BAKGRUNDEN TILL 1800-TALETS FOLKVÄCKELSE
I UPPLAND MED OMNEJD
Av Kiell Tofters
Under 1800-talet då den andliga väckelsen tändes och drog fram över
Sverige, så berörde den delar av landet på olika sätt. Norrlands kustland
från Piteå i Norrbotten till Norrala i Hälsingland blev starkt påverkat
av det norrländska läseriet under första delen av seklet. Från södra
Hälsingland till norra Uppland kom det att gå ett ”bibelbälte” av
nyevangelism och starka frikyrkoförsamlingar. I norra Uppland var det
Tierp, Västland, Vendel och framförallt Östervåla, Nora, Harbo och
Huddunge.
Våla härad, som bestod av socknarna Östervåla, Nora, Harbo och Huddunge,
tillhörde Västmanlands län i Uppland, ett hörn av Västmanlands län i landskapet
Uppland. Läsarrörelsen och den andliga väckelsen blev mycket stark i detta område
under andra delen av 1800-talet och första delen av 1900-talet. Östervålabygden
(Våla härad) kom att kallas för ”Saliga Hörnet”. När benämningen ”Saliga Hörnet”
först uttalades går inte att verifiera, kanske i början av 1900-talet. Nora
missionsförsamling hade 1927 613 medlemmar, Östervåla hade 1935 554
medlemmar, de största missionsförsamlingarna på landsbygden i Sverige. Än idag är
dessa missionsförsamlingar livskraftiga. Än lever våra fäders tro. Harbo
missionsförsamling hade vid sitt 50-årsjubileum 1928 198 medlemmar. Huddunge
missionsförsamling hade som mest 80 medlemmar 1947. Under första hälften av
1900-talet tillhörde 15-20 % av Våla härads 9000 invånare dess fyra
missionsförsamlingar som medlemmar. Därtill hade de mycket stora söndagsskolor,
junior- och ungdomsverksamhet, samt att det fanns andra frikyrkoförsamlingar.
Frikyrkorna hade en stark prägel och inverkan i det som skulle kallas ”Saliga
Hörnet”. Från slutet av 1800-talet blev medlemmar i dessa missionsförsamlingar
ledande kommunpolitiker.
Denna karta visar att Wåla härad med socknarna (Öster)Wåla, Harbo, Nora och Huddunge tillhörde
Sahlbergs län, Westmanland. Wåla härad liksom socknarna Enåker och (Väster-)Löfsta i Simtuna
härad samt Hvittinge socken i Torstuna härad låg i landskapet Uppland. Dessa sex socknar utgör i dag
Heby kommun, som först tillhörde Västmanlands län, men idag Uppsala län. Missionsföreningarna i
detta område kom också från 1864 att tillhöra NÖVLM, Nordöstra Västmanlands Missionsförening.
Kartans original finns i Uppsala universitetsbibliotek.
Väckelsen i Våla härad bröt framförallt ut under andra delen av 1800-talet, men i
denna uppsats beskrivs källorna och vägen till denna starka väckelse. För att förstå
väckelsen i nordvästra Uppland vid mitten av 1800-talet och den miljö som Lars Paul
Esbjörn kom till är det viktigt att känna till grunden och rötterna till väckelsen samt
varifrån den kom. Jag beskriver också väckelsegenombrottet i hela regionen omkring
Östervåla. Denna uppsats ger också den historiska och andliga bakgrunden och
förståelsen till Lars Paul Esbjörns uppväxttid, studietid och verksamhetstid, eftersom
detta var i landskapen Hälsingland, Gästrikland och Uppland, dvs. Uppsala stift. Det
mesta av väckelsehistoriken som skildras i detta kapitel, var i dessa tre landskap.
Svårt uttrycka sin tro
Kronans makthavare och svenska statskyrkans präster hade, sedan Gustav Vasas
reformationsmöte i Västerås 1527 till Karl XV:s regeringsdagar 1859 – 1872, hållit
svenska befolkningen under ett stadigt grepp. 1531 bröt Gustav Vasa formellt med
påvemakten. Vid ett riksmöte i Uppsala 1536 fattades en del beslut som gick i
evangelisk riktning. Men fortfarande protesterade allmogen mot den svenska
mässan. Gustav Vasa hade varit tålmodig, men 1540 gjorde kungen kyrkan till
statskyrka med honom som överhuvud. Olaus Petri vägrade godkänna denna
nyordning. 1541 trycktes hela ”Gustav Vasas bibel”. Nu var den lutherska
protestantiska reformationen införd i Sverige, med en statskyrka, och Gustav Vasa
som andlig och politisk landsfader.1 Men det var en kamp kommande decennier i
förhållande till kalvinismen.
Men hur var det med det andliga livet i den svenska kyrkan följande sekler? ”Under
den karolinska tiden hade den rättrogna svenska lutherdomen urartat till en
veritabel poliskyrka av det mest träaktiga och intoleranta slag. En exemplarisk sträng
kyrkotukt upprätthölls.”2
Den svenska kyrkan hade en privilegierad ställning, kyrksamheten var stor.
Befolkningen ökade till 2,5 miljoner i början av 1800-talet, varvid det var fullt vid
högmässorna. Människor med andliga upplevelser, som inte godtogs av
enhetskyrkan, hade svårt uttrycka sin tro. Efter franska revolutionen började
demokratisträvanden inom olika områden, men den kyrkliga maktutövningen
hindrade det. Dock fanns respekt för Guds ord och de eviga tingen, det fanns en inre
1
Lars-Olof Larsson: Gustav Vasa, landsfader eller tyrann?, Prisma Falun 2002.
2
Åke Ohlmarks och Nils Erik Baerendtz: Svensk kulturhistoria, Svenska krönikan, Borås 1999.
fromhet hos stor del av befolkningen i landet. Det fanns ”väckta” präster, som hade
betydelse som förmedlare av väckelsen.
Jordmån för andlig väckelse
Sverige hade varit en stormakt under 1600-talet, men svenska stormaktens
sönderfall, som började vid Poltava 1709, raserade storhetsdrömmar och invanda
trygghetsmönster samt skapade oro hos svenska folket. Sverige hade blivit utarmat.
Än värre blev det efter förlusten av Finland 1809. Soldaterna från Våla härad inom
Westmanlands regemente hade fått vandra långa förödmjukande vägen runt
Bottenhavet hem och skiljdes åt vid Fredsbacken Östervåla. Slokörade kom
soldaterna hem till sina rotar. I Östervåla var det fattigt och nedsupet. I slutet av
1700-talet började stolsnickeriet i Östervåla, som tillsammans med den stora andliga
väckelsen från mitten av 1800-talet skulle rädda bygden. Den andliga väckelsen
började spira i Östervåla under kyrkoherde Olof Forsells tid (1820- och 1830-tal), för
att blomma ut under kyrkoherde Johan Dillners tid (1840- och 1850-tal), för att
organiseras under kyrkoherde Lars Paul Esbjörns tid (1860-tal). Under 1860-talet
organiserade sig läsarna och började alltmer fjärma sig från svenska kyrkan och dess
präster.
I Östervåla och hela landet blev det omvälvningar, som gav möjligheter för en
väckelse. Omvälvningarna berodde dels på ovanstående yttre stormaktsfall, och dels
genom under 1800-talet inre hemmansklyvningar, laga skiften, torpodling,
begynnande industrialism (stolsnickeri i Östervåla) och emigration. Emigrationen
var inte så stor från Östervåla, däremot utvandrade år 1846: 34 stycken, år 1850: 61
stycken och år 1854: 63 stycken Norabor till Bishop Hill i Amerika3. Erik Jansson från
Biskopskulla i Österunda hade fått många i Nora att omfatta hans förkunnelse och
erkänna honom som deras profet och ledare.
Tidigt 1700-tal började andligt sökande människor samlas i hemmen för bön och
bibelläsning. Vi har inga källor, som beskriver detta för Östervåla. Makthavarna såg
inte på detta med behag. År 1726 instiftades lagen om konventikelplakatet, som
avskaffades först 1858, som förbjöd alla gudstjänster och samlingar i konventiklar
utanför kyrkan om en präst inte deltog. Samlingar på avlägsna orter i Norrland
Genealog Wini Caudell i Henry County, Illinois, har 2009 upptäckt 16 Östervålabor (varav 8
familjemedlemmar Lindström), som 1881 – 1892 utvandrat till USA med Bishop Hill som mål, som en
del av den fortsatta kedjeutvandring som ägt rum efter kolonins upplösning. Det är troligt att de reste
i sällskap med andra från Nora.
3
tilläts, vilket kan vara en orsak till det tidiga s.k. Norrlandsläseriet. ”Den del av
Norrland, där konventikeln sedan 1600-talet utformat en fromhet, som var en kombination av
herrnhutisk innerlighet och luthersk trosfrimodighet.”4 Under 1850-talet blev det mycket
strid om konventikelplakatet i Östervåla med omnejd. Väckelsen och läseriet var
folklig, det kunde man inte vara i statskyrkan. Konventikeln i hemmen blev en form
för denna folkliga väckelse. Konventikel blev också i Östervåla en viktig form för
andlig gemenskap.
RÖTTER TILL VÄCKELSEN
Rötterna till väckelsen i Östervåla under 1800-talet kan sökas hos pietismen och
herrnhutismen i Tyskland, metodismen i England samt Norrlandsläseriet. På 1600talet uppstod en väckelserörelse i Tyskland, som har kallats pietismen. Under 1700talet kom den till Sverige genom svenska studenter, som studerade vid universitetet i
Halle, Tyskland. Därtill kom väckelsen genom hemvändande krigsfångar från
Sibirien, där de träffat tyska pietister. Många av dessa 30 000 svenska krigsfångar
hade under sina 12 fängelseår kommit i kontakt med August Francke (1663-1727),
som tillsammans med Philip Jakob Spener (1636 – 1705), var Hallepietismens
företrädare. Kapten Curt Friedrich von Wreech, född i Pommern, berättar i sin
dagbok under fångenskapen, hur han själv och många andra fångar upplevde en
andlig väckelse i Sibirien. 5 Studenter och krigsfångar spred pietismen i hela Sverige.6
Pietismen
”Pietismen kom som en revolt mot ortodoxin och hela den uniforma, kollektivistiska
uppfattningen av religion och kyrka, som fanns hos makthavare och präster i
Sverige.”7 Redan på 1640-talet började pietistiskt färgad andaktslitteratur spridas
över Sverige, som en reaktion mot ortodoxin. Karl XI gick hårt ut mot pietisterna och
Harald Wejryd: Från konventikel och väckelse till friförsamling och denomination, sida 28, Uppsala
1984.
5 Ingrid Nilsson: Pietistisk skola bland krigsfångar i Sibirien – den karolinska Tobolsk-skolan,
tidskriftsartikel 1997 Umeå.
6 Björn Ryman berättar i sin publikation ”Från söder till norr – Tyskt och svenskt i kyrkan 829 – 2000”
4
om pietismens ursprung i Tyskland och hur den kom till Sverige.
77
Carl Arvid Hessler: Stat och religion i upplysningstidens Sverige, Uppsala 1956.
varnade folket för dem. Om någon skulle ”låta satan förleda sig” att förena sig med
pietisterna och inte göra avbön, skulle han straffas med landsförvisning. 8 På 1690talet gjorde dock pietismen sitt insteg i Stockholm. Detta var en förberedelse för den
stora 1800-tals väckelsen.9 De ortodoxa försökte kväva pietismen och annan
väckelserörelse genom tillkomsten av 1726 års konventikelplakat, som gällde till
1858.
Bilden hämtad från Else och Anders Bönners bok HEMBYGDENS VÄCKELSERÖRELSE, utgiven av
Moderna Läsare 1980.
Utöver Spener och Francke hade Johann Arndt (1555-1621) stor betydelse i Sverige.
Hans skrifter blev mycket spridda i svenska hem och präglade pietistisk
landsbygdsväckelse. De lärde att pånyttfödelsen inte ägde rum i dopet, utan genom
omvändelse. Det är en inre förvandling som Kristus utför i hjärtat.10
Emanuel Linderholm: Sven Rosén och hans insats i frihetstidens radikala pietism. Uppsala 1911.
Inger-Britt Holmblad: Hören Herrens röst! Värnamo 2002, sida 50.
10 Källa: Crossnet om pietismen.
8
9
”De pietistiska strömningarna i början av 1700-talet gav upphov till religiösa
sammankomster i hemmen. Man läste Bibeln och andra skrifter, sjöng och bad tillsammans.
Det var en gudstjänst utanför det vanliga kyrkorummet. I den s.k. konventikeln, som
egentligen betyder liten sammankomst, samlades hemvändande krigsfångar, ämbetsmän och
andra till uppbyggelse och gemenskap. Prästerskapet såg dock denna utveckling med oblida
ögon och fick 1726 igenom konventikelplakatet, som innebar att svenska medborgare borde
nöja sig med de lagenliga gudstjänsterna och sin egen husandakt.”11
Stor betydelse för beslutet om konventikelplakatet hade det s.k. Sicklamålet. En
grupp pietister brukade samlas i ett värdshus i Nacka, där de sjöng och lovprisade
Gud högljutt, vilket grannarna aldrig hade hört i kyrkan. Dessa pietister blev
anmälda och det blev en lång rättegång med 40 sammanträden och över 900 sidor
protokoll och handlingar. I handlingarna finns till de åtalade 65 frågor, som de har
svarat mycket grundligt på (75 tryckta sidor i Kyrkohistorisk Årsskrift 1903). Dessa
pietister visste vad de trodde på. Domprosten och professorn Herman Lundström,
initiativtagare till Kyrkohistorisk Årsskrift, skriver att ”de i Sicklamålet anklagade
pietisternas skriftligt uppsatta förklaring över 65 frågor” anser han ”den kunna
beteckna som den äldre svenska pietismens dogmatik”.12 ”Sicklapietisterna” blev
frikända. Men för att förhindra att något liknande skulle upprepas i Sverige, såg de
ortodoxa prästerna till att besluta om konventikelplakatet år 1726. Det ledde till att
pietistiska rörelsen radikaliserades och de trotsade förbudet om att hålla
konventiklar i hemmen.
Pietismen i Tyskland motsvarades av puritanismen i England och Amerika.
Puritanismen ledde till baptismen och metodismen, som i mitten av 1800-talet kom
till Sverige. Dessa evangelikala väckelserörelser hade fyra nyckelingredienser:
omvändelse (personlig frälsning, födelse på nytt; Joh. 3:3-5, Rom. 10:8-13), Bibeln,
korsets centrala plats i försoning för synd, missionsaktivitet. Den omvände
människan blev livsförvandlad.
Hernnhutismen
Herrnhutismen växte fram under 1700-talet som en väckelserörelse och grundades
av greve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf (1700 – 1760) på familjens gods i
Herrnhut. Där grundades en kristen församling. Den hade sin grund i den
Sven Lundkvist: Väckelserörelsernas genombrott i Den svenska historien, band 12, sida 154.
Herman Lundström: ”De tidigare svenska pietisternas läroåskådning enligt deras egen
framställning”, Kyrkohistorisk Årsskrift, 1903.
11
12
mysticistiska traditionen, särskild i en passionerad blods- och brudmystik. Ett vanligt
motiv bland herrnhutarna var kärleken till Kristus. Denna rörelse ville låta alla
frälsta formulera sin egen upplevelse av mötet med Kristus, samt satte känsla och
äkthet i centrum. Individen skulle ha rätt att själv tolka Guds ord och själv
kommunicera med Jesus.13 Herrnhutiska grupper bildades i Sverige med början
under 1730- och 40-talen. Brödraförsamlingen i Stockholm fick stor betydelse som
centrum för herrnhutismen, som hade kontakt med många herrnhutarkretsar i Gävle
och Valbo i Gästrikland, Falun i Dalarna, Söderhamn, Bergsjö och Enånger i
Hälsingland, Lillhärdal i Härjedalen, samt Umeå, Piteå och Kalix i Övre Norrland,
ända upp i Tornedalen. Särskilt i Piteå fanns det många herrnhutare sedan väckelsen
år 1770. Denna lade grunden för nyläsarrörelsens uppkomst och väckelsen i början
av 1800-talet, som ledde till det norrländska nyläseriet. Herrnhutiska emissarier från
Evangeliska Brödrasocieteten i Stockholm företog långa resor i Norrland och Finland
för att uppmuntra och styrka de väckta.
Den herrnhutiska verksamheten kom att bereda jordmånen för den stora
folkväckelsen under 1800-talet. De herrnhutiska grosshandlarna i Stockholm
Abraham Keyser, Johan Hambraeus och Johan Hazelius hade viktiga förbindelser
med Norrland. Herrnhutismen hade inte direkt men indirekt inflytande på väckelsen
i Östervåla, framförallt genom Norrlandsläseriet. Både pietismen och herrnhutismen
levde vidare i det fördolda.14
Kalvinismens betydelse i Sverige
De franska kalvinisterna under 1500- och 1600-talen kallades för hugenotter, och de
fick fly pga fruktansvärd förföljelse och religionskrig. Många hugenotter förenade
kalvinsk arbetsetik med kapitalism och entreprenörsanda, de byggde upp kalvinska
idealsamhällen. Företagsledarna var också ledare i de kalvinska (reformerta)
församlingarna, de vårdade och utövade aktivt sin kristna tro. Många av dessa
invandrade till Sverige, Louis de Geer (1587-1652), den svenska industrialismens
fader, var en av dem och kom till Sverige 1627. De uppländska bruken kring
Östervåla, dvs. Lövsta, Österby, Gimo, Harg, Forsmark, Söderfors och Gysinge
uppbyggdes av hugenotter som avspegling av kalvinska idealsamhällen. Med
hugenotterna kom också valloner (900 stycken), till största delen från norra
Ann Öhrberg: Hjärtereligionens förkunnare. Retorik, makt och kön inom 1700-talets herrnhutism.
Föredrag vid Svenska Historikermötet, Uppsala 2005.
14 Nils Rodén: Herrnhutismen i Norrland, Kyrkohistorisk Årsskrift, 1938.
13
Frankrike, som också var reformert kristna. Mot slutet av 1600-talet kunde
kalvinisterna samlas till gudstjänst i egen kyrka på Riddarholmen i Stockholm.15 Den
kalvinska kulturen var en stark drivkraft till industrialismen i Sverige.
De uppländska bruksägarna hade starkt patos för sina fäders reformerta tro. Dessa
kalvinska företagare, som också fanns bland de stora köpmanshusen i Stockholm, var
ärliga och hederliga i sina affärer. De var påverkade av skotsk puritanism,
herrnhutism eller fransk kalvinism.16 Dessa bruksägare och affärsmän höll många år
reformerta konventiklar och kalvinska gudstjänster i sina hem i Stockholm med den
franska hugenottförsamlingen. På bruken undervisade kalvinska präster och
språklärare barnen, varvid de kunde hålla fast vid sin reformerta tro. Men
motståndet från de lutherska prästernas hatiska fientlighet var stort.
Kalvinismen fick stor betydelse för utvecklingen av det moderna svenska samhället.
En liten religiös minoritet kom att påverka samhället i stort. Däremot påverkade
kalvinismen inte Uppland särskilt mycket utanför bruken. Den protestantiska 1800talsväckelsen fick inte heller någon större framgång på bruken. De reformerta
församlingarna tynade bort under 1800-talets början, men den Franska reformerta
församlingen lever kvar än i dag med kyrka vid Humlegårdsgatan i Stockholm. Den
holländska reformerta församlingen upphörde vid mitten av 1800-talet. Dock har
kalvinismen indirekt haft betydelse för 1800-talets väckelser. Ordet var det centrala i
kalvinismen, och därför fick predikstolen en central plats ovanför altaret, vilket
sedan gick igen i väckelsens missionskyrkor och bönhus, såsom i Östervåla och Nora.
Sången hade stor betydelse i den kalvinska gudstjänsten och psaltaren var deras
sångbok. Sången fick stor betydelse i 1800-talets väckelse. Kalvinisternas
avståndstagande från auktoritära system, kvinnans starka ställning, lekmannastyre i
kyrkan samt deras strävan mot medbestämmande, finner vi också i 1800-talets
väckelse. Gud kom före mammon. Väckelsen i Östervåla födde också
entreprenörskap. 17
Carl Arvid Hessler: Stat och religion i upplysningstidens Sverige, Uppsala 1956.
Kurt Samuelsson: De stora köpmanshusen i Stockholm 1730 – 1815, Stockholm 1951. ”Men
sammanhanget kan lika väl ha varit, att dessa åskådningar lärde, att hederlighet krävdes i affärslivet,
som det motsatta, att dessa åskådningar gärna omfattades av affärsmän, vilka lärt sig att hederlighet
var nyttig, därför att den lönade sig.”
17 Fredric Bedoire: ”Hugenotternas värld, Från religionskrigens Frankrike till Skeppsbroadelns
Stockholm”, Stockholm 2009; ”Kyrka, herrgård och bruk – Den fransk-reformerte kapitalisten som
byggherre och kulturförmedlare i det svenska 1700-talet”, Konsthistorisk Tidskrift, Häfte 3, 1995,
samt ”Det kalvinistiska Uppland”, artikel i UNT 16 augusti 2009.
15
16
Nyevangelismen
”I början av 1800-talet kom den s.k. nyevangelismen. Människan blev frälst genom Kristus.
Hon kunde bli salig inte genom gärningar utan endast genom tron. Genom den kom
rättfärdiggörelsen. Engelska förkunnare spred biblar och småskrifter. Ett utflöde av
nyevangelismen, som först knöt an till herrnhutismen, var norrlandsläsarna.” 18
Norrlandsläsarna reagerade mycket starkt mot ”de nya böckerna” – 1810 års katekes
(den lindblomska), 1811 års kyrkohandbok och 1819 års psalmbok (den wallinska).
Läsarna ansåg att böckerna var uttryck för falska läror, var rationalistiska och
känslotorra. Lindbloms katekes fanns avvikelser mot den tidigare Svebilius katekes,
vilket upprörde läsarna. Kyrkohandboken hade nya ritualer och ändringar i
syndabekännelsen, vilket gjorde att läsarna vägrade delta i syndabekännelsen.
Läsarnas kritik mot böckerna ledde till att läsare under 1810- och 1820-talen blev
separatister.
”När norrlandsläsarna möttes av ett nej på sin begäran att få bilda egna församlingar,
konstituerade de helt enkelt sådana, där dop och nattvard allt oftare sköttes av
lekmannaledare. De separatistiska strömningarna spred sig söderut, särskilt till Hälsingland
och norra Dalarna. Det fanns alltså en oro på det kyrkliga området. Betydelsefull blev
metodisten George Scotts verksamhet i Stockholm.”19
Metodismen
Metodismen uppstod i universitetsstaden Oxford i England. Där bildades år 1729 en
studentförening, Den Heliga Klubben, som träffades för att studera Bibeln, be och
läsa goda böcker. De fastade varje onsdag, besökte sjuka och fångar. På grund av sina
metodiska levnadsvanor kallades de hånfullt för metodister. De ville inte avskilja sig
från statskyrkan, utan blåsa liv i döda former. I denna grupp i Oxford fanns bröderna
John och Charles Wesley samt George Whitefield, vilka tre skulle bli ledare,
företrädare och resande predikanter i den snabbt växande väckelserörelsen både i
England och Amerika. I båda länderna fick metodismen stort genomslag under 1700och 1800-talen. Bröderna Wesley och George Whitefield möttes av stort motstånd av
präster och kyrka, men de började ordna friluftsmöten, som kom att samla tusentals
människor i både England och Amerika. De färdades omkring på häst och predikade
flera gånger varje dag. Särskilt Whitefield var en enastående folktalare och predikade
18
19
Sven Lundkvist: Väckelserörelsernas genombrott i Den svenska historien, band 12, sida 154.
Sven Lundkvist: Väckelserörelsernas genombrott i Den svenska historien, band 12, sida 154.
flera gånger för upp mot 30 000 människor. Vid dessa väckelsemöten, där människor
övertygades om sin synd, omvände sig människor i stora skaror, samt att det ofta
skedde märkliga andliga och psykiska företeelser. Men predikanterna möttes också
av motstånd, förföljelse och upplopp. Charles Wesley blev en framstående sång- och
psalmförfattare med över 6 500 andliga sånger, av vilka flera fortfarande sjungs. John
Wesley hade en enorm energi och fortfarande vid 88 års ålder red han omkring och
predikade. Vid sin död 1791 hade John Wesley predikat 42 000 gånger, mer än 15
gånger i veckan. George Whitefield var också energisk med 18 000 predikningar och
reste sju gånger till Amerika, där han också hade startat ett barnhem. Whitefield är
begraven i Massachusetts.
Metodismen räddade England från fattigdom och förfall samt omstörtande
revolution, som i Frankrike. Metodisterna hade ett starkt socialt engagemang,
besökte fängelser, grundade sjukhus och barnhem samt hjälpte de fattiga. John
Wesley var en av slaveriets första och kraftigaste motståndare. Metodisterna lade
grunden för ett storartat skol- och uppfostringsarbete, samt startade söndagsskolor.
Wesley var pionjär gällande traktatmission, inspirerade till världsmission och lade
stor vikt vid sång i mötena. Omvändelse och helgelse var nödvändigt. Väckelsens
frukt bestod i de nyfrälstas förvandlade liv och vittnesbörd. Guds barn skulle vara
salt och ljus i världen, fria från världens lockelser och synder. John Wesley trodde att
den kristna tron finns ”uppenbarad i Skriften, belyst genom traditionen,
levandegjord i den personliga erfarenheten och bekräftad av förståndet”.20
Metodismen kom till Sverige under 1830-talet genom George Scott och fick
inflytande i Östervåla.
Utmärkande för väckelserörelserna var förkunnelsen om personlig avgörelse och
omvändelse. Människor lyssnade till predikan om synd, fick syndanöd, omvände
sig, blev förlåtna, fyllda med glädje och frid.
Haugianismen i Norge
Hans Nielsen Hauge (1771-1824) kom att få ett mycket stort inflytande i Norge i
början av 1800-talet som väckelsepionjär, men också som församlingsbyggare,
företagare samt ledare av förändring av socialt, ekonomiskt och politiskt liv över hela
landet. Hauge byggde nätverk, startade företag, vandrade över hela Norge,
predikade och skrev böcker samt hjälpte norska staten med saltproduktion. Hans
20
Stig Hällzon: Stora väckelser, Salt & Ljus, Falun 1990.
böcker lästes av stora skaror och Hauge fick ett stort inflytande, men fick lida
fruktansvärt för sin tro och kallelse. Han bröts ned under mer än 10 år i fängelser.
Hauges fromhet hade sin grund i pietismen. Han reagerade mot herrnhutismen, som
enligt hans mening lösligt betonade evangelium. Han vände sig också mot
rationalismen som härskade hos många präster.21
Värmland blev vid mitten av 1800-talet påverkad av den norska haugianismen
genom norska predikanter, som verkade i landskapet, såsom bröderna Ole, Brynild
och Hans Kasa samt Ole Guttormsen och Johannes Johansson. Väckelsen i Värmland
blev mycket stark och många värmländska kolportörer vandrade ut till andra
landskap.22 Per Pehrsson (Vermlands-Per) verkade flitigt i Gästrikland och Norra
Uppland. Olof Wester blev kolportör i Roslagen och Uppsalatrakten. C. J. Nyvall
blev 1856 kolportör för EFS och fick ett stort inflytande i landet som ledare för
Värmlands Ansgariiförening (genom sin stora numerär kärntruppen i EFS), genom
att ta initiativ till Missionsskolan i Kristinehamn samt var en av förgrundsmännen i
det kommande Missionsförbundet. Kolportören Carl Fredrik Kjellin blev med tiden
distriktsföreståndare i Gävle för Svenska Missionsförbundet.
Värmland hade flera ”läsarpräster” och en av dem var Peter Fjellstedt, som fick stor
betydelse inför bildandet av missionsförening i Östervåla 1860.23 När Fjellstedt 1853
besökte Värmland gav han den frambrytande väckelsen och konventiklarna sitt stöd.
Kolportören Johannes Andersson led stor förföljelse i Värmland. Fjellstedt
engagerade sig för honom och tog med honom till Lund och sedan kolportörskolan i
Stockholm. Kolportören fick namnet ”Fjellstedts Johannes”, flyttade till Grangärde i
södra Dalarna, där han snart åstadkom en väckelse, som grep vida omkring.24
Motstånd mot väckelserörelser
Från reformationen under Gustav Vasas dagar 1523-1560, fram till
väckelsegenombrottet under Karl XV:s regeringstid 1859 – 1872, var det stort
Alv Johan Magnus: Vekkelse og samfunn, en undersökelse av Haugevekkelsen og dens virkninger
for det norske samfunnet i det 19. Århundre, Magistergradsavhandling i sociologi, Universitetet i Oslo
1978.
22 Missionsrörelsen i Brunskog 1860-1960 av Brunskogs evangelisk lutherska missionsförening och
Brunskogs missionsförsamling, Motala 1960.
23 Bror Walan: Församlingstanken i Svenska Missionsförbundet; En studie i den nyevangeliska
rörelsens sprängning och Svenska Missionsförbundets utveckling till omkring 1890, Gummessons
Bokförlag, Stockholm 1964.
24 Carl Anshelm: Peter Fjellstedt, del III, Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag, Lund 1957.
21
motstånd från kungamakten och ortodoxa präster mot varje form av
väckelserörelse, ”svärmeandar och kätterska falska lärare”. I slutet av 1700talet kom det andra faror för och ”fiender” mot den renläriga ortodoxin.
Från Frankrike kom de politiska och vetenskapliga upplysningsidéerna,
som stod för frihet, även inom religionens område. Inom religionens område
kom många idéer från Tyskland. Neologin kom, en av rationalism präglad
tysk protestantisk teologi. Den betonade förnuftets betydelse istället för de
ortodoxa prästernas tvångssystem. Neologerna ville rädda den beträngda
religionen genom att reformera den både i läran och i utövningen. Inom
teologin kom relativismen och en religiös reformrörelse med nya teologiska
tankar.
Men ingen av ovanstående grupper tog parti för ”svärmarna” och
väckelsens folk. De kallades för ”fanatiska giftet”. Ända till slutet av 1700talet försökte de ortodoxa upprätthålla kristen tro och sed med
tvångsmedel.25
Kampen för och emot religionsfrihet
Det blev en hård kamp mellan de ortodoxa och neologerna inför den nya
regeringsformen 1809. Debatten var mycket livlig hos prästeståndet vid
behandlingen av förslaget till religionsfrihet. De ortodoxa misslyckades i sina
ansträngningar att ändra på § 16, även när det gällde teologisk censur.
§ 16 och den evangeliska läran
”Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och förbjuda,
ingen fördärva eller fördärva låta till liv, ära, personlig frihet och välfärd, utan att han
lagligen förvunnen och dömd är, och ingen avhända eller avhända låta något gods, löst eller
fast, utan rannsakning och dom, i den ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskriva;
ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen ifrån ort till annan förvisa; ingens samvete
tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så vitt han
därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Konungen låte en
var bliva dömd av den domstol, varunder han rätteligen hörer och lyder.”
25
Carl Arvid Hessler: Stat och religion i upplysningstidens Sverige, Uppsala 1956.
§ 16 var grunden för en fri utövning av religion i Sverige. Som det blev beslutat, så
rådde denna paragraf nu över konventikelplakatet, men det ville inte alla
myndighetspersoner veta under kommande decennier, när väckelserörelsen växte
fram i landet. Den härskande kyrkan fortsatte att härska.
Nyläsare i Norrland
1812 rapporterade prosten Isaac Nordmark i Luleå, att han var bekymrad över en
folklig väckelserörelse, som hade börjat få spridning i övre Norrland. Nyläsarna
förkastade prästernas tomma predikningar och nya katekeser och böcker i kyrkan.
Över 100 läsare blev åtalade och dömda med stöd av konventikelplakatet.
1819 var det oro i Skellefteå pga ”den nya läsarna”. Men ”de nya läsarna” lät sig inte
skrämmas, de fortsatte med sin verksamhet, trots krävande förhör av biskopen. ”De
nya läsarna” fick inget stöd av neologerna, trots att dessa var toleranta mot
avvikande meningar. Enhet i Svenska kyrkan var det viktiga.
”Främmande kristna trosbekännare hade rätt att utöva sin religion i frihet, men allt
proselytmakeri var strängt förbjudet. Den som avfaller från den evangeliska läran och övergår
till ett annat kristligt religionssamfund landsförvises och förlorar arvsrätt i riket.”26
Läsarna i norra Hälsingland betraktades inte som en sekt. De var stränga kristna,
men inte separatister.27
MILJONER REFORMERTA TRAKTATER
Under 1700-talet kom lutherska väckelseströmmar till Sverige genom pietismen och
herrnhutismen i Tyskland samt hemvändande karolingska Sibirienfångar. I slutet av
1700-talet och i början av 1800-talet brann en mycket stor väckelse i England. Den var
reformert, moderat kalvinsk, metodistisk och baptistisk, vilket också var innehållet i
många svenska traktater under 1800-talet, som hade sitt ursprung i England. Både
hos ”Läsarna” och den framväxande frikyrkorörelsen i slutet av 1800-talet var de
reformerta inslagen stora med sin tydliga och radikala frälsningsförkunnelse
(omvändelse, pånyttfödelse). Folkväckelsen i Sverige under 1800-talet fick sin största
internationella tillförsel från England genom de traktater, som spreds genom de olika
26
27
F.W. von Schubert: Den härskande statsreligionen i Sverige, utgiven i Tyskland ca 1820.
F.W. von Schubert.
traktatsällskapen. Det blev en skiljelinje mellan den lutherska kyrkans
trosuppfattning och frikyrkorna. 1900-talets pingstväckelse som kom från USA,
fortsatte i de reformerta spåren och fördjupade det med andedopet. Även
Jesusväckelsen, karismatiska väckelsen och trosrörelsen har betonat behovet av
personlig frälsning.
Under första hälften av 1800-talet spreds i Sverige cirka 4,5 miljoner traktater varav
minst 2/3 hade reformert innehåll. Den viktigaste frågan i traktaterna och i 1800talets folkväckelse var: ”Vad skall jag göra för att bli frälst?” Det var den stora och
ena frågan. I omvändelsen låg frälsningen, och om frälsningsvissheten gav Anden
vittnesbörd i pånyttfödelsen och helgelsen.
”Omvändelsen såsom den till tro komna människans upplevelse av frälsningen accentueras
starkt i traktaterna. I omvändelsen upplever människan frälsningen från den hotande
vredesdomen, och hon får visshet om frälsningen i entusiasmens känslor, ty att bli frälst´
innebär att uppleva nåden till sinnesändring och ett nytt livs början. Som ett subjektivistiskt
inrättat trosliv, närt av frälsningsglädjen och allvaret i strävan efter helgelse, betraktas
omvändelsen i traktaterna, och omvändelsen är `det ena nödvändiga´, som det propageras för.
Innehållet i traktaterna får sin tillspetsning i väckelseappellen.”28
Väckelsen i England
Väckelsen i England kring år 1800 var inspirerad av Wesley och Whiefield. Den var
präglad av moderat kalvinism och metodism och spred sig både inom och utom
kyrkan. Det blev förnyelse i kyrkan, där man predikade den personligt erfarna
frälsningsnåden upplevd i omvändelsen samt helgelsen. Väckelsen gjorde stora
intryck i de nya växande industristäderna, och väckelsen berörde hela
Storbritannien. En av de ledande männen i väckelsen var William Wilberforce (1759 –
1833), som var politiker och hade ett brinnande intresse för sociala frågor. Efter
många års kamp genomdrev han lagen mot slavhandel. En annan väckelseledare var
William Carey, som tog initiativ till och drev på missionsintresset. Mission innebar
också evangelisation, omfattade först och främst väckelsepredikan samt traktat- och
bibelspridning, men därtill också social verksamhet. Britterna förstod att de skulle
missionera och evangelisera hela världen.
De startade Religious Tract Society och British & Foreign Bible Society. RTS öppnade
förbindelser med sällskap i andra länder, såsom Sverige och Amerika. I Amerika
28
Torvald Ribbner: De svenska traktatsällskapen 1808 – 1856, CWK Gleerup Lund, Uppsala 1957.
spreds samma reformerta traktater som i England och Sverige. Det engelska
bibelsällskapet spred miljontals biblar i England, samt i många lutherska och
reformerta länder, inklusive Sverige.
Traktatspridning i Sverige
År 1808 bildades Evangeliska Sällskapet i Stockholm på initiativ av den driftige
engelske missionären John Paterson. Sällskapet, som föddes i den herrnhutiska
församlingen i Stockholm, blev en stor distributör av evangeliska traktater med
engelskt ursprung. Evangeliska Sällskapet kom att fungera som en brygga mellan de
herrnhutiska och nyevangeliska väckelserörelserna, samt var medelpunkt i
strävanden för inre mission. Drivande i Evangeliska Sällskapet var prästen Johan
Waetterdahl under åren 1808 – 1825. Stor betydelse för traktatspridningen i Sverige
kom herrnhutaren och grosshandlaren G. Th. Keyser att ha, särskilt under 1840-talet
då Evangeliska Sällskapet hade avslutat sin verksamhet. Engelsmannen George Scott
hade också stor betydelse under 1830-talet för produktion och spridning av traktater.
Innan konventikelplakatet avskaffades 1858 var traktatspridningen den enda tillåtna
verksamhetsformen för lekmän. Men det var ofta motsättningar om innehållet i
traktaterna, lutherska präster ogillade de reformerta inslagen. Dock beredde
traktaterna marken för folkväckelsen, de var hjälpmedel i evangelisationen och i
synnerhet för lekmännen. Traktaterna var det media, som särskilt den fattiga och
agrara befolkningen hade som sin litteratur. Under det att de engelska reformerta
traktaterna betonade den omedelbara personliga frälsningen, hade de tyska
lutherska traktaterna innehåll av uppbyggelse.
Evangeliska Sällskapet utgav under åren 1808 – 1842 87 olika traktater i totalt
2 924 550 exemplar. Under 1840-talet tryckte Keyser´s Traktatagentur cirka 1 000 000
traktater. Evangeliska Traktatsällskapet tryckte i början av 1850-talet 122 700
traktater. Utöver detta utgav Evangeliska Alliansen och de lokala traktatsällskapen
samt enskilda traktater för masspridning under 1850-talet. Från 1856 tog Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen ansvar för traktatspridning genom kolportörer. ”De svenska
traktatsällskapen kom under 1800-talet att spela en stor roll i landets religiösa och
andliga strukturförändring. Gamla former sprängdes, socknen förblev icke längre
den ekonomiskt-religiöst slutna enheten, nya former skapades, och det religiösa livet
inneslöts icke längre endast inom sockenkyrkan utan också inom den fria
associationen. Till väckelsen hör traktaten!”29
Mot seklets mitt
Mot seklets mitt när de stora väckelserörelserna började växa fram i landet bröts
meningarna om religionsfriheten med utgångspunkt från § 16 från 1809. Denna strid
räckte flera decennier. Under 1850-talet var den skånske prästen H. B. Hammar en
förkämpe för större religionsfrihet, och han utgav tidningen Evangelisk Kyrkowän.
Hammar gick långt längre än neologerna i sitt frihetskrav. Hammar och hans
meningsfränder ”ville att den rätt till samvetsfrihet, som utlovats i regeringsformen,
skulle tolkas som en obegränsad rätt även till bekännelsefrihet”. Inför upphävandet
av konventikelplakatet 1858 fanns det många frihetens vänner, som var övertygade
om att § 16 gav full religionsfrihet i Sverige. Juristprofessorn i Lund, Christian
Naumann, utgav 1854 första upplagan av ”Sveriges grundlagar”. Naumanns
uppfattning om religionsfriheten i § 16 fick stort genomslag. ”Samvetsfriheten i § 16
innebar också full religionsfrihet. Det stod var och en fritt att lämna statsreligionen
och övergå till annan religion.”
”När frikyrkomän och katoliker mot seklets mitt började utveckla en allt livligare
aktivitet, blev § 16 en av deras främsta stödjepunkter.” Vägen hade varit lång för att
fritt få predika Jesus Kristus i Sverige, starta och bedriva väckelseverksamhet.
29
Torvald Ribbner: De svenska traktatsällskapen 1808 – 1856, CWK Gleerup Lund, Uppsala 1957.
Kiell Tofters
Kiell Tofters växte upp i en frikyrklig, musikintresserad, företagarefamilj i Östervåla. I
hemmet sjöng och musicerade familjen mycket, liksom i missionskyrkan. Det var körsång,
musikförening, blåsorkester och stråkorkester. Både far och farfar hade startat kör och
orkester. Farfar startade tryckeri 1918, som fadern Simon drev i många år tillsammans med
hustru Greta. De tre barnen (Gunnel, Kiell och Sten) övertog sedan tryckeriet och utvecklade
det. Tidigt var Kiell intresserad av lokalhistoria, och i synnerhet väckelse-, kyrko- och
missionshistoria. Farbrodern Petrus var missionär i Kongo, och Kiell förvaltar nu
missionskallelsen i Afrika. Under 1980-talet var Kiell och hans hustru Gertrud delaktig i att
starta en ny friförsamling, nu med namnet Centrumkyrkan i Heby och Sala, där Kiell också
tjänat som pastor. Det som en gång i tiden var NÖVLM (Nordöstra Västmanlands Läns
Missionsförening), heter i dag Mötesplatsen och består av missions- och
baptistförsamlingarna i Heby kommun. Centrumkyrkan är en aktiv del i det nätverket, samt
tillhör också EFK (Evangeliska Frikyrkan), där Kiell tillhör styrelsen. Därtill är Kiell &
Gertrud Tofters samt Centrumkyrkan engagerad i det globala församlingsnätverket Salt &
Light med säte i Oxford, England. Tidigare har Kiell varit kommunalpolitiskt engagerad,
bl.a. som kommunfullmäktiges ordförande. Kiell och Gertrud engagerar sig också i att
utveckla lokalsamhället och restaurera sjön Tämnaren. Allt är olika sidor av Guds rikes
uppdraget.
