Till Nordiska samarbetskommittén och de nordiska samarbetsministrarna
De nordiska statsministrarna beslöt vid sitt sommarmöte i Punkaharju den 19.6.2007 att:
De nordiska ländernas regeringar utarbetar en konkret förteckning över åtgärder för att häva de
gränshinder för människors umgänge och rörlighet samt företags verksamhet som fortfarande
föreligger i Norden, och eftersträvar att med alla medel undanröja svårigheter som medborgarna kan
stöta på i det nordiska umgänget. En redogörelse för kvarvarande gränshinder samt genomförda och
planerade åtgärder för att undanröja dessa, presenteras löpande på de nordiska statsministrarnas
höstmöten från och med 2007.
Utgående från detta har samarbetsministrarna/NSK uppdragit undertecknad att i snabb takt se över
möjligheterna att påskynda gränshindersprocessen och framlägga konkreta förslag på gränshinder
som borde kunna lösas på kort sikt. Martin Sundin (Utrikesdepartementet i Sverige) och Mia
Rahunen (Nordiska ministerrådets sekretariat har bistått i arbetet.
Jag har tagit del av ländernas synpunkter på aktuella gränshinder och mot den bakgrunden kunnat
konstatera att:
1) Undanröjandet av gränshinder mellan de nordiska länderna är högt prioriterat både i
regeringar och i parlament i Norden.
2) Tjänstemän vid berörda departement/ministerier och myndigheter påtalar ofta att det finns
många praktiska och principiella problem med att avveckla gränshinder. De lösningar som
är aktuella upplevs ofta vara i strid med nationella prioriteringar. Även resursbristen påtalas.
Slutsatsen blir att arbetet med att avveckla enskilda gränshinder i varje enskilt fall kräver en tydligt
uttryckt politisk vilja som gör det motiverat från tjänstemannahåll att avsätta tid och resurser till
arbetet. Adressatfrågan förefaller akut för såväl de politiska beslutsfattarna, de som sysslar med
gränshinderfrågor som för ministerrådets sekretariat. Därför borde en uttalad ansvarig mottagare
utses i varje land. För att effektivera behandlingen borde klara tidsbestämmelser för
vidarebehandling av fallen införas.
Vid genomgång av de listor över gränshinder som har uppgjorts under de senaste åren har klart
framgått att många gränshinder till sin karaktär är helt nationella och andra bilaterala. Därför
föreslås att det fortsatta arbetet inriktas på att definiera vilken typ av gränshinder det rör sig om i det
aktuella fallet och i vilket forum och hur detta bör behandlas.
Hinder som kan lösas
1. Genom nationella beslut (unilateralt)
2. Genom bilaterala överenskommelser
3. Genom nordiska avtal
4. EU-direktiv etc.
a) praktik/tolkning
b) lagstiftning/regelverk
a) praktik/tolkning
b) lagstiftning/regelverk
a) praktik/tolkning
b) lagstiftning
c) avsaknad av integrationsberedskap
a) olika tolkning
b) diskriminering av tredje lands medborgare
c) plats för nordiskt initiativ
Ovan skisserade klassificering är ägnad att underlätta arbetet och effektivera behandlingen då
ärenden inom kategorierna 1 och 2 direkt kan vidarebefordras till respektive land/länder och det
samlade arbetet koncentreras till kategorierna 3 och 4. Flera exempel på detta återfinns i förslagen
nedan, där dock prioriteringen i enlighet med uppdraget har gjort att flera mera komplicerade
ärenden som kan antas vara tidskrävande inte nämns. Dessa representerar uppenbarligen ofta
kategorier som 3 c och 4 b.
Nordiska innovationscentret NICE har nyligen publicerat en rapport om gränshinder på
näringslivsområdet och för att undvika dubbelarbete har dessa frågor i allmänhet utelämnats. Under
processens gång har de två pådrivare som NMR utsett för att arbeta med gränshinderfrågor inom
social- respektive näringspolitik konsulterats.
Jag föreslår därför två slag av omedelbara åtgärder:
1) Politiska beslut om åtgärder när det gäller
a) Finlands bestämmelse om att EU/EES-medborgare utan fast anställningsförhållande
måste bo i Finland 4 månader för att erhålla bosättningsgrundade sociala förmåner.
(Finland - lagstiftning/regelverk)
b) Finländska studerandes (som studerarar med av FPA beviljat studiestöd) sociala
trygghet i Norden under sjukskrivningstiden. (Finland - lagstiftning/regelverk)
c) Norges bestämmelse att faderns föräldrapenning är knuten till modern. (Norge lagstiftning/regelverk)
d) Islands hinder för studerandes medföljare att erhålla moderskapsersättning. (Island lagstiftning/regelverk)
e) Accepterande av andra länders ID-handlingar i Sverige. (Sverige lagstiftning/regelverk)
f) Ideella föreningars möjlighet att ställa ut konst- och hantverksföremål från
grannländer utan penningdepositioner samt motsvarande arrangemang vid
orkesterbesök. (Nordiskt – praktik/tolkning?)
g) Småföretags möjlighet att ställa ut varor på mässor i grannland utan
penningdepositioner. Registrering och avräkning är dock nödvändig. (Nordiskt –
praktik/tolkning?)
h) Införande av rätt för tjänstemän inom skatteförvaltningen att stå i direkt kontakt till
kolleger över gränsen. (Nordiskt – praktik/tolkning)
i) Godkännande av arbetsmarknadspraktik över landgränserna. (Nordiskt –
praktik/tolkning)
j) Samlad information om småbolagsformerna i de olika nordiska länderna. (Nordiskt
– infoinsats)
k) Rehabiliteringssamarbete mellan de nordiska länderna utgående från pilotprojekten
mellan Finland och Sverige samt Sverige och Norge. (Nordiskt – lagstiftning)
l) Acceptans av grönländska och färöiska körkort i alla nordiska länder. (Nordiskt –
praktik/tolkning, EU)
Beskrivningar och möjliga lösningsförslag i bilaga 1.
2) Tillsätta arbetsgrupper med uppgift att före utgången av maj månad presentera konkreta
förslag om
a) Acceptans av grannländernas myndighetsbeslut om medicinska skäl för förtids/sjukpension. (Nordiskt – lagstiftning)
b) Möjlighet till föräldraersättning över landgränser. (Nordiskt – lagstiftning)
c) Samordning av antalet bosättningsår som krävs för att lyfta studiebidrag. (EUdirektiv etc. – olika tolkning)
Exempel och möjliga lösningsförslag i bilaga 2
Ett brett urval av kvarvarande gränshinder klassificerade enligt tidigare system återfinns i bilaga 3.
Utöver dessa åtgärder efterlyser jag::
Att statsministrarna gemensamt uppmanar de nordiska ländernas regeringar att tillse att
problematiken med gränsöverskridningar beaktas när nationella lagar stiftas eller EU-beslut
tillämpas.
Att statsministrarna uttalar som ett övergripande mål att Norden skall garantera sina invånare trygg
mobilitet över gränserna utan risk för den enskilde i form av ekonomisk eller social utslagning.
Saariselkä 5.10.2007
Larserik Häggman
