Tapio Gustafsson / Mikael Ahlström / CFF
Fiskarna exponeras för en blandning av olika läkemedel, miljögifter och andra kemikalier.
Text: Jenny-Maria Brozinski*, Marja Lahti**, Aimo Oikari** och Leif Kronberg*
*Åbo Akademi, **Jyväskylä universitet
Utgör läkemedel en risk för fisken?
Mänskligheten fick en uppväckning under 1960-talet, då det påvisades att kemikalier kan ha en skadlig inverkan på fåglars, fiskars och andra djurs reproduktion
och hälsa. Världen har förändrats en hel del under det halva sekel som gått, och
många av de miljöproblem man konfronterades med då har åtminstone delvis
övervunnits genom administrativa begränsningar och regler. Risken för miljöskador orsakade av kemikalier finns trots detta kvar eftersom nya ämnen med okänd
effekt på miljön ständigt kommer ut på marknaden.
U
nder de senaste åren har intresset riktat sig
från de traditionella och välkända miljögifterna till kemikalier som är avsedda för dagligt bruk och dessa produkters potentiella inverkan på människan och miljön. Läkemedel är en
18
grupp av kemikalier som nu väcker oro på grund
av den rikliga förekomsten och den potentiella
inverkan på vår natur. I Finland har man dessvärre inte just uppmärksammat detta ämne. Som
forskningsobjekt är läkemedelsrester och dess
Fiskeritidskrift f ör Finland 1 • 2013
metaboliter i avloppsvattnet och miljön relativt
nytt: de första observationerna av hormoner från
preventivmedel gjordes på 1970-talet. I och med
att analysmetoderna förbättrats har också detta forskningsområde gjort betydande framsteg.
Forskningen har också väckt ett större intresse
inom lagstiftningen. År 2012 föreslog man att det
inflammationsdämpande läkemedlet diklofenak
samt preventivmedelhormonet etinylestradiol
skulle läggas till i förteckningen av ämnen som
skall uppföljas enligt EU:s ramdirektiv för vatten.
”Skadliga effekter på fiskar har konstaterats redan i så små halter att de
är på gränsen att kunna uppmätas”
Det råder inget tvivel om att den globala konsumtionen av läkemedel har ökat kraftigt under
de senaste årtiondena. Enligt Fimea konsumerades de allmännaste infammationsdämpande läkemedlen naproxen, diklofenak och ibuprofen
1000 kg, 6000 kg respektive 70 000 kg i Finland år
2002. År 2010 var konsumtionen av naproxen och
diklofenak på samma nivå som år 2002 medan
mängderna ibuprofen nästan hade fördubblats
till 113 000 kg. Trenden är liknande också i andra
länder.
Den allmänna uppfattningen var länge att läkemedlen så småningom försvinner från miljön.
Den beklagliga sanningen är dock att dessa, under inverkan av bland annat solljus och mikrobernas processer, ändrar form, lagras i sediment och
slam, eller späds ut tills koncentrationerna är så
låga att läkemedlen inte mera går att påvisas. Till
exempel har vi genom att undersöka bottensedimenten i sjöar kunna se när vissa läkemedel tagits i bruk. På motsvarande sätt kan läkemedlen
också anrikas i vattenorganismerna.
En blandning av olika kemikalier
Det är viktigt att förstå att läkemedlen är molekyler som med avsikt har framställts för att ha en
biologisk verkan. Deras säkerhet har endast testats på de organismer som de är utvecklade för,
huvudsakligen människor och boskap. I naturen
exponeras organismerna inte för enskilda läkemedel, utan för blandningar av dessa – kombinerat med miljögifter och andra kemikalier. De
Läkemedlens ursprung
Läkemedlen som hittas i miljön har huvudsakligen sitt ursprung i mänsklig förbrukning. I
omgivningen hamnar läkemedlen i samband
med att renat eller orenat avloppsvatten släpps
ut i miljön, samt tillsammans med slam som
uppkommer vid olika reningsprocesser av avloppsvatten. Dessa utsläpp är kontinuerliga,
vilket har stor betydelse. Övriga källor för utsläpp är exempelvis fiskodling, veterinärmedicin och utsläpp från läkemedelsindustrin.
Koncentrationerna av de läkemedel som analyseras i vattendragen är vanligtvis mycket låga,
i storleksklassen några tiotals nanogram per liter, och dessa koncentrationer minskar ju längre
bort från utsläppskällan man kommer. Trots det
har läkemedel hittats förutom i ytvattnet, också
vid kusterna, i grundvattnet, i vattendragens sediment och i slammet som uppkommer vid avloppsvattenreningen.
Fiskeritidskrift f ör Finland 1 • 2013
Axel Meijerjohann analyserar läkemedelsrester ur
fiskarnas galla med en masspektrometer.
effekter som fiskarna utsätts för är ofta svåra att
konstatera eller mäta, för exponeringen sker under hela livstiden i låga koncentrationer. Skadliga
effekter på fiskar har konstaterats redan i så låga
halter att de är på gränsen att kunna uppmätas.
De konstaterade effekterna har varit cellförändringar, förändringar i reproduktionen och beteendet m.m. En anrikning av läkemedlen i näringskedjan har dock inte ännu konstaterats.
Hur läkemedlen upptas i vild fisk har undersökts mycket litet. Den första karteringen om läkemedel i vild fisk publicerades år 2005. I denna
undersökning kunde man hitta läkemedel som
19
används mot depression i muskler och hjärna i
karpfiskar. I en svensk publikation från 2012 beskrevs att man hittat ett flertal olika läkemedel i
abborre. I våra egna undersökningar har vi hittat inflammationsdämpande läkemedel i gallan
hos mört och braxen från Haapajärvi som ligger
i närheten av Villmanstrand. Vid fiskodlingar är
det vanligt att man använder antibiotika i fiskfoder och antibiotikan hamnar således direkt ut i
de omgivande vattendragen. Utöver att vild fisk
exponeras så finns här också en risk för att mikrobstammar resistenta mot antibiotika utvecklas.
I närheten av fiskodlingar i Östersjön har man
kunnat hitta tetracyklinresistenta bakterier. De
vilda fiskpopulationerna kan alltså exponeras för
läkemedel åtminstone i närheten av tätorter och
fiskodlingar.
Läkemedelsrester som hittas i fisk berättar ingenting om den möjliga biologiska inverkan som
läkemedlen kan ha på fiskarna. Därför bör man
noggrannare undersöka långtidseffekter för att
utreda de risker som läkemedlen kan ha på akvatiska organismer. Redan nu har man kunnat visa
att syntetiska hormoner som har sitt ursprung i
preventivmedel redan i mycket låga halter kan ha
en skadlig inverkan på vild fisk. I flera länder har
man iakttagit feminisering av fisk och orsaken till
detta har visat sig vara hormonrester i avloppsvattnet.
Hur kan läget åtgärdas?
Trots den negativa inverkan på miljön är läkemedlens nytta för människan obestridlig, och det
är därför svårt att begränsa utsläppen. Då man
avväger brukstillstånd för läkemedelspreparat
krävs i nuläget inte någon information över preparatens inverkan på miljön. Här vore det på sin
plats om läkarkårens miljömedvetenhet skulle
väckas. Förutom att åberopa läkarnas och läkemedelsindustrins miljöansvar vore det också viktigt att upplysa konsumenterna om det rätta sättet
att göra sig av med läkemedlen vilket absolut inte
är att spola ner dem i WC:n!
Preventiva åtgärder är effektivast för att undvika utsläpp av läkemedel i miljön, men reningsverken har också vissa tekniker för att avlägsna
dessa ämnen från avloppsvattnet. Tyvärr är dessa tekniker inte ännu i bruk i de finska reningsverken. Den moderna människan har fjärmat sig
från naturen men är trots det en del av denna.
Vad gäller läkemedel i miljön är naturen och vi
alla utsatta för ett stort experiment vars resultat
klarnar först i framtiden.
Tapio Gustafsson / Mikael Ahlström / CFF
Läkemedel som inte mera används är problemavfall och skall föras till apoteket, inte kastas
i soptunnan eller spolas ner i WC:n var de hamnar i vattendragen!
20
Fiskeritidskrift f ör Finland 1 • 2013
