SPIRITISMEN
I B IB E LN S LJU S
OCH
Hvilka äro “andarna i fängelset",
och hvarför äro de där?
Ö FV E R SÄ T T N IN G FRÅN EN G EL SK AN
ANDRA SVENSKA UPPLAGAN
INTERNATIONELLA B I BE LSTU D IE SÄLLS KAPET,
BROOKLYN, N.Y., U. S. A., OCH ÖREBRO, SVERIGE.
|
■t
itÄ
IKgt . ;K
raS T
fH
m
miim
ms
mt; ,•
r>
I f
SPIRITISMEN
I B IB ELN S LJU S
(BEVIS FÖR ATT DEN ÄR DEMON ISM)
OCH
Hvilka äro “andarna i fängelset“,
och hvarför äro de där?
Ö F V E R S Ä T T N IN G FRÅN E N G E L SK A N
ANDRA SVENSKA UPPLAGAN
INTERNATIONELLA B I BE LSTU D IE SÄLLS KAPET,
BROOKLYN, N.Y., U. S. A., OCB ÖREBRO, SVERIGE.
LONDON, BARMEN, MELBOURNE, KÖPENHAMN,
KRISTUNIA, CONVERS, DURBAN,
i V ödvändigheten af att utgifva denna lilla broschyr före­
finnes i det faktum, att spiritismen på sistone utvisat en
stegrad verksamhet och gjort ansenlig framgång uti att in­
snärja kristna, som känna sig otillfredsställda med sina nu­
varande insikter, fordra andlig föda och en bättre trosgrund.
Afsikten härmed är att visa spiritismens oskriftenlighet
och föra dem, som hungra och törsta efter sanning, in under
ledningen af Guds ord — den Högstes råd.
“Du skall leda mig med ditt råd och sedan upptaga mig
i härlighet “ — Ps. 73: 24. (Eng. öfv.)
*
*
*
Skrif till oss efter prof på traktater, som erhållas fritt.
Adress i Sverige:
INTERNATIONELLA BIBELSTUDIESÄLLSKAPET,
ÖREBRO.
Adress i Amerika:
INTERNATIONAL BIBLE STUDENTS ASSOCIATION,
13—17 HICKS ST., BRO O K LYN , N. Y., U. S. A.
SPIRITISMEN I BIBELNS LJUS.
BEVIS FÖR ATT DEN ÄR DEMONISM.
|(J| ET,
som vi tro vara sanning angående spiriIX I tismen, bestrides från två synpunkter. 1) De
flesta människor ha ingen tro på spiritism utan
c r
anse dess påstådda y ttrin g a r och prof vara be*
drägeri. 2) E tt allt större antal är benäget a tt förne­
ka tillvaron af onda andliga varelser, kallade demo­
ner, och af demonernas furste, som i skriften be­
nämnes djäfvul och Satan.
Teol. dr Adam Clark har träffande s a g t:
” S atan vet väl, a tt de, som förneka hans tillvaro,
kunna icke v ara räd d a för hans m akt och inflytande, ej
heller på vakt mot hans illfundighet och bedrägeri. De
bedja icke till Gud om befrielse från den onde och vänta
icke, a tt han skall tram p as under deras fötter, om han
icke h ar någon tillvaro, och följaktligen blifva de e tt
lä tt och n a tu rlig t byte för sina själars fiende. Genom
a tt förleda människor till a tt icke tro på u tan förneka
hans tillvaro afleder han deras vaksam het. H an blir
då deras fullständige h erre och leder dem fångna under
sin vilja. D et ä r väl kändt, a tt bland alla dem, som
hafva någon sorts religion, är det de, som förneka djäfvulens tillvaro, som bedja lite t eller alls intet. Dessa
äro synbarligen lika sorglösa beträffande Guds tillvaro
som i fråga om djäfvulens. P lik t m ot G ud är för dem
s a tt utom all fråga, ty de, som icke bedja, särskildt i
det enskilda, — och jag h a r aldrig se tt en djäfvulsförnekare göra det — hafva, undantagandes formen, ingen
religion af något slag, hvilka anspråk de än må g öra.”
4
I bibelns ljus
Om man tillfrågades, huru spiritism kunde skada
dem, som betrakta dess anspråk såsom bedrägerier
och svek och dess anhängare såsom godtrogna, svara
vi, a tt det stora flertalet af dess tillbedjare äro såda­
na, som en gång fullkom ligt och uppriktigt förneka­
de dess anspråk och betraktade dem som bedrägerier.
De, som icke alls tro på spiritism , äro ofta först fä r ­
diga att 'pröfva dess uppenbara anspråk, och öfverbevisade, a tt m ånga af dess anspråk äro äkta och
många af dess y ttrin g ar öfvernaturliga, äro dessa
forna otroende mera blottställda för a tt blifva dess
dyrkare. Hade de däremot känt, just hvad spiritism
är, huru och genom hvilken m akt den verkar, skulle
de ha varit på sin vakt, och deras omdöme skulle hafva haft det understöd och den ledning, som det på
annat sä tt saknar. Det är bristen på sann kun­
skap om spiritismen (meddelad genom skriften och
bestyrkt af odisputabla bevis utom skriften), som för­
orsakar så många a tt blifva ett rof för detta bedrägeri.
Sant, svek ha föröfvats i spiritism ens namn, men
detta hufvudsakligen i förbindelse med försök till
” m aterialisa tioner” (förkroppsliganden). A tt spiritister genom någon m akt eller förm edling hafva
gjort och kunna göra många m ärkvärdiga ting utöfver m änsklig förmåga har till fullo bevisats i m ånga
fall — somliga af dem inför vetenskapsmän, helt och
hållet otroende. Tam buriner hafva spelats, medan de
af någon osynlig m akt uppburits i luften utom räck­
håll för m änskliga händer. Stolar ha lyftats i luften,
medan människor su ttit därpå, utan förbindelse med
någon synlig m akt eller förmedling, medier ha sväfvat genom luften etc. Prof på knackningar, borddans, nam nteckningar och skifferskrift hafva till­
fredsställande blifvit bestyrkta åter och åter inför
hundratal af intelligenta m änniskor i olika delar af
världen. Spiritismen räknar ock domare, jurister,
Spiritism — demonism
5
affärsmän och talrika kvinnor med förm åga bland
sina anhängare. Dessa hafva undersökt dess anspråk
och (uppriktigt erkänt sin tro därpå, hvarför det vo­
re, m inst sagdt, ovist a tt hånle åt sådana såsom då­
rar eller skälm ar — dårar, om de helt enkelt lå tit sig
bedragas af knep och smarta händer, skälm ar, om
de villigt och m edvetet gifva sin tid och sitt infly­
tande till föröfvande af svek.
Författaren var höjd för a tt tvifla med hänsyn till
spiritism ens alla olika anspråk, tills han fördes till
m otsatt ståndpunkt af en kristen man, till hvilkens
vittnesbörd han med rätta kunde sätta fullt förtro­
ende. Denne vän trodde icke på spiritismen men kom
händelsevis bland ett sällskap spiritister en afton, då
förslaget gjordes: ” L åt oss få en seance.” De närva­
rande samtyckte, och vår vän blef kvar af nyfiken­
het. De satte sig ned vid ett hord, placerade sina
händer på det på vanligt sätt, och en af de närva­
rande, ett medium, frågade: ” Finns det några an­
dar närvarande ?” Svaret, som angafs genom knack­
ningar på bordet — en för a, två för b, tre för c
etc., meddelade den upplysningen, a tt andar voro
närvarande, men a tt de icke ville underhålla någon
förbindelse denna afton. Mediet frågade hvarför. Ge­
nom knackningar meddelades svaret: ” Emedan nya
medier utses öfver hela Förenta S taterna.” Sällska­
pet kände sig m issräknadt och begärde genom me­
diet a tt såsom e tt prof få veta nam net på någon fram ­
stående person, som dog denna n att. Begäran be­
viljades, och namnet på en rysk dignitär, som vi ej
nu kunna erinra om, stafvades fram. D etta skedde,
innan telegraf kabeln lades öfver A tlanten, och min
vän, ifrig a tt pröfva saken, höll utkik på tidningar­
na, och slutligen efter nära en månads förlopp (den
för rysk post då erforderliga tiden) fann han tillkäm
6
I bibelns ljus
nagifvandet, a tt den ryske fram stående personen
med just detta namn hade dött.
Vår vän blef öfvertygad om a tt spiritism icke alls
var ” hum bug” och var angelägen om ett annat
möte. När det ägde rum, frågade mediet, ihågkomrnande svaret från föregående m öte: ” Finns det
några medier närvarande, och om så är, huru
m ånga?” Svaret blef: ” F y ra .” Mediet uppfordrade
då anden a tt godhetsfullt angifva, hvilka fyra
bland de närvarande voro medier, och som enhvar
uppgaf sitt namn, antyddes medierna genom en
knackning på bordet af något osynligt väsen. Vår
vän var en af dessa angifna, och rä tt stolt kände han
sig öfver hedern. D etta inträffade i W heeling, W .
Va. K ort därpå kom han till Allegheny, P a., och
besökte en faster, en änka, som med sin fam ilj bodde
där. Ifrig a tt lägga i dagen sina nyligen bekomna
talanger som medium, bad han sin faster och hen­
nes dotter a tt förena sig med honom i en ” seance” .
De blefvo förvånade, och dottern sade: ” Åh, är du
e tt medium? Åfven jag är ett medium för knack­
ning, broder H arry är e tt borddansmedium, och min
moder är ett skrif- och extas-medium .” Vår vän hade
endast bevittnat knackning-mediers förm ågor och
var m ycket angelägen om a tt hans faster skulle upp­
visa sina förmågor som medium. Han visades då
en handskrift af henne, som var alldeles lik hans
döda farbrors nam nteckning på växlar, och sällsamt
nog, hans farbror hade en vacker handstil, medan
hans faster icke alls kunde skrif va, undantagandes
under detta inflytande.
önskande a tt pröfva hennes förmåga som e tt ta ­
lande medium satte de tre sig ned om kring e tt litet
bord, och fastern anropade en ande a tt meddela sig
genom henne. Det erhållna svaret innehöll, a tt det
icke skulle gifvas någon meddelelse, emedan det icke
S piritism — demonism
7
fanns några otroende där närvarande a tt öfvertyga.
De envisades likväl, och fastern anropade åter anden.
Svaret blef denna gång, a tt hennes händer mycket
kraftigt lyftades från bordet och slogos däri med
en smäll. D'etta förvånade dem alla. Andarna blefvo synbarligen uppretade af deras ihärdighet a tt till­
ropa dem en andra gång efter deras begäran. Men
efter a tt ha öfverlagt saken för kanske tio m innter
förmådde vår vän sin faster a tt åter tillkalla andarna
och se, hvad eljest skulle hända. Hon sam tyckte,
och till svar lyftades hennes händer från bordet
och slogos ned med förfärlig k raft tre gånger i has­
tig följd och med e tt ljud, som om hvarje ben skulle
brutits. Med sina ögon vildt stirrande och skrikan­
de åh, åh, å h ! hoppade hon då från bordet i e tt halft
yrande tillstånd.
Denna ande, hvem den än må ha varit, var tydli­
gen vred och önskade, det skulle förstås, a tt man
icke kunde gyckla med den. Vår vän underrättade
oss, a tt hans faster aldrig efter detta ville ha något
a tt göra med spiritismen som ett medium — hon ha­
de orsak nog a tt lämna den. Men vår vän var ange­
lägen om a tt få bevittna ett ” borddans-mediums”
förmågor, och på aftonen, då hans kusin H arry kom
hem, yrkade han på a tt få en uppvisning af hans me­
diumskap. H arry samtyckte, och bland andra prof
utfördes följande: Han placerade ett litet lä tt bord
i midten af golfvet och sade: ” Ja g anropar vår gam­
la hund Dashs ande a tt komma in i detta bord.”
Därefter tilltalade han bordet, sägande: ” Kom
D äsh!” och bordet balanserade sig själft på två fot­
ter och trippade efter honom rundt om kring rummet.
Här bör anm ärkas, a tt vår vän, som bekräftar
dessa ting, icke längre vill utöfva sin förmåga som
medium. Han är en fram stående kristen man, nu
boende i denna stad, och hans åsikter i fråga om
8
I bibelns ljus
spiritism äro nu desamma, som vi här sträfva a tt
fram hålla.
Spiritistem a göra anspråk på a tt dessa y ttrin g ar
från och förbindelser med osedda intelligenta vä­
sen härröra från m änskliga varelser, som en gång
lefde i denna värld, men som, när de syntes dö, i san­
ning blefvo mera lefvande, mera intelligenta, mera
fria och på allt sätt mera skickliga och dugliga, än
de någonsin varit förut. Det förklaras, a tt syfte­
målet med dessa y ttrin g ar är a tt visa, a tt de döda
äro icke döda utan lefvande — a tt det icke förefinnes
något behof af en uppståndelse från döden, emedan
det icke finnes några döda, enär de döda äro mera
lefvande än någonsin, efter a tt de genom gått, hvad
som benämnes död. Vi skola icke här visa, huru
allt detta står i strid med skriftens vittnesbörd rö­
rande detta ämne, utan blott föra läsaren till H er­
rens ord, påminnande honom, a tt ” om det icke fin­
nes någon de dödas uppståndelse, . . . så äro ock de
förtappade, som hafva af somnat i K ristu s.” — 1
Kor. 15: 13, 18; Job 14: 21; Ps. 146: 4; Pred.
9: 5, 6.
H är finnes orsaken till förblindelsen. Så snart som
de på spiritism otroende blifvit öfvertygade, a tt ett
osedt intelligent väsen meddelar sig genom mediet,
äro de idel öra. In te t annat företer sådana prof från
osynliga m akter, som spiritism en gör, och många
synas vara icke endast villiga utan äfven angelägna
om a tt vandra i åskådning hellre än i tro. H var och
en har vänner, som dött, och tusental äro ifriga
a tt om m öjligt få meddela sig med dem och erhålla
något budskap eller råd från dem. Därför öfverraskar det icke a tt finna m änniskor högeligen uppgå
i dessa ting och vara mycket villiga a tt ledas af dem,
som de värdera såsom sina uppriktigaste vänner och
bästa rådgifvare.
Spiritism — demonism
9
De besöka ett medium i afsikt a tt få förbindelse
med de döda. Mediet beskrifver hår, ögon etc. och
vissa små egenheter, såsom ett födelsemärke, ett
skadadt finger eller en missbildad fot (hvilket släk­
tingen igenkänner såsom beskrifningen på den äl­
skade aflidna), och öfverlämnar ett budskap, som,
fastän sväfvande och obestäm dt, utgifves vara myc­
ket viktigt. Nybörjarna fyllas med en viss vördnadsfull glädje, blandad med en ödmjuk känsla af
sin egen underlägsna ställning, och med stolthet,
att de ansetts värdiga a tt få meddelanden från ” an­
devärlden” , medan så många goda och förnäma m än­
niskor icke blifvit så gynnade utan äro ” blinda för
spiritismens underbara fa k ta ” . De känslor, som
sålunda uppväckas, äro delvis besläktade med vissa
religiösa känslor, och strax äro de ” omvända” färdiga
att tro och lyda deras råd och undervisning, h vilka
de tro vara så mycket visare och heligare än de själfva och så djupt intresserade i deras nuvarande och
eviga välfärd, a tt de lämna himlens fröjder och verk­
samhet för a tt meddela sig med och (undervisa dem.
De flesta människor ha ingen sann kristen tro,
byggd på Guds ords grundval. De hafva önskan
efter ett kommande lif och hopp beträffande sina
döda snarare än tro med hänsyn därtill. Då deras
sinnen öfvertygats, a tt de haft förbindelse med dem,
som äro bortom grafven, blir allting, förbundet med
det kommande lifvet, mera verkligt och intressant
för dem än någonsin förut. Och m ånga sådana, helt
okunniga om religiösa känslor, säga till sig själfva,
att nu veta de, hvad det är a tt hafva tro och religiösa
känslor i fråga om fram tiden, och de lyckönska sig
själfva, a tt de undfått en stor andlig välsignelse.
Men detta är endast den första lärdomen, och
dessa jämförelsevis upplyftande erfarenheter tillhöra
hufvudsakligen denna. Senare erfarenheter skola
10
I bibelns ljus
bevisa, såsom alla spiritister fritt erkänna, a tt det
gifves ” onda andar” , ” lögnaktiga andar” , som gång
efter annan bedraga dem. Deras budskap ocb uppen­
barelser, ofta dåraktiga ocb orimliga, leda forskaren
efter hand a tt icke tro på bibeln och Skaparen, me­
dan de lära och upphöja ” andarna” såsom de enda
källor till kunskap utom naturen. Sålunda banas vä­
gen hän mot fram skridna lärdomar om ” andefrändskap” och ” fri kärlek” etc. E fter det första be­
drägeriet och skakandet af förtroendet är dock för­
klaringen, a tt det finnes ” både goda och onda an­
dar” , i allm änhet tillfredsställande, och de stackars
offren gå blindt vidare på grund af förvissningen, a tt
de stå i förbindelse med någon öfvernaturlig m akt.
Som en belysning därpå omnämna vi händelsen
med en gammal gentleman från P ittsburg, erkänd
spiritist och ifrig försvarare af spiritismen. Yi viss­
te något om hans historia genom en ömsesidig vän,
huru medan han genom ett medium underhöll för­
bindelse med antagligen sin ” utvecklade” hustru,
den senare sade till honom: ” John, jag skulle vara
fullkom ligt lycklig, om jag icke hade ett bekymmer
för din skull.” Han svarade: ” 0 Mary, tillåt icke
mina angelägenheter a tt störa din sä llh e t! Ja g är
en jämförelsevis lycklig gammal man och har det
ganska b ra .” Men svaret kom : ” 0 nej, John, jag
vet bättre. Ja g vet, a tt du saknar mig m ycket och
lider af brist på mången liten uppm ärksamhet, och
a tt ditt hem är jämförelsevis d y stert.” H err N. hade
fullt förtroende till sin hustrus omdöme, och bud­
skapet fick stor betydelse. Hans hem och dess ange­
lägenheter bringade allt mindre lycka, och han blef
småningom mera otillfredsställd. Yid en följande
” seance” frågade han då Mary, hvad han kunde
göra för a tt lätta hennes börda och fullkomna hennes
sällhet. Hon svarade, a tt han skulle söka en lämp-
S p ir itis m — demonism
11
lig fö lje s la g a rin n a och g ifta om sig, m en den gamle
g e n tle m a n n e n ( h a n v ar s ju ttio år) invände, a tt äfven
om h a n k u n d e fin n a en passande sådan, torde denna
ic k e v ilja h a honom . V id o fta återkom m ande sam­
ta l v id b le f h a n s h u s tru s förm odade ande s itt y rk an ­
de, och som h a n tä n k te vidare på saken, kände han
s ig a llt m era ensam och bad slu tlig e n M ary a tt välja
å t ho n o m , e n ä r hon hade så m y ck et b ä ttre omdöme,
ä n n å g o n jo rd is k v arelse kunde hafva rörande äm ­
n e t. M e d ie t lå tsa d e sto r h arm inför svaret och ville
ic k e m ed d ela d et i fö rsto n e. J u m er hon invände
m o t a t t lä m n a s v a re t, desto m er ifri g blef herr N.
a t t få d e t. S lu tlig e n fö rk larad e m ediet, a tt hans
h u s tru s an d e h ade s a g t, det h e rr N. skulle äkta
h e n n e (m e d ie t), m en a tt hon var harm sen öfver a tt
a n d e n sk u lle tä n k a , a tt hon skulle g ifta sig med
en så g a m m a l m an som han.
M en ju m er h e rr N . ö fv ertän k te saken, desto m er
b e n ä g e n b lef h a n , varande ledd, som han förm odade,
a f sin h u s tru s go d a ande på trefnadens och fridens
v ä g , och h a n fö re stä lld e m ediet, a tt det var m änsk­
lig h e te n s p lik t a t t lyda råd en från deras bästa vän­
n e r i ” a n d e v ä rld e n ” . S lu tlig e n sam tyckte m ediet,
om h a n ville ö fv erlåta all sin egendom å t henne, a tt
fö lja a n d e n s fö re s k rift och g ifta sig med honom
S ak en u tfö rd e s i la g lig form , och h e rr N". med sin
m e d iu m -h u stru och hennes d o tte r beredde sig på a tt
fö rv a n d la h e rr N :s fordom k a lla och glädjelösa hem
till a llt, hvad h ans an d e -h u stru önskat honom. Inom
en m y c k e t k o rt tid v ar lik v ä l den stackars gamle
g e n tle m a n n e n m y c k e t glad a tt få öfvergifva hem och
a llt och b lifv a fri från de två ” h o n d jäflar” , som
h a n e fte r å t k a lla d e dem .
M en ru b b a d e ick e d e tta h e rr N :s förtroende för
s p iritis in e n ? P å in te t s ä tt. H a n m eddelade sig åte r
m ed sin h u s tr u , m en genom e tt a n n a t medium och
12
I bibelns ljus
underrättades, a tt en lö g n a k tig ande fu llk o m lig t
m issrepresenterat henne, och a t t hon icke g ifv it n å ­
got sådant d å lig t råd . K än n an d e dessa f a k ta b e­
träffande hans h isto ria sade vi till honom , dä vi k o rt
därpå träfEade honom och h an fö rsö k te a t t fö r fö r­
fattaren fram hålla spiritism ens a n s p rå k : ” H e r r N .,
vi m edgifva, a tt spiritism en u n d erstö d es af öfverm änskliga fenom en, m en vi fö rn ek a, a t t de m a k te r,
som m eddela sig, fra m stä lla sig s a n n fä rd ig t. De
göra anspråk på a tt vara v än n er och s lä k tin g a r , som
en gång lefde i denna världen, m en s k rifte n fö rs ä k ­
ra r oss om m o ts a ts e n : a tt det icke f in n e s n åg o n
verksam het eller k u n sk a p eller in s ik t i g ra fv e n , och
a tt de döda veta alls in te t. (P re d . 9 : 5, 10.) D en
förklarar, a tt det enda ho p p et om e tt fra m tid a lif
lig g er i en de dödas u p pståndelse. N i v e t, h e r r N .,
a tt hvilka dessa m a k te r än m å v a ra , som g ö ra a n ­
språk på a tt vara edra vänners a n d a r, ä r deras v i tt ­
nesbörd fu llstä n d ig t o p å litlig t. N i k a n ick e tro
deras h ö g tid lig aste fö rk la rin g a r. D*e äro, h v ad s k rif­
ten säger, ’lö g n a k tig a a n d a r’.”
Y i f o rts a tte a tt
m eddela honom , hvad vi söka göra i denna b ro sc h y r,
dessa andars id e n tite t e n lig t s k rifte n . H a n tills to d
h jä rtlig t, a tt som liga a n d a r voro o p å litlig a , ” fu ll­
kom ligt onda” , m en fö rk larad e, a t t a n d ra voro m y c ­
k et goda och san n färd ig a sam t hade g ifv it goda r å d ,
som v arit till stor h jä lp för honom . D e t fö rk la ra s
af m ånga sp iritiste r, sä rsk ild t af n y b ö rja re , a t t spiritism ens in fly tan d e ä r u p p ly fta n d e, m en de, som
genom gått de olika stad iern a af e rfa re n h e t i d e tta
så kallade religiösa system , h a fv a f u n n it och o ffe n t­
lig t fö rk larat, a tt dess in fly ta n d e ä r alld e le s m o t­
satsen till u p p ly ftn in g — det d em o raliserar.
Metoden fö r dess v erk sam h et fö rk la ra s af T h e B a n ­
ner of L ig h t, en ledande s p iritis ttid n in g , som sv a r
på följande frå g a s å lu n d a :
Spiritism — demonism
13
” Fråga. — D är en ande styr m ediets hand a tt skrifva,
göres intrycket alltid genom h järnan?
Svar. — Stundom är kontrollen en så kallad m ekanisk
kontroll, då förbindelsen m ellan arm en och hjärn an är
fullständigt afbruten. Å ter y ttra r den sig genom så
kalladt nervöst fludium, hvaraf en viss del kvarhålles i
armen i afsikt a tt fram bringa rörelsen. Men då y tt­
ringen är en sä kallad in tryckt handling, användes h jä r­
nan och hela nervsystem et.”
Förklarande skillnaden mellan mesmerism och
andekontroll säger en annan tidning, Spiritual A g e:
” Antag, a tt jag m agnetiserar dig i dag, och a tt jag,
magnetisören, talar, skrifver eller verkar genom dig,
medan du är omedveten, d e tta är mesmerism. A ntag
vidare, a tt jag dör i afton, och a tt jag, en ande, i mor­
gon kommer, m agnetiserar dig och då ta la r, skrifver
eller verkar genom dig, d e tta är spiritism .”
Värdet af spiritismen för världen hopsummeras
sålunda af den väl kände Horace L. H a stin g s:
” Enligt spiritism ens teo ri finns d et h undra gånger så
många från kroppen befriade andar omkring oss, som
det finns människor i kö ttet. Bland dem finnas alla de
förflutna åldrarnas poeter, fö rfattare, vältalare, musici
och uppfinnare. De v eta allt, de någonsin visste, n är
de voro i k ö ttet, hafva sedan lä rt ganska mycket, och
med sin förökade förm åga och vidgade erfarenhet skulle
de kunna göra, hvad dödliga aldrig g jort förut. De hafva
haft fri tillgång till den offentliga meningen och all­
männa pressen och p å m edier u tan ände, färd ig a a t t
m ottaga deras m eddelanden, sam t tusen och å te r tusen
forskare, som ängsligt frå g a t dem och ifrigt önskat er­
hålla kunskap från dem. De hafva h aft bord, taflor, pen­
nor, lutor, pianon, sam lingar, glas, fioler och guitarrer,
men hvad ha vi a tt uppvisa för allt d e tta ? De ha sysslat
i denna världen med a tt undervisa människor, hjälpa
dem och göra dem visare och b ättre. De ha ta la t och
knackat, tip p a t och skram lat, spelat och k lo ttra t, an ­
tag it krcppai och upplöst sig åter, förevisat och fiän-
14
I bibelns ljus
ryckt. De ha sagt oss m ånga saker, som vi icke kände
förut, m ånga ting, som vi icke ännu känna, och mycket
annat, hvars kännedom ä r likgiltig för o s s ; men när
det gäller verklig undervisning, pålitlig upplysning eller
ny ttig och värdefull kunskap, är spiritism en så ofrukt­
b ar som S ahara, så tom som en ihålig k u rb its.”
Hvilka äro dessa andar, som personifiera de döda?
Vi ha i skrifterna de mest rikliga och kraftiga be­
vis för a tt ingen meddelelse kan komma från de
döda förrän efter uppståndelsen. Vidare hafva vi
tydliga skriftbevis för a tt icke endast några utan
alla dessa andar äro ” onda andar” , ” lögnaktiga an­
dar” och ” bedrägliga andar” . Skriften förbjuder
m änskligheten a tt söka lärdom hos dessa och under­
visar oss klart, att dessa demoner eller ” djäflar” äro
” de änglar, som icke behöllo sitt furstadöm e” —
några af de änglar, åt hvilka anförtroddes tillsynen
öfver släktet under tiden före floden i af sikt a tt tilllåta dem försöka a tt up p lyfta mänskligheten från
synd, att genom deras misslyckande alla m åtte lära
sig, a tt det gifves endast e tt verksam t läkemedel mot
synd, nämligen det, som i K ristus försetts. I stäl­
let för a tt upplyfta m änniskosläktet blefvo dessa
änglar själfva förledda till synd, missbrukade den
dem förlänta m akten, som bestod i förmåga a tt an­
taga m änskliga kroppar, och startade ett n y tt släkte.
(1 Mos. 6: 1—6.) Deras olagliga af komma bortsopa­
des af floden, och själfva blefvo de därefter beröfvade sin frihet a tt förkroppsliga sig så väl som afskilda från de heliga änglar, som bibehöllo sitt angeliska tillstånd obefläckadt.
Aposteln Petrus omnämner dessa (2 Pet. 2: 4),
sägande: ” Gud skonade icke änglar, som syndade,
utan störtade dem till af grunden (Tartarus) och öfverlämnade dem åt mörkrets kedjor, förvarade till
Spiritism — demonism
15
dom.” Judas omnämner (v. 6) också denna klass,
sägande: ” De änglar, som icke behöllo sitt furstadöme utan öfvergåfvo sitt eget kem (passande till­
stånd), dem kar kan med eviga bojor i mörker för­
varat till den stora dagens dom.” Märk tre punkter
med hänsyn till dessa onda änglar.
1) De äro fängslade i Tartarus, undertryckta men
icke förstörda. Tartarus är ingenstädes öfversatt
med ” kelvetet” (eng. bibelöfvers.), utan i detta
enda fall. Det betecknar icke grafven, ej keller den
andra döden, sinnebildad af ” eld- ock svafvelsjön” ,
utan det betecknar luften eller jordens atmosfär.
2) De ka någon friket i detta fångna tillstånd, men
äro kedjade eller undertryckta i ett af seende: de till­
låtas icke a tt! utöfva sin m akt i ljuset, varande ” i
mörkrets kedjor” .
3) Denna begränsning skulle fortfara till ” den
stora dagens dom” , den stora tuisenårsdagen — i
rundt tal öfver 4,000 år. Som vi nu lefva i dagningen till tusenårsdagen, ” den stora dagen” , är
det m öjligt, a tt några af dessa begränsningar be­
träffande ”mörkret” torde inom kort småningom aflägsnas. Om m örkrets kedjor lossas, torde det till­
låta dessa onda andar a tt utföra bedrägerier eller
” lögnaktiga under” i dagsljuset (kvilket de nu för­
söka a tt göra) till större förvillelse för mänskligketen, än någonsin varit kändt sedan floden.
Dessa fallna änglar, demoner, böra icke förväxlas
med Satan, demonernas eller djäflarnas furste, kvilkens onda lopp begynte långt förut. H an var den
förste ock under en lång tid den ende fienden till
Guds styrelse. Skapad som en ängel af kögre ord­
ning sökte kan a tt insätta sig själf som rival till den
Allsmäktige samt a tt bedraga och snärja Adam ock
hans efterkommande till a tt blifva hans tjänare, ock
till stor del kar kan lyckats, till en tid åtm instone,
1
16
I bibelns ljus
såsom alla veta. I egenskap af ” denna världens
furste” , som nu ” verkar i olydnadens barns bjär­
ta n ” , har han i sanning en m ycket talrik skara be­
dragna och förslafvade efterföljare. N aturligtvis
torde han ha värderat afvikelsen af de ” änglar, som
icke behöllo sitt furstadöm e” , och som blefvo tyg­
lade vid tiden för floden. Därför omtalas han så­
som deras ledare, ” djäflarnas furste” , och som en
varelse af högre ordning utöfvar han utan tvifvel
till någon del kontroll öfver de andra.
Dessa fallna änglar, ” demoner” , ha sannolikt
m ycket litet bland sig själfva a tt intressera sig för.
Onda varelser synas alltid finna behag u ti a tt göra
narr af de oskyldiga och fördärfva dem. E n ligt skrif­
ten tyckes dessa demoners historia utvisa, a tt det
onda, som ledde till deras fall, ännu vidlåder dem.
Ånnu ha de sitt främ sta nöje i okyskhet och fördärf, och deras inflytande öfver m änniskosläktet le­
der i allm änhet till förfång för de välsinnade och
till utsväfningar för dem, öfver hvilka de vinna full­
ständig kontroll.
Vi veta väl, a tt många kristna kommit till den
slutsatsen, a tt H erren och apostlarna togo miste, då
de tillskrefvo ett sådant uppförande vara demoners
verk, hvilket nu betraktas såsom mänsldig benägen­
het och sinnesförvirring och anfall. Men alla torde
medgifva, a tt om H erren misstog sig i denna sak,
då skulle hans läror icke vara a tt lita på i något
af seende.
Märk den personlighet och intelligens, som tillskrifves dessa demoner i följande skriftställen.
” Tror du a tt Gud är en? Däri gör du rä tt. Åfven
de onda andarna tro det och bäfva.” (Jak. 2: 19.)
” Tro och bäfva” mänsklig; benägenhet? Demonerna
sade till H erren: ” Du är K ristus, Guds Son. Och
han näpste dem och tillstadde dem icke a tt tala (vi-
Spiritism — demonism
17
dare), ty de visste, a tt han var K ristu s.” (Luk. 4:
41.) En annan sade: ” Jesus känner jag, och Paulus
vet jag af, men hvilka ären I ? ” (Apg. 19: 15.) Den
unga kvinna, från livilken Paulus utdref spådomsanden, tjänar som en god belysning. Kan någon
påstå, a tt Paulus beröfvade kvinnan hvilken som
helst passande talang eller förmåga ? Måste det icke
erkännas hafva varit en ande, som besatt och använ­
de hennes kropp — en ond ande, alltför otjänlig a tt
där tolereras ?
Många af dem, som anse, a tt de i skriften om­
nämnda demonerna voro onda m änniskors andar, och
att dessa äro de ” lögnaktiga andar” , hvilkas tillvaro
spiritisterna erkänna, hafva ännu en svårighet. Ty
allmänt förklara de, a tt a'flidna onda människors
andar komma i helve tespinan, såsom de o riktigt
tolka scheol och hades*. Om så är, huru kunde de då
hafva så mycken frihet?
” H äxeri” , ” andebesvär jn in g ” , ” svartkonst” ,
” trolldom” etc. antages af m ånga vara fullständigt
bedrägeri. Men när vi finna, att detta hade stort
välde öfver egyptierna, och a tt Gud vidtog särskild
anordning för Israel däremot, kunna vi vara förvis­
sade, a tt han gjorde inskränkningar hvarken mot det
goda eller mot det, som ej har tillvaro någonstädes.
Bestämmelsen för Israel var mycket uttrycklig. De
fingo icke hafva någon förbindelse eller göra någon
fråga genom andebesvärj are (d. v. s. andemedier,
som göra anspråk på a tt tala i stället för de döda),
trollkarl eller häxa. Ej heller skulle de ha något
att göra med någon, som hade ockulta (hemliga)
* Se *Hvad säger skriften om helvetet*, en liten bok, i hvil­
ken hvarje skriftställe, innehållande ordet helvete, citeras och
undersökes i bibelns och förnuftets ljus tillsamman med andra
skriftställen och liknelser, som antagas lära evig pina. Pris 40 öre.
Erhålles från Internationella Bibelstudiesällskapet, Örebro.
18
I bibelns ljus
m akter, eller med dem, som utföra under genom
trolldom och besvärjelse. Läs noga alla följande
skriftställen. — 2 Mos. 22: 18; 5 Mos. 18: 9—12;
3 Mos. 19: 31; 20: 6, 27; 2 Kon. 21: 2, 6, 9, 11;
1 Krön. 10: 13, 14; Apg. 16: 16— 18; Gal. 5 : 19—21;
Upp 21: 8 ; Es. 8: 19, 20; 19: 3.
Bibelns berättelse, enligt 1 Sam. 28: 7—20, om
konung Sauls ” seance” hos spåkvinnan i Endor, en
andebesvärjerska eller ett ande-medium, är en belys­
ning på hvad som påstås försiggå i vår tid. Fastän
lagen var mycket strän g och stadgade dödsstraff för
sådana medier, fanns det några, som ville riskera
sina lif för den vinst, som sålunda kunde afvinnas
dem, som trodde, a tt de erhöllo öfvem aturlig under­
rättelse från sina döda vänner, och detsamma är nu
förhållandet med ande-medier. Konung Saul visste
väl, a tt det i Israel fanns talrika sådana medier i
strid med Guds befallning och hans egen lag, och
hans tjänare hade synbarligen ingen svårighet att
finna denna kvinna i Endor. Saul förklädde sig för
sam talet, men utan tvifvel igenkände trollkvinnan
Sauls ståtliga kroppsbyggnad — hufvudet högre än
allt folket. (1 Sam. 9 : 2 .) Därför tillförsäkrade hon
sig ett särskildt löfte och en ed från hans egna lä.ppar, a tt ingen skada skulle ske henne för tjänsten.
De metoder, som de onda andarna brukade genom
mediet i Endor, voro desamma som i våra dagar. De
fram ställde inför mediets inre syn den slående lik­
heten med den gamle profeten Samuel, bärande en­
lig t hans vana en lång mantel. Kär hon beskref den
inre (eller ” astral” ?-) bilden, igenkände Saul den
med ens som en beskrifning på Samuel, men Saul
själf såg ingenting — han ” förnam ” af beskrifningen, a tt det var Samuel. L ä tt öfvertygad, som folk
under sådana om ständigheter vanligen är, frågade
icke Saul, hvarför Samuel såg så gammal och böjd
Spiritism — demonism
19
ut som i jordlifvet, om han nu var en andlig varelse
och bade det mycket bättre. Ej heller frågade ban,
hvarför Samuel i andevärlden bar samma gamla man­
tel, som ban hade burit, då han kände honom som
en jordevarelse. Saul var förkastad af H erren och
bedrogs nu lätt af dessa ” lögnaktiga andar” , som
föreställde profeten och talade till Saul i hans namn
genom sitt ” medium” , trollpackan, andebesvärjerskan, spiritisten. De fallna änglarna äro icke endast
väl underrättade med hänsyn till jordens alla affärer
utan också m ästare i svek. I svaret till Saul antogs
sättet, stilen och, så långt man kunde döma, den
döde profetens känslor — a tt dess bättre bedraga.
(Sålunda söka alltid dessa ” lögnaktiga andar” att
efterhärma de dödas y ttre sätt och benägenhet.)
Svaret lydde: ” H varför har du stört min ro och ma­
nat mig u p p V 9 D etta svar öfverensstämmer med
den judiska tron, a tt när en person dött, blef han
omedveten i ” scheoV’, grafven, väntande på en upp­
ståndelse. (Job 14: 12— 15, 21; Ps. 90: 3; Pred.
9: 5, 6.) Därför fram ställningen, a tt Samuel bringa­
des upp från grafven och icke ned från himlen, och
att hans ro eller fridfulla ” sömn” oroades eller
” stördes” . — Ps. 13: 4; Job 14: 12; Ps. 90: 5;
Joh. 11: 11, 14.
Saul blef lä tt bedragen till a tt tro, a tt profeten
Samuel, som i lifvet vägrat besöka och något vidare
samtala med honom, hade blifvit tvingad a tt meddela
sig med honom genom trollpackans underbara m akt.
(Se 1 Sam. 15: 26, 35.) Saul själf bekände: ” Gud
har vikit ifrån m ig och svarar mig icke mer hvarken
genom profeter eller genom dröm m ar.” — 1 Sam.
28: 6, 15.
Hvarje rä tt undervisad person skall genast se orim­
ligheten i den tanken, a tt Samuel skulle hålla någon
som helst rådplägning med Saul under dessa om-
20
I bibelns ljus
ständigheter. 1) Samuel visste (när han lefde), att
Gud förkastat Saul, och därför hade Samuel ingen
rä tt a tt tala till eller gifva honom en undervisning,
som Herren icke ville skänka, och Samuel skulle icke
heller göra det. 2) Fullkom ligt orimlig är den tron,
a tt ett ande-medium, som stod under Guds dom och
förbjöds a tt bo i Israels land, kunde ha m akt att
på begäran af en ond konung, som Gnid öfvergifvit,
” oroa” Samuel och bringa honom ”u p p ” från scheol.
Var Samuel nere i jorden, eller var han långt bort
i himmelen, och hade trollpackan m akt i endera fal­
let a tt befalla honom förete sig för konung Saul och
svara på hans fråga ? Eller är det förnuftigt a tt an­
taga, det ande-medier hafva m akt a tt ” oroa” och
” mana upp” eller på något annat sätt förmå de döda
a tt skenbart svara på de lefvandes spekulativa
frågor ?
Trollpackans ” förtrogna ande” , som personifiera­
de Samuel, förutsade intet, som Saul själf icke kän­
de förut. Han visste, a tt Guds ord var uttaladt, att
riket skulle tagas från honom och hans fam ilj, och
han hade sökt trollpackan på grund af fruktan för
filisteernas härskaror, som voro uppställda i slagord­
ning för morgondagen. Han väntade ingen barm ­
härtighet för sig och sin fam ilj, ty Gud hade sagt
honom, att David skulle blifva hans efterträdare.
Därför kände han ock på förhand innehållet i den
utsagan, som i denna berättelse var det enda drag,
som till någon del antyder en öfvernaturlig kun­
skap, näm ligen: ” 1 morgon skall du med dina söner
vara hos m ig; ja, också Israels läger skall Herren
gifva i filisteernas hand.” De väl underrättade de­
monerna kände bättre än Saul styrkan i filisteernas
position och hos deras armé samt svagheten i och hos
Sauls, och a tt han själf redan var skräckslagen samt
gjorde denna fråga hos häx-mediet, emedan han var
Spiritism — demonism
21
förvirrad inför situationen. Hvem som helst, för­
trogen med den tidens krigföring, borde veta, 1) att
en dags strid sannolikt skulle afgöra frågan, och 2)
a tt konungens och hans fam iljs död skulle bli det
enda tänkbara resultatet. Det oaktadt tog den ” för­
trogna anden” miste, ty två af Sauls söner undkommo och lefde under åratal. Åfven förnekas af lärda,
att striden och Sauls död inträffade dagarna strax
efter besöket hos trollpackan.
Ingen öfverraskning, a tt Satan och de fallna äng­
larna, hans kam rater i det onda, veta m ycket mer än
människor angående m ånga angelägenheter i lifvet.
Vi böra minnas, a tt de af naturen äro af en högre
ordning än m änniskor, ty m änniskan gjordes ” litet
lägre än änglarna” . (Ps. 8: 5, eng. öfv.) Dessutom
må vi minnas deras flera tusen år långa erfarenhet,
oförsvagade som de äro af sjukdom och död, i jäm ­
förelse med människans ” få år, fulla af oro” , som
snart sluta med död. Kunna vi då förundra oss
öfver att m änskligheten icke kan täfla med dessa
” onda andars” list, och att vår enda säkerhet ligger
i den gudomliga anordningen, a tt hvar och en, som
det vill, kan vägra eller undvika förbindelse med
dessa demoner. Herrens ord lyder: ”Stån djäfvulen emot, så skall han fly ifrån eder.” (Jak. 4: 7.)
” Yaren nyktra och vaken, ty eder vedersakare djäfvulen går om kring såsom ett rytande (vredgadt)
lejon och söker hvem han må uppsluka. Stån honom
emot, stadiga i tro n .” — 1 Pet. 5: 8, 9.
Men fastän skickliga a tt förtälja förflutna och
nuvarande ting äro dessa onda intelligenser alldeles
ur stånd a tt göra mer än gissa sig till framtiden.
Dock äro deras gissningar ofta så skickligt fram ställ­
da och så tillfredsställande för den frågande, a tt de
synas vara sanna, äfven om resultatet skulle blifva
motsatsen till hans förväntan. Då Croesus sålunda
22
I bibelns ljus
rådfrågade oraklet i Delphi, uppvisade det en öfverm änsklig kunskap i närvarande ting, och då han
sålunda funnit tilltro till det och frågade genom dess
medier, ,5om han skulle föra en armé mot perserna” ,
blef svaret, såsom det upptecknats af historikern
H erodotus: ” Genom a tt korsa Halys, skall Crcesus
förstöra en stor makt / ” Litande på detta anföll Croe­
sus perserna och led nederlag. Hans egen stora makt
förstördes ! H istorien är full af dylika bevis på att
demonerna icke känna fram tiden, och Guds ord ut­
m anar alla sådana, sägande:
” Så träden nu fram med eder sak, säger Herren,
kommen med edra bevis, säger Jakobs konung. Ja,
må man komma med dem och förkunna för oss hvad
som skall ske. Hvar äro edra äldre profetior? Framläggen dem, på det a tt vi må akta på och se till,
huru de g å tt i fullbordan. Eller ock, låten oss höra
livad som nu skall komma. Förkunnen hvad fram deles skall hända, pä det att vi må se, att 1 ären
gudar.” — Es. 41: 21—23.
Men hvarest var profeten Samuel, om Saul skulle
vara med honom den följande dagen ? Tydligen kun­
de icke mötesplatsen vara himlen, ty den ogudaktige
Saul var säkerligen opassande a tt inträda där (Joh.
3: 5), ej heller kunde m ötet ske på en plats med
eldsflammor och pina, ty Samuel var visst icke på
en sådan plats. Nej, den ” förtrogna anden” talade
till Saul enligt den tidens allmänna tro, meddelad
af Samuel, alla patriarkerna och profeterna, nämli­
gen a tt alla, som dö, goda och onda lika, gå till
scheol, grafven, dödstillståndet, den sömn, från hvilken ingen annan än ärkeängeln Mikaels uppstån­
delsemakt kan uppväcka — om det ej torde påstås,
a tt trollpackans ” förtrogna ande” kunde på för­
hand uppväcka den döde, men detta var, såsom vi
visat, ett bedrägeri, e tt svek; den ” lögnaktiga an-
Spiritism — demonism
23
den” personifierade ocli svarade för den döde Samuel.
A ngående detta ställe skref Charles W esley:
” H vad förebåda dessa höga ord —
En glimt af hopp, då man skall läm na jord?
Se, du c oh dina söner skola v ara
Hos mig i morgon a tt få ro erfara —
Ej på en p lats a t t evig pina lida,
Om Saul finns invid profetens sida.
Ej på en plats, d är sorg, förtviflan är,
Om kärleksfulle Jo n a ta n ä r d ä r.”
En märklig sak i förbindelse med yttringarna från
dessa fallna änglar eller ” demoner” är den, a tt m än­
niskor med vanlig begåfning bedragas så lä tt och
antaga med hänsyn till de döda sådana svaga bevis,
som de icke skulle godkänna i fråga om de lefvande.
Den frågande godtager en genom mediet kommen
beskrifning, som passar in på individen och hans
sätt, kläder och utseende åratal förut, och helighåiler
ett budskap, som föregifves komma från honom.
Däremot skulle samma person vara mera på vakt
mot bedrägeri från en lefvande bedragare och hans
budskap genom en tjänare.
Omnämnandet i skriften af dessa andebesvärj are,
trollkarlar och medier fram kallar den tanken, a tt
de under århundraden sökte gemenskap med israeli­
terna genom medier. Men synbarligen förändra de
af vana sitt tillvägagångssätt gång efter annan. Så
florerade trolldom under en tid i Nya England, Ohio
och hela Europa, dog u t och har efterföljts af spiri­
tism, hvars y ttrin g ar af borddans och knackningar
småningom bana väg för andra. Clairaudience (högt
uppdrifven hörselförmåga) och förkroppsliganden är
nu deras hufvudsakliga sträfvan. De senare, förena­
de med stor svårighet och ofta ogynnsamma förhål­
landen, åtföljas ej sällan af mediers bistånd och svek.
24
I bibelns ljus
Anfäktelser vid Jesu första ankomst.
På Herrens och den tidiga församlingens tid hade
dessa demoners verksamhetsmetod åtskilligt föränd­
rats sedan Sauls dagar, och vi läsa intet i nya testa­
m entet om trollpackor, trollkarlar och andebesvärjning men ganska mycket om personer, som voro be­
satta af djäflar — anfäktelse. Af sålunda besatta
fanns det synbarligen e tt stort antal i hela Israels
land. Många fall omnämnas, då Herren utdref djäf­
lar, och denna m akt förlänades de tolf apostlarna
och sedermera de sjuttio, som utsändes. Samma
m akt innehades och utöfvades af aposteln Paulus.
— Se Luk. 9 :1 ; 1 0:19; Apg. 13 :8 — 11; 16:18.
Maria Magdalena, minnas vi, hade varit besatt
af sju djäflar, och frigjord från deras kontroll blef
hon en m ycket trogen Herrens tjänarinna. E tt an­
nat fall omnämnes, då en legion onda andar tagit
en man i besittning. (Luk. 8 :3 0 ; 4 :3 5 , 36, 41.) In ­
tet under, a tt denna stackars hjärna, anfallen och
påverkad af en legion olika sinnen, icke kunde stå
bi. Denna benägenhet hos dessa fallna andar att
samla sig i en person angifver, a tt de ännu hafva
önskan a tt utöfva den m akt, som ursprungligen
gifvits dem, nämligen m akten a tt antaga m änskli­
ga kroppar. Beröfvade denna m akt hafva de tydli­
gen jämförelsevis få tillfällen a tt komma i besitt­
ning af m änskliga varelser. Synbarligen måste män­
niskans vilja samtycka, innan dessa onda andar kunna
bem äktiga sig henne. Men när de taga någon i be­
sittning, synes viljans makt så nedbrytas, a tt per­
sonen är nästan urståndsatt a tt m otstå deras närvaro
och vidare intrång, äfven om han så önskar. Vår
Herre antyder e tt sådant tillstånd (M att. 12:43—
45), tillkännagifvande, a tt om h järtat fortfarande är
tom t, sedan en ond ande blifvit utdrifven och det
blifvit sopadt och prydt, fara föreligger, a tt den on-
Spiritism — demonism
25
de anden återvänder med flere andra för a tt åter
bemäktiga sig mannen. H äraf nödvändigheten af a tt
hafva Kristus regerande i h järtat, om vi skola hli
bevarade för Mästarens bruk och användas i hans
tjänst.
Tydligen ha dessa onda andar icke ens m akt öfver stumma djur utan någon sorts tillåtelse, ty när
legionen befalldes a tt gå u t från den besatte m an­
nen, begärde de som ett privilegium a tt få taga
svinhjordens kroppar i besittning. Och som svinen
enligt lagen voro orena och olaglig m at för juden,
tillät Herren detta, tvifvelsutan förutseende resul­
tatet och med afsikt a tt gifva oss denna lärdom.
Samma apostel, som talar om dessa onda andar
såsom ” villoandar” och ” lögnens under” (1 Tim.
4 :1 ; 2 Tess. 2 : 9 ; jämför Hes. 13 : 6; 1 Kon. 22: 22,
23), förkunnar oss, a tt hedningarna offra åt dessa
demoner. (1 Kor. 10:20.) Och i sanning finna vi
yttringar af dessa demoner i olika delar af världen.
Ibland kineserna erkännes deras m akt allm änt, och
offer frambäres åt dem, äfven så i Indien och Afrika.
Ibland Nordamerikas indianer i deras vilda tillstånd
verkade dessa onda andar m ycket på samma sätt
som annorstädes. En belysning härpå gifves af m is­
sionär Brainard i en ”Reportto Honorable Society
for Propagating Christian Knowledge” (Rapport till
hederssällskapet för utbredande af kristlig kunskap).
Förklarande hindren och svårigheterna för utbredan­
det af kristendomen bland de indianer, hos hvilka
han verkat, säger h a n :
”Hvad som vidare bidrager till deras motvilja mot
kristendomen, är inflytandet från deras powaws (besvärjare eller spåmän). Dessa personer anses hafva förmåga
att förutsäga framtida händelser, hela de sjuka, ofta
åtminstone, förtrolla, förtjusa eller förgifta människor
till döds genom sina magiska spådomar. I sina olika
26
I bibelns ljus
y ttrin g a r synes deras k raft v ara en satanisk efterapning
af profetians ande, som förlänades försam lingen i tidiga
år. Somliga af dessa spåm än begåfvas med anden i
barndom en, an d ra vid mogen ålder. Dess förvärfvande
synes ej bero på deras egen vilja, ej heller på någon
sträfvan hos den person, som är förem ål för d e n . . . De
äro icke alltid lika under inflytandet af denna ande,
utan den kom m er öfver dem vissa tider. De, som äro
begåfvade med den, anses särskildt gynnade.
Ja g h ar bem ödat mig om a tt vinna någon kännedom
om denna deras besvärjelse och för d e tta ändam ål ut­
fråg at den i min dagbok för den nionde maj omnämnda
mannen, som efter sin omvändelse till kristendomen
sträfv at efter förm åga a tt gifva mig den b ä sta förståelse
om denna sak. Men d et synes v ara e tt sådant orättfär­
dighetens mysterium , a tt jag icke väl kan förstå det och
vet icke ofta, hvilken mening jag skall lägga i de ut­
tryck, han använder. Så långt jag kan förstå, har han
själf icke något k la rt begrepp om saken. Nu har hans
spådom sande läm nat honom.
Å tskilliga gånger kom denna ande öfver honom på ett
särskildt sätt. Då, säger han, v ar han helt och hållet
ljus, och icke en d ast han själf u tan allt omkring honom,
så a tt han kunde se genom m änniskor och visste deras
h jä rta s tan k ar. D essa ” Satans djupheter ” läm nar jag
å t an d ra a tt efter behag utforska. F ör egen del gör
jag icke anspråk på a tt veta, hvilka begrepp böra vidfogas sådana uttryck, och kan ej gissa, hvilken uppfatt­
ning om tingen dessa hafva vid de tillfällen, då de kalla
sig helt och hållet ljus. Men min uttolkare förtäljde
mig, a tt han hört en af dem om tala för en viss indian
hans h jä rta s hem liga tan k ar, som h an aldrig uppenbarat.
N är jag befarat, a t t de voro räd d a för a tt omfatta
kristendom en af fru k tan för a tt blifva förtrollade och
förgiftade, h ar jag strä fv a t a tt b o rtta g a denna fruktan
genom a t t fråg a dem, hvarför deras powaws icke för­
trollade och förgiftade mig, en är de hade så mycket
större orsak a tt h a ta mig på grund af min predikan för
dem och önskan, a tt de skulle blifva k ristna, än hvad
de hade a tt h a ta dem, om de verkligen blefvo det. På
Spiritism — demonism
27
det de m åtte få e tt bevis på Guds utlofvade godhet och
makt till kristnas beskydd, vågade jag utm ana alla
deras powaws och stora makter a tt göra sitt v ärsta först
af allt mot mig. Sålunda arbetad e jag på a tt förstöra
deras inflytande.’5 — Memoirs of Brainard , sid. 348
—361.
New York Sun har innehållit följande berättelse
af kapten C. E. Denny, indianagent för den kana­
densiska regeringen bland svartfotindianerna. Kap­
ten Denny säger:
” Vid min ankom st till de nord v ästra om rådena med
den beridna polisen år 1874 var jag nyfiken a t t utforska,
huru långt dessa ” m edicinm än” kunde gå i sina k onst­
grepp, och äfven hvari de bestodo. Af indianer hörde
jag många sagor om under, utförda af dessa, men det
dröjde länge, innan jag fick tillfälle a tt n ärv ara vid en
af deras ceremonier. In d ian ern a ville icke gärna tillå ta
en hvit man a tt åse någon af deras ” m edicin” -ceremo­
nier. Då jag blef b ä ttre b ekant med åtskilliga stam m ar,
särskildt svartföttem a, fick jag m ånga tillfällen a tt u t­
forska sanningen, beträffande hvad jag h ö rt af dem, och
jag blef sannerligen förvånad öfver hvad jag såg vid
olika tillfällen. Vid m ånga af m edicin-bedrifterna kunde
icke alls något knep förekomma, ty m annen var naken,
med undantag af e tt kläde kring länderna, och jag sa tt
få fot från honom.
Alla indianer tro på sin familje-ande , som a n ta g e r alla
möjliga former, stundom formen af uggla, buffel, bäfver,
räf eller något an n at djur. D enna ande var det, som
gaf dem m akt a tt u tfö ra deras under, och alla trodde
obetingadt på densamma.
Vid ett tillfälle s a tt jag i e tt in d ian tält ensam med en
”medicin” -man af svartfotindianerna. D et var n a tt, och
allt var lugnt i lägret. N atten v ar stilla, med strålande
månsken. Plötsligt började indianen sjunga, och sam­
tidigt begynte hyddan, som var ganska stor, a tt skälfva,
och detta tilltog med sådan styrka, a tt den vaggade
våldsamt och lyftades äfven från grunden först på ena
sidan och sedan på den andra, såsom om e tt dussin par
28
I bibelns ljus
händer ly ftat den på utsidan. D e tta slutade efter ett
par m inuter, då jag sprang ut, väntande a tt på utsidan
finna n åg ra indianer, som spelat mig e tt spratt, Till
min förvåning fanns dock icke en själ i sikte, och hvad
som ännu mer förvirrade mig var, a tt hyddan vid en
undersökning befanns v ara stad ig t fästad vid grunden,
och det var omöjligt för hvilket som helst an tal män­
niskor a tt ha fly tta t och å te r n ed satt pluggarna på så
ko rt tid. Ja g gick icke å te r in i hyddan denna natt, som
saken syntes, m inst sagdt, kuslig.
Vid e tt an n at tillfälle besökte jag en hydda, hvarest
en ” m edicin-rökning” var i görningen. D et fanns omkring tolf indianer i hyddan. E fter a tt rökningen slutat,
placerades en tom k o pparkittel, omkring tv å fot djup
och lika eller något m indre bred, på den sprakande
elden i m idten af hyddan. M edicin-mannen, som var
afklädd, med undantag af e tt kläde kring sina länder,
sjöng hela denna tid en ” m edicin” med en låg röst.
E fter en k o rt stund blef k itteln rödhet, och med en
stång genom dess h an d tag blef den i d etta tillstånd lyfta d från elden och sattes på m arken så n ä ra mig, att
h e tta n v ar n ästan odräglig. D å stången dragits ur,
reste sig m edicin-mannen, och ännu sjungande sin sång
steg han med sina nakna fö tte r i den rödheta kitteln
och dansade däri tv å eller tre m inuter, ännu sjungande
till ackom panjem ang af de indianska trum m orna. Jag
var så n ära, som jag förut sagt, a tt h e tta n från kitteln
var n ästan outhärdlig, och jag öfvervakade utförandet
noggrant och såg denne indian dansa flera m inuter med
sina b a ra fö tte r i kitteln. Vid ur stigandet syntes han
icke alls sämre, men huru han utförde handlingen var
och ä r ännu en g å ta för m ig.”
Dylika bedrifter utföras i Indien af fetisch-män
” under kontroll” , och prof gifvas af ” ande-medier”
” under kontroll” , stundom bestående i handterandet
af eld, rödhett glas etc. med blotta händerna utan
skada. Gud har beskyddat sina trogna i eldsflammor
(Dan. 3 :1 9 —27), och det synes, a tt han icke alltid
hindrar Satan a tt göra bruk af sådan m akt.
Spiritism — demonism
29
D :r Ashmore, med lång erfarenhet som missionär
i Kina, sä g er:
”Jag tviflar icke alls på a tt kineserna underhålla di­
rekt förbindelse med an d ar af en annan värld. De föregifva aldrig, a tt det är deras aflidna vänners andar.
Sjalfva intaga de en viss ställning och tra k ta efter a t t
blifva besatta af dessa andar. Ja g h a r sett dem i vissa
tillstånd inbjuda andarna a tt komma och bo i dem. De
ras ögon blifva vilda, anletsdragen förvridna, och de u t­
ösa ett språk, som antages v ara y ttran d en af a n d a rn a.”
E tt gammalt nummer af Youth’s Day Spring in­
nehåller ett bref från en missionär, som beskrifver
tillståndet hos afrikanerna vid Gaboonfloden inför
dödens ankomst. Han säger:
”Kummet var fullt med kvinnor, som gräto på det
mest fromma sä tt och anropade sina döda fäders och
andra dödas samt alla andar, på hvilka de trodde, Ologo,
Njembi, Abambo och Miwii, a tt frälsa m annen från
döden.”
En wesleyansk missionär, m r W hite, s ä g e r:
f,På Nya Zeeland finns en klass m änniskor, kallade
Eruku, d. v. s. p räster. D essa föregifva sig hafva um­
gänge med hädangångna a n d a r.”
Ingen del af m änskligheten har g å tt fri från dessa
demoners anfall, och deras inflytande är alltid skad­
ligt. Indien är fullt däraf. På en tid var tron på
demonbesittning så allm änt utbredd, a tt den. ro­
mersk-katolska kyrkan form ligt praktiserade ” exor­
cism” eller utkastandet af demoner genom sina
präster.
Den första upptecknade ande-yttring skedde i
Eden, då Satan vid frestandet af moder Eva använde
eller ” anfäktade” ormen. Moder Eva förklarade,
att hon bedrogs af ormens svek. Gud erkände för­
klaringen som sann och dömde ormen, som då blef
den symboliska representanten för Satan. Som lög-
30
I bibelns ljus
nens fader tog han där en orm i besittning för att
bedraga och leda Eva till a tt icke tro Guds befall,
ning genom den falska försäkran: ” Ingalunda sko­
len I d ö !” Så alltsedan, äfven om han bytt om me­
toder och medier, allt för a tt bedraga — att för­
blinda m änniskornas sinnen, på det att icke Guds
godhets härliga ljuis, såsom det fram lyser i vår Herre
Jesu K risti ansikte, skulle lysa öfver dem.
Herren vare tack för löftet, a tt Guds rike i sin
tid skall upprättas på jorden genom vår Herre Jesus
och hans då fullständiga och förhärligade försam­
ling, och a tt ett af detta rikes första verk, förbere­
dande välsignandet af ” alla släkter på jorden” , skall
blifva a tt binda den gamle ormen, djäfyulen och Sa­
tan, på det han icke mer må förvilla folken under
de tusen åren för K risti regering, då till slut alla
m änniskor skola hafva bibringats en klar kunskap
om sanningen och fått e tt fullt tillfälle a tt utnyttja
det nya förbundets nådefulla anordningar, hvilket
garanterades på Golgata genom K risti dyra blod.
U nder det nam net ” gamle ormen” inbegriper Sa­
tan, ” djäflarnas furste” , brukas det här tydligen
såsom liktydigt med alla syndfulla verkningar och
krafter, som ha sitt upphof i honom. Det inbegriper
därför alla legioner ” onda andar” , ” förtrogna an­
dar” och ” bedrägliga andar” .
Såsom e tt svekfullt inflytande under Satans kon­
troll är spiritism förutsagdt af aposteln Paulus. Se­
dan han talat om Satans verk i det stora affallet, af
hvilket påfvedömet, syndens m änniska, orättfärdig­
hetens hemlighet*, är hufvudcentrum , slutbehand­
lar han sitt ämne genom a tt fram hålla, a tt Satan
mot slutet af denna ålder skulle beviljas särskild
frihet a tt bedraga genom ovanliga konstgrepp alla
* Se “Studier i S k r i f t e n del II, kap. 9, sid. 277—374.
Spiritism — demonism
31
dem, som blifvit högeligen gynnade med Gnds ord
men uraktlåtit a tt värdera och bruka det. Han sä­
ger: ” Fördenskull skall Gud sända dem kraftig vill­
farelse [verksamt bedrägeri], så a tt de skola tro lög­
nen, på det a tt alla må varda dömda, som icke hafva
trott sanningen utan haft sin lust i orättfärdigheten
[lära eller praktik].” — 2 Tess. 2: 11, 12.
Vi böra icke alls förvåna oss, om senare y ttringar
af mörkrets m akter, förskapade till ljusets och fram ­
åtskridandets änglar, skola blifva mycket mera sken­
fagra och vilseledande än allt hittills försökt. Vi
göra väl i att minnas apostelns ord: ” Vi strida icke
mot kött och blod utan mot mörkrets väldigheter,
mot den ondes andem akter i him larym derna.” —
Ef. 6: 12.
År 1842, sex år innan ” modern spiritism ” böljade
verka, skref Edward Bickerstedt, en Guds tjänare
och forskare af hans ord:
” Seende på tidens tecken och det långa försum m andet
och onaturliga förnekandet af all angelisk tjä n s t eller
andligt inflytande och på de u ttryckliga förutsägelserna
om falska K rister och falska profeter, som skola göra tec­
ken och under, sd att de, om möjligt, skulle bedraga
äfven de utvalda , och a tt n ä r m änniskor icke mottaga
kärlek till sanning en, att de må blifva frälsta, Gud
skulle sända dem kraftig villfarelse, så att de skola tro
lögnen, kan jag icke an n at än tänka, a tt det gifves en
smärtsam utsikt till en plötslig tillbakagång och till e tt
religiöst omslag från den närvarande otron och misstron
till en onaturlig och onäm nbar lättrogenhet
Satan är den, som inspirerar och understödjer
hvarje antikrist. Han ledde dem, som hade kärlek
till villfarelse mer än sanningen, till a tt organisera
den stora antikrist, påfvedömet, det symboliska vild­
djuret i Upp. 13. Så verkar han nu för a tt fram ­
ställa en protestantisk ” vilddjurets bild” med l i f ,
som kommer a tt sam arbeta med den hufvudsakliga
32
I bibelns ljus
antikrist. Med dessa torde förenas mörkrets makter
Inf tens m akter, de lögnaktiga och förledande andarna, verkande på något eller flera olika sätt — spiri­
tism, kristlig vetenskap, teosofi, hypnotism etc.
Den romersk-katolske professor Coppens vid
Creightonuniversitetet föredrog nyligen en afhandling om ” Vetenskap-ens gränsland” , livarifrån vi
göra följande utdrag beträffande spiritismens före­
teelse :
” H vad skola vi tä n k a om a rte n hos spiritism en med
dess ande-knackningar, borddans, ande-företeelser och
så vidare ? K unna de fakta, som icke äro något svek
utan verkligheter, förklaras genom n aturens lagar, ma­
teriella k rafters och m änniskors fö rm å g a 1? Allt, som kan
göras af de skickligaste vetenskapsm än, af de mest be­
stäm da m aterialister, som tro hvarken på Gud eller de­
moner, så väl som af de m est sam vetsgranna kristna,
h a r endast tjä n a t till a tt fram lägga tydliga bevis på att
verkningar fram bringas, som ej mer kunna tillskrifvas
n atu rlig a k rafter, än talförm åga och afsikt kunna till­
skrifvas e tt stycke trä. E n vetenskaplig princip kastar
m ycket ljus öfver a rte n hos dessa handlingar, nämligen
a tt hvarje verkan m åste hafva en m otsvarande orsak.
N är verkan utvisar kunskap och plan, m åste orsaken
vara e tt in telligent väsen. M ånga af dessa under utvisa
nu tydligen kunskap och plan, därför är orsaken helt
säk ert begåfvad med tankeförm åga.
E tt bord kan icke förstå och svara på frågor. Det kan
icke flytta sig på en persons befallning. E tt medium
kan icke ta la e tt språk, som det aldrig lärt, ej heller
känna till den fördolda sjukdom en hos en aflägsen pa­
tien t, ej heller föreskrifva passande läkem edel utan kun­
skap om medicin. Dessa verkningar, n är de verkligen
existera, m åste därför tillskrifvas andra tänkande väsen
än de närvarande synliga personerna, därför osynliga
väsen, an d ar från en annan värld.
H vilka äro dessa väsen ‘l Gud och hans heliga änglar
kunna ej verka dessa usla under, en osund nyfikenhets
Spiritism — demonism
33
föda, ej heller kunde de ställa sig själfva till fromma
människors förfogande för a tt u tnötas som apor vid en
förevisning. De andar, som fram m anas vid seancerna,
äro fördärfvade andar. S p iritistern a själfva säga oss,
att de äro lögnaktiga andar. D essa lögnaktiga an d ar
föregifva, att de äro de hädangångnas själar, men hvem
kan tro deras vittnesbörd, om de äro lögnaktiga andar,
som de erkännas vara. H ela denna förening af svek och
vidskepelse är helt enkelt e tt förnyande i m odern d räk t
af ett mycket gam m alt bedrägeri bland m änniskorna,
det nämligen a tt gäckas med deras kraf på underverk.
Många anse dem vara nya u p ptäckter, säregna för vår
upplysta tid. Åh, denna ande-skrifning h ar vid sträckt
utöfvats i det förm örkade, hedniska Kina under å rh u n d ­
raden och utöfvas ännu, m edan äfven afrikaner och hin­
duer äro stora m ästare i borddans. D et är h elt enkelt
förnyandet af gammal trolldom , som trollkarlen Simon
praktiserade på P e tri tid, hvilken ock florerade i Efesus,
då Paulus predikade evangelium där. Den är ännu äldre,
ty just för dessa styggelser anbefallde Gud ju d arn a på
Moses tid att u tro ta kananeerna och andra inbyggare i
löftets land.,,
Modern spiritism och dess tendenser.
Spiritisterna göra anspråk på a tt spiritismen är
det nya evangelium, som inom kort skall omhvälfva
världen i socialt, religiöst och politiskt af seende.
Men som vi redan sett, har spiritismen under olika
former länge haft sitt grepp öfver världen och burit
dålig frukt i hvarje fall. För nära femtio år sedan
inträffade de första knackningarna i Rochester, N.
Y., och gåfvo upphofvet till hvad som för närvaran­
de i Förenta Staterna benämnes ” spiritism ” . Det
började med sällsamma röster i e tt ” spökhus” . Först
svarade en liten flicka, som tilltalade den osedda upphofsmannen till rösterna såsom ” Gamla Splithof” .
Den blef hastigt populär, och domare, doktorer, lag­
karlar, predikanter och hundratusental andra blefvo
34
I bibelns ljus
snart dess dyrkare, tills vänner och fiender förkla­
rade, a tt dess anhängare uppgingo till öfver tio mil­
lioner. Många tro på de dödas medvetenhet, äro
okunniga om skriftens läror angående de döda och
förbudet mot a tt underhålla förbindelse med medier,
och allmänt tro de icke på onda andars tillvaro. När
de sedan fått tillfredsställande bevis för a tt i deras
midt funnos öfvernaturliga m akter, uppenbarade
genom knackningar, horddans, skifferskrift, svar på
frågor genom medier, clairvoyanter etc., är det icke
alls underligt, a tt intelligenta män och kvinnor skul­
le tro dessa osynliga m akter, som önska samtala med
dem, vara, hvad de gifva sig ut för, nämligen deras
aflidna vänner. Åfven om vi medgifva, a tt det fin­
nes vissa taskspelarknep och svek i dylika afseenden,
kunna vi ej förundra oss, att intelligenta människor
skulle tro sina egna sinnen med hänsyn till fall, som
de personligen utforskat.
Som en följd häraf voro m ånga Guds barn för en
tid i stor fara på grund af sin brist uti a tt aktgifva
på Guds vittnesbörds sanna ord (bibeln) rörande
detta ämne. De personifierande andarna synas i bör­
jan hafva varit m ycket omsorgsfulla med att hän­
visa till bibeln och rådde stundom de religiösa, som
bevistade seancer, a tt läsa mera i bibeln, bedja mera
etc. Men detta skedde endast för a tt häfva deras
m isstankar och fruktan och få dem fullständigare
under sitt inflytande. Småningom blefvo lärorna
allt mera lösa, och forskaren läto de förstå, att bi­
beln väl var bättre än ingenting för den olärda, oin­
vigda världen, men för dem, som få tt förbindelse
direkt med andarna, var bibeln värdelös — ja, dess
värre, ett hinder.
En med ämnet förtrogen skriftställare har träf­
fande sagt om spiritism :
” E tt system, som börjar med lä tta , menlösa, lekfulla
Spiritism — demonism
35
och obetydliga handlingar och förbindelser, men som
slutar med a tt förleda sina efterföljare till a tt förneka
”den Herre, som köpt dem”, och a tt fö rk asta Guds ord,
som lefver och förblifver alltid, läm nar bevis på a tt det
finnes e tt sto rt syftemål under alla dess fantastisk a knep,
samt a tt den gamle ormens k raft, som är en lögnare från
begynnelsen, torde stå bakom alla dessa lekfulla och obe
tydliga m eddelanden, hvilka genom a tt egga nyfikenhet
och skapa förtroende invagga de ärliga men lättled d a
kritiklösa själarna till sömn, till dess de ödesdigert om ­
ringats af fienden till all rättfärd ig h et. ”
Inseende, att en ny hushållning håller på a tt öpp­
nas, voro dessa demoner, som föreställde de döda,
icke sena a tt bruka sin kunskap så långt som möj­
ligt för a tt framföra sin egen sak och förklarade
fritt, a tt en ny hushållning var för handen, och
fram,ställde spiritismen såsom den ledande ängel,
som skulle föra m änskligheten lyckligt och väl därin. Åfven hafva de icke tvekat förklara, a tt den
nya hushållningen innebär den nuvarande sociala
ordningens fullständiga ruin och upprättandet af
spiritismen såsom den nya ordningen. I några fall
ha de icke tvekat meddela K risti andra ankomst, då
de tänkte, det skulle tjäna deras syftemål, och åt­
minstone vid e tt tillfälle framhölls det bestäm dt, a tt
Kristus hade kommit för andra gången. Det an­
tyddes också, a tt de voro färdiga, om någon önska­
de det, att förläna förbindelse med K ristus genom
mediet.
Många af Herrens folk hafva blifvit frälsta från
att insnärjas uti detta stora onda genom, hvad vi
må benämna, deras egen andliga känsla, hvarigenom
de upptäckte, att det i förbindelse med spiritismen
fanns något fullkom ligt stridande mot Herrens ande
och Guds ords grundtanke. Em ellertid kunna vi
tryggt förlita oss på styrkan af H errens löfte, a tt
36
I bibelns ljus
ingen af de fullt invigda, de ” utvalda” , tillätes att
blifva fullt insnärjd. — M att. 24: 24.
Spiritismens skarpt markerade benägenhet för fri
kärlek bringade den i allm änt vanrykte bland rena
sinnen. De slöto, a tt om de dödas inflytande be­
hörigt framställdes i några af spiritismens lefvande
försvarare, — då måste det sociala tillståndet bortom
dödens förlåt vara mycket sämre, m ycket orenare,
än i det närvarande lifvet i stället för bättre, som
dessa demonandar förklara.
Vi kunde göra talrika anföranden från spiritistskrifter, utvisande, a tt den helt förnekar bibeln,
och a tt den står i rak strid mot dess läror, att den
förnekat Guds själfva tillvaro och i stället lär blott
en god princip, sam t a tt hvarje m änniska är en gud.
Den förnekar försoningen och K risti herravälde, me­
dan den förklarar, att han var ett ande-medium af
en lägre ordning. Vidare kunde öfverflödande vitt­
nesbörd anföras från framstående spiritister, bestyr­
kande, a tt spiritismens tendenser äro ytterst fördärfbringande. Vi nöja oss med e tt.
H är anföres ett sådant af J . T. W hitney, redaktör
för Pahtjirider (N. Y .). Som han varit en varm och
tydligen hederlig bekännare och försvarare af spiritismen under en lång tid och väl bekant med dess
dyrkare, är det svårt a tt draga hans vittnesbörd i
tvifvelsmål. Han säger:
” E fter en lång och b eständig iakttagelse tvingas vi
a tt nu u tta la vår uppriktiga öfvertygelse, då vi under
m ånader och år sett dess tillv äx t och dess praktiska
verkningar på dess tillbedjare, anhängare och medier.
Och den är, a tt de uppenbarelser, som komma genom
erkända medier, hvilka betecknas som m edier för knack­
ningar, borddans, skrifning och hänryckning, hafva ett
skadligt inflytande öfver alla, som tro pä dem , och ska­
pa tv ed räk t och förvirring, a tt lejonparten af dessa läror
innehåller falska idéer, godkänner själfviska personliga
Spiritism — demonism
37
handlingar och instäm m er i teorier och principer, hvilka,
då de genomföras, förnedra och göra m änniskan föga
bättre än djuren. D essa äro n åg ra bland den m oderna
spiritismens frukter . . .
Iakttagande, som vi ha gjort, den fortgående utveck­
lingen hos dess anhängare, i synnerhet dess m edier, från
ett lif af sedlighet till e tt lif af sinnlighet och omoralisk­
het, samt huru den småningom och varsam t undergräfver
grundvalarna för goda principer, blicka vi med b e stö rt­
ning tillbaka på den genom gripande förändring, som inom
få månader åstadkom m es hos individerna. Ty dess be­
nägenhet är a tt godkänna och instäm m a i hvarje indivi­
duell handling och k a ra k tä r, huru goda eller dåliga
dessa handlingar än må v a ra .”
Han fo rtsätter, sägande : ” Vi vilja höja en varnande
röst, och om vår ringa ställning som ledare för en offent­
lig tidning, v årt (förra) kända försvar för spiritism en,
vår erfarenhet och den fram stående del, vi ta g it bland
dess anhängare, sam t den ärlighet och oförskräckthet,
med hvilken vi ha försvarat saken, torde väga något, ön­
ska vi, att vår mening må m ottagas, och de, som motståndslöst glida ned åt förstörelsens brusande ström drag,
borde stanna, innan det är för sent, och räd d a sig från
det ödeläggande inflytande, som dessa uppenbarelser
förorsaka.”
Så djärft och öppet omoraliska blefvo några af
spiritismens framstående representanter, särskildt
de kvinnliga medierna (och de flesta af dess medier
äro kvinnor), a tt det stötte den civiliserade världens
moraliska känsla, och för en tid af tog demonism un­
der namn af ” spiritism ” . Nu, då dess föregående
har förgätits eller förnekas, lefver den upp igen men
efter något olika linier. Den nya metoden synes
bestå i a tt hafva mindre borddans och knackningar
samt färre medier eller snarare a tt göra hvarje tro­
ende till ett medium genom bruket af mekaniska
hjälpmedel. Nästan alla forskare i ämnet försäkras
verkligen, att de skulle blifva utm ärkta medier.
38
I bibelns ljus
D etta smicker är tvifvelsutan ämnadt till a tt få dera
a tt nappa. Ty förm ågan a tt göra ” under” har en
stor tjuskraft, särskildt för folk af m edelmåttig na­
turlig begåfning. Påståendet är icke heller osant.
Inga utom idioter äro så dumma och okunniga, att
de ej kunna användas som medier. Och de torde blifva m äktiga medier i den mån, de lydigt gifva sig
under dessa ” villoandars” och deras ” onda andars
lärors” ” kontroll” och ” äro fångna” af Satan under
hans vilja. — 2 Tim. 2: 26.
U ttrycket ” villoandar” är m ycket träffande. Från
nyfiket tidsfördrif och besvarandet af frågor, stun­
dom fullkom ligt sannfärdigt, fortsätta de med att
förvärfva sina offers förtroende och a tt på e tt vin­
nande sätt bryta ned viljans m akt och göra dem till
slafvar. Sedan tyrannisera de på det m est djäfvnlska sätt, som leder till utsväfningar af alla slag.
Skulle samvetet protestera eller försök göras till att
blifva fri från detta slafveri, af kastas masken, och
offret hånas med sitt fall, intalas, a tt det finnes intet
hopp mer, samt a tt dess enda fram tida nöje måste
bestå i diabolism (umgänge med djäflar), och under
allt anföres skriften skickligt för att skenbart be­
styrka detta.
E tt sådant fall hade författaren tillfälle att iakt­
taga år 1895. En gentleman, som tillfälligtvis be­
sökte vår predikan, begärde ett samtal för sin sys­
ter, som han för detta ändamål skulle föra från Cle­
veland. Hon anfäktades, sade han, af den förvil­
lelsen, a tt hon hade begått oförlåtlig synd, och han
hoppades, vi kunde befria hennes sinne från den
tanken, som stundom gjorde henne ” vild” .
Vi
sam tyckte, och hon kom. Hon samtalade nog för­
nu ftig t men försäkrade oss, a tt hennes tillstånd var
hopplöst. Vi förklarade de skriftställen, som be­
röra ” synd till döds” , och sträfvade a tt visa henne,
Spiritism — demonism
39
att hon aldrig haft tillräckligt ljus för a tt komma
under densamma, men vi kunde icke göra några
framsteg. Hon förklarade, a tt hon en gång varit
i ett tillstånd, a tt hon kunde frälsas, men var det
icke längre.
Hon berättade oss, huru hon i Kalifornien träffat
en man, som hade en förtrolig ande och ockulta
(hemliga) makter. Till en början trodde hon icke
men blef sedermera hans m edarbetare i hemliga
trolldomskonster och hade slutligen förledt och ska­
dat en kär kvinnlig vän. Sedan hade ånger gripit
henne, och hon hade torterats, tidtals varit ursinnig,
och hoppet hade för alltid flytt. Innan hon lämnade
oss, syntes hon något tröstad af hvad vi fram ställde
för henne om Guds deltagande och den rika anord­
ning, som tillredts i det på Golgata gifna dterlösningspriset för alla. Men sedan ha vi hört, a tt hon
åter förlorat hopp och blifvit förd till en asyl för
att förhindras från a tt taga sitt eget lif. Hon kunde
icke lämnas allena. Hon ville kasta sig hufvudstupa
ned från fönster eller, medan hon lugnt gick på
gatan, under passerande åkdon. D etta påminner oss
om fallet, som omnämnes i Mark. 9: 22. Vi hafva
sedan beklagat, a tt vi i stället för a tt blott resonera
med den stackars kvinnan icke också i Herrens
namn besvuro den onde anden, som tydligen besatt
henne, att gå ut, eller om detta misslyckats, a tt vi
åtminstone hade undervisat och hjälpt henne till
att bruka sin viljas m akt a tt m otstå demonen.
Det finnes goda andar, som skriften fritt förkla­
rar, och dessa heliga änglar äro anbefallda a tt be­
skydda alla dem, som äro fullt invigda åt Herren.
Dessa verka likväl icke i mörker, ej heller genom
,,medier,, utan hafva bättre sysselsättning än att
tippa bord, knacka ut svar på dåraktiga frågor och
40
I bibelns ljus
roa m änskligheten. ” Äro de icke alla tjänstean
dar, som utsändas till tjänst för deras skull, som
skola ärfva frälsn in g ?” (Ebr. 1: 14.) Det gifve8
dock intet löfte om a tt söka eller vänta meddelande
från dessa heliga änglavakter, ty Gud vill, att hans
” utvalda” skola vandra i tro och icke genom ovan­
liga företeelser, syner eller ljud. För detta ända­
mål har han beredt sitt ord såsom e tt kunskapens
förrådshus, hvarifrån hans trogna skola blifva för­
sedda med ” m at i rä tt tid ” , och han förklarar det
vara tillräckligt för a tt Guds människa må vara full­
bordad, till allt godt verk skicklig. — 2 Tim. 3: 17.
Vidare må det fastslås som ett säkert tecken på
ondt (antingen uppspirande eller utveckladt), då
någon söker a tt få kontroll öfver en annans vilja
och sinne — såsom i mesmerism, ande-mediumskap,
hypnotism och dylikt. H erren respekterar vår per­
sonlighet och vädjar till den samt påyrkar själfkontroll i harmoni med de rättfärdighetens princi­
per, som äro nedlagda i hans ord. Men spiritismen
fordrar ett öfvergifvande af s/aZ/’-kontroll till för­
mån för ande-kontroll. Ingen med vanlig klokhet
skulle våga att uppgifva sitt sinnes och sin viljas
användning och kontroll till medmänniskor, ännu
mindre till osedda m akter, som blott föregifva sig
vara goda, stora och visa. Ingen kristen, som har
något förtroende till bibeln som Guds inspirerade
ord, borde öfverlämna sig själf åt dessa inflytelser
som ett ” medium” eller ens forska i det, som Guds
ord gifver oss så uttryckliga varningar för — då det
är en väg, som leder från Gud och rättfärdighet till
synd och andlig, moralisk samt kroppslig ruin.
En af de enkla moderna planerna för a tt uppväcka
intresse och leda till fullare ” m ediumskap” , ” be­
satth et” och ” kontroll” beskrifves i e tt bref till
författaren från en kristen dam, skollärarinna i
Spiritism — demonism
41
Georgia och d ju p t in tre s s e ra d fo rsk a re i G uds tid såldersplan. H on s k rifv e r:
”Jag har på, sistone haft en något sällsam och kanske
ovislig erfarenhet. Min mans broder är spiritist, läser
’Den framskridna tä n k a re n ’ och ä r alldeles fullproppad
med dess läror. N är jag besökte honom, läste han
artiklar därur och ville v eta min mening om dem, särskildt de personers artik lar, som gjorde anspråk på a tt
hafva fått budskapen från ’aflidna vänner’ genom me­
diers bistånd. Nu har jag aldrig tr o tt det vara ’idel
humbug’, såsom somliga göra, ehuru m ånga svek äro
förbundna därmed. Ty det synes mig, a tt bibeln tydligt
lår, att andar hafva haft och hafva m akt a tt m eddela
sig med människor. Jag h ar sagt honom, a tt jag trodde
dessa meddelanden komma från fallna änglar, som p er­
sonifiera de döda i syfte a tt bedraga m änniskor till
att tro Satans gam la lögn: ’Ingalunda skolen I dö.’
Men som min svåger icke godkänner bibeln såsom Guds
ord, hade min åsikt icke m ycket värde för honom. H ans
hustru (som fast tro r enligt ” St. i S k r.” ) ä r m ycket be
svarad öfver hans tro, och båda ha funnit sin skiljaktiga
ståndpunkt allt annat än behaglig, äfven om hans hustru
med trohet till sanningen undviker äm net så mycket
som möjligt. Någon tid sedan köpte han en psykograf,
ett instrument, som af m edier användes till meddelelse
med andar, men han kunde icke b ruka den.
För några dagar sedan sattes den i m ina händer, och
som jag fann, a tt jag var e tt medium, beslöt jag a tt
’pröfva andarna’. [D etta är en o rä tt tilläm pning af skrif­
ten, hvilket senare visas. Författaren.'] D et första, den
sade mig, var, a tt det fanns en värdefull guldm ina på
vår plats. D etta öfverraskade mig icke, ty vi hade
hört, att en ’åd er’ fanns därstädes. Den beskref nog­
grant stället, där man borde gräfva. Å dern skulle fin­
nas på endats 7 V2 fots djup under ytan. D e tta vore ej
svårt a tt pröfva. Så gaf den mig någ ra skriftställen,
Kol. 1 : 4 , 5 sam t 2 : 4 . Ja g frågade, hvad det m enades
med ’förledande ta l’, och fick till sv ar: bellamism*,
* Efter Bellamy, amerikansk socalistisk författare.
42
I bibelns ljus
kristlig vetenskap, spiritism , ingersolism etc. Jag frå­
gade, hvem som talade, och fick till svar, Epafras.
D e tta syntes icke vidare behaga min svåger, och han
sade, a tt han skulle önska höra någon, som vi hade
känt. Ja g frågade, om någon sådan var närvarande.
’Ja , E astm an’, blef svaret. Denne var en främling för
mig, men min svåger och hans hustru, de enda närva
rande för öfrigt, voro båda b ek an ta med honom. Till
frågad, hvad han önskade säga, anförde han Tit. 3: 5
och sade, a tt läran i ” St. i S k r.” är sann, och att hans
rikedom hade h in d rat honom från a tt vinna den höga
kallelsens pris. E huru en medlem af församlingen an­
sågs han icke v ara en m ycket god kristen, sade han.
N ästa dag försökte jag å te r psykografen och under­
rättad es, a tt en k är väninna, som i m ånga å r bott i min
närhet, talad e till mig. Hon b ad mig skr if va till hennes
man och säga honom, a tt en viss nam ngifven gosse utöfvade e tt dåligt inflytande öfver deras gosse. Hon be­
rätta d e mig, a tt min man, som är i Florida, hade skadat
sig och v ar m ycket klen. (I förgår fick jag bref från ho­
nom, som b estyrkte d etta.) V idare beklagade hon, att
hon icke enligt min önskan ägnat tillbörlig uppmärksam­
h et å t ” St. i S k r.” , och sade, a tt hon hade tillvaro på det
angeliska planet. Åfven hon b e rä tta d e mig om ’minan’.
Jag frågade, om hon kände en, som kallade sig Eastman.
Hon sade ja men tilläde, a tt det var en bedräglig ande.
som personifierade honom, och a tt jag gjorde bäst i att
icke använda de medel, hvarigenom jag kunde få sådana
meddelanden. En annan, som påstod sig vara Kefas,
citerade Daniels första kapitel, och å te r en, som gjorde
anspråk på a tt v ara min fader, sade i hufvudsak det
samma. Om guldm inan talad e alla lika, och alla be­
kände sig tro p å K ristus och sade, a tt ” St. i Skr.” är en
rä tt tolkning af Guds ord. De påstodo också, att jaj.
icke gjorde det b ästa bruk af en af mina ’gåfvor’ — «tt
undervisa. D etta borde jag göra offentligt så väl som
enskildt, men jag varnades med 1 Kor. 3: 7 och Ef. 4: 2.
U nder den lilla tid, jag experim enterade med instru­
m entet, fick jag veta m ånga tin g (af hvilka n ågra få icke
voro sanna). D et skulle ta g a alltför mycket af eder
Spiritism — demonism
43
tid att berätta därom. Å tskilliga an d ar förklarade, a tt
de skulle hela sjuka genom mig, om jag b lo tt ville
lita pä dem. En hel del skriftställen citerades, alla
mycket passande för dem, för hvilka de voro a fs e d d a ;
men djäfvulen anförde skriften för K ristus. Ja g tro r
ännu detsamma som förut, innan jag försökte andarna.
Jag var blott icke säker p å a tt fallna änglar skulle till­
stå, äfven i af sikt a tt bedraga, a tt K ristus hade ’kom­
mit i köttet’, men de synas nu vilja det. A ntagligen
syftar 1 Joh. 4: 1—3 uteslutande på m änniskors läror.
Naturligtvis skulle det v ara m öjligt för dem, som få
’del i den första uppståndelsen’ a tt ta la genom en så­
dan uppfinning, men är det sannolikt, a tt de ville? Ja g
skulle vara glad a tt få höra eder åsikt härom.
Hvad jag erfarit bidrager till a tt stad fästa eder fram
ställning — a tt m eddelandena komma från fallna äng
lar. De äro mycket opålitliga. Man m åste känna, huru
omöjligt det skall blifva för den, som icke h ar en säker
grundval för sin tro, a tt kunna ’stå ’ i dessa evangelieåldems sista d ag ar.”
[Detta ställe i 1 Joh. 4: 1—3 har afseende på
människor, — läror bland m änniskor. H är bör an­
märkas, att de onda andarna icke endast ha kun­
skap om närvarande händelser utan också förmedels
någon förmåga om de närm ast föreliggande. E nligt
vår kännedom ha vid ett tillfälle två dödsfall förut­
sagts inom ett år. Den ena af parterna dog, den
andra blef allvarsamt sjuk men tillfrisknade. Å t­
skillig makt ligger i Satans hand, men den är be­
gränsad. Jäm för Ebr. 2: 14; Ps. 97: 10; 116: 15
och Job 2: 3—6.]
Här ha vi en belysning på dessa demoners lömska
tillvägagångssätt. I likhet med Satan och de onda
andarna på Jesu tid bekände de K ristus och sanning­
en. På samma sätt följde den ” besatta’’ kvinnan
Paulus och Silas i flera dagar och ropade, som san­
ning var: ” Dessa m änniskor äro Guds, den Högstes,
tjänare, som för oss förkunna frälsningens v ä g .”
44
I bibelns ljus
(Apg. 16: 16— 18.) Utom detta kunde vi anföra
öfverflödande bevis för a tt de äro redo att bekräfta
och godkänna nästan hvilken som helst låra eller
teori, som den frågande håller dyrbar, allt i afsikt
a tt vinna hans förtroende och sålunda en fullare
m akt öfver honom.
” Guldm inan” utgjorde e tt lockbete för att väcka
och behålla intresset. Det är tvifvelaktigt, huruvida
de fallna änglarna kunna se djupare ned i jorden
än människor. N aturligtvis kan det hända, aft så
m ycket guld finnes i hvilken som helst af Georgias
guldådror, a tt driften kunde betala s ig ; men i all­
m änhet ha grufspekulanter och petroleumsökare,
som låtit sig ledas af andar, eller som användt slag­
ruta, gjort den erfarenheten, a tt de till slut förlorat
pengar genom a tt följa sådan ledning. Slutsatsen
måste därför blifva. den, a tt om dessa ” lögnaktiga
andar” icke bedraga genom a tt missrepresentera sig
själfva såsom ägande kunskap, då de ingen hafva,
så äga de i sin illvilja lika stort nöje uti att såsom
” villoandär” göra m änniskor till andliga och mora­
liska vrak som a tt bringa dem ekonomisk ruin.
L ögnaktiga andar förtjäna under alla omständig­
heter lika litet tilltro som lögnaktiga människor.
Beträffande rådet a tt ” lära” frukta vi för, då
rådet kom från detta håll, a tt demonerna sågo hos
systern en svaghet i denna riktning, där hon lättast
kunde anfallas. Märk deras list. De sökte att skyd­
da sig för m isstankar genom a tt anföra skriftställen,
som förmana till ödmjukhet.
Folk behöfver i sanning lärdom, och alla under­
visare äro ” lärare” , men det är m ycket farligt för
hvem som helst a tt betrakta sig själf som en lärare.
Det är långt bättre för enhvar a tt anse sig som en
lärjunge i K risti, den store lärarens, skola och vara
villig att lära af honom genom bvilket redskap som
S pir it ism— demonism
45
bekt samt att af honom användas till a tt hjälpa
och förklara för andra hans läror. Enhvar, som lär
nigot af Herren, bör förkunna det för andra, icke
frambärande det som sin egen visdom och lära utan
Herrens och sig själf blott som en kanal, som gladt
befordrar lifvets vatten till andra. In te t undier,
att den heliga anden m anar oss : ” Blifve icke, mina
bröder, många af eder lärare, vetande, a tt vi [lärare]
skola få strängare dom [eller strängare pröfning].”
- J a k . 3: 1.
Med tanken på a tt lära andra är tanken på öfverlägsen visdom nära förenad. Detta har från begyn­
nelsen varit Satans lockbete. Som belöning för
olydnad lofvade han moder Eva: ” 1 blifven [visa]
såsom Gud.” Frestelsen bestod däri, att Eva för­
nam af hans argum ent, a tt den förbjudna frukten
var önskvärd, ”eftersom man fick förstånd där a f \
Men Satans visdom är icke a tt önska. Den är ” jor­
disk, sinnlig, djäfvulsk” , h vilket m ånga alltför sent
hafva upptäckt. Den visdom, som kommer från ofvan, ” är däremot först kysk, sedan fridsam, foglig,
eftergifven, full af barm härtighet och goda frukter,
tvifvelfri och oskrym tad” . (Jak. 3: 15, 17.) In te t
under, att den inspirerade aposteln sk re f: ” Men jag
fruktar, att likasom ormen besvek Eva med sin illfundighet, så skola äfven edra sinnen fördärfvas
och vändas från den enfaldiga troheten mot K ris­
tus.” (2 Kor. 11: 3.) Må vi icke förlora något
tillfälle att förkunna ” det glada budskapet om stor
glädje” , men låt oss icke alls betrakta oss själfva
såsom lärare utan såsom bröder och med-pilgrimer
hänvisa alla till den store lärarens ord och exempel
samt till de tolf apostlarnas, hvilka han förordnat
till att vara våra lärare.
Yi sade denna syster, att det var mycket ovisligt
att åsidosätta Guds råd (Es. 8: 19) genom a tt ha
46
I bibelns ljus
något som helst att göra med dessa ” villoandar” . Des­
sa äro icke de andar, som vi böra ” pröfva” , huruvida
” de äro af Gud” , ty han har redan varskott oss, att
de icke äro a f lionom, och sålunda äro de ” onda an­
dar” . Lika väl kunde vi använda apostelns ord som
en ursäkt till a tt försöka alla olika berusande dryc­
ker för a tt se, om någon kunde finnas, som man ej
blef drucken af. Dessa onda andar påstå, a tt de äro
mycket talrika. En legion besatte en enda man, och
bättre kunde de icke begära, än a tt mänskligheten
ville ” pröfva” dem alla. E tt oskyldigt ” prof” är
just, hvad de begära, men förr eller senare förslafva de de flesta, som pröfva dem.
I detta skriftställe: ” Mina älskade, tron icke hvar
och en ande, utan pröfven andarna, om de äro af
Gud” (1 Joh. 4: 1—6), nyttjas ordet ande i betydel­
sen af lära och hänsyftar icke alls på andliga varel­
ser. D etta visas i de följande verserna, som förkla­
ra, a tt vi böra ” pröfva” eller skilja mellan ”san­
ningens ande och villfarelsens ande” . D>etta är ganska
lätt, ty alla falska läror förneka antingen direkt eller
indirekt, a tt ” K ristus dog för våra synder” , att
” människan K ristus Jesus gaf sig sjä lf till en lösen
för alla” .
Säkert böra vi icke vänta, a tt H erren eller någon,
som är i harmoni med honom, någonsin skall begag­
na sådana metoder, som de ” lögnaktiga andarna”
göra bruk af, och som Gud i sitt ord fördömt och
förbjudit. A tt så göra skulle u tsätta Guds folk för
alla ” djäfvulens anslag” .
Systern sände oss äfven en annons om psylcografen. Den lydde:
” Önskar ni a tt undersöka spiritism en eller blifva ett
medium ? Ö nskar ni a tt få m eddelanden ? Då är psykografen en ovärderlig hjälp. Många, som icke vetat om
sina anlag som m edier, hafva efter få försök kunnat
.
Spiritism — demonism
47
mottaga de härligaste budskap. Många, som börjat
med den såsom en roande leksak, hafva funnit, a tt den
varelse, som styr den, vet mer än de själfva, och hafva
blifvit omvända till spiritism en.”
Sålunda gör Satan nu bruk af den tron, allmän
bland alla kristna denominationer, så väl som bland
hedningarna, a tt de döda icke äro döda utan äro äng­
lar, sväfvande rundt om kring oss. Hvad kan då vara
mera ägnadt a tt ” förföra” än just en sådan leksak?
Med samma post anlände några exemplar af ” Den
framskridna tänkaren” , en spiritisttidning af den
mest utpräglade typ. I tanke på denna boks utgifvande undersökte vi den och fann till vår förvåning,
att åtskilliga af dess ledande artiklar fritt medgåfvo,
att största delen af de andar, som meddela sig med
människorna, äro onda andar, hvilka söka a tt utöfva
inflytande öfver m änskliga varelser i afsikt a tt ru i­
nera dem och om m öjligt få dem så i besittning, att
de blifva vansinniga. Den innehöll skrifna medde­
landen, som, undertecknade med ” Beelsebul” och
”Djäfvul” , läm nats i ett rum. U nder rubriken ” En
kritisk studie öfver anfäktelse” fanns en berättelse
om en stackars kvinna, som varit så besatt af onda
andar, att hon blifvit sänd till ett dårhus. Hon blef
dock till slut kvitt sina plågoandar. Tidningen läm ­
nade hennes eget vittnesbörd: ” Jag bad dem b o rt.”
Tillfrågad, hvem hon bad till, hade hon svarat: ” Till
den evigt lefvande Guden. Endast han kan besvara
bön.” I en annan spalt hädas dock Guds namn i en
artikel med öfverskrift ” Petrus och Paulus” , från
hvilken vi anföra dessa ord: ” Ehuru Mose säges ha
blifvit uppfostrad i all Egyptens visdom, stod han
dock mycket lågt. Jehova, en egyptiers hädangång­
na ande, som i lifstiden förgäfves sträfvat efter nå­
got inkomstbringande eller kyrkligt ämbete, tog han
i sin förvillelse för a tt vara sin G ud.”
48
I bibelns ljus
U n d e r ru b rik e n ” T a n k a r till b e ly s n in g af spiritis.
m ens s tä lln in g och de fa ro r, som den ä rlig e fo rsk a­
re n ä r u ts a tt f ö r ” , fin n e s i sam m a n u m m e r en an­
m älan om e n b o k , ” D en m o d e rn a s p iritism e n s stora
h e m lig h e t” , fö rfa tta d af en e n g e lsk p rä stm a n . Ar­
tik e ln s ä g e r om f ö r f a t t a r e n :
” H ans erfaren h eter började med a tt hans hustru
blef e tt skrifmedium, genom hvilken han gång på gång
erhöll sådana bevis, som m åste glädja en fenomentillbedjares h järta. H an synes äfven hafva gjort bekant­
skap med n ästan alla offentliga m edier, som vid någon
tid v arit ockultismens (det hemligas) öfverstepräster
eller prästinnor för Londons ärevördiga borgare. Och
han h ar synbarligen under de fyrtio år, om hvilka han
skrifver, v arit en välkommen gäst i alla framstående
forskares och troendes hem sam t vid alla seanoer där­
städes. H ans forskningar o m fatta också hypnotism,
och både som hypnotisör och förem ål för behandlingen
h ar han g jo rt fram gång. N ågot lite t h a r han ock syss­
lat med ’sv artk o n st’, dock tillräckligt för a tt komma
under fund med dess fru k tan sv ärd a verklighet. Vi
hafva därför i denne fö rfattare en man med ovanlig
betingelse för a tt kunna behandla äm net med sakkun
skap. A tt han nu ä r och n ästan alla dessa år varit en
troende, är tydligt, ty han drager fram händelser och
bevis, som skulle kunna öfvertyga hvarje förståndigt
och fördom sfritt sinne. Men i likhet med alla andra
erfarna forskare h a r han haft sina besvärligheter. Han
har icke endast b e v ittn a t m ånga fenomen, som kunde
tillskrifvas dödligas norm ala eller abnorm a förmågor,
utan äfven andra. Men n är en ’ande’ u ppenbart varit
i verksam het, då hafva m isstag och stundom tydliga
svek bedröfvat hans prästerlig a själ.
I hans blandade erfaren h eter finnes därför in tet utom
den m edelm åttige forskarens.
S piritisten säger, att
ett korn hvete pä en skäppa agnar är tillräcklig belö­
ning för långa års arbete och möda under väntan på de
’kära an d arn a’. Kanske ä r det så för några, men andra
hafva städse gjort ifriga försök a tt föröka sanningens
Spiritism — demonism
49
förråd. Och ju st h äri är denna prästm ans erfarenheter
af intresse för alla sanningsälskare världen rundt. Som
sagdt, har han gjort stora erfaren h eter i både offentliga
och enskilda seancer, men vägen till fram åtskridande
syntes vara spärrad. Ty efter mänga års forskning var
han fullständigt lika mycket utsatt för de vanliga
ofullkomligheterna i samband med andeförbindelser
som i de allra första seancerna tillsamman med sin
hustru och några få utvalda vänner.
Den frågan uppstod d å : ’År utveckling m öjlig?’ För
att finna lösning d ärpå försökte han e tt experim ent,
som föranledde anm älaren a tt fästa uppm ärksam het på
hans bok. Ty som vi sett, det öfriga kunde nästan
hvar och en betyga och säg a: ’Ja g också’. H an beslöt
sig för att; söka andeförbindelse från det för dödliga
högsta möjliga plan, så a tt om det fanns någon sanning
i ordspråket, ’lika söker lika’, han då m åtte drag a till
sig de högsta eller b ä sta an d ar och afvisa dem, som
kommo för a tt besvära och fö rvirra arm a dödliga. H an
afskilde e tt hus för d e tta ändam ål. D är funnos icke
blott rum till bruk för m edier och k re tsa r af forskare
och troende, u tan d är in rättad es också e tt kapell, i
hvilket han själf ledde e tt religiöst möte tv å gånger i
veckan. Vid slu tet på dessa m öten hölls en särskild
seance af de närvarande troende. O m gifningarna voro
ytterst högtidliga. A llt lättsinne var bannlyst. A n­
darna hade lofvat stora resultat. Vid e tt tillfälle fortgingo dessa m öten e tt år, vid andra flera m ånader,
men intet löfte uppfylldes. Böner till Gud om ljus och
sanning visade sig v ara icke m era verksam m a än den
eviga ’Närm are, Gud, till dig’, som sjöngs vid de of­
fentliga seancerna med dess blandade publik.
Vår beklagansvärda prästm an h ar alltså få tt sitt
*nda korn hvete efter fyrtio års uppriktiga försök a tt
åtminstone få e tt k v arter däraf. Med hela sin själ
klänger han sig vid denna sanningssm ula, men hans
ifrigaste försök a tt göra fram steg hafva v arit e tt lifslångt misslyckande, ehuru, som det syntes, hvarje om­
ständighet var gynnsam för fram gång. Då sådan e r­
farenhet gjorts af tusenden, som en gång voro if riga
50
I bibelns ljus
men som nu blifvit ’stum m a’ troende af samma orsak,
må vi med skäl frå g a : Är den m oderna spiritismen
fixerad ooh bunden i likhet med nutidens och forntidens
religiösa system ? Finns det in te t hopp om a tt kunna
lösa dess problem , öfvervinna dess skrankor och uppnå
en högre mandom i d e tta lifvet ? Är det nästan en gifven
sak, a tt den uppriktige och öfvertygade forskaren skall
för närvarande hem falla å t m odlöshet?”
Spiritisternas påstående, a tt goda andar meddela
sig med goda m änniskor och onda andar med onda
människor, visar sig sålunda vara oriktigt. Kan man
få starkare bevis än detta för a tt alla andemeddelan­
den komma från onda andar och äro fullständigt opå­
litlig a? Anmälaren berättar i samma tidning föl­
jande om en annan ” troendes” erfarenheter, hvilka
han bekräftar :
” U nder tjugu å r hade han v arit trogen m ot sin öfvertygelse och sträfv at a tt lägga bevisliga fak ta till grund
för all tro. H ans egen känslighet tillä t andenärmanden,
och stundom syntes det, som om himlen öppnat sig för
a tt u tg ju ta välsignelser öfver hans själ. Men närhelst
det fapns m insta anledning, kommo fiender lika raskt
som vånner. F ö r säkerhets skull tvingades han därför
a tt i de flesta fall undvika a tt få förnyadt besök af
andarna. E tt verksam t sinne erbjuder lite t fotfäste för
andar. D ärför m ottog han en offentlig syssla och ar­
betade ifrigt för d et allm änna bästa. Men under mel­
lantider förnyade and arn a sina besök, och det syntes,
som om striden m åste utkäm pas på nytt. H an kunde
icke finna någon direkt orsak till sina fienders när­
varo. De syntes hafva särskilda sam lingsplatser. Så
kunde han t. ex. icke besöka e tt offentligt bibliotek och
utvälja en bok u tan a tt i tim tal blifva förföljd och be­
svärad af vissa ’osynliga’, som sökte få m akt öfver ho­
nom. H varje strid, som utkäm pades med seger, åt­
följdes väl i vanliga fall af en k o rt och lycklig återför­
ening med änglavänner, men känslan af fara gjorde
honom dess m era ifrig a tt undanrödja all anledning till
Spiritism — demonism
51
andarnas återvändande. Den metod, han använde sig
af för a tt m otstå deras inflytande, var a tt med u th ål­
lighet fästa sitt sinne på någon sak af intresse i hans
dagliga arbete. D etta lyckades förr eller senare för
hvarje gång. H varje försök a tt få hjälp från lifvets
andliga sida syntes endast gifva fienden förökad m ak t.”
Denne man hade tydligen kommit så långt i spi­
ritismen, a tt han blifvit ett ” clairaudient (hörsel-)
medium” . De förmenta goda andar eller ” änglavänner” , som stundom besökte honom, voro helt enkelt
samma onda andar, som han kallade ” fiender” . Men
de förskapade sig själfva för hans sinne, då de fun­
no, att han höll på a tt undandraga sig deras infly­
tande — allt i afsikt a tt afhålla honom från a tt öfvergifva dem allesamman och i det hopp, a tt de små­
ningom skulle få honom fullständigt i sitt våld.
Samma spiritisttidning innehåller en a rtik e l:
”Tilldragelser med goda rå d .” E fter en beskrifning
af två fall, hvarvid vansinne blifvit den direkta följ­
den af andekontroll, finnes följande r å d :
”Häraf får jag denna lärdom.
S itt aldrig ensam, om
det förefinns den m insta sannolikhet för a tt andarna
kunna få m akt öfver d itt omdöme, äfven om deras afsikter äro goda, såsom förhållandet var med herr B.
Ty än så länge h ar deras erfarenhet v arit otillräcklig
med hänsyn till a tt leda m edier, och deras experim ent
torde därför blifva m ycket skadliga. T illåt aldrig en
ande att befalla dig göra, hvad d itt omdöme icke kan
godkänna, hvilket löfte än förenas därmed. E n d ast ondsinta andar vilja bruka e tt såd an t tillvägagångssätt.
Dessa fall föranleda den tanken, a tt det i asylerna
tvifvelsutan finnes m ånga, som helt enkelt fallit offer
för andar. Jag kunde anföra e tt ann at fall. En ung
kvinna fick vid sin fö rsta nedkom st kloroform och an ­
nan behandling, som till den grad försvagade hennes
system, a tt en fördärfvad ande tog hennes organism i
besittning och förm ådde den hittills m oraliska kvinnan
52
I bibelns ljus
a tt föra e tt beklagansvärdt språk. U nder dessa förhål,
landen fördes hon till e tt dårhus, där hon är för närva­
rande, S ista rapp o rten därifrån innehöll, a t t hon stun­
dom var i stån d a tt behärska sin kropp och blef, naturligtvis, vid dessa tillfällen af m yndigheterna betraktad
som ’förnuftig’.
Må alla sp iritister m ana alla sådana, som börja sina
forskningar vid a tt sitta allena, a tt vara mycket försik­
tig a sam t a tt rap p o rtera, så a tt de m era erfarna må
veta, hvad som försiggår, och gifva råd därefter. Låt
oss vidare göra till en regel a tt undersöka så kallade
’vansinniga’, innan de sändas till asylerna. Kanske det
kunde vara e tt lik ad an t fall, som jag an fö rt.”
Spiritismen är i sanning en ” kraftig villfarelse”,
en ” Satans m akt” , då m änniskor ined alla dessa be­
vis för sina ögon likväl återvända gång efter annan,
äfven sedan de blifvit brända — liksom malen till
den förtärande eld, som förtrollar den. I världen
hvilar för närvarande ett tjockt m örker öfver den gu­
domliga sanningen. När tänkande människor då
uppvakna från den dvala, som så länge förslöa t deras
förstånd med hänsyn till religion, ropa de efter ” ljus,
mera lju s” . Om de så icke erhålla Guds kunskaps
sanna ljus (som lyser endast för de uppriktiga, in­
vigda, på återlösningen troende), äro de beredda för
de falska ljus, med hvilka ” denna världens Gud”,
Satan, söker insnärja alla — ljus, såsom högre kri­
tik, agnosticism, spiritism, kristlig vetenskap oeh
teosofi. Om det vore m öjligt, skulle dessa bedraga
själfva de utvalda. Med rätta fram ställas de därför
såsom varande Satans tjänare, förskapade till lju­
sets änglar.
En annan populär spiritisttidning heter ” The Phi­
losophical Journal” . Den påyrkar ständigt, att dess
spiri ti stevangelium bör pröfvas, och förklarar detta
vara, hvad världen behöfver, och dock vidgår äfven
den de svek, som föröfvats af ” andar” genom me-
Spiritism — demonism
53
dier. Den tillstår, a tt när de ” onda andarna” ,
’lögnaktiga andarna” upptäckts såsom sådana, för­
söka de genom falska fram ställningar, svek, onda
ingifvelser eller gärningar a tt uppväcka offret till
motstånd eller till bön om befrielse, och a tt tydligen
samma andar återvända som mor alpredikant er, göra
förebråelser, uttrycka sin sympati och lofva hjälp
att motstå onda andar etc. endast för a tt begagna
sig af första tillfälle af svaghet eller frestelse till
* att nedbryta viljans m akt och få offret fullständigt
i besittning. Som bevis härför göra vi ett urklipp
af en artikel med titeln : ” Andemeddelandens verk­
liga upphof” , skrifven af A. ET. W aterm an, som
säger:
”Det synes mig vara omöjligt, att vi i detta lifvet
kunna veta, från hvilken ett andemeddelande från den
andra världen kommer. Vi kunna få bevis, något lik­
nande det, som vi äga rörande ett telegrams afsändande, men icke mera.”
Skulle m änniskor med ” sundt sinne” riskera sitt
allt, riskera a tt ådraga sig ett vansinne, som en­
ligt deras egna vittnesbörd är m ånga gånger svårare
än vanlig sinnessjukdom, och förslösa sitt lif med
att förmå andra människor a tt på samma sätt ri­
skera sitt allt, då de för alltsam m an icke hafva mera
bevis än det, som åtföljer ett telegram ? Skulle de
göra detta, då fyrtio års pröfning medfört den bittra
erfarenheten, a tt det äkta däri är på sin höjd en­
dast såsom ” ett horn till en skäppa” , som en af dem
träffande sagt?
Nej, nej, endast y tterlig t vilseledda s bulle handla
så. Såsom den heliga anden verkar ” ett sundt sinnes
ande” (2 Tim. 1 :7 , eng. ö fv .; Ords. 2 :6 , 7), så
verkar också tydligen djäflarna å andra sidan ett
osundt sinnes ande.
Ett annat bref ha vi erhållit från Florida, från
54
I bibelm ljus
en b ro d e r i K r is tu s , lä s a re a f V a k t-T o rn e t ock väl
u n d e rv is a d i o lik a s p rå k . H a n m e d d e la r oss några
e g e n d o m lig a e rf a re n h e te r , h a n n y lig e n h a ft med
d e ssa ” v illo a n d a r ” . H a n b le f varse närvaron af
o s y n lig a a n d lig a v a re ls e r, och de s y n te s ådagalägga
e t t n y f ik e t in tre s s e fö r h a n s a rb e te . H a n höll näm­
lig e n p å a t t ö fv e rs ä tta ” S tu d ie r i S k r if te n ” till ett
frä m m a n d e s p rå k .
E h u r u v äl u n d e rr ä tta d om s k rifte n s lä ra , angåen­
de h v ilk a d essa ” v illo a n d a r” ä ro , glöm de han eller
b r a s t u ti a t t g ifv a a k t på den g u d o m lig a befallning­
e n , a t t m ä n n is k o r ick e bö ra u n d e rh å lla någon sm
helst förbindelse m ed dessa ” lö g n a k tig a a n d a r” och
ick e h a fv a n å g o n ” delaktighet i m ö rk re ts ofrukt­
b a ra g ä r n in g a r ” . D en n a fö rsu m m e lse förorsakade
honom ^allv arsam m a s v å rig h e te r, och om icke Gud
v isa t sin b a rm h ä rtig h e t som sv ar på h an s och våra
b ö n er, to rd e h a n h a fv a b lifv it v ra k i både andligt
och k ro p p s lig t a f seende.
H a n lo ck ad es till samtal m ed dem a f nyfikenhet,
b lan d ad m ed en v ä lv illig ö n sk an a tt p red ik a för dem
ev an g eliu m om G uds k ä rle k och b a rm h ä rtig h e t, som
genom K ristu s sk a ll kom m a hela m änniskosläktet
till del, sa m t d et ev en tu ella hoppet om en dom (prof­
ilin g ) fö r de falln a ä n g la rn a , som sk rifte n förkla­
ra r. (1 K or. 6 : 3.) T ill en b ö rjan sy n te s de med stort
in tresse och u p p m ärk sa m h e t ly ssn a till budskapet,
m en inom k o rt blefvo de m y ck et p å trä n g a n d e , kommo a lltid och allestädes m ed sina frå g o r och anmärk­
n in g a r sam t d isp uterade m ed honom och med hvar­
an d ra på e tt s ä tt och öfver äm nen, som var allt an­
n a t än u p p b y g g an d e. T ill slu t m åste han befalla
dem gå b o rt, m en då de nu v u n n it hans ” inre öra”
(g jo rt honom till hvad sp iritiste rn a kalla e tt ” clairaudient m ed iu m ” ) hade de in g en lu st d ärtill, och
en d ast genom allv arlig bön blef han slutligen be-
S piritism — demonism
55
friad. H a n b o rd e h a fv a v a r it p å s in vakt m ot d e ra s
b ed räg lig a in fly ta n d e s a m t ä fv e n ih å g k o m m it, a t t
h vilket n å d e n s b u d s k a p H e rre n ä n m å b a fv a fö r
dessa fa lln a ä n g la r , så h a r han icke ännu sändt det
till dem , och a t t in g e n är b e m y n d ig a d a tt tala å
H errens v ä g n a r u ta n b e fa lln in g d ä rtill. ” H u r u sk o la
de p red ik a , u ta n a t t de b lifv a sä n d a V 3 B u d s k a p e t
om frä ls n in g ä r ä n n u e n d a s t fö r m ä n n is k o s lä k te t,
och äfven h ä r b e g rä n s a s d e t. T y e h u ru a lla böra fö r* manas a tt å n g r a sin sy n d och o m v än d a sig , ä r f r ä ls ­
ningens e v a n g e liu m lik v ä l b e g rä n s a d t till botfärdi­
ga ”troende” — de s a k tm o d ig a p å jo rd e n .
Varningar från en s p ir itis t o c h s v e d e n b o r g a r e .
Josef H a rtm a n h a r u tg if v it en bok p å 378 sid o r,
i hvilken h an re d o g ö r fö r sin a e rfa re n h e te r som e tt
andemedium (ledd d ä rtill genom S v ed en b o rg s lä ­
ror), h u ru h a n n ä s ta n fö rlo rad e fö rs tå n d e t genom
andars a n fä k te lse , sa m t h u ru h a n s lu tlig e n b e fria ­
des från d en n a sn a ra . F ö ru n d e rlig t n o g h a r h a n dock
ännu fast tro p å sv e d en b o rg ian ism och sp iritism ,
fastän han, såsom a n d ra , v a rn a r a lla a tt v a ra p å sin
vakt m ot an d a rn a s onda p lan e r. D en sta c k a rs v ilse­
ledda m annen tro r ä n n u , a tt d et ä r goda an d ar.
Hartm an hade kom m it i beröring med ”planschetten” , en träskifva, försedd med en blyerts, som lä tt
flyttar sig under vissa m ediers eller ”känsligas” , ja
äfven barns händer, skrifvande svar på fram satta
frågor. Han hade äfven öfvervarit åtskilliga bord­
dans- och knackningsseancer och blifvit öfvertygad
om att det icke var bedrägeri utan osynliga in telli­
genta andars verk. H an blef liflig t intresserad och
sökte öfverbevisa tviflande vänner om företeelsernas
äkthet. Sedan anställde han försök i sin egen fam ilj
och upptäckte, a tt hans lille son var e tt medium för
ritning och skrifning. D ärefter var han nyfiken a tt
56
I bibelns ljus
undersöka hur det förhöll sig med andematerialisationer. Vid denna tid dog hans dotter Dolly, och han
var djupt intresserad i de företeelser eller förkropps,
ligade väsen, som sade sig vara Dolly. Likväl var
han misstrogen och, som han själf säger, ” öfvergaf det under m isstanke om svek” . Men efter fem
års erfarenhet säger h a n : ” H vilka tvifvel jag än må
hafva hyst rörande fenomenet, så är jag fullkom­
ligt öfvertygad, a tt verldiga förhroppsliganden nu
förekomma mycket ofta. H vil ka gestalterna äro, och
hvarifrån de komma, är en oafgjord fråga.” Vi
hafva just sett, a tt om än yttringarna äro ” sanna” ,
hvad beträffar medierna, så äro de dock svek, hvad
beträffar de fram ställda personerna — fallna änglar
under masken af de döda.
Senare återupptogos borddans-, knackning-, rit­
ning- och skrif ningseancerna i H artm ans hem. Två
af hans barn blefvo skickliga medier, och slutligen
blef han själf till sin egen förvåning och utan att
ha väntat eller sökt det ett skrif medium. Nu kunde
han ofta sam tala med sin föregifna dotter Dolly och
andra, men i verkligheten med demoner, som per­
sonifierade dem. Senare utvecklade han sig till tal­
medium, då han ” under kontroll” talade och handla­
de utan egen af sikt eller vilja. Men han kunde vägra
a tt vara medium åt sådana andar, som misshagade
honom på grund af deras forna råhet eller oanständig­
het. D ärnäst förlänades han det ” inre ö rat” , ” clairaudience” , eller förmåga a tt höra ljud, som andra
icke kunna höra. Sålunda kunde han samtala med
andarna utan något yttre medel såsom skrif ning,
knackning etc.
Om sina andevänner säger h a n :
” De beskrefvo för mig sin ’kontrollerande krets’, be­
stående af tolf andliga gåfvor eller krafter, hvilka, ’för­
enade’, utgjorde en mycket stor styrka, och de försäk-
Spiritism — demonism
57
rade, att under deras ledning kunde jag blifva ett af
de största någonsin kända medier. Jag gjorde motstånd
— traktade icke alls efter sådan ryktbarhet. Men de
blefvo dess mer bestämda.”
Emot sin önskan bringades H artm an sålunda mer
och mer under de onda andarnas ” kontroll” , hvilka
till slut besatte honom. Hans nästa erfarenhet gäll­
de en ande med särskildt tydlig röst, hvilken utgaf
sig för a tt vara Gud själf. Denne tog honom fullt
i besittning och ledde alla hans handlingar. Den
framställde alla hans fel och svagheter i de allra
mörkaste färger och försökte ödelägga allt hopp.
Han befalldes bedja, men när han försökte detta,
gafs honom så m otstridande ord, a tt det blef honom
omöjligt. Han var nu fångad i de ” onda andarnas”
snara, ” besatt” och kontrollerad af ” andemesmerism” , som han kallar det.
Slutligen lyckades han dock undkomma detta
slafveri. Hans en gång starka vilja återfick sin
kraft, och han nedskref sina erfarenheter för a tt
hindra andra från a tt på samma sätt blifva insnärj­
da. Men oaktadt sina m ärkliga erfarenheter för­
stod han icke saken. Hans försök hade visat, a tt
alla ” andar” , som han kommit i beröring med, vo­
ro onda, lögnaktiga och oheliga samt de flesta af
dem råa och afskyvärdt orena. Likväl förmodade
han, alldenstund han trodde det vara döda m änni­
skors andar, a tt han endast träffat en skara onda
andar, men att det dock fanns.andra skaror af goda
människors goda, sannfärdiga och rena andar. Om
han blott känt Herrens vittnesbörd rörande detta äm­
ne, skulle han hafva sett hela saken i e tt annat ljus.
Åfven efter a tt hafva återvunnit sin viljas kontroll
förföljdes han af dessa onda andar, hvilkas karaktär
han nu fullt kände, och ofta försökte de a tt åter kon­
trollera hans vilja men hade icke längre mera m akt,
58
I bibelns ljus
än lian tillät. Likväl g*af han dem frihet a tt bruka
hans hand till skriftliga meddelanden, och på hans
frågor, hvarför de m issbrukat hans förtroende, lju­
git för honom, varit oanständiga och sökt a tt binda
hans vilja och skada honom, svarade de, att deras na­
tu r var alldeles genom rutten, och a tt de voro ” djäfla r’\ Å ter motsade de detta och förklarade, att de
voro döda m änniskors andar. Men för a tt styrka
hans tro på svedenborgianism påstodo de, att inga
svedenborgare funnos ibland dem. Och Hartman
trodde påtagligen dessa andar, som själfva erkänt sig
vara lögnaktiga. Ty han slutar sin bok med att an­
föra bevis för a tt Svedenborg på liknande sätt varit
besatt. Han citerar följande ur Svedenborgs dagbok,
sid, 2957—2996:
” Vid sam tal med någon, svara andar mycket ofta ge­
nom m ig . . . D e tta händer ofta, t. ex. tv å gånger i dag.
Jag kan icke räkna tillfällena, de äro så m ånga . . . De
ha till och med skrattat genom mig och gjort mänga sa­
ker . . . D et ä r de, som bringa mig dessa ta n k a r och utan
m itt m edvetande leda min hand att skrifva s ä ”
H artm an säger vidare om Svedenborg:
” D et är en historisk sak, a tt Svedenborgs belackare,
icke förstående inre frestelser eller andekontroll, utba­
sunade, a tt han var galen, och a tt han under sin vistelse
i London gjorde åtskilliga d årak tig a och vansinniga
ting . . . H an stod under kontroll af andar, som handla­
de och talade genom honom sam t flyttade hans kropp,
som om den v arit deras e g e n . . . U nder en del af denna
öfvergångsperiod behärskades han u tan tvifvel af onda
andar. H an säger, a tt han skakades från hufvud till fot
och kastades hufvudstupa ur bädden. ’Ja g frestades’,
säger han,, ’tan k ar, som jag ej kunde behärska, ström­
made in på mig, . . . de hade fullständig f r ih e t. . . Me­
dan jag hade de m est fördöm liga tan k ar, de värsta, som
kunde tänkas, blef Jesus K ristus fram ställd synlig för
min inre syn’.”
Spiritism — demonism
59
Härom säger H a rtm a n :
” Denna ande, som föregaf sig vara K ristus, tro vi,
var en ond ande, likasom den, som kom till mig och fö­
regaf sig vara G ud.”
Oss är det klart, a tt Svedenborg var ett andeme­
dium och e tt verksam t medel att grunda och utbreda
” djäflars läror” om ” sju him lar och sju helveten”
m. fl. orimligheter. H artm an slutar dock sin bok
med ett loftal öfver Svedenborg. Ehuru han medgifver, att Svedenborg stundom var besatt a f djäflar, tror han dock, a tt han stundom behärskades af
goda andar, medan H artm ans egen erfarenhet be­
styrker skriften, a tt de alla äro ” onda” , ” förföris­
ka” och ” lögnaktiga” andar.
Många besatta af djäflar i vår tid.
I en broschyr af J. I). Rhymus med titeln : ” Sin­
nessjukdomars natur, deras orsak och botemedel” ,
visar författaren, a tt sinnessjukdom i m ånga fall är
helt enkelt demonisk besatthet eller ” anfäktelse” .
Han säger:
”För egen del vet jag, a tt min h järn a icke alls var
sjuk. Hela m itt väsen ansträngdes af de stridande sin­
nesrörelser, som rasade i m itt bröst. Ja g var helt och
hållet omgifven och genom trängd af tan k ar, eller med
andra ord, ta n k a rn a kommo och sökte uttry ck genom
mig utan a tt hafva u p p stå tt i min egen hjärna. Ja g var
dock och är ännu fullt m edveten om a tt jag ägde en
styrka, som icke var min egen så kallade vilje- eller ta n ­
kekraft. Men den var så blandad med och uppenbarade
sig genom min egen handlingskraft, a tt både sinne och
nerver kändes mycket förslappade, då e tt sådant anfall
var öfver.”
Efter a tt hafva beskrifvit sitt eget tillstånd och
sin befrielse från onda andars träldom, h vilka han
antog vara döda onda människors andar (påtagligen
60
I bibelns ljus
var också han svedenborgare), anför han följande
bref från en läkare i F ilad elfia:
” Den unga dam, som du åsyftar i d itt bref, är en frk.
S., som en gång var min p atien t och väl känd i min fa­
milj. H ennes fad er var sjökapten och omkom på sjön,
utan a tt någon vet n är eller hvar. I sin längtan att få
veta något om hans öde vände hon sig till e tt medium.
Hon befanns då själf vara mycket m ottaglig och blef
e tt fram stående medium. Hon gjorde in te t för a tt upp­
m untra an d ar a tt komma, men de kommo ändå. De näs­
tan plågade lifvet ur henne under en lång tid, huru
länge minns jag icke. De bringade henne ofta a tt stå
upp ur sängen om n a tte n och u tföra alla möjliga fantas
tisk a upptåg. Slutligen dref hon dem bo rt genom att
bedja H errens bön hvar gång, de n alkades.”
Samme författare säger v id are:
” Dom are Edm onds i New York (bem ärkt spiritist och
både clairvoyant och clairaudient medium — nu af lid en)
uttalade som sin mening, a tt m ånga så kallade sinnes­
rubbade i asylerna endast stå under andars inflytande.
Denne dom are sade själf inför vetenskapsakadem ien i
New York, a tt han i fem ton sådana fall v arit medel att
kurera vansinne eller snarare anfäktelse. K atolska präs­
ter hafva också sändt (till honom) m edier bland deras
kyrkom edlem m ar, n är dessa efter en grundlig behand­
ling med p rästern as ’vigvatten och böner’ ändock varit
svårt förvirrade, för a tt han skulle befria de besatta
från andarnas m ak t.”
Spiriti8men8 återupplifvande.
Endast få veta, huru verksam spiritismen nu är,
och huru den småningom lefver upp på nytt. Den
amerikanska spiritisten dr Peebles skref från sitt
besök i Melbourne, Australien, 1897, följande till en
F iladelfiatidning:
” E huru jag kom för a tt hvila, blef jag genast tvingad
till aktiv tjä n s t och h ar h ållit föreläsningar hvarje sön
Spiritism —demonism
61
dags afton antingen i Masonic hall (ryminer 1300) eller
Lyceum (700), båda stundom öfverfyllda. Ja g h ar älven
talat i unitariska, svedenborgska och australisk a (pres­
byterianska) kyrkorna om vegetarism en och an d ra re ­
formerande ämnen.
Åtskilliga m edier ta la om a tt resa till A ustralien. L åt
mig först säga, a tt tidningspressen i M elbourne sä­
ger, a tt här finnes 200—500 medier. D et m est b em ärkta
bland dem är fru F reitag. Ja g kan icke m edvetet uppmuntra m edier a tt komma till A ustralien, om de icke
hafva alldeles särskilda prof a tt uppvisa. J u s t d e tta ro­
par folk efter. G am la kalhufvade sp iritister önska och
söka förnyade bevis i stä lle t för a tt gå vidare till e tt
högre plan af harm oni, skönhet och andlig sanning för
att sålunda blifva sina egna m edier.”
Ja, knackning-, skrif-, borddans- och äfven materialisationsprof äro endast begynnelsestadier hos
spiritismen och utgöra icke andarnas slutmål. D etta
är besatthet, anfäktelse, och de, som genom stark
själfbehärskning bestäm dt m otstå fullständig andekontroll, användas såsom ” bevismedier” för a tt
fånga och uppm untra andra a tt gå ”vidare till ett
högre plan a f harmoni” med lögnaktiga, förföriska,
förslafvande och demoniska andar.
En engelsk tidning, ’’Black and W hite” , har in­
nehållit en detaljerad och illustrerad berättelse om
vissa i Normandie, Frankrike, iakttagna syner, före­
ställande jungfru Maria. I flera månader ha dessa
uppenbarelser iak ttag its af trovärdiga vittnen. Tid­
ningen säger:
” Företeelserna, som sällan eller aldrig likna hvar
andra, icke ens för samma iakttagare , stiga anting
en upp från jorden, såsom förhållandet var hos spåkvin
nan i Endor, eller synas gradvis, först e tt ben, så en
arm och så vidare helt n ä ra jorden. A llt d e tta är myc­
ket underliga ting.
De nedtram pade hafrefälten, de af reliksam lare aflöfvade alm träden och den med ta g g trå d skyddade törn-
62
1 bibelns ljus
häcken, smyckad med statyer, bilder, radband, blom
krukor och vaxljus, kv arstå för a tt v ittn a om en tro på
det öfvernaturliga, som icke stå r efter medeltidens.”
” Black and W h ite” anför därpå ur ” Croix du Cal­
vados” , officiellt rom erskt-katolskt organ för biskopsstiftet, a tt ” ehuru företeelsernas verMighet icke
kan betviflas, är det alltm er benäget a tt tillskrifva
dem djäfvulsh mellankomst” . Sedan tillägger tid­
ningen :
” Om något, m åste d e tta vara ägnadt a tt väcka ännu
större intresse i världens ögon, som ju st i vår tid är så
benägen a t c fuska i satan isk a t i n g : fjärrskådning, astro
logi, teosofi, spiritism och konster, både svarta och
hvita. D e tta kyrkliga u ttalan d e synes v ara grundadt
därpå, a tt en viss V intras, som bodde i en gammal
kvarn nedanför den gam la byn Tilly, förutsade dessa
företeelser omkring å r 1830. Denne V intras, som gjorde
anspråk på a tt vara inspirerad af ärkeängeln Mikael,
blef näm ligen dömd som tro llkarl och inspärrad vid
Caen på befallning af påfven Gregorius den 16 :de. Be­
synnerligt nog förutsade en annan profetissa, som på
stod sig v ara inspirerad af en annan ärkeängel, Gabriel,
just samma syner i Tilly fjorton dagar före deras början.
D enna profetissa var M :lle Cuedon, som nyligen väckt
stor uppståndelse i P aris och som en viss Abbé förklarar
snarare vara ’b e s a tt’ än ’in sp irerad ’.”
Satans motto synes vara a tt använda sig af hvad
som helst för a tt bedraga och förvirra människorna
och hindra sanningen från att nå dem, nu då tiden
därför är inne. U r en engelsk spiritisttidning,
” L ig h t” , anföra vi en färsk fram ställning af en
seance. Den lyder:
” Vid en seance, som en afton hölls på inbjudan af en
moder, hvilken ju st förlorat en mycket älskad son, sågs
bland an d ra fenomen e tt m ärkvärdigt ljus. D et fcedde
sig som en härlig strålande glob, hvars m idt glänste i
b lå tt med stor glans. Ehuru det såg ut a tt vara långt
S piritism — demonism
63
aflägset, utgjorde rummets vägg intet hinder för dem,
som iakttogo det. Omkring en half timme visade det
sig, hvarefter det småningom försvann för deras ögon.
Alla närvarande fylldes med en känsla af djup vörd
naå' och beundran. Kontrollen (d. v. s. den ande, som
behärskade mediet) förklarade, att detta i sanning var
Kristi ljus, hvilken till bestyrkande af den tro, som nu
så allmänt råder bland kristna af alla bekännelser, grad
vis närmar sig denna jord, och hvilken till uppfyllelse
af sina för nära två tusen år sedan uttalade ord kommer
för att bland oss upprätta sitt rike, kärlekens och bro
derskapets universella regering.
Kontrollen sade vidare: ’Skrif till redaktören för
Light. Säg honom, att detta ljus kommer till alla män­
niskor. Det blir klarare dag för dag. Detta är det ljus,
som skulle upplysa alla människor, som komma i värl
den. Kärlek är förkroppsligad däri. Sanningen bringar
det. Visdomen lär det. Tron uppenbarar det. Hoppet
närer det. Rättvisan kräfver det. Härlighet åtföljer det.
Friden fordrar det. Makten väntar på det. Detta märk
värdiga ljus åtföljes af änglahärar, af luftens saliga in
byggare, af mäktiga segervinnare och af sådana, hvil
kas synder en gång voro blodröda, men hvilka nu skina
strålande i detta ljus. Fullkomnadt godt, fullkomnad
människa, fullkomnadt ljus.’
Härliga änglar omgåfvo mediet. Ljuset syntes bakom
henne, och hon var lycklig att veta, att det strålade
som härligast, då hon talade om Kristi makt. Ehuru hon
själf icke kunde se ljusets härligaste framträdande,
Bkönjde hon det dock som en stjärnliknande glans långt,
långt borta.”
Detta förhåller sig ju st på samma sätt som vid
Jesu första ankomst, då de onda andarna erkände ho­
nom, sägande: ” Jag vet, hvem du ä r.” ” Hvad hafva
vi att göra med dig, Jesus, Guds son?” Och liksom
de vittnade om apostlarna : ” Dessa människor äro
Guds, den Högstes, tjänare, som för oss förkunna
frälsningens väg” , så vittna äfven, som vi hafva
sett, några af dem då och då i vår tid om sanningen,
64
/ bibelns ljus
förorda ” St. i S k r.” etc., allt för ett syftemål: att
det må tjäna som e tt lockbete för sådana, som äro
intresserade ock söka ljus i denna riktning*, och till
slut leda dem ut i mörker. Må vi ständigt minnas,
a tt dessa bedrägerier komma a tt bli så djärfva och
skenbart så understödda af fram skriden sanning, ’’så
a tt de, om m öjligt, skola vilseleda äfven de utval­
da” . — M att. 24: 24—26.
U nder sådana förhållanden gifves endast ett be­
tryggad! lopp. Det är icke a tt stå skräckslagen,
med slutna ögon. D etta skall mycket snart blifva
om öjligt. Det säkra är a tt m ottaga Kristus Jesus,
Återlösaren, priset för släktet, såsom sin frälsare och
lärare och a tt ledas endast af hans sannings ande,
fram ställd för m änniskor genom hans ord — hiheln.
Genom a tt så göra skall man med Guds makt blifva
bevarad från alla den ondes snaror. Ty evangelium
är ” en Guds hra f t till frälsning för hvar och en, som
(i lydnad) tro r” .
För hvilka stora faror kristenheten är utsatt, kun­
na vi förstå, då vi besinna, a tt nästan alla äro fångna i den villfarelse, som Satan först framställde, till
hennes bedrägeri och fall, för moder Eva i Eden.
Han sade näm ligen: ” Ingalunda skolen I dö.” Han
har ock alltsedan fasthållit sin sida af saken, och
flertalet af Guds folk tror Satans fram ställning och
icke Guds ord, i det de mena, a tt ingen verkligen
dör, utan a tt när död skenbart inträder, blifva män­
niskorna därigenom ’'mera, lefvande än någonsin” .
In te t under, a tt kristenheten, som tror ingen vara
verkligen död, fullständigt förkastar bibelns lära om
att allt hopp om e tt kommande lif hvilar på Guds
löfte om en ” de dödas uppståndelse” och gör gäck
däraf genom a tt påstå, a tt det blott är den döda
hroppen, som skall uppstå, då Pauilus däremot för­
klarar, a tt denna aldrig shall uppstå, men att en ny
Spiritism—demonism
65
kropp skall erhållas, när själen, varelsen, uppstår.
1 Kor. 15 : 12—18 och 36— 38.
Till he vis för farorna i denna riktning anteckna
vi det faktum, a tt ” The Rams H orn” , en radikal or­
todox tidning i Chicago, publicerat i e tt färskt num ­
mer på dess utsida en färglagd teckning, som före­
ställde en kristen moSer med hopknäppta händer,
bedjande jämte en liten med blommor smyckad g raf,
medan alldeles fram för henne visas skuggningarna
af hennes annalkande barn. Redaktören för ” The
Rams Horn” och dess läsare äro i likhet med alla
andra namnkristna, som åsidosätta Guds ords läror
i detta ämne, precis färdiga a tt insnärjas af Satans
bedrägerier.
Lägg äfven märke till följande urklipp från den
spiritistiska tidningen ” The Philosophical Jour­
nal” . U nderrubriken ” Fram skridna tan k a r” anför
redaktören följande af ett tal af pastor T. De W itt
Talmage:
"Äfven Talmage har vuxit ifrån den gamla tron och
närer nu den tanken, att anden efter döden återvänder
till denna vår värld. Han har hållit en predikan i Wa­
shington öfver ’Den himmelska världen7 och visade
däri, hvad de döda sysselsätta sig med efter döden. Som
svar på frågan: ’Hvad göra de af lidna nuV sade han:
’Denna fråga är lättare besvarad, än du kanske tror7,
och tilläde:
’Deras händer ha glömt sin skicklighet, men anden
har förmågor så långt öfverlägsna fingrarnas, som det
öfvematurliga är öfverlägset det mänskliga. Gud tog
bort deras öga, hand och hjärna i af sikt att gifva dem
någonting smidigare, mera handterligt, mera skickligt
och framgångsrikt.’
D:r Talmage säger, att andarna, frigjorda från den
mänskliga kroppen, äro ’smidigare, skickligare7 och ’fort­
fara ännu med sitt gamla göromål7, fastän med långt
itorre förmågor. Han bevisar det sålunda:
66
I bibelns ljus
’H yser du den tanken, a tt deras rika förmågor försvunno med döden 1 H varför det, då de nu hafva mera
a tt beskåda, v ärd era det sköna m era och stå vid själfva
väfstolen, h v arest solnedgången, regnbågen och vårmor­
gonen väfvas.
H yser du den in sk rän k ta tanken, a tt emedan artisten
förlorar sin pensel, bildhuggaren sin mejsel och gravö­
ren sin knif, den smak, som de under fyrtio eller femtio
år ständigt utvecklade och skärpte, därför fullständigt
utplånas ?
D essa artister" eller konstvänner arbetade på jorden
med grofva m aterial, med ofullkomlig h järn a och skröp­
liga händer. Nu h a de öfverfört sin konst till större
frihet och vidare områden.
De syssla .ännu med sina gam la göromål, men utan
trö tth e t, u tan begränsning och u tan hinder af den jor­
diska atelieren .’
Som svar på frågan, hvad läk arn a göra, sedan de gått
öfver ’gränsen’, svarar han, a t t ’de äro sysselsatta med
sitt gam la yrke’, och fo rts ä tte r:
’I him m elen finns ingen sjukdom, men pä jorden rå­
der mycken sju k d o m ; i de olika delarna af Guds väl­
de finnas m ånga sår a tt läka. D essa härliga själar lom­
ma ned, icke med en doktors långsam m a gigg utan med
blixtens hastighet.
Du k an icke förstå, hvarför denna p atien t blef frisk,
efter a tt alla de skickliga läk arn a hade sagt, att han
m åste dö. M åhända Abercrom bie vidrörde honom. Det
skulle ej förvåna mig, om h an kom m it tillbaka för att
tillse n åg ra af sina gam la patien ter. De, som hade sin
glädje i a tt läka jordens sjuka och sårade, och som gått
till himmelen, hafva kommit åter med välvillig hjälp.’
Så fram lägger han frågan, hvad alla de aflidna, som i
jordelifvet voro ’upptagna med och hade sin största
glädje i a tt göra g odt’, nu sysselsätta sig med. Han
sv a ra r: ’De fo rtfara med sitt a rb e te .’
’John H ow ard besöker fängelser. De döda kvinnorna
från nordens och söderns strid sfält se ännu efter de
sårade. George Peabody vakar ännu öfver de fattiga.
Thomas C larkson tillser ännu de förslafvade. Alla dessa,
Spiritism—demonism
67
som gjorde godt på jorden, äro mera upptagna med
detta efter döden än förut. Grafven är icke af slutningen
utan utgångspunkten/
Därpå afslutar han med dessa starka ord:
’För att visa eder, att edra hädangångna vänner äro
mera lefvande än någonsin förut, att ingifva eder läng­
tan till himmelen och för att gifva eder en vidare blick
på den härlighet, som skall uppenbaras, har jag hållit
denna predikan/
Utan ringaste tvifvel är alltså dr T. De Witt Talmage
spiritist. Han gör icke anspråk på detta namn, men
han lär vår filosofis stora grundsanningar och erkän­
ner de fenomen/ som äro en följd af andars återvän­
dande för att besöka dödliga, och framhåller, att ande­
läkare vidröra sådana, som uppgifvits af dödliga läkare,
och hela dem, att andar besöka fängelser för att lindra
nöd, att de vaka öfver de fattiga, tillse slafvar och 5äro
mera upptagna med detta efter döden än förr’ !
Om de ’hädangångna äro mera lefvande än någonsin
förut’, såsom dr Talmage försäkrar i sina slutanmärk­
ningar, då är det tydligt, att han med sanning kunde
ftäga, att ’grafven icke är af slutningen utan utgångs­
punkten’, — ’dörren’ till det högre lifvet, ingången till
ett tillstånd af ändlös verksamhet, stora möjligheter och
evigt framåtskridande.
Om dr Talmage tänkte mera på dessa härliga san­
ningar än på sin prästerliga ställning, skulle han öppet
förklara sig vara spiritist.
Alla kyrkosamfund genomträngas nu hastigt af spiritistisk filosofi och måste snart tillägga dessa härliga
sanningar till sina uppsatta trosbekännelser eller ock
sjunka ned i glömska i det tjugonde århundradet, medan
evolutionens kretslopp går sin bana förbi.”
Hvem kan förneka det logiska i denna sp iritistredaktörs påstående, a tt dr Talm age var en sp iritist
som dock ej f u llt erkände sin id en tite t ? H vem kan
tvifla på a tt de h undra tu se n ta l, som läste denna p re­
dikan i de m ånga tid n in g ar, som reg elb u n d et publi­
cerade dr T alm ages föredrag, m ottogo hvarje u ttry c k
68
I bibelns ljus
af dessa giftiga, oskriftenliga tankar såsom evange­
lium , då ju allt detta öfverensstämmer med kvad de
hört från andra predikstolar och i synnerhet vid begrafningar? Ack, kristenhetens millioner äro redo,
mogna, för dessa förförande andars onda verk.
E tt tydligt begrepp om spiritisternas verksamhet
gifver följande innehåll af e tt flygblad, som inbjöd
till en föreställning i Muskegon, M ichigan:
” Operahuset, söndag den 11 :te april 1897, under led­
ning af ’Bostons religionsfilosofiska sällskap’.
Andeförkroppsliganden, underbara öfvermänskliga sy­
ner, andeknackningar, skifferskrift, sväfvande bord och
stolar, märkvärdiga prof på tankeläsning, en människa
svafvar fritt i luften. Kom och se nutidens under! Tank
på tidens stora fråga: Finns det en andevärld, och hvad
är människans bestämmelse? önskar du blifva öfvertygad om att det finnes ett ’härefter’ ? Tror du på odöd­
lighet och på en andevärld, eller tror du, att döden är
slutet på allt?
Dr Loyd Cooke, det mest framstående medium, skall,
biträdd af flera bemärkta medier, för öppen scen fram­
ställa några af de mest underbara förkroppsliganden,
man någonsin bevittnat i detta land. Följande prof
äga vanligen rum i dessa mediers närvaro: Ett bord
lyfter sig fyra till fem fot och sväfvar rundt i luften.
Ändehänder och ansikten kunna tydligt ses och igen­
kännas af deras vänner. Osynliga makter spela på en
guitarr och föra den rundt i salen. Blommor frambringas
och gifvas åskådarna af händer, som kunna ses. Klockor
ringa, harpor spelas, och flera andra slående bevis fram­
föras i dessa underbara mediers närvaro, om villkoren
strängt uppfyllas.
En afton, full af underbara företeelser! Slöjan dra­
gés undan, och alla kunna få en inblick i andevärlden
och skåda många underbara ting.
Prästerskap och tidningspress, lärda kyrkosynoder,
filosofer och vetenskapsmän, kort sagdt, hela världen
har förklarat, att dessa filosofiska idealismer äro en
häpnadsväckande verklighet. Du bringas ansikte mot
Spiritism—demonism
69
ansikte med andarna. E tt stort piano spelas, utan att
någon människa vidrör det. Och många andegestalter
på scenen — stundom åtta eller tio samtidigt — äro
tydliga bevis för dessa mediers äkthet. De ha öfvat
gig i tre år för den särskilda afsikten att vid full be­
lysning kunna bevisa andemakters tillvaro. De osyn­
liga makterna frambringa ständigt nya och slående
företeelser för att omvända tviflare och styrka de tro­
ende. Kom och se själf! Bero icke på andra! Under
gök själf och tro dina egna ögon ! Låt ditt eget för­
nuft leda dig! Tro ej, hvad andra säga! Enhvar har
rätt till att själf se och tänka.
Många fråga: ’Finns det någon sanning i spiritismen?’ Om du besöker denna seance, skall du aldrig
mer tvifla på att andarna på nytt besöka jorden och
kiihna ses och igenkännas af sina vänner. De skola
stå jämte dig och skaka din hand, om du så önskar.
Denna seance är icke lik andra, som du besökt. De
uppenbarelser, som här ses, äro icke rädda för dig utan
skola komma så nära dig, att du ej kan betvifla deras
identitet. De skola öfvertyga dig, att de icke äro kött
från denna jord. Ingen, som någonsin öfvervarit dessa
seancer, kan tvifla på dessa mediers äkthet. Ihågkom,
att dessa äro nyligen utvecklade medier, som just nu
kommit till denna plats, och att de erkännas af alla,
som sett dem, för att äga den mäktigaste krets af an­
dar, som någonsin kommit till detta land. Icke i mör­
ker utan vid fullt ljus ! Du kan känna deras beröring.
Du kan se deras okroppsliga gestalter i full belysning.
Hvarje tänkbart medel skall användas för att upplysa
åskådaren, huruvida dessa så kallade under ske genom
andars bistånd eller äro resultatet af naturliga krafter.
De församlade få utvälja kommittéer för att biträda
och bedöma de många underbara ting, som skola visas
under aftonens lopp. Detta göres, för att hvar och en
må få fullt klart för sig, huruvida bevisen äro äkta
eller frambringas af skickliga konstmakare. Dörrarna
öppnas kl. 7,15. Seancen börjar kl. 8. En liten afgift
upptages.”
70
I bibelns ljus
Spiritistför8amlingar.
Då spiritisterna funnit, a tt kyrkoväsen är popu­
lärt, ock a tt de människor, som de söka insnärja, tyc­
ka om formalism, organisera de ” församlingar” för
a tt ” dyrka’’ ock ” prisa” den ” Allgode” , det namn,
som de använda i stället för Gud. Men då framskrid­
na spiritister icke tro på en personlig Gud, betecknar
denna benäm ning helt enkelt alla goda andar, kland
hvilka de räkna Thomas Paine, Shakespeare, Judas
och Nero så väl som K ristus, Konfucius ock Buddn.
I dessa ” försam lingar” — spiritisternas, teosofernas
ock k ristlig vetenskaps, alla af samma kult ock alla
ledda (ehuru m ånga af dess dyrkare icke förstå det)
af samma mästerande, Satan — bestå predikanterna
och evan gelisterna i allm änhet af kvinnor, i rak
strid med den anordning, som gjordes af den enda
ock sanna församlingens hufvud, vår Herre Jesus,
bvilken insatte tolf apostlar ock sjuttio evangelister, allesamman män.
Amerikanska tidningar ha innehållit en beskrifning på ett spiritist-barndop vid ” Första spiritistförsam lingen” i P ittsburg. Det utfördes af en fru
Ida W hitlock, Boston, på följande s ä tt:
” N är barnens fö räld rar och gudm ödrar samlats, framtogo försam lingens diakoner e tt lån g t blomstersmyckadt
tåg, som de bundo omkring d eltagarna i ceremonien.
F ru W hitlock gaf hvarje b arn en liten bukett af röda
nejlikor från en silfverskål. E fte r denna ceremoni tog
fru W hitlock en annan silfverskål, och i det hon gick till
hvarje barn, doppade hon i skålen en ros och bestänkte
därm ed barnens ansikte, sägande: ’Genom den makt,
som är mig gifven , döper jag, Id a W hitlock, dig i den
Allgodes nam n’.”
F ru W hitlocks m akt var säkert icke från Fadern
eller Sonen, ej heller genom den heliga anden utan
med säkerhet från honom, som står bakom alla bevis,
Spiritism—derrvonism
71
konstgrepp, lögner och anfäktelser — ”eder vedersakare, djäfvulen” . — 1 P etr. 5: 8.
“I kamrarna“.
Från St. Paul, Minnesota, ha vi erhållit e tt kort,
som en dr Snyder i den staden sänder ut. Han kallar
åg själf en kristen spiritist och påstår, a tt han till­
samman med andra håller regelbundna seancer, vid
hvilka Herren själf som en andlig varelse visar sig
för deras dödliga ögon. H an säger, a tt om kring
fyrtio personer därstädes hafva sett dessa uppenba­
relser. Tre af dem ha erhållit ” nattvarden” direkt
från Herrens hand. K ortet innehåller sexton skrift­
ställen, däribland följande:
” Gud är en ande.”
”Jag är världens lju s.”
”Pen som har mina hud och håller dem, han är
den, som älskar mig. Och den, som älskar mig,
skall varda älskad af min Fader, och jag skall älska
honom och uppenbara mig för honom. ” — J o h . 14:21.
öfverst på kortet stå r med feta typer dessa o rd :
Har du sett H erren? Om ej, hvarför icke?”
Den hroder, som sände oss detta kort, anmärker,
att d:r Snyder synes vara mycket from och bekänner
sig tro på återlösningen och återställelsen. H ändel­
sen påminde strax vår broder om följande fram ställ­
ning i ” St. i S kr.” , del I I , sid. 161.
” Bland annat sådant lära några af dess föresprå­
kare till och med a tt K ristus är närvarande, och vi
betvifla ej, a tt de inom kort komma a tt gifva sean­
cer, vid hvilka de komma a tt påstå sig visa honom ’i
kamrarna’.” (M att. 24: 26.) Brodern fäste doktorns
uppmärksamhet på detta skriftställe och på denna
tillämpning däraf, men han var så förvillad af de för­
förande andarna, a tt han icke kunde se, a tt det pas­
sade in på hans egna erfarenheter. Han mente, a tt
72
I bibelns ljus
det åsyftade sådana bedrägerier som t. ex. Schweinfu rth s.
H är se vi mera af Satans politik. Han frambring­
ar det ena bedrägeriet efter det andra. E tt fåtal
tankesvaga m änniskor förledas till a tt tro och göra
anspråk på a tt vara någon stor personlighet, t. ex.
K ristus, och genom hypnotiskt inflytande bedraga
dessa ett fåtal andra och föra dem in i sin ,,himnlel,,
och förorsaka sålunda vämjelse hos mera förnuftiga
och sansade m änniskor. Troende, a tt dessa bedrä­
gerier utgöra en uppfyllelse af Herrens uttalade var­
ning, föras de senare bakom ljuset beträffande de
m ycket mera försåtliga bedrägerierna hos spiritismen, som dagligen vinner allt större terräng.
Trogen sin k arak tär som en bedragare börjar Sa­
tan alla sådana svek med utvärtes fromhet. Han sät­
ter bete på kroken, när han fiskar människor. Man
skall finna, a tt sådana kristna, som följa sin egen
vilja, hvad deras tro och moral än må vara, falla of­
fer för denne store fiendes snaror. Viljans fullstän­
diga underkastelse under Guds vilja, enligt hans ord,
är alldeles nödvändigt för a tt kunna öfvervinna värl­
den, köttet och djäfvulen.
Hans anslag äro oss icke obekanta.
U tan tvifvel skall det öfverraska åtskilliga, då vi
fram hålla, a tt, enligt vår tro, äro ” kristlig veten­
skap” , teosofi, mesmerism, clairvoyance, hypnotism
och svedenborgianism alla besläktade med spiritism
och planlagda af ” villoandam a” för a tt förslafva de
olika klasser bland m änskligheten, som nu uppvak­
na från sin andliga dvala, och a tt förblinda deras
ögon för sanningen rörande Herren och hans ord.
— 2 Kor. 4: 4.
Genom sitt tilldragande men bedrägliga namn icke
mindre än genom sitt lögnaktiga påstående, att det
Spiritism — demonism
73
finnes ingen sm ärta, ingen sjukdom , ingen död, in g ­
en synd, ingen djäfvul, ingen frälsare, — ej heller
behof af någon — samt genom själfva orim ligheten i
sina anspråk drager ” kristlig vetenskap” till sig de
nyfikna. Och genom sin skenbara oskuld och ” go­
da gärningar” insnärjer den de oförsiktiga och oför­
ståndiga, som icke känna ” Satans djupheter” . (TJpp.
2: 24.) Det sätt, hvarpå de behandla, hvad de be­
nämna inbillade sjukdom ar, synes oskyldigt, men
äro deras kurer därför mindre från demonerna och
mera från Gud än spiritisternas ? Under det a tt en
ren tro på K risti läras första principer icke bör anta­
gas i stället för god moral, bör den senare det oaktadt åtfölja hvarje y ttrin g af gudom lig m akt och
ynnest. Därför äro alla, som förneka vår Herre J e ­
sus såsom varande m änniskosläktets återlösare, ” hvilken gaf sig själf till en lösen för alla” , icke af Gud,
och deras ” kraftiga gärningar” , vare sig goda eller
dåliga, kunna icke tillskrifvas Guds m akt.
Någon torde fråga, om man å ena sidan kan be­
skylla Satan och hans bundsförvanter för a tt föror­
saka sjukdom och död (Ebr. 2: 14) och å andra si­
dan tillskrifva honom helbrägdagörelser och utdrifvandet af djäflar. Skulle icke detta vara ett hinder
för hans eget välde, och kan något sådant tänkas
om en intelligent varelse? ” Om nu Satan utdrifver
Satan, så är han söndrad mot sig själf. H uru skall
då hans rike hafva bestånd?” — M att. 12: 25, 26;
Mark. 3: 24—26.
Mycket sant, men detta visar, i hvilket trångm ål
”denna världens furste” är försatt på grund af den
stigande upplysningen öfverallt i världen under det
sista århundradet. Demonerna måste förskapa sig
till ”ljusets änglar” , lärare till fram skridna sanning­
ar och skickliga läkare för både kropp och själ i afsikt a tt åter insnärja dem, som ” söka H erren, om de
74
I bibelns ljus
tilläfventyrs m åtte känna sig för och finna honom” .
(Apg. 17: 27.) Det inspirerade ordet låter oss för­
stå, a tt Satans ansträngningar för a tt bibehålla her­
raväldet öfver m änniskosläktet komma a tt hlifva
särskildt förtviflade vid slutet, innan han blir ” bun­
den” för tusen år, på det han icke mer må förvilla
folken. — Upp. 20: 1—3.
H är hafva vi en af de ” kraftiga villfarelser” , som
omnämnas af aposteln Paulus, och som Guds barn
komma a tt möta, hvarför de behöfva påtaga sig ” he­
la Guds vapenrustning” för a tt kunna ”motstå i den
onda dagen” . (2 Tess. 2: 9—12; Ef. 6: 11— 13.) Just
nu befinna vi oss i den tid, för hvilken han förma­
nar oss a tt särskildt vara på vakt mot ” villoandar
och onda andars läror” . (1 Tim. 4 :1 .) Ju st oss gälla
äfven aposteln P etri ord: ” V akten eder, a tt I icke
ryckens med [förförens] i de tygellösas [den ondes,
eng. öfv.l villfarelse och affallen från eder egen fast­
h e t.” (2 Pet. 3: 17.) Därför bjuder oss Herren att va­
ka och bedja för a tt undgå de villfarelser, som skulle
blifva så förföriska, ” a tt de, om m öjligt, skola vil­
seleda äfven de utvalda” . (M att. 24: 24.) Böra vi ic­
ke i betraktande af dessa varningar vänta ” kraftig
villfarelse” , bedrägerier från de onda andarna? Jo.
vi vänta långt mera under de närm aste få åren, än
till och med spiritister hittills drömt om.
De sataniska makternas ondska.
Men om Satan och hans bundsförvanter förstå sig
på läkemedel och äro skickliga uti a tt föreskrifva
dem, så låt oss icke glömma, a tt de också hafva stor
m akt till a tt skada. D etta har redan visats. Till be­
lysning påminna vi om Jannes och Jambres, Egyp­
tens berömda m ager och medier, som i Faraos närva­
ro gjorde efter m ånga af de underverk, hvilka utför­
des af Guds m akt genom Mose och Aron. De kunde
Spiritism — demonism
75
förvandla sina stafvar till ormar ocb vatten till blod
samt fram bringa grodor, om än de icke kunde efter­
härma m yggplågan m. fl. — 2 Mos. 7: 11, 22; 8: 7.
Vi hafva alla skäl för a tt tro, a tt de fallna äng­
larna lärt åtskilligt under loppet af de sista fyra tu ­
sen åren, ocb att de i vår tid hafva en m ycket större
makt. Vi äro böjda för a tt tro, a tt gräshoppsplågorna ocb de otaliga andra plågor, som hemsöka landtbrnkaren, så väl som de sjukdomsbaciller, som angri­
pa människor och djur, äro verkningar af samma
onda m akter. Likaledes torde vår tids stora öfversvämningar och hvirfvelstorm ar delvis förorsakas af
Satan, hvilken är ” fursten öfver denna luftens m akt”
ocb nog illasinnad a tt göra bruk af sin förmåga, så
långt Gud tillstädjer.
Men sådana naturkrafter kunna väl icke vara öfverlämnade åt demoners godtycke, torde någon säga.
Säkert icke fullständigt, ty då hade utan tvifvel
jorden icke alls varit beboelig. Se på Jobs historia.
Så snart Satan hade få tt Guds tillstånd därtill, för­
mådde han sabeerna a tt stjäla Jobs boskap och döda
hans tjänare, han lät eld falla ned från himmelen,
som icke endast dödade utan också förtärde Jobs
fårhjordar, han sände kaldeer, som stulo Jobs ka­
meler, och fram bringade en cyklon, som förstörde
det hus, hvari Jobs barn voro samlade till gästabud,
och dödade dem. Slutligen angrep han Jobs person
med sjukdom, så snart han fått tillåtelse därtill. —
Job 1: 9^-2: 1—7.
TJtom all fråga äro Satan och hans legioner lika
mäktiga och villiga som någonsin a tt göra all den
skada, som Gud i sin visdom finner läm pligt a tt tillstädja dem göra. Därför återstår endast a tt gifva
akt på a tt Gud icke endast förutsagt, a tt han i slutet
af denna ålder skall tillåta dem få stor m akt, utan
också, hvarför han gör det. H an säger oss, a tt han
76
I bibelns ljus
skall u tg ju ta öfver m änniskorna ” sin harm, hela sin
vredes glöd” såsom ett straff för synd, a tt de må
lära sig rättfärd ig h et och blifva ödmjuka samt så­
lunda beredda för tusenårsrikets välsignelser. Alla
veta, huru Uppenbarelseboken förutsäger, att plågor
skola komma öfver världen vid slutet af denna ål­
der. D ärtill voro Egyptens plågor förebilder, — äfven om de kommande plågorna beskrifvas i symbo­
ler. L åt oss dock alltid ihågkomma, a tt Herren sör­
jer för de sina och bevarar dem från hvarje olycka,
som icke skulle bringa dem någon värdefull lärdom
eller erfarenhet, sam t a tt han både vill och kan be­
tvinga m änniskors och djäflars vrede och tillhakahålla allt, som skulle förhindra utförandet af hans
stora planer.
Följande ord af pastor A. B. Simpson äro mycket
trä ffa n d e :
” H elbrägdagörelser sägas också åtfölja spiritism,
magnetism , clairvoyance etc. U nder det en del af spiri­
tism ens y ttrin g a r utan tvifvel äro svek, förneka vi icke,
a tt somliga säkerligen äro öfvernaturliga och frambring­
ade af k rafter, som naturvetenskapen icke kan för­
klara. D et tjä n a r till in te t a tt bem öta d e tta förfärliga
missfoster, som spiritism en är, — hvarpå, såsom Josef
Cook säger, både Englands och A m erikas närm aste fram­
tid kanske beror — med a tt h a stig t och enfaldigt förneka
fakta eller a tt b o rtfö rk lara det hela såsom varande taskspelareknep. U tan tvifvel äro m ånga yttringar både
verkliga och öfvernaturliga. De äro ’djäflars andar,
som göra teck en ’ och försam la m änniskor till Harmageddon. D et är samma k rafter, återupplifvade, som ut­
m ärkt Egyptens m ager, Roms spåm än, Greklands orakler och indianernas medicinmän. De äro icke af Gud,
de äro icke allsm äktiga, men de äro öfvermänskliga.
H erren h a r uttryckligen v arn at oss för dem och bjudit
oss pröfva dem, icke af deras k ra ft utan af deras frukt,
huruvida den utgöres af helighet, ödm jukhet och tro-
Spiritism — demonism
77
het mot Jesu nam n och Guds ord. Själfva tillvaron af
sådana k rafter bjuder, a tt vi borde v ara i stånd a tt
bemöta dem — liksom Mose, hvilkens staf uppslukade
magernas och till slut om intetgjorde deras begränsade
makt — med en helig kristendom s lefvande k ra ft.”
För det andliga Israel anföra vi här Herrens ord
till det köttsliga Israel:
” När du kommer in i det land, som H erren, din
Gud, vill gifva dig, skall du icke lära dig a tt göra ef­
ter hedningarnas styggelser. Hos dig må icke finnas
någon, . . . som befattar sig med spådom eller som
öfvar teekentyderi eller trolldom eller häxeri, ingen
som förehar besvärjelsekonster, ingen som frågar
andan* eller som är en signare eller som söker råd
hos de döda. Ty en styggelse för Herren är hvar och
en som gör sådant, och för sådana styggelsers skull
fördrifver H erren, din Gud, dem för d ig.” — 5 Mos.
18: 9— 12.
” Och när man säger till eder: ’Frågen andebesvärjare och signare, som hviska och m um la’, så svaren:
’Skall icke e tt folk fråga sin Gud ? Skall man fråga
de döda för de lefvande ?’ Till lagen och vittnesbör­
det: Om de icke tala i öfverensstämmelse med detta
ord, är det, emedan in tet ljus är i dem .” — Es. 8:
19: 20, eng. öfv.
Senare underrättelser om spiritismen.
Om ett lägermöte, hållet af spiritister och teosofer, förtäljer en dam från Allegheny följande i ” Al­
legheny Record” :
”Jag bekänner öppet, a tt jag aldrig upplefvat något
mera förtjusande än de tv å sista veckorna, som till­
bringats i den så kallade ’spiritism ens h ä rd ’, Cassadaga läger, Lily D ale, N. Y.
Om vi såsom k ristn a kunde och ville öppna v åra hjärtan för den sanning, som då fram ställdes af så rik t
begåfvade personer som Lym an C. Howe, Fredonia, do-
78
I bibelns ljus
mare Richmond, Meadville, d :r Hicks, New York, fru
C arrie E. Twing, W estfield, N. Y., fru Sheets frän Mi­
chigan, Annie B esant och an d ra — om, jag upprepar
det, alla sådana trons rep resen tan ters läror kunde mot­
tag as i redbara, fördom sfria h järtan , då skulle själarna
utvidgas och spränga den m edelm åttiga ortodoxa in­
telligensens trå n g a band, och spiritism en, som nu skys
såsom något nyckfullt och farligt, ovärdigt intelligenta
sinnens tanke och uppm ärksam het, skulle man åtmin­
stone ägna en op artisk undersökning.
Ja g undrar, huru m ånga af ortodoxiens fördomar
bundna m änniskor veta, a tt denna tro är grundad på
principer, som äro så oföränderliga som själfva tiden,
och a tt den uppriktige forskaren skall finna dessa spiritism ens principer sträcka sig lån g t bortom kristna (?)
kritik ers synkrets i de ting, som angå det högre lifvets
utveckling.”
Om närvarande teosoflärare säger hon:
” Ib lan d de m est k ända lärare voro h err och fru
de’O vies, Ju lian Segunda de’Ovies, K airo, Egypten, om­
bud till A m erika för B hagavat-G ita orden, bättre känd
såsom ’Å ttionde orden;, den äld sta orden af ockulta
kännare i världen. H an ä r ock denna ordens högste
m ästare. Den lär p rak tisk psykologi, renhet, måttlig­
h e t i allting, kärlek till m änskligheten och uppriktighet;
a tt lä ra kän n a oss själfva, a tt vi m ä uppnå fullkomlig
mandom och kom m a närm are det kosm iska ljuset, hvar­
ai vi äro endast s tr å la r ; a tt utveckla gudomligheten
mom oss, a tt vi m å hela de sjuka och trö sta de sör­
jande, såsom ock den store läkaren, Jesus af Nasaret,
g jo rd e ; a tt genom inre begrundan se syner och mottaga
m tryck, a tt m an må blifva gudom ligt inspirerad och
ledas af visdom i allting.
Den spanska M ahatm a de’Ovies lär inre begrundan,
psykom etn, m agnetism och läkekonst, lösning af ka­
rak tären , hypnotism , clairvoyance, a tt vetenskapligt
andas och ä ta sam t hvarje annan gren af ockult filo­
sofi. C irklar för utvecklandet af dessa k rafter formeras
efter hvarje lektionsserie. D enna vetenskap lösgör från
Spiritism — demonism
79
blindhetens villa, så a tt m änniskan kan se u tan ögon —
herr de’Ovies kan bevisa d e tta vid hvilken tid som
helst och under alla förhållanden. M ahatm a p åstår, a tt
dess k ra fte r äro a llm ä n n a ; hvarje man och kvinna, un­
dantagandes sinnesslösa och idioter, b esitter dessa ockulta gåfvor. B hagavat-G ita h ar för närvarande öfver
2,000 medlem m ar i E örenta S tatern a. H err de’Ovies
har grundat åtskilliga sällskap af forskare i Amerika,
senast i Buffalo, N. Y.”
Sålunda lockas ” småbarn i K ristus” till det onda
af dem, som känna Satans ” djupheter” och hans
planer a tt insnärja dem.
Spiriti8men i tillväxt.
En Toledo-tidning har innehållit följande rörande
ett annat lägermöte af spiritister:
” S tatistisk a uppgifter, som ju st nu an län d t från Indiana-spintisternas p raktm öte vid C hesterfield, upp­
visar spintism ens hastig a tillv ä x t i E örenta S tatern a
under de sista fyra åren. H en utgöres nu af 52 förening­
ar med 235,000 ak tiv a m edlem m ar ocn 400 erkända me­
dier. Jbörem ngar finnas i följande s t a t e r : Ohio, In d ia­
na, Michigan, M assachusetts, C onnecticut, Wisconsin,
Minnesota, Colorado, M aine, Oregon, Kalifornien,
H onda, Éousiana, Vermont, iSlew lo r k och l\ew
Hampshire. S p in tiste rn a räk n a 2,000,000 tro en d e.”
En faders förbindelser.
En läsare af Vakt-Tornet skrifver följande:
”E fter min m oders död gifte min fad er sig med e tt
andemedium och h ar alltsedan försökt a tt om vända mig
till spintism en. H an h a r o fta läm nat mig redogörelser
om m aterialisationsseancer, hvilka han öfvervarit både
i sitt hem och p å an d ra ställen. H an säger, a tt han sett
ända till fem ton andar, både barn och äldre, fram kom ­
ma sam tidigt, under det m ediet s a tt i sitt rum inför
åskådarnas ögon. Stundom h ar h an se tt e tt moln visa
sig n ära ta k e t och småningom n ärm a sig golfvet, anta-
80
I bibelns ljus
gande form, till dess det på golfvet stod som en fast,
mänsklig varelse, sträckande sin hand till hälsning,
som i hans grepp kändes alldeles som en människo­
hand. Hans döda döttrar (mina systrar) och andra döda
vänner hafva visat sig för honom klädda i hvitt. Stun­
dom kunde de förkroppsliga en strålande spetsschal och
vifta den inför honom; de kunde sitta ned vid hans
sida eller i hans knä, lägga sina armar om hans hals
och samtala med honom om deras himmelska hem, dess
skönhet, dess vackra blommor etc., om hans egen fram­
tid och om deras omsorg för honom. Slutligen kunde de
säga: ’Jag måste väl gå’, och handen, som han fast
tryckte, började försvinna i hans grepp, och kroppen
blef tunn och genomskinlig, så att föremålen på andra
sidan rummet kunde ses igenom den, då den till slut
försvann, stundom genom att gå ned genom golfvet.
Hans fader (min farfader), som i lifvet hade varit lä­
kare, har, säger han, gifvit honom recept på mediciner
etc.
Min fader har sagt oss många ting, som hans hustru
berättat honom angående vår familj — ting, som verk­
ligen förvånat oss, då vi visste, att hon på intet sätt
kunnat få reda på dem utom genom öfvernaturliga me­
del. Men vi sågo under åratal tillräckligt mycket at
spiritismens styggelser för att blifva öfverbevisade om
dess sataniska ursprung, hvarför jag aldrig hade stor
tro därpå och lärde till sist att afsky den. Och sedan
jag kom in i den närvarande sanningens ljus, ser jag
mera än någonsin dess onda och djäfvulska natur. Jag
har ofta sett medier ’under kontroll’ och lagt märke
till, huru fullständigt de äro offer för demonerna, som
besätta dem vid sådana tillfällen, då de icke veta om
sitt tillstånd eller åtminstone äro ur stånd att kontrol­
lera sina ord och handlingar. Deras ansiktsuttryck vid
sådana tillfällen är mycket egendomligt.”
En episkopal prästman.
skrifver i ett bref till oss följande: ” . . . Alltsedan min
hustrus och lille gosses död å r 1889 och 1890 har jag
lefvat ensam som missionär i Birma och då sysslat nå-
Spiritism — demonism
81
got raed magnetism såsom öfverförandet af tankar på
något afstånd och — jag är sorgsen att behöfva tilllägga — ’öfverförandet af känslor’. Efter att hafva hål­
lit på därmed någon tid (spiritismen af skydde jag men
visste icke hvarför, ej heller såg jag sambandet mellan
spiritismen och magnetismen), fann jag mig själf helt
plötsligt en eftermiddag omgifven af röster, som allt­
sedan låtit sig höra i mer eller mindre grad. Jag skrif
ver nu för att bedja eder bönfalla Jehova om att hafva
barmhärtighet med min kropp och göra den till en
’Guds boning i anden’ samt taga bort hvarje oren ande,
som vill bo däri, och gifva mig kraft till att motstå, fly
eller befrias från dep makt, som Satan måtte hafva öf
ver mig.”
En välkänd f. d. spiritists uppfattning.
P a sto r W . H . Clagett, föreståndare för Texas pres­
byterianska universitet och f. d. spiritist, höll för å t­
skilliga år sedan en föreläsning i Association Hall,
Brooklyn, N. Y ., inför en talrik publik. ” The Brook­
lyn Eagle” refererade därom följande:
”D :r Clagett sade, att han icke kommit för att helt
enkelt roa sina åhörare eller berätta historier för dem.
Han önskade gå djupare än så. ’Uppriktigt sagdt’, fort­
satte han, ’har jag intet hopp om att kunna omvända
en stadfästad spiritist. Lyckligtvis — eller olyckligtvis
— har det fallit på min lott att få se en hel del
af spiritismen. Jag trodde fast på den i åratal och
tjänstgjorde själf ofta som medium i enskilda seancer.
Det är ett djupare intresse i denna fråga, än många
kristna tro. Spiritismen är en af de största krafterna
för det onda i världen. De flesta torde blifva öfverraskade, då jag säger, att den räknar 1,000,000 anhäng­
are i Förenta Staterna. Vi kunna icke blifva kvitt detta
onda genom att blott förkasta d e t; vi måste undervisa
folket. Jag tror, att det finnes förbindelse mellan an­
dar och människor, och att verkliga andar stå i förbin­
delse med den moderna spiritismen. Många ha förund­
rat sig öfver dess förmåga att vilseleda förståndiga
82
I bibelns ljus
människor. N ågra af eder torde minnas, a tt för några
år sedan erkände d :r K ettles, inspektören för de of­
fentliga skolorna i New York, sin tro på spiritismen.
Den vädjar till en af m änniskohjärtats starkaste käns
lor — kärleken till våra döda. H var befinna sig dessa
våra älskade? H a de tillvaro ännu? Om så är, under
hvilka förhållanden lefva de? F ör den, som förkastar
bibeln, gifves in te t svar på dessa frågor. Allt är mörkt,
och som själen försöker a tt genom tränga dunklet, ut­
ropar den med ifrig lä n g ta n : H var är du ? Under spiritism ens form erbjuder sig då S atan a tt återföra de
älskade, så a tt vi kunna höra deras röst ooh se deras
ansikte.
V idare kommer spiritism en till oss som en ny reli­
gion. Den p å stå r sig v ara e tt system af religiös filosofi
och å tag er sig a tt lösa f r å g a n : Om en man dör, får han
då lif igen? Icke alls underligt, a tt S atan genom att
anfalla själen på d e tta försåtliga och skenfagra sätt
under spiritism ens form lyckas vilseleda så många.’
D :r C lagett k arak täriserad e spiritism en såsom lika
enfaldig som fördärfbringande. ’D et vore’, sade han,
’e tt fördärf och en v an ära a tt tä n k a sig, a tt en hustru
eller moder, äfven om hon kunde m eddela sig med oss
på jorden, skulle gå och b e rä tta de m est förtroliga ting
för t n kvinna, som hon aldrig känt, och med hvilken
hon icke ville hafva något gem ensam t, om hon hade
k än t henne. Spiritism en är e tt bedrägeri, hvaraf två
tredjed elar i and ra hand visa sig vara från djäfvulen
och d e t öfriga redan i första h an d ’.”
En f. d. spiritistförfattares erfarenheter.
I en bok, ” Luftens m akter” , förtäljer författa­
ren, förut ett medium, några sällsamma erfarenheter
med andar. Vi återgifva här hans berättelse om
hans erfarenheter med en ande, som utgaf sig för att
vara H erren och lät honom förstå, a tt han, mediet,
skulle blifva ett utkoradt redskap till a tt omvända
världen, och a tt han skulle intaga en ställning, lik­
nande vår Herres vid hans första ankomst, dock
Spiritism — denwnism
83
i»ed den skillnaden, a tt han skulle välsignas med
en underbar fram gång. Vi anföra följande:
”Jag kände mig lycklig, mycket lycklig med, som jag
i sanning trodde, Jesus vid min sida. Ju mer det biel
gkrifvet, desto vissare blef jag, att det var sant, eme­
dan stilen och sättet angåfvo ett rent sinne och hjärta.
Något senare sade anden: ’Jag är din Fader och din
Gud; jag är den Allsmäktige, alltings skapare. På
detta sätt talade jag till patriarkerna i fordom tid: till
Adam, Noa, Abraham, Mose och andra.’ Detta medde­
lande kom mig att skälfva af fruktan. Då sade anden:
’Jag är din skapare och Fader, och du är mitt barn,
mitt mycket kära barn, barn på grund af skapelse och
åfven på grund af återlösning, därför behöfver du icke
frukta.’ ’Jag har utvalt dig’, fortsatte anden, ’till att
blifva min andra Kristus och bestämt Jesus, min son,
till att lära dig och göra dig vis i allting, att du må
göra min vilja i det stora verket för människornas
frälsning.’
Anden bad mig därpå att förena mig med en viss
prästerlig vän som en hjälp i det stora verket att frälsa
själar och sade : ’Eftersom de anglosaxiska och german­
ska raserna blifvit så känsliga, att andar kunna göra
intryck på deras sinnen och i många fall styra deras
kroppar, har jag bestämt att införa en ny hushållning,
och därför har jag kallat dig och din vän till att öppna
och bereda väg för dess införande. Var ödmjuk, bed­
jande och trogen, och allt skall gå väl. Låt mig åter
saga dig: var ödmjuk, ödmjuk som ett barn inför Gud.’
Den onde anden vinnläde sig om att få mig att tro
på världens omvändelse till Gud genom mig som Kristi
representant, hvilket verk skulle ske vid Kristi andra
ankomst. För att föra mig bakom ljuset varnade den
mig, sägande: ’Onda andar finnas rundt omkring dig.
Deras uppehållsort intill domen är luften eller jordens
atmosfär. De verka i olydnadens barn genom att ingifva dem själfviska och onda tankar och begär samt
genom att upptända deras lidelser och sålunda förmå
dem att ofta begå de skändligaste dåd. I denna värld
84
I bibelns ljus
försiggår, som du vet, en ständig strid mellan de så
kallade m örkrets m akter och ljusets m akter . . . Evangelii sak ta fram åtskridande i världen allt sedan min
him m elsfärd förklaras af hvad jag sagt. Min älskade
tjän are Judson tillbringade m ånga å r bland hedning­
arna, innan en enda blef omvänd och förd till Gud.’
Ja g tän k te, a tt endast en god varelse kunde tala på
d e tta s ä t t ; därför m åtte anden vara, hvad den utgaf
sig för, eller också en stor bedragare och en mycket
dålig varelse. Ännu besvärades jag dock af tvifvel rö
rande de un d erb ara m eddelanden, jag mottagit. Då
sade anden å t e r :
’Du synes tvifla på din kallelse ; det behöfver du ej
för e tt ögonblick. S ä tt ut din lilla farkost i Guds oänd
liga kärleks stora ocean, och du skall finna hjälp ocl*
tröst. Den stora hem ligheten till framgång i hvarjr
företag b estår u ti en brinnande nitälskan. Du behöfve'
ej fru k ta a tt börja. Du fö rstår nu lagen för behärskan
d et af m oraliska k rafter, som skola komma att verk-i
på m änniskors barn. Till slut vill jag säga, att jag äm
n ar kalla ju d arn a först, därefter hedningarna. Res förs!
till New York. D är skall du få hjälp af hr Beecher m.
fl. F o rts ä tt sedan till P alestina, hvarest jag skall möt i
dig och gifva dig fram gång. *
Medan jag begrundade d e tta hörde jag åter samma
stilla, vackra röst säg a: ’Ja g är H erren, din Gud, och
jag h ar e tt verk för dig a tt utföra. Som en förberedelse
för de n ä ra förestående stora förändringarna måstjag först kalla på m itt folk judarna, och jag har anord
n a t för din resa till New York, där du skall möta hr
Beecher, som skall blifva dig till stor hjälp i ditt verk
a tt försam la m itt gam la förbundsfolk till Jerusalem,
förberedande deras omvändelse och mottagande al
him m elriket. Läm na d itt hem i ty sth e t och fortsätt till
en plats, som jag skall visa dig.
Ja g är hela jordens d o m a re ; jag, H erren, har kalla<
dig till a tt förm ana m änniskorna a tt undfly den kom
mande vreden. Domens dag nalkas, då alla, både stora
och små, skola stå inför min tron. Var därför flitig, var
trogen och efterkom min befallning, och stor skall din
T
Spiritism — demonism
85
lon blifva. Du har lämnat dina kära, af hvilka många
gro i orättfärdighetens band. Fäst därför din tanke på
dem, hvilkas omvändelse du begär, och medan du ännu
beder, skall jag öfverbevisa deras hjärtan och omvända
dem för din skull.
Med djup och öfverväldigande rörelse fixerade jag
min tanke på en, för hvilken jag hade ett stort intresse.
Jag bad, tills tårar och snyftningar kväfde min röst.
Då hördes åter denna stilla, högtidliga men tydliga
hviskning: ’Din bön är hörd, din vän är omvänd och
gläder sig nu med en outsäglig och härlig glädje.’
Åter sade den högtidliga rösten: ’Mitt barn, fäst,
ditt sinne på en annan, och jag vill åter välsigna för
din skull.’ Jag började då åter bedja med samma barns­
liga enfald som förut, i det jag starkt tänkte på den
person, hvilkens omvändelse jag begärde, och efter få
ögonblick af ifrig förbön hörde jag rösten på nytt säga:
’Barn, din bön är hörd, och din vän är lycklig i min
kärlek.’
Sålunda fortsatte jag i många timmar, och som jag
fastade min tanke på den ena efter den andra af dem,
som jag innerligt önskade skulle blifva frälsta, blef jag
alltmer intresserad i Verket, och mitt hjärta uppfylldes
af kärlek till Gud. Till sist sade den högtidliga rösten :
’Har du inga andra släktingar och vänner, på hvilka du
kan fästa ditt sinne i bön?’ ’Jag kan ej minnas flera’,
svarade jag. ’Tänk då på någon annan ogudaktig män­
niska, hvem du vill’, sade rösten, ’och jag skall bön­
höra och välsigna för din skull.’
Med tårfyllda ögon förnyade jag min bön, fästande
min tanke på en och så på en annan af dem, som jag
visste vara mycket ogudaktiga. Yid slutet af hvarje
förbön kom svaret: ’Din bön är hörd, och den, som du
bad för, är bland de återlösta.’ Detta fortsatte kanske
ännu en timme, då jag, trött och utmattad af ansträng­
ningen, upphörde och somnade så godt som ett barn
vid sin moders bröst.
Då morgonen började gry, hörde jag åter samma lena
röst säga: ’Stå upp, mitt barn, och lyssna till goda ny-
86
I bibelns ljus
heter. De, för hvilka du bad, äro lyckliga i min kärlek,
gladja sig i hoppet, hafva h ö rt om din mission och
komma för a tt glädjas med dig och lyckönska dig.’
D å jag k läd t mig och gjort upp eld beställde jag fru­
kost in i m itt rum. N är jag då s a tt mig till bords och
skulle b örja min m åltid, sade rösten på det mest vänliga och tilltalan d e s ä t t : ’Du behöfver icke känna dig
besvärad i min n ä rv a ro ; h ar jag icke alltid varit hos
dig? K änner jag icke alla dina tan k ar, ord och hand­
lingar? Bed din bordsbön på d itt vanliga sätt, just som
om jag inte vore personligen närvarande, ty ehuru jag
icke är personligen närvarande öf ver allt, är jag dock
allestädes n ärvarande med min allm akt och visdom.’
D å m åltiden var öfver, sade den förm ente Allsmäktige : ’D enna dag skall för denna plats blifva en dag,
som m an förut aldrig upplefvat. Gud ä r på denna plats,
och de v eta det icke. Ja g skall hviska till allas sinnen,
såsom jag hviskade till dig med denna stilla röst,
och säg a: ’Bered dig a tt m öta din Gud i dom. Och då
de höra d etta, skola de försam la sig i tv å olika kyrkor
för a tt bedja. Sam tidigt skola de ny omvända, för hvilka
du bad i n a tt, hafva anländt till platsen för a tt deltaga
i den allm änna glädjen och ro p et om nåd, och sålunda
skall frälsningens våg, som så u n d erb art börjat på
denna plats, rulla öfver hela jorden, ty den stora och
förfärliga dag nalkas, då hvar och en skall få igen sitt
lifs gärningar. U nder tid en skall du gå till h r A., som
är en gudfruktig m an och min tjänare. Du skall finna
honom i hans kyrka, beredande sig på a tt mottaga det
myckna folket.’
Ja g blef så rörd öfver dessa goda nyheter och löftet
om frälsning för sådana skaror af förlorade själar, att
tå ra rn a f ritt ström m ade från m ina ögon. I detta sin
nes tillstån d läm nade jag hotellet och kom u t på gatan.
Vid en blick omkring mig förnam jag in tet ovanligt,
men då jag trodde, a tt Gud verkade i stillhet på hvai
och en, fo rtsa tte jag i den säk ra förvissningen, a tt jag
skulle finna p redikanten och m ånga and ra församlade
till gudstjänst i den angifna kyrkan.
A nländ d it fann jag till min förvåning dörren stängd
Spiritism — demonism
87
och icke en enda person i eller omkring byggnaden.
Snart fann jag predikanten i hans bostad, och till min
ännu större förvåning meddelade han mig, att intet
möte skulle hållas där den dagen. Jag återvände till
hotellet och väntade att där nu finna dem, hvilka jag
bedit för och hvilka, såsom jag trodde, nu gladde sig
öfver (teyndernas förlåtelse, men också häri blef jag
grymt gäckad.
Vid uppgången till mitt rum frågade jag Herren om
orsaken till detta misslyckande. Därtill svarade rösten
med samma bestämda hviskning: ’Misslyckandet beror
på onda andar, som på sistone hviskat i människornas
öron. Detta har så förvirrat dem, att de icke i min stilla
röst igenkänna den Allsmäktige.’
’Men’, sade jag, ’hvad skall det blifva af ditt stora
namn V
Rösten svarade: ’Jag skall borttaga minnet af det
skedda från deras sinnen, och de skola förstå, att jag
är Herren, och att hos mig finnes ingen förvandling
eller någon växlingens skugga. Och du, mitt barn,
skall fortsätta din mission med att kalla judarna, all­
deles som om detta skenbara misslyckande aldrig före­
kommit.’
Härtill svarade jag, att jag icke hade penningar för
resan till New York.
’Sant, mitt barn, men jag har sörjt för alla sådana
utgifter och ingifvit en rik man i New York att tele­
grafera till banken härstädes om att förse dig med nöd­
vändiga medel. Tvifla därför icke utan t r o !’
Detta lugnade mitt sinne, återupprättade mitt för­
troende, och jag begaf mig strax till banken. Jag gick
till kassören och frågade, om en viss man i New York,
som jag nämnde vid namn, hade telegraferat till denna
bank att ställa penningar till mitt förfogande. Bank­
mannen försäkrade dock, att intet telegram anländt.
Åter frågade jag, hvarför det slog fel, och samma
hemlighetsfulla röst svarade: ’Orsaken härtill är den­
samma som förut, men jag är den Allsmäktige’, fort­
satte rösten. ’Jag har makt att döda och göra lefvande, och dem, som hindrat mina planer, skall jag döma.
88
l bibelns ljus
H vila därför i hoppet, och allt skall blifva väl.’
Jag kunde ännu tro på m ina sinnen och var viss om
a tt jag h ö rt rösten, men jag kunde icke förmå mig att
tro, a tt något väsen från något håll skulle våga a tt utgifva sig för a tt v ara den Allsm äktige själf. Jag öfvertän k te också de erhållna m eddelandena och påminde
mig den from het, som genom trängde dem, sam t de mig
gifna vänliga fö rsä k rin g a rn a ; och inför allt d etta blef
jag cfvertygad, a tt jag icke kunde v ara bedragen.
M edan jag sålunda begrundade det hela, sade rösten:
’Å tervänd till d itt hem, och allt skall blifva godt.’ Ly­
dig befallningen, begaf jag mig genast tillbaka.
M itt plötsliga försvinnande från hem m et hade föror­
sakat en icke liten oro bland vänner och släktingar.
Men min närvaro lugnade dem snart. H uru litet, tänkte
jag, de hafva fö rstå tt den verkliga orsaken till min
frånvaro 1”
M ediet kom s lu tlig e n till den ö fv e rty g e lse n , a tt
h a n b lifv it b e d ra g e n a f o nda a n d a r. tH an fo rts ä tte r:
” L äsaren tord e tän k a, a tt d e tta eller dessa intelli­
genta väsen, som utgifvit sig för a tt v ara Gud, och som
följt mig så länge och så grundligt b edragit mig, skulle,
sedan de blifvit afslöjade som djäflar, förklädda till
ljusets änglar, hafva läm nat mig för a tt aldrig åter­
komma. Men d e tta var icke händelsen. Tvärtom fann
jag, a tt deras m akt a tt påverka m itt sinne och mina
tan k ar blef större dag för dag.”
H äri ligger en del af faran. Viljan, som i början
är stark och väl kan m otstå sådana närmanden, för­
lorar småningom sin kraft och blir svagare för hvarje gång, den gifver efter.
Vi anföra v id are:
” Så sn art som det blef tydligt, a tt jag var bedragen,
sjönk ja g ned i djup m isströstan. M itt hopp, som
sträckt sig upp till sjunde himmelen, föll ned i den dju­
paste afgrund. Min osynlige bedragare fo rtsatte i flera
dagar a tt sm ickra mig med a tt allt stod väl till — att
Gud lika säk ert v ar i denna m issräkningens mörker
som i ljuset af de förra dagarnas strålande hopp.”
Spiritism — demonism
89
Till slut fullständigt öfverbevisad om dessa an­
dars svekfullhet vägrade han alldeles a tt längre stå
under deras kontroll. På nedanstående frågor sva­
rade de med följande bekännelse :
”Af de få första meddelandena leddes du till den
tron, att spiritismen endast var förelöparen till tusenårsrikets härlighet. Dessa meddelanden voro storarta­
de och lämnades med den tydliga afsikten att förmå
dig till att tro, det de kommo från Jesus Kristus och
Gud själf. Du borde hafva väntat detta. Alla krokar
äro försedda med lockande bete.
Mediet: Åro icke de läror, som i allmänhet läras af
spiritisterna, i skriften kallade djäflars eller onda an­
dars läror ?
Anden: Jo, de äro i själf va verket djäflars eller onda
andars läror, ty allmänt förkasta de Jesu Kristi samt
hans apostlars och efterföljares läror. A. J. D. blef, hvad
jag säkert vet, inspirerad af demonernas furste eller,
med andra ord, den mest intelligenta demon bland luf­
tens makter. Hans ’Harmonisk filosofi’ skrefs helt och
hållet under demonisk inspiration. Jesus Kristus eller
något af hans lära finnes icke i hans arbeten — de äro
utan Kristus eller antikristiska. Spiritsmen aflades i
synd och skapades i orättfärdighet. Det är en åtel — en
åtel, som kommer att blifva en förfärlig stank för de
goda på hela jorden.
M.: Väntar du aldrig att blifva bättre?
A.: Aldrig. Vi äro vrak af Guds moraliska skapelse,
förkastade, så långt vi veta, endast för att förstöras.
M.: Omgifva icke de gudfruktiga döda dem, som än­
nu äro i kroppen, och beskydda dem för det ondas
inflytelse 1
A.: I så fall ses de aldrig af oss. Vi se ingenting mer
omkring de fromma än omkring de ogudaktiga; men
vi själfva omgifva dem ofta och ingifva dem någon oren
eller ateistisk tanke för att se, huru de mottaga den.
Det är vårt nöje att oroa och irritera dem, alldeles som
vi nu gjort med dig.
90
I bibelns ljus
M. : H uru tillb rin g ar eder världs inbyggare det mesta
af sin tid ?
A. : Sedan d et blef upptäckt, a tt vi kunde meddela
oss genom m edier, tillbringa vi det m esta af tiden med
a tt utveckla m edier, göra psykologiska experiment och
m eddela oss genom dem.
M. : T ror du icke, a tt också goda andar utveckla medier och m eddela sig genom dem.
Ä. : D et tro r jag ic k e ; vi kunna v ara säkra på att inga gudfruktiga döda, inga rä ttfä rd ig a människors full­
kom nade andar, ej heller änglar b e fa tta sig med att
k ontrollera m edier i närvarande tid.
Aposteln Paulus h a r tydligen p ro feterat om dessa
andeuppenbarelser i 2 :dra brefvet till tessalonikerna:
’Och då skall den laglöse vard a uppenbar, hvilken Her­
ren skall d räp a med sin muns ande och tillintetgöra
genom uppenbarelsen af sin tillkom m else; och dennes
tillkom m else är åtföljd af S atans verksam het med all
lögnens k ra ft och tecken och under och med all orätt­
färdighetens bedrägeri bland dem, som varda förtap
pade, därför a tt de icke m o ttag it kärlek till sanningen,
a tt de m åtte blifva frälsta. Och fördenskull skall Gud
sända dem k raftig villfarelse, så a tt de skola tro lög­
nen, p å d et a tt alla må varda dömda, som icke halva
tro tt sanningen u tan h aft sin lust i orättfärdigheten.’
D e tta ställe sk ildrar denna tidens tecken så tydligt, att
alla rä ttfä rd ig a eller gudfruktiga k la rt förstå.
Vi h a blifvit uppfordrade a tt af slöja för dig, a tt alla
de genom m edier gifna uppenbarelserna om a tt alla
m änniskor skrida fram åt till e tt tillstå n d af helighet
och lycka äro h elt och h ållet falska. Vi hafva haft så
rik t tillfälle som tro ts någon annan ande i denna värld
till a tt lä ra känna alla de om ständigheter, som äro
förbundna med alla m oderna andeuppenbarelser, och
veta säkert, a tt dessa uppenbarelser icke äro från Gud
u tan från andar, af hvilka somliga äro skyldiga till
större b ro tt, om det ens är m öjligt a tt begå större
b ro tt, än hvad vi hafva gjo rt m ot dig.
Du frågar, huru vi kunna veta, a tt de m oderna spiritistisk a företeelserna icke äro af Gud. Vi veta det af
Spiritism — demonism
91
följande skäl: Dessa utföras af andar, som hata Gud
och hafva ingen gemenskap med det, som är godt. All­
mänt förkasta de bibeln som Guds ord och anse den
vara en fabel, icke värd att tros. Alla hittills skedda
andeuppenbarelser hafva icke haft så mycken evange­
lisk sanning i sig, att de kunnat pånyttföda en enda
själ i den mening, som Jesus Kristus lärde pånyttfödel­
se. Dessa andars uppenbarelser äro just, hvad vi kunde
vänta från varelser, som icke hafva Guds kärlek i sig.
[Här ha vi en belysning på Herrens ord: ” Om nu
Satan utdrifver Satan, så är han söndrad mot sig
själf. H uru skall då hans rike hafva bestånd?”
(Matt. 12: 26; Mark. 3: 23—27.) På samma sätt,
tro vi, äro de helbrägdagörelser, som utföras af spiritister, teosofer och anhängare af ” kristlig veten­
skap” , bevis för a tt Satans rike är stadt i upplösning
och skall snart falla för vår konung Im m anuel.]
M. : Bibeln talar om fursten öfver luftens makter —
hvad kan väl menas därmed?
A .: Fursten är namnet på det ondas främste här­
skare. Det finnes många andehärskare i luften. Det är
med dem, som med indianhöfdingar, hvilka härska öf­
ver den stam, de tillhöra.
M. : I hvilken grad hafva luftens makter välde öfver
människornas barn?
Å. : De hafva makt att frambringa naturtrogna afbilder i känsliga mediers sinnen. Dessa uppfatta de
ofta såsom verkligheter. Detta leder till många bedrä­
gerier.
Spiritismens ledare, som känna till denna sinnesvilla,
tillåta bedrägeriet att fortgå och äro därför delaktiga
i svindeln. Detta brännmärker dem med vanära. An­
darna hafva makt att bruka den mänskliga kroppen
med alla dess organ och krafter. Detta är fallet med
medier, som under extas tala och se bilder. Troligtvis
besätta de kroppen förmedels elektriska och galvaniska
inflytanden, och när de tagit den i besittning, göra de
bruk af dess talorgan. De hafva också makt att flytta
92
I bibelns ljus
tunga föremål, såsom bord, stolar etc. D etta utföres i
allm änhet af tjogtals och h undratals osynliga varel­
ser.”
F ö r f a tta r e n fö rk la ra r v id a r e :
” De kunde efterhärm a det för hvar och en af mina
släktingar och bek an ta särskilda ta le sä tte t, och så full­
stän d ig t återgåfvo de röstens böjning och betoning,
a tt jag v arit nödsakad a tt tro efterhärm ningen vara en
verklighet, om de icke också efterh ärm at rösten af åt­
skilliga, som jag visste vara lefvande. Vid e tt tillfälle,
som jag särskildt ihågkom m er, var rösten, tale t och
tonfallet så lefvande, jatt jag för stunden bestämdt
trodde, a tt den föreställda dam en och gentlemannen
hade aflidit, och a tt deras okroppsliga andar voro hos
mig. Men då jag fick af görande bevis för a tt det icke
var så, blef d et k la rt för mig, a tt an darna personifie­
rade föreställda k arak tärer.
Åfven om m eddelanden från andevärlden präglas af
höga känslor och fram föras med en vältalighet och en
renhet, som om de medförde en fläk t från himlen, bör
dock läsaren aldrig tän k a, a tt de äro från Gud, utan
minnas, a tt de alltid gifvas endast som en inledning
till något onaturligt- och orimligt. A tt läsaren må varna»
och förstärkas på alla punkter och aldrig förledas till
den tron, a tt andem eddelanden under någon form äro
från Gud, kan jag säga, a tt alla m ina erfarenheter med
dessa varelser, som omgifva oss i luften, leda till den
bestäm da slutsatsen, a tt de hafva sin glädje uti att
göra ondt och i synnerhet i a tt bedraga. A tt förmå jor­
dens inbyggare till a tt tro de m est vidriga ting är deras
stö rsta glädje. Ja g uppm anar därför läsaren a tt gifva
ak t på aposteln P auli o rd : ’Om vi eller en ängel Irån
him m elen predikade e tt an n at evangelium för eder, han
vare förbannad.’ (Eng. öfv.)
Den m est försåtliga metod, som dessa luftens mak­
te r använda till a tt förm å m änniskor a tt tro på deras
orim ligheter, b estår uti a tt göra välvilliga hänsyft­
ningar på Jesus K ristus och hans evangelium sam t a tt
beröm m a dess lä ro r; de kunna till och med hålla ett
Spiritism — demonism
93
storartad t föredrag däröfver men under tiden inväfva
en bedräglig filosofi, som undergräfver det hela och
gör en villfarelse däraf.”
Huru tydligt fram går det icke af det föregående,
att Guds folk behöfver mer och mer bero på sin F a ­
ders ord och icke på känslor, intryck och ” röster” ,
som i allm änhet, om icke alltid, bedraga. P å samma
gång som sanningens ande och icke blott dess bokstaf bör sökas, är det också nödvändigt a tt omsorgs­
fullt studera Guds ords bokstaf sam t a tt hafva ettuppriktigt hjärta, som gläder sig öfver a tt få göra
Herrens vilja till hvilket pris som helst — hvad man
än måste uppoffra af m änskliga företräden, fördo­
mar etc.
Guds ord är m äktigt a tt göra ” Guds människa . . .
till allt godt verk skicklig” . — 2 Tim. 3: 16, 17.
” H elga dem i sanning; ditt ord är sanning.” —
Joh. 17: 17.
Hvilka äro “andarna i fängelset4*,
och hvarför äro de där?
“ DE ÄNGLAR, SOM ICKE BEHÖLLO SITT
FURSTADÖME.“
“Guds söner sågo, att människornas döttrar voro fagra, och togo till
hustrur dem i hvilka de funno mest behag . . . och dessa födde barn åt dem;
detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.* — 1 Mos 6:2,4.
(Mc K R IF T E N talar om den kommande tidsåldern
och kallar K risti andliga regering, som då
UJ skall existera, ” nya him lar” , och jordens sam­
hällen och institutioner under den kallas en
” ny jord” . Likaledes talar den om den närvarande
andliga regeringen (under Satan, ” denna världens
furste” ) och de jordiska institutioner, som stå under
den, och benämner dessa ” den närvarande onda värl­
den” , tidsåldern eller tidsskedet.* Dessutom un­
derrättas vi om att det närvarande onda herradömet
ej alltid existerat, utan att det föregåtts af en annan
hushållning eller tidsålder, kallad ” den då varande
världen” (före floden), som också hade en himmel
eller andlig styresm akt och en jord, d. v. s. en män­
niskovärld, som var denna andliga regerings un­
dersåtar.
De tre världarna, som Petrus talar om (2 Pet. 3:
6, 7, 13), utm ärka dessa tre stora tidsperioder. I
hvar och en af dessa har Gnids plan med hänsyn till
människorna tydliga och åtskilda hufvuddrag, hvilka
likväl alla utgöra endast delar af en enda storartad
plan, h vilken, när den blifvit fulländad, kommer att
lägga i dagen hans gudomliga visdom, rättvisa, kär*) Se “Studier i Skr i f t e ndel I, kap. 4.
Andarna i fängelset
95
lek och m akt, till alla hans skapade varelsers förvå­
ning och beundran.
Emedan den första världen (eller tingens ordning)
”förgicks’9 vid tiden för floden, följer däraf, a tt den
måste hafva varit olika den närvarande, och a tt den
närvarande onda världens furste således icke var
furste öfver den föregående tidsåldern, huru vidt
hans inflytande än sträckte sig och gjorde sig kändt.
Flera skriftställen sprida ljus öfver Guds hand­
lingssätt under denna första tidsperiod och gifva
klarare insikt i hans plan såsom e tt helt. De gifva
oss den tanken, a tt den första världen (tidsåldern
före floden) stod under öfverinseende och särskild
förvaltning af vissa heliga änglar, hvilka tillätos
göra, hvad de kunde och ville, för det fallna släk­
tets återupprättande och styrande, hvilket till följd
af synden behöfde en annan regering än sin egen.
Att änglar voro de styrande under denna tidspe­
riod icke allenast antydes af alla bibelställen, som
röra densamma, utan man kan med skäl sluta därtill
af apostelns anm ärkning, då han jäm för den närva­
rande tidsåldern med den förflutna och den kom­
mande. Han söker visa den kommande ålderns re­
gerings rättfärdighet och varaktighet, sägande : ” Ic ­
ke var det under änglar han lade den tillkommande
världen.” Hej, den är lagd under vår Herre Jesu
Kristi och hans m edarfvingars kontroll och skall
därför blifva icke allenast mera rättfärd ig än den
närvarande styrelsen af Satan utan äfven mera fram ­
gångsrik än änglarnas regering därförut. — Ebr.
2: 2, 5.
Det fram går, a tt änglarna ursprungligen ägde
förmåga a tt göra sig synliga i kroppsliga skepnader.
Satan visade sig sålunda för Eva som en orm eller
handlade genom en orm. Andra änglar uppträdde
ofta spni jnänniskor, sålunda förrättande sin tjänst.
96
I bibelns ljus
De gjorde sig synliga eller försvunno, allt eftersom
deras tjänande fordrade.
Det var vid denna tid, synes det, som somliga
änglars fall inträffade. Det antages i allmänhet,
ehuru, som vi tro, utan grund, a tt Satans bundsför­
vanter, de fallna änglarna, föllo före människans
skapelse. Vi läsa, a tt Satan var en mandråpare från
begynnelsen. (Joh. 8: 44.) D etta kunde icke syfta på
begynnelsen af hans egen tillvaro, ty allt skapad t
kommer från Guds band fullkom ligt. Vi kunna icke
tänka oss, a tt det menas någon annan begynnelse än
m änniskans i Eden. Men så långt vi äro underrät­
tade, var han då ensam och hade inga följeslagare
eller änglar.
Hos Satan, en af de förnäm sta änglarna, synes
begäret a tt blifva härskare hafva uppstått, då han
såg de första två m änniskorna med deras fortplant­
ningsförm åga och den storartade möjligheten af en
vidsträckt regering öfver deras afkomlingar. Han
tänkte troligtvis, a tt om han kunde få makt öfver
Adam och Eva, så skulle han få m akt öfver alla de­
ras afkom lingar och stiga i m akt och inflytande öf­
ver andra, ja, blifva en rival till Jehova själf, och i
sin växande ärelystnad sade han: ” Ja g vill göra mig
lik den H ögste.” — Es. 14: 14.
Fram gångsfull uti a tt förgifta strömmen i början
af dess lopp vann han stort inflytande öfver släktet;
men hans m akt öfver detsamma var begränsad på
grund af m otverkan af det stora antal änglar, hvilka såsom vårdare undervisade och styrde människor­
na en tid bortåt i harmoni med Guds vilja. Men
m änniskornas fördärf var smittosam t, och somliga
af dessa styrande änglar föllo snart offer för syndens
pest: de öfvergåfvo sitt eget hem eller sitt tillstånd
såsom andevarelser, behöllo ej sitt ” furstadöme”
eller sin ursprungliga tillvarelseform. De missbru-
Andarna i fängelset
97
kade den förmåga, de ägde, a tt antaga mänsklig
form och blefvo till sinnet orena och köttsliga i lik ­
het med de fallna m änniskorna sam t påbörjade ett
nytt släkte af m änniskor i världen, såsom den ofvan
anförda texten (1 Mos. 6: 2—4) visar.
Denna text tros af somliga syfta på tvenne klasser
af människor, hvaraf den ena, mera rättfärdig än
den andra, här kallas ” Guds söner” . Men en sådan
åsikt är ohållbar; ty det är icke synd för en män­
niska att taga till hustru en annan människas dotter.
Giftermål emellan m änniskor är aldrig i skriften fördömdt såsom varande syndigt. Tvärtom, det instif­
tades af Gud och har alltid varit godkändt af ho­
nom. (1 Mos. 2: 24; Ebr. 13: 4.) Herren Jesus vi­
sade sitt gillande där af på bröllopet i Kana. (Joh.
2: 1—11.) Ej heller är släktets fortplantning under
rätta om ständigheter förbjuden såsom syndig. Gud
befallde den, på det att jorden skulle blifva uppfylld
af ett m änskligt släkte, härstam m ande från ett par,
och på det a tt släktets återlösning m åtte kunna möj­
liggöras genom ens, K risti, lydnad och offer. (1 Mos.
1: 28; Rom. 5: 19.) De, hvilka Herren förlänat kun­
skap om sin sanning, försaka dock ibland äktenskap,
liksom de äfven förneka sig många andra jordiska
rättigheter och privilegier ” för himm elrikets skull”
(Matt. 19: 12), ifall de därigenom tro sig mera odeladt kunna tjäna Herren. Om det åter endast vore
en förening* af tvenne klasser af samma släkte, hvarför skulle deras afkom lingar särskildt kallas ” namn­
kunniga män” ? Om de rättfärdiga och de ogiudaktiga ingå äktenskap i våra dagar, icke blifva där­
för deras barn jättar, mera väldiga eller mera be­
römda människor än andra.
Genom a tt under flera hundra år hafva sjunkit
och försämrats hade m änniskosläktet förlorat myc­
ket af sin ursprungliga lifskraft samt kropps- och
98
I bibelns ljus
själskrafters fullkom lighet; men med änglarna var
det annorlunda. Deras krafter voro ännu fullkom­
liga och bibehållna; därför är det klart, att deras
barn blefvo delaktiga af deras lifskraft och mycket
m era liknade den första fullkomliga människan än
de öfriga om kring dem, i jämförelse med hvilka de
voro jä tta r både i kroppsligt och andligt af seende.
Dessa änglar, som icke behöllo sitt ursprungliga
tillstånd såsom andevarelser utan ställde sig på synd­
fulla m änniskors nivå och ” öfvergåfvo sitt eget
hem ” , dem har Gud förvarat i eviga (tidsåldriga)
bojor; d. v. s. Gnid inskränkte och begränsade deras
m akt genom a tt fråntaga dem deras förmåga och
privilegium a tt kunna uppträda i kroppslig form,
vare sig m änsklig eller annan. Fastän vi veta, att
de sålunda uppträdde före floden, finnes därför ingen
antydan om a tt de sedan lyckats frigöra sig från
dessa inskränkningar eller kedjor. Å andra sidan
äro de änglar, som behöllo sitt furstadöme, icke på
detta sätt bundna utan hafva flera gånger uppträdt,
än som människor, än som eldsflammor, molnstod
etc., hvilket omtalas i både gamla och nya testa­
m entets skrifter.
E fter a tt hafva u rartat och fördärfvats till håg
och vilja sam t blifvit öfverlämnade åt ett ovärdigt
sinnelag, uteslutna från allt umgänge med Gud, hans
verk och plan, hafva dessa fallna änglar ej längre
något intresse för hvad som tillhör den andliga värl­
den utan tråna efter gemenskap med de fallna män­
niskorna och delaktighet med dem i synd. Huru vis
och kärleksfull är icke den allsm äktiga hand, som
inskränkte deras m akt och inflytande öfver män­
niskorna genom a tt förhindra deras personliga upp­
trädande ! Nu kunna de väl inkomma uti och verka
genom hvem som helst, som inbjuder dem, såsom
t. ex. spiritistiska medier, men mera kunna de ej
Andarna i fängelset
99
göra. H itintill skall du gå, säger den Allsm äktige,
men icke vidare. Detta förklarar, livad som är kändt
under namn af spiritismen.
Somliga af denna klass, besatta af onda andar,
påträffades af Herren och hans apostlar under deras
verksamhet. Från en af dessa utdref han en legion
onda andar. (Mark. 5: 1—15.) Längtande a tt på
något sä tt vara i um gänge med m änniskor, fastän
saknande förmåga a tt ikläda sig m änsklig gestalt,
emedan denna förm åga var dem fråntagen, togo en
hel legion onda andar sin bostad i en m änniska,
då de funno honom villig a tt hafva deras sällskap;
och därigenom gjorde de honom galen. Och då de
förnummo, a tt H erren ämnade frigöra m annen ur
deras våld, bådo de i förtviflan om den ynnesten, a tt
de måtte tillåtas fara in och bo i en svinhjord där
i närheten. Men svinen blefvo därigenom rasande
och störtade sig i hafvet.
Judas (6, 7) gif ver bindande bevis i äm net och
visar klart den synds natur, för hvilken de fallna
änglarna blefvo dömda och bundna, när han efter
att hafva näm nt änglarna, som syndade, säger: ”S å ­
som Sodom och Gomorra . . . hvilka på lika sätt som
dessa öfvade skörlefnad och gingo efter främmande
kött.” A tt Gud förbjuder all samm anblandning
af olika naturer och vill, a tt hvar och en skall be­
hålla sitt eget tillvarelseplan, fram går tydligt af
detta språk och äfven af 3 Mos. 18: 23; 20: 15, 16.
Och att vårt släkte, sådant det i dag existerar, kom­
mande från Noa, är af uteslutande adam itiskt ur­
sprung och ej uppblandadt, synes af u ttry c k e t:
”Dessa äro Noas släktled: Noa var en rättfärdig
man och fullkomlig* i sitt släkte” (eng. öfv.), d. v. s.
icke besmittad på ofvannämnda sätt. — 1 Mos. 6: 9.
Blickande tillbaka se vi sålunda den första tids­
perioden hafva stått under änglars kontroll, dessas
100
I bibelns ljus
oförmåga a tt lyfta människan ur hennes fallna ställ­
ning samt den i synd sjunkna människans förned­
rande inflytande öfver åtskilliga änglar. Änglarna
voro fullkom ligt oförmögna a tt utföra det stora
verket a tt återupprätta m änniskorna. Utan tvifvel
voro de angelägna om a tt göra det, ty de sjöngo
och jublade vid hennes skapelse. (Job 38: 7.) Gud
lät dem försöka det, och det var tvifvelsutan en del
af deras profiling och disciplin, men de lyckades ej.
En del öfvergingo till det ondas leder, under det
a tt de öfriga stodo m aktlösa gent emot syndens för­
färliga lopp. Längre fram finna vi de goda äng­
larna fortfarande intresserade, åstundande att skå­
da in i den plan, som Gud sedan hållit på att ut­
föra, alltid färdiga a tt utföra hans befallningar till
vår tjänst. (1 Pet. 1: 12.) Således bevisades inför
både änglar och m änniskor omöjligheten af män­
niskans frälsning genom änglars kraft.
I början af den ” närvarande onda världen” var
tendensen fortfarande nedåt, trots ?7oas sträfvande
a tt tjäna Gud och a tt lära sina efterkommande att
följa hans exempel samt trots Guds straffdom, som
verkställdes genom floden; och Sodoms ogudaktighet orsakade snart dess förstöring. Släktets väg bar
alltjäm t nedåt, och Gud tillät det fortsätta. Så upp­
hörde änglarnas tjän st utom mot några få lydiga.
Och nu i stället för att genom himmelska sändebud
förkunna för oss sin vilja har han gifvit oss sitt ord.
” på det att Guds människa [därigenom] må vara
fullbordad, till allt godt verk skicklig” . — 2 Tim.
3: 17.
Allt sedan fallet har Guds plan gradvis och obe­
m ärkt utvecklats och skall i sinom tid bära rik frukt
till evigt l i f ; och det skall slutligen blifva uppen­
bart för alla Guds skapade varelser, att hans plan
är den enda, genom hvilken detta stora verk kan
Andarna i fängelset
101
utföras. E nligt denna plan utväljas ocli pröfvas
först alla, som tillhöra den ” lilla hjorden” , det
konungsliga prästerskapet, och därefter upplyftas
och återställas till m änsklig fullkom lighet alla de
öfriga, som vilja em ottaga lif under Guds villkor.
”Predikade för andarna i fängelset.”
” Ty äfven K ristus led en gång för synder, r ä tt­
färdig för orättfärdiga, på det att han skulle föra
oss till Gud, väl till köttet dödad, men lefvandegjord
till anden, i hvilken han ock [förutom det verk, han
gjorde för oss] predikade för andarna i fängelset,
som fordom voro olydiga, när Guds långm odighet
bidade i Noas dagar.” — 1 Pet. 3: 18—20. (Se eng.
Dia glottöf ver sättningen. I denna saknas orden :
” gick åstad och” .)
En tillfredsställande förklaring af denna text har
länge sökts. H ögst få hafva funnit en logisk och
ens för dem själfva tillfredsställande lösning af den­
samma. Men om vi få tt en klar uppfattning' af
sanningarna i det föregående, hafva vi däri en be­
lysning af ofvan anförda skriftställe af aposteln
Petrus. Vi påpeka först de två allm änna åsikterna
angående detta språk, hvarefter vi skola fram ställa
vår egen syn på saken.
Den m est vanliga åsikten är, a tt Jesus, under den
tid han låg i grafven, var borta på en missionsresa
för att predika för syndare, som lefde före floden,
hvilka ledo kval på en förmodad plats, kallad ” hel­
vetet” . Om denna åsikts förespråkare undersökte
saken, skulle de finna, a tt deras tolkning medgifver
hopp om fram tida frälsning för de m änniskor, som
lefde före floden, något som de eljest ihärdigt för­
neka. Ty om K ristus predikade för dem, måste det
hafva varit för något ändamål. Det var helt visst
icke för a tt göra gäck och spe af dem. Följaktligen
102
l bibelns ljus
måste han hafva predikat e tt hoppets budskap, be­
bådande ” stor glädje, som skall vederfaras allt
folket” . Och om det finnes en fram tid för dessa,
hvarför ej antaga som rä tt vår m ening, att i Kris­
tus ” skola alla jordens släkter varda välsignade” ?
D etta är den motsägelse, man följdriktigt kommer
till från deras synpunkt, som hafva denna åsikt.
Men om vi skärskåda frågan från skriftens stånd­
punkt och med en rä tt uppfattning af ” döden” och
” helvetet” , måste vi inse, a tt om Jesus verkligen
var död under dessa tre dagar, såsom apostlarna
förklara, då kunde han ej predika; ty ” de döda veta
alls in te t” (Pred. 9: 5); och ” ingen verksamhet,
ingen klokhet, ingen kunskap, ingen vishet finns i
grafven, dit du far” . (Pred. 9: 10.) För det andra:
om Jesus än hade varit ett undantag från regeln
och hade kunnat predika, skulle dock dessa antediluvianer (människor, som lefde före floden) ej
kunnat höra honom ; ty de hafva helt visst intet för­
nuft och ingen kunskap i grafven. Således befinnes
denna åsikt i det hela både otillfredsställande och
skriftvidrig.*
Den andra åsikten tycktes oss mest förnuftig, till
dess vår betraktelse af det i denna bok behandlade
äm net gaf oss ljus äfven öfver detta skriftställe.
Denna åsikt hänför predikandet till Noas predikan­
de, under ledning af Guds ande, till människorna
före floden, h vilka på K risti tid voro i grafvens
fångahus. Denna åsikt motsäges däraf, a tt predi­
kandet icke skedde för människor, ej heller för
människornas andar utan till andar, andevarelser;
och predikandet skedde ej genom Noa, ej heller
genom Guds ande, ej heller före floden, utan sedan
dessa andar hade blifvit bundna. Det var, mena vi,
* Se “Hvad säger skriften om helvetet?*
Andarna i fängelset
103
en predikan utan ord — Jesu död och uppståndelse
blef en predikan för dem.
Det synes därför ganska klart, a tt andarna äro
de ande varelser, hvilka voro olydiga under Noas
dagar, och hvilka Gud därför fängslade eller beröfvade en del af deras förra frihet och privilegier —
dessa ” änglar, som icke behöllo sitt furstadöme utan
öfvergåfvo sitt eget hem ” [eller normala tillstånd],
och hvilka han har ” med eviga bojor i mörker för­
varat till den stora dagens dom” . — Jud. 6.
Denna tolkning synes förklara alla hittills berörda
punkter i ämnet. Nu fråga vi: På hvad s ä tt kunde
vår Herre predika för dessa andar, medan han var
död? Vi svara, att det står ej så. Det var genom
fakta han predikade, liksom vi ibland säga, a tt ” gär­
ningar tala bättre än ord” . Det var genom lidandet,
döden och uppståndelsen, predikan skedde. Allt eftersom Jesus gick steg för steg i sitt arbete, var
sålunda hans lefnadslopp en k raftig predikan för
dessa änglar, hvilka en gång hade tillsatts a tt styra
människorna men själfva hade fallit i stället för a tt
lyfta upp m änniskosläktet. I Jesus sågo de ett ex­
empel på lydnad ända intill döden; och de sågo
den lön, han fick för sin lydnad : uppståndelse som
ett andeväsen med gudomlig natur. Sådan var den
stora texten, och lärdomen däraf anföres af Aposteln
(1 Pet. 3: 22), nämligen a tt Jesus nu var högt upp­
höjd och gifven e tt namn, högre än alla andra namn,
samt a tt han var uppfaren till himlen och är på
Faderns högra sida (den högsta äreplatsen ); och
änglar och väldigheter och m akter hafva hlifvit ho­
nom underdåniga. De kände Jesus, innan han läm ­
nade sin härliga himmelska tillvaro och blef en m än­
niska. De kände ändamålet med hans offrande af
sig själf såsom människa. De sågo honom lydig
ända intill döden och hans höga upphöjelse som lön
104
I bibelns ljus
därför. (Fil. 2: 9.) De måste hafva djupt känt den
förlust, de genom sin olydnad gjort, af skurna, som
de voro, från Guds um gänge, fråntagna sin förra
frihet och um gänge med de renare sinnade bland
människorna och i m örker och ovisshet om sitt eget
fram tida öde. Vi kunna blott föreställa oss, huru
sorg och sm ärta fyllde deras hjärtan, då de jämförde
sitt lif i olydnad och dess följder med Herren Jesu
lif i lydnad och dess härliga följder. Vi kunna
tänka oss åtm instone en del af dem sä g a : Om vi blott
förr hade insett, så klart som nu, den stora skillna­
den mellan lydnadens och olydnadens följder! Om
vi blott kunde få ännu en pröfning, skulle vi, med
denna vår erfarenhet, handla helt annorlunda.
En klar åtskillnad bör göras mellan Satan och
dessa änglar. Satan syndade utan tvifvel mot fullt
ljus, så a tt den gudomliga visdomen ej kan göra
något för honom, och hans slutliga tillintetgörelse
är klart förutsagd. — Ebr. 2: 14.
Men förklarade icke Herren i M att. 25 : 41, att evig
pina är det straff, som väntar dessa fallna änglar?
Nej, detta skriftställe kan ej anföras såsom bevis
för, a tt intet hopp om pröfning f'innes för de inspär­
rade an d arn a; ty fastän tvingade af omständigheter­
na och uteslutna från hvarje annan tjänst de nu
äro Satans änglar (sändebud eller tjänare), behöfva
de dock ej alltid förblifva så, om ett tillfälle gifves
dem a tt återgå till Guds tjä n st och blifva Guds äng­
lar. ” Den eviga elden” på detta ställe är liktydig
med ” eldsjön” (Upp. 20: 10)* eller tillintetgörelsen,
uti hvilken alla, som ej äro i harmoni med Gud, blif­
va kastade vid tusenårsåldem s slut. Satan blir en af
dessa, som skola kastas uti ändlös tillintetgörelse,
och med honom alla, som göra orättfärdighet eller
* Se ‘Hvad säger skriften om helvetet?*
Andarna i fängelset
105
hafva nöje däri, vare sig de äro andeväsen eller män­
niskor. Då de äro på Satans sida, räknas de såsom
varande hans änglar eller sändebud. Alla, som göra
det onda, skola afskäras från lif. A tt afskära så­
dana, och endast sådana, var Guds plan från början.
Då det sä g e s: ” Alla ogudaktiga skall Gud förgöra” ,
så menas det de uppsåtligt ogudaktiga och icke de,
som äro blott okunniga, vilseledda, förblindade eller
bedragna.
Fallna änglars pröfning.
Komma dessa ” andar i fängelset” , dessa ” änglar,
som icke behöllo sitt furstadöm e” , och hvilka erhöllo en så kraftig predikan genom H erren Jesu
verksam het, död och uppståndelse, — komma dessa
a tt någonsin få tillfälle a tt draga nytta af denna
läxa ? Skola de någonsin få tillfälle a tt ångra sina
synder, a tt läm na Satans tjän st och återvända till
lydnad mot Gud?
Om vi till en början trodde, a tt skriften intet innehölle angående detta ämne, hafva vi funnit det vara
ett m isstag. Och då Gud talar, må vi vara vissa
om a tt det är någonting värdefullt för oss att höra.
Må vi därför lyssna till, så a tt vi må lära hvad helst
vår Fader behagar meddela oss.
Judas (v. 6, 7) upplyser oss, a tt dessa änglar,
hvilka öfvade skörlefnad och gingo efter främmande
kött ”pä samma sätt” som sodomiterna, har Gud
förvarat i bojor (till straff därför) ” till den stora
dagens dom” . Denna ” stora dag” är den tusenårsdag, på hvilken äfven m änniskosläktet väntar a tt
dömas (i grundtexten: krisis-- pröfning). Aposteln
P etri vittnesbörd öfverensstämmer härmed (2 Pet.
2: 4); och Paulus förklarar afgörande a tt dessa
fallna och nu fängslade andevarelser såväl som män­
niskorna komma a tt få en pröfning under K risti och
106
/ bibelns ljus
hans församlings regering i m akt och ära. Påpekan­
de det opassande för de heliga uti a tt vända sig
till världsliga domstolar för af görande af sina tvister
säger han: ” Veten I icke, a tt de heliga skola döma
världen? . . . Veten I icke, a tt vi skola döma äng­
la r? ” _ i Kor. 6: 1—4.
Det grekiska ordet, här öfversatt med ” döma” ,
är Jcrino, från samma rot som brisis, h vilket är öfversatt med ” döm” i Jud. 6 och betyder att regera,
att pröfva, såsom a tt tillm äta hvarje individ välsig­
nelser eller slag, alltefter hvars och ens handlingar,
sedan de alla blifvit fullständigt förda till sanning­
ens kunskap under K risti regerings alla välsignel­
ser. Sålunda synes det komma a tt utgöra en del
af K risti verk a tt regera öfver och undervisa syndare
både af det m änskliga släktet och af änglarnas
släkte — ” a tt döma världen” , de fallna m änniskor­
na, nu återhållna i döden, från hvilken de hafva
blifvit återlösta, och äfvenså fallna änglar, återhåll­
na lefvande till den stora tusenårsdagens dom eller
pröfning, då församlingen under sitt hufvud, Herren
Jesus, skall undersöka äfven deras sak och gifva
evigt l if och ynnest åt dem, h vilka då bevisa sig vär­
diga det samma, och låta evigt fö rd ä rf eller tillin­
tetgörelse komma dem till del, som under fullt ljus
och fullt tillfälle visa sig ovärdiga lif vet.
Dessutom finna vi talrika häntydningar på det
verk, K ristus kommer a tt utföra uti a tt underlägga
sig såväl himmelska eller andliga som ock mänskli­
ga m akter, då församlingen blifvit utvald och pröfnings- och välsignelseverket påbörjats. Vi läsa t.
ex. (Ef. 1: 10): ” Med afseende på den hushållning­
en i tidernas fullbordan, a tt i K ristus samm anfatta
[under Guds styrelse och lag] allt [som kommit i
olag], både det som är i himmelen [andliga] och det
som är på jorden [m änskliga].” Och återigen: ” Ty
Andarna i fängelset
107
det har behagat Gud, a tt all fullhet skulle bo i ho­
nom och a tt genom honom, sedan han genom blodet
på hans kors stiftat frid, genom honom med sig för­
sona [bringa till harmoni] allt, vare sig det som är
på jorden eller det som är i himmelen” — både jor­
diska och andliga öf verträdare. — Kol. 1: 19, 20.
I Ef. 3: 8— 1Ö visas det, a tt längden och bredden
af Guds frälsningsplan har af Gud varit hem lighål­
len intill evangelii tidsålder, då apostlarna fingo i
uppdrag a tt förkunna för människorna, på hurudana
villkor de kunde blifva K risti m edarbetare i utföran­
det af Guds kärleksfulla planer; och ändamålet är
a tt slutligen låta alla de himmelska eller andliga va­
relserna genom församlingens verksamhet lära kän­
na den outgrundliga rikedom, som är i Guds stora
gåfva — hans Son — och de olika anordningar och
åtgärder, han i sin visdom vidtagit för alla sina ska­
pade varelser. Vi anföra detta ställe ur (eng.)
Dia glott-öf ver sättningen :
” Å t mig, den allra ringaste af de heliga, blef den­
na ynnest gifv en : a tt kungöra ibland nationerna de
glada nyheterna, den Smordes obegränsade rikedom,
och a tt upplysa alla om hurudan [metoden af] hus­
hållningen [utförandet] är med den hem lighet [eller
plan], som från tidsåldrarna har varit fördold af den
Gud, som skapat allting, på det a tt Guds mångfal­
diga vishet nu [härefter] må genom [förmedling af]
församlingen blifva känd för herradömena och väl­
digheterna i det himmelska, i öfverensstämmelse med
en tidsåldrarnas plan, hvilken han har uppgjort för
den smorde Jesus, vår H erre.” — Ef. 3: &—11.
Det vill därför synas, som om Guds frikostiga plan
och m ångfaldiga vishet innehölle någonting af in­
tresse för änglarna och, om så är, särskildt för dem,
som äro bundna eller tillbakahållna i förväntan på
pröfning under den stora dagens dom. De se de he-
108
I bibelns ljus
liga och söka .skåda in i det, som genom anden och
ordet uppenbaras dessa. På intet annat vis kunna
de få upplysning om sin fram tid, eller huru de blifvit tillgodosedda i Guds om ätliga rikedom och m ång­
faldiga visdom, emedan det kommer a tt ” varda kun­
n ig t” ” genom försam lingen” .
Dessa fallna änglar hafva lärt mycket sedan den
första texten och predikan. De hafva lärt icke blott
af Herren Jesu lydnad och upphöjelse (1 Pet. 3: 18
—20; 1 Tim. 3: 16) utan ock af hans efterföljare;
ty vi läsa om a tt ” vi hafva blifvit ett skådespel för
världen, både för änglar och människor” , (1 Kor. 4:
9.) Skådespelet och lärdomen för både änglar och
m änniskor är för den orsaken, a tt både änglar och
m änniskor inom kort skola dömas af församlingen
och välsignas af den, ifall de befinnas t lydiga och
värdiga lif. Då vittnesbördet i sinom tid är gifvet,
skola alla både i himmelen (andliga varelser) och
på jorden (m änskliga varelser) böja sig för Jehovas
Smorde och bekänna honom vara deras Herre och
re g e n t: och de, som ej vilja lyda eller underordna
sig hans rättfärdiga m yndighet, skola af skäras från
lifvet — -utrotas såsom ovärdiga lif. — Es. 45: 23;
Rom. 14: 11; Apg. 3: 23.
Ä nglarna, som syndade i (Noas dagar, hafva haft
en bitter erfarenhet alltsedan. U tan tvifvel hade
döden varit a tt föredraga i många afseenden. Afskurna från de goda änglarnas um gänge och läm­
nade åt Satans och hvarandras sällskap, utan Gud
och ej hysande något hopp, måste de hafva haft en
ryslig erfarenhet af syndens förnedrande inflytan­
de, under det a tt de vid betraktandet af m änniskor­
na, som varit döende för syndens skull, kunnat dra­
ga den slutsatsen, a tt döden slutligen äfven blefve
deras lott. A tt dessa orena andars fruktan var så­
dan, bevisas däraf, a tt en af dem, hvilken Herren
Andarna i fängelset
109
dref ut, protesterande sade: ” Är du kommen för att
fördärfva oss?” (Mark. 1: 24; Luk. 4: 34; M att. 8:
29.) Men detta bevisar lika litet, a tt deras anta­
ganden äro riktiga, som det, a tt millioner kristna
bekännare tro, att nio tiondedelar af m änskligbeten
komma a tt pinas i evighet, bevisar, a tt denna tro
är rä tt. Förhållandet är, såsom vi finna, att Satan,
hvilken lärt m änniskorna a tt häda Guds karaktär ge­
nom a tt oriktigt fram ställa hans plan, är m ästare
och furste öfver dessa nedkastade andar, och syn­
barligen har han oriktigt fram ställt Jehovas plan för
dem, liksom han gjort för m änniskorna. H an är
lögnens fader.
Yi kunna ej heller förgäta de fallna andarnas a k t­
ningsfulla uppträdande mot Herren, hans apostlar
och det budskap, de framburo. De visade i sanning
långt mera aktning än judarnas strängaste sekt. U n­
der det anhängarne af den senare hånade och sad e:
” Är icke denne Jesus, Josefs son?” (Joh. 6: 42) u t­
ropade de fallna änglarna: ” Du är Guds Son.”
(Mark. 3: 11.) Under det de förstnäm nda sade: ” Du
har djäfvulen och är ursinnig” , sade de sistnäm nda:
” Ja g vet hvem du är, Guds helige.” — Mark. 1: 24.
Den ” legion” , som hade besatt gadarenen, tillbad
honom, erkännande honom vara ” Guds, den Högstes
Son” . (Mark 5: T.) U nder det de respekterade det
sanna, motstodo de det falska, sägande till några,
som föregåfvo sig kunna utdrifva dem: ” Jesus kän­
ner jag, och Paulus vet jag af, men hvilka ären I ? ”
D ärefter läsa vi, a tt ” då sprang mannen, i hvilken
den onde anden var, på dem och vardt dem öfverm äk tig .” — Apg. 19: 15.
Judarna och hedningarna slogo och stenade Guds
sändebud, då de kommo till dem med de glada nyhe­
terna om frälsning; men en del af dessa fallna äng­
lar syntes angelägna a tt sprida de glada nyheterna.
110
I bibelns ljus
En följde aposteln Paulus, sägande: ” Dessa män­
niskor äro Guds, den Högstes tjänare, som för oss
[änglar och m änniskor] förkunna frälsningens väg.”
— Apg. 16: 17.
Grunden för deras hopp.
En viktig fråga uppstår nu. Skriften visar oss,
a tt människans hopp hvilar på det faktum , a tt e tt
återlösningspris blifvit erlagdt för våra synder; men
hvad är grunden för de fallna änglarnas hopp? På
hvad grund kunna de få en prof ning och hopp om
evigt lif? Dog vår H erre Jesus för dem?
Yi äro icke så underrättade. Återlösningsoffret
var m änskligt, en återlösning för människor. Apos­
teln säger: ” Änglars n atu r tager han sig icke an”
o. s. v. (Ebr. 2: 16, eng. öfv.) Dessutom voro äng­
larna ej dömda till döden och hafva således aldrig
förlorat sitt lif i någon grad och behöfva ingen fräls­
ning från döden. Det var emedan dödsdomen hade
g å tt öfver människorna, som en återlösning var nöd­
vändig, på det vi m åtte kunna återfå lif. Dessa äng­
lar, som icke behöllo sitt furstadöme, blefvo icke
dömda till döden utan till fångenskap och inspärr­
ning till pröfningens dag, då Gud skall döma både
människor och änglar i rättfärdighet, genom den
man, som han därtill har bestäm t. (Apg. 17: 31.)
De undergå därför nu sitt s tr a ff, lika visst som att
m änniskan lider sitt, ehuru straffens natur äro myc­
ket olika — i enlighet med ” Guds m ångfaldiga vis­
dom” . Och likväl hade de stort intresse i vår Her­
res offrande; ty fastän de ej, i likhet med männi­
skan, blefvo återlösta, köpta med det dyrbara blodet,
— hvilket de ej behöfde, då de ej voro under någon
dödsdom — hvilade dock deras hopp på den m akt,
med hvilken Jesus på grund af sin lydnad ända intill
döden skulle belönas, i det han skulle blifva upphöjd
Andarna i fängelset
111
till gudomlig natur. Han är nu herre och domare
öfver både lefvande och döda — det döda och döen­
de m änniskosläktet och de lefvande änglarna, som
aldrig varit dömda till döden. — Hom. 14: 9.
Om vi så hafva en rä tt uppfattning af saken, näm ­
ligen a tt dessa änglar till stor del blifvit frestade
och neddragna genom m änniskornas ondska, hvilken hade blifvit ganska stor (1 Mos. 6 : 5 ) , kunna
vi se, huru den pä korset fullbordade återlösningen
för m änniskan kunde gälla för och utplåna både d i­
rekt och indirekt skuld, om denna skuld förorsakades
genom den ena m änniskans olydnad. Således för­
säkras vi nu genom apostelns ord: ” Det har beha­
gat Gud . . . a tt, sedan han genom blodet på hans
kors stifta t frid [godtgörelse, tillfredsställelse], ge­
nom honom med sig försona [förlika] allt, [som icke
var i harmoni med honom] . . . vare sig det som är på
jorden [människor] eller det som är i himmelen [äng­
lar].” — Kol. 1: 20.
D etta är skrifvet, på det a tt I mån kunna ” begri­
pa med alla heliga, hvad bredden och längden och
djupet och höjden är, och känna K risti kärlek, som
öfvergår kunskapen” , och a tt I, i det I tron, mån
glädja eder med outsäglig glädje. ” 0 hvilket djup
af rikedom och visdom och kunskap hos Gud” ! —
Ef. 3: 18, 19; Eom. 11: 33.
”STUDIER I SKRIFTEN”
Del I, Den gudomliga tldsåldersplanen, utgör en framställning af grund­
dragen i Guds plan för människans återlösning och återställelse från synd
och död, sådan denna plan är uppenbarad i bibeln. 384 sid. Pris: inbunden
i klotb. kr. 1:50. — Finnes på svenska, engelska, tyska, franska, italienska,
grekiska, holländska, spanska, polska, ungerska, finska och dansk-norska språken.
Del II, Tiden år nära, hvari behandlas sättet och tiden för Kristi andra
tillkommelse, är en tydlig och öfverbevisande sammanställning och tolkning
af bibelns vittnesbörd i dessa ämnen. 392 sid. Pris: inbunden i klotb. kr.
1:50. — Finnes på svenska, engelska, tyska, franska, grekiska, finska och
dansk-norska språken.
Del III, Tlllkomme ditt rike, innehåller betraktelser öfver profetior rö­
rande “ändens tid*, församlingens förhärligande och tusenåriga rikets upprät­
tande. Den innehåller äfven ett kapitel om den stora pyramiden i Egypten,
som bekräftar bibelns tidsprofetior m. m. 400 sid. Pris : inbunden i klotb.
kr. 1:50. — Finnes på svenska, engelska, tyska, grekiska, finska och dansknorska språken.
Del IV, Hämndens dag, visar, att den förutsagda upplösningen af tingens
nuvarande ordning redan börjat, samt att alla föreslagna botemedel äro vär­
delösa och ur stånd att afvända densamma. Den påpekar, huru profetiorna
genom dessa händelser uppfyllas, och behandlar särskildt Herrens stora pro­
fetia i Matt. 24 kap. samt Sak. 14: 1—9. 336 sid. Pris: inbunden i klotb.
kr. 1:50. — Finnes på svenska, engelska, tyska och dansk-norska språken.
Del V, Försoningen mellan Gud och människan, behandlar ett ämne
af högsta vikt — det centrum, den medelpunkt, kring hvilken alla drag af
den gudomliga nåden rotera. Detta ämne förtjänar ett omsorgsfullt öfvervägande af alla sanna kristna. Först då man blir befriad från det mörker,
som allmänt omhöljer detta ämne, kan man se det sanna ljuset i hela dess
klarhet samt “förmå begripa med alla heliga, hvad bredden och längden och
djupet och höjden är“. 576 sid. Pris: inbunden i klotb. 2 kr. — Finnes på
svenska, engelska, tyska och grekiska språken.
Del VI, Den nya skapelsen, behandlar skapelseveckan, 1 Mos. l:a och
2:a kap., och församlingen, Guds “nya skapelse". Den undersöker tjänsten,
organisationen, religionsöfningen, ceremonier, förpliktelser och hopp tillhö­
rande dem, som äro kallade och antagna som medlemmar af kroppen under
det ena hufvudet, Jesus Kristus.
904 sidor. Pris: inbunden i klotb. 2 kr. —
Finnes på svenska, engelska och tyska språken.
Rekvisitioner insändas till:
INTERNATIONELLA BIBELSTUDIESÄLLSKAPET, Örebro.
Adress i Amerika:
INTERNATIONAL BIBLE STUDENTS ASSOCIATION:
13-17 HICKS ST., BROOKLYN, N Y., U. S. A.
Örebro Dagblads Tryckeri - 1913
h 'v
W*
m
m
m
mm
I
<<
