02].
Justering av en bilds färger
Justering av färgstick
En bild som avbildar ett i verkligheten vitt föremål, bör ju självfallet avbilda föremålet vitt i
slutändan. Så är dock inte alltid fallet, och när en bild har en färgförskjutning kallas det
färgstick. Oftast uppstår färgstick på grund av att kamerans automatiska vitbalans har
misslyckats med att gissa hur bilden ska se ut [Busch01]. Det kan avhjälpas i
bildbehandlingsprogram med hjälp av ett färgbalansverktyg. Ett sätt att få en korrekt färg är
att kontrollera ett föremål i bilden som bör bara färgneutralt, till exempel snö eller ett vitt
papper. Ser man att de har ungefärligt lika stora värden i både den röda, gröna och blå
färgkanalen så är vitbalansen i bilden återställd.
Bild 3: Bild med blåstick
Bild 4: Denna bild har färgkorrigerats
Nyans/mättnad/ljushet
Nyans, mättnad och intensitet är egenskaper som används för att definiera färg. Det kan ses
som en annan variant att definiera pixlars färg istället för genom röd, grön och blå intensitet.
Nyans har att göra med färgens våglängd, till exempel röd, orange och lila. Mättnad har att
göra med mängden grått i färgen, där 100 % mättnad betyder inget grått alls. Intensitet mäter
mängden ljus i en färg. Nyans/mättnad är i första hand till för att ändra hela färgskalan i en
bild eller för att förstärka de urblekta färgerna, men kan också användas för att göra svart/vita
bilder [Ashford98]. Mättnad kan också användas lokalt för att få en effekt av att ett föremål.
Förslagsvis kan nämnas att det man vill rikta uppmärksamhet mot, behåller sin färg medan
man låter resten av bilden vara svart/vit. Detta är en vanlig teknik inom reklam.
Bildmanipulering
Kloning
Kloning används för att både lägga till och ta bort föremål i en bild. Kloning går ut på att man
kopierar delar av bilden för att dölja eller ta fram saker. Kloning kan användas för att
manipulera bilder, men även för korrigering av bilder. Kloning används lokalt i en bild, inte
på hela bilden.
8
Bild 5: En kopplad hund
Bild 6: Hund med koppel bortklonat.
Övriga verktyg
Skärpa/oskärpa
Skärpa och oskärpa används då man vill göra en del av en bild skarpare eller tvärtom. Oskärpa
kan till exempel användas när man har en bakgrund som är för skarp och som därför
distraherar från bildens huvudmotiv. En oskarp bakgrund riktar mer uppmärksamhet mot
huvudmotivet och får det att se skarpare ut. Skärpa kan användas på bilder som inte är
tillräckligt skarpa. Skärpa och oskärpa kan appliceras både lokalt i en bild och på hela bilden.
Att skärpa en bild för mycket kan medföra att man får oönskade bieffekter. Detta beror på att
bruset förstärks, och även på att skärpningsalgoritmen inte kan få fram mer information än
vad som finns i bilden från början. Det enda en skärpningsalgoritm gör är faktiskt att höja
kontrasten vid kanter i bilden [Sulonen02].
Bild 7: Porträtt med skarp
distraherande bakgrund.
Bild 8: Porträtt med oskärpa
applicerat på bakgrunden.
Beskärning
Beskärning används då man vill skära ut en del av en bild som man vill ha kvar. Detta görs
med hjälp av en markering som visar vilken del av bilden som kommer att behållas.
Beskärning kan också användas för att få ett motiv att fylla ut bilden på ett bättre sätt, eller att
ta bort distraherande element i utkanten av bilden. Detta kan ge en viss frihet vid
fotograferandet, eftersom man inte alltid kan rama in sitt motiv på det sätt man vill, eller kan
komma tillräckligt nära.
9
Bild 9: Originalbild.
Bild 10: Beskuren bild.
Rotation
En bild måste inte alltid vara tagen med en alldeles rak horisont. Tvärtom så kan man utnyttja
lutning för att ge bilder mer dynamik. Vissa bilder blir dock onekligen bättre om de har en
horisontell horisont, främst naturbilder eller panoramabilder där horisonten är en viktig del.
En liten snedvinkling av horisonten kan där förstöra en i övrigt bra bild.
ASTRONOMISK BILDBEHANDLING
På senare år har utvecklingen när det gäller astronomisk fotografering gått åt ett kanske lite
oväntat håll. Nu kan man nämligen använda billiga webkameror och från dem få bilder med
mycket hög kvalitet. Även digitala videokameror kan användas för astronomisk fotografering.
Problem
Generellt sett ger webkameror inte bilder med hög kvalitet. Det beror på flera saker, där vissa
är gemensamma för alla digitala kameror och sensorer:
1. Alla fotoner träffar inte en sensor. Detta gör att det krävs mer ljus, eftersom en del ljus
“kastas bort”. Andelen som träffar kallas kvanteffektivitet och typiskt för digitala
bildsensorer är 30%-60%.
2. Pixlarna har alltid ett litet värde även om inget ljust har träffat dem
3. Pixlarnas värde ökar även om inget ljust träffar under en exponering. Olika pixlar kan
också öka olika mycket.
4. När man läser av värdena från sensorn så tillkommer det brus, så kallat avläsningsbrus
5. Pixlarna kan överexponeras, och i värsta fall kan elektroner “rinna” över till
närliggande sensorer/pixlar.
Lösningar
Man kan fråga sig hur man då kan få bilder med hög kvalitet, med tanke på alla dessa problem
hos sensorer? En viktig anledning är att digitalkameror kan ta i princip obegränsat många
bilder utan kostand, till skillnad från att fotografera med film. Digitalkameror kan också ta
bilder i ganska snabb följd, speciellt digitala videokameror förstås. För att få bättre kvalitet på
bilderna utnyttjar man det faktum att man kan ta många bilder i följd på samma objekt.
Alltifrån ett tiotal till hundratals eller kanske till och med tusentals bilder kan användas för att
producera en enda bild. Till detta används mjukvara som automatiskt kan centrera bilderna
10
”ovanför” varandra i lager, och som sedan tar medelvärdet av alla bilder. Detta gör att
slumpmässigt brus tar ut sig självt, och att färgupplösningen kan ökas utöver den som
digitalkameran ger [Gregory01].
Problemen som listades tidigare går att till stor del få bort genom statistiska och kalibrerande
åtgärder. Problem 1 kan man inte göra speciellt mycket åt, vilket innebär att man till exempel
får använda en längre exponeringstid. Problem 2 och 3 kan åtgärdas genom att man kalibrerar
mjukvaran för dessa problem hos just den aktuella kameran.
För problem 2, så tar man en bild där man inte låter något ljust träffa sensorn i kameran, till
exempel genom att låta ett linsskydd sitta på kameran. Då får man en bild som beskriver hur
mycket ljus varje pixel ger ifrån sig utan att motta något ljust alls. Så dessa värden kan man
helt enkelt subtrahera från den slutgiltiga bilden.
För problem 3 så tar man en bild där man försöker belysa alla pixlar i sensorn med ett jämnt
ljust, och det resulterar i en bild som beskriver hur känslig varje enskild pixel i bilden är. Med
hjälp av detta kan man skala om den slutgiltiga bilden, och därigenom få en bild där varje
pixel blir jämnt belyst.
Problem 4 innebär att man inte kan ha allt för korta exponeringstider, eftersom varje utläsning
av en bild adderar brus till bilden.
Problem 5 kan undvikas genom att helt enkelt inte överexponera bilden.
Andra fördelar
Det finns också andra fördelar med att ha en enkel digital kamera när man fotograferar
astronomiska objekt: eftersom jorden hela tiden snurrar kring sin egen axel så rör
stjärnhimmeln och alla himlakroppar sig i en cirkelrörelse. Om man tar en lång exponering så
krävs därför, oftast dyr, motorik som kan styra teleskopet för att motverka himlens rörelse.
Om man däremot tar många bilder med kort exponeringstid, under 30 sekunder, så kan man
enkelt i datorn förskjuta bilderna så att de stämmer överens, och varje bild i sig är skarp på
grund av den korta exponeringstiden.
SLUTSATS
Med hjälp av datorn och bildredigeringsprogram kan man, relativt enkelt, korrigera en hel del
missar man kan göra när man fotograferar. Detta ger en större frihet vid själva fotograferandet,
eftersom korrigeringar är så enkla att göra. Att beskära en bild är mycket enkelt i datorn, och
det kan lösa flera problem med ett fotografi, både problem där motivet är för litet i bilden, och
där distraherande element finns i bildens utkanter. Mörka och trist gråa bilder kan enkelt
justeras med kontrast och ljusstyrka i ett bildbehandlingsprogram. Oskarpa bilder kan till viss
del göras skarpare med hjälp av till exempel “oskarp mask” verktyget. Om kamerans
automatiska vitbalans av någon anledning har “gissat fel” så kan man korrigera färgsticket.
Vi har visat att det går att korrigera en rad problem och misstag med fotografier, men datorn
kan bara hjälpa till att ta fram information som finns i bilden. Man kan inte helt korrigera
felaktig inläsning, eller dålig kvalitet hos originalbilden. Det bästa är att man använder en bild
med så bra kvalitet som möjligt. Man kan till och med komma ifrån vissa av digitalkamerans
begränsningar genom mjukvara bara genom att ta flera bilder av samma motiv.
Det är enkelt att manipulera bilder, och det kan vara bra att ha i åtanke så att man är mer
kritisk till bilder med misstänksamt innehåll. För att manipulera bilder krävs inte mer än en
dator, programvara och lite tålamod.
11
REFERENSER
[Sulonen02], P. Sulonen, 2002, <http://www.seittipaja.fi/data/Photography_lessons/> [citerat
1 okt. 2003]
[Debevec97] P. E. Debevec, J. Malik, “Recovering high dynamic range radiance maps from
photographs”, Proceedings of the 24th annual conference on Computer graphics and
interactive techniques, sidor 369-378, 1997.
[Reinhard02] E. Reinhard, M. Stark, P. Shirley, J. Ferwerda, “Photographic tone reproduction
for digital images”, Proceedings of the 29th annual conference on Computer graphics and
interactive techniques, sidor 267-276, 2002.
[Busch01] D. D. Busch, “Digital Photography & Imaging”, The Coriolis Group, LLC, 2001
[Gregory00] T. Gregory,”How to Record the Digital Sky”, “Astronomy”, mars 2000, Vol. 28
Issue 3, sidor 88-94.
P. Norbin, (1996) “PhotoshopSkolan” <http://www.norbin.com/photoshopskolan/> (1996)
[citerat 1 okt. 2003]
M. Karlsson, (2003) ”Bildbehandling” <http://www.hlk.hj.se/photoshop/index.htm> (Aug.
2003) [citerat 6 okt. 2003]
[Haugland01] A. Haugland, ”Digital Bildbehandling”, Pagina Förlags AB 2001
[Ashford01] J. Ashford, J. Odam, “Från skanning till design”, Libris Media Data 2001
12
