PRODUKTRESUMÉ
1
LÄKEMEDLETS NAMN
Setofilm 4 mg, munsönderfallande filmer
Setofilm 8 mg, munsönderfallande filmer
2
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Setofilm 4 mg, munsönderfallande filmer:
Varje film innehåller 4 mg ondansetron (som bas).
Setofilm 8 mg, munsönderfallande filmer:
Varje film innehåller 8 mg ondansetron (som bas).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3
LÄKEMEDELSFORM
Munsönderfallande film
Setofilm 4 mg, munsönderfallande filmer:
Vita, rektangulära (storlek 3 cm2) munsönderfallande filmer.
Setofilm 8 mg, munsönderfallande filmer:
Vita, rektangulära (storlek 6 cm2) munsönderfallande filmer.
4
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
Vuxna:
Profylaktiskt för akut illamående och kräkningar orsakade av moderat emetogen
kemoterapi.
Profylaktiskt och för behandling av fördröjt illamående och kräkningar orsakade
av moderat eller högemetogen kemoterapi
Profylaktiskt och för behandling av akut och fördröjt illamående och kräkningar
orsakade av högemetogen strålbehandling
Profylaktiskt och för behandling av postoperativt illamående och kräkningar
Pediatrisk population:
För behandling av illamående och kräkningar orsakade av kemoterapi hos barn
≥6 månader.
Profylaktiskt och för behandling av postoperativt illamående och kräkningar hos
barn ≥4 år.
4.2
Dosering och administreringssätt
Setofilm är endast indicerad för oral användning. För andra beredningsformer av ondansetron
hänvisas till relevant produktresumé.
Setofilm kan rekommenderas då det finns en förhöjd aspirationsrisk. Det kan vara lämpligt för
patienter som har svårt att svälja t.ex. barn och äldre.
Administreringssätt
Setofilm munsönderfallande film tas varsamt, för att inte skada filmen, ut från varje
individuell dospåse, på följande sätt:
Öppna påsen endast vid avrivningsfliken och riv upp denna långsamt. Klipp inte i
dospåsen.
Kontrollera att filmen inte är skadad innan användning. Använd endast oskadade
filmer.
Patientens mun bör vara tom och fingrarna torra innan Setofilm munsönderfallande
film placeras på tungan.
Filmen löses upp i saliv på tungan inom några sekunder och bör sedan sväljas utan
vatten.
Dosering
4.2.1
Illamående och kräkningar orsakade av kemoterapi och strålbehandling
Vuxna:
Cancerbehandlingens emetogena potential varierar beroende på doserna och kombinationerna
av kemoterapi- och strålbehandlingar som används. Valet av dosregim ska avgöras av hur
svårt det är att hantera de emetogena egenskaperna.
Emetogen kemoterapi och strålbehandling
Ondansetron kan ges antingen rektalt, oralt, intravenöst eller intramuskulärt.
Setofilm är en oral beredning. Den rekommenderade dosen är 8 mg 1 till 2 timmar före
behandling, följt av 8 mg oralt 12 timmar senare.
För att förebygga fördröjd eller förlängd kräkning efter de första 24 timmarna bör oral
behandling med Setofilm fortsätta i upp till 5 dagar efter en behandlingskur. Den
rekommenderade orala dosen är 8 mg två gånger dagligen.
Högemetogen kemoterapi (t.ex. hög dos cisplatin)
Ondansetron kan ges antingen oralt, rektalt, intravenöst eller intramuskulärt.
Setofilm är en oral beredning. Den rekommenderade orala dosen är 24 mg tagen tillsammans
med oralt dexametasonnatriumfosfat 12 mg, 1 till 2 timmar före behandling.
För att förebygga fördröjd eller förlängd kräkning efter de första 24 timmarna bör oral
behandling med Setofilm fortsätta i upp till 5 dagar efter en behandlingskur. Den
rekommenderade orala dosen är 8 mg två gånger dagligen.
Pediatrisk population:
Illamående och kräkningar orsakade av kemoterapi
Dosen för behandling av illamående och kräkningar orsakade av kemoterapi kan räknas ut
baserad på kroppsyta eller vikt – se tabell 1 nedan. Dosering baserad på vikt resulterar i högre
daglig dos jämfört med dosering baserad på kroppsyta – se avsnitt 4.4 och 5.1.
Det finns inga data från kontrollerade kliniska studier om användningen av ondansetron för
prevention av fördröjt eller förlängt illamående och kräkningar orsakade av kemoterapi, inte
heller om användningen av ondansetron för illamående och kräkningar orsakade av
strålbehandling hos barn.
Ondansetron bör administreras som en singel intravenös dos omedelbart före kemoterapin.
Den intravenösa dosen får inte överskrida 8 mg.
Oral dosering kan inledas 12 timmar senare och fortgå upp till 5 dagar. Se tabell 1 nedan.
Den totala dagliga dosen får inte överskrida dosen om 32 mg för vuxna.
Tabell 1: Dosering baserad på kroppsyta och vikt för kemoterapi
Kroppsyta
Dag 1a,b
Dag 2-6,b
<0.6m2
5 mg/m2 i.v*plus
2 mg** oralt var 12:e timme
2 mg** oralt efter 12 timmar
≥0.6m2
5 mg/m2 i.v*plus
4 mg oralt var 12:e timme
**
4 mg oralt efter 12 timmar
Vikt
Dag 1a,b
Dag 2-6,b
≤10 kg
Upp till 3 i.v* doser med 0,15mg/kg var
4:e timme
2 mg** oralt var 12:e timme
Upp till 3 i.v* doser med 0,15mg/kg var
4 mg oralt var 12:e timme
4:e timme
a Den intravenösa dosen får inte överskrida 8 mg.
b Den totala dagliga dosen får inte överskrida dosen om 32 mg för vuxna.
*Setofilm finns endast som oral beredning och inte för intravenöst bruk.
**Setofilm finns endast tillgängligt som filmer om 4 eller 8 mg. Filmen kan inte delas för att få en 2mg dos.
>10 kg
Äldre:
Ondansetron är vältolererad av patienter över 65 års ålder och ingen justering av dos,
doseringsfrekvens eller administreringsväg behövs.
Förskrivare som ämnar använda ondansetron för prevention av fördröjt illamående och
kräkningar förknippade med kemoterapi och strålbehandling hos vuxna, ungdomar eller barn
bör ta i beaktande rådande praxis och tillämpliga anvisningar.
4.2.2 Postoperativt illamående och kräkningar
Vuxna:
Prevention av postoperativt illamående och kräkningar.
För prevention av postoperativt illamående och kräkningar är den rekommenderade orala
dosen 16 mg givet 1 timme före narkos. Alternativt 8 mg en timme före narkos, följt av
ytterligare två doser om 8 mg med åtta timmars intervall.
Behandling av etablerat postoperativt illamående och kräkningar:
För behandling av etablerat postoperativt illamående och kräkningar rekommenderas
intravenös eller intramuskulär administrering.
Pediatrisk population:
Postoperativt illamående och kräkningar
För prevention och behandling av postoperativt illamående och kräkningar rekommenderas
långsam intravenös injektion.
Alternativt, för användning hos barn som väger ≥ 40kg, kan Setofilm administreras oralt som
en 4 mg dos, en timme före narkos, följt av ytterligare en 4 mg dos efter 12 timmar.
Det finns inga data gällande användning av ondansetron för behandling av postoperativt
illamående och kräkningar hos barn under 2 års ålder.
Äldre:
Det finns begränsad erfarenhet av användning av ondansetron för prevention och behandling
av postoperativt illamående och kräkningar hos äldre. Dock tolereras ondansetron väl hos
patienter över 65 års ålder vid kemoterapi.
Särskilda patientgrupper - båda indikationerna:
Patienter med nedsatt njurfunktion:
Den dagliga dosen eller doseringsfrekvensen eller administreringssättet behöver inte ändras.
Patienter med nedsatt leverfunktion:
Clearance för ondansetron är signifikant reducerad och halveringstiden i serum signifikant
förlängd hos personer med måttligt eller kraftigt nedsatt leverfunktion. Hos sådana patienter
bör den totala dygnsdosen inte överstiga 8 mg.
Långsam spartein/debrisokinmetabolism:
Halveringstiden för eliminering av ondansetron är inte förändrad hos personer som
klassificerats som långsamma metaboliserare av spartein och debrisokin. Således kommer
sådana patienter att vid en upprepad dosering inte att nå exponeringsnivåer som skiljer sig från
den allmänna populationens. Den dagliga dosen eller doseringsfrekvensen behöver inte
ändras.
4.3
Kontraindikationer
4.4
Överkänslighet mot ondansetron eller andra selektiva 5-HT3-receptorantagonister
(t.ex. granisetron, dolasetron) eller något hjälpämne (anges i avsnitt 6.1).
Baserat på rapporter om djup hypotension och medvetandeförlust när ondansetron
administrerades tillsammans med apomorfinhydroklorid är samtidig behandling med
apomorfin kontraindicerad.
Varningar och försiktighet
Överkänslighetsreaktioner har rapporterats hos patienter som uppvisat överkänslighet mot
andra selektiva 5HT3-receptorantagonister. Respiratoriska incidenter bör behandlas
symptomatiskt och kliniker bör vara särskilt uppmärksamma på dessa, då de kan utgöra ett
förstadium till överkänslighetsreaktioner.
Ondansetron förlänger QT-intervallet på ett dosberoende sätt (se avsnitt 5.1). Dessutom har
det efter lansering rapporterats fall av Torsade de Pointes hos patienter som använt
ondansetron. Undvik ondansetron till patienter med medfött långt QT-syndrom. Ondansetron
ska administreras med försiktighet till patienter som har eller kan utveckla QTc-förlängning,
inklusive patienter med elektrolytrubbningar, hjärtsvikt, bradyarytmi eller patienter som tar
andra läkemedel som leder till QT-förlängning eller elektrolytrubbbningar.
Hypokalemi och hypomagnesemi ska korrigeras före administrering av ondansetron.
Det har förekommit rapporter efter lansering som beskriver patienter med serotonergt
syndrom (inklusive förändrat mentalt status, autonom instabilitet och neuromuskulära
avvikelser) efter samtidig användning av ondansetron och andra serotonerga läkemedel
(inklusive selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och serotoninnoradrenalinåterupptagshämmare (SNRI)). Om samtidig behandling med ondansetron och
andra serotonerga läkemedel är kliniskt motiverad, rekommenderas adekvat observation av
patienten.
Då det är känt att ondansetron förlänger tiden för tjocktarmspassage ska patienter med tecken
på subakut intestinal obstruktion övervakas efter administrering.
Hos patienter med adenotonsillär kirurgi kan ondansetron, som getts för att förebygga
postoperativt illamående och kräkningar, maskera dold blödning. Därför ska patienter
övervakas noga efter administrering av ondansetron.
Pediatrisk population:
Barnpopulation som får ondansetron tillsammans med hepatotoxiska kemoterapier bör
övervakas noga med avseende på nedsatt leverfunktion.
Illamående och kräkningar orsakade av kemoterapi:
Då dosen beräknas enligt mg/kg och tre doser med 4 timmars intervall administreras blir den
sammanlagda dagliga dosen större än då en engångsdos om 5 mg/m2 följd av en oral dos ges.
Den jämförbara effektiviteten för dessa två olika doseringsregimer har inte undersökts i
kliniska studier. En jämförelse av studier indikerar liknande effektivitet för båda
behandlingarna – se avsnitt5.1.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Apomorfin: Baserat på rapporter om allvarlig hypotension och medvetslöshet när ondansetron
administrerades tillsammans med apomorfinhydroklorid är samtidig behandling med
apomorfin kontraindicerad.
Det finns inga belägg för att ondansetron vare sig inducerar eller hämmar metabolismen av
andra läkemedel som vanligen administreras samtidigt. Specifika studier har visat att
ondansetron inte interagerar med alkohol, temazepam, furosemid, alfentanil, tramadol, morfin,
lignokain, tiopental eller propofol.
Ondansetron metaboliseras av flera hepatiska cytokrom P450-enzymer: CYP 3A4, CYP 2D6
och CYP1A2. På grund av att flera metabola enzymer kan metabolisera ondasetron så
kompenseras vanligen enzymhämning eller reducerad aktivitet hos ett enzym (t.ex. genetisk
CYP2D6 brist) av andra enzymer och bör således innebära liten eller icke signifikant
förändring av vare sig ondansentrons clearance eller dosering.
Det har förekommit rapporter efter lansering som beskriver patienter med serotonergt
syndrom (inklusive förändrat mentalt status, autonom instabilitet och neuromuskulära
avvikelser) efter samtidig användning av ondansetron och andra serotonerga läkemedel
(inklusive SSRI och SNRI). (Se avsnitt 4.4.)
Fenytoin, karbamazepin och rifampicin: Hos patienter som behandlas med potenta
inducerare av CYP3A4 ökade ondansetrons orala clearance och koncentrationen ondansetron i
blodet minskade.
Tramadol: Data från mindre studier visar att ondansetron kan minska tramadols analgetiska
effekt.
Användning av ondansetron tillsammans med QT-förlängande läkemedel kan resultera i
ytterligare QT-förlängning. Samtidig användning av ondansetron och kardiotoxiska läkemedel
(t.ex. antracykliner, som doxorubicin, daunorubicin eller trastuzumab), antibiotika (som
erytromycin) eller läkemedel mot svamp (som ketokonazol), antiarytmika (som amiodaron)
och betablockerare (som atenolol eller timolol) kan öka risken för arytmier. (Se avsnitt 4.4).
4.6
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Ondansetrons säkerhet för användning vid human graviditet har inte etablerats.
Experimentella djurstudier tyder inte på indirekta eller direkta skadliga effekter vad gäller
embryonal/fosterutveckling, graviditetens förlopp och förlossning eller utveckling före eller
efter födsel. Då emellertid djurstudier inte alltid förebådar den humana reaktionen,
rekommenderas inte användning av ondansetron under graviditet.
Amning
Studier har visat att ondansetron passerar over i modersmjölken hos digivande djur. Därför
rekommenderas att mödrar som behandlas med ondansetron inte ska amma sina barn.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Ondansetron har ingen eller obetydlig effekter på förmågan att framföra fordon och använda
maskiner
4.8
Biverkningar
Biverkningarna är uppräknade nedan enligt organsystem och frekvens. Frekvenserna
definieras som: Mycket vanliga (≥ 1/10), Vanliga (≥ 1/100, < 1/10), Mindre vanliga (≥ 1/1
000, < 1/100), Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) och Mycket sällsynta (< 1/10 000). Mycket
vanliga, vanliga och mindre vanliga biverkningar härrör i allmänhet från data från kliniska
studier. Hänsyn har tagits till förekomsten i placebogruppen. Sällsynta och mycket sällsynta
biverkningar härrör i allmänhet från spontanrapportering sedan preparatet blivit tillgängligt på
marknaden.
Följande frekvenser har beräknats vid användning av vanliga rekommenderade doser av
ondansetron i enlighet med indikation och beredning.
Immunsystemet
Sällsynta: Omedelbara överkänslighetsreaktioner, ibland allvarliga, inklusive anafylaxi.
Centrala och perifera nervsystemet
Mycket vanliga: Huvudvärk.
Mindre vanliga: Krampanfall, rörelsestörningar inklusive extrapyramidala reaktioner (såsom
dystona reaktioner, oculogyr kris och dyskinesi har observerats utan att kvarvarande kliniska
sequela har kunnat beläggas definitivt).
Sällsynta: Yrsel i samband med snabb intravenös administrering.
Ögon
Sällsynta: Övergående visuella störningar (t.ex. dimsyn) framför allt vid intravenös
administrering.
Mycket sällsynta: Övergående blindhet framför allt vid intravenös administrering.
Majoriteten av fallen med blindhet gick tillbaka inom 20 minuter. De flesta patienterna hade
fått kemoterapi som inkluderade cisplatin. Några fall av övergående blindhet rapporterades ha
kortikalt ursprung.
Hjärtat
Mindre vanliga: Arytmier, bröstsmärta med eller utan ST-sänkning, bradykardi.
Sällsynta: QTc-förlängning (inklusive Torsade de Pointes)
Blodkärl
Vanliga: Värmekänsla eller flush.
Mindre vanliga: Hypotoni.
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Mindre vanliga: Hicka.
Magtarmkanalen
Vanliga: Förstoppning
Lever och gallvägar
Mindre vanliga: Asymtomatiska förhöjningar i leverfunktionsprover.
Dessa biverkningar observerades vanligen hos patienter som fick kemoterapi med cisplatin.
Pediatrisk population:
Biverkningsprofilen hos barn och ungdomar var jämförbar med den som setts hos vuxna.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det
möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och
sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
4.9
Överdosering
Inte mycket är känt om överdosering av ondansetron för närvarande, men ett begränsat antal
patienter har fått överdoser. Manifestationer av överdosering som har rapporterats inkluderar
visuella störningar, svår förstoppning, hypotension och vaso-vagala episoder med övergående
AV-block av andra graden. I samtliga fall har patienterna återställts fullständigt efter
incidenten.
Ondansetron förlänger QT-intervallet på ett dosberoende sätt. EKG-övervakning
rekommenderas vid överdosering.
Det finns ingen specifik antidot mot ondansetron och därför ska lämplig symtomatisk och
understödjande behandling ges i de fall där en överdos misstänks.
Användningen av ipecacuanha (kräkrot) för att behandla överdosering av ondansetron
rekommenderas inte, då det inte är troligt att patienterna svarar på behandlingen på grund av
ondansetrons anti-emetiska effekt.
Pediatrisk population
Pediatriska fall som överensstämmer med serotonergt syndrom har rapporterats efter
oavsiktlig peroral överdosering av ondansentron (skattat intag som överstiger 4 mg/kg) hos
spädbarn och barn i åldern 12 månader till 2 år).
5
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Antiemetika, serotonin (5HT3) antagonist
ATC-kod: A04AA01
Ondansetron är en potent, mycket selektiv 5-HT3 receptorantagonist.
Den exakta verkningsmekanismen för att begränsa illamående och kräkningar är inte känd.
Kemoterapi och strålningsbehandling kan orsaka frisättning av 5HT i tunntarmen vilket leder
till aktivering av vagala afferenter via 5HT3-receptorer som då initierar en kräkreflex.
Ondansetron blockerar initieringen av denna reflex. Aktivering av vagala afferenter kan också
orsaka frisättning av 5HT i area postrema, på botten av den fjärde ventrikeln, och detta kan
också orsaka kräkning genom en central mekanism
Således kan ondansetrons antiemetiska effekt vid illamående till följd av cytotoxisk
kemoterapi och strålbehandling kan sannolikt förklaras av 5-HT3-receptorantagonism i
neuroner belägna både i perifera och centrala nervsystemet. Verkningsmekanismerna vid
postoperativt illamående och kräkningar är okända men kan vara desamma som vid
cytotoxiskt inducerat illamående och kräkning.
Ondansetron påverkar inte plasmakoncentrationen av prolaktin.
Ondansetrons roll vid opiatinducerad emesis är inte ännu klarlagd.
Effekten av ondansetron på QTc-intervallet har utvärderats i en dubbelblind, randomiserad,
crossover studie med både placebo och positiv kontrollgrupp (moxifloxacin). 58 friska vuxna
män och kvinnor deltog i studien. Ondansetron i doser om 8 mg och 32 mg gavs intravenöst
som infusion under 15 minuter. Vid den högsta undersökta dosen, 32mg, var den största
medeldifferensen (övre gränsen för det 90%-iga konfidensintervallet) i QTcF jämfört med
placebo efter baslinjkorrigering 19.6 (21.5) millisekunder.. Vid den lägsta undersökta dosen,
8mg, var den största medeldifferensen (övre gränsen för det 90%-iga konfidensintervallet) i
QTcF jämfört med placebo efter baslinjekorrigering 5.8 (7.8) millisekunder. I denna studie var
inga QTcF mått större än 480 millisekunder och ingen QTcF förlängning större än 60
millisekunder. Inga signifikanta förändringar sågs i de med EKG uppmätta PR- eller QRSintervallen.
Pediatrisk population:
Illamående och kräkningar orsakade av kemoterapi:
Ondansetrons effekt vid kontroll av emesis och illamående orsakade av cancerkemoterapi
utvärderades i en dubbelblind randomiserad studie med 415 patienter i åldern 1 till 18 år.
Under kemoterapidagarna fick patienterna antingen ondansetron 5 mg/m2 i.v. + efter 8-12
timmar ondansetron 4 mg p.o. eller ondansetron 0,45 mg/kg i.v. + efter 8-12 timmar placebo
p.o. Efter kemoterapin fick bägge grupperna 4 mg ondansetronsirap 2 gånger dagligen i 3
dagar. Fullständig kontroll av emesis under kemoterapins värsta dag var 49 % (5 mg/m2 i.v. +
ondansetron 4 mg p.o.) och 41 % (0,45 mg/kg i.v. + placebo p.o.) Efter kemoterapin fick båda
grupperna 4 mg ondansetronsirap två gånger dagligen under 3 dagar. Det var inga skillnader i
förekomst eller typ av biverkningar mellan de två behandlingsgrupperna.
En dubbelblind randomiserad placebokontrollerad studie med 438 patienter i åldern 1 till 17
år visade fullständig kontroll av emesis under kemoterapins värsta dag hos:
73 % av patienterna då ondansetron administrerades intravenöst med en dos om 5
mg/m2 tillsammans med 2-4 mg dexametason p.o.
71 % av patienterna då ondansetron administrerades oralt med en dos om 8 mg + 2-4
mg dexametason p.o. under kemoterapidagarna.
Efter kemoterapin fick båda grupperna 4 mg ondansetronsirap två gånger dagligen under 2
dagar. Det var inga skillnader i förekomst eller typ av biverkningar mellan de två
behandlingsgrupperna.
Ondansetrons effekt hos 75 barn i åldern 6 till 48 månader undersöktes i en öppen, icke
jämförande, singelarm studie. Alla barn fick tre 0,15 mg/kg doser ondansetron intravenöst
administrerade 30 minuter före kemoterapin inleddes och sedan fyra och åtta timmar efter den
första dosen. Fullständig kontroll av emesis uppnåddes hos 56 % av patienterna.
En annan öppen, icke jämförande, singelarm studie undersökte effekten av en intravenös dos
om 0,15 mg/kg ondansetron följd av två orala doser ondansetron om 4 mg för barn < 12 års
ålder och 8 mg för barn ≥12 år (totala antalet barn n=28). Fullständig kontroll av emesis
uppnåddes hos 42 % av patienterna.
Förebyggande av illamående och kräkningar efter operation.
Effekten av en engångsdos ondansetron vid prevention av postoperativt illamående och
kräkningar undersöktes i en randomiserad, dubbelblind placebokontrollerad studie med 670
barn i åldern 1 till 24 månader (ålder efter befruktning ≥44 veckor, vikt ≥3 kg). Inkluderade
patienter var planerade att genomgå elektiv kirurgi under narkos och hade en ASA status ≤III.
En engångsdos ondansetron om 0,1 mg/kg administrerades inom 5 minuter efter att narkosen
inducerats. Antalet patienter som erfor åtminstone en emetisk episod under
bedömningsperioden på 24 timmar (ITT) var större för dem som fick placebo än de som fick
ondansetron (28 % resp. 11 %, p <0.0001).
Fyra dubbelblinda, placebokontrollerade studier har genomförts på 1469 patienter av båda
könen (2 till 12 år gamla) som genomgått narkos. Patienterna randomiserades till antingen en
engångsdos ondansetron intravenöst (0,1 mg/kg för barn som vägde 40 kg eller mindre, 4 mg
för barn som vägde mer än 40 kg, antal patienter =735) eller placebo (antal patienter =734).
Studieläkemedlet administrerades under minst 30 sekunder, omedelbart före eller efter det att
narkosen inducerades. Ondansetron förebyggde illamående och kräkningar signifikant mer
effektivt än placebo.
5.2
Farmakokinetiska egenskaper
Setofilm är en munsönderfallande film. Då den kommer i kontakt med saliv faller den sönder
på några sekunder.
Efter oral administrering absorberas ondansetron snabbt och toppkoncentrationer i plasma på
ca 30 ng/ml uppnås ca 1,5 timmar efter administrering av en dos om 8 mg. Sirapen och
tablettberedningarna är bioekvivalenta och har en absolut peroral biotillgänglighet på 60 %.
Efter oral, intravenös och intramuskulär dosering av ondansetron är distributionen densamma,
med en terminal halveringstid på ungefär 3 timmar och en distributionsvolym vid steady-state
på cirka 140 liter. Ondansetron är inte proteinbundet i hög utsträckning (70-76%) och lämnar
den systemiska cirkulationen huvudsakligen genom levermetabolism via flertalet enzymatiska
vägar. Mindre än 5 % av den absorberade dosen utsöndras oförändrad i urinen. Frånvaro av
enzymet CYP2D6 (debrisokinpolymorfism) har ingen påverkan på ondansetrons
farmakokinetik. Ondansetrons farmakokinetiska egenskaper förändras inte vid upprepad
dosering.
Speciella patientpopulationer
Barn och unga (ålder 1 månad till 17 år)
Hos barnpatienter i åldern 1 till 4 månader (n=19), som genomgick kirurgiskt ingrepp, var
viktnormaliserad clearance ungefär 30 % långsammare än hos patienter i åldern 5 till 24
månader (n=22) men jämförbara med patienter i åldern 3 till 12 år. Halveringstiden i
patientgruppen 1 till 4 månader var i genomsnitt 6,7 timmar jämförd med 2,9 timmar för
patienter i åldersgrupperna 5 till 24 månader och 3 till 12 år. Skillnaderna i de
farmakokinetiska parametrarna i patientpopulation 1 till 4 månader kan delvis förklaras med
en högre procentuell total kroppsvätska hos nyfödda och spädbarn och en högre
distributionsvolym för vattenlösliga läkemedel såsom ondansetron.
Hos barnpatienter i åldern 3 till 12 år som genomgick planerade kirurgiska ingrepp under
allmän narkos, var de absoluta värdena för både clearance och distributionsvolym för
ondansetron reducerade i jämförelse med värdena hos vuxna patienter. Båda parametrarna
ökade på ett linjärt sätt med vikten och vid 12 års ålder började värdena närma sig de för unga
vuxna. Då värdena för clearance och distributionsvolym normaliserades i förhållande till
kroppsvikt var värdena för dessa parametrar liknande mellan de olika
åldersgruppspopulationerna. Användningen av viktbaserad dosering kompenserar för dessa
åldersrelaterade förändringar och är effektivt vid normaliseringen av systemisk exponering
hos barnpatienter.
En populationsfarmakokinetisk analys efter intravenös administration av ondansetron gjordes
på 428 personer (cancerpatienter, kirurgipatienter och friska frivilliga) i åldrarna 1 månad till
44 år. Baserat på denna analys var den systemiska exponeringen (AUC) för ondansetron efter
oral eller intravenös dosering hos barn och unga jämförbara med vuxnas, med undantag för
spädbarn i åldern 1 till 4 månader. Volymen var relaterad till ålder och var lägre i vuxna än
hos spädbarn och barn. Clearance var relaterad till vikt men inte till ålder, med undantag för
spädbarn i åldern 1 till 4 månader. Det är svårt att dra slutsatser om huruvida det fanns en
ytterligare reduktion i clearance kopplad till ålder hos spädbarn 1 till 4 månade gamla, eller
helt enkelt en inneboende variabilitet på grund av det låga antalet studerade försökspersoner i
denna åldersgrupp. Eftersom patienter yngre än 6 månader gamla bara får en singeldos i
samband med postoperativt illamående och kräkningar är en minskad clearance sannolikt inte
kliniskt relevant.
Äldre
Studier på friska frivilliga äldre har visat en liten, men ej kliniskt signifikant, åldersrelaterad
ökning både i oral biotillgänglighet (65 %) och halveringstid (5 timmar) för ondansetron.
Könsskillnader sågs i dispositionen av ondansetron, med en högre absorbtionshastighet och
absorbtionsgrad efter en oral dos, samt reducerad systemisk clearance och viktjusterad
distributionsvolym för kvinnor.
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance >15ml/min) är systemiskt
clearance och distributionsvolymen reducerade, vilket resulterar i en liten, men ej kliniskt
signifikant, ökning i halveringstiden (5.4 timmar). En studie på patienter med svårt nedsatt
njurfunktion som krävde regelbunden hemodialys (studerade mellan dialyserna) visade att
ondansetrons farmakokinetik i stort sett var oförändrad.
Nedsatt leverfunktion
Hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion är systemiska clearance markant reducerad med
förlängd halveringstid (15-32 timmar) och en oral biotillgänglighet närmare 100 % på grund
av reducerad pre-systemisk metabolism.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Baserade på gängse studier av upprepad dosering, avseende gentoxicitet, karcinogenicitet,
visade prekliniska data inga särskilda risker för människan.
Ondansetron och dess metaboliter ackumuleras i mjölk hos råttor. Förhållandet mellan
mjölk/plasma var 5,2:1. En studie av klonade kardiella jonkanaler hos människa har visat att
ondansetron potentiellt kan påverka den kardiella repolariseringen via blockad av HERG
kaliumkanaler.
6
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
Polyvinylalkohol
Makrogol 1000
Acesulfamkalium E950
Glycerol E422
Titandioxid E171
Risstärkelse
Levomentol
Polysorbat 80 E433
6.2
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3
Hållbarhet
3 år.
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvara dospåsen väl tillsluten. Fuktkänsligt.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Det primära förpackningsmaterialet är en dospåse som ska öppnas och avlägsnas före
applikation. Materialet är en kompositfolie bestående av kraftpapper (yttre lagret), LDPE,
aluminiumfolie och surlyn (inre lagret).
Förpackningsstorlek 2, 4, 6, 10, 30 och 50 dospåsar.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
7
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Norgine BV
Hogehilweg 7
1101 CA Amsterdam ZO
Nederländerna
8
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
4 mg: 42003
8 mg: 42004
9
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2010-06-04/2015-04-02
10
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2017-02-10
