Diarré hos tillväxtgrisar –en jämförande studie mellan besättningar med bra
respektive dålig tillväxt hos växande grisar.
M. Jacobson1*, C. Hård af Segerstad2, A. Gunnarsson2, C. Fellström1,
K. de Verdier Klingenberg2, P. Wallgren2 & M. Jensen-Waern1
Dep. of Large Animal Clinical Sciences, Faculty of Veterinary Medicine, Swedish University of Agricultural Sciences
P.O. Box 7018, 750 07 Uppsala, Sweden
+46 18 671475
[email protected]
Syftet med studien var att jämföra förekomst av olika sjukdomsframkallande mikrober hos växande grisar
med eller utan diarré. Förekomsten sattes även i relation till de förändringar man kunde se i tarmen vid en
obduktion.
Diarréer hos tillväxtgrisar (7-12 v ålder) är vanligt förekommande, men problemet har tidigare fått liten
uppmärksamhet eftersom man sällan ser någon hög dödlighet. Grisarna blir medtagna av diarrén och växer
sämre under en kortare eller längre period. Sjukdomen har troligen inget samband med sk. avvänjningsdiarré,
som ses inom 14 dagar efter avvänjning. Man ser heller inget tydligt samband med förändringar i utfodring
eller omflyttningar, och man kan misstänka att olika smittämnen kan ha betydelse.
Två olika regioner ingick i studien (Skara och Uppsala). Från vardera regionen lottades fem besättningar
med dålig tillväxt hos smågrisarna, det vill säga en genomsnittlig ålder om 85.6 ± 3.6 dagar vid 25 kg
kroppsvikt. I besättningarna sågs problem med diarréer hos tillväxtgrisar. Från vardera regionen lottades
också två besättningar med bra tillväxt (64.7 ± 2.6 dagar vid 25 kg) utan motsvarande problem.
Från besättningarna med dålig tillväxt valdes tre grisar med typisk diarré ut, tillsammans med tre matchande
friska grisar. Från besättningarna med god tillväxt valdes tre friska kontrollgrisar ut. Grisarna var avvanda
minst tre veckor före undersökning och diarrén hade börjat en till två dagar tidigare. Djuren hade inte
behandlats med antibiotika. Grisarna transporterades in till laboratoriet, där de omedelbart avlivades och
obducerades. Vid obduktionen togs prov för analys av olika bakterier, virus och parasiter som har satts i
samband med diarré (Brachyspira (B.) spp, Campylobacter (C.) spp, Clostridium (Cl.) perfringens type A,
Escherichia (E.) coli, Lawsonia (L.) intracellularis, Salmonella (S.) spp, Yersinia (Y.) spp, coronavirus,
rotavirus, Isospora (I.) suis och Trichuris (T.) suis). Prov för mikroskopisk undersökning togs från åtta olika
delar av tarmen.
De utvalda grisarna från problembesättningarna var i genomsnitt 72 dagar gamla och de som hade diarré
vägde 12,1 kg, medan de friska grisarna vägde 18,7 kg. Grisarna från de friska besättningarna var 67 dagar
gamla och vägde i genomsnitt 23,1 kg.
Två bakterier hade ett signifikant samband med diarréer och dålig tillväxt i besättningen (Brachyspira
pilosicoli och Lawsonia intracellularis) och 30% av de grisar som hade diarré var infekterade med båda
dessa bakterier. Av grisarna från problembesättningar var 46% infekterade med flera av de undersöka
mikroorganismerna samtidigt, men hos de friska kontrollgrisarna hittades bara ett fåtal av dessa. Fyra av fem
grisar med diarré hade för ögat synliga förändringar i tarmen, medan motsvarande siffra hos de matchande
friska grisarna från samma besättning var en av fem. Mikroskopiska förändringar hittades hos 81 respektive
63% av djuren. De friska kontrolldjuren hade inga påtagliga förändringar i tarmen.
Resultaten visar, att de två bakterierna B. pilosicoli and L. intracellularis är vanliga i samband med
diarrésjukdomar hos tillväxtgrisar. Huruvida grisarna utvecklar diarré eller “bara” får en nedsatt tillväxt,
verkar främst vara kopplat till tarmskadornas utbredning. Risken för att få diarré verkar öka om båda
bakterierna finns i tarmen. Betydelsen av övriga mikroorganismer är svår att bedöma, men de kan möjligen
bidra till skadorna alternativt dra nytta av dem. Fynden tyder dock på att flera bakterier på olika sätt är
inblandade.
215
