Dagen jag blev kvinna
(Roozi Keh Zan Shodam)
Tre kvinnor, tre liv, tre historier. En film om kvinnor i Iran.
Första berättelsen: Hava
Hava vaknar på morgonen till sin nionde födelsedag. Glad och förvantansfull
är hon på väg ut för att leka som vanligt. Då får hon veta det. Dagen man fyller
nio är dagen man blir kvinna och då får man inte leka med kompisarna på
gatan längre. Men hon har tur. Hon är född på eftermiddagen och får leka fram
till mitt på dagen. Hon får med sig en pinne som ska hjälpa henne att se när
skuggan faller på klockan tolv, och en slöja. På stranden träffar hon några killar
som just byggt en flotte och behöver ett segel. Det kan Hava bidra med.
Andra berättelsen: Ahoo
En ung kvinna deltar i en cykeltävling. Ett följe av svartklädda kvinnliga
cyklister i slöjor forsar fram genom ökenlandskapet. Men Ahoos man
misstycker med hennes cyklande och kommer galopperande på en häst för att
kräva att hon ska sluta cykla. Han hotar med skilsmässa, men hon ger sig inte.
Då samlar mannen ihop alla byns män som kommer ridande efter Ahoo för att
tvinga henne av cykeln.
Tredje berättelsen: Hoora
En gammal kvinna anländer till en flygplats. Hennes fickor är fulla av pengar
hon ärvt och runt varje finger har hon knutit ett snöre som vart och ett står för
saker hon nu äntligen fått råd att köpa. Ett helt möblemang med dubbelsäng
och soffgrupp, spis, diskmaskin, tvättmaskin, strykjärn och porslin ställs ut på
stranden, där hon slår sig ner i väntan på en båt som ska komma och hämta
henne. Under tiden bjuder hon några kvinnliga tävlingscyklister på te, och när
hon ger sig av står en liten flicka son just fyllt nio och vinkar på stranden.
Regissören Marziyeh Meshkini, född 1969 har studerat film på Makhmalbaf
Film School 1996-2001. Dagen jag blev kvinna är hennes flerfaöldigt prisbelönta
långfilmsdebut. Hon har tidigare varit regiassistent till Mohsen Makhmalbaf
och Samira Makhmalbaf på Äpplet(1997) Lyssnaren (1998) The Door (1999) och
The Blackboard (2000). ”Vårt samhälle står inför en rad elementära problem,
trots vår kulturellt rika bakgrund, full av exotisk charm. Att vara kvinna utgör
ett så stort problem att man måste oroa sig för flickor från det att de föds, och
den enda trösten är att nästa barn kanske blir en pojke. Kvinnornas
underordnade roll gör dem till enbart konsumenter som inte bidrar i samhället.
En flicka till i familjen blir ytterligare en börda.
Samtidigt har samhället en starkt känslomäsig attityd till kvinnan- hon är mor
och älskarinna, och för att äga och behålla kvinnan i hennes roll är det säkrast
att hon aldrig lämnar hemmet.
Filmen berättar om hur kvinnors sociala ställning påverkas av deras kön.
Kvinnor som är fångna i hemmet, inte för att de är hatade, utan för att de är
älskade. Kvinnor som måste sätta sig över känslomässiga bindningar för att
kunna bli självständiga, aktiva och sociala individer.”
Produktionsuppgifter
Regi: Marziyeh Meshkini
Manus: Mohsen Makhmalbaf
Produktion: Makhmalbaf Film House
Iran 2000
Foto: Ebrahim Ghafouri
Mohammad Ahmadi
Ljud: Behrouz Shahamat
Musik: Mohammad Reza Darvishi
Skripta: Hana Makhmalbaf
Stillbilder: Maysam Makhmabaf
Hana Makhmalbaf
Klippning: Shahrzad Poya
Maysam Makhmabaf
Översättning: Azar Mahloujian
Stig Björkman
Längd och format: 78 minuter, 35mm, färg
Distribution: Folkets Bio
www.folketsbio.se
I rollerna:
Hava: Fatemeh Cheragh Akhar
Ahoo: Shabnam Toloui
Hoora: Azizeh Sedighi
