F
O
U
J
ä
m
t
Rapport från FoU-Jämt
2005:2
Med Dagmars ögon
Henry Lundmark
Förord
Projektet "Med Dagmars ögon" fick anslag 2001 och var ett av de första
som beviljades medel från FoU-enheten. Det har varit ett lite ovanligt
och kreativt arbete i så motto att huvudpersonen, Dagmar Olsson, och
personalen vid gruppboendet i Undersåker arbetat med foto och ord och
meningar under drygt ett år utifrån Dagmars eget stora intresse för
fotografering. Kring detta har personalen bl.a. med konstnärligt stöd
samlats för att kategorisera och bearbeta materialet och på sätt kunna ge
en bild av hur hon ser på olika aspekter av sin verklighet. Projektet har
också inneburit en utvecklingsprocess för personalgruppen och bör kunna
vara ett exempel och stimulans till andra grupper att våga arbeta med mer
konstnärligt och kreativt innehåll i sin verksamhet.
Frågor om projektet kan ställas till:
Gruppboendet i Undersåker
Lodjursstigen 6
830 10 Undersåker
Tel 0647-303 69
Bengt Åkerström
Forskningsledare och redaktör
Med Dagmars ögon
Henry Lundmark
Abstrakt
Under rubriken "Med Dagmars ögon" har Dagmar Olsson och personalen
vid gruppboendet i Undersåker jobbat med foto och text under drygt ett
år inom ramen för ett FoU-projekt. "Råmaterialet" har varit Dagmars
fotografier tagna av henne själv under årens lopp. Dessa har sorterats och
kategoriserats, några har valts ut och bearbetats: beskurits, förstorats och
ramats in. Till bilderna har textrader av Dagmar formulerats.
Slutprodukten har varit föremål för en utställning i Folkets Hus i
Östersund tidigare våren 2003. Fler är inplanerade.
Inledning
Dagmar Olsson, f –33, begåvningshandikappad och boende vid
gruppboendet i Undersåker, Åre kommun, har tillsammans med boendets
personal arbetat med en text- och fotoutställning under tiden december
2001 – mars 2003. Utgångspunkten har varit Dagmar Olssons stora
fotointresse och gedigna bildmaterial, fotografier tagna av henne själv.
Fotointresset har resulterat i ca ett tusental bilder som skulle kunna
sorteras upp. Projektets arbetsnamn har varit ”Med Dagmars ögon”.
Deltagare i projektet:
Dagmar Olsson
Mikael Johansson
Carina Hedberg
Kerstin Wännman
Kenneth Jonsson
Sören Marklund
Torbjörn Forsberg
Lars Larsson
Henry Lundmark, enhetschef
Syfte
Att uppmärksamma och ”göra något” av Dagmar Olssons stora
bildsamling.
- att sortera hennes bilder
- att Dagmar är med och berättar om bilderna
- att det skulle resultera i en portabel utställning
- att personalgruppen fick prova på att driva ett annorlunda projekt, något
som står utanför ordinarie arbetsuppgifter och inom ett område som vi
inte behärskade.
1
Frågeställningar
- vad kan man göra med Dagmars bilder?
- hur kan man sortera hennes bilder?
- hur kan man få text till bilderna?
- vad ska var och en i gruppen göra?
- vilka nya kunskaper kan detta ge?
Metod
Föremål för projektet var Dagmar själv samt personalgruppen på
Gruppbostaden i Undersåker.
Arbetsprocessen grundade sig i följande punkter:
a) tillsammans med Dagmar välja ut bilder från givna rubriker
(exempelvis glädje, sorg)
b) tillfoga text utifrån samtal med Dagmar
c) bildbearbetning med lämplig metod (datamanipulering,
dataförstoring och screentryck) för att anpassa bilderna till
utställningen
d) parallellt föra löpande dagboksanteckningar utifrån varje insats
som gjorts
e) arbetet utförs (delvis i särskilt anpassad lokal, Fjällsätra samt i
bildkonstnär Lars Larssons atelje.
f) arbetet skulle ske 1 – 2 förmiddagar per vecka
Dagmar Olsson var mycket intresserad av att delta i projektet, vilket var
en förutsättning. Hennes anhöriga informerades och gav klartecken.
2
Resultat
Arbetsprocessen
Hela personalgruppen samt enhetschef Henry Lundmark träffades vid
några tillfällen och skissade på ett passande upplägg. För att vi i
personalgruppen skulle kunna förverkliga projektidén beslutade vi oss för
två introduktionsdagar, varav den ena handlade om bildkomposition
(Bilddagen) och den andra om textskapande (Textdagen). Bilddagen
genomfördes i en passande lokal vid Hållands Folkhögskola, Undersåker,
under ledning av bildkonstnär Lars Larsson, som under hela projektets
gång blev ett slags bollplank och mentor för gruppen. Dagen bestod av
praktiskt arbete. Vi målade, klippte, ställde frågor och kritiserade
varandras alster. Målet för dagen var att lära oss något om
bildkomposition. Textdagen genomförde vi med hjälp av den kompetens
som redan fanns i gruppen. Vi skrev korta berättelser och dikter, tittade
på hur man kunde komprimera budskapet i en text och hitta ”rätt
laddning” på orden.
Efter temadagarna blev Dagmar Olsson involverad i projektet. För att
skapa ordning och få överblick sorterade och kategoriserade vi
fotografierna, som vi uppskattar till något tusental. Under rubriker som
exempelvis Sorg, Lycka, Ilska och Fest lade vi bilderna i olika mappar,
ett tjugotal sådana. Ihop med Dagmar Olsson turades vi om att sitta
hemma hos henne och i lugn och ro sortera. Därefter började vi specifikt
titta efter ”bra bilder” i de olika mapparna, ihop med Dagmar Olsson helt
enkelt finna fotografier som skulle säga något och passa i en utställning.
I samband med detta beslutade vi att dela upp oss i arbetslaget, där en
grupp skulle fortsätta att jobba med bilderna och den andra arbeta med
text. Samtidigt funderade alla på hur utställningen skulle kunna se ut. Vi
tog fram prototyper på bilder i olika storlekar och format samt arbetade
med olika förslag till montrar. Vid den här tiden bokade vi också
utställningslokal (Folktes Hus i Östersund) och bestämde tidpunkt, som
låg cirka sex månader framåt.
3
Bildgruppen
Bildgruppen och Dagmar Olsson förlade nu arbetet till Lars Larssons
konstnärsateljé. Ett fyrtiotal fotografier hade valts ut, dessa förstorades
och kopierades i kommunens färgkopiator (av kostnadsskäl valde vi den
lösningen) och resultatet blev tillfredsställande. Sedan ramade vi och
monterade, ett ganska tidskrävande arbete.
Textgruppen
Textgruppen valde att sitta och samtala med Dagmar Olsson kring
samma ämnen som var föremål för bildsorteringen. Förutsättningslöst
och utan fotografier på bordet pratade vi med varandra, aldrig mer än två
från personalen, samtidigt som vi antecknade. Kärnfulla citat valdes
sedan ut av personalen, och handskrevs sedan av Dagmar Olsson. Vi
förstorade och kopierade dessa och monterade dem på hårda pappskivor.
Vissa citat skrevs ned på dator och bearbetades på samma sätt. Citaten
skulle sedan hängas intill fotografierna på utställningen bestämde vi, inte
som bildförklaringar utan som ett komplement och en del i konstverket.
Utställningen
När materialet var färdigställt skrev Dagmar Olsson inbjudningskort till
vernissagen, till släktingar, vänner och andra berörda. Dagmar Olsson
bestämde att utställningen skulle heta ”Mina kort som jag har tagit själv”.
Vi tryckte upp en affisch som annonserade utställningen samt
annonserade i lokalpressen. Dessutom skickade vi ett pressmeddelande
till flera medier.
Dagen före vernissagen hängde vi bilderna och citaten på väggen i
utställningslokalen i Folkets Hus i Östersund. Också det var ett
tidskrävande arbete.
Ett femtiotal personer kom till vernissagen, där det bjöds på dricka med
tilltugg. Utställningen hängde i fjorton dagar och enligt personalen vid
Folkets Hus var den välbesökt.
När detta skrivs hänger utställningen på biblioteket i Järpen, centralort i
Åre kommun. Ambitionen är att presentera utställningen på fler platser
framöver.
4
5
6
7
8
Kommentarer från personal som varit involverad i projektet
Micke:
”När tillverkningen startade började jag känna mig lugn. Innan kände jag
en stor osäkerhet. Det kändes svårt med 100 000 kronor i
forskningspengar – tänk om det inte blev något resultat. I gruppen gjorde
vi saker på olika sätt, och det blev ändå bra.”
Kenneth:
”Kul att lära sig montera en bild på ett proffsigt sätt. När första
prototypen var klar tyckte jag det såg tjusigt ut. Jag gillar att jobba med
händerna och kan tänka mig göra sånt här fler gånger. Jag har lärt mig
jobba processinriktat, i det här fallet från planering till fotoutställning.”
Kerstin:
”Det var spännande i början, men sen hände inget. Ett tag kände jag mig
intvingad i projektet. Det var inte roligt och jag ville hoppa av. När det
började hända saker blev det lättare. Vernissagedagen var lyckad, folk
var glada och Dagmar var glad. Nu har man lärt sig att hänga tavlor.”
Lasse:
”För min egen del har det varit ett roligt projekt. Jag var aldrig orolig att
det inte skulle bli något. Bara det inte blev fiasko, tänkte jag, där gick
min gräns. Det är svårt när man utsätts för en ny situation som man inte
behärskar, att konkretisera det abstrakta man planerat i grupp.”
Tobbe:
”Jag undrar hur det hade gått om vi inte hade haft några som helst
förkunskaper i gruppen? Nu har vi genomfört projektet, och det vi gjort
är unikt. Jag funderar om Dagmar kanske borde ha involverats mer, och
på vilket sätt? Det kändes jobbigt under döperioderna, när vi inte visste
vad vi skulle göra. Men det är väl så att en blandning av olust och lust
ingår i sånt här.
Henry:
”Man kan faktiskt. Fast man inte tror.”
9
Diskussion
Knappa förkunskaper om fotokonst och textbearbetning. Ringa
erfarenhet av projektarbete. Dagmar Olsson och personalen vid
gruppboendet i Undersåker hade mycket att sätta sig in i under arbetet
med projektet ”Med Dagmars ögon”. Men viljan var stark att skapa
något, både hos Dagmar och hos personalen. Snabbt insåg vi att det var
mycket värdefullt att involvera en ”konstnärlig handledare” i projektet,
Lasse Larsson, bildkonstnär till yrket. I våra diskussioner kring upplägg
och utformning fanns han hela tiden med som bollplank och mentor.
Från början hände det inte mycket. Vi var osäkra på varandras
färdigheter, vilka krav kunde vi ställa på varandra? Vi bestämde ganska
snart att ingen i arbetslaget skulle ta sig an uppgifter som han eller hon
inte kände för. Det tog tid, alla var ju osäkra på innehållet i
arbetsuppgifterna. Vi gick och väntade ut varandra. Det var en ganska
jobbig tid. Individerna i personalgruppen är förhållandevis
”åtgärdsinriktade”, därför upplevdes frustrationen extra mycket när inte
mycket hände. Vi påminde varandra då och då om att detta är en process
som tar tid, kanske en konstnärlig process?
Vi hade svårt att föreställa oss att arbetet skulle bära frukt bara av att
ägna TID åt Dagmar, bilderna och varandra. Arbetsmetoderna växte
fram, vi fick praktisera try and learn-konceptet. Vi kunde nog inte ha
gjort på något annat sätt.
Det visade sig vara mycket lätt och tacksamt att jobba med Dagmar, om
man följde hennes tempo. Det fick bli utsvävningar, fikapauser och prat
om annat. Det gav faktiskt en extra krydda, timmarna under
bildsorteringen var höjdpunkter. Många minnen och anekdoter från
Dagmar, känslor och tankar som tog oss vidare i projektarbetet. I arbetet
ihop med Dagmar fick vi stycka upp uppgifterna och koncentrera oss på
en sak i taget. När uppgiften var klar introducerade vi Dagmar i nästa och
så vidare. På så sätt blev arbetet begripligt för Dagmar, att prata om vad
som skulle hända till exempel nästa månad var för ogripbart.
Textdelen i projektet blev inte som vi tänkt från början. Någonstans
kände vi att bilderna talade för sig själva och mycket text i utställningen
skulle inte tillföra något.
10
Personalen har lärt sig mycket. Vi har insett att saker kan ta tid när man
jobbar konstnärligt ihop med begåvningshandikappade, dessutom har vi
vässat färdigheterna i exempelvis ”motivseende” och bildmontering.
Möjligen har vi i personalgruppen blivit mer lyhörda för varandra i våra
ordinarie sysslor tack vare projektarbetet. Vi har varit ute på ”hal is”
tillsammans, sagt ifrån, visat missnöje och uppmuntrat varandra i nya
situationen som vi inte riktigt behärskat. Modet att prova nya grepp i
verksamheten har ökat. Projektarbetet har inspirerat oss att tänka vidare
mot nya projekt och arbetssätt. Vi pratar om att starta ett läs- och
skrivprojekt på gruppboendet som skulle involvera alla på boendet, fem
personer. Vi tar naturligtvis med oss erfarenheterna från projektet ”Med
Dagmars ögon”.
11
FoU-Jämt är kommunernas forsknings- och utvecklingsenhet för
socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård i Jämtlands län
Information om FoU-Jämt finns på hemsidan
fou.jamtland.net
Rapporter ur FoU-Jämts rapportserie kan beställas via post eller e-post
ISSN 1651-7253
FoU-Jämt · Mittuniversitet · 831 25 Östersund
[email protected]
