Sorkfeber, läkarinformation 2004-07-01.
Anmälningspliktig sjukdom. Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad. (JB)
Nephropathia epidemica
1. Laboratoriediagnostik
Diagnostiken är serologisk. Som antigen används en virusstam isolerad från en skogssork fångad
i Puumala kommun i Finland. Förekomst av IgM-antikroppar mot Puumalavirus är diagnostiskt.
Specifikt IgM finns nästan alltid vid insjuknandet och kvarstår i 2 till 6 månader. Påvisande av
specifikt IgG har ringa diagnostiskt värde genom att 2/3 av patienterna har sådana antikroppar
vid insjuknandet. För att verifiera diagnosen med IgG-antikroppar krävs en fyrfaldig
titerstegring. I endemiskt område har cirka 6 % av befolkningen specifikt IgG mot Puumalavirus
av vilka enstaka personer har höga nivåer. Detta gör att man ur diagnostisk synpunkt inte kan
förlita sig på ett enstaka prov med IgG-antikroppar. Förekomst av IgG-antikroppar tyder
naturligtvis på att personen ifråga är immun mot sorkfeber.
2. Smittvägar
Sorkfeber hör till gruppen hemorragiska febrar. Dessa zoonoser förekommer över hela världen
och smittämnena har olika virulens för människa. Virus förekommer endemiskt i populationer av
smågnagare med kort generationstid. Sorkfeberns smittämne cirkulerar i populationer av
skogssork (Clethrionomys glareolus). I norra Sverige varierar sorkpopulationens täthet i cykler
om 3-4 år. En tät sorkpopulation medför ett ökat antal humanfall. Sorkfeber är en relativt lindrig
haemorragisk feber med endast enstaka humana dödsfall. Virus utsöndras med djurens feces,
urin och saliv och är resistent mot intorkning. Dammpartiklar kontamineras med djurens
utsöndringar och patienten smittas vid inhalation av dessa. Smitta kan också ske via
virussmittade sorkexkrementer på fingrarna vid t ex bärplockning och vedhantering. En ökad
frekvens av insjuknanden ses under månaderna november till april när djuren under vintern söker
sig in i byggnader.
3. Inkubationstid
1-6 veckor
4. Symtom
Sjukdomsbilden liknar initialt influensa med hög feber, myalgi och huvudvärk men även
buksmärtor kan ingå. Patienten har en oliguri som sedan övergår i polyuri. Under den poluriska
fasen besväras patienten av en uttalad törst. Symtomatologin är ganska okaraktäristisk och för att
ställa diagnosen måste denna ha verifierats med serologi.
5. Patienten
Smitta från person till person förekommer inte. Troligen förekommer en betydande
underdiagnostik och många fall är förmodligen subkliniska. 5-6 % av en norrländsk befolkning
har antikroppar mot sorkfeber. Immuniteten efter genomgången infektion är sannolikt livslång.
6. Terapi
Symtomatisk. En del fall behöver sjukhusvård. Ibland kan buksymtom och påverkat
allmäntillstånd leda till differentialdiagnostiska överväganden som gör att patienten läggs in för
observation.
7. Smittspårning/åtgärder
Fråga: Iakttagit sorkspillning inomhus? Friluftsliv: jakt, bärplockning, skogsarbete?
Åtgärder: Undvik att framkalla aerosolbildning vid arbete med fjolårsgräs med sorkgångar. Gör
sådant arbete lämpligen efter regn.
8. Anmälan
Anmälan till Smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren på därför avsedd blankett.
9. Kriterier för klinisk anmälan enl. smittskyddslagen
Laboratorieverifierade fall.
