RÖNTGENBILDER
Svensk översättning Hands-On Science
Användningen av röntgenstrålar för att titta in i kroppen grundar sig på att olika kroppsdelar
släpper igenom olika mycket strålning. Skinn och muskler består av mjuk vävnad och har inte lika
tät sammansättning som skelettet. Därför passerar röntgenstrålarna lätt igenom skinnet och
musklerna. En röntgenplåt fungerar som en fotografisk film. Om röntgenplåten läggs under den
kroppsdel som belyses med röntgenstrålar blir plåten svart där strålarna träffar filmen och vit där
strålarna inte kommer igenom. På röntgenbilden framstår därför skelettet vitt mot en svart
bakgrund. Precis som när man tar vanliga kort får man en negativ bildkopia. Bilden görs sedan
om så den blir positiv. Då framträder skelettet svart mot en vit bakgrund.
Om man vill fotografera magen eller andra organ som innehåller mjuk vävnad måste man tillföra
någon vätska som har stor täthet och som inte släpper igenom röntgenstrålarna. Sådan vätska
kallas kontrastvätska.
I följande bilder finns både negativa och positiva röntgenbilder.
SKELETTET I ARMAR OCH BEN
Bild 1
Övre delen av lårbenet. (Vänster bild är ett foto, höger bild är en röntgenbild).
Man kan se hur porös benvävnaden är i lårbenets övre del. Gamla människor får ofta ett svagare
skelett och om de ramlar kan de lätt bryta lårbenshalsen. Som vi ser på den högra bilden framstår
den som ljusare. Det betyder att benet inte är lika kraftigt där. Lägg märke till att lårbenet är ihåligt
längre ner. Lårbenet består där av ett tjockt lager kompakt bensubstans som omger märghålan. I
märghålan ligger benmärgen.
Bild 2
Ett benbrott på underbenet
Foto A. I underbenet finns två ben; skenbenet och vadbenet. På bilden ser vi underbenet på en
ung motorcyklist. Både vadbenet och skenbenet är av. Vid olyckan hade han byxor med
dragkedja längs byxbenet. Den dragkedjan syns i bild A.
Foto B. Fyra månader senare har benstumparna börjat växa samman, men det kvarstår en hel
del deformation vid platsen för benbrottet. Under de första dagarna efter brottet producerade
benhinnan ny ben- och broskvävnad vid platsen för brottet. En förtjockning av benet uppstår vid
platsen. Allteftersom benbrottet läks minskar förtjockningen och på bilden har den nästan helt
försvunnit. Det lilla som kvarstår, kan skymtas vid pilen.
Foto C. Fjorton månader senare.
Nu har benen börja återgå till sitt normala utseende. Pilen markerar platsen där det tidigare varit
en kraftig kant mellan de två bendelarna. Denna kant har nu mjukats upp och platsen för
benbrottet blir allt otydligare. Så småningom kommer brottytan att försvinna alltmer och benet
återfår ett normalt utseende.
Bild 3
Utvecklingen av en hand.
I den här bildserien kan man se hur skelettet utvecklas hos ett växande barn.
ÖVERST TILL VÄNSTER:
1 år och 11 månader. Ett barn i den här låga åldern har ett väldigt mjukt skelett som inte har
samma täthet som ett äldre barns skelett. Man måste därför använda sig av mjukare
röntgenstrålar (strålar som inte kan tränga igenom lika lätt) för att få någon kontrast. Strålarna är
så mjuka att till och med hud och muskler ger en skugga på röntgenbilden.
Lägg märke till att det bara är de långa benen i handen och underarmens ben som har riktig
benvävnad. De mindre handbenen består fortfarande bara av brosk.
NEDERST TILL VÄNSTER:
2 år och 9 månader. Flera av de långa handbenen börjar nu få benvävnad i epifyserna
(=ändstyckena i de långa skelettbenen). Även underarmens ena ben börjar få benvävnad vid
epifysen. Övriga skelettdelar består fortfarande av brosk.
MITTEN:
11 år 9 månader. Vid det här stadiet kan man se att alla skelettdelar har fått benvävnad i
epifyserna. Små mellanrum mellan epifyser och själva benet visar var tillväxtzonen ligger.
HÖGER:
15 år och 6 månader. Nu har skelettet slutat att växa. Tillväxtzonerna har försvunnit och
epifyserna är sammanfogade med benpipan. Det lilla benet som är markerat med en pil på
tummen kallas sesamben. Sesamben är benbildningar inuti senor och ledkapslar som är utsatta
för tryck. Knäskålen är ett annat sådant exempel. Namnet sesamben kommer från sesamväxtens
runda baljfrukter.
Röntgenbilder på handen används när man skall bestämma den så kallade skelettåldern hos ett
barn. Den grundar sig på att skelettet utvecklas enligt ett mycket bestämt mönster efter hur
gammal man är. Om man misstänker rubbningar i tillväxthormonerna hos ett barn, kan man
genom att ta en röntgenbild av barnets hand få fram hur gammalt barnet är efter skelettets
utveckling. Denna ålder kan man sedan jämföra med barnets verkliga ålder.
TÄNDER
Alla har vi väl någon gång tagit en röntgenbild hos tandläkaren. Vill man bara ha en bild på någon
enstaka tand får patienten bita fast en film i munnen som man sedan belyser med röntgenstrålar.
Om man däremot vill ha bilder på alla tänderna samtidigt använder man sig av en sk
panoramakamera. Patientens huvud hålls fast i en ram med en rörlig kamera som går runt
huvudet. Filmen sitter i en kasett eller trumma som roterar samtidigt med kameran.
Ungefärliga tidpunkter för mjölktänder och permanenta tänder är följande:
Första året
Andra året
Tredje året
Sjätte året
Sjunde året
Åttonde året
Nionde till elfte året
Tolv år och äldre
Ung vuxen
De två framtänderna i nederkäken
De fyra framtänderna i överkäken
De två yttre framtänderna i nederkäken
De första kindtänderna, 4st
Hörntänder, 4st
Det andra paret kindtänder i båda käkarna, 4st
Sexårständer. De första permanenta kindtänderna ( 4st molarer)
Framtänder, 4st
Yttre framtänder, 4st
Kindtänder (premolarer), 8st och hörntänder, 4st
Tolvårständer (andra uppsättningen molarer), 4st
Visdomständer (tredje uppsättningen molarer), 4st
Bild 4
Tänderna hos ett ungt barn.
Lägg märke till hur rörigt det ser ut i munnen med både mjölktänder och permanenta tänder varav
vissa ännu ej kommit fram.
Foto B visar tänderna hos ett barn på 8 år. Foto A är taget lite tidigare och man kan se hur
framtänderna i överkäken fortfarande håller på att tryckas ut av de permanenta framtänderna.
De svarta fläckarna är lagningar.
Bild 5
Tanduppsättning hos vuxen.
Nu är tänderna välorganiserade i munnen jämfört med barnets röntgenbild.
Foto C visar tänderna hos en 15-åring. Man kan se att alla tänder finns i munnen med undantag
av de fyra visdomständerna som ännu ej trängt fram.
Foto D visar en komplett uppsättning tänder hos en vuxen, förutom de två visdomständerna i
överkäken, som avlägsnats.
I foto D kan man även se ett stort antal fyllningar.
Bild 6
Bröstkorg (framifrån).
Det som huvudsakligen syns är revbenen, nyckelbenen och skuggan av hjärtat. Bröstbenet och
ryggraden syns på den övre delen av bilden, men smälter sedan ihop med hjärtats konturer. Lägg
märke till hjärtats position. Den ligger som en stor vit säck i mitten på bilden och framträder tydligt
för att de proteinrika hjärtväggarna har hög täthet.
Lungorna som är fyllda med luft har liten täthet och syns därför inte. De enda strukturer som man
kan skönja av lungorna är brosket som finns inuti luftrören. Luftrören framträder därför som
diffusa linjer.
Vid pilen ligger diafragman och under den ligger levern.
Bild 7
Angiogram från bäckenområdet.
Ett angiogram är en röntgenbild som visar cirkulationssystemets utseende.
Både artärer och vener kan undersökas. Genom att föra in en kateter (= ett tunt rör) i ett större
blodkärl och sedan spruta in en liten mängd kontrastvätska i kärlet kan man följa
kontrastvätskans väg genom kärlen med en serie bilder tagna med korta intervaller.
Foto A.
De två stora blodkärlen heter tarmbensartärer och är förgreningar av aorta, kroppspulsådern, som
syns högst upp på bilden. Tarmbensartärerna förgrenar sig i mindre artärer. När de lämnar höften
övergår de till att kallas lårartärer.
Längst ner på bilden syns den del av bäckenet som kallas blygdbensfogen. Det är där de båda
höftbenen är förenade med en trådbroskskiva. Brosket framträder inte på bilden. Benen ser därför
ut att vara delade och kan likna en fraktur.
Foto B.
Blodkärlen blir allt mindre ju längre bort från hjärtat du kommer. Vi kan här se små artärer som
växer ut från lårartärerna.
Titta lite närmare på lårbenen och se att de är ihåliga. Därinne finns benmärgen.
Bild 8.
Lymfangiogram.
I kroppen finns ett annat kärlsystem som kallas det lymfatiska kärlsystemet. Det består av lymfkärl
och lymfkörtlar.
Om man vill kontrollera om kärlen är blockerade på grund av skada eller tumör börjar man med
att spruta in en blå färg i t ex fotens mjukdelar. Där absorberas färgen in i lymfsystemet. På så vis
framträder lymfkärlen tydligt som tunna blå linjer. Kontrastvätska kan nu sprutas in i ett av
lymfkärlen. Med hjälp av ett antal röntgenbilder i snabb följd kan man därefter följa
kontrastvätskans väg i lymfsystemet, i det har fallet lymfkärl och körtlar i höftregionen.
Lägg märke till de pärlbandsliknande strukturerna. Det beror på många klaffar.
Den större oregelbundna strukturen i den nedre hälften av bilden är en lymfknuta.
Bild 9.
Magsäck.
Om man skall röntga mag-tarmkanalen får man först dricka en kontrastvätska som innehåller
barium. Bariumet ger mörka skuggor på röntgenbilderna som gör att magen och tarmarna
framträder på bilderna. Magsäcken hos vuxna är tydligt J-formad.
Det vi ser som en “ballong” högst upp på bilden är en gasblåsa. En pil markerar den ungefärliga
platsen där matstrupen mynnar i magsäcken.
Längst ned i magsäcken har en del kontrastvätska passerat den nedre magmunnen och nått
tolvfingertarmen. Det ljusa avsnittet mellan tolfingertarmen och magäcken är den nedre
magmunnen som omges av en ringmuskel. Den reglerar matens passage ned i tarmsystemet.
Bild 10 och 11
Tarmsystemet
Bilderna visar matsmältningsapparaten hos ett barn som druckit kontrastvätska.
De fyra bilderna är tagna under en tidsperiod på tre timmar.
Bild 10
Foto A.
Kontrastvätska fyller hela magsäcken och största delen av tolvfingertarmen. Mellanrummet som
är markerat med en pil, är nedre magmunnen. På vänstra sidan om magmunnen börjar
tolvfingertarmen, så kallas den första delen av tunntarmen. Tolvfingertarmen fortsätter bakom
magsäcken på bilden. Lägg märke till magsäckens oregelbundenhet som beror på ett antal veck i
magslemhinnan. Där sitter talrika körtlar som producerar magsaft.
Foto B.
Tolvfingertarmen syns nu tydligt, men en hel del av maten har ännu inte lämnat magsäcken. I
magsäcken ser man svaga längsgående linjer. Det är vecken i magslemhinnan.
Bild11.
Foto C.
Det mesta av kontrastvätskan har nu nått tunntarmen. Tunntarmen ligger veckad i flera lager, så
bilden framstår som otydlig och komplicerad. Endast en mindre mängd kontrastvätska finns kvar i
magsäcken, men magslemhinnans veck framstår allt tydligare.
Foto D.
Efter tre timmar har en stor del av kontrastvätskan nått tjocktarmen och närmar sig ändtarmen
och ändtarmsöppningen.
Notera att tiden för normal matsmältning är mycket längre än tre timmar.
Efter en måltid når maten tolvfingertarmen redan på några minuter, slutet på tunntarmen efter
3-4 timmar, blindtarmen efter 4-5 timmar, tjocktarmens sista delar efter 11 timmar och ändtarmen
efter 18 timmar.
Bild12.
Pyelogram.
Ett pyelogram är en röntgenbild av njursystemet.
En kontrastvätska som innehåller jod injiceras i en ven i armen. Kontrastvätskan syns i njuren
inom några minuter. Man lägger på ett yttre tryck för att klämma ihop urinledarna. Detta resulterar
i att njurbäckenet utvidgas och framträder tydligt.
När man sedan släpper på trycket fylls urinledarna och hela området inklusive urinblåsan
framträder.
På njuren till höger på bilden syns fem njurkalkar. Det är utbuktningar i njurrummet där urinen
uppsamlas som utsöndras från de sk njurpyramiderna. Njurkalkarna mynnar i njurbäckenet och
därifrån kan man enkelt följa urinledarna ned till den urinfyllda blåsan.
De skelettdelar som är synliga på bilden är ländkotorna och delar av bäckenet med lårbenen
vilande sina höftbensgropar.
