Lödöse varv
och
Thorskog
Thorskog ligger vid Göta älv, mitt emot Lödöse.
Skeppsbyggeriet i Lödöse går tillbaka till
Lödöses storhetstid på medeltiden. Vid
arkeologiska undersökningar har man hittat
skeppsbyggnadsmaterial, som varit daterbart
till 1300-talet.
Från tiden efter 1473, då merparten av
stadens befolkning flyttade till Nya Lödöse,
finns det uppgifter om att den svenska staten
byggt skepp i Gamla Lödöse.
Vid 1500-talets början ägde Lödöse liksom
Stockholm endast ett fåtal skepp om 100 läster
eller däröver. Lödösefarten gick till och från
Hansans upplagsplatser, främst Lübeck och
Danzig men även till Holland, England och
Skottland.
Enstaka skepp byggda i Lödöse på 1500talet är kända, framför allt från nordiska
sjuårskrigets tid på 1560-talet. Intill 1610
byggde Lödösevarvet omkring tjugo medelstora och mindre skepp för Kronans räkning.
1631 byggdes det så kallade Gamlelöseskeppet, ett kompaniskepp även kallat
Västgötaskeppet, utrustat för 50 sjöfolk och 12
kanoner.
Varvets historia är obetydligt utforskad,
men det tycks ha tillhört staten till slutet av
1700-talet, då det gick över i privata händer.
Lödöse varvs storhetstid på 1900-talet
inleddes vid sekelskiftet 1900 då man började
bygga fartyg i stål. Flera större segelfartyg för
atlantfart byggdes under de första årtiondena
av 1900-talet. Produktionen kom redan vid
denna tid att omfatta ett brett register med
stålångfartyg, motorseglare, bogserångare,
landsvägsfärjor och olika specialfartyg.
Med Johanssongruppen i Skärhamn som
ägare 1960-1980 hade varvet en glansperiod.
Man byggde 31 fartyg i tonnage från 1 000 till
13 000 ton dödvikt, det största 130 meter långt.
Då sysselsattes cirka 300 anställda. Det sista
nybygget lämnade Lödöse 1979. Efter flera
ägarbyten avvecklades Lödöse Varf AB 1985.
Varvs- och Sjöfartshistoriska Föreningen i
Göta älvdalen har samlat ett imponerande
material som visas i Lödöse museum.
Det första fartyget Göta Elf
Hjulångaren "Göta Elf" målad 1835 av den 8-årige
prins Gustaf, son till blivande Oscar I.
Ångaren byggdes 1833 på Motala Verkstad.
Ångmaskinen var på 10 hästkrafter. Hon beskrevs
som låg och rank, samt med klipperstäv. Fartyget
var det första ångdrivna som trafikerade Göta älv
efter turlista mellan Göteborg och Lilla Edet. Hon
sjönk i Göteborgs hamn 1855.
Vid Lärjeholm fanns ett utvärdshus. Dit gick
Göta älv regelbundna turer med avgång från Lilla
Bommen. Om söndagarna var den lilla hjulbåten
fylld av lustresande skaror. (C R A Fredberg i Det
gamla Göteborg 1922)
Annons i Lilla Edets Tidning 1890
Fredric Henric af Chapman
År 1740 var F H af Chapman, 1721-1808, elev vid
Lödöse varv. Han blev sin tids främste inom svensk
skeppsbyggnadskonst. af Chapman, en fullriggare
vid Skeppsholmen i Stockholm, har sitt namn efter
honom. Hans far var en engelsk sjökapten som
värvades av ryssarna för att strida mot Sverige.
Jonas Alströmer, då svensk konsul i London,
förmådde honom att i stället komma till Sverige.
Elfsborgs Läns Tidning den 29 nov. 1895
En liten världsmedborgare såg den 19 d:s dagens
ljus ombord på ångaren ”Elfängen” som befann sig
på en uppresa å Göta elf från Göteborg. Åt modern,
en kvinna från södra Inland, överläts vid tillfället en
hytt. Då ångaren kommit till den brygga, där den
nyblivna modern skulle utav, tog denna sitt barn på
armen och klev i väg hemåt utan vidare omak.
Prislista för transporter på Göta älv mellan Göteborg och Lilla Edet
Original från familjen Säwström i Lilla Edet.
En del av Varvs- och Sjöfartshistoriska Föreningens samlingar
Många av varven vid Göta älv presenteras med bilder, modeller eller ritningar.
Thorskogs slott
Thorskogs Mekaniska Verkstad
Slottet uppfördes 1892-1894 av brukspatron
Petter Larsson. På 1400-talet tillhörde egendomen klostret i Kungahälla innan det blev
norsk kungsgård under reformationstiden.
Thorskog är idag ett konferenshotell.
Varvet på Thorskog var det dominerande
varvet vid Göta älv under den andra halvan av
1800-talet.
Spannmåls- och virkeshandlaren Petter
Larsson, 1833-1912, förde den industriella traditionen vidare på Thorskog. Han drev varvet
från 1868 till sin död. Han grundade även
Inlands pappersbruk i Lilla Edet. Torps tegelbruk och flera lantgårdar ingick också i hans
konglomerat.
Man byggde kanalbåtar, nord- och östersjöbåtar på 400-900 ton och bogserbåtar.
Antalet anställda kunde variera starkt mellan
olika år, som lägst några tiotal man, vid något
tillfälle 240 eller ännu fler.
Under seglationsperioden arbetade man
med fartygsreparationer och under resten av
året med nyproduktion. Säkert 170, kanske 200
fartyg byggdes. Den sista ångaren, Vieille
Montagne, byggdes 1917-1918.
Thorskogsmaskinen kallades en ångmaskin
av norsk konstruktion. Den hade ett gott rykte
på marknaden och tillverkades i många
exemplar.
Man tillverkade även allt annat man behövde, gjutgods, ankarspel, vinschar, inredning
och möbler. Det var en produktionsmetod som
står i bjärt kontrast till 2000-talets storskaliga
produktionssystem med underleverantörer och
specialiserade komponenttillverkare.
Den första generationen ångmaskiner användes enbart i kustfart och inlandsfart, där
kolningsstationerna låg tätt. Maskinerna arbetade med ett lågt tryck vilket medförde hög
kolåtgång.
På 1870-talet kom compoundångmaskinen.
Den arbetade med högre ångtryck och lägre
kolförbrukning. Det var bland annat denna
nydaning som förde ut de ångdrivna fartygen
på världshaven.
Det var en ny teknologi i form av ångdrivna
stålfartyg som utmanade segelsjöfarten och träfartygen. Fartygen blev större och varven vid
kusterna tog över. Tiden var förbi, först för de
små varven vid Göta älv. Större varv som
Thorskog, Lödöse och Bohus höll ut längre.
Men det dröjde innan segelfartygen blev
helt utkonkurrerade. Den fyrmastade barken
Viking i Göteborgs hamn gjorde sin sista resa
på vetetraden från Australien år 1946.
Thorskogs slott
Thorskogs slott är en engelsk renässansdröm, ritad
av stadsarkitekten i Göteborg, Carl F Fahlström.
Thorskogs manufakturverk
Anläggningarna på Thorskog mitt emot
Lödöse, är från början ett verk av handelsmannen, Olof Wenngren. Wenngrenska huset i
Göteborg ligger vid Gustaf Adolfs torg.
1739 anhöll han om kungligt tillstånd att
upprätta ett manufakturverk och att förändra
markerna väster om Thorskog. Han ville dra
fördel av ett sjösystem som bestod av 19 sjöar
och 150 hektar mossar. Fallhöjden ner till Göta
älv var cirka 60 meter och mossarna lämnade
bränntorv. Bristvaran träkol skulle inte behöva
användas vilket heller inte skedde. Bränntorv
och stenkol fyllde behovet.
25 km dikning genomfördes. Kostsamma
kanaler grävdes och sprängdes. Fördämningar
byggdes. Skog planterades på de torrlagda
markerna. Den inhägnades och skyddades från
kreatursbetning.
Vattenkraften togs ut på fyra nivåer, först
till en kvarn vid utloppet av Spikdammen,
därefter i två fall vid hammarsmedjorna, och
sist vid de finbladiga sågverken alldeles vid
landsvägen.
Mellan Spikdammen och smedjorna låg
Wenngrens egen bostad i vinkel, stall och
flygelbyggnad, dammar och trädgårdar.
Förädlat järn exporterades till bland annat
Frankrike, Spanien, Portugal och länderna vid
östra Medelhavet.
Text och bild: Bo Björklund.
