GREKISK MY TOLOGI
GREKISK MY TOLOGI
De gamla grekerna och romarna trodde på gudar och gudinnor,
odödliga och mäktiga varelser, som styrde över människornas
öden. De berättade mycket om dem, också sådant som kan
förefalla underligt och respektlöst.
Vid tiden kring Kristi födelse bestämde sig en romersk poet som
hette Ovidius och redan mycket känd, för att samla ihop så
många berättelser om gudarna som möjligt, särskilt sådana
som han hade lärt sig av grekerna, och återberätta dem för
romarma. Det är tack vare honom som vi känner till så många
av dem. Han skrev på den berättande vers som kallas för
hexameter, och sitt arbete kalalde han för metamorfoser;
förvandlingar.
De flesta berättelser handlar nämligen om hur gudar eller
människor blir förvandlade till ett djurm ett träd, en sten, etc.
GUDARNAS SLÄKTTRÄD
ZEUS
ZEUS
Zeus var den mäktigaste guden, och hade tagit makten från
sin far Kronos.
Gudarnas konung och himmelens härskare. Gift med sin syster
Hera, men har ofta sexuella äventyr med mänskliga män och
kvinnor. Zeus var en vädergud, liksom lagens, statens,
samhällets, stadens, familjens och främlingarnas gud.
I Olympen hedrades han vart fjärde år med de olympiska
spelen.
Vid sidan av att vara den högsta guden var Zeus också en stygg
gud. Han var ständigt otrogen mot sin svartsjuka hustru och
syster Hera, och han hade många barn både med dödliga och
odödliga kvinnor. Med Hera hade han Ares, Hebe, Hefaistos
och Eileithyia.
HERA
Zeus och Hera
HERA
Gudarnas drottning, moder skapets och äktenskapets gudinna.
Gif t med Zeus.
Hera var äktenskapets och barnafödelsens gudinna i grekisk mytologi.
Hon var gif t med sin bror Zeus och var Olympens drottning. Hennes
föräldrar var Kronos och Rhea.
Hera ansågs vara en hämndlysten och straf fande gudinna mot dem
som förargat henne och dem som begick äktenskapsbrott. Hon
för följde ständigt sin otrogne makes älskarinnor, bland annat genom
att låta dem drabbas av veckolånga förlossningar, för vandla dem till
djur eller ta dem av daga.
Hera vakade över kon och dess mjölk . Hon tillbads främst av kvinnor.
Dyrkan av Hera förekom i hela Grekland, men sär skilt i Spar ta.
HADES
HADES
H a d e s v a r i g r e k i s k my to l og i d ö d e n s g u d o c h h ä r s ka r e n ö v e r u n d e r j o r d e n , s o m ä v e n
d e n ka l l a s H a d e s .
S o m u n d e r j o r d e n s h ä r s ka r e s t y r d e H a d e s ö v e r d e d ö d a o c h ö v e r m i n e r al r i ke d o m a r n a .
H a d e s v a r s o n t i l l K r o n o s o c h R h e a , s to r e b ro r t i l l Z e u s o c h Po s e i d o n . H a d e s v a r ka l l ,
s t r ä n g , o c h u t a n n å d , m e n h a n a n s å g s i n te v a r a o n d . H a n s m a n te l - i v i s s a b e r ä t te l s e r
f ö r e ko m me r e n h j ä l m - g j o r d e s i n b ä r a r e o s y n l i g .
H a d e s v a r g i f t m e d Pe r s e f o n e s o m h a n r ö v a d e b o r t f r å n h e n n e s m o r D e m eter. N ä r
H a d e s f ö r d e Pe r s e f o n e t i l l d ö d s r iket b a d D e m ete r, s o m v a r s k ö r d e n s o c h
f r u k t b a rh ete n s g u d i n n a , Z e u s a t t h j ä l p a h e n n e . D å h a n v ä g r a d e s å g h o n t i l l a t t d et
f ö r b l ev v i n te r p å j o r d e n s å l ä n g e h e n n e s d o t te r b e f a n n s i g i H a d e s . Z e u s t v i n g a d e s d å
f ö r h a n d l a m e d H a d e s o m a t t l å t a Pe r s e f o n e ko m m a t i l l b a ka t i l l j o r d e n . D et f a n n s
e m e l l e r t i d e n s l a g s f ö r b a n n e l s e s o m i n n e b a r a t t d e n s o m ä t i t n å g o n t i n g i d ö d s r i ket ,
o av s et t h u r l i tet , a l d r i g ku n d e b l i h e l t f r i f r å n u n d e r j o r d e n . P r e c i s i n n a n Pe r s e f o n e
s ku l l e l ä m n a d e d ö d s r i ket g av H a d e s h e n n e d ä r f ö r e n k ä r n a f r å n et t g r a n a t ä p p l e a t t
ä t a . Ko n s e k v e n s e n b l ev a t t Pe r s e f o n e f i c k v i s t a s p å j o r d y t a n u n d e r t v å t r e d j e d e l a r av
å r et o c h i H a d e s u n d e r e n t r e d j e d e l av å r et . N ä r Pe r s e f o n e ä r h o s s i n m a n i
u n d e r j o r d e n l å te r h e n n e s m o r D e m ete r d et v a r a v i n te r s å a t t i n g e n t i n g ka n v ä x a . N ä r
Pe r s e f o n e t i l l f ä l li g t f å r l ä m n a d ö d s r iket l å te r D e m ete r g r ö n s ka n å te r v ä n d a t i l l j o r de n
o c h d et b l i r v å r i g e n .
POSEIDON
POSEIDON
Poseidon var en havs- och flodgud i grekisk mytologi. Han var även jordbävningarnas och
hästarnas gud. Sjömän tillbad Poseidon i hopp om ett lugnt hav och offrade hästar i
havet till hans ära.
Hans kännetecken är treudden, hästen och fisken.
Poseidon var son till Kronos och Rhea, storebror till himmelsguden Zeus och lillebror till
dödsguden Hades, samt make till Amfitrite. Med Amfitrite hade han sonen Triton
(mytologi)|Triton. Han delade herraväldet över världen med sina syskon. Liksom sin
yngre bror Zeus hade han ofta erotiska eskapader utanför äktenskapet.
Under det trojanska kriget stod han på grekernas sida eftersom en av Trojas kungar hade
vägrat betala honom då han byggt stadens mur. Han var dock Odysseus fiende efter att
denne dödat hans son Polyfemos cyklopen.
AFRODITE
AFRODITE
Skönhetens och kärlekens gudinna, vars ursprung var omdiskuterat i den antika
världen. Enligt Homeros var hon Zeus dotter med den antika gudinnan Dione, men
Hesiodos menade att hon fötts ur havsskummet, vilket också hennes namn
betyder.
Skummet var resultatet av Kronos stympning av sin far Uranos. Han skar av hans
könsorgan, vilket föll i havet och skapade det skum som gudinnan föddes ur.
Afrodite framställdes som en bländande vacker och mäktig gudinna. Enligt myten
ska hon ha haft en gördel som gjorde att hon kunde få vem som helst att bli
förälskad i henne.
Afrodite var trojanernas gudinna. Afrodite var delvis ansvarig för det Trojanska
krigets utbrott. Gudinnan Eris ger|Paris ett äpple som han ska ge till den vackraste
av Afrodite, Hera och Athena. Afrodite mutar Paris med att lova honom sköna
Helenas kärlek om han utser henne till den vackraste. Paris ger henne äpplet, rövar
bort Helena från hennes man och det är orsaken till det trojanska kriget.
APOLLON
APOLLON
Apollon är en viktig gud i grekisk mytologi. Han är konstens, läkekonstens,
musikens och spådomens gud. Han framställs vanligen som en ung man med
vackra drag. Han var son till Zeus och Leto. Apollon var en duktig bågskytt.
Apollon föddes tillsammans med sin tvillingsyster Artemis på ön Delos dit hans
moder hade flytt undan Heras vrede. Apollon stod i konflikt med gudarna
Dionysos, Pan och Hermes som alla hade anknytning till djurhållning. Detta har
tolkats som en produkt av rivalitet mellan olika nomadiserande herdefolk.
Det finns många berättelser om Apollon som en man som är hopplöst förälskad,
och de kvinnor som inte besvarade hans känslor bestraffade han hårt: Kassandra
förbannades så att ingen skulle tro hennes hemska framtidsvisioner, Dafne blev ett
träd för att komma undan honom, och han övergav prinsessan Kreusa av Aten och
deras barn.
ATHENA
ATHENA
Athena hade bokstavligen endast en förälder, hennes far Zeus. Hon föddes
ur hans huvud efter att Zeus klagat över en fruktansvärd huvudvärk.
Hefaistos slog honom då i skallen med en hammare, och öppnade så hans
huvud. Ut sprang den fullvuxne Athena, klädd i full rustning.
Hon kallades oftast Pallas Athena.
Athena var vishetens och krigskonstens gudinna. Staden Atens särskilda
skyddsgudinna. Hon beskyddade också städer, industrier, jord-bruket,
spinnandet och vävandet, liksom konsten och hantverken. Athena hade
också givit mycket till mänskligheten: plogen, flöjten, vagnen,
skeppsbyggandet, djurtämjandet och skomakandet. På sätt och vis kan hon
betraktas som civilisationens grundare.
DIONYSOS
DIONYSOS
Dionysos är enligt grekisk mytologi en av olymperna, de främsta av
gudarna. Guden förknippas som vinets gud och dramats beskyddare.
Han överlämnar han en gåva till människan: vinstocken. Dionysos
föds genom en förening mellan människan Semele och olympernas
härskare Zeus.
Gudens klassiska attribut, de kännetecken som gör att vi kan
särskilja honom i konsten. Han avbildas ofta tillsammans med vilda
djur, så som en leopard. Dionysos var ett mycket populärt motiv
under antiken, inte bara för att Dionysos representerar vinet och
”det goda livet”, utan för att hans många följeslagare gjorde sig bra i
olika konstnärliga kompositioner.
NIKE
NIKE
Nike är i grekisk mytologi segergudinnan. Av den bildande
konsten framställs segergudinnan som en blomstrande,
kraftfullt bildad jungfru i fotsid, fladdrande dräkt, vanligen
bevingad, ofta med segerns sinnebilder (krans och palmkvist) i
handen eller med en basun/ trombon för att blåsa ut
segerbudskapet. Ibland framställs Nike även åkande på en
triumfvagn och själv körande spannet.
NARCISSOS
NARCISSOS
Narcissos var inom grekisk mytologi en vacker yngling som var
son till flodguden Kefissos. Narcissos var så underbart vacker
att vem som än såg honom greps av kärlek, men problemet var
att han avvisade varje kärlek. Han blev dömd att förälska sig i
sin egen spegelbild efter att inte ha besvarat den unga flickan,
nymfen Echos kärlek.
Narkissos förtynade inför den damm där han fick se sig själv
och förvandlades till slut till en pingstlilja som fått hans namn:
narcisser.
Narcissism betyder att vara upptagen av sig själv.
ORAKLET I DELFI
ORAKLET I DELFI
Oraklet i Delfi var språkrör för den grekiske spådomsguden Apollon. När oraklet fick
kontakt med Apollon föll hon i trans och levererade gudens svar på alla livets frågor. Inga
greker vågade ta några avgörande steg i livet utan att först ha gått till det högt respekterade
oraklet. Även om oraklets svar var både dunkla och tvetydliga var det i århundraden en livlig
trafik till Apollontemplet i Delfi där oraklet fanns.
För ett par dagslöner och en lämplig offergåva fick man lov att besöka Apollontemplets
präster som i enrum förmedlade frågan till Oraklet (även kallat Pythia). Den som ställde
frågan var alltså aldrig själv närvarande under seansen utan fick svaret av prästerna efteråt.
Innan oraklet skred till verket drack hon en klunk vatten ur den heliga kassatiskällan för att
sedan upprätta kontakt med Apollon genom lagerbladet (gudens heliga träd). När hon ätit
bladen eller bränt dom som rökelse drog hon sig tillbaka till en helig kammare i
Apollontemplet där hon satte sig på en taburett och inväntade gudens röst. Där började hon
nu att prata, ibland i stillsam trans, andra gånger extatiskt eller i frustrerande raseri. Vid
hennes sida stod en rad präster som tolkade oraklets rabblande ordström.
