Börringevråk och fjäril med C 18 NYA ÅLAND FREDAGEN DEN 11 MAJ 2012 Plötsligt hinner vi inte längre med att registrera vad som händer ute i naturen. Mitt i allt är det massor av nya växter som blommar och även i djurriket börjar det röra på sig lite mer efter att vi har glatt oss åt de första citronoch nässelfjärilarna *+%^ och åt tofsvipor *.( och bofinkar. En fjäril, som redan har visat sig under ett par veckor är vinbärsfuksen (Polygonia calbum) som hör till den grupp av fjärilar som övervintrar som vuxna. Ytligt sett påminner den genom sin orangea och svarta färg om en nässelfjäril men saknar de vitaktiga fläckarna som nässelfjärilen har på den främre kanten av framvingarna, liksom också de blå fläckarna på bakvingarnas bakre kanter. Dessutom är flykten är snabbare och kanske något fladdrigare än hos nässelfjärilen. Vinbärsfuksen slår sig gärna ned på marken eller exempelvis en trädstam, där den sedan sitter och breder ut sina vingar. Då har man dessutom möjlighet att se det mest karakteristiska hos arten – vingarna ser ut att vara trasiga eller sönderklippta i kanterna. I fall den dessutom fäller ihop vingarna och visar undersidan, har man chans att se det vita C-formade tecknet som har gett den det latinska artnamnet som betyder just ”vitt C”. Den övervintrande generationen besöker olika arter av blommor, kanske helst tistlar, i skogsbryn, trädgårdar och andra öppna platser, där de suger nektar. De flyger till ungefär mitten av juni och då har de redan hunnit lägga ägg på bland annat nässlor och vinbär, där larverna sedan lever en och en tills de så småningom förpuppas och kläcks i slutet av juli. Den nya generationen kommer att kunna ses till mitten av september, när de uppsöker en övervintringsplats. Bland fåglarna kan man konsta- tera att de vanliga arterna tycks följa tidtabellen, om de nu inte rent av är ca en vecka tidigare än för ett par decennier sedan. Under senaste helg hördes bland annat svartvit flugsnappare och lövsångare. Varje år visar sig dessutom några vilseflugna rariteter, så det kan löna sig att hålla ögonen öppna efter ovanligheter och så ska man vara medveten om att många arter – såväl fåglar som insekter – på grund av klimatförändringen, håller på att utvidga sina utbredningsområden. Nyligen såg vi i Geta en rovfågel, som satt på en staketstolpe och vi artbestämde den till ormvråk (Buteo buteo). Denna fågel var dock ovanligt ljus och påminde mer om en fjällvråk (B. lagopus). Det visade sig vara en så kallad ljus morf eller fas av ormvråk – en så kallad börringevråk, uppkallad efter den skånska byn Börringe, där dylika ljusa vråkar började visa sig på 1960-talet, förmodligen till följd av en mutation i någon gen som bidrar till färgen. Den är mycket ljusare än de vanligtvis chokladfärgade vanliga ormvråkarna och har börjat sprida sig norrut i Sverige och har nu tydligen också nått Åland. En bekant berättade om en liknande iakttagelse från Jomala och därför undrar jag nu: är det någon av läsarna som har sett en börringevråk? Är vråkarnas färgförändring också en anpassning till ett varmare klimat? Ljus färg absorberar mindre värme än mörk! Text & foto: Ralf Carlsson [email protected] LÄTT ATT KÄNNA IGEN Vinbärsfuksen är omisskännlig med sina fransiga vingar. LJUSA VINGAR Den ljusa varianten av ormvråk är lättare att få syn på än de normalt chokladbruna vråkarna.