klinik och vetenskap
vårdutveckling
Humanistisk
medicin ger
träning i att
förmedla tröst
och hopp
Vårdkonst som tema i Södertälje
LENA SERNEVÅG, utvecklingsstrateg, beteendevetare, teolog
[email protected]
ROBERT HAHN, leg läkare, pro-
fessor, FoUU-chef
[email protected]
båda Södertälje sjukvårdsområde
En stor del av allmänhetens klagomål på sjukvården gäller dåligt bemötande, bristande information och upplevd nonchalans. Den snabba tekniska utvecklingen har också inneburit att
professionalitet och kvalitet i det medmänskliga mötet inte alltid ges samma värde som det borde ha. Vi tror att ett utvecklingsprogram för personalen som betonar humanistiska värden i vården kan motverka sådana problem.
Humanistisk medicin och vårdandets konst
Humanistisk medicin (HM) betonar vårdandets konst, vilket
innebär konsten att tillämpa sina medicinska och vetenskapliga kunskaper i mötet med patienten. För att på bästa sätt kunna ställa diagnos och välja behandling måste läkaren försöka se
till »hela människan«. Det innefattar en djupare förståelse av
patientens egen livsvärld, upplevelse av sjukdom samt förväntningar och behov. Det mellanmänskliga mötet får därmed central betydelse.
Perspektivet på vårdandets konst bör också vidgas till att gälla alla som möter patienten. I sjukvården behövs god kunskap
och kompetens i dessa frågor hos all personal. Det tvärvetenskapliga fältet HM har i vårt land definierats av Carl-Magnus
Stolt. Han har beskrivit vårdarens uppgift som en kombination
av tvärvetenskaplig tillämpning och utövande av konst [1].
Vårtermin
Introduktionsföreläsning
Patienten som subjekt
Handledning
och litteratur
Lidandet
Reflektionsseminarier
Hösttermin
Tröst och hopp
Samtalskonst
Reflektionsseminarier
Figur 1. Principen för utvecklingsprogrammet Humanistisk medicin
som åtföljs av ett halvt års fördjupningsarbete. Varje tema omfattar
fem seminarier på 1,5 timmar tillsammans med handledare.
och praktisera HM i tvärprofessionella grupper under ett år
(Fakta 1). Deltagarna träffas under 1–2 timmar varannan vecka
där föreläsningar blandas med handledning och litteraturstudier. Möten mellan personal och patienter gestaltas med hjälp
av psykodramatiker och legitimerad psykolog. Erfarenheterna
delas och utforskas.
Vi har märkt att deltagarna snabbt upptäcker aspekter på
vårdarbetet som de behöver arbeta med. »Tyst kunskap« verbaliseras gemensamt, vilket brukar innebära att deltagarna utvecklar ömsesidig förståelse kring frågornas dimensioner. Här
framkommer ofta intressanta skillnader mellan de olika vårdyrkena i synen på patientens behov.
Etiken är en gemensam angelägenhet, och i de situationer/vårdmöten som lyfts fram blir den s k vardagsetiken synliggjord. Den ligger till grund för vårdarens yrkesetik. Att få
större förståelse för sig själv, sina värderingar, åsikter och kanske fördomar ger en större trygghet i mötet med patienten.
Vardagsetiken bör skiljas från den s k söndagsetiken, som avser
hur man intellektuellt resonerar kring etiska principer. Dessa
stämmer vanligen överens men hamnar ibland i konflikt med
varandra.
Efter genomgånget program formulerar deltagarna ett förbättringsarbete, som de genomför enskilt eller i grupp. Att se
vården ur patientens perspektiv är då ett centralt tema. Denna
fortsättning tar i genomsnitt sex månader. Forsknings- och utvecklingsenhetens personal samlar in uppgifter om dessa
praktiska fördjupningar. De erbjuder dessutom hjälp med att
implementera resultaten i sjukvården.
Ytterligare en utvecklingsaktivitet som sprungit ur programmet är tvärprofessionell patientfokuserad handledning. Personal som gått utvecklingsprogrammet har erbjudits att gå en
sammanfattat
Profilområde
Södertälje sjukvårdsområde omfattar ett sjukhus och sex primärvårdsenheter. Ett utvecklingsprogram med HM som tema
har pågått under de senaste fyra åren. Syftet med programmet
formulerades av en grupp läkare, kallad Kollegor Emellan, som
bildades i slutet av 1990-talet. Det upplevdes som så viktigt att
sjukvårdsledningen startade ett löpande utvecklingsprogram
för alla medarbetare. Det kom också att bli Södertälje sjukvårdsområdes profilområde.
Utvecklingsprogrammet
Programmet erbjuder 50 medarbetare att studera, reflektera
518
Ett utvecklingsprogram kallat
Humanistisk medicin är sedan fyra år ett profilområde
inom Södertälje sjukvårdsområde.
Det vänder sig till alla grupper
av vårdpersonal och består av
återkommande seminarier
och handledning kring fyra dimensioner av mötet med patienten.
Humanistisk medicin erbjuder
fördjupning i lidandets olika
uttryck samt kunskap och träning i hur vårdaren delger
tröst och hopp. God samtalskonst är ett annat viktigt
tema.
Programmet avslutas med ett
halvt års fördjupningsarbete,
där patientens perspektiv
ställs i fokus.
läkartidningen nr 8 2009 volym 106
klinik och vetenskap
fakta 1
I programmet Humanistisk
medicin används psykodramatisk metod för att, med
scenens hjälp, utforska dynamiken i mötet mellan patient
och vårdare.
Genom att bl a byta roll med
patienten eller att få se ett besvärligt patientmöte utifrån,
gestaltat av andra gruppdeltagare, ges möjlighet till vidgad
förståelse för patientens upplevelse.
De känslor och reaktioner
som uppstår vid gestaltningen
är ofta påfallande lika dem
fakta 2
som uppträder i det verkliga
mötet med patienten.
Hela handledningsgruppen
engageras i ett utforskande av
situationen. Olika idéer och
förhållningssätt prövas och
direkt återkoppling ges på hur
det fungerar. Metoden genererar »hög energi« och stor delaktighet.
Vi använder psykodramatisk
metod först efter det att grupperna har mötts ett antal
gånger och deltagarna blivit
tryggare med varandra.
Alan Wright, psykodramatiker
handledarutbildning som skapats tillsammans med Karolinska institutet.
Fyra dimensioner
Programmet arbetar med fyra dimensioner av HM (Figur 1).
Syftet med dimensionen »patienten som subjekt« är att utifrån
patientens egen berättelse optimera resultatet av vårdhandlingarna. För att uppnå ett förtroendefullt möte bör vårdens
företrädare förstå och sätta sig in i subjektperspektivet, till
skillnad från det invanda objektperspektivet.
Dimensionen »lidande« syftar till att förstå den problematik
ett lidande kan innebära. Vi talar om livslidande, sjukdomslidande och vårdlidande. Patientens berättelser ger oss kunskap
om lidandet som går att beakta i konkreta vårdhandlingar.
Den tredje dimensionen, »tröst och hopp«, syftar till att vårdaren ska bli bättre på att ge tröst och framtidstro. I den palliativa vården är tröst ett centralt begrepp. Vid rehabilitering efter skador/operation är det viktigt att förmedla hopp och mod
att leva, även om förutsättningarna ändrats. Vid kroniska sjukdomar behövs också hjälp med att se reella möjligheter för
framtiden. En professionell hållning innebär att vi kan identifiera vilket slags tröst som efterfrågas, uttalat eller outtalat, av
patienten. Att stå kvar när ingen tröst finns är den djupaste dimensionen av tröst.
Samtalet är en viktig del av konsultationen och behandlingen. Syftet med den fjärde dimensionen, »samtalskonst«, är att
ge kunskap om samtalets olika nivåer. Den visar också hur man
därigenom kan föra en dialog som främjar förståelse mellan
vårdare och patient och lära sig att hantera egna och andras
läkartidningen nr 8 2009 volym 106
Sagt om Humanistisk medicin
av deltagarna i reflektionsseminarier:
• Gör vårdaren starkare och
tryggare
• Minskar patientens lidande
• Sparar läkemedel och apparatur
• Ökar patientens förtroende
för vården
• Ökar patientsäkerheten
• Hjälper patienten till högre
grad av egenvård
• Bra redskap för att förbättra
vårdens organisation
• Minskar stressen hos personalen.
känslor. Tala till eller tala med kan utgöra skillnaden mellan att
bli kränkt och att bli respekterad.
I programmet ligger också en patientsäkerhetsaspekt. Problem med effektivitet och kvalitet kan uppstå när patientens
tankar och berättelser om sin livsvärld och situation ignoreras
eller blockeras. Vården kan förfelas, besöken bli längre och patientens tillfredsställelse sjunka [2].
Utvärdering
Våra enkäter visar att deltagarna anser att HM-programmet
har stor eller mycket stor relevans för deras kliniska arbete
(Fakta 2). De upplever ökad personlig kompetens i mötet med
patienten. Programmet innebär självklart en möjlighet till fördjupning i psykologiska, existentiella och filosofiska frågor. Vi
tror att just det underlättar en positiv personlig utveckling för
deltagarna, vilket också kommer patienterna tillgodo.
Vår förhoppning är att börja använda sjukhusets patientenkät och hantering för klagomål för att söka efter samband
mellan HM-programmet och patienternas upplevelse av vården. Vi planerar också för en akademisk utvärdering när programmet startar på ett annat näraliggande sjukhus.
■ Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
REFERENSER
1. Stolt CM. Medicinen och det
mänskliga. Vårdkonst och vardagsetik, humanism och humaniora.
Stockholm: Natur och Kultur; 2003.
2. Barry CA, Stevenson FA, Britten N,
Barber N, Bradley CP. Giving voice
to the life-world. More human,
more effective medical care? A
qualitative study of doctor–patient
communication in general practice.
Soc Sci Med. 2001;53:487-505.
L I T T E R AT U R
1. Öhlén J. Lindrat lidande. Att vara i
en fristad – berättelser från palliativ vård. Nora: Nya Doxa; 2001.
2. Salomon B. Sam-tal. Liten handbok. Stockholm: Liber; 2003.
3. Björklund L. Modet att ingenting
göra. En bok om det svåra mötet.
Stockholm: Liber; 2003.
519
