Ringorm regnskållor och Distriktsveterinärerna tipsar RINGORM OCH REGNSKÅLLOR Exempel på ringormsangrepp. Foto: Bengt Ekberg, SVA. 2 RINGORM OCH REGNSKÅLLOR Ringorm och regnskållor Hästar får ibland förändringar i huden. Något som då är bra att fundera på är om det kan var något som smittar eller inte. Vid smittsamma tillstånd bör insjuknade individer isoleras och åtgärder för att minska smittspridningen bör sättas in. I trav- och hästsportens tävlings­ regemente finns reglerat om tävling vid smitt­ samma sjukdomar. För att avgöra om föränd­ ringarna är smittsamma eller inte så krävs ofta undersökning och provtagning av veterinär. Två relativt vanliga hudåkommor hos hästar i Sverige som är smittsamma är ringorm och regnskållor. Andra smittsamma problem från päls och hårrem hos hästar i Sverige är löss (blodsugande och pälsätande) samt benskabb. Löss och benskabb är parasiter och behandlas med antiparasitära preparat som din veterinär skriver ut efter diagnos. Ringorm Ringorm är en svampinfektion som vanligtvis orsakas av en av arterna Trichophyton equinum och Microsporum equinum. I allmänhet anses 3 RINGORM OCH REGNSKÅLLOR Trichophytum ge en fuktigare infektion, medan Microsporum ger en torrare variant med något större hårlösa partier. Ringorm förekommer över­ allt och under hela året. Ringorm smittar till andra hästar, men kan även smitta till människa och i undantagsfall andra djurarter. Smittsprid­ ningen sker via direkt kontakt, utrustning och omgivning. Unga hästar är mer mottagliga för infektion och på dessa ses ofta ett flertal välavgränsade, hår­ lösa områden med flagande, skorpig eller lite förtjockad hud. Unghästar får vanligtvis föränd­ ringarna i ansikte och på hals och bål. På äldre hästar kan förändringarna vara mer diskreta och sitter ofta där utrustning skavt (friktionsområden). Ett klassiskt ställe för ringorm är sadelgjords­ 4 RINGORM OCH REGNSKÅLLOR staden. Där kan hästen få ringorm när man lånat sadelgjord av en smittförande häst. Normalt sett kliar inte ringorm, men undantag förekommer. Diagnosen ställs efter undersökning och odlings­ prov taget av veterinär. Ringorm spontanläker i regel inom tre månader. Eventuell behandling syftar i första hand till att minska smittspridning­ en och skynda på avläkningen. Miljön behöver saneras parallellt med behandlingen då sporerna överlever länge och kan orsaka nya sjukdomsut­ brott. Regnskållor Regnskållor eller streptotrikos (dermatofilos) orsakas av en bakterie, Dermatophilus congolensis. För att orsaka en infektion krävs det 5 RINGORM OCH REGNSKÅLLOR en skada i hudens skyddsbarriär. Vid långvarig blöta luckras skyddsbarriären upp och bakterien kan ta sig igenom. Typiska symtom för streptotrikos hos häst är lindriga till kraftiga krustabildningar, lokalt eller utbrett, ofta på överdelen av hästen men även benen kan drabbas. Hudförändringarna känns ofta tydligt när man stryker med handen över hårremmen. Dessa områden kan vara berörings­ ömma. Bakterien smittar vid direktkontakt eller via utrustning. Streptotrikosen är inte lika smitt­ sam som ringorm men den kan även drabba andra djurslag. Då bakterien kräver en skada i hudens skyddsbarriär är det dock inte ovanligt att endast enstaka hästar i en grupp drabbas. Diagnosen ställs genom undersökning och provtagning av veterinär. Behandlingen baseras på att ta bort hästen från den blöta miljön och schamponera berörda om­ råden med antibakteriellt schampo som inne­ håller klorhexidin 2-4%. Låt schampot verka i ca 15 minuter, skölj sedan noga och se till att hästen torkar ordentligt. Denna behandling kan prövas även om man inte har fastställt diagnosen 6 RINGORM OCH REGNSKÅLLOR förutsatt att hästen mår bra. Om hästen är all­ män­påverkad eller om den har stora områden som är påverkade så rekommenderas en veteri­ när­undersökning. Upprepa schamponeringen varannan dag tills infektionen läkt ut. Detta brukar ta 1-2 veckor. Krustorna innehåller mycket bakterier och dessa överlever i miljön, så tänk på att inte sprida dessa i stallet, t.ex. genom att dela täcken och ryktdon. Mer information om sanering av stallmiljö och hur man ska hantera en smitta i stallet finns på SVA:s webbplats, www.sva.se 7 Text: Monika Wartel Överveterinär Häst Distriktsveterinärerna Fjärdhundra © Distriktsveterinärerna www.distriktsveterinarerna.se 2014 februari