Hälsa på lika villkor. Hälsa och livsvillkor bland HBT

I rapporten Hälsa på lika villkor? – hälsa och livsvillkor bland hbt-personer redovisas resultat
från den nationella folkhälsoenkäten, där hälsosituationen bland homosexuella och
bisexuella sätts i relation till övriga befolkningens hälsa. Här redovisas också resultat från
en Internetbaserad webbenkät till hbt-personer. Syftet med webbenkäten var dels att nå
transpersoner vars situation inte kunde beskrivas genom den generella befolkningsenkäten, dels att få kunskap om områden som är specifika för just hbt-personer.
I rapporten redovisas resultat om fysiskt och psykiskt välbefinnande samt levnadsvanor,
som fysisk aktivitet, rökning och alkoholkonsumtion. Vidare tar rapporten upp frågor
om utsatthet, som otrygghet och rädsla, kränkande bemötande/behandling, hot, våld,
trakasserier och diskriminering. Rapporten tar även upp frågor om social förankring
och öppenhet i uppväxtfamiljen, bland vänner, i skolan och arbetslivet.
Statens folkhälsoinstitut (FHI) fick i november 2003 regeringens uppdrag att undersöka och analysera hälsosituationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner
(hbt-personer). Denna rapport är en utveckling av den då redovisade bilagan Hälsa
på lika villkor? – hälsa och livsvillkor bland hbt-personer.
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
12088 Stockholm
Fax 08-4498811
E-post [email protected]
Internet www.fhi.se
Rapport 2006:8
ISSN 1651-8624
ISBN 91-7257-453-4
Hälsa på lika villkor?
Hälsa och livsvillkor bland hbt-personer
Niklas Roth, Gunnel Boström och Karin Nykvist
statens folkhälsoinstitut
www.fhi.se
Hälsa på lika villkor?
Hälsa och livsvillkor bland HBT-personer
Niklas Roth, Gunnel Boström och Karin Nykvist
statens folkhälsoinstitut
www.fhi.se
© statens folkhälsoinstitut 2006:08
issn: 1651-8624
isbn: 91-7257-453-4
redaktör: gunnel boström
omslagsfotografi: nordic photos; arnaldur halldorsson,
palmi gudmundsson, sören colbring
grafisk produktion: ab typoform
tryck: elanders gotab ab, stockholm, 2006
Innehåll
Förord ______________________________________________________________________ 5
Sammanfattning ______________________________________________________________ 6
Summary ____________________________________________________________________ 9
Inledning
__________________________________________________________________ 12
Metod ______________________________________________________________________ 12
Enkätundersökningar __________________________________________________________ 12
Nationella folkhälsoenkäten __________________________________________________ 12
Webbenkät riktad till hbt-personer ______________________________________________ 13
Representativitet
Definition av begrepp
__________________________________________________________ 13
________________________________________________________ 14
Sexuell läggning ____________________________________________________________ 14
Könsidentitet och könsuttryck
________________________________________________ 14
Gruppindelningar __________________________________________________________ 16
Material ____________________________________________________________________ 17
Avgränsning av materialet ____________________________________________________ 17
Beskrivning av material ______________________________________________________ 17
Beskrivning av redovisningsgrupper
____________________________________________ 21
Hälsa ______________________________________________________________________ 22
Självskattad hälsa ____________________________________________________________ 22
Sammanfattning __________________________________________________________ 22
Självskattad hälsa __________________________________________________________ 22
Psykisk hälsa ________________________________________________________________ 25
Sammanfattning __________________________________________________________ 25
Självskattat psykiskt välbefinnande (GHQ12) ____________________________________ 26
Ängslan, oro eller ångest
____________________________________________________ 28
Stress ____________________________________________________________________ 30
Sömnsvårigheter
__________________________________________________________ 31
Självmordstankar/Självmordsförsök ____________________________________________ 33
Fysisk hälsa
________________________________________________________________ 38
Sammanfattning __________________________________________________________ 38
Värk ____________________________________________________________________ 38
Långvarig sjukdom __________________________________________________________ 42
Övervikt, fetma ____________________________________________________________ 43
Vårdkontakter
______________________________________________________________ 46
Sammanfattning ____________________________________________________________ 46
Vårdkontakt ________________________________________________________________ 46
Levnadsvanor
______________________________________________________________ 50
Sammanfattning ____________________________________________________________ 50
Tobaksanvändning ____________________________________________________________ 51
Rökning __________________________________________________________________ 51
Snusning
________________________________________________________________ 54
Alkohol ____________________________________________________________________ 56
Narkotikaanvändning
________________________________________________________ 58
Fysisk aktivitet ______________________________________________________________ 62
Utsatthet __________________________________________________________________ 66
Sammanfattning ____________________________________________________________ 66
Otrygghet och rädsla
________________________________________________________ 66
Rädsla för överfall, rån eller annat ofredande______________________________________ 66
Rädsla för våld eller trakasserier på grund av sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck __ 69
Utsatthet för kränkande behandling/bemötande
__________________________________ 70
Utsatthet för hot, våld och trakasserier __________________________________________ 72
Utsatthet för hot om våld ____________________________________________________ 72
Utsatthet för våld __________________________________________________________ 72
Utsatthet för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck __ 73
Utsatthet för diskriminering ____________________________________________________ 77
Social förankring ____________________________________________________________ 79
Sammanfattning ____________________________________________________________ 79
Tillit ______________________________________________________________________ 80
Emotionellt stöd
Praktiskt stöd
Deltagande
____________________________________________________________ 83
______________________________________________________________ 86
________________________________________________________________ 88
Förtroende för det omgivande samhället
________________________________________ 90
Öppenhet __________________________________________________________________ 94
Sammanfattning ____________________________________________________________ 94
Öppenhet i uppväxtfamiljen, bland vänner, i skolan och arbetslivet ____________________ 94
Öppenhet i uppväxtfamiljen/familjen __________________________________________ 96
Öppenhet bland vänner
____________________________________________________ 98
Öppenhet i skolan/arbetsliv __________________________________________________ 99
hälsa på lika villkor?
5
Förord
Statens folkhälsoinstitut (FHI) fick i november 2003 regeringens uppdrag att undersöka och analysera
hälsosituationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer). Återrapporteringen
av regeringsuppdraget bygger huvudsakligen på två undersökningar genomförda av FHI: den nationella folkhälsoenkäten och en Internetbaserad webbenkät. Resultaten från dessa undersökningar
redovisades i bilaga 2 i återrapporteringen av regeringsuppdraget i december 2005. Föreliggande
rapport är en utveckling av den då redovisade bilagan Hälsa på lika villkor? – hälsa och livsvillkor
bland hbt-personer.
Stockholm, juni 2006
gunnar ågren
generaldirektör
6
hälsa på lika villkor?
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan konstateras att en övervägande del av hbt-personerna hade en god hälsa. Det
var dock en betydligt större andel med sämre hälsa bland hbt-personer än i den övriga befolkningen.
Speciellt den psykiska hälsan var betydligt sämre. Skillnaderna i hälsa var också stor inom gruppen
hbt-personer. Transpersoner hade nästan genomgående den sämsta hälsan, följt av bisexuella och
homosexuella.
Självskattad hälsa. Det var lika vanligt att rapportera ett bra hälsotillstånd bland homo- och/eller
bisexuella män som bland män i övriga befolkningen. Det fanns dock stora skillnaden bland kvinnor.
Bra hälsa var betydligt vanligare bland kvinnor i övriga befolkningen (72 procent) än bland homooch/eller bisexuella kvinnor (60 procent). Framför allt rapporterade homo- och/eller bisexuella
kvinnor i åldrarna 45–64 år samt män i åldrarna 16–29 år i större utsträckning dålig hälsa än övriga
befolkningen. Bisexuella och transpersoner hade sämre allmänt hälsotillstånd än homosexuella personer.
Psykisk hälsa. En mycket större andel av homo- och/eller bisexuella personer hade nedsatt psykiskt
välbefinnande än i övriga befolkningen. Bisexuella och transpersoner hade sämre psykiskt välbefinnande än homosexuella (40, 40 respektive 31 procent), framför allt de yngre, 16–29 år.
Ängslan, oro eller ångest var mycket vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer, framför allt bland kvinnor, än i övriga befolkningen. Svår ängslan, oro eller ångest var vanligare bland
bisexuella och transpersoner än bland homosexuella (20, 26 respektive 13 procent). Största andelen
med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest fanns bland unga transpersoner (44 procent). Homosexuella personer med vissa heterosexuella inslag och heterosexuella personer med homosexuella
inslag hade ängslan, oro eller ångest i större utsträckning än bisexuella personer.
Att känna sig stressad var mycket vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer i åldrarna
16–29 år och 45–64 år än i övriga befolkningen. En större andel bland homo- och/eller bisexuella
personer, framför allt kvinnor, än i övriga befolkningen uppgav att de hade svåra sömnsvårigheter.
Transpersoner hade svåra sömnsvårigheter i större utsträckning än homosexuella.
Självmordstankar/självmordsförsök. Det var mycket vanligare att ha övervägt eller att ha försökt ta
sitt liv bland homo- och/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen, särskilt i åldrarna 16–29
år. Det var nästan lika vanligt att ha övervägt eller försökt ta sitt liv bland homo-, bisexuella och transpersoner. Att överväga eller försöka ta sitt liv var vanligare bland homo- och bisexuella personer med
kort utbildning och bland dem som var födda i annat land än Sverige än i övriga befolkningen.
Transpersoner med kort utbildning hade i större utsträckning försökt ta sina liv än dem med lång.
Fysisk hälsa. Homo- och/eller bisexuella kvinnor hade svår värk i större utsträckning än kvinnor i
övriga befolkningen. Det var vanligare bland bisexuella män i åldrarna 45–64 år än bland homosexuella
män att ha svår värk. Svår värk var vanligare bland homo- och bisexuella män, kvinnor som hade kort
utbildning samt bland homo- och bisexuella personer som inte levde i storstad än bland dem med lång
utbildning respektive dem som levde i storstad. Transpersoner med lång utbildning hade svår värk i
mindre omfattning än dem med kort och mellanlång utbildning.
Att lida av någon långvarig sjukdom var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer än i
övriga befolkningen. Långvarig sjukdom var vanligare bland transpersoner än bland bisexuella.
Homo- och/eller bisexuella personer var överviktiga eller hade fetma i mindre utsträckning än
befolkningen i övrigt. Bland homo- och/eller bisexuella personer var det mindre vanligt med övervikt
och fetma bland dem med lång utbildning eller de som levde i mindre städer, på mindre orter eller
landsbygd än bland dem med kort utbildning eller de som bodde i storstäder.
hälsa på lika villkor?
7
Vårdutnyttjande. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella än i den övriga befolkningen att
ha haft olika former av vårdkontakt. Bland homo- och/eller bisexuella kvinnor var det vanligare att ha
haft kontakt med psykolog, sjukgymnast eller varit inlagd på sjukhus än bland kvinnor i övriga
befolkningen. Bland homo- och/eller bisexuella män var det vanligare att ha besökt läkare på sjukhus
än bland män i övriga befolkningen. Transpersoner hade träffat psykolog i större utsträckning än
homo- och bisexuella personer och det var vanligare bland transpersoner att ha träffat kurator än
bland homosexuella personer.
Tobaksvanor. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer att röka dagligen än i övriga
befolkningen, framför allt bland män i åldrarna 30–44 år och kvinnor i åldrarna 45–64 år. Det var
framför allt homo- och bisexuella personer med kort utbildning och de som inte var föreningsaktiva
som rökte dagligen.
Det var mindre vanligt bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 16–29 år att snusa dagligen
än bland unga män i övriga befolkningen. Homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 30–64 år
snusade däremot dagligen i större utsträckning än kvinnor i motsvarande åldrar i övriga befolkningen.
Homosexuella kvinnor i åldrarna 16–44 år snusade dagligen i större utsträckning än bisexuella kvinnor samt homo- och bisexuella män. Homo- och bisexuella personer med kort utbildning snusade
dagligen i större utsträckning än dem med mellanlång eller lång utbildning.
Alkoholvanor. Bland homo- och/eller bisexuella personer fanns en större andel personer som inte
nyttjade alkohol alls, samtidigt som det fanns en större andel än i övriga befolkningen som var riskkonsumenter. Bland yngre kvinnor, framför allt homo- och/eller bisexuella, var riskkonsumtionen
betydligt mer utbredd än bland övriga unga kvinnor. Riskkonsumtion var också vanligare bland
bisexuella personer som levde i storstad och homosexuella personer som inte var föreningsaktiva än
bland dem som inte levde i storstad eller var föreningsaktiva.
Narkotika. Att använda cannabis var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer, framför
allt yngre, än i övriga befolkningen. Bland yngre bisexuella personer var det mycket vanligare
att använda cannabis än bland yngre homosexuella. Att använda annan narkotika än cannabis var vanligare bland homosexuella personer som levde i storstad och bland dem som inte var föreningsaktiva
än bland dem som inte levde i storstad respektive var föreningsaktiva. Bland transpersoner var det
vanligare att använda annan narkotika än cannabis bland dem som levde i storstad än bland dem som
inte levde i storstad.
Fysisk aktivitet. Homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 och 45–64 år samt homooch /eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år hade mer stillasittande fritid än personer i övriga befolkningen. Det var vanligare att homo- och bisexuella personer med kort utbildning hade stillasittande
fritid än bland dem med lång utbildning. Transpersoner motionerade eller tränade regelbundet i
mycket mindre utsträckning än homo- och bisexuella personer.
Utsatthet. Utsatthet för hot och våld var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer, framför
allt unga män, än i den övriga befolkningen. Att ha varit utsatt för trakasserier eller våld på grund av
sexuell läggning någon gång i livet var vanligare bland homosexuella än bland bisexuella personer,
men det var ingen skillnad i utsatthet under det senaste året. Homosexuella personer med vissa heterosexuella inslag hade varit utsatta för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning i större
omfattning än bisexuella personer. Att ha blivit diskriminerad på grund av sin sexuella läggning eller
könsuttryck/könsidentitet var lika vanligt bland homo- och bisexuella samt transpersoner.
Tillit. Brist på tillit till andra personer var vanligare bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna
30–44 år och kvinnor i åldrarna 16–29 samt 45–64 år än bland personer i den övriga befolkningen.
Det var framför allt vanligare bland bisexuella än bland homosexuella och bland personer med kort
utbildning än bland dem med lång att sakna tillit till andra. Brist på tillit var också vanligare bland
homosexuella personer som var födda i annat land än Sverige samt bland dem som inte var förenings-
8
hälsa på lika villkor?
aktiva och bland bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd. Det
var vanligare bland transpersoner att sakna tillit till andra människor än bland homosexuella personer.
Emotionellt stöd. Det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland homo- och/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen, framför allt bland bisexuella män. Det var vanligare bland homo- och
bisexuella med kort utbildning och bland bisexuella personer som inte levde i storstad och de som inte
var föreningsaktiva att sakna emotionellt stöd än bland dem med lång utbildning respektive de som
bodde i storstad eller var föreningsaktiva. Heterosexuella personer med vissa homosexuella inslag
saknade emotionellt stöd i större utsträckning än bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag. Det var vanligare bland transpersoner att sakna emotionellt stöd än bland homosexuella
personer.
Praktiskt stöd. Bland homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år var det vanligare att
sakna praktiskt stöd än bland kvinnor i den övriga befolkningen. Det var vanligare bland bisexuella
män än bland homosexuella att inte ha tillgång till praktiskt stöd. Det var också vanligare att sakna
praktiskt stöd bland homosexuella personer som var födda i annat land än Sverige och bland bisexuella
personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd än bland dem födda i Sverige
respektive dem som levde i storstad. Transpersoner saknade praktiskt stöd i större omfattning än
bisexuella personer.
Deltagande. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år att ha ett
lågt socialt deltagande (inte delta i sociala aktiviteter eller evenemang) än bland kvinnor i övriga
befolkningen. Lågt socialt deltagande var också vanligare bland homo- och bisexuella personer som
inte var föreningsaktiva eller hade kort utbildning än bland föreningsaktiva och dem med lång utbildning. Lågt socialt deltagande var också vanligare bland bisexuella som levde i mindre stad, på mindre
ort eller landsbygd än bland dem som levde i storstad.
Förtroende för det omgivande samhället. Homo- och/eller bisexuella personer hade mindre förtroende för försäkringskassan än övriga befolkningen. Homo- och/eller bisexuella män hade även
mindre förtroende för arbetsförmedlingen än män i övriga befolkningen. Förtroendet för riksdagen
var större bland homo- och/eller bisexuella personer och bland kvinnor var förtroendet större för
kommunpolitiker än i övriga befolkningen. En större andel bisexuella män än homosexuella kvinnor
och män hade mindre förtroende för polis och socialtjänst. Förtroendet för samhällsinstitutioner var
mindre bland dem med kort utbildning och bland dem som inte var föreningsaktiva än bland dem med
lång utbildning och bland de föreningsaktiva. Det var vanligare bland heterosexuella personer med
vissa homosexuella inslag att ha litet förtroende för polis, riksdagen, kommunpolitiker och fackföreningar än bland bisexuella personer. Det var vanligare bland transpersoner att ha litet förtroende för
sjukvården, socialtjänsten, domstolar, riksdagen, landstingspolitiker och kommunpolitiker än bland
homosexuella personer. Förtroendet för samhällsinstitutioner var mindre bland transpersoner som
inte var föreningsaktiva eller var födda i annat land än Sverige än bland dem som var föreningsaktiva
eller födda i Sverige.
Öppenhet. Totalt var bisexuella män mindre öppna med sin sexuella läggning än homosexuella personer samt bisexuella kvinnor. Bisexuella män var mindre öppna i uppväxtfamiljen, bland vänner och
i skolan eller arbetslivet och öppenheten minskade kraftigt med åldern.
Transpersoner var i mindre utsträckning öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck än homosexuella personer med sin sexuella läggning i familjen, bland vänner och i skolan/arbetsliv. Transpersoner som var födda på 1970-talet var även mindre öppna i familjen med sin könsidentitet/sitt
könsuttryck än bisexuella personer i samma generation. Öppenhet med könsidentitet/könsuttryck var
dessutom mindre utbrett bland transpersonerna i generationerna 50-, 60- och 70-talister än bland
bisexuella personer i dessa generationer.
hälsa på lika villkor?
9
Summary
In conclusion, we can ascertain that the vast majority of LGBT persons (lesbian, gay, bisexual and
transgender persons) are in good health. A significantly larger proportion of LGBT persons were in
poorer health than the rest of the population, however. Mental health in particular was significantly
worse. The differences in health were also considerable among LGBT persons. Almost without
exception, transsexuals had the worst health, followed by bisexuals and lesbian/gay persons.
Self-rated health. Reports of good health were just as common among gay and/or bisexual men as
among men in the rest of the population. There were substantial differences among women, however.
Good health was significantly more common among women in the rest of the population (72 per cent)
than among lesbian and/or bisexual women (60 per cent). More lesbian and/or bisexual women in the
45–64 age group and gay/bisexual men in the 16–29 age group reported poor health than the rest of
the population. Bisexuals and transsexuals had poorer general health than lesbian/gay persons.
Mental health. A much greater proportion of lesbian/gay and/or bisexual persons had impaired mental
well-being than in the rest of the population. Bisexuals and transsexuals had poorer mental well-being
than lesbian/gay persons (40, 40 and 31 per cent respectively), especially in the 16–29 age group.
Anxiety, worry and anguish were more common among lesbian/gay and/or bisexual persons,
especially among women, than in the rest of the population. Severe anxiety, worry or anguish was
more common among bisexuals and transsexuals than among lesbian/gay persons (20, 26 and 13 per
cent respectively). The largest proportion with serious problems with anxiety, worry or anguish could
be found among young transsexuals (44 per cent). Lesbian/gay persons with certain heterosexual
tendencies and heterosexuals with certain lesbian/gay tendencies felt more anxiety, worry or anguish
than bisexual persons.
Stress was much more common among lesbian/gay and/or bisexual persons aged 16–29 years and
45–64 years than in the rest of the population. A larger proportion of homosexual and/or bisexual
persons, especially women, than in the rest of the population said that they had severe sleeping
difficulties. More transsexuals than homosexuals had severe sleeping difficulties.
Suicidal tendencies, attempted suicide. Suicidal tendencies and attempted suicide were much more
common among lesbian/gay persons and/or bisexuals than in the rest of the population, especially in
the 16–29 age group. Suicidal tendencies and attempted suicide were almost as common among lesbian/
gay, bisexual and transgender persons. Suicidal tendencies or attempted suicide were more common
among low-educated lesbian/gay and bisexual persons and among those who were born in a country
other than Sweden than in the rest of the population. More low-educated than highly educated transsexuals had attempted suicide.
Physical health. Lesbian and/or bisexual women had more severe pain than women in the rest of the
population. Having severe pain was more common among bisexual men aged 45–64 years than
among gay men. Severe pain was more common among gay men and among low-educated bisexual
men and women and among lesbian/gay and bisexual persons who did not live in big cities than
among the highly educated and those who lived in big cities. Highly educated transsexuals had less
severe pain than those with a short and moderately long education.
Suffering long-term illness was more common among lesbian/gay and bisexual persons than in
the rest of the population. Long-term illness was more common among transsexuals than among
bisexuals.
Fewer lesbian/gay and/or bisexual persons were overweight or obese than the rest of the population. Among lesbian/gay and/or bisexual persons, overweight and obesity were less common among
the highly educated or those who lived in smaller cities, towns or in rural areas than among the loweducated or those who lived in big cities.
10
hälsa på lika villkor?
Healthcare consumption. Having various types of contact with the health service was more common
among lesbian/gay persons and/or bisexuals than in the rest of the population. It was more common
among lesbian and/or bisexual women to have contact with psychologists, physiotherapists or be
admitted to hospital than among women in the rest of the population. It was more common among gay
and/or bisexual men to visit a doctor at hospital than among men in the rest of the population.
Transsexuals had met psychologists to a greater extent than lesbian/gay and bisexual persons had and
it was more common for transsexuals than for lesbian/gay persons to meet a social worker.
Tobacco habits. It was more common for lesbian/gay and/or bisexual persons to be daily smokers
than in the rest of the population, especially among men aged 30–44 years and women aged 45–64
years. It was especially low-educated lesbian/gay and bisexual persons and those who were not active
in clubs and associations who smoked on a daily basis.
It was less common for gay and/or bisexual men aged 16–29 years to use oral smokeless tobacco
(OST) daily than for young men in the rest of the population. On the other hand, lesbian and/or bisexual
women aged 30–64 years used OST daily to a greater extent than women of the same age in the rest of
the population. Lesbian women aged 16–44 years used OST daily to a greater extent than bisexual
women and gay and bisexual men. Low-educated lesbian/gay and bisexual persons used OST daily to
a greater extent than those with a moderately long or long education.
Alcohol habits. A greater proportion of lesbian/gay and/or bisexual persons did not use alcohol at all,
although more of them were high-risk consumers than in the rest of the population. Among younger
women, and especially among lesbians and/or bisexuals, high-risk consumption was considerably
more widely spread than among other young women. High-risk consumption was also more common
among bisexuals who lived in big cities and lesbian/gay persons who were not active in clubs and
associations than among those who didn't live in big cities or were active in clubs and associations.
Illicit drugs. Using cannabis was more common among lesbian/gay and/or bisexual persons, especially
younger people, than in the rest of the population. The use of cannabis was much more common
among younger bisexual persons than among younger lesbian/gay persons. The use of drugs other
than cannabis was more common among lesbian/gay persons who lived in big cities and among those
who were not active in clubs and associations than among those who did not live in big cities or were
active in clubs and associations respectively. Among transsexuals, it was more common among those
who lived in big cities to use drugs other than cannabis than among those who did not live in big cities.
Physical activity. Lesbian and/or bisexual women aged 16–24 and 45–64 years and gay and/or bisexual
men aged 30–44 years had a more sedentary leisure time than people in the rest of the population. It
was more common for low-educated lesbian/gay and bisexual persons to have a more sedentary leisure
time than for those who were highly educated. Transsexuals took regular exercise or trained regularly
to a much less extent than lesbian/gay and bisexual persons.
Vulnerability. Lesbian/gay and/or bisexual persons, especially young men, were more vulnerable to
threatening behaviour and violence than the rest of the population. Being vulnerable to harassment or
violence because of their sexual orientation at some point during their lives was more common
among lesbian/gay persons than among bisexual persons, but there was no difference as regards being
vulnerable to such harassment or violence during the last twelve months. Lesbian/gay persons with
certain heterosexual tendencies had been more vulnerable to harassment or violence because of their
sexual orientation than bisexual persons. Being discriminated due to sexual orientation or sexual
expression/gender identity was as common among lesbian/gay, bisexual and transsexual persons.
Trust. Lack of trust in other people was more common among gay and bisexual men aged 30–44 years
and lesbian women aged 16–29 and 45–64 years than among people in the rest of the population.
Lacking trust in others was above all more common among bisexuals than among lesbian/gay persons
and among low-educated persons than among highly educated persons. A lack of trust was also more
common among foreign-born lesbian/gay persons and among those who were not active in clubs and
hälsa på lika villkor?
11
associations and among bisexual persons living in smaller cities, towns or in rural areas. Lacking trust
in other people was more common among transsexuals than among lesbian/gay persons.
Emotional support. Lacking emotional support was more common among lesbian/gay and/or bisexual
persons than in the rest of the population, especially among bisexual men. It was more common for
low-educated lesbian/gay persons and bisexuals and for bisexuals not living in big cities and those
who were not active in clubs and associations to lack emotional support than for the highly educated
and those who lived in big cities and were active in clubs and associations respectively. Heterosexual
persons with certain lesbian/gay tendencies lacked emotional support to a greater extent than bisexuals
and lesbian/gay persons with certain heterosexual tendencies. It was more common for transsexuals
than for lesbian/gay persons to lack emotional support.
Practical support. It was more common for lesbian and/or bisexual women aged 45–64 years than for
women in the rest of the population to lack practical support. It was more common for bisexual men
than for gay men to not have access to practical support. It was also more common for foreign-born
lesbian/gay persons and bisexual persons living in smaller cities, towns and rural areas to lack practical
support than for those born in Sweden and those living in big cities respectively. Transsexuals lacked
practical support to a greater degree than bisexual persons.
Participation. It was more common for lesbian and/or bisexual women aged 45–64 years to have low
social participation (lack of participation in social activities or events) than for women in the rest of
the population. Low social participation was also more common among lesbian/gay and bisexual persons who were not active in clubs and associations or who were low-educated than among those who
were active in clubs and associations and those who were highly educated. Low social participation
was also more common among bisexuals living in smaller cities, towns or rural areas than among
those living in big cities.
Trust in the surrounding community. Lesbian/gay and/or bisexual persons had less trust in the social
insurance office than the rest of the population. Gay and bisexual men also had less trust in public
employment agencies than men in the rest of the population. Trust in the Riksdag (national parliament)
was greater among lesbian/gay and/or bisexual persons and trust in local politicians was greater
among women than in the rest of the population. A larger proportion of bisexual men than lesbian
women and gay men had less trust in the police and social services. Trust in social institutions was
less among the low-educated and among those who were not active in clubs and associations than
among the highly educated and among those who were active in clubs and associations. It was more
common for heterosexual persons with certain lesbian/gay tendencies to have little trust in the police,
the Riksdag, local politicians and trade unions than for bisexual persons. It was more common for
transsexuals to have little trust in the health service, social services, the justice system, the Riksdag,
county council politicians and local politicians than for lesbian/gay persons. Trust in social institutions
was less among transsexuals who were not active in clubs and associations or were born outside
Sweden than among those who were active in clubs and associations or born in Sweden.
Openness. In total, bisexual men were less open about their sexual orientation than lesbian/gay
persons and bisexual women. Bisexual men were less open with the family in which they grew up,
among friends and in school or working life and their openness diminished substantial with age.
Transsexual persons were less open about their sexual identity/their sexual expression than lesbian/
gay persons about their sexual orientations with their families, among friends and in school/working
life. Transsexuals born in the 1970s were even less open with the family about their sexual
identity/sexual expression than bisexual persons of the same generation. Furthermore, openness
about sexual identity/sexual expression was less widespread among transsexuals born in the 1950s,
60s and 70s than among bisexuals of the same generation.
12
hälsa på lika villkor?
Inledning
Enligt propositionen Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) är det övergripande målet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Mot bakgrunden av att
kunskapen om hälsosituationen bland homo- och bisexuella samt transpersoner (hbt-personer) är
begränsad i Sverige har regeringen gett Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att undersöka och analysera
hälsosituationen hos dessa grupper samt föreslå åtgärder.
För att undersöka och analysera hälsosituationen har Statens folkhälsoinstitut initierat och
genomfört ett flertal kvalitativa och kvantitativa delstudier1. Föreliggande rapport är en utveckling av
bilaga 2 i rapporteringen av hbt-uppdraget och syftar till att kvantitativt beskriva hälsosituationen för
hbt-grupperna.
Metod
Enkätundersökningar
En av svårigheterna med att undersöka hbt-personer är att få ett representativt urval. Vanligtvis nås
personer i undersökningar med detta syfte via hbt-organisationer, vilket då inte blir representativt för
hbt-populationen. Ett sätt att tillnärmelsevis få ett representativt urval är att kunna urskilja dessa
grupper i befolkningsundersökningar som görs på slumpmässiga urval.
Det krävs mycket stora urval för att få statistiskt jämförbara data för homo- och bisexuella i relation
till övriga befolkningen. Nationella folkhälsoenkäten gjorde det möjligt att få ett någorlunda stort
underlag. Vi bedömde att den kunskap som en befolkningsundersökning kunde ge var unik och viktig
men inte tillräcklig för hbt-uppdraget. Därför ansåg vi att en undersökning riktad till hbt-populationen
också behövdes. Denna motiverades framför allt av att vi inte kunde få kunskap om transpersoners
levnadsförhållanden genom befolkningsenkäten.
Transpersoner är en population som är både svårdefinierad och svår att nå. Vi gjorde bedömningen
att en webbenkät kunde vara en möjlig väg att nå dessa grupper. En webbenkät hade dessutom den
fördelen att vi samtidigt kunde få med homo- och bisexuella i samma undersökning som transpersoner.
Ytterligare en fördel med den riktade undersökningen var att vi skulle få ett större antal homo- och
bisexuella som underlag för de statistiska analyserna. Detta kunde också möjliggöra fördjupade
statistiska analyser av ungdomsgruppen, vilket var i enlighet med regeringsuppdraget.
Undersökningen genomfördes således dels genom en fråga om sexuell läggning i den nationella
folkhälsoenkäten, dels genom en webbenkät riktad till hbt-personer.
nationella folkhälsoenkäten
Nationella folkhälsoenkäten har genomförts åren 2004 och 2005 och kommer att göras regelbundet
för att följa upp folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Undersökningen görs i samarbete med
landsting/regioner och genomförs med hjälp av Statistiska centralbyrån.
Den nationella folkhälsoenkäten innehåller ett 70-tal frågor om fysisk och psykisk hälsa, vårdkontakt och läkemedelsanvändning. Andra frågor gäller levnadsvanor – fysisk aktivitet, kost, rökning,
1 Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation. Återrapportering av regeringsuppdrag att
undersöka och analysera hälsosituationen bland hbt-personer. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2005.
Rapport A 2005:19.
hälsa på lika villkor?
13
snusning, alkohol och spel. Enkäten innehåller också frågor om ekonomiska förhållanden, om arbete
och sysselsättning, hem och hushåll, trygghet samt sociala relationer.
I undersökningen 2005 inkluderades för första gången en fråga om sexuell läggning, vilket gjorde
det möjligt att jämföra homo- och bisexuella kvinnors och mäns livsvillkor med övriga befolkningens.
År 2005 skickades enkäten ut till sammanlagt 64 000 slumpvis utvalda personer i åldern 16–84 år.
I undersökningen deltog region Västra Götaland, landstingen i Dalarna, Blekinge, Kalmar och
Jönköping med tilläggsurval för sina regioner. Datainsamlingen genomfördes mellan april och i början av juni 2005. Svarsfrekvensen var 63 procent. Totalt svarade cirka 40 000 personer.
Hur de svarande fördelade sig efter olika sexuella läggningar och representativiteten beskrivs
under rubriken ”Beskrivning av material” på sidan 17. I den nationella folkhälsoenkäten kan dock
inte transpersoner identifieras, utan dessa undersöks specifikt i webbenkäten riktad till hbt-personer.
webbenkät riktad till hbt-personer
Den Internetbaserade enkäten fanns under april och maj 2005 tillgänglig på webbplatser som besöks
av målgrupperna. Syftet med webbenkäten var dels att nå transpersoner vars situation vi inte kunde
beskriva genom den generella befolkningsenkäten, dels att få kunskap om områden som är specifika
för just hbt-personer. I webbenkäten ställdes samma frågor om hälsa, levnadsvanor och sociala relation som i den generella befolkningsenkäten samt en mängd specifikt riktade frågor till homo- och
bisexuella respektive transpersoner, exempelvis frågor om trakasserier, diskriminering och öppenhet.
Enkäten lades ut på webbplatser tillhörande QX, Corky, RFSL, RFSL Ungdom, HomO, NTGFritt Fram, FPE-S, Gaystudenterna, Club Golden Ladies och distribuerades dessutom via e-postlistor
enligt ”snöbollsmetoden”. Urvalspopulationen var således alla de som besökte ovanstående webbsidor under april och maj månad, 2005. Enkätsvaren sammanställdes elektroniskt i webbverktyget
”Easy research”. Totalt inkom 3 774 svar. Efter det att svarsfilen rensats från oseriösa svar, dubbletter
och personer som endast svarat på en enda fråga i formuläret återstod 3 653 svar.
representativitet
Vi är väl medvetna om att det är mycket svårt att studera hbt-personers levnadsförhållanden och göra
anspråk på att resultaten är representativa. Genom att kunna identifiera homo- och bisexuella personer i en befolkningsundersökning har dock denna möjlighet förbättrats. Bortfallet är med stor sannolikhet större bland hbt-personer än i övriga befolkningen. Det interna bortfallet på frågan om sexuell
läggning var också större än för övriga frågor. Det får nog ändå bedömas som ett framsteg att kunna
beskriva homo- och bisexuellas hälsa och livsvillkor i en undersökning som riktar sig till hela befolkningen.
För att också inkludera transpersoner kompletterades befolkningsundersökningen med en webbenkät. De olika metoder som vi valde mellan bedömdes alla medföra problem med representativitet.
I webbenkäten begränsades vårt urval till personer som besöker vissa webbplatser, vilket gjorde att
urvalet begränsades till dem som hade tillgång till uppkopplade datorer. Denna begränsning av urvalet betyder att man, i webbenkäten, fångat upp fler yngre personer än äldre och att den socioekonomiska fördelningen inte speglar de faktiska förhållandena i hbt-populationerna. Andra nackdelar med
webbenkät som läggs ut på vissa hemsidor är bland annat brist på kontroll över populationen, om svaren
är seriösa och om samma person har svarat fler gånger. Det är viktigt att hela tiden vara medveten om
dessa brister och inte övertolka de resultat som presenteras.
I rapporten behandlades de två enkäterna separat. Orsaken till detta var att de två undersökningarna
fångade upp olika delar av populationen. Den nationella folkhälsoundersökningen fångade upp större
andel äldre än yngre personer och större andel personer med kort utbildning. I webbenkäten var förhållandet det omvända (se ”Beskrivning av material” på sidan 17).
14
hälsa på lika villkor?
Definition av begrepp
sexuell läggning
Begreppet sexuell läggning definieras utifrån att det tar sikte på en individs känslomässiga relationer,
erotiska fantasier och fysiska sexuella aktivitet riktade mot det motsatta könet, samma kön eller båda
könen2. I den så kallade SEDA-utredningen (SOU 1997:175) förordades att begreppet sexuell läggning ska användas som en lagteknisk, övergripande term för hetero-, homo- och bisexualitet. Det
finns en stor mängd andra sexuella inriktningar eller orienteringar bland såväl hetero-, homo- och
bisexuella som inte definieras i lagtexter eller är direkt olagliga, vilka inte behandlas i denna undersökning. Eftersom det ibland i artiklar och i vardagssamtal sätts likhetstecken mellan homosexuell
och man eller bög, bör här förtydligas att begreppet homosexuell innefattar såväl homosexuella kvinnor som män, med andra ord både lesbiska/flator och bögar. Sexuell läggning har inte med könsidentitet eller könsuttryck att göra och transpersoner kan definiera sig såväl hetero-, bi-, som homosexuella.
Analyserna som redovisas för homo- och bisexuella utifrån webbenkäturvalet baseras på homo- och
bisexuella som inte är transpersoner och transpersonerna oavsett läggning redovisas särskilt. Ett skäl
till detta är att homo- och bisexuella kvinnor respektive män analyseras och redovisas separat så långt
materialet tillåter och en sådan dikotom könsuppdelning blir missvisande för många transpersoner.
I både webbenkäten och den nationella folkhälsoenkäten identifieras homo- och bisexuella
genom en fråga där svarspersonerna själva definierar sig som homo-, bi-, heterosexuell, homosexuell
med vissa heterosexuella inslag (homo-hetero) eller heterosexuell med vissa homosexuella inslag
(hetero-homo).
könsidentitet och könsuttryck
”Transperson” är ett paraplybegrepp som innefattar en mängd olika begrepp och definitioner.
RFSL:s beskrivning av begreppet är att ”Transpersoner är individer vars könsidentitet och eller könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid
födseln”. Att vara transperson är inte i sig en typ av könsidentitet utan ett sätt att förhålla sig till könsidentiteter.3 Till detta följer också att definitionen som transperson inte behöver innebära en gruppidentitet utan det finns många olika sätt att vara transperson. Bland dem som definierar sig som transpersoner återfinns därför personer med mycket stora olikheter i livssituation och eventuell
problematik som kan uppstå i samband med personens könsidentitet och/eller könsuttryck.
I webbenkäten identifieras transpersoner genom en fråga där individerna själva definierar huruvida
de beskriver sig som transpersoner. Bland dem som identifierade sig som transpersoner fanns dock
en del som poängterade att de egentligen inte definierade sig inom ramen för transpersonsbegreppet,
men ändå tyckte att frågorna på vissa sätt hade med dem att göra. Några av dessa personer definierade sig exempelvis som före detta transsexuella och inte som transperson utan som kvinna eller man.
Andra ville egentligen inte definiera sig som transperson av mer politiska skäl eller var motståndare
mot själva begreppet.
Begrepp för transpersoner
Frågan om respondenten beskrev sig som transperson åtföljdes av en öppen fråga om hur respondenten ville beskriva sig som transperson. De vanligaste begreppen som användes var transvestit (TV),
transsexuell (TS), transgenderist/transgender (TG), crossdresser (CD), drag queen och drag king
(DragQ/K) samt intergender (IG). Förkortningarna MtF respektive FtM betyder male-to-female
respektive female-to-male och är ett vanligt sätt att klargöra vilket kön personen har/hade biologiskt
och vilket kön som personen känner sig ha. Begreppen MtF och FtM användes dels som ett klargörande av sig själv som transsexuell, transvestit, transgenderist eller crossdresser, dels också enskilt
som begrepp.
2 SOU 2001:39, kap 8. Begreppet sexuell läggning.
3 http://www.rfslungdom.se/?p=1235
hälsa på lika villkor?
Tabell 3.1. Begrepp som användes för att beskriva sig som transperson och antal personer som
använt respektive begrepp.
Begrepp
Antal
Transsexuell (TS)
35
TS FtM
12
TS MtF
9
Före detta TS eller Post-op
7
Transgenderist, transgender (TG)
28
TG FtM
1
TG MtF
2
Intergender (IG)
10
Transvestit, transa (TV)
83
TV FtM
4
TV MtF
10
Mellan TV eller TG och TS
10
FtM
14
MtF
7
Crossdresser (CD)
CD MtF
Drag queen
Drag king
28
2
8
12
Drag
1
Transperson
4
Androgyn
2
Könsöverskridare
2
She-male
2
Transgenus
1
Crisscross
2
Boychick
1
Både och eller ingetdera
3
Vill ej etikettera sig
4
Osäker, vet ej
11
Annat (ospecifikt)
8
15
16
hälsa på lika villkor?
Det var relativt vanligt att de svarande använde två eller flera av begreppen i sin beskrivning, exempelvis TG och TV, TS eller TG, TG och DragQ/K, TG och androgyn, transperson eller androgyn, CD
och TV, CD och TG, IG och DragQ/K. I sammanställningen i tabell 3.1 redovisas inte alla olika varianter av begreppssammanslagningar, utan i de fall där personen använt flera begrepp redovisas det
begrepp som personen skrivit först.
Mängden av olika begrepp som används och mängden varianter av sammanslagningar av begrepp
visar på en överlappning och att det inte riktigt finns några tydligt avgränsade gruppindelningar eller
gruppidentiteter inom transpersonsbegreppet. Trots att gränserna mellan begreppen som används är
flytande och överlappande, så återfinns tendenser av särskiljande drag i de olika begreppsgrupperna
vad gäller könsbyte eller viljan att ändra det biologiska könet och könsidentiteten.
Det var 57 personer som uppgav att de genomgått könsbyte. Av dessa var det 17 personer som inte
identifierade sig som transpersoner. 114 personer uppgav att de skulle vilja göra könsbyte och av
dessa var det 15 som inte identifierade sig som transpersoner. Detta innebar att 23 procent av dem
som ville eller hade genomgått könsbyte föll utanför gruppen transpersoner.
gruppindelningar
Nationella folkhälsoenkäten. I det nationella urvalet beskrivs homo- och bisexuella personer, de
som definierat sig som inte enbart heterosexuella och övriga befolkningen. De som var osäkra på sin sexuella läggning ingår inte i analyserna på grund av att de inte går att definiera som någon specifik sexuell läggning. Över hälften av dessa tillhörde åldersgruppen över 65 år, vilket kan bero på osäkerhet
om vad begreppen betyder eller innebär.
Webbenkäten. I de fall då resultaten delas upp efter två eller fler bakgrundsfaktorer (exempelvis sexuell läggning, kön, ålder, utbildning) grupperas de som svarat att de är homosexuella i en homosexuell
grupp och de som svarat att de är bisexuella, homosexuella med vissa heterosexuella inslag eller heterosexuella med vissa homosexuella inslag i en bisexuell grupp. Vid beskrivning av jämförelser mellan
sexuell läggning och endast en bakgrundsfaktor beskrivs homosexuella som ovan, medan bisexuella,
homosexuella med vissa heterosexuella inslag och heterosexuella med vissa homosexuella inslag
presenteras för sig.
I samtliga av ovanstående grupper har transpersoner exkluderats och utgör en egen redovisningsgrupp.
hälsa på lika villkor?
17
Material
avgränsning av materialet
Urvalet i den nationella folkhälsoenkäten omfattade åldrarna 16–84 år. Det visade sig att endast
58 personer som var 65 år och äldre hade svarat att de hade homo- eller bisexuell läggning. Även i
webbenkäten var det ett fåtal, 31 personer i dessa åldrar, vilket antagligen berodde på metoden. Vi har
därför valt att enbart analysera och presentera resultat gällande personer 16–64 år.
beskrivning av material
Nationella folkhälsoenkäten och webbenkäten
Enligt nationella folkhälsoenkäten hade 29 190 personer i åldern 16–64 år besvarat enkätfrågan om
sexuell läggning. Det interna bortfallet på frågan om sexuell läggning omfattade 1 028 personer och
dessutom togs de som svarat osäker (230 personer) också bort. Totalt var det 648 personer (drygt
2 procent) som inte definierade sig som enbart heterosexuella. Den största gruppen bland dem som
inte var enbart heterosexuella var hetero-homo (304 personer) sedan följde bisexuella (221 personer),
homosexuella (99 personer) samt homo-hetero (24 personer).
Enligt webbenkäten hade 3 014 personer besvarat frågan om sexuell läggning. Dessutom hade 374
personer uppgivit att de var transpersoner. Totalt bestod materialet av 3 388 personer, 37 procent
kvinnor och 63 procent män. Det var 19 personer som inte hade uppgivit biologiskt kön (varav 8 var
transpersoner). Den största gruppen bland dem som inte var transpersoner var homosexuella (1 821
personer), sedan följde bisexuella (620 personer), homo-hetero (331 personer) samt hetero-homo
(122 personer).
Kön. Här jämförs kvinnor och män som deltagit i nationella folkhälsoenkäten med dem som svarat
på webbenkäten och inte uppgivit att de är transpersoner (tabell 3.2).
Tabell 3.2. Andel (procent) kvinnor och män med olika sexuell läggning, 16–64 år enligt nationella folkhälsoenkäten
(n = 29 190 personer) respektive webbenkäten (n = 3 014 personer).
Kön
Homosexuell
Bisexuell
Homohetero
Heterohomo
Heterosexuell
Totalt
antal
Män
75
40
19
30
51
13 406
Kvinnor
25
60
81
70
49
15 784
100
100
100
100
100
29 190
Nationella folkhälsoenkäten
Totalt
Webbenkäten
Män
74
40
57
58
39
1 893
Kvinnor
26
60
43
42
61
1 110
100
100
100
100
100
3 003
Totalt
Det var färre män (46 procent) än kvinnor (54 procent) som svarade på nationella folkhälsoenkäten.
Av dessa uppgav 0,7 procent att de var homosexuella, 0,8 procent bisexuella, 0,1 procent homosexuella med vissa heterosexuella inslag, 1,4 procent heterosexuella med vissa homosexuella inslag samt
97 procent heterosexuella. Fördelningen mellan kvinnor och män bland homo- och bisexuella personer
var lika i nationella enkäten och webbenkäten. För grupperna homo-hetero och hetero-homo skilde sig
fördelningen mellan kvinnor och män betydligt mellan de två undersökningarna (tabell 3.2).
18
hälsa på lika villkor?
Det var fler män (63 procent) än kvinnor (37 procent) som svarat på webbenkäten. Av dem som
inte uppgivit att de var transpersoner angav 61 procent att de var homosexuella, 21 procent bisexuella,
11 procent homosexuella med vissa heterosexuella inslag, 4 procent heterosexuella med vissa homosexuella inslag samt 4 procent heterosexuella.
Ålder. I den nationella enkäten var 25 procent av kvinnorna och 26 procent av männen i åldern 16–29
år, 33 procent av kvinnorna och männen 30–44 år och 42 respektive 41 procent i åldern 45–64 år
(tabell 3.3).
Tabell 3.3. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter ålder, 16–64 år, enligt nationella folkhälsoenkäten
(n = 29 190 personer).
Kön
Homosexuell
Bisexuell
Homohetero
Heterohomo
Heterosexuell
Totalt
Män
16–29 år
35
56
51
49
25
26
30–44 år
17
10
14
26
34
33
45–64 år
48
34
35
25
41
41
100
100
100
100
100
100
16–29 år
17
45
5
67
24
25
30–44 år
46
38
93
24
33
33
Totalt
Kvinnor
45–64 år
Totalt
38
17
3
9
43
42
101
100
101
100
100
100
I webbenkäten återfanns bland dem som inte identifierades som transpersoner 66 procent av kvinnorna
och 43 procent av männen i åldersintervallet 16–29 år, 27 procent av kvinnorna och 40 procent av
männen i åldern 30–44 år och 7 respektive 17 procent i åldern 45–64 år (tabell 3.4). Skillnaden i
åldersfördelning mellan de svarande i nationella enkäten och i webbenkäten beror troligen till viss del
på att unga personer är mer vana vid Internetanvändning.
Tabell 3.4. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter ålder, 16–64 år, enligt webbenkäten (n = 3 003 personer).
Kön
Homosexuell
Bisexuell
Homohetero
Heterohomo
Heterosexuell
Totalt
Män
16–29 år
41
50
44
41
52
43
30–44 år
43
31
35
47
31
40
45–64 år
16
19
21
13
17
17
100
100
100
100
100
100
16–29 år
56
76
66
78
79
66
30–44 år
34
20
28
16
13
27
Totalt
Kvinnor
45–64 år
Totalt
10
4
6
6
8
7
100
100
100
100
100
100
hälsa på lika villkor?
19
Utbildning. Andelen personer med lång utbildning var betydligt större bland dem som deltog i webbenkäten än bland deltagarna i nationella folkhälsoenkäten (tabell 3.5).
Tabell 3.5. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter utbildningens längd, 16–64 år, enligt nationella folkhälsoenkäten
(n = 29 190 personer) respektive webbenkäten (n = 3 014 personer).
Kön
Homosexuell
Bisexuell
Kort utbildning
26
51
Mellanlång utbildning
52
43
Homohetero
Heterohomo
Heterosexuell
Totalt
Totalt
antal
33
43
47
47
14 083
17
38
35
36
10 241
Nationella folkhälsoenkäten
Lång utbildning
Totalt
22
6
50
19
18
17
100
100
100
100
100
100
4 585
28 909
Webbenkäten
Kort utbildning
14
14
11
24
35
15
369
Mellanlång utbildning
41
49
45
44
46
43
1 087
Lång utbildning
45
37
43
32
20
42
1 053
100
100
99
100
101
100
2 509
Totalt
De personer som uppgivit att de är homo- eller bisexuella, homosexuella med heterosexuella inslag
eller heterosexuella med homosexuella inslag har i betydligt större utsträckning kort utbildning i
nationella folkhälsoenkäten jämfört med i webbenkäten.
Sysselsättning. Det var en större andel personer som yrkesarbetade och en mindre andel som studerade bland de svarande i folkhälsoenkäten än bland dem i webbenkäten (tabell 3.6).
Tabell 3.6. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter sysselsättning, 16–64 år, enligt nationella folkhälsoenkäten
(n = 29 190 personer) respektive webbenkäten (n = 3 014 personer).
Kön
Homosexuell
Bisexuell
Homohetero
72
53
69
Arbetslös
5
12
Sjukskriven (> 3 mån)
9
2
Förtidspensionerad
3
0,5
12
Heterohomo
Heterosexuell
Totalt
Totalt
antalNationella
42
69
69
19 932
5
10
7
7
1 818
0,2
3
5
5
1 689
22
2
3
3
718
32
3
43
15
16
3 522
65
49
56
56
50
58
1 709
Arbetslös
7
9
8
11
8
8
228
Sjukskriven (> 3 mån)
4
3
1
1
5
3
90
Förtidspensionerad
2
3
5
2
4
3
82
23
37
31
31
33
28
821
Nationella folkhälsoenkäten
Yrkesarbetar
Studerar
Webbenkäten
Yrkesarbetar
Studerar
20
hälsa på lika villkor?
Födelseland. Det var ungefär lika vanligt att vara född i Sverige, i övriga Norden, i övriga Europa
eller utanför Europa enligt båda undersökningarna (tabell 3.7).
Tabell 3.7. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter födelseland, 16–64 år, enligt nationella folkhälsoenkäten
(n = 29 190 personer) respektive webbenkäten (n = 3 014 personer).
Kön
Homosexuell
Bisexuell
Homohetero
Heterohomo
Heterosexuell
Totalt
Totalt
antal
86
80
72
88
97
88
26 395
Övriga Norden
3
1
1
7
3
3
806
Övriga Europa
10
13
0
3
5
5
1 125
Utanför Europa
1
6
27
2
5
5
864
Nationella folkhälsoenkäten
Sverige
Webbenkäten
Sverige
88
91
87
94
94
89
2 315
Övriga Norden
5
3
3
1
2
4
103
Övriga Europa
4
1
3
2
1
3
83
Utanför Europa
3
5
7
3
2
4
104
Bland homo-, bisexuella, homosexuella med heterosexuella inslag eller heterosexuella med homosexuella inslag var det vanligare att vara född i Sverige bland dem som besvarat webbenkäten än
bland dem som besvarat folkhälsoenkäten.
Webbenkäten
Resultaten från webbenkäten presenteras för några grupper som inte finns tillgängliga i folkhälsoenkäten och dessa gruppers fördelning redovisas i tabellerna nedan.
Boendeort. Över hälften av dem som svarat på webbenkäten bodde i storstadsområdena Stockholm,
Göteborg eller Malmö och en femtedel bodde i större städer (tabell 3.8).
Tabell 3.8. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter födelseland, 16–64 år, enligt webbenkäten (n = 3 014 personer).
Kön
Homosexuell
Bisexuell
Homohetero
Heterohomo
Heterosexuell
Totalt
Totalt
antal
Webbenkäten
Storstad
62
47
60
48
39
57
1 496
Större stad
21
26
21
24
24
22
571
Medelstor stad
8
12
8
11
14
9
238
Liten stad
5
8
6
10
16
6
167
Glesbygd
4
7
5
7
7
5
133
hälsa på lika villkor?
21
Föreningsmedlemskap. Knappt en fjärdedel av dem som besvarat webbenkäten var medlemmar i
RFSL/RFSL Ungdom (tabell 3.9).
Tabell 3.9. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter föreningsmedlemskap, 16–64 år, enligt webbenkäten
(n = 3 014 personer).
Kön
Homosexuell
Bisexuell
Homohetero
Heterohomo
Heterosexuell
Totalt
Totalt
antal
28
17
22
2
0
23
599
5
6
5
0
0
5
117
4
3
5
2
4
4
106
63
74
68
96
96
68
1 746
Webbenkäten
RFSL/RFSL Ungdom
Gaystudenterna
Annan förening
Ingen förening
4
Två tredjedelar av dem som svarat på webbenkäten var inte med i någon förening. Mest föreningsaktiva var homosexuella personer.
Beskrivning av redovisningsgrupper
Utbildning. Bakgrundsfaktorn utbildning delades upp i kategorierna kort, mellanlång och lång
utbildning. Grundskola eller folkskola, realskola eller flickskola samt 2-årigt gymnasium eller
yrkesskola kategoriserades som kort utbildning. Gymnasium (3- och 4-årigt) samt universitet eller
högskola upp till 2,5 år (mindre än 120 poäng) kategoriserades som mellanlång utbildning och universitet eller högskola som var 3 år eller längre (120 poäng eller mer) kategoriserades som lång
utbildning.
Boendeort. Boendeort delades upp i två kategorier – de som levde i storstad och de som levde på
annan ort. Som storstad klassades de som uppgav att de levde i Stockholm, Göteborg eller Malmö
(inklusive närförorter). De som levde i annan storstad (fler än 50 000 invånare), mellanstor stad
(20 000–50 000 invånare), liten stad/tätort (5 000–20 000 invånare) eller glesbygd/mindre ort (färre
än 5 000 invånare) definierades som boende i annan ort än storstad.
Födelseland. Födelseland delades upp i två kategorier, född i Sverige och född i annat land än
Sverige.
Medlemskap i hbt-relaterade föreningar. Medlemskap i hbt-relaterade föreningar delades upp i två
kategorier, medlem respektive inte medlem. De som svarade att de var medlemmar i RFSL eller
RFSL Ungdom, FPE-S, Gaystudenterna, TX, RFTS eller annan förening definierades som föreningsaktiva 5.
Eftersom det är åldersskillnader i de båda undersökningarna och ålder har ett mycket starkt samband med hälsa så har samtliga resultat, som inte redovisas för åldersgrupper, åldersstandardiserats.
4 Andra föreningar som nämndes var exempelvis föreningar med politisk anknytning, yrkesrelaterade
föreningar, föreningar med religiös anknytning som EKHO, Prideorganisationen samt andra intresseföreningar
som exempelvis SLM och Viking bears.
5 RFSL (Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande), FPE-S (Full Personality Expression – Sweden),
TX (En privat, föreningsobunden webplats ägnad åt skandinaviska transvestiter och deras vänner. Se vidare
beskrivning www.transa.nu ), RFTS (Riksförbundet För TransSexuella)
22
hälsa på lika villkor?
Hälsa
Självskattad hälsa
Variabeln självskattad hälsa bygger på frågan: Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd? De svarande gavs möjligheten att välja mellan följande svarsalternativ: Mycket bra, Bra, Någorlunda, Dåligt
samt Mycket dåligt. De som svarade att de hade mycket bra eller bra allmänt hälsotillstånd bedömdes
i analysen ha ett bra allmänt hälsotillstånd och de som svarade att de hade dåligt eller mycket dåligt
allmänt hälsotillstånd bedömdes i analysen ha ett dåligt allmänt hälsotillstånd.
sammanfattning
Det var lika vanligt att ha ett bra hälsotillstånd bland homo- och/eller bisexuella män som bland män i
övriga befolkningen. Det fanns dock stora skillnaden bland kvinnor. Bra hälsa var betydligt vanligare
bland kvinnor i övriga befolkningen (72 procent) än bland homo- och/eller bisexuella kvinnor
(60 procent). Framför allt homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år och män i åldrarna
16–29 år hade sämre självskattad hälsa än övriga befolkningen.
Bisexuella och transpersoner hade sämre hälsa än homosexuella personer. Bisexuella med mellanlång utbildning, som inte levde i storstad, som var födda i Sverige eller inte var aktiva i föreningar
hade sämre allmänt hälsotillstånd än bisexuella personer med lång utbildning, som levde i storstad,
som var födda utomlands respektive de som var föreningsaktiva.
självskattad hälsa
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att bra hälsa var vanligare i övriga befolkningen (73 procent) än bland homo- och/eller bisexuella personer (homosexuella, bisexuella, homosexuella med
vissa heterosexuella inslag och heterosexuella med vissa homosexuella inslag; 64 procent). Det var
lika vanligt att ha bra hälsa bland homo- och/eller bisexuella män som bland män i övriga befolkningen.
Den stora skillnaden återfanns bland kvinnor. Bra hälsa var betydligt vanligare bland kvinnor i övriga
befolkningen (72 procent) än bland homo- och/eller bisexuella kvinnor (60 procent).
Framför allt homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år och män i åldrarna 16–29 år
uppgav att de hade dålig hälsa i större utsträckning än övriga befolkningen (figur 4.1).
Procent
Procent
40
40
Män
Kvinnor
31
30
30
20
20
10
6
6
3
8
8
5
6
7
17
9
10
2
4
5
6
5
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.1. Andel personer som rapporterade dåligt allmänt hälsotillstånd, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 829).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
23
Totalt i webbenkäten hade bisexuella (10 procent) dålig hälsa i större utsträckning än homosexuella
(6 procent). Dålig hälsa var vanligare bland bisexuella personer i åldersgruppen 45–64 år än bland
homosexuella (detta resultat var dock inte statistiskt säkerställt) (figur 4.2).
Procent
Procent
40
40
Kvinnor
Män
30
30
20
20
15
14
10
8
8
5
10
7
9
10
6
5
4
7
6
8
7
8
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–29 år
16–64 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 4.2. Andel personer som rapporterat dåligt allmänt hälsotillstånd, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 669).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade också att det var vanligare med dålig hälsa bland bisexuella personer som hade
mellanlång utbildning än bland dem med lång utbildning. Dålig hälsa var även vanligare bland dem
som inte levde i storstad än bland dem som levde i storstadsregionerna. Det var också vanligare bland
bisexuella personer som var födda i Sverige och bland bisexuella personer som inte var föreningsaktiva
att rapportera dålig hälsa än bland dem som var födda i annat land eller föreningsaktiva (figur 4.3).
10
Kort utbildning
16
Mellanlång utbildning
8
Lång utbildning
15
Bor inte i storstad
7
Bor i storstad
4
Född utomlands
12
Född i Sverige
Ej föreningsaktiv
13
Föreningsaktiv
5
0
5
10
15
20
Procent
Figur 4.3. Bisexuella personer som rapporterat dåligt allmänt hälsotillstånd, fördelat efter utbildningens längd (n = 862), boendeort
(n = 899), födelseland (n = 900) och föreningsaktivitet (n = 883). Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
24
hälsa på lika villkor?
Könsuttryck och/eller könsidentitet.Totalt i webbenkäten uppgav 67 procent av transpersonerna att
de hade bra hälsa och 12 procent uppgav att de hade dålig hälsa. Transpersoner hade sämre hälsa än
homosexuella personer (12 respektive 6 procent). Bland transpersoner i åldersgruppen 16–29 år var
andelen med dålig hälsa fyra gånger så stor som bland transpersoner i åldersgruppen 45–64 år (figur 4.4).
Yngre transpersoner hade dessutom mycket sämre hälsa än yngre bisexuella personer (23 respektive
8 procent).
Procent
40
30
23
20
12
11
10
6
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 4.4. Andel transpersoner med dålig hälsa, fördelat efter ålder (n = 298).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade att det inte fanns skillnader i dålig hälsa bland transpersoner som bodde i
storstad eller småstad, hade svensk eller annan härkomst, hade lång eller kort utbildning eller var
föreningsaktiva eller inte.
hälsa på lika villkor?
25
Psykisk hälsa
sammanfattning
Nedsatt psykiskt välbefinnande. Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande var dubbelt så stor
bland homo- och/eller bisexuella personer som i övriga befolkningen. Skillnaden var stor oavsett kön
och ålder med undantag för kvinnor i åldrarna 30–44 år där inga skillnader förelåg. Av webbenkäten
framgick att bisexuella män samt bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år och 45–64 år hade sämre
psykiskt välbefinnande än homosexuella personer. Bisexuella personer med mellanlång utbildning
hade sämre psykiskt välbefinnande än bisexuella med lång utbildning, och homosexuella personer
som var födda i annat land än Sverige hade sämre psykiskt välbefinnande än de som var födda i
Sverige. Transpersoner hade sämre psykiskt välbefinnande än homosexuella personer och en betydligt större andel transpersoner i åldersgruppen 16–29 år hade dåligt psykiskt välbefinnande än dem i
åldersgruppen 45–64 år. Transpersoner som levde i storstad tenderade att ha sämre psykiskt välbefinnande än transpersoner som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd.
Ängslan, oro eller ångest. En större andel bland homo- och/eller bisexuella personer än i den övriga
befolkningen hade besvär av svår ängslan, oro eller ångest. Det var framför allt homo- och/eller
bisexuella kvinnor som i mycket stor omfattning upplevde detta.
Homo- och bisexuella kvinnor i åldersgruppen 16–29 år hade i stor utsträckning svåra besvär av
ängslan, oro eller ångest. Bisexuella personer i åldersgruppen 45–64 år hade svår ängslan, oro eller
ångest i större omfattning än homosexuella. Homosexuella personer med kort eller mellanlång
utbildning hade svår ängslan, oro eller ångest i större utsträckning än homosexuella med lång utbildning. Homosexuella med vissa heterosexuella inslag samt heterosexuella med vissa homosexuella
inslag hade svår ängslan, oro eller ångest i större utsträckning än bisexuella personer. Det var dubbelt
så stor andel som uppgav att de hade svår ängslan, oro eller ångest bland transpersoner än bland
homosexuella och det var framför allt transpersoner i åldrarna 16–44 år som hade svår oro, ängslan
eller ångest.
Stress. Det var betydligt vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer att vara mycket stressade
än i övriga befolkningen. Framför allt homo- och/eller bisexuella män och kvinnor i åldrarna 16–29
år och homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år upplevde att de var mycket stressade.
Sömnbesvär. I folkhälsoenkäten uppgav en större andel bland homo- och/eller bisexuella personer,
framför allt kvinnor, än i den övriga befolkningen att de hade svåra sömnbesvär. Homosexuella
personer med kort utbildning hade svåra sömnbesvär i större utsträckning än homosexuella med mellanlång eller lång utbildning. Transpersoner hade svåra sömnbesvär i större utsträckning än homosexuella personer.
Självmordstankar/självmordsförsök. Att någon gång övervägt att ta sitt liv var betydligt vanligare
bland homo- och/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen. Det var framför allt vanligt att
någon gång ha övervägt att ta sitt liv bland homo- och/eller bisexuella personer i åldrarna 16–29 år.
Homosexuella personer med kort utbildning hade övervägt att ta sitt liv i större utsträckning än
homosexuella med mellanlång eller lång utbildning. Hälften av transpersonerna hade någon gång
övervägt att ta sitt liv.
Andelen som någon gång försökt ta sitt liv var dubbelt så stor bland homo- och/eller bisexuella
personer som i övriga befolkningen och självmordsförsök var framför allt vanligt bland homooch/eller bisexuella i åldrarna 16–29 år och 45–64 år. Självmordsförsök var vanligare bland homooch bisexuella personer med kort utbildning än bland dem med lång och bland dem som var födda i
annat land än Sverige. Transpersoner tenderade att i större utsträckning någon gång försökt ta sitt liv
än homo- och bisexuella personer och transpersoner med kort utbildning hade försökt ta sitt liv i större
omfattning än transpersoner med lång utbildning.
26
hälsa på lika villkor?
självskattat psykiskt välbefinnande (ghq12)
Självskattat psykiskt välbefinnande GHQ12 (General Health Questionnaire) är ett frågeinstrument
som utgörs av 12 frågor som mäter psykiska reaktioner på påfrestningar snarare än psykisk ohälsa.
Instrumentet är fokuserat på avbrott i den ”normala” funktionen snarare än ett livslångt karakteristikum.
GHQ12 är utformat för att mäta två huvudsakliga problem: oförmåga att klara av sina ”normala”
funktioner och uppkomsten av nya fenomen av ”distressing” karaktär. På var och en av de 12 frågorna
ges 0 poäng för bra psykiskt välbefinnande eller 1 för dåligt psykiskt välbefinnande. Som mest kan
den svarande få 12 poäng och som minst 0 poäng. Vi har här valt brytpunkten för psykiskt välbefinnande vid summan 3 poäng, vilket betyder att de som hade 0–2 poäng hade bra psykiskt välbefinnande
och de som hade 3–12 poäng hade dåligt psykiskt välbefinnande.
Sexuell läggning. I folkhälsoenkäten var det en mycket större andel bland personer med homooch/eller bisexuell läggning (homosexuella, bisexuella, homosexuella med vissa heterosexuella
inslag och heterosexuella med vissa homosexuella inslag) som uppgav att de hade ett nedsatt
psykiskt välbefinnande än i övriga befolkningen (38 respektive 19 procent). Skillnaden var mycket
stor oavsett kön och ålder, undantaget kvinnor i åldrarna 30–44 år där ingen skillnad förelåg (figur 4.5).
Procent
60
Procent
60
55
Män
50
Kvinnor
50
42
40
40
34
32
30
30
41
40
30
29
23
20
17
18
17
23
20
22
16
12
10
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.5. Andel personer som rapporterat nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ12), fördelat efter sexuell läggning och ålder
(n = 29 116).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade att bisexuella hade sämre psykiskt välbefinnande än homosexuella (40 respektive
31 procent). Det var framför allt bisexuella män i åldrarna 16–44 år och bisexuella kvinnor i åldrarna
16–29 år och 45–64 år som hade nedsatt psykiskt välbefinnande (figur 4.6).
hälsa på lika villkor?
Procent
60
Procent
60
55
Män
50
50
43
40
43
38
35
31
30
30
29
Kvinnor
44
38
40
20
20
10
10
0
42
41
40
37
30
30
25
27
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 4.6. Andel personer som rapporterat nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ12), fördelat efter sexuell läggning och ålder
(n = 2 832).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Bland bisexuella personer med mellanlång utbildning fanns en större andel med nedsatt psykiskt välbefinnande än bland dem med lång utbildning (46 respektive 34 procent). Det fanns en större andel
personer med nedsatt psykiskt välbefinnande bland homosexuella personer som var födda i annat
land än Sverige än bland dem som var födda i Sverige (39 respektive 29 procent).
Könsuttryck och/eller könsidentitet. I webbenkäten uppgav 40 procent av transpersonerna att de
hade nedsatt psykiskt välbefinnande, vilket var vanligare än bland homosexuella. Däremot var det
inga skillnader i nedsatt psykiskt välbefinnande mellan transpersoner och bisexuella personer. Bland
yngre transpersoner, 16–29 år, var det däremot mycket vanligare med nedsatt psykiskt välbefinnande
än i åldrarna 45–64 år (figur 4.7).
Procent
60
54
50
46
40
40
28
30
20
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 4.7. Andel transpersoner med nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ12), fördelat efter ålder (n = 296).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Transpersoner som bodde i storstad tenderade att ha ett sämre psykiskt välbefinnande än transpersoner
som bodde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd (46 respektive 32 procent).
28
hälsa på lika villkor?
ängslan, oro eller ångest
De som på frågan: Har du ängslan, oro eller ångest? svarat Ja, svåra besvär redovisas här.
Sexuell läggning. I folkhälsoenkäten var det tre gånger så stor andel homo- och/eller bisexuella som i
den övriga befolkningen som uppgav att de hade svåra besvär av ängslan, oro eller ångest (15 respektive
5 procent). Framför allt gällde detta homo- och/eller bisexuella kvinnor (figur 4.8).
Procent
30
Procent
30
Män
Kvinnor
25
25
20
20
15
15
20
19
18
12
10
10
7
7
7
5
4
5
7
4
3
8
7
0
6
5
5
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.8. Andel män och kvinnor med svår ängslan, oro eller ångest, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 917).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade att en större andel bland bisexuella personer hade svår ängslan, oro eller ångest
än bland homosexuella (20 respektive 13 procent). Den största andelen fanns framför allt bland
homo- och bisexuella kvinnor i åldersgruppen 16–29 år (figur 4.9).
Procent
Procent
40
40
Kvinnor
Män
30
30
28
25
20
20
19
17
14
18
20
15
13
22
20
17
16
12
9
10
9
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 4.9. Andel män och kvinnor med svår ängslan, oro eller ångest, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 832).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
29
Webbenkäten visade att det var vanligare med svår ängslan, oro eller ångest bland homosexuella
personer med kort eller mellanlång utbildning än bland dem med lång utbildning. Bland bisexuella
personer återfanns inga skillnader kopplat till utbildningslängd (figur 4.10).
Procent
30
25
20
23
19
17
16
17
15
10
8
5
0
Kort
utbildning
Homosexuella
Mellanlång
utbildning
Lång
utbildning
Bisexuella
Figur 4.10. Andel personer med svår ängslan, oro eller ångest, fördelat efter utbildning (n = 2 511). Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade inga statistiskt säkerställda skillnader i svår ängslan, oro eller ångest mellan
homo- och bisexuella som levde i storstad eller mindre städer, på mindre orter och landsbygd, hade
svensk eller annan härkomst samt var föreningsaktiva eller inte.
Homosexuella med vissa heterosexuella inslag och heterosexuella med vissa homosexuella inslag
led av svår ängslan, oro eller ångest i högre utsträckning än bisexuella personer (figur 4.11).
Procent
30
27
25
25
20
16
15
10
5
0
Bisexuell
Homo-heterosexuell
Hetero-homosexuell
Figur 4.11. Andel med svår ängslan, oro eller ångest, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning (n = 2 657).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
30
hälsa på lika villkor?
Könsuttryck och/eller könsidentitet. I webbenkäten uppgav 26 procent av transpersonerna att de led
av svår ängslan, oro eller ångest, vilket var dubbelt så stor andel som bland homosexuella. Det var
framför allt transpersoner i åldrarna 16–44 år som kände svår ängslan, oro eller ångest (figur 4.12).
Procent
50
44
40
33
30
26
20
10
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 4.12. Andel transpersoner med svår ängslan, oro eller ångest, fördelat efter ålder (n = 298).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
stress
De som på frågan: Känner du dig för närvarande stressad? Med stress menas ett tillstånd då man
känner sig spänd, rastlös, nervös, orolig eller okoncentrerad, svarat Ganska mycket eller Väldigt
mycket, redovisas här.
Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det nästan fyra gånger vanligare att homo- och/eller
bisexuella personer kände sig mycket stressade än i övriga befolkningen (11 respektive 3 procent).
Detta gällde framför allt homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år och 45–64 år samt
unga homo- och/eller bisexuella män, 16–29 år (figur 4.13).
Procent
30
Procent
30
Män
Kvinnor
25
25
20
20
15
15
10
5
17
16
10
7
2
23
6
3
2
2
1
2
3
0
4
5
3
4
1
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.13. Andel män och kvinnor som kände sig mycket stressade, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 096).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
31
I webbenkäten återfanns inga skillnader i upplevd stress mellan homo- och bisexuella personer
(7 respektive 8 procent). En större andel unga bisexuella personer tenderar dock att uppleva stress i
högre omfattning än unga homosexuella personer (figur 4.14).
Procent
Procent
20
20
Män
Kvinnor
17
15
15
12
10
10
10
8
6
7
7
5
5
6
9
9
7
10
9
10
7
5
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 4.14. Andel män och kvinnor som kände sig mycket stressade, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 640).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det fanns heller inte några skillnader när det gällde mycket stress mellan dem som hade kort, mellanlång eller lång utbildning, som levde i storstad eller mindre städer, orter och landsbygd, hade svensk
eller annan härkomst samt var föreningsaktiva eller inte.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att 11 procent av transpersonerna kände
sig mycket stressade. Det förelåg inga skillnader mellan åldersgrupper eller mellan transpersoner
som hade kort, mellanlång eller lång utbildning, levde i storstad eller mindre städer, på mindre orter
och landsbygd, hade svensk eller annan härkomst samt var föreningsaktiva eller inte.
sömnsvårigheter
Variabeln sömnsvårigheter bygger på en fråga där respondenterna får svara på om de haft besvär av
sömnsvårigheter. Svarsalternativen var Nej, Ja, lätta besvär samt Ja, svåra besvär. De som svarade
att de hade svåra besvär bedömdes i analysen ha svåra besvär av sömnsvårigheter.
Sexuell läggning. I folkhälsoenkäten hade homo- och/eller bisexuella personer svåra sömnsvårigheter
i dubbelt så stor utsträckning som den övriga befolkningen (12 respektive 6 procent). Det var framför
allt homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år, som i mycket stor utsträckning rapporterade
att de upplevde svåra sömnsvårigheter (figur 4.15).
32
hälsa på lika villkor?
Procent
30
Procent
30
Män
Kvinnor
25
25
20
20
15
15
21
10
5
5
5
4
9
10
8
4
15
6
5
6
5
5
0
5
6
6
4
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.15. Andel män och kvinnor med sömnsvårigheter, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 988).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
I webbenkäten återfanns inte någon skillnad mellan homo- och bisexuella personer när det gällde
svåra sömnsvårigheter (10 respektive 13 procent). Bisexuella personer tenderade dock att ha svåra
sömnsvårigheter i något större utsträckning än homosexuella personer (figur 4.16).
Procent
Procent
20
20
Kvinnor
Män
16
15
15
10
15
15
13
12
9
12
9
13
12
10
13
10
10
12
10
11
5
5
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Bisexuella
Figur 4.16. Andel män och kvinnor med sömnsvårigheter, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 591).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
16–64 år
hälsa på lika villkor?
33
Homosexuella personer med kort utbildning led däremot av svåra sömnsvårigheter i större utsträckning än homosexuella personer med mellanlång eller lång utbildning (figur 4.17).
Procent
20
17
16
15
13
10
12
9
7
5
0
Kort
utbildning
Mellanlång
utbildning
Homosexuella
Lång
utbildning
Bisexuella
Figur 4.17. Andel med sömnsvårigheter, fördelat efter utbildning (n = 2 404). Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att 17 procent av transpersonerna hade
svåra sömnsvårigheter. Sömnsvårigheter var vanligare bland transpersoner än bland homosexuella
(figur 4.18).
Procent
30
25
24
21
20
17
15
10
10
5
0
16-29 år
30-44 år
45-64 år
16-64 år
Figur 4.18. Andel med sömnsvårigheter bland transpersoner, fördelat efter ålder (n = 296).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
självmordstankar/självmordsförsök
Variablerna självmordstankar respektive självmordsförsök bygger på frågorna: Har du någon gång
kommit i den situationen att du allvarligt övervägt att ta ditt liv? respektive Har du någon gång försökt ta ditt liv? Svarsalternativen var: Nej, Ja, en gång samt Ja, flera gånger. De som svarade att de
övervägt eller försökt att ta sina liv en eller flera gånger bedömdes i analysen ha haft självmordstankar respektive försökt ta sina liv.
34
hälsa på lika villkor?
Självmordstankar
Sexuell läggning. I folkhälsoenkäten var det dubbelt så stor andel bland homo- och/eller bisexuella
personer som uppgav att de en eller flera gånger övervägt att ta sitt liv än i övriga befolkningen
(29 respektive 14 procent). Självmordstankar var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer oavsett kön och ungefär hälften av homo- och/eller bisexuella personer i åldersgruppen 16–29 år
hade någon gång övervägt att ta sina liv (figur 4.19).
Procent
60
Procent
60
53
Män
47
50
Kvinnor
50
40
40
33
30
30
30
21
20
20
14
12
14
12
9
10
27
25
21
17
16
13
10
0
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Övriga befolkningen
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.19. Andel män och kvinnor som rapporterat att de någon gång haft självmordstankar, fördelat efter
sexuell läggning och ålder (n = 29 039).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade att det inte förelåg några skillnader mellan homo- och bisexuella personer
(45 respektive 45 procent). I åldersgruppen 45–64 år tenderade dock homosexuella kvinnor ha övervägt att ta sitt liv i större utsträckning än bisexuella kvinnor (figur 4.20).
Procent
70
Procent
70
Män
60
60
56
Kvinnor
59
52
50
45
47
41
44
44
40
40
43
44
47
50
49
46
44
40
30
30
20
20
10
10
0
30
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Bisexuella
Figur 4.20. Andel män och kvinnor som rapporterat att de någon gång haft självmordstankar, fördelat efter
sexuell läggning och ålder (n = 2 783).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
16–64 år
hälsa på lika villkor?
35
Homosexuella personer med kort utbildning hade i större utsträckning övervägt att ta sitt liv än
homosexuella med mellanlång eller lång utbildning (figur 4.21).
Procent
60
56
52
50
47
43
41
40
40
30
20
10
0
Kort
utbildning
Mellanlång
utbildning
Homosexuella
Lång
utbildning
Bisexuella
Figur 4.21. Andel personer som någon gång övervägt att ta sitt liv, fördelat efter utbildning (n = 2 463).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att hälften av transpersonerna någon gång
hade övervägt att ta sitt liv. Andelen transpersoner som någon gång övervägt att ta sitt liv minskade
med åldern och det var vanligast i åldern 16–29 år (figur 4.22).
Procent
70
65
60
56
50
50
38
40
30
20
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 4.22. Andel transpersoner som någon gång övervägt att ta sitt liv, fördelat efter ålder (n = 292).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
36
hälsa på lika villkor?
Självmordsförsök
Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det drygt dubbelt så stor andel homo- och/eller bisexuella
personer som uppgav att de försökt ta sitt liv en eller flera gånger jämfört med övriga befolkningen
(12 respektive 5 procent). Det var framför allt homo- och/eller bisexuella kvinnor och män i åldrarna
16–29 år och 45–64 år som i mycket större utsträckning rapporterade att de någon gång försökt ta sina
liv (figur 4.23).
Procent
30
Procent
30
Män
Kvinnor
25
25
20
20
21
16
15
15
11
11
10
5
10
4
3
3
4
3
12
11
8
8
5
5
0
6
5
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.23. Andel män och kvinnor som någon gång försökt ta sitt liv, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 058).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
I webbenkäten var det ingen skillnad mellan andelen homosexuella personer och bisexuella personer
som någon gång försökt att ta sitt liv (16 respektive 18 procent). Bland bisexuella tenderade självmordsförsök att vara vanligast i åldrarna 16–44 år samtidigt som självmordsförsök bland homosexuella personer fördelade sig mer jämnt över åldrarna (figur 4.24).
Procent
30
Procent
30
Män
25
21
23
21
20
18
16
16
16
15
15
20
Kvinnor
25
25
20
21
18
18
16
15
12
10
10
5
5
0
8
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 4.24. Andel män och kvinnor som någon gång försökt ta sitt liv, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 777).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
37
Både bland homosexuella och bisexuella personer minskade andelen som någon gång försökt ta sitt
liv med utbildningens längd (figur 4.25).
Procent
40
30
29
27
19
20
17
14
9
10
0
Kort
utbildning
Mellanlång
utbildning
Homosexuella
Lång
utbildning
Bisexuella
Figur 4.25. Andel personer som någon gång hade försökt ta sina liv, fördelat efter utbildning (n = 2 463).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Homosexuella personer som var födda i annat land än Sverige hade i nästan dubbelt så stor utsträckning försökt ta sina liv jämfört med motsvarande personer födda i Sverige (26 respektive 14 procent).
Bland bisexuella personer förelåg däremot inte någon sådan skillnad.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Av transpersonerna uppgav 21 procent att de någon gång försökt att ta sina liv. Andelen transpersoner som någon gång försökt ta sitt liv tenderade att vara större
än bland homo- och bisexuella personer. Självmordsförsök var vanligast bland transpersoner i åldrarna
16–44 år (figur 4.26).
Procent
40
30
27
28
21
20
12
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 4.26. Andel transpersoner som någon gång försökt att ta sitt liv, fördelat efter ålder (n = 292).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Självmordsförsök var vanligare bland transpersoner som hade kort utbildning än bland dem med lång
(35 respektive 13 procent).
38
hälsa på lika villkor?
Fysisk hälsa
sammanfattning
Värk. Homo- och/eller bisexuella kvinnor hade svår värk i större utsträckning än både homooch/eller bisexuella män och befolkningen i övrigt. I webbenkäten var det framför allt bisexuella män
i åldrarna 45–64 år som uppgav att de hade svår värk. Bland homosexuella män och bisexuella personer uppgav en större andel med kort utbildning att de hade svår värk än bland dem med längre
utbildning. Andelen homo- och bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter och
landsbygd hade svår värk i större omfattning än dem som levde i storstad. Transpersoner med lång
utbildning hade svår värk i mindre omfattning än dem med kort och mellanlång utbildning.
Långvarig sjukdom. Långvarig sjukdom var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer än i
övriga befolkningen. Det var framför allt homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 16–29 år samt
homo- och/eller bisexuella kvinnor som i större omfattning än den övriga befolkningen uppgav att de
hade någon långvarig sjukdom.
En mycket större andel bland transpersonerna uppgav att de led av någon långvarig sjukdom än
bland bisexuella personer.
Övervikt, fetma. Homo- och/eller bisexuella personer var överviktiga eller hade fetma i mindre
utsträckning än befolkningen i övrigt och det var framför allt bland homo- och/eller bisexuella män i
åldrarna 30–64 år och bland homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år som övervikt
eller fetma var mindre vanligt. Homo- och bisexuella personer med lång utbildning samt de som
levde i mindre städer, orter eller landsbygd hade övervikt eller fetma i mindre utsträckning än dem
med kort utbildning samt dem som levde i storstad. Transpersoner hade inte övervikt eller fetma i
större utsträckning än homo- och bisexuella personer.
värk
Variabeln värk är konstruerad utifrån de tre frågorna:
• Har du besvär av värk i skuldror, nacke eller axlar?
• Har du ryggsmärtor, ryggvärk, höftsmärtor eller ischias?
• Har du värk eller smärtor i händer, armbågar, ben eller knän?
Svarsalternativen var Nej, Ja, lätta besvär samt Ja, svåra besvär. De som svarade att de hade svåra
besvär på minst en av dessa frågor bedömdes i analysen ha svåra besvär av värk.
Sexuell läggning. Nationella folkhälsoenkäten visade att homo- och/eller bisexuella kvinnor hade
svår värk i större utsträckning än homo- och/eller bisexuella män samt personer i övriga befolkningen (figur 4.27).
hälsa på lika villkor?
Procent
Procent
40
40
Kvinnor
Män
30
30
30
23
20
17
9
10
4
39
22
20
16
15
11
8
10
15
12
10
5
8
7
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–29 år
16–64 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.27. Andel män och kvinnor med svår värk, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 096).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade en större andel med svår värk bland bisexuella personer än bland homosexuella
(18 respektive 12 procent). Värk var framför allt vanligare bland bisexuella män i åldrarna 45–64 år
än bland homosexuella män (figur 4.28).
Procent
30
Procent
30
Män
25
Kvinnor
25
22
21
20
20
20
16
15
13
11
10
7
19
20
18
16
16
16
15
12
10
8
5
10
5
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
Bisexuella
Figur 4.28. Andel med svår värk, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 618).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
30–44 år
45–64 år
16–64 år
40
hälsa på lika villkor?
Homosexuella personer med kort utbildning hade svår värk i större utsträckning än homosexuella
med mellanlång eller lång utbildning. Bisexuella personer med kort och mellanlång utbildning hade
svår värk i större utsträckning än bisexuella personer med lång utbildning (figur 4.29).
Procent
40
31
30
20
20
20
12
12
9
10
0
Kort
utbildning
Mellanlång
utbildning
Homosexuella
Lång
utbildning
Bisexuella
Figur 4.29. Andel personer som hade svår värk, fördelat efter sexuell läggning och utbildningslängd (n = 2 384).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Homo- och bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter och landsbygd hade svår
värk i större omfattning än dem som levde i storstad (figur 4.30).
Procent
30
25
23
20
16
15
13
10
10
5
0
Storstad
Homosexuella
Annan ort
Bisexuella
Figur 4.30. Andel personer som hade svår värk, fördelat efter sexuell läggning och boendeort (n = 2 384).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
41
Bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag hade svår värk i större utsträckning än
heterosexuella med vissa homosexuella inslag (figur 4.31).
Procent
30
25
20
19
17
15
9
10
5
0
Bisexuell
Homoheterosexuell
Heterohomosexuell
Figur 4.31. Andel personer med svår värk, fördelat efter sexuell läggning (n = 2 694).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersonerna hade 18 procent svår värk. Det var vanligare att transpersoner i åldrarna 30–64 år led av svår värk än transpersoner i åldrarna 16–29 år
(figur 4.32).
Procent
30
25
22
20
15
18
18
45-64 år
16-64 år
13
10
5
0
16-29 år
30-44 år
Figur 4.32. Andel transpersoner som led av svår värk, fördelat efter ålder (n = 293).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Transpersoner hade inte svår värk i större utsträckning än homo- och bisexuella personer. Transpersoner med lång utbildning led av svår värk i mindre omfattning än dem med mellanlång utbildning
(10 respektive 25 procent).
42
hälsa på lika villkor?
långvarig sjukdom
Långvarig sjukdom mättes genom frågan: Har du någon långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall,
någon nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem?
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att homo- och/eller bisexuella personer hade besvär av
långvarig sjukdom i större utsträckning än övriga befolkningen (45 respektive 33 procent). Det var
framför allt homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 16–29 år och homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 30–64 år som i stor utsträckning uppgav att de hade långvarig sjukdom (figur 4.33).
Procent
60
Procent
60
Män
50
44
50
44
40
40
38
40
30
25
31
28
30
20
20
10
10
0
Kvinnor
49
45
33
28
55
52
33
29
20
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.33. Andel män och kvinnor som hade någon långvarig sjukdom, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 035).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
I webbenkäten fanns ingen skillnad mellan homosexuella och bisexuella när det gällde långvarig
sjukdom (33 respektive 30 procent). Tendensen var dock att andelen med långvarig sjukdom ökar
med åldern (figur 4.34).
Procent
60
Procent
60
Män
50
Kvinnor
50
42
41
40
40
33
30
20
27
20
34
32
27
26
30
36
37
35
36
29
26
22
20
10
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.34. Andel som hade någon långvarig sjukdom, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 643).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Homosexuella personer med mellanlång utbildning hade långvarig sjukdom i större utsträckning än
homosexuella personer med lång utbildning (37 respektive 29 procent).
hälsa på lika villkor?
43
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Enligt webbenkäten uppgav 41 procent av transpersonerna att
de hade någon långvarig sjukdom (figur 4.35). Andelen transpersoner med långvarig sjukdom var
större än bland bisexuella personer.
Procent
50
43
42
41
39
40
30
20
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 4.35. Andel transpersoner som hade någon långvarig sjukdom, fördelat efter ålder (n = 296).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Transpersoner med mellanlång utbildning hade långvarig sjukdom i större omfattning än transpersoner
med lång utbildning (61 respektive 30 procent).
övervikt, fetma
Variabeln övervikt eller fetma mäts genom Body Mass Index (BMI). BMI är ett mått konstruerat
utifrån vikt och längd enligt följande formel: BMI = vikt i kg/(längd i meter)2. De som hade ett BMIvärde som var högre eller lika med 25 hade övervikt eller fetma.
Sexuell läggning. Av folkhälsoenkäten framgick att andelen homo- och/eller bisexuella personer som
hade övervikt eller fetma var mindre än i befolkningen i övrigt (22 respektive 31 procent). Andelen
homo- och/eller bisexuella män med övervikt eller fetma var nästan dubbelt så stor som bland homooch/eller bisexuella kvinnor. Homo- och/eller bisexuella män i åldersgruppen 30–44 år hade övervikt
eller fetma i betydligt mindre utsträckning än män i övriga befolkningen (figur 4.36).
Procent
80
Procent
80
Män
70
66
60
56
Kvinnor
70
60
53
50
50
44
41
40
30
40
28
27
32
31
30
30
20
20
10
10
0
31
29
23
23
17
16
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 4.36. Andel män och kvinnor som hade övervikt eller fetma, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 805).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
44
hälsa på lika villkor?
Webbenkäten visade att det inte förelåg någon skillnad i övervikt eller fetma mellan homosexuella
och bisexuella (39 respektive 42 procent). Skillnaden mellan män och kvinnor var liten (figur 4.37).
Procent
Procent
80
80
Män
70
Kvinnor
70
60
49
50
52
60
49
43
40
38
35
30
42
44
41
40
30
23
18
20
49
50
27
38
38
25
20
10
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 4.37. Andel män och kvinnor med övervikt eller fetma, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 643).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Homosexuella och bisexuella med lång utbildning hade övervikt eller fetma i mindre utsträckning än
homosexuella och bisexuella personer med kort utbildning (figur 4.38).
Procent
60
55
50
44
43
44
40
33
36
30
20
10
0
Kort
utbildning
Homosexuella
Mellanlång
utbildning
Lång
utbildning
Bisexuella
Figur 4.38. Andel personer med övervikt eller fetma, fördelat efter sexuell läggning och utbildning (n = 2 384).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
45
Homo- och bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter och landsbygd hade övervikt eller fetma i mindre omfattning än motsvarande personer som levde i storstad (figur 4.39).
Procent
60
53
50
45
40
35
31
30
20
10
0
Storstad
Annan ort
Homosexuella
Bisexuella
Figur 4.39. Andel personer med övervikt eller fetma, fördelat efter sexuell läggning och boendeort (n = 2 384).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det fanns en större andel personer med övervikt bland heterosexuella med vissa homosexuella inslag
än bland homosexuella med vissa heterosexuella inslag.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Totalt i webbenkäten hade 41 procent av transpersonerna övervikt eller fetma (figur 4.40). Transpersoner hade inte övervikt eller fetma i större utsträckning än
homo- och bisexuella personer.
Procent
50
43
41
40
40
32
30
20
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 4.40. Andel transpersoner som hade övervikt eller fetma, fördelat efter ålder (n = 297).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
46
hälsa på lika villkor?
Vårdkontakter
Sammanfattning
Homo- och/eller bisexuella hade oftare haft kontakt med sjukvården under de senaste tre månaderna
än övriga befolkningen och det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella kvinnor att ha haft
kontakt med psykolog och sjukgymnast eller att ha varit inlagd på sjukhus än bland kvinnor i den
övriga befolkningen. Bland männen var det vanligare att ha besökt läkare på sjukhus. Ungdomsmottagningar besöktes i större omfattning av kvinnor i övriga befolkningen än av homo- och/eller
bisexuella kvinnor. Att uppsöka vård var vanligare bland homo- och bisexuella med kort utbildning
än bland dem med lång. Att ha varit i kontakt med psykolog var vanligare bland transpersoner än
bland homo- och bisexuella personer. Det var även vanligare bland transpersoner att ha träffat kurator
än vad det var bland homosexuella personer.
Vårdkontakt
För att mäta hur frekvent personer uppsökt olika typer av vårdgivare ställdes en fråga där den svarande
fick uppge om denne under de senaste tre månaderna besökt eller besökts av följande vårdgivare:
läkare på sjukhus, läkare på vårdcentral samt privat- eller företagsläkare, distriktssköterska, ungdomsmottagning, kurator, psykolog, sjukgymnast, naprapat, kiropraktor eller homeopat och om de
varit inlagda på sjukhus. Det gavs tre svarsalternativ: Nej, Ja, en gång samt Ja, flera gånger. De som
svarade att de besökt/besökts en eller flera gånger redovisas här.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att homo- och/eller bisexuella personer oftare haft kontakt med sjukvården under de tre senaste månaderna än övriga befolkningen (54 respektive 45
procent). Det var framför allt vanligt bland män i åldersgruppen 16–29 år och 45–64 år samt bland
kvinnor i åldrarna 16–44 år. I åldersgruppen 30–44 år var det dock vanligare med vårdkontakt bland
män i den övriga befolkningen än bland homo- och/eller bisexuella män (figur 5.1).
Procent
80
Procent
80
72
Män
70
60
58
60
50
40
Kvinnor
70
47
43
34
49
50
46
57
54
57
55
49
46
40
36
40
30
30
18
20
20
10
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 5.1. Andel personer som sökt vård under de senaste tre månaderna, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 478).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
47
Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella kvinnor att ha haft kontakt med psykolog och
sjukgymnast samt varit inlagda på sjukhus än bland kvinnor i övriga befolkningen. Bland homooch/eller bisexuella män var det vanligare att ha besökt läkare på sjukhus än bland män i övriga
befolkningen. En större andel unga kvinnor i övriga befolkningen hade besökt ungdomsmottagningar
än bland homo- och bisexuella kvinnor (tabell 5.1).
Tabell 5.1. Andel (procent) personer, 16–64 år, som under de senaste tre månaderna hade haft vårdkontakt, fördelat efter sexuell
läggning och kön.
Homo-/bisexuella
Totalt
Kvinnor
Läkare, sjukhus
21
20
Läkare, vårdcentral
36
41
Distriktssköterska
7
7
Ungdomsmottagning
Övrig befolkning
Män
n
Totalt
Kvinnor
Män
24*
18
18
17*
28 129
29
32
35
28
28 461
6
9
10
8
27 923
10
11
7
11
18*
2
5 109
Kurator
4
6
1
3
4
2
27 814
Psykolog
14*
20*
5
4
5
3
27 810
Sjukgymnast
12*
16*
5
9
10
7
27 812
Naprapat
17
9
8
11
5
7
27 787
5
7*
2
3
3
3
27 825
Inlagd på sjukhus
* = signifikant skillnad (95 procent) mellan homo- och/eller bisexuella och övrig befolkning.
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var vanligare bland bisexuella män än bland homosexuella män att ha haft kontakt med
sjukgymnast (tabell 5.2).
Tabell 5.2. Andel (procent) personer, 16–64 år, som under de senaste tre månaderna hade haft vårdkontakt, fördelat efter sexuell
läggning och kön.
Homosexuella
Bisexuella
n
Totalt
Kvinnor
Män
Totalt
Kvinnor
Män
Läkare, sjukhus
27
24
27
23
19
24
2 529
Läkare, vårdcentral
37
42
36
41
51
37
2 544
Distriktssköterska
12
14
8
9
10
11
2 498
Ungdomsmottagning
2
2
3
3
4
3
941
Kurator
6
8
6
10
8
9
2495
Psykolog
10
15
8
13
19
11
2 507
7
13
6
11*
11
11*
2 493
10
11
9
11
11
9
2 495
5
4
4
4
2
5
2 498
Sjukgymnast
Naprapat
Inlagd på sjukhus
* = signifikant skillnad (95 procent) mellan homo- och bisexuella.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
48
hälsa på lika villkor?
Det var vanligare bland homosexuella personer med kort utbildning än bland dem med lång att ha
varit i kontakt med läkare på sjukhus, kurator, psykolog eller varit inlagd på sjukhus. Det var också
vanligare att bisexuella personer med kort utbildning hade varit inlagda på sjukhus än bisexuella med
lång utbildning. Det var också vanligare att bisexuella personer med mellanlång utbildning hade
besökt läkare på sjukhus och kurator än bisexuella med lång utbildning.
Bland bisexuella personer som inte levde i storstad var det vanligare att ha haft kontakt med sjukgymnast och distriktssköterska än bland dem som levde i storstad. Bland bisexuella personer som
levde i storstad var det vanligare att ha haft kontakt med psykolog än bland dem som levde i mindre
städer, på mindre orter eller landsbygd.
Det var vanligare bland bisexuella personer som var födda i Sverige att ha haft kontakt med sjukgymnast än bland dem som var födda i annat land och bland dem som var föreningsaktiva var det vanligare att ha haft kontakt med naprapat än bland dem som inte var föreningsaktiva.
Kontakt med läkare på sjukhus under de senaste tre månaderna var vanligare bland homosexuella
med vissa heterosexuella inslag än bland heterosexuella med vissa homosexuella inslag. En större
andel bland bisexuella personer hade besökt naprapat under de senaste tre månaderna än bland heterosexuella med vissa homosexuella inslag och en större andel bisexuella personer hade varit inlagda på
sjukhus under de senaste tre månaderna än bland homosexuella med vissa heterosexuella inslag (figur
5.2).
Procent
30
26
25
23
20
15
13
13
10
10
6
4
5
2
3
0
Bisexuell
Läkare, sjukhus
Homo-heterosexuell
Naprapat
Hetero-homosexuell
Inlagd på sjukhus
Figur 5.2. Andel som rapporterat att de under de tre senaste månaderna hade besökt läkare på sjukhus (n = 908),
naprapat (n = 896) eller varit inlagd på sjukhus (n = 892). Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att andelen som under de senaste tre månaderna varit i kontakt med psykolog var större bland transpersoner (24 procent) än bland homo- och
bisexuella (10 respektive 13 procent). En större andel transpersoner (12 procent) än homosexuella
personer (6 procent) hade varit i kontakt med kurator (tabell 5.3).
hälsa på lika villkor?
49
Tabell 5.3. Andel (procent) transpersoner, 16–64 år, som under de senaste tre månaderna hade haft vårdkontakt.
Transpersoner
n
Läkare på sjukhus
27
284
Läkare på vårdcentral
43
283
Distriktssköterska
13
278
3
98
Kurator
12
278
Psykolog
24
283
Sjukgymnast
10
278
Naprapat
8
276
Inlagd på sjukhus
7
277
Ungdomsmottagning
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det fanns inga skillnader mellan transpersoner med kort, mellanlång eller lång utbildning, som levde
i storstad eller annan ort, var född i Sverige eller annat land samt var föreningsaktiva eller inte.
50
hälsa på lika villkor?
Levnadsvanor
Sammanfattning
Rökning. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer att röka dagligen än i övriga
befolkningen, framför allt bland män i åldrarna 30–44 år och bland kvinnor i åldrarna 45–64 år. Det
var vanligare bland homo- och bisexuella män än bland kvinnor att röka dagligen. I åldersgruppen
45–64 år rökte homosexuella män dagligen i större utsträckning än bisexuella män. Homo- och
bisexuella personer med kort utbildning rökte dagligen i större utsträckning än dem med lång utbildning och de som inte var föreningsaktiva rökte i större utsträckning än de föreningsaktiva.
Snusning. Att snusa dagligen var vanligare bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 16–29 år
och kvinnor i åldrarna 30–64 år än i den övriga befolkningen. Homosexuella kvinnor i åldrarna
16–44 år snusade i större utsträckning än bisexuella kvinnor och homo- och bisexuella män. Homooch bisexuella personer som hade lång utbildning snusade i mindre utsträckning än dem med kort
utbildning.
Alkohol. Både att inte nyttja alkohol alls och att vara riskkonsument av alkohol var vanligare bland
homo- och/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen. Bland homo- och/eller bisexuella
kvinnor i åldrarna 16–29 år var andelen riskkonsumenter av alkohol betydligt större än bland kvinnor
i den övriga befolkningen. Homosexuella män var oftare riskkonsumenter av alkohol än bisexuella
män och bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år var i större utsträckning riskkonsumenter av alkohol
än homosexuella kvinnor. Bisexuella personer som levde i storstad och homosexuella personer som
inte var föreningsaktiva var riskkonsumenter av alkohol i större utsträckning än motsvarande pesoner
som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd eller var föreningsaktiva. Det var inte lika
vanligt att vara riskkonsument av alkohol bland transpersoner som bland homo- och bisexuella personer.
Narkotika. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer att använda cannabis än i den
övriga befolkningen och då framför allt i åldrarna 16–29 år. Bland homo- och bisexuella personer var
det lika vanligt att använda cannabis, men i åldrarna 16–29 år var det betydligt vanligare bland bisexuella än bland homosexuella kvinnor. Användandet av cannabis var även vanligare bland bisexuella
personer som var födda i annat land än Sverige än bland dem som var födda i Sverige.
Homosexuella personer som levde i storstad och som inte var föreningsaktiva använde annan
narkotika än cannabis i större utsträckning än dem som levde i mindre städer, på mindre orter eller
landsbygd eller var föreningsaktiva. Det var vanligare att någon gång i livet ha använt någon form av
narkotika bland heterosexuella personer med vissa homosexuella inslag än bland homo- och bisexuella
personer. Transpersoner använde cannabis i samma utsträckning som homo- och bisexuella personer.
Användning av narkotika var vanligare bland transpersoner som levde i storstad än bland dem som
levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd.
Fysisk aktivitet. Homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år och 45–64 år och män i
åldrarna 30–44 år var mer stillasittande på fritiden än personer i den övriga befolkningen. Det var
vanligare att homo- och bisexuella personer med kort utbildning hade stillasittande fritid än dem med
lång utbildning. Det var lika vanligt att vara stillasittande på fritiden bland transpersoner som bland
homo- och bisexuella personer. Däremot motionerade eller tränade transpersoner regelbundet i
mycket mindre utsträckning än homo- och bisexuella personer.
hälsa på lika villkor?
51
Tobaksanvändning
rökning
Variabeln rökning bygger på de två frågorna: Röker du dagligen? och Händer det att du röker någon
gång då och då? Svarsalternativen var Ja eller Nej på dessa frågor.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var betydligt vanligare att homo- och/eller bisexuella personer rökte dagligen eller ibland än i övriga befolkningen (figur 6.1).
Procent
40
30
28
21
20
15
12
10
0
Röker dagligen
Röker ibland
Övriga befolkningen
Homo-bisexuella
Figur 6.1. Andel som rökte dagligen respektive ibland, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning (n = 29 059).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Den största andelen dagligrökare fanns bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år och
bland homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år (figur 6.2).
Procent
50
Procent
50
45
Män
40
40
36
30
26
24
29
30
21
21
20
Kvinnor
20
17
16
16
22
18
15
12
10
9
9
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
Homo-bisexuella
Figur 6.2. Andel som rökte dagligen, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 059).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
30–44 år
45–64 år
16–64 år
52
hälsa på lika villkor?
Totalt i webbenkäten var det 24 procent bland homosexuella och 18 procent bland bisexuella personer
som uppgav att de rökte varje dag. Det var vanligare att röka dagligen bland homo- och bisexuella
män än bland homo- och bisexuella kvinnor. I åldrarna 45–64 år var homosexuella män dagligrökare
i betydligt större omfattning än bisexuella män (figur 6.3).
Procent
60
Procent
60
Män
Kvinnor
50
50
40
40
30
27
22
30
30
26
26
26
21
21
20
21
20
17
13
10
15
14
9
10
0
16
13
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 6.3. Andel som rökte dagligen, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 558).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Homo- och bisexuella personer med kort eller mellanlång utbildning rökte oftare dagligen än dem
med lång utbildning (figur 6.4).
Procent
60
50
40
39
36
30
30
21
20
15
10
10
0
Kort
utbildning
Homosexuella
Mellanlång
utbildning
Lång
utbildning
Bisexuella
Figur 6.4. Andel som rökte dagligen, fördelat efter sexuell läggning och utbildningslängd (n = 2 412).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
53
Homosexuella personer som inte var föreningsaktiva var oftare dagligrökare än dem som inte var
föreningsaktiva (figur 6.5).
Procent
60
50
40
28
30
20
21
19
18
10
0
Föreningsaktiva
Homosexuella
Ej föreningsaktiva
Bisexuella
Figur 6.5. Andel som rökte dagligen fördelat efter sexuell läggning och föreningsaktivitet (n = 2 468). Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersoner var det 19 procent som rökte dagligen. Det
var inte vanligare att röka dagligen bland transpersoner än bland homo- eller bisexuella personer.
Webbenkäten visade att den största andelen dagligrökare fanns bland transpersoner i åldrarna 45–64
år (inte statistiskt säkerställt) (figur 6.6).
Procent
60
50
40
30
20
25
17
18
16–29 år
30–44 år
19
10
0
45–64 år
16–64 år
Figur 6.6. Andel transpersoner som rökte dagligen, fördelat efter ålder (n = 291).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Daglig rökning var vanligast bland transpersoner med kort utbildning och bland transpersoner som
levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd (inte statistiskt säkerställt) (figur 6.7).
54
hälsa på lika villkor?
Procent
60
50
40
29
30
24
20
20
15
13
10
0
Kort
utbildning
Mellanlång
utbildning
Lång
utbildning
Storstad
Övriga
landet
Figur 6.7. Andel transpersoner som rökte dagligen, 16–64 år, uppdelat på utbildningslängd (n = 289) och bostadsort (n = 273).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
snusning
Variabeln snusning bygger på frågan: Snusar du dagligen? Svarsalternativen var Ja eller Nej på denna
fråga.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det fanns en betydligt mindre andel dagligsnusare
bland homo- och/eller bisexuella män i åldersgruppen 16–29 år än i övriga befolkningen. Bland kvinnor var det vanligare att snusa dagligen bland homo- och/eller bisexuella i åldrarna 30–64 år än i övriga
befolkningen (figur 6.8).
Procent
Procent
40
40
Kvinnor
Män
29
30
30
28
23
22
25
22
20
18
20
10
15
14
13
10
7
4
6
5
3
4
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Homo-bisexuella
Figur 6.8. Andel som snusade dagligen, män respektive kvinnor, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 858).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
16–64 år
hälsa på lika villkor?
55
Enligt webbenkäten var det vanligare att snusa dagligen bland homosexuella kvinnor i åldrarna 16–44
år än bland män och bisexuella kvinnor. Bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år snusade dagligen
betydligt oftare än män och homosexuella kvinnor (figur 6.9).
Procent
Procent
40
40
Kvinnor
Män
30
30
20
20
30
28
21
16
14
11
10
10
13
12
18
10
17
17
14
14
10
10
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 6.9. Andel som snusade dagligen, män respektive kvinnor, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 541).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade också att det var vanligare att snusa dagligen bland homosexuella personer med
kort utbildning än bland dem med lång utbildning och att det bland bisexuella personer med mellanlång utbildning var vanligare att snusa dagligen än bland dem med lång utbildning.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Totalt i webbenkäten var det 12 procent av transpersonerna som
snusade dagligen. Att snusa dagligen var inte vanligare bland transpersoner än bland homo- och/eller
bisexuella. Bland transpersoner var det vanligast att snusa dagligen i åldrarna 30–44 år (inte statistiskt
säkerställt) (figur 6.10).
Procent
40
30
19
20
10
9
11
12
45–64 år
16–64 år
0
16–29 år
30–44 år
Figur 6.10. Andel transpersoner som snusade dagligen, 16–64 år (n = 293).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
56
hälsa på lika villkor?
Bland transpersoner var det vanligast att snusa dagligen bland dem med kort utbildning, som levde
i storstad och bland föreningsaktiva (inte statistiskt säkerställt) (figur 6.11).
Ej föreningsaktiva
10
Föreningsaktiva
15
Övriga landet
10
Storstad
14
Lång utbildning
6
Mellanlång utbildning
8
Kort utbildning
22
0
5
10
15
20
25
30
Procent
Figur 6.11. Andel transpersoner som snusade dagligen, 16–64 år, fördelat efter utbildningslängd (n = 274), bostadsort (n = 291)
och föreningsaktivitet (n = 296).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Alkohol
Riskkonsumtion av alkohol beräknas utifrån tre AUDIT-frågor som ger ett index: hur ofta och hur
mycket vid ett vanligt tillfälle samt hur ofta som en större mängd druckits vid ett och samma tillfälle.
Indexet kan anta värdet 0–12 och män som har 8–12 poäng och kvinnor som har 6–12 poäng klassas
som riskkonsumenter. Dessutom ingår även de som varit berusade två till tre gånger i månaden eller
oftare i gruppen med riskkonsumtion.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen att inte nyttja alkohol alls. Samtidigt var det vanligare bland homooch/eller bisexuella att ha riskkonsumtion av alkohol än i övriga befolkningen (figur 6.12).
Procent
80
74
70
64
60
50
40
30
22
20
10
10
15
14
0
Ingen alkoholkonsumtion
Ingen
riskkonsumtion
Övriga befolkningen
Riskkonsumtion
Homo-bisexuella
Figur 6.12. Andel som inte dricker alkohol, inte är riskkonsumenter respektive är riskkonsumenter av alkohol, 16–64 år, fördelat
efter sexuell läggning (n = 29 124).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
57
Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella män och kvinnor att vara riskkonsumenter av
alkohol än i övriga befolkningen. Andelen riskkonsumenter bland homo- och/eller bisexuella kvinnor
i åldrarna 16–29 år var betydligt större än bland kvinnor i övriga befolkningen (figur 6.13).
Procent
50
Procent
50
Män
38
40
Kvinnor
43
40
34
30
26
30
26
23
20
18
20
20
20
16
17
15
12
11
10
8
10
5
0
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Övriga befolkningen
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 6.13. Andel riskkonsumenter av alkohol, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning, kön och ålder (n = 29 123).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade att riskabla alkoholvanor var vanligare bland homosexuella män än bland bisexuella män. Det var även vanligare bland bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år än bland homosexuella
kvinnor (figur 6.14).
Procent
50
Procent
50
Män
42
40
Kvinnor
38
40
34
32
32
30
30
27
24
24
23
18
20
21
23
20
20
10
17
9
10
4
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 6.14. Andel riskkonsumenter av alkohol, män respektive kvinnor, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 566).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var vanligare med riskabla alkoholvanor bland bisexuella personer som levde i storstad än bland
dem som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd (27 respektive 17 procent). Riskkonsumtion av alkohol var också vanligare bland homosexuella personer som inte var föreningsaktiva än
bland dem som var föreningsaktiva (31 respektive 24 procent).
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Enligt webbenkäten var det inte lika vanligt med riskkonsumtion av alkohol bland transpersoner (16 procent) som bland homosexuella personer (28 procent).
Andelen transpersoner som hade riskabla alkoholvanor var också mindre än bland bisexuella (22 procent) (inte statistiskt säkerställt). Det var framför allt transpersoner i åldrarna 16–29 år som hade
riskabla alkoholvanor (figur 6.15).
58
hälsa på lika villkor?
Procent
50
40
31
30
20
16
14
11
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 6.15. Ande transpersoner med riskkonsumtion av alkohol, 16–64 år (n = 289).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Narkotikaanvändning
Narkotikaanvändning mättes genom två frågor, en fråga om respondenten någon gång använt hasch
eller marijuana och en fråga om respondenten använt andra narkotiska preparat än hasch eller marijuana,
såsom amfetamin, kokain, heroin, opium, ecstasy, LSD, GHB. På de två frågorna gavs respondenten
möjlighet att välja mellan fyra svarsalternativ. Nej, Ja, för mer än ett år sedan, Ja, det senaste året
samt Ja, den senaste månaden.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att homo- och/eller bisexuella personer använde cannabis
i större omfattning än övriga befolkningen. Det var framför allt homo- och/eller bisexuella personer
i åldrarna 16–29 år som använde cannabis i mycket stor utsträckning (figur 6.16 och 6.17).
Procent
30
Procent
30
Män
Kvinnor
25
25
20
20
15
15
11,2
10
5
10
4,5
3
0,6
2,1
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
0,3
0
45–64 år
5,7
5
1,1
0,7
0
16–64 år
16–29 år
0,5 0,2
30–44 år
0
0
45–64 år
0,3
1,3
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 6.16. Andel som använt cannabis någon gång under de senaste 30 dagarna, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön
(n = 28 889).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
Procent
30
59
Procent
30
Män
26,3
Kvinnor
25
25
20
20
15
15
16,2
10,4
10
10
7,6
4,4
5
0,5
0
16–29 år
5
2,8
1,9
30–44 år
0
45–64 år
Övriga befolkningen
2,5
0
16–64 år
16–29 år
0,7 0,2
0 0,2
30–44 år
45–64 år
0,9
1,3
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 6.17. Andel som använt cannabis någon gång under de senaste 12 månaderna, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och
kön (n = 28 889). Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade att cannabisanvändning var vanligast bland bisexuella personer i åldrarna 16–44 år.
Det var betydligt vanligare bland bisexuella kvinnor än bland homosexuella kvinnor (figur 6.18 och 6.19).
Procent
30
Procent
30
Män
Kvinnor
25
25
20
20
15
15
10
10
5,3
5
3,3
2
3,4
3,6
2,4
2,7
5
5
3,1
0,4
0
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
0,9
30–44 år
1,7
0
0,1
0
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 6.18. Andel som använt cannabis någon gång under de senaste 30 dagarna, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön
(n = 2 546). Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Procent
30
Procent
30
Män
Kvinnor
25
25
20
20
15
14,8
10
10
7,4
7
5,7
4,9
5
14,1
15
12,3
6,8
6,5
5,3
5
2,4
1,3
0
2,8
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
2,5
0
0
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 6.19. Andel som använt cannabis någon gång under de senaste 12 månaderna, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och
kön (n = 2 546). Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
60
hälsa på lika villkor?
Cannabisanvändning under de senaste 12 månaderna var vanligare bland bisexuella personer som var
födda i annat land än Sverige än bisexuella personer som var födda i Sverige (14 respektive 5 procent).
Webbenkäten visade att mindre än 1 procent homo- eller bisexuella personer hade använt annan
narkotika än cannabis (till exempel amfetamin, kokain, heroin, opium, ecstasy, LSD eller GHB)
under de senaste 30 dagarna och drygt 2 procent under de senaste 12 månaderna. Användning av
annan narkotika än cannabis under de senaste 12 månaderna var vanligare bland homosexuella som
levde i någon av storstäderna Stockholm, Göteborg eller Malmö än bland dem som levde i mindre
städer, på mindre orter eller landsbygd. Även bland homosexuella som inte var föreningsaktiva var
användning av annan narkotika mer utbredd än bland dem som var föreningsaktiva.
Det var vanligare att någon gång ha använt cannabis eller annan narkotika bland män som var heterosexuella med vissa homosexuella inslag än bland homosexuella och bisexuella män (figur 6.20).
Procent
70
61
60
50
43
41
40
36
30
24
20
12
10
0
Homoheterosexuell
Bisexuell
Män
Heterohomosexuell
Kvinnor
Figur 6.20. Andel som använt cannabis eller annan narkotika någon gång, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 2 703).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att transpersoner använt cannabis i samma
utsträckning som homo- och bisexuella personer. Det var framför allt transpersoner i åldrarna 30–44
år som uppgav att de använt cannabis under den senaste månaden och transpersoner i åldrarna 16–44
år som använt cannabis under det senaste året (figur 6.21).
Procent
30
Procent
30
Senaste 30 dagarna
Senaste 12 månaderna
25
25
20
20
15
15
10
10
9,9
9,9
6,1
5,5
5
2,5
2,3
1,2
0
5
2,5
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
Figur 6.21. Andel transpersoner som använt cannabis någon gång under de senaste 30 dagarna (n = 288)
respektive 12 månaderna (n = 288), fördelat efter ålder.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
45–64 år
16–64 år
hälsa på lika villkor?
61
En fjärdedel av transpersonerna rapporterade att de någon gång använt någon form av narkotika och
i åldersgruppen 16–29 år var det 32 procent som uppgav att de använt narkotika någon gång (figur
6.22).
Procent
40
32,2
30
25,3
25,2
23,5
20
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 6.22. Andel transpersoner som använt cannabis och/eller annan narkotika någon gång i livet, fördelat efter ålder (n = 288).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var vanligare att transpersoner som levde i storstad använt cannabis eller annan narkotika under
de senaste 12 månaderna samt någon typ av narkotika någon gång än transpersoner som levde i
mindre städer, på mindre orter eller landsbygd (figur 6.23).
17,1
Cannabis/annan narkotika
någon gång i livet
35,1
0,8
Annan narkotika än
cannabis
6,3
2,6
Cannabis
10,4
0
10
20
30
40
Procent
Storstad
Övriga landet
Figur 6.23. Andel transpersoner som använt cannabis och/eller annan narkotika någon gång i livet (n = 286), använt annan narkotika än cannabis under det senaste året (n = 286) och använt cannabis under det senaste året (n = 284), fördelat efter boendeort.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
62
hälsa på lika villkor?
Fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet mättes genom de två variablerna stillasittande fritid samt variabeln regelbunden
motion och träning. Om respondenten svarade att fritiden mest ägnades åt läsning, TV, bio eller annan
stillasittande sysselsättning definierades personen som stillasittande. Om respondenten svarade att
fritiden ägnades åt löpning, simning, tennis, badminton, motionsgymnastik eller liknande vid i
genomsnitt minst tre tillfällen per vecka och att varje tillfälle varade minst 30 minuter definierades
personen som regelbundet motionerande eller i träning.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29
och 45–64 år samt homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år hade mer stillasittande fritid än
befolkningen i övrigt (figur 6.24).
Procent
Procent
40
40
37
Män
30
35
Kvinnor
30
23
20
20
15
14
14
12
10
14
14
10
8
10
12
10
4
11
4
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 6.24. Andel som hade en stillasittande fritid, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 28 879).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Enligt webbenkäten var det inte någon skillnad mellan homo- och bisexuella personer när det gällde
stillasittande fritid, men en större andel bisexuella kvinnor i åldrarna 16–44 år tenderade att ha stillasittande fritid än homosexuella kvinnor (figur 6.25).
Procent
30
Procent
30
Män
25
Kvinnor
25
21
20
15
19
17
18
18
19
20
16
15
15
15
16
14
13
14
11
10
10
5
8
7
5
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Bisexuella
Figur 6.25. Andel som hade en stillasittande fritid, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 2 560).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
16–64 år
hälsa på lika villkor?
63
Både homo- och/eller bisexuella män och kvinnor motionerade eller tränade regelbundet i mindre
utsträckning än befolkningen i övrigt oavsett kön eller ålder (figur 6.26).
Procent
70
66
Procent
70
Män
60
Kvinnor
60
52
47
50
47
55
50
41
40
36
34
32
30
44
43
40
36
39
34
32
30
17
20
20
10
10
0
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Övriga befolkningen
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 6.26. Andel som motionerade eller tränade regelbundet, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 28 879).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
I webbenkäten var det inte någon skillnad mellan homo- och bisexuella personer när det gällde
motion eller regelbunden träning (figur 6.27).
Procent
60
Procent
60
Män
50
46
47
44
45
44
43
45
Kvinnor
50
43
40
40
30
30
20
20
10
10
0
46
48
44
43
43
41
41
42
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 6.27. Andel som motionerade eller tränade regelbundet, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 2 560).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
64
hälsa på lika villkor?
I webbenkäten var det vanligare att homo- och bisexuella personer med kort eller mellanlång utbildning hade en stillasittande fritid än bland dem med lång utbildning (figur 6.28).
Procent
30
27
25
25
21
20
18
15
11
10
8
5
0
Kort
utbildning
Mellanlång
utbildning
Homosexuella
Lång
utbildning
Bisexuella
Figur 6.28. Andel som hade stillasittande fritid, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och utbildningens längd (n = 1 552).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det fanns inga skillnader mellan homo- och bisexuella personer när det gällde andelen som motionerade
eller tränade regelbundet. Däremot ökade andelen som motionerade eller tränade regelbundet med
utbildningens längd (figur 6.29).
Procent
60
54
52
50
39
40
30
39
28
23
20
10
0
Kort
utbildning
Homosexuella
Mellanlång
utbildning
Lång
utbildning
Bisexuella
Figur 6.29. Andel som motionerade eller tränade regelbundet, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och utbildningens längd
(n = 1 552). Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag motionerade eller tränade regelbundet
i högre utsträckning än heterosexuella med vissa homosexuella inslag.
hälsa på lika villkor?
65
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Transpersoner var inte mer stillasittande på fritiden (18 procent) än homo- och bisexuella personer. Det förelåg inte heller någon skillnad mellan åldersgrupperna
(figur 6.30).
Procent
30
25
19
20
19
18
15
15
10
5
0
16-29 år
30-44 år
45-64 år
16-64 år
Figur 6.30. Andel transpersoner som hade en stillasittande fritid, 16–64 år (n = 293). Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Transpersoner motionerade eller tränade regelbundet i mycket mindre utsträckning (29 procent) än
homo- och bisexuella personer (45 respektive 43 procent). Motion eller regelbunden träning var vanligast i åldersgruppen 16–29 år (figur 6.31).
Procent
50
40
38
30
28
27
30–44 år
45–64 år
29
20
10
0
16–29 år
16–64 år
Figur 6.31. Andel (procent) transpersoner som motionerade eller tränade regelbundet, 16–64 år (n = 293).
Åldersstandardiserade värden.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
66
hälsa på lika villkor?
Utsatthet
Sammanfattning
Det var vanligare att ha blivit utsatt för hot om våld under de senaste 12 månaderna bland homo- och/
eller bisexuella personer än i den övriga befolkningen. Utsatthet för våld var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen och då framför allt bland män i åldrarna 16–29
år. Att ha varit utsatt för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning någon gång i livet var
vanligare bland homosexuella än bland bisexuella personer, men det var ingen skillnad i utsatthet
under det senaste året. Homosexuella personer med vissa heterosexuella inslag hade varit utsatta för
trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning i större omfattning än bisexuella personer. Att ha
blivit diskriminerad på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet/sitt könsuttryck var lika
vanligt bland homo- och bisexuella samt transpersoner.
Otrygghet och rädsla
rädsla för överfall, rån eller annat ofredande
Rädsla mättes genom frågan: Händer det att du avstått från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller ofredad på annat sätt? De som svarade att de ibland eller ofta avstått att gå ut på
grund av denna anledning definierades som rädda.
Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det mycket vanligare bland homo- och/eller bisexuella
personer (40 procent) att ha avstått från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller
ofredad på annat sätt än i övriga befolkningen (24 procent). Det var betydligt vanligare bland kvinnor
än bland män. Det var framför allt vanligare bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 16–44 år
och bland kvinnor i åldrarna 30–64 år än i övriga befolkningen (figur 7.1).
Procent
70
Procent
70
66
Män
Kvinnor
60
60
50
50
40
40
53
30
10
18
9
17
8
43
40
34
36
38
30
24
20
46
10
12
9
0
20
10
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 7.1. Andel kvinnor och män som avstått från att gå ut ensamma av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande, fördelat efter
sexuell läggning och ålder (n = 28 929).
Källa: Folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
67
Webbenkäten visade att det var vanligare bland bisexuella (28 procent) än bland homosexuella
(21 procent) att avstå från att gå ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande. Det var
framför allt bland bisexuella män i åldrarna 45–64 år och kvinnor i åldrarna 16–44 år som detta var
vanligt (figur 7.2).
Procent
70
Procent
70
Män
Kvinnor
60
60
50
50
40
40
30
30
21
22
20
24
20
16
14
45
35
25
22
18
10
34
32
30
32
22
20
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 7.2. Andel kvinnor och män som avstått från att ha gått ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande, fördelat
efter sexuell läggning och ålder (n = 2 546).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Att avstå från att gå ut av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad var vanligare
bland homosexuella personer med kort eller mellanlång utbildning än bland dem med lång utbildning
(figur 7.3).
Procent
40
31
30
26
20
14
10
0
Kort
utbildning
Mellanlång
utbildning
Lång
utbildning
Figur 7.3. Andel homosexuella som avstått från att ha gått ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande, fördelat efter
utbildning (n = 1 551).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
68
hälsa på lika villkor?
Att ha avstått från att gå ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande var vanligare bland
bisexuella personer än bland homosexuella med vissa heterosexuella inslag och bland heterosexuella
med vissa homosexuella inslag (figur 7.4).
Procent
40
34
30
22
22
20
10
0
Bisexuella
Homo-heterosexuella
Hetero-homosexuella
Figur 7.4. Andel personer som har avstått från att gå ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande,
fördelat efter sexuell läggning (n = 1 069).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Det var vanligare bland transpersoner (29 procent) än bland
homosexuella personer (21 procent) att ha avstått från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen,
rånad eller på annat sätt ofredad (figur 7.5).
Procent
40
31
32
29
30
25
20
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 7.5. Andel transpersoner som avstått från att ha gått ut ensam av rädsla för överfall, rån
eller annat ofredande, fördelat efter ålder (n = 293).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
69
rädsla för våld eller trakasserier på grund av
sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck
Variabeln rädsla för att bli utsatt för våld eller trakasserier på grund av sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck mättes genom frågan: Är du rädd för att bli utsatt för våld eller trakasserier på
grund av din sexuella läggning eller könsidentitet/könsuttryck? De som svarade att de var rädda
Nästan alltid eller Ibland redovisas här.
Sexuell läggning. Hälften av homosexuella kvinnor och 45 procent av homosexuella män var rädda
för att bli utsatta för våld eller trakasserier. Denna rädsla var vanligare bland homosexuella kvinnor än
bland bisexuella, framför allt i åldrarna 45–64 år (figur 7.6).
Procent
70
Procent
70
Män
60
50
50
Kvinnor
60
56
50
45
44
37
40
40
40
36
53
50
43
43
43
37
40
30
30
20
20
10
10
0
56
17
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 7.6. Andel kvinnor och män som var rädda för att bli utsatta för trakasserier eller våld, fördelat efter sexuell
läggning och ålder (n = 2 668).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Det var vanligare bland transpersoner (59 procent) att vara rädd
för att utsättas för våld och trakasserier på grund av sin transsexualism, transvestism, transgenderism
etcetera, än det var bland homo- och bisexuella personer (45 respektive 39 procent) att vara rädd för
detta på grund av sin sexuella läggning (figur 7.7).
Procent
70
63
60
50
61
59
45–64 år
16–64 år
50
40
30
20
10
0
16–29 år
30–44 år
Figur 7.7. Andel transpersoner som var rädda för att bli utsatta för våld och trakasserier på grund av sin transsexualism,
transvestism, transgenderism etcetera, fördelat efter ålder (n = 315).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
70
hälsa på lika villkor?
Utsatthet för kränkande behandling/bemötande
Utsatthet för kränkande behandling eller bemötande mättes genom frågan: Har du under de senaste
tre månaderna blivit behandlad/bemött på ett sätt så att du känt dig kränkt? De som svarade att de
någon gång eller flera gånger upplevt detta definierades som kränkta.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det bland homo- och/eller bisexuella personer (43 procent)
var mycket vanligare att under de senaste tre månaderna ha utsatts för kränkande behandling eller bemötande än i övriga befolkningen (27 procent). Det var endast bland män i åldersgruppen 45–64 år som det
inte förelåg någon skillnad mellan homo- och/eller bisexuella och den övriga befolkningen (figur 7.8).
Procent
70
Procent
70
65
Män
60
49
50
50
45
40
40
24
19
20
40
38
20
37
31
30
24
47
44
31
30
Kvinnor
60
25
22
20
10
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 7.8. Andel kvinnor och män som under de tre senaste månaderna hade blivit behandlade/bemötta så att de känt
sig kränkta, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 034).
Källa: Folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var även vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer (12 procent) att under de senaste tre
månaderna ha upplevt kränkande behandling/bemötande flera gånger än bland den övriga befolkningen (5 procent).
Webbenkäten visade att upplevd kränkning var vanligare bland bisexuella personer (39 procent)
än bland homosexuella (30 procent). Det var framför allt bisexuella män i åldrarna 45–64 år och
kvinnor i åldrarna 16–44 år som hade upplevt kränkning en eller flera gånger under de senaste tre
månaderna (figur 7.9).
hälsa på lika villkor?
Procent
70
Procent
70
Män
60
50
50
40
Kvinnor
59
60
40
71
55
47
46
44
38
40
36
31
31
33
31
30
20
20
28
30
27
26
20
10
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 7.9. Andel kvinnor och män som under de tre senaste månaderna flera gånger hade blivit behandlade/bemötta
så att de känt sig kränkta, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 526).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det förelåg inte någon skillnad mellan homosexuella personer (6 procent) och bisexuella personer
(8 procent) när det gällde upprepade kränkningar under de senaste tre månaderna.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Det var mycket vanligare bland transpersoner (41 procent) än
bland homosexuella (30 procent) att ha upplevt kränkande behandling/bemötande en eller flera gånger
under de senaste tre månaderna. Utsatthet för kränkning var framför allt vanligt bland transpersoner i
åldrarna 16–29 år (figur 7.10).
Procent
80
72
70
60
50
44
41
40
30
20
20
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 7.10. Andel transpersoner som under de senaste tre månaderna en eller flera gånger hade blivit behandlade/
bemötta på ett sätt så att de känt sig kränkta, fördelat efter ålder (n = 287).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var vanligare bland transpersoner (12 procent) att ha blivit utsatta för upprepade kränkningar
än bland homosexuella personer (6 procent).
72
hälsa på lika villkor?
Utsatthet för hot, våld och trakasserier
utsatthet för hot om våld
Utsatthet för hot om våld mättes i folkhälsoenkäten genom frågan: Har du under de senaste 12 månaderna blivit utsatt för hot eller hotelser om våld så att du blev rädd? De som svarade ja på frågan redovisas här.
Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det mycket vanligare bland homo- och/eller bisexuella
personer (14 procent) än övriga befolkningen (5 procent) att ha utsatts för hot om våld under de senaste
12 månaderna. Det var framför allt vanligt bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 16–44 år
(figur 7.11).
Procent
Procent
40
40
Kvinnor
Män
31
30
30
23
20
20
18
16
17
13
10
10
5
5
2
10
8
5
4
4
5
1
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 7.11. Andel kvinnor och män som hade blivit utsatta för hot om våld under de senaste 12 månaderna, fördelat
efter sexuell läggning och ålder (n = 28 944).
Källa: Folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
utsatthet för våld
Utsatthet för fysiskt våld mättes genom frågan: Har du under de senaste 12 månaderna blivit utsatt
för fysiskt våld? De som svarade Ja på frågan redovisas här.
Sexuell läggning. Utsatthet för fysiskt våld var också mycket vanligare bland homo- och/eller bisexuella
personer (13 procent) än i övriga befolkningen (4 procent). Homo- och/eller bisexuella män i åldrarna
16–29 år var mycket utsatta, men även män i åldrarna 45–64 år och kvinnor i åldrarna 16–64 år var
överrepresenterade i jämförelse med övriga befolkningen (figur 7.12).
hälsa på lika villkor?
Procent
50
73
Procent
50
46
Män
Kvinnor
40
40
30
30
20
20
10
20
12
10
9
10
5
4
5
3
2
1
0
11
9
7
3
2
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Övriga befolkningen
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 7.12. Andel kvinnor och män som hade blivit utsatta för våld under de senaste 12 månaderna, fördelat efter sexuell läggning
och ålder (n = 29 062).
Källa: Folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
utsatthet för trakasserier eller våld på grund av
sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck
Utsatthet för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck mättes
genom två frågor. Den första frågan som ställdes var: Har du någon gång blivit utsatt för trakasserier
eller våld på grund av din sexuella läggning? (Frågan som ställdes till transpersoner hänvisade inte
till sexuell läggning utan till könsidentitet/könsuttryck.) De som svarade att de hade blivit utsatta en
eller flera gånger definierades som utsatta. Den andra frågan som ställdes var: Har du under de senaste
12 månaderna blivit utsatt för trakasserier eller våld på grund av din sexuella läggning? (Även
denna fråga ställdes till transpersoner men hänvisade då till könsidentitet/könsuttryck.) På denna
fråga ombads de svarande att kryssa för alternativ som beskrev vilken typ av handling de utsatts för.
Sexuell läggning. Webbenkäten visade att det bland homosexuella personer (48 procent) var mycket
vanligare att ha blivit utsatt för trakasserier eller våld på grund av sin sexuella läggning någon gång i
livet än bland bisexuella personer (32 procent) (figur 7.13).
Procent
60
Procent
60
55
Män
50
49
47
46
48
50
40
45
40
40
33
33
32
35
33
31
30
30
20
20
10
10
0
Kvinnor
49
48
29
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 7.13. Andel kvinnor och män som hade blivit utsatta för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning någon gång i livet,
fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 667).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
74
hälsa på lika villkor?
Enligt webbenkäten hade homo- och bisexuella personer utsatts nästan lika mycket för trakasserier
eller våld på grund av sexuell läggning under de senaste 12 månaderna. Homosexuella kvinnor tenderade
vara mer utsatta än bisexuella kvinnor (inte statistiskt säkerställt) (figur 7.14).
Procent
Procent
40
40
Män
30
29
Kvinnor
35
30
30
27
22
20
19
20
14
16
18
26
25
25
20
20
17
10
10
8
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–29 år
16–64 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 7.14. Andel som hade blivit utsatta för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning de senaste 12 månaderna, fördelat
efter sexuell läggning och ålder (n = 2 653).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Muntliga trakasserier var vanligast förekommande och det var vanligare bland homosexuella än
bland bisexuella kvinnor att ha utsatts för skriftliga hot/trakasserier och skadegörelse (tabell 7.1).
Tabell 7.1. Andel (procent) personer, 16–64 år, som under de senaste 12 månaderna hade blivit utsatta för någon form av trakasserier
eller våld, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 658).
Homosexuella
Muntliga trakasserier
Bisexuella
Totalt
Kvinnor
Män
Totalt
Kvinnor
Män
85
87
84
91
95
89
Skriftliga hot/trakasserier
9
15*
7
7
Sexuella trakasserier
8
10
6
6
10
1
Sexuellt våld
0
0
0
0
0
0
Skadegörelse
9
24*
8
3
0*
5
Bestulen/rånad
4
3
5
3
0
4
Utsatt för hot om våld
12
4
15
11
5
13
Utsatt för våld
11
6
13
12
2
17
* = signifikant skillnad ( 95 procent) mellan homo- och bisexuella.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
5*
10
hälsa på lika villkor?
75
Homosexuella med vissa heterosexuella inslag hade varit mer utsatta för våld eller trakasserier på
grund av sexuell läggning någon gång under livet än bisexuella (figur 7.15).
Procent
70
Procent
70
Senaste 12 månaderna
Någon gång i livet
60
60
50
50
40
40
30
40
30
27
22
20
20
10
10
0
15
0
Bisexuella
Homo-heterosexuella
Bisexuella
Homo-heterosexuella
Figur 7.15. Andel personer som hade blivit utsatta för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning någon gång
i livet (n = 1 035) samt under de senaste 12 månaderna (n = 1 029), fördelat efter sexuell läggning.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var muntliga trakasserier som de homosexuella med vissa heterosexuella inslag utsattes för i
mycket stor utsträckning. Bisexuella personer var i större utsträckning utsatta för sexuella trakasserier
och stöld/rån (tabell 7.2).
Tabell 7.2. Andel (procent) bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag som hade blivit utsatta för någon form av
trakasserier eller våld under de senaste 12 månaderna, 16–64 år, fördelat efter handlingens innehåll (n = 210).
Bisexuella
Homo-heterosexuella
Muntliga trakasserier
70
94*
Skriftliga hot/trakasserier
8
8
Sexuella trakasserier
8
3
Sexuellt våld
0
0
Skadegörelse
5
0,5
Bestulen/rånad
6*
0
Utsatt för hot om våld
9
12
Utsatt för våld
13
12
* = signifikant skillnad (95 procent) mellan bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
76
hälsa på lika villkor?
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Under de senaste 12 månaderna hade 27 procent av transpersonerna
varit utsatta för våld eller trakasserier på grund av sitt könsuttryck/sin könsidentitet. Av transpersonerna
rapporterade 34 procent att de någon gång i livet utsatts för våld eller trakasserier (figur 7.16).
Procent
70
Procent
70
Senaste 12 månaderna
Någon gång i livet
60
60
50
50
37
40
33
40
34
33
34
30
30
27
30
22
20
20
10
10
0
0
16-29 år
30-44 år
45-64 år
16-29 år
16-64 år
30-44 år
45-64 år
16-64 år
Figur 7.16. Andel transpersoner som hade blivit utsatta för trakasserier eller våld på grund av könsuttryck eller könsidentitet någon
gång i livet (n = 315) respektive under de senaste 12 månaderna (n = 313), fördelat efter ålder.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var framför allt vanligt med muntliga trakasserier men även sexuella trakasserier och hot om våld
var vanligt (tabell 7.3).
Tabell 7.3. Andel (procent) transpersoner, 16–64 år, som under de senaste 12 månaderna hade varit utsatta för någon form av
trakasserier eller våld, fördelat efter handlingens innehåll (n = 92).
Transpersoner
Muntliga trakasserier
Skriftliga hot/trakasserier
82
8
Sexuella trakasserier
17
Sexuellt våld
0
Skadegörelse
9
Bestulen/rånad
4
Utsatt för hot om våld
20
Utsatt för våld
12
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
77
Utsatthet för diskriminering
Diskriminering mättes genom frågan: Har du någon gång blivit diskriminerad på grund av din sexuella
läggning? (frågan som ställdes till transpersoner hänvisade inte till sexuell läggning utan till könsidentitet/könsuttryck). Här redovisas de som svarade att de upplevt sig diskriminerade en eller flera
gånger.
Sexuell läggning. Mellan homo- och bisexuella personer var det, i webbenkäten, ingen skillnad i
andelar som hade utsatts för diskriminering på grund av sexuell läggning någon gång under livet (21
respektive 19 procent). Av dessa rapporterade 33 procent homosexuella personer och 37 procent
bisexuella personer att de blivit utsatta för diskriminering under de senaste 12 månaderna (figur 7.17).
Procent
Procent
40
40
Kvinnor
Män
25
23
20
20
21
20
17
15
25
26
24
22
21
17
31
29
30
30
20
15
10
10
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–29 år
16–64 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 7.17. Andel män och kvinnor som hade blivit utsatta för diskriminering någon gång i livet (n = 2 660), fördelat efter sexuell
läggning och ålder.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Att ha blivit utsatt för diskriminering någon gång i livet på grund av sin sexuella läggning var vanligare
(inte statistiskt säkerställt) bland kvinnor som var homosexuella med vissa heterosexuella inslag (39
procent) än bland bisexuella kvinnor (29 procent). Dock var utsatthet under de senaste 12 månaderna
vanligare bland bisexuella personer (inte statistiskt säkerställt) (figur 7.18).
Procent
70
Procent
70
Senaste 12 månaderna
Någon gång i livet
60
60
50
50
52
39
40
29
30
30
20
20
42
40
14
10
24
20
20
10
0
0
Bisexuella
Män
Homo-heterosexuella
Bisexuella
Homo-heterosexuella
Kvinnor
Figur 7.18. Andel män och kvinnor som hade blivit utsatta för diskriminering någon gång i livet (n = 903), samt under de senaste
12 månaderna (n = 152), fördelat efter sexuell läggning.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
78
hälsa på lika villkor?
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersoner hade 20 procent upplevt sig diskriminerade
på grund av könsuttryck/könsidentitet någon gång under livet. Av dessa hade 55 procent upplevt
diskriminering under de senaste 12 månaderna (figur 7.19).
Procent
30
25
24
20
20
20
17
15
10
5
0
16-29 år
30-44 år
45-64 år
16-64 år
Figur 7.19. Andel transpersoner som upplevt sig diskriminerade på grund av könsuttryck/könsidentitet
någon gång i livet, fördelat efter ålder (n = 316).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
79
Social förankring
Sammanfattning
Tillit. Brist på tillit till andra personer var vanligare bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna
30–44 år och kvinnor i åldrarna 16–29 samt 45–64 år än bland personer i den övriga befolkningen.
Det var vanligare bland bisexuella personer att inte lita på andra människor än bland homosexuella.
Homo- och bisexuella personer med lång utbildning hade mer tillit till andra personer än dem med
kort utbildning och bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd
hade mindre tillit än bisexuella som levde i storstad. Homosexuella personer som var födda i annat
land än Sverige och de som inte var föreningsaktiva hade sämre tillit till andra människor än homosexuella personer som var födda i Sverige eller var föreningsaktiva. Det var vanligare bland transpersoner att sakna tillit till andra människor än bland homosexuella personer.
Emotionellt stöd. Det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland homo- och/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen och bland bisexuella män var det vanligare än bland homosexuella
män. Det var även vanligare bland homo- och bisexuella personer som hade kort utbildning att sakna
emotionellt stöd än bland dem med längre utbildning. Bisexuella personer som levde i mindre städer,
på mindre orter eller landsbygd och de som inte var föreningsaktiva saknade emotionellt stöd i större
utsträckning än bisexuella som levde i storstad eller var föreningsaktiva. Heterosexuella personer
med vissa homosexuella inslag saknade emotionellt stöd i större utsträckning än bisexuella och
homosexuella personer med vissa heterosexuella inslag. Det var vanligare bland transpersoner att
sakna emotionellt stöd än bland homosexuella. Det var även vanligare att transpersoner som inte var
föreningsaktiva saknade emotionellt stöd än transpersoner som var föreningsaktiva.
Praktiskt stöd. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år att
sakna praktiskt stöd än bland kvinnor i övriga befolkningen. Avsaknad av praktiskt stöd var också
vanligare bland bisexuella män än bland homosexuella män. Homosexuella personer som var födda i
annat land än Sverige saknade praktiskt stöd i större omfattning än homosexuella som var födda i
Sverige. Bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd saknade
praktiskt stöd i större omfattning än bisexuella som levde i storstäder. Det var vanligare bland transpersoner än bland bisexuella att sakna praktiskt stöd.
Deltagande. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år att ha ett
lågt socialt deltagande (inte delta i sociala aktiviteter eller evenemang) än bland kvinnor i övriga
befolkningen. Bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd hade
lågt socialt deltagande i större utsträckning än bisexuella som levde i storstad. Bland homo- och
bisexuella personer som inte var föreningsaktiva och hade kort utbildning var det vanligare att ha ett
lågt socialt deltagande än bland dem som var föreningsaktiva eller hade lång utbildning.
Förtroende för det omgivande samhället. Homo- och/eller bisexuella män hade mindre förtroende
för arbetsförmedlingen och försäkringskassan men större förtroende för riksdagen än befolkningen i
övrigt. Homo- och/eller bisexuella kvinnor hade mindre förtroende för försäkringskassan men större
förtroende för kommunpolitiker och riksdagen än befolkningen i övrigt.
Bisexuella män hade mindre förtroende för polis och socialtjänst än homosexuella män och bisexuella kvinnor hade mindre förtroende för arbetsförmedlingen än homosexuella kvinnor. Bisexuella
personer med kort utbildning hade mindre förtroende för samhällsinstitutioner än dem med lång
utbildning. Homosexuella personer med kort utbildning hade mindre förtroende för polis, domstol
och riksdag än dem med lång. Bisexuella personer som inte var föreningsaktiva hade mindre förtroende för socialtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassan, kommunpolitiker och fackföreningar än
bisexuella som var föreningsaktiva. Homosexuella personer som inte var föreningsaktiva hade
mindre förtroende för socialtjänst och fackföreningar än homosexuella som var föreningsaktiva. Det
80
hälsa på lika villkor?
var vanligare bland transpersoner att ha lågt förtroende för sjukvården, socialtjänsten, domstolar, riksdagen, landstingspolitiker, och kommunpolitiker än bland homosexuella personer. Det var vanligare
bland transpersoner att ha lågt förtroende för riksdagen än bland bisexuella personer. Transpersoner
som inte var föreningsaktiva hade mindre förtroende för riksdagen, landstings- och kommunpolitiker
samt fackföreningar än transpersoner som var föreningsaktiva.
Tillit
Tillit till andra människor mättes genom frågan: Tycker du att man i allmänhet kan lita på de flesta
människor? De som svarade Ja redovisas här.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att känslan av att inte kunna lita på de flesta människor var
vanligare bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år samt bland kvinnor i åldrarna
16–29 och 45–64 år än i övriga befolkningen (figur 8.1).
Procent
60
Procent
60
50
40
54
Män
51
Kvinnor
50
36
35
31
30
27
23
26
28
40
30
20
20
10
10
0
36
35
24
32
26
21
21
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
Homo-bisexuella
Figur 8.1. Andel personer som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor, fördelat efter
sexuell läggning och ålder (n = 28 955).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
45–64 år
16–64 år
hälsa på lika villkor?
81
Webbenkäten visade att det var vanligare bland bisexuella (37 procent) att sakna tillit till de flesta
människor än bland homosexuella (28 procent). Det var framför allt vanligare i de yngre åldersgrupperna och bland bisexuella män än bland homosexuella män (figur 8.2).
Procent
60
Procent
60
Män
50
Kvinnor
49
50
45
42
40
37
36
33
33
29
30
41
40
33
31
30
27
33
26
22
21
20
20
10
10
0
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 8.2. Andel personer som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor, fördelat efter
sexuell läggning och ålder (n = 2 534).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Att sakna tillit till andra människor var vanligare bland homosexuella personer med kort utbildning
än bland dem med lång. Bland bisexuella personer var det vanligare att sakna tillit hos dem med kort
utbildning än med mellanlång eller lång (figur 8.3).
Procent
70
57
60
50
40
38
36
32
27
30
22
20
10
0
Kort utbildning
Homosexuella
Mellanlång
utbildning
Lång utbildning
Bisexuella
Figur 8.3. Andel personer som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor,
fördelat efter sexuell läggning och utbildningslängd (n = 2 408).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
82
hälsa på lika villkor?
Bland bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd var det vanligare
att sakna tillit till de flesta andra människor än bland dem som levde i storstad. Bland homosexuella
personer som var födda i annat land än Sverige och bland homosexuella som inte var aktiva i föreningar var det vanligare att sakna tillit till andra människor än bland dem som var födda i Sverige och
bland föreningsaktiva (figur 8.4).
32
Ej föreningsaktiva
39
23
Föreningsaktiva
33
37
Ej född i Sverige
42
27
Född i Sverige
37
28
Annan ort
44
28
Storstad
31
0
10
20
Homosexuella
30
Bisexuella
40
50
Procent
Figur 8.4. Andel personer som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor, fördelat efter föreningsaktivitet,
födelseland och boendeort.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersoner rapporterade 37 procent att de saknade
tillit till de flesta andra människor. Transpersoner saknade oftare tillit än homosexuella. Det var också
vanligare att sakna tillit i åldersgruppen 16–29 år än i gruppen 45–64 år (figur 8.5).
Procent
60
52
50
38
40
30
37
26
20
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 8.5. Andel transpersoner som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor, fördelat efter ålder (n = 292).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
83
Emotionellt stöd
Emotionellt stöd mättes genom frågan: Har du någon du kan dela dina innersta känslor med och
anförtro dig åt? De som svarade Ja på frågan redovisas här sakna emotionellt stöd.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland
homo- och/eller bisexuella (19 procent) än i den övriga befolkningen (11 procent). Det var vanligare
bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år och bland kvinnor i åldrarna 16–29 år än
i övriga befolkningen. Det syntes även vara vanligare bland homo- och/eller bisexuella kvinnor i
åldrarna 45–64 år (inte statistiskt säkerställt) (figur 8.6).
Procent
Procent
40
40
Män
30
Kvinnor
29
30
24
22
20
18
16
14
14
14
13
11
10
10
20
20
10
7
7
8
8
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Övriga befolkningen
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 8.6. Andel personer som rapporterade att de inte hade någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt,
fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 065).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Enligt webbenkäten var det vanligare bland bisexuella män (36 procent) än bland homosexuella
(20 procent) att sakna emotionellt stöd (figur 8.7).
Procent
50
Procent
50
Män
40
36
34
36
40
32
30
30
22
20
Kvinnor
19
19
20
10
20
18
18
14
15
13
14
8
10
0
16
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 8.7. Andel personer som rapporterade att de inte hade någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt,
fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 534).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
84
hälsa på lika villkor?
En större andel homosexuella personer med kort eller mellanlång utbildning saknade emotionellt
stöd än bland dem med lång utbildning. Bisexuella personer med kort utbildning saknade emotionellt
stöd i större utsträckning än bisexuella med mellanlång eller lång utbildning (figur 8.8).
Procent
50
40
40
30
27
25
25
22
20
13
10
0
Kort utbildning
Homosexuella
Mellanlång
utbildning
Lång utbildning
Bisexuella
Figur 8.8. Andel personer som rapporterade att de inte hade någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt,
fördelat efter utbildningslängd (n = 2 543).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd och de som inte var
föreningsaktiva saknade oftare emotionellt stöd än dem som levde i storstad eller var föreningsaktiva
(figur 8.9).
21
Ej föreningsaktiva
30
16
Föreningsaktiva
21
22
Annan ort
34
17
Storstad
21
0
10
Homosexuella
20
Bisexuella
30
40
Procent
Figur 8.9. Andel personer som rapporterade att de inte hade någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt,
fördelat efter föreningsaktivitet (n = 2 467) och bostadsort (n = 2 503).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
85
En större andel heterosexuella personer med vissa homosexuella inslag saknade emotionellt stöd än
bland bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag (figur 8.10).
Procent
70
59
60
50
40
30
26
25
Bisexuella
Homoheterosexuella
20
10
0
Heterohomosexuella
Figur 8.10. Andel personer som rapporterade att de inte hade någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt,
fördelat efter sexuell läggning (n = 915).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. I webbenkäten var det vanligare bland transpersoner (32 procent)
än bland homosexuella (19 procent) att sakna emotionellt stöd. Det var framför allt transpersoner i
åldrarna 30–64 år som saknade någon att dela sina innersta känslor med eller anförtro sig åt (inte
statistiskt säkerställt) (figur 8.11).
Procent
40
35
35
32
30
25
20
10
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Figur 8.11. Andel transpersoner som rapporterade att de inte hade någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt,
fördelat efter ålder (n = 286).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland transpersoner som inte var föreningsaktiva (47 procent)
än bland dem som var föreningsaktiva (22 procent).
86
hälsa på lika villkor?
Praktiskt stöd
Praktiskt stöd mättes genom frågan: Kan du få hjälp av någon/några personer om du har praktiska
problem eller är sjuk? (till exempel få råd, låna saker, hjälp med matinköp, reparationer etcetera). De
som svarade Nej, för det mesta inte eller Nej, aldrig, redovisas här sakna praktiskt stöd.
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella
kvinnor i åldrarna 45–64 år att sakna praktiskt stöd än bland kvinnor i övriga befolkningen (figur
8.12).
Procent
30
Procent
30
Män
Kvinnor
25
25
20
20
15
24
15
15
13
10
10
5
4
5
6
4
2
7
6
5
5
2
2
0
4
4
1
0
16–29 år
30–44 år
Övriga befolkningen
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 8.12. Andel personer som rapporterade att de saknade praktiskt stöd, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 131).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
I webbenkäten var det vanligare bland bisexuella (13 procent) än bland homosexuella personer
(9 procent) att sakna praktiskt stöd. Avsaknad av praktiskt stöd var framför allt vanligt bland bisexuella
män (figur 8.13).
Procent
Procent
20
20
18
15
15
14
13
12
10
10
Kvinnor
Män
17
10
10
7
7
5
5
0
5
7
4
5
4
5
5
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 8.13. Andel personer som rapporterade att de saknade praktiskt stöd, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 534).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
87
Avsaknad av praktiskt stöd var vanligare bland homosexuella personer som var födda i annat land än
Sverige än bland dem som var födda i Sverige. Det var också vanligare bland bisexuella personer som
levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd än bland dem som levde i storstad (figur 8.14).
Procent
20
18
17
17
15
12
11
10
9
8
7
5
0
Född i
Sverige
Annat land
Homosexuella
Storstad
Annan ort
Bisexuella
Figur 8.14. Andel personer som rapporterade att de saknade praktiskt stöd, fördelat efter sexuell läggning, födelseland och
boendeort (n = 2 534).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersoner uppgav 15 procent att de saknade praktiskt
stöd, vilket var vanligare än bland homosexuella personer (9 procent). Det var framför allt transpersoner
i åldrarna 29–44 år som saknade praktiskt stöd (inte statistiskt säkerställt) (figur 8.15).
Procent
30
25
21
20
16
15
15
13
10
5
0
16-29 år
30-44 år
45-64 år
16-64 år
Figur 8.15. Andel transpersoner som rapporterade att de saknade praktiskt stöd, fördelat efter ålder (n = 286).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
88
hälsa på lika villkor?
Deltagande
Deltagande i sociala aktiviteter eller evenemang mättes genom frågan: Har du deltagit i någon av
följande aktiviteter under de senaste 12 månaderna? De som klassificerades som lågt socialt deltagande hade rapporterat att de deltagit i en eller ingen av 13 uppräknade aktiviteter.6
Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella
kvinnor i åldrarna 45–64 år att ha lågt socialt deltagande (inte delta i sociala aktiviteter) än i den övriga
befolkningen (figur 8.16).
Procent
50
Procent
50
Män
Kvinnor
40
40
30
30
19
20
8
10
10
26
20
13
11
40
15
14
10
8
9
10
0
10
12
12
7
0
16–29 år
30–44 år
45–64 år
Övriga befolkningen
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Homo-bisexuella
Figur 8.16. Andel personer som rapporterade att de hade lågt socialt deltagande, fördelat efter sexuell läggning och ålder
(n = 29 042).
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
I webbenkäten var andelen bland homo- och bisexuella personer som hade lågt socialt deltagande
mycket mindre än i folkhälsoenkäten, med undantag för de bisexuella männen där andelen var densamma mellan de två enkäterna (5 respektive 7 procent). Enligt webbenkäten var det framför allt
bisexuella män i åldrarna 30–64 år och homosexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år som hade lågt socialt
deltagande (figur 8.17).
Procent
Procent
20
20
Kvinnor
Män
15
15
13
12
10
10
9
10
7
5
5
4
3
5
5
5
5
3
0
3
4
2
3
0
16–29 år
30–44 år
Homosexuella
45–64 år
16–64 år
16–29 år
30–44 år
45–64 år
16–64 år
Bisexuella
Figur 8.17. Andel personer som rapporterade att de hade lågt socialt deltagande, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 523).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
6 Aktiviteterna var: Studiekurs/kurs på din arbetsplats; Studiecirkel/kurs på din fritid; Fackföreningsmöte;
Annat föreningsmöte; Teater/bio; Konstutställning; Religiös sammankomst; Sporttillställning; Skrivit
insändare i tidning/tidskrift; Demonstration av något slag; Offentlig tillställning, till exempel nattklubb,
danstillställning eller liknande; Större släktsammankomst; Privat fest hos någon.
hälsa på lika villkor?
89
Däremot var det vanligare att ha ett lågt socialt deltagande bland bisexuella personer (10 procent) som
levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd än bland dem som levde i storstad (5 procent).
Bland homo- och bisexuella personer som inte var föreningsaktiva och hade kort utbildning var det
också vanligare att ha lågt socialt deltagande än bland dem som var föreningsaktiva eller hade lång
utbildning (figur 8.18).
7
Ej föreningsaktiva
8
3
Föreningsaktiva
3
12
Kort utbildning
28
5
Mellanlång utbildning
6
2
Lång utbildning
1
0
5
10
Homosexuella
15
20
25
30
Procent
Bisexuella
Figur 8.18. Andel personer som rapporterade att de hade lågt socialt deltagande, fördelat efter sexuell läggning,
föreningsaktivitet och utbildningslängd (n = 2 409).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att transpersoner inte skilde sig från homoeller bisexuella personer när det gällde socialt deltagande (figur 8.19).
Procent
15
10
10
9
9
9
30–44 år
45–64 år
16–64 år
5
0
16–29 år
Figur 8.19. Andel transpersoner som rapporterade att de hade lågt socialt deltagande, fördelat efter ålder (n = 288).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var vanligare att transpersoner med kort utbildning hade lågt socialt deltagande än transpersoner
med lång utbildning (27 respektive 5 procent).
90
hälsa på lika villkor?
Förtroende för det omgivande samhället
Förtroende för det omgivande samhället mättes genom frågan: Vilket förtroende har du för följande
institutioner/politiker i samhället? Följande institutioner/politiker uppgavs: Sjukvården, skola, polisen,
socialtjänsten, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, domstolar, riksdagen, landstingspolitiker,
kommunpolitiker, fackföreningar. De som svarade att de hade Inte särskilt stort, Inget alls eller Har
ingen åsikt, redovisas här ha litet förtroende för institutioner/politiker.
Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det vanligare bland homo- och/eller bisexuella män att
ha lågt förtroende för arbetsförmedlingen än bland män i den övriga befolkningen. Det var även vanligare bland både homo- och/eller bisexuella män och kvinnor att ha lågt förtroende för försäkringskassan än bland män och kvinnor i övriga befolkningen. Motsatt förhållande förelåg när det gällde
lågt förtroende för riksdagen, vilket var vanligare bland män och kvinnor i den övriga befolkningen
än bland homo- och/eller bisexuella. Förtroendet för kommunalpolitiker var även lägre bland kvinnor
i den övriga befolkningen än bland homo- och/eller bisexuella kvinnor (tabell 8.1).
Tabell 8.1. Andel (procent), 16–64 år, med lågt förtroende för olika institutioner i samhället, fördelat efter sexuell läggning och kön
(n = 28 995).
Homo- och/eller bisexuella
Övriga befolkningen
Totalt
Kvinnor
Män
Totalt
Kvinnor
Män
Sjukvården
27
29
23
28
27
28
Skolan
37
36
37
36
32
40
Polis
34
28
43
32
25
40
Socialtjänsten
44
38
53
42
38
46
Arbetsförmedlingen
61
57
68*
57
54
61
Försäkringskassan
47*
44*
54*
41
38
44
Domstolar
23
21
26
24
20
29
Riksdagen
43
39
51
55*
50*
61*
Landstingspolitiker
58
53
67
61
57
65
Kommunpolitiker
55
49
65
60*
57*
64
Fackföreningar
51
46
60
54
50
59
* = signifikant skillnad (95 procent) mellan homo- och/eller bisexuella och övriga befolkningen.
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
I webbenkäten var det en större andel bisexuella män som hade lågt förtroende för polis och socialtjänst och en större andel bisexuella kvinnor som hade lågt förtroende för arbetsförmedlingen än
bland homosexuella (tabell 8.2). Det var också en större andel bland bisexuella kvinnor och män som
hade lågt förtroende för domstolar än bland homosexuella.
hälsa på lika villkor?
91
Tabell 8.2. Andel (procent), 16–64 år, med lågt förtroende för olika institutioner i samhället, fördelat efter sexuell läggning och kön
(n = 2 511).
Homosexuella
Bisexuella
Totalt
Kvinnor
Män
Totalt
Kvinnor
Män
Sjukvården
24
27
23
27
23
26
Skolan
43
44
43
48
40
51
Polis
40
52
38
45
42
46*
Socialtjänsten
49
46
49
58*
53
60*
Arbetsförmedlingen
68
67
69
72
75*
70
Försäkringskassan
53
55
52
55
56
55
Domstolar
30
40
27
38*
42
35
Riksdagen
50
51
49
54
54
55
Landstingspolitiker
62
61
62
65
67
64
Kommunpolitiker
60
60
59
62
61
64
Fackföreningar
54
43
58
52
47
57
* = signifikant skillnad mellan homo- och bisexuella 95 procent.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Bland bisexuella var det vanligare att ha lågt förtroende för olika institutioner i samhället hos personer
med kort utbildning än bland dem med lång utbildning (figur 8.20).
Sjukvården
42
21
Domstol
61
35
Polis
62
36
Skola
62
39
Fackföreningar
66
45
Socialtjänst
75
53
Riksdagen
80
45
Kommunpolitiker
80
57
81
Landstingspolitiker
61
0
20
Kort utbildning
40
60
80
100
Procent
Lång utbildning
Figur 8.20. Ande bisexuella personer som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället,
fördelat efter utbildningslängd (n = 738).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
92
hälsa på lika villkor?
Bland homosexuella personer var förtroendet för polis, domstol och riksdagen lägre bland dem med
kort utbildning än bland dem med lång. I övrigt var det inga större skillnader mellan personer med
olika lång utbildning (figur 8.21).
55
58
Riksdagen
46
34
35
Domstol
26
53
46
Försäkringskassan
55
48
43
Polis
36
0
20
Kort utbildning
40
60
80
100
Procent
Lång utbildning
Mellanlång utbildning
Figur 8.21. Andel homosexuella personer som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället,
fördelat efter utbildningens längd (n = 1 550).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var vanligare bland bisexuella personer som inte var föreningsaktiva än bland dem som var föreningsaktiva att ha lågt förtroende för socialtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassa, kommunpolitiker
och fackföreningar (figur 8.22).
55
Fackföreningar
37
59
Försäkringskassan
43
61
Socialtjänst
44
65
Kommunpolitiker
49
73
Arbetsförmedlingen
63
0
20
Inte föreningsaktiva
40
60
80
100
Procent
Föreningsaktiva
Figur 8.22. Andel bisexuella personer som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället, fördelat efter
föreningsaktivitet (n,=,879).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Bland homosexuella som inte var föreningsaktiva var det vanligare att ha lågt förtroende för socialtjänst och fackföreningar än bland dem som var föreningsaktiva (figur 8.23).
hälsa på lika villkor?
93
58
Fackföreningar
50
53
Socialtjänst
44
0
20
Inte föreningsaktiva
40
60
80
100
Procent
Föreningsaktiva
Figur 8.23. Andel homosexuella personer som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället, fördelat
efter föreningsaktivitet (n = 1 585).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var vanligare bland bisexuella personer än bland heterosexuella personer med vissa homosexuella
inslag att ha lågt förtroende för sjukvården. När det gällde förtroende för polis, riksdag, kommunpolitiker och fackföreningar var förtroendet dock mindre bland heterosexuella personer med vissa
homosexuella inslag.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att det var vanligare bland transpersoner än
bland homosexuella att ha lågt förtroende för sjukvården, socialtjänst, domstolar, riksdag, landstingspolitiker och kommunpolitiker. Transpersoner hade även mindre förtroende än bisexuella personer
för riksdagen (tabell 8.3).
Tabell 8.3. Andel transpersoner, 16–64 år, som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället (n = 284).
Transpersoner
Sjukvården
34*
Skolan
50
Polis
47
Socialtjänsten
60*
Arbetsförmedlingen
71
Försäkringskassan
53
Domstolar
43*
Riksdagen
65**
Landstingspolitiker
70*
Kommunpolitiker
70*
Fackföreningar
54
* = signifikant skillnad (95 procent) mellan transpersoner och homosexuella personer.
** = signifikant skillnad (95 procent) mellan transpersoner och bisexuella personer.
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Det var vanligare bland transpersoner som inte var föreningsaktiva att ha lågt förtroende för riksdagen, landstings- och kommunpolitiker samt fackföreningar än bland dem som var föreningsaktiva.
Transpersoner som var födda i Sverige hade mindre förtroende för skola, landstings- och kommunpolitiker än personer som var födda i annat land än Sverige.
94
hälsa på lika villkor?
Öppenhet
Sammanfattning
Totalt var bisexuella män mindre öppna med sin sexuella läggning än homosexuella personer samt
bisexuella kvinnor. Bisexuella män var mindre öppna i uppväxtfamiljen, bland vänner och i skolan/
arbetsliv och öppenheten minskade kraftigt med personens ålder på alla tre arenorna.
Transpersoner var i mindre utsträckning öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck än homosexuella personer i familjen, bland vänner och i skolan/arbetsliv. Transpersoner som var födda på
1970-talet var även mindre öppna i familjen med sin könsidentitet/sitt könsuttryck än bisexuella personer i samma generation. Öppenhet med könsidentitet/könsuttryck var dessutom mindre utbrett
bland transpersonerna i generationerna 50-, 60- och 70-talister än bland bisexuella personer i dessa
generationer.
Öppenhet i uppväxtfamiljen, bland vänner, i skolan och arbetslivet
För att mäta öppenhet i uppväxtfamiljen bland homo- och bisexuella personer i denna studie ställdes
frågan: Vet din uppväxtfamilj om att du är homo-/bisexuell? Frågan var uppdelad i de fyra kategorierna:
Mamma?, Pappa?, Syskon? och Dina barn? Respondenter som svarade Ja på minst en av dessa kategorier definierades som öppna i uppväxtfamiljen. De som svarade Nej eller Vet inte, definierades som
icke öppna.
För att mäta öppenhet i familjen bland transpersonerna ställdes frågan: Vet din familj om din transvestism, transsexualism, transgenderism, trans …? Frågorna var uppdelade i fem underfrågor:
Partner/make/maka?, Mamma?, Pappa?, Syskon?, Dina barn? Respondenter som svarade Ja på
minst en av dessa kategorier definierades som öppna i uppväxtfamiljen. De som svarade Nej alternativt
Vet inte, definierades som icke öppna.
För att mäta öppenhet bland vänner och i skolan/arbetsliv bland homo- och bisexuella personer i
denna studie ställdes frågan: Vet personer i din omgivning om att du är homo-/bisexuell? Frågan var
uppdelad i de fyra kategorierna: Heterosexuella vänner?, Arbets-/skolkamrater?, Arbetsgivare/
lärare? och Personer du träffar genom ditt arbete? (exempelvis kunder, patienter, elever). Respondenter som svarade Alla, De flesta eller Några definierades som öppna i kategorin. De som svarade
Ingen eller Vet inte definierades som icke öppna.
För att mäta öppenhet bland vänner och i skolan/arbetsliv bland transpersoner ställdes frågan: Vet
personer i din omgivning om din transvestism, transsexualism, transgenderism, trans …? Frågan var
uppdelad i de fyra underfrågorna: Vänner?, Arbets-/skolkamrater?, Arbetsgivare/lärare? och Personer
du träffar genom ditt arbete? (exempelvis kunder, patienter, elever). Respondenter som svarade Alla,
De flesta eller Några definierades som öppna i kategorin. De som svarade Ingen eller Vet inte, definierades som icke öppna.
hälsa på lika villkor?
95
Sexuell läggning. Sammantaget i webbenkäten var homosexuella personer som var födda på 1940-,
50-, 60- och 70-talen mer öppna med sin sexuella läggning än bisexuella personer på minst en av de
tre arenorna: uppväxtfamiljen, bland vänner och i skolan/arbetsliv (figur 9.1).
Procent
100
96
93
98
98
80
95
94
92
80
77
60
58
40
20
0
80talister
70talister
Homosexuella
60talister
50talister
40talister
Bisexuella
Figur 9.1. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen och/eller bland vänner
och/eller i skolan/arbetsliv, fördelat efter sexuell läggning, kön och generationstillhörighet (n = 2 729).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Webbenkäten visade att öppenhet inte var lika vanlig bland bisexuella män som bland bisexuella kvinnor samt homosexuella män och kvinnor.7 Öppenheten minskade dessutom med åldern på generationerna (figur 9.2).
Procent
100
Män
98
96
97
80
94
93
89
Procent
100
Kvinnor
97 95
99 99
80talister
70talister
100
97
97 95
60talister
50talister
100 100
80
81
71
70
60
60
52
40
40
20
20
0
80talister
70talister
Homosexuella
60talister
50talister
40talister
0
40talister
Bisexuella
Figur 9.2. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen och/eller bland vänner
och/eller i skolan/arbetsliv, fördelat efter sexuell läggning, kön och generationstillhörighet (n = 2 729).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
7 Resultaten bland homo- och bisexuella kvinnor födda på 1940-talet bör tolkas med stor försiktighet
eftersom grupperna endast består av 10 respektive 4 personer. Stor risk föreligger dessutom att dessa inte är
representativa för hela gruppen.
96
hälsa på lika villkor?
Könsuttryck och/eller könsidentitet. När det gällde transpersoners öppenhet med sitt könsuttryck/
sin könsidentitet på en eller flera av de tre arenorna familjen, bland vänner och i skola/arbetsliv, visade
webbenkäten att transpersoner som var födda på 1950-, 60- och 70-talen i mindre utsträckning var
öppna med sin sexuella läggning än homosexuella personer. Transpersoner som var födda på 1970
talet var även mindre öppna med sitt könsuttryck/könsidentitet än bisexuella personer i samma generation (figur 9.3).
Procent
100
82
80
81
80
60
60
54
40
20
0
80talister
70talister
60talister
50talister
40talister
Figur 9.3. Andel) transpersoner som var öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i familjen och/eller bland vänner och/eller i
skola/arbetsliv, fördelat efter generationstillhörighet (n = 322).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
öppenhet i uppväxtfamiljen/familjen
Sexuell läggning. Av webbenkäten framgick att öppenhet med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen
var betydligt mindre vanligt bland bisexuella personer än bland homosexuella personer i samtliga
fem generationer (figur 9.4).
Procent
100
94
87
83
87
82
76
80
68
58
60
61
40
36
20
0
80talister
70talister
Homosexuella
60talister
50talister
40talister
Bisexuella
Figur 9.4. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen, fördelat efter sexuell läggning
och generationstillhörighet (n = 2 732).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
hälsa på lika villkor?
97
Det var framför allt vanligare bland bisexuella män än bland homosexuella män i alla fem generationerna att inte vara öppen med sin sexuella läggning med någon i uppväxtfamiljen. Bland kvinnor
var dessa skillnader betydligt mindre8 (figur 9.5).
Procent
100
Män
Procent
100
Kvinnor
99
98
80
60
85
82
85
80
71
60
59
50
46
40
25
20
80talister
87
85
69
65
40
0
80
80
70talister
Homosexuella
100 100
95
92
60talister
50talister
40talister
20
0
80talister
70talister
60talister
50talister
40talister
Bisexuella
Figur 9.5. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen, fördelat efter sexuell läggning, kön och
generationstillhörighet (n = 2 723).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att transpersoner, i alla generationer, i
mindre utsträckning var öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i familjen än vad homosexuella
var med sin sexuella läggning. Transpersoner som var födda på 1970-talet var även mindre öppna med
sin könsidentitet/sitt könsuttryck än vad bisexuella personer var med sin sexuella läggning (figur 9.6).
Procent
100
80
67
65
60
50
40
37
36
50talister
40talister
20
0
80talister
70talister
60talister
Figur 9.6. Andel transpersoner som var öppen med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i familjen,
fördelat efter generationstillhörighet (n = 310).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
8 Resultaten bland homo- och bisexuella kvinnor födda på 1940-talet bör tolkas med stor försiktighet
eftersom grupperna endast består av 10 respektive 4 personer. Stor risk föreligger dessutom att dessa inte är
representativa för hela gruppen.
98
hälsa på lika villkor?
öppenhet bland vänner
Sexuell läggning. I webbenkäten framgick det att öppenhet med sin sexuella läggning i vänkretsen
var betydligt mindre vanligt bland bisexuella personer än bland homosexuella som var födda på 1940-,
50-, 60- och 70-talen. Skillnaden mellan homo- och bisexuella personer ökade dessutom med åldern
(figur 9.7).
Procent
100
80
67
65
60
50
40
37
36
50talister
40talister
20
0
80talister
70talister
60talister
Figur 9.7. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i vänkretsen, fördelat efter sexuell läggning,
kön och generationstillhörighet (n = 2 733).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
I webbenkäten framgick att skillnaden i öppenhet med sin sexuella läggning mellan homo- och bisexuella personer enbart återfanns bland män. Bisexuella män var i betydligt mindre utsträckning öppna
med sin sexuella läggning i vänkretsen än homosexuella män (figur 9.8).
Procent
100
Män
92
80
97
96
99 97
99
70talister
60talister
92
97 95
100 100
80
79
69
67
60
60
44
40
20
0
Kvinnor
95 94
94
92
87
Procent
100
40
20
80talister
70talister
Homosexuella
60talister
50talister
40talister
0
80talister
Bisexuella
Figur 9.8. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i vänkretsen, fördelat efter sexuell läggning,
kön och generationstillhörighet (n = 2 724).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
50talister
40talister
hälsa på lika villkor?
99
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Transpersoner, i samtliga generationer, var i mindre utsträckning än homosexuella personer öppna i vänkretsen (figur 9.9).
Procent
100
82
82
80
80
60
55
52
40
20
0
80talister
70talister
60talister
50talister
40talister
Figur 9.9. Andel transpersoner som var öppen med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i vänkretsen, fördelat efter
generationstillhörighet (n = 322).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
öppenhet i skolan/arbetsliv
Sexuell läggning. Det var vanligare, i samtliga fem generationer, bland homosexuella personer att
vara öppna med sin sexuella läggning i skola/arbetsliv än bland bisexuella personer (figur 9.10).
Öppenheten minskade med ålder i de olika generationerna.
Procent
100
94
80
91
74
89
89
89
74
65
60
61
42
40
20
0
80talister
70talister
Homosexuella
60talister
50talister
40talister
Bisexuella
Figur 9.10. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i skola/arbetsliv, fördelat efter sexuell läggning,
kön och generationstillhörighet (n = 2 654).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
100
hälsa på lika villkor?
Skillnaden i öppenhet visade sig även här återfinnas mellan homo- och bisexuella män. Bisexuella
män var i mycket mindre utsträckning öppna med sin sexuella läggning i skola/arbetsliv än homosexuella män9 (figur 9.11).
Procent
100
Män
Kvinnor
88
87
88
80
83
80
100
96
94
90
85
80
Procent
100
94
90
90
83
71
60
63
60
60
50
40
40
33
20
20
0
80talister
70talister
Homosexuella
60talister
50talister
40talister
0
80talister
70talister
60talister
50talister
40talister
Bisexuella
Figur 9.11. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i skola/arbetsliv, fördelat efter sexuell läggning,
kön och generationstillhörighet (n = 2 646).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att transpersoner, i samtliga fem generationer, i mindre utsträckning var öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i skola/arbetsliv än vad
homosexuella var med sin sexuella läggning. I generationerna 50-, 60- och 70-talister var transpersoner dessutom mindre öppna i skola/arbetsliv än bisexuella personer (figur 9.12).
Procent
100
80
60
60
55
41
40
40
34
20
0
80talister
70talister
60talister
50talister
40talister
Figur 9.12. Andel transpersoner som var öppen med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i skola/arbetsliv, fördelat efter
generationstillhörighet (n = 290).
Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.
9 Resultaten bland homo- och bisexuella kvinnor födda på 1940-talet bör tolkas med stor försiktighet
eftersom grupperna endast består av 10 respektive 4 personer. Stor risk föreligger dessutom att dessa inte är
representativa för hela gruppen.